Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1970

Nr 16

Utlåtande i anledning av motioner om rätt till en längre sammanhängande
ledighet från arbete.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 852 av herr Dahlén m.fl. samt II: 1025 av fru Nettelbrandt m.fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära utredning rörande möjligheterna att
inom ramen för den allmänna försäkringen eller annorledes ge enskilda
individer rätt att under den aktiva levnadsperioden åtnjuta längre sammanhängande
ledighet i form av sabbatsperioder.»

Vissa bestämmelser beträffande semester och annan ledighet, m. m.

Enligt 1963 års semesterlag äger arbetstagare på grund av det arbete, som
han under ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens räkning,
rätt att av denne erhålla semester. Överenskommelse kan träffas om att
annan tidsperiod av samma längd skall gälla som kvalifikationsår. Semestern
skall utgå under året näst efter kvalifikationsåret men får efter överenskommelse
åtnjutas tidigare. Går året för semestern till ända utan att
arbetsgivaren berett arbetstagaren den semester, vartill han varit berättigad
kan arbetstagaren inte kräva ut semester. Han erhåller emellertid
rätt till ersättning för den förlorade semestern med belopp, motsvarande
den lön han skulle åtnjutit under semestern. Fråga om skadestånd kan
även uppkomma. Semestern utgör enligt semesterlagen i allmänhet fyra
veckor per år. För vissa arbetstagare med radiologiskt arbete är semestern
enligt en särskild lag sex veckor.

På det statliga området meddelas i 10 kap. av allmänna avlöning savtalet
för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) bestämmelser om semester
och semesterersättning. Antalet semesterdagar varierar enligt huvudregeln
mellan 24 och 40 dagar. I allmänhet räknas inte söndagar som semesterdagar.
Den ståtlige arbetsgivaren bestämmer semesterns förläggning med hänsyn
till göromålens behöriga gång och under hänsynstagande i möjligaste
mån till tjänstemannens önskemål. Om semestern, som på detta område i
regel skall utgå under kvalifikationsåret, på grund av tjänstgöringsförhållandena
ej kunnat utfås under kvalifikationsåret eller arbetsgivaren finner
skäl medge det, må semestern åtnjutas under tiden den 1 januari—den 31
maj året därefter. Således finnes viss möjlighet för en statstjänsteman,
0101770 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 2 avd. Nr 16

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1970

som under ett helt år avstår från semester, att under påföljande år åtnjuta
en relativt lång sammanhängande ledighet, nämligen om han under detta
år bereds tillfälle att i en följd taga ut semester för båda åren.

Enligt AST bär ordinarie, extra ordinarie och — i vissa fall — extra
tjänsteman möjlighet att i vissa fall helt eller delvis bibehålla lönen under
tjänstledighet för enskild angelägenhet. I detta hänseende må nämnas, att
tjänsteman, som beviljas tjänstledighet för studier, äger rätt till lön med
B-avdrag sammanlagt 240 dagar under loppet av tio på varandra följande
kalenderår, om arbetsgivaren finner studierna angelägna från tjänstesynpunkt.
Om studierna av arbetsgivaren prövas vara synnerligen betydelsefulla
från Ijänstesynpunkt eller fråga är om utbildningskurs vid verket skall
dock full lön utgå. I förevarande hänseende finns specialbestämmelser inom
ett flertal områden, bl. a. undervisningsområdet.

Här må även nämnas att universitetslärare i viss utsträckning kan befrias
från tjänstgöringsskyldighet för att vederbörande skall få tillfälle
till vetenskapligt arbete. Således må professor och laborator erhålla befrielse
helt eller delvis från övriga tjänstegöromål, som åligger honom, om han
på grund av dessa icke kan medhinna visst forskningsarbete av väsentlig
betydelse för ämne, som hans tjänst omfattar. Befrielse från övriga tjänstegöromål
får dock omfatta sammanlagt högst en termin under varje period
av fem år (71 § första stycket 2 e) och 72 § universitetsstadgan, SFS
1964: 461).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1966 års riksdag behandlades två likalydande motioner, I: 14 och
11: 29, i vilka framställdes samma yrkande som i de i detta utlåtande behandlade
motionerna. 1966 års motioner blev föremål för en omfattande
remissbehandling. Yttranden avgavs av arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Statstjänstemännens riksförbund,
Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation,
Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och
Svenska stadsförbundet.

Flera av remissinstanserna var positiva till eller visade intresse för den i
motionerna framförda tankegången om införandet av någon form av sabbatsledighet
på den svenska arbetsmarknaden. Däremot ställde sig flertalet
av nämnda instanser avvisande till den av motionärerna begärda utredningen.
Såsom grund för denna inställning åberopades i flera fall, nämligen
av SACO och SR, att frågan borde lösas avtalsvägen. Även TCO ansåg,
att de frågor som i sammanhanget främst borde uppmärksammas var av
sådan karaktär, att de i första hand borde prövas av arbetsmarknadens parter
och att frågan om eventuella ändringar i det allmänna socialförsäkringssystemet
i avvaktan härpå inte krävde några särskilda åtgärder; huruvida
den kommande utvecklingen kunde motivera statliga åtgärder beträffande

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1970

den aktuella frågan kunde vid tiden för yttrandet inte förutses. De tre kommunförbunden
ansåg under hänvisning till bl. a. samhällsekonomiska och
arbetsmarknadspolitiska synpunkter, att skäl ej förelåg att företaga utredning
om sabbatsår. SAF uttalade att några bärande skäl för den begärda
utredningen icke förebragts medan LO på i yttrandet anförda skäl fann, att
de i motionerna redovisade motiven och kraven för sabbatsledighet inte
kunde ligga till grund för en utredning. Arbetsmarknadsstyrelsen framhöll,
att många olika skäl kunde anföras för en större flexibilitet i såväl fördelningen
av arbetstiden under den aktiva tiden som dennas längd. Styrelsen
ansåg, att hithörande spörsmål förtjänade uppmärksamhet vid diskussionen
bl. a. av utformningen av den allmänna försäkringen.

Remissyttrandena har redovisats — i princip i sin helhet — i andra
lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966. I utlåtandet har även lämnats vissa
uppgifter rörande sabbatsledighet i andra länder.

Andra lagutskottet anförde i nämnda av riksdagen godkända utlåtande
— efter att i korthet ha redogjort för remissmyndigheternas ställningstagande
— följande.

Om arbetsgivare och arbetstagare skulle finna det önskvärt och lämpligt
att arbetstagare beredes längre ledighet för fortbildning eller för annat ändamål
torde detta enligt utskottets mening som hittills kunna lösas genom
överenskommelser. Med hänsyn härtill och till den inställning som flertalet
remissinstanser tagit i fråga om motionärernas förslag bör motionerna icke
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Även vid föregående års riksdag väcktes motioner med i stort sett samma
yrkande som det nu förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 8 refererade andra lagutskottet sitt ovannämnda yttrande från år 1966
och anförde vidare:

Utskottet vidhåller sin uppfattning, att det inte finns anledning att
hemställa om en sådan utredning rörande sabbatsledighet som motionärerna
avser. Utöver de tidigare anförda skälen kan tilläggas, att ett allmänt
genomförande av sabbatsledighet i den omfattning som motionerna
syftar till uppenbarligen skulle medföra mycket höga kostnader och att
vid en jämförelse med andra aktuella reformkrav införandet av en allmän
sådan ledighet måste bedömas som mindre angelägen.

Till båda utskottsutlåtandena fogades utförligt motiverade reservationer.

Utskottet

I förevarande motioner hemställs om utredning av möjligheterna att
bereda enskilda rätt att under den aktiva levnadsperioden åtnjuta längre
sammanhängande ledighet i form av sabbatsperioder. En sådan utredning
bör i första hand avse frågan vilken funktion en sådan ledighet skall fylla
för olika grupper och olika individer samt för vilka tidsperioder av en

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1970

människas liv behovet av sammanhängande ledighet kan vara på olika sätt
motiverat. En annan huvudfråga bör gälla de praktiska och ekonomiska
problem som är förknippade med ett sabbatsår. Enligt motionärernas mening
bör det bl. a. undersökas om frågan kan lösas inom ramen för den
allmänna försäkringen.

Motioner med samma innebörd avslogs av såväl 1966 års som föregående
års riksdag. De vid förstnämnda tillfället väckta motionerna blev
föremål för en omfattande remissbehandling. Även om vissa av remissinstanserna
visade positivt intresse för frågan ställde sig flertalet avvisande
till en utredning om införande av sabbatsledighet. Från flera arbetstagarorganisationer
anfördes, att frågan borde lösas avtalsvägen. Andra
lagutskottet avstyrkte för sin del motionerna. Vid behandlingen av motionerna
föregående år anförde utskottet, att ett allmänt genomförande av
sabbatsledighet i den omfattning som motionerna syftade till uppenbarligen
skulle medföra mycket höga kostnader och att vid en jämförelse med
andra aktuella reformkrav införandet av en allmän sådan ledighet måste
bedömas som mindre angelägen.

Sedan förra årets riksdagsbehandling har ingenting inträffat som ger
anledning till ändrat ställningstagande från utskottets sida. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna och hemställer,

att motionerna 1:852 och 11:1025 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1970

På andra lagutskottets vägnar:

RUTH HAMRIN-THORELL

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars Larsson
(s), Dahlberg (s), Hubinette (m), Ivar Andersson (s)*, fru Grethe
Lundblad (s), herr Axelson (fp) och fröken Pehr sson (ep)*;

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herr Fredriksson (s), fru
Sigurdsen (s), herr Gadd (s), fru Nilsson (ep), herr Aldén (s), fru Fraenkel
(fp) och herr Åkerlind (m).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Axelson (fp) och fru Frsenkel (fp), vilka
ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 4 med orden

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1970 5

»Motioner med» och slutar på samma sida med orden »och hemställer»,
bort ersättas med text av följande lydelse:

»I likhet med vad flera remissinstanser framhöll år 1966 i yttrande över
motioner med i huvudsak samma innehåll som de aktuella anser utskottet
att frågan om möjligheter för enskilda individer att under den aktiva tiden
erhålla en längre sammanhängande ledighet från sitt ordinarie arbete än
den semestern utgör — en s. k. sabbatsledighet — är av stort intresse.
Bland annat det hårt uppskruvade tempo som nutidsmänniskan lever i och
som alltför ofta resulterar i besvärande stressåkommor gör det önskvärt
att åtminstone någon gång under den aktiva perioden få komma i åtnjutande
av sådan ledighet. Vuxenutbildningen har också kommit in i
bilden på ett nytt sätt. Det förefaller som om växlande perioder av vidareutbildning
och yrkesarbete kommer att bli en alltmer vanlig rytm för
många inom arbetslivet. De som avbryter sitt arbete för att ägna sig åt studier
kommer att känna ett starkt behov av ekonomisk trygghet för studiernas
genomförande och av garantier att få återvända till sitt föregående
arbete.

Utskottet vill här framhålla, att man inom allt flera länder — via överenskommelser
mellan arbetsmarknadsparterna eller eljest — infört möjligheter
till långledighet av här åsyftat slag. Dessa utländska erfarenheter
manar enligt utskottets mening till efterföljd.

Åtskilliga problem uppstår emellertid i samband med införandet av sådan
sammanhängande ledighet. Utskottet vill framför allt peka på de samhällsekonomiska
aspekterna, som är svåra att överblicka. Den torde knappast
kunna bli aktuell i större utsträckning förrän näringslivet anpassat
sig efter den i år antagna sänkningen av arbetstiden. Men även om en viss
arbetstid skulle gå förlorad, bör rekreation och utbildning kunna få positiva
verkningar på arbetsprestationernas kvantitet och kvalitet. Beträffande
en hel del befattningshavare, i synnerhet sådana med specialistfunktion
eller i nyckelposition, kan sannolikt uppstå svårigheter att anskaffa
ersättare under ledighetsperioden. Härtill måste hänsyn tas. Finansieringen
av långledigheten kan tänkas ske på flera olika sätt. Motionärerna anser
att det bl. a. bör övervägas att inordna denna i socialförsäkringssystemet.
Eventuellt kan den aktiva tiden individuellt regleras med hänsyn till
utnyttjad långledighet. Det kan inte komma i fråga att genom lagstiftning
pålägga företagen att utan vidare bära en extra kostnad. Men frågan om
eventuella försäkringsavgifter kan bli föremål för förhandlingar mellan
arbetsmarknadens parter. Det är möjligt att vissa grupper av löntagare är
mera intresserade än andra av en uppgörelse av detta slag och därmed
förenade uppoffringar för att få tillfälle till en längre ledighet från sin ordinarie
sysselsättning. Enligt utskottets mening bör alla dessa frågor av
praktiskt och organisatoriskt slag utredas.

Det vore enligt utskottets mening beklagligt om man lät frågeställning -

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 dr 1970

ar, sam inte är omedelbart aktuella och vid första anblicken kan förefalla
svårlösliga, förhindra en närmare undersökning av möjligheterna att genomföra
en reform som för många människor kan te sig som ett betydelsefullt
inslag i en framtida standardhöjning när ekonomiska och administrativa
förutsättningar därför föreligger. Utskottet förordar av denna anledning
att den av motionärerna begärda utredningen kommer till stånd.

Även om frågan om beredande av möjlighet till längre sammanhängande
ledighet kan bli en förhandlingsfråga mellan arbetsmarknadens parter,
anser utskottet — bland annat med hänsyn till de samhällsekonomiska
verkningarna och den eventuella inordningen i socialförsäkringssystemet
— det angeläget att frågan utredes genom samhällets försorg — som
många gånger tidigare skett i andra fall.

Slutligen vill utskottet betona att frågan om införande av långledigheter
får ses på lång sikt. Den kan dock komma att få den största betydelse
för medborgarna och har framtiden för sig. I vårt samhälle där genom en
fortgående effektivitetshöjning inom det ekonomiska livet och samhällslivet
i övrigt bättre levnadsvillkor för människorna ter sig möjliga årtionde
efter årtionde bör man nu anlägga ett vidare perspektiv. Utskottet förordar
alltså att den av motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 852 och 11:
1025 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
angående möjligheterna att inom ramen för den allmänna
försäkringen eller annorledes ge enskilda individer
rätt att under den aktiva levnadsperioden åtnjuta längre
sammanhängande ledighet i form av sabbatsperioder.»

KL BeckmansTryckerierAB» Stockholm