Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1970

Nr 33

Utlåtande i anledning av motioner angående förmånerna inom den
allmänna försäkringen för deltids- och korttidsanställda,
m. m.

Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner.

1) De likalydande motionerna I: 31 av herr Carlsson, Eric, m. fl. samt 11:36
av herr Jonasson m. fl.

I motionerna behandlas dels frågan om sambandet mellan avgifter och pensionsgrundande
inkomst i vissa fall i ATP-systemet, dels frågan om femtonårs- och
trettioårsreglema. I detta utlåtande behandlas endast förstnämnda fråga. Övriga
delar av motionerna har behandlats i utlåtandet 2LU 1970: 3.

I motionerna yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om skyndsam prövning samt förslag rörande en sådan reformering av berörda
regler inom tilläggspensioneringen att den nuvarande disproportionen mellan avgift
och förmån för deltids- och korttidsanställda samt låginkomsttagare avlägsnas
i enlighet med vad i motionen anförts».

2) De likalydande motionerna 1:414 av herr Österdahl m. fl. och 11:587 av
herrar Jönsson i Ingemarsgården och Jonsson i Mora. I motionerna yrkas »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam prövning samt förslag till
sådan ändring i bestämmelserna om beräkning av pensionsgrundande inkomst att
basbeloppsavdraget fördelas på inkomsten av anställning och inkomsten av annat
förvärvsarbete i förhållande till inkomstdelarnas storlek».

Riksförsäkringsverket har avgivit remissyttrande.

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres i princip
av summan av den försäkrades inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger det för året gällande basbeloppet,
d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000 kronor i 1957 års penningvärde,
6 300 i april 1970, men icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Basbeloppet
avräknas i första hand mot inkomsten av anställning. På den pensionsgrundande
inkomsten beräknas pensionspoäng, som i sin tur ligger till grund för bestämmandet
av de förmåner som skall utgå från försäkringen. För varje år, för vilket pensionsgrundande
inkomst fastställts för försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 2 avd. Nr 33

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1970

honom. Pensionspoäng beräknas på så sätt att den pensionsgrundade inkomsten
delas med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt
huvudregeln utgå endast om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den försäkrade.
I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser,
som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för full pension. Pensionen
uträknas med utgångspunkt i medelpoängen under ett antal år, enligt huvudregeln
medelpoängen under de 15 år då poängen varit högst. Ålderspension förutsätter
att pensionspoäng tillgodoräknats för minst tre år.

Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av arbetsgivaren
och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade själv. Genom
avtal mellan parterna i ett arbetsförhållande kan bestämmas att arbetsersättning,
som enligt gängse regler ej utgör anställningsinkomst, skall likställas med sådan
inkomst (likställighetsavtal). Avgifterna beräknas i princip på den del av inkomsten
som överstiger basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak
så, att arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman, minskad
med produkten av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas den som varit
anställd med full arbetstid under hela året såsom en anställd, den som varit
anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd, den som varit anställd
på halvtid under hela året såsom en halv anställd o. s v. Innebörden av full
arbetstid bestäms i regel med ledning av kollektivavtal. Arbetstiden redovisas i regel
i form av arbetad eller avlönad tid. När arbetad tid redovisas, vilket är vanligast,
skall samtliga under året utförda arbetstimmar, inklusive övertid, tas med.
Frånvarotid på grund av sjukdom, semester, militärtjänst e. d. skall inte medräknas.
Särskilda beräkningsmetoder tillämpas beträffande vissa yrkeskategorier såsom
musiker, lärare och skådespelare. Om arbetsgivaren ej registrerat den arbetade
tiden måste omräkning göras. Detta gäller bl. a. månadsavlönade samt vid beting
och sådant ackordsavlönat arbete, där arbetstiden inte registrerats. Lönebelopp
för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas ej heller i den summa
på vilken pensionsavgiften beräknas. — I fråga om avgifter, som skall erläggas
på grund av inkomst av annat förvärvsarbete, sker beräkningen på den pensionsgrundande
inkomsten, i vad denna härrör från annat förvärvsarbete.

De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges av
arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres den anställde. Såsom
exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda fallen har förutsatts att
basbeloppet är 6 000 kronor.)

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som varar
tre månader. Lönen utgör för hela anställningstiden 6 000 kronor. Arbetsgivaren
erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med 14 av basbeloppet, alltså
å (6 000—1 500 = ) 4 500 kronor, men någon pensionsgrundande inkomst beräknas
likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte överstiger basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 8 000 kronor på grund av verksamhet
i egen rörelse, dels 6 000 kronor på grund av fyra månaders anställning.
För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift som be -

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1970

räknas på lönen minskad med en tredjedel av basbeloppet, alltså på (6 000—
1/3 X6 000 = ) 4000 kronor. Den försäkrade är skyldig att själv erlägga avgift
till pensioneringen på inkomsten av rörelse. Eftersom avdraget för basbeloppet
i första hand skall göras på inkomsten av anställning, som i förevarande fall
är lika stor som basbeloppet, beräknas avgiften på hela inkomsten av annat förvärvsarbete.
Resultatet i detta fall kan sägas vara, att pensionsavgift beräknas även
på delar av inkomsten, som ligger inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter
arbetsgivaren erlägger för den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng
för den försäkrade.

