Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
1
Nr 39
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl.
Maj.ts proposition med förslag till förordning om
ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,
m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte motioner.
Propositionen
I proposition nr 123 har Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag ur
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 april 1970
dels föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt,
2) förordning om ändring i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall,
3) förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution,
dels inhämta riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag
till
4) kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951: 648).
Propositionen har, såvitt den avser ändring i vägtrafikförordningen, hänvisats
till lagutskott och i övrigt till bevillningsutskottet.
I propositionen föreslås vissa ändringar i mervärdeskatten. Ändringarna
är av teknisk natur och innebär bl. a. förtydliganden av reglerna rörande
export, omläggning av beskattningen av försäljning av vara i förening med
varans inmontering i fastighet, ändrade regler för beskattning av arbete på
byggnadsföretagare tillhörig mark och en uppmjukning av bestämmelserna
rörande restitution av skatt. Vidare föreslås vissa ändringar på tullområdet,
bl. a. beträffande sambandet mellan tullfrihet och skattefrihet vid
införsel. Dessa ändringar avses skola träda i kraft den 1 juli 1970. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 7 samt. Nr 39
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
Författningsförslagen
1) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 2, 6, 8, 11 och 49 §§, punkterna 3 och 4 av anvisningarna
till 2 § samt anvisningarna till 9—11, 14 och 16 §§ förordningen
(1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
2
Skattskyldig är----— ■— —
2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som avser vara som nu
nämnts eller tjänst som anges i 11 §
1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt
avser annonsering eller annan reklam
för skattepliktig vara eller
tjänst för utländsk uppdragsgivares
räkning.
Skattskyldig är vidare den som i
yrkesmässig verksamhet omsätter
vara eller tjänst genom utförsel.
Konungen kan — —-----
När särskilda--------
Om skatt--------
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
§•
— -— eller tjänst,
2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som anges i 10 § och avser
vara som nu nämnts eller tjänst
som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad
sistnämnda punkt avser annonsering
eller annan reklam för utländsk
uppdragsgivares räkning.
Skattskyldig är vidare den som i
yrkesmässig verksamhet omsätter
sådan vara eller tjänst som anges i
första stycket genom utförsel (export).
11 §§•
— stycket föreligger.
60 §§.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §•
Redovisningsskyldighet föreligger
icke, så länge det kan antagas att
den skattepliktiga omsättningen under
närmast följande tolvmånadersperiod
ej kommer att överstiga
10 000 kronor. Redovisningsskyldighet
föreligger dock alltid vid omsättning
som avses i 2 § första stycket
2 eller andra stycket. 1
Redovisningsskyldighet föreligger
icke för kalenderår under vilket den
skattepliktiga omsättningen ej överstigit
10 000 kronor eller, i fråga om
kalenderår under vilket skattepliktig
verksamhet påbörjats eller upphört,
ett häremot svarande belopp för den
tid verksamheten bedrivits. För verksamhet
som upphört under samma
kalenderår som den påbörjats eller
nästföljande kalenderår föreligger
icke redovisningsskyldighet om den
skattepliktiga omsättningen ej överstigit
10 000 kronor under den tid
1 Förordningen omtryckt 1969: 237.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
3
(Nuvarande lydelse)
När särskilda--------
(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
verksamheten bedrivits. Redovisningsskyldighet
föreligger dock alltid
vid omsättning som avses i 2 §
första stycket 2 eller andra stycket.
— första stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
8
Från skatteplikt — —------
7) personaltidning, program och
katalog, när varan säljes eller utlämnas
av utgivare som icke är
skattskyldig för annan verksamhet
eller införes till landet för sådan utgivares
räkning,
8) konstverk, som-------
(Se vidare anvisningarna.)
--- till prenumerant,
7) personaltidning, program och
katalog, när varan tillhandahålles
utgivare som icke är skattskyldig
och när varan säljes eller utlämnas
av sådan utgivare eller införes till
landet för sådan utgivares räkning,
---om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
11 §•
Från skatteplikt--------
3) transport av vara till eller från
utlandet eller transport i samband
med renhållning,
4) bärgning av
5) inf öring av annons i tryckalster
som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 6 eller 7 samt annonsering
eller annan reklam för
skattepliktig vara eller tjänst för utländsk
uppdragsgivares räkning,
6) visning av-----____
(Se vidare anvisningarna.)