Pensionsgrundande inkomst bestäms i regel med ledning av den försäkrades taxering
till statlig inkomstskatt. Därvid utnyttjas det till skattemyndigheterna ingivna
deklarationsmaterialet.

Tilläggspensionsavgift räknas antingen ut genom automatisk databehandling hos
länsstyrelsen eller eljest hos den lokala skattemyndighet där den försäkrade taxeras
till statlig inkomstskatt.

Arbetsgivaravgift bestäms av riksförsäkringsverket. Avgiftsunderlaget beräknas
i regel med ledning av arbetsgivaruppgift lämnad på särskild blankett. Två typer av
blanketter används. Blankett 1 är avsedd för arbetsgivare med högst tio personer
att redovisa. På denna blankett lämnas uppgift för varje arbetstagare om bl. a. utförda
arbetstimmar under året och det slag av arbete arbetstagaren varit sysselsatt
i. Blankett 2 används av arbetsgivare som skall redovisa mer än tio personer.
Uppgifterna på denna blankett lämnas inte för varje arbetstagare utan avser bl. a.
totala antalet timmar arbetad tid eller avlönad tid för olika arbetstagarkategorier
med hänsyn till längden av de arbetsveckor som är gällande för dem enligt kollektivavtal
eller motsvarande överenskommelser.

Arbetsgivaruppgiften lämnas före utgången av januari månad året efter utgiftsåret
till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde uppgiftslämnaren
skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han inte skall taxeras till sådan
skatt, har bedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Vid arbetsgivaruppgiften, som
lämnas i två exemplar, skall fogas ett exemplar av kontrolluppgifterna enligt 37 §
taxeringsförordningen. Riksförsäkringsverket kan medge befrielse från denna skyldighet,
vilket i regel gjorts för arbetsgivare med mer än 50 anställda.

Den lokala skattemyndigheten har att i vissa hänseenden granska arbetsgivaruppgiftema
och att därefter insända ett exemplar av dem till riksförsäkringsverket.
Uppgifterna skall sändas in successivt med början omkring den 15 februari året
efter utgiftsåret. Huvuddelen av uppgifterna bör ha sänts in senast den 1 maj
samma år. Ett exemplar av uppgifterna behålles av den lokala skattemyndigheten.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor som rör förhållandet mellan avgifter och förmåner inom ATP har
varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen alltsedan tillkomsten av tilläggspensioneringen.
För den tidigare riksdagsbehandlingen hänvisas till i 2LU 1968: 4
och 1969: 17.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1970

Remissyttrande

I anslutning till motionerna har utskottet begärt att riksförsäkringsverket måtte
avge yttrande över frågan om det är praktiskt möjligt att göra den justeringen i nuvarande
ordning att, i fall då en arbetsgivare för en försäkrad inte fått dra av ett
helt basbelopp vid beräkning av arbetsgivaravgiften, resterande del av basbeloppet
får avräknas i samband med debiteringen av tilläggspensionsavgiften för inkomst
som den försäkrade haft av annat förvärvsarbete än anställning.

Verket redogör i sitt yttrande för gällande bestämmelser och anför vidare:

Om med frågan avses att resultatet av den i riksförsäkringsverket gjorda beräkningen
av avgiftsunderlag i ifrågavarande fall skulle kunna individuellt överföras till
den lokala skattemyndighet som fastställer den pensionsgrundande inkomsten och
läggas till grund för egenavgiften, måste svaret bli klart nekande. Detta framgår
redan därav att individuella uppgifter om arbetstiden över huvud taget inte redovisas
till riksförsäkringsverket för det långt övervägande antalet arbetstagare, nämligen
de vilkas arbetsgivare använder blankett 2 till arbetsgivaruppgift.

_ Den möjlighet som kan övervägas är därför att den lokala skattemyndigheten
vid fastställande av den pensionsgrundande inkomsten gör en beräkning av vilket
basbeloppsavdrag arbetsgivaren får göra och gör denna beräkning med tillämpning
av de regler som tillämpas av riksförsäkringsverket men på grundval av det
material som föreligger i ärendet rörande pensionsgrundande inkomst, dvs. i huvudsak
den försäkrades självdeklaration och därtill hörande kontrolluppgifter. En
sådan ordning skulle inte ge någon garanti för att beräkningen ger samma resultat
som beräkningen i ärendet rörande arbetsgivaravgift. Under förutsättning att den
lokala skattemyndighetens beräkning kan göras på ett något så när fullständigt och
tillförlitligt underlag synes detta dock inte vara något avgörande skäl emot den nu
angivna metoden.

Som framgår av den förut lämnade redogörelsen måste den lokala skattemyndigheten
för att kunna göra en beräkning av basbeloppsavdraget ha tillgång till uppgift
om arbetsgivaren, arbetets art och arbetad eller ev. avlönad tid. Det är inte
tillräckligt med uppgift om tidpunkterna för anställningens början och slut utan
redovisningen måste lämnas så att de vid beräkning av arbetsgivaravgift gällande
reglerna kan tillämpas (vid redovisning av arbetad tid skall t. ex. sjuktid och semester
ej räknas in men däremot övertid).

Det kan konstateras att det deklarationsmaterial som läggs till grund vid bestämmandet
av pensionsgrundande inkomst f. n. regelmässigt inte är tillräckligt
för att beräkning av basbeloppsavdrag för anställningsinkomst skall kunna göras.
Med detta material som grund skulle de lokala skattemyndigheterna tvingas att i
de flesta fall med blandad inkomst göra en utredning genom att inhämta kompletterande
uppgifter från den försäkrade och/eller arbetsgivaren.

En förutsättning för att de lokala skattemyndigheterna skall kunna utan en
oproportionerlig arbetsbelastning göra en beräkning av basbeloppsavdrag är därför
att åtgärder vidtas för att deklarationsmaterialet kompletteras med de för beräkningen
erforderliga uppgifterna. Detta torde innebära inte bara att deklarationsblanketternas
utformning påverkas utan även att arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet
utvidgas, då den försäkrade i många fall inte kan antas ha tillgång till de behövliga
uppgifterna.

Också efter att åtgärder av det angivna slaget vidtagits kvarstår som ett ovisshetsmoment
frågan i vilken utsträckning materialet faktiskt kommer att vara till -

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1970

räckligt för beräkningen. Det synes troligt att särskild utredning ändock måste göras
i relativt många fall. Detta kan bli särskilt tyngande om den försäkrade haft
många arbetsgivare under året, vilket inte är ovanligt. Det kan sålunda bli fråga
om en kännbar arbetsökning för de lokala skattemyndigheterna. Detta måste beaktas
då de lokala skattemyndigheternas resurser enligt riksförsäkringsverkets
mening inte medger att de medverkar i arbetet med de nuvarande arbetsgivaruppgiftema
i sådan utsträckning som riksförsäkringsverket anser önskvärd.

Slutsatsen av det nu anförda blir enligt riksförsäkringsverkets mening att en beräkning
av basbeloppsavdrag i det i promemorian avsedda syftet inte synes utesluten
men att dess genomförande förutsätter åtgärder för att göra erforderliga uppgifter
tillgängliga för de lokala skattemyndigheterna och att förfarandet kan förutses
medföra en icke oväsentlig arbetsökning för de lokala skattemyndigheterna
och arbetsgivarna.

Riksförsäkringsverket har inte i detta sammanhang haft anledning eller möjlighet
att gå in på frågan om det är tänkbart att med mera schablonartade metoder
i större eller mindre utsträckning tillgodose de önskemål som föranlett de ifrågavarande
motionerna.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågor som rör sambandet mellan avgifter och
förmåner inom ATP-systemet. I motionerna I: 31 och II: 36 hävdas att reglerna
är särskilt ogynnsamma för deltids- och korttidsanställda. I många fall erläggs pensionsavgifter
för sådana anställda utan att de erhåller motsvarande pensionsrätt.
Motionärerna pekar särskilt på reglernas verkningar för försäkrade med inkomst
av både anställning och annat förvärvsarbete. Det problemet tas upp också i motionerna
I: 414 och II: 587.

Försäkrad med inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete får i princip
räkna båda inkomstdelarna som pensionsgrundande. Vid fastställande av pensionsgrundande
inkomst för ett år skall från den sammanlagda inkomsten av anställning
och annat förvärvsarbete dras av ett basbelopp. Detta basbelopp skall i
första hand avräknas på inkomsten av anställning. Denna regel får betydelse för
den egenavgift den försäkrade skall betala för inkomst av annat förvärvsarbete.
Egenavgiften fastställs nämligen på grundval av den del av den pensionsgrundande
inkomsten som härrör från annat förvärvsarbete. Överstiger anställningsinkomsten
ett basbelopp kommer därför hela inkomsten av annat förvärvsarbete att belastas
av egenavgift. Systemet kan sägas innebära att vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst ett basbelopp alltid skall avräknas, medan vid fastställande av avgift avdraget
blir mindre än ett basbelopp, om den försäkrade såsom anställd inte arbetat
full tid under ett år.

Båda motionsparen syftar till en ändring i gällande regler. Motionerna I: 31 och
II: 36 innehåller ett allmänt yrkande att förslag skall framläggas, som avlägsnar
disproportionen mellan avgifter och förmåner i berörda fall. I motionerna I: 414
och II: 587 yrkas, att förslag skall framläggas om ändring i reglerna så att vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst basbeloppsavdraget fördelas på inkomsten

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1970

av anställning och inkomsten av annat förvärvsarbete i förhållande till inkomstdelarnas
storlek. En följd härav skulle bli att egenavgiften blir rättvisare avvägd.

Riksförsäkringsverket har på utskottets begäran avgivit yttrande över den i förhållande
till motionsyrkandena begränsade frågeställningen, om det är praktiskt
möjligt att göra den justeringen i nuvarande ordning att, i fall då en arbetsgivare
för en försäkrad inte fått dra av ett helt basbelopp vid beräkning av arbetsgivaravgiften,
resterande del av basbeloppet får avräknas i samband med debitering av
egenavgiften. Verket har anfört att en sådan ändring i nuvarande system inte är
utesluten men att den förutsätter förändringar som kan förutses medföra en icke
oväsentlig arbetsökning för de lokala skattemyndigheterna och arbetsgivarna. Åtgärder
måste nämligen vidtas så att de lokala skattemyndigheterna får tillgång till
erforderliga uppgifter. I första hand blir det nödvändigt med en utökning av uppgiftsskyldigheten
för både arbetsgivare och anställda i samband med deklarationsskyldigheten.

Riksdagen har under 1960-talet så gott som varje år avslagit motionsyrkanden
med samma syfte som de aktuella. Andra lagutskottet, som behandlat motionsyrkandena,
har framhållit att tilläggspensioneringen bygger på ett fördelningssystem,
att registrering av inbetalda avgifter inte sker individuellt för varje försäkrad
och att det på grund härav inte är möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse
mellan inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng. Ett genomförande
av föreslagna ändringar har utskottet ansett äventyra de stora fördelar som är förenade
med tilläggspensioneringens enhetliga uppbyggnad.

De skäl som tidigare anförts mot genomförande av förslag av den art som de
förevarande motionerna innehåller är enligt utskottets mening alltjämt giltiga. Redan
en i förhållande till motionsyrkandena så begränsad ändring i nuvarande ordning,
som riksförsäkringsverket yttrat sig över, visar vilka vanskligheter som möter
om man rubbar på principerna för det gällande avgiftssystemet. Utskottet vidhåller
med hänsyn till det anförda sin tidigare inställning i frågan. Motionsyrkandena bör
alltså avslås.

Utskottet hemställer,

att motionerna E 31 och II: 36, såvitt angår sambandet mellan
avgifter och förmåner i ATP-systemet, samt motionerna I: 414
och II: 587 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1970

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s), Dahlberg (s),
Hiibinette (m), Wanhainen (s)*, Österdahl (fp), Andreasson (ep) och Axelson (fp);

från andra kammaren: herr Lundberg (s), fröken Sandell (s), herrar Gustavsson
i Alvesta (ep), Svensson i Kungälv (s), Göransson (s)*, Jonsson i Mora (fp)*,
Åkerlind (m) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hiibinette (m), Österdahl (fp), Andreasson (ep), Axelson (fp), Gustavsson
i Alvesta (ep), Jonsson i Mora (fp) och Åkerlind (m), som ansett

dels att utskottets yttrande fr.o.m. det avsnitt som börjar på s. 6 med orden
»Riksdagen har» bort erhålla följande lydelse:

»Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen av tillläggspensioneringen
att betydande avgifter erläggs för kort- och deltidsanställda
utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra fall erläggs avgift för
anställda av den åsyftade kategorin utan att de erhåller så stor pensionsrätt som
avgiftens storlek skulle motivera. Utskottet finner dessa förhållanden otillfredsställande
och vill särskilt påpeka att olägenheterna till övervägande del drabbar
oersoner med relativt små inkomster.

Riksförsäkringsverkets yttrande visar att det är möjligt att göra förändringar i
nuvarande ordning, så att man uppnår bättre överensstämmelser mellan avgifter
och förmåner. Det kan alltså inte med fog göras gällande att det inte är möjligt
att tillgodose motionernas syfte utan att principerna för ATP-systemet rubbas.
Utskottet förordar att de av motionärerna aktualiserade frågorna blir föremål för
allsidig utredning.»

dels att utskottet bort hemställa,

»A. att riksdagen i anledning av motionerna I: 31 och II: 36,
såvitt angår sambandet mellan avgifter och förmåner i ATPsystemet,
samt motionerna I: 414 och IT. 587 i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer om utredning i enlighet med vad utskottet anfört;
samt

B. att motionerna, i den mån de inte besvarats genom vad
utskottet ovan hemställt, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.»