Överstiger ingående
Understiger skillnaden mellan ingående
skatt och utgående skatt
1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen
beloppet endast när skillnaden
icke kan avdragas eller kvittas enligt
17 § tredje stycket.
--samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till eller från
utlandet, transport i samband med
renhållning samt transport eller annan
skattepliktig tjänst inom landet
som avser importvara eller exportvara
och som speditör eller
fraktförare tillhandahåller utländsk
uppdragsgivare i samband med införseln
eller utförseln,
sådan bärgning,
5) införing av annons i tryckalster
som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 6 eller 7 samt annonsering
eller annan reklam för
utländsk uppdragsgivares räkning
med avseende på vara eller tjänst
som anges i 2 § första stycket,
av veterinär.
(Se vidare anvisningarna.)
överskjutande beloppet.
Understiger skillnaden mellan ingående
skatt och utgående skatt
1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen
skillnadsbeloppet när det icke
kan avdragas eller kvittas enligt 17 §
fjärde stycket. Föreligger särskilda
skäl, kan länsstyrelsen även i annat
fall besluta om återbetalning av belopp
under 1 000 kronor.
49 §.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1910
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Skattskyldig som —------—- ingående skatt.
Överstiger skatt--------överskjutande beloppet.
Den som----— — — — för mycket.
Vid återbetalning--------restavgift avräknas.
Fordran på —-------— — eller utmätas.
I övrigt--------av mervärdeskatt.
Anvisningar
till 2 §.
3. Den som i egenskap av ombud
förmedlar skattepliktig vara eller
tjänst är skattskyldig om han uppbär
likviden för varan eller tjänsten,
exempelvis såsom kommissionär vid
försäljning i kommission.
Vid försäljning-------
4. Som export räknas bl. a. omsättning
av vara eller tjänst på fartyg
och luftfartyg i utrikestrafik
samt omsättning som innebär försäljning
eller uttag av vara eller tillhandahållande
av tjänst till eller för
bruk på sådant fartyg eller luftfartyg.
Vidare räknas exempelvis arkitektarbete
som avser anläggning
utom landet till export.
3. Den som i egenskap av ombud
förmedlar vara eller tjänst som anges
i 2 § första stycket är skattskyldig
om han uppbär likviden för varan
eller tjänsten, exempelvis såsom
kommissionär vid försäljning i kommission.
- för auktionsförrättare.
4. Som export räknas bl. a. omsättning
av vara eller tjänst på fartyg
och luftfartyg i utrikestrafik
samt omsättning som innebär försäljning
eller uttag av vara eller tillhandahållande
av tjänst till eller för
bruk på sådant fartyg eller luftfartyg.
Som export räknas även varuförsäljning
inom landet, när direkt
utförsel av varan för köparens räkning
skall ombesörjas av speditör eller
fraktförare som anlitats av säljaren
eller köparen. Motsvarande gäller
i fråga om varuförsäljning inom
landet till utländsk företagare som
hämtar varan här i landet för direkt
utförsel med eget transportmedel,
om varan är avsedd för verksamhet
som företagaren bedriver i utlandet.
Vidare räknas exempelvis arkitektarbete
som avser anläggning utom
landet till export.
till 9 §.
Omsättning av mark är skattefri. Omsättning av mark är skattefri.
Omsättes mark som utgör lagertillgång
i byggnadsrörelse och som i
sådan rörelse tillförts värde genom
skattepliktig tjänst, skall dock värde
som därigenom tillförts marken anses
som omsättning av skattepliktig
tjänst.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till 10 §.
Tjänst under — —-----— är skattefri.
Med tillverkning på beställning avses
förfärdigande av vara av material
som huvudsakligen tillhandahålles
av beställaren.
Som skattepliktig uthyrning---eller liknande.
Med servering-------— eller plats.
Som skattepliktig anses---andra lokaler.
Till skattepliktig-------eller anläggning.
Tjänst som —-----som transporttjänst.
Med annonsering-----s. k. ljustidning.
till 11 §.
Undantaget under------skattepliktig transporttjänst.
Med transport------— tillfälligt transportuppdrag.
Undantaget under 3 för tjänst för
utländsk uppdragsgivares räkning
gäller endast när tjänsten har avseende
på verksamhet som uppdragsgivaren
bedriver och som skulle ha
medfört skattskyldighet till mervärdeskatt,
om den bedrivits här i landet.
till 14 §.
I beskattningsvärdet-----
Med vederlag-------- —
Vid beräkning---------
Vid omsättning —-------
Varas saluvärde-------
Försäljning av vara i förening
med varans inmontering i fastighet
anses i sin helhet som varuförsäljning,
när vederlaget till minst 80
procent utgör ersättning för varan.
Vid sådan försäljning utgöres beskattningsvärdet
således av vederlaget
för både vara och inmontering.
---än mervärdeskatt.
liknande handling,
av kundväxel.
jämförlig omsättning.
--i kommunalskattelagen.
Vid sådan försäljning av vara i
förening med varans inmontering i
fastighet som ej utgör byggnadseller
anläggnings entreprenad och ej
ingår såsom ett led i sådan entreprenad,
exempelvis försäljning i förening
med inmontering av enbart
spis eller kylskåp, utgöres beskattningsvärdet
av hela vederlaget. Uttages
särskild ersättning för inmonteringen,
bestämmes beskattningsvärdet
för denna del av vederlaget
enligt vad som gäller för tjänst som
avser fastighet.
Vid skattepliktig omsättning av
inventarium eller annan tillgång
som tillhör verksamhet utgöres beskattningsvärdet
alltid av vederlaget
eller saluvärdet eller, i fråga om
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
(Nuvarande lydelse)
Utgår gemensamt-----—--
Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på byggnaden
belöpande vederlaget, varav beskattningsvärdet
utgör 60 procent, till
skillnaden mellan hela vederlaget
och saluvärdet av marken vid försälj
ningstillfället. Uttages del av
byggnad bestämmes beskattningsvärdet
till skälig del av beräknat
saluvärde för hela byggnaden.
Med monteringsfärdigt
(Föreslagen lydelse)
monteringsfärdigt hus, 60 procent av
vederlaget eller saluvärdet.
--— skälig grund.
Vid försäljning av byggnad anses
särskild ersättning för tjänst som avses
i 10 § 5 som vederlag för sådan
tjänst.
Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på byggnaden
belöpande vederlaget till skillnaden
mellan hela vederlaget minskat med
särskild ersättning för tjänst som avses
i 10 § 5 och saluvärdet av marken
vid försälj ningstillfället. Ingår i
saluvärdet av marken värde som enligt
anvisningarna till 9 § skall anses
som omsättning av skattepliktig
tjänst, bestämmes beskattningsvärdet
härför enligt lb § andra stycket. Motsvarande
gäller vid annan omsättning
av mark som utgör lagertillgång
i byggnadsrörelse. Uttages del
av byggnad bestämmes beskattningsvärdet
till skälig del av beräknat
saluvärde för hela byggnaden. Vad
nu sagts gäller även i fråga om sådant
värde som avses i anvisningarna
till 9 §, när mark uttages för att
delvis användas för annat ändamål
än för stadigvarande bruk i byggnadsrörelsen.
--sätt färdigmonterat.
till 16 §.
Faktura eller motsvarande handling
skall utöver beskattningsvärde
och skattebelopp innehålla uppgift
om kundens namn och adress eller
annan för kundens identifiering
godtagbar angivelse, transaktionens
art samt platsen för varas mottagande.
Faktura eller motsvarande handling
skall utöver beskattningsvärde
och skattebelopp innehålla uppgift
om utställarens och mottagarens
namn och adress eller annan för
identifieringen godtagbar angivelse,
transaktionens art samt platsen för
varas mottagande.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
7
2) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1
Införes vara till riket under sådana
omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra rätt till tullfrihet
enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§
tulltaxeförordningen, skall icke heller
utgå skatt eller annan avgift som
på grund av införseln eljest skolat
erläggas till tullverket.
Vad i första stycket sägs skall i
fall som avses i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen
gälla endast om varan
återinföres av den som utfört densamma.
(Föreslagen lydelse)
§•
Införes vara till riket under sådana
omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra rätt till tullfrihet
enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§
tulltaxeringsförordningen, skall, i
den mån Konungen förordnar därom,
icke heller utgå skatt eller annan
avgift som på grund av införseln
eljest skolat erläggas till tullverket.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
3) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution
Härigenom förordnas, att 2 och 9 §§ förordningen (1929:307) angående
tullrestitution skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
2
Näringsidkare äger att vid utförsel
av här i riket framställd, reparerad,
bearbetad, kompletterad eller
emballerad vara, för vars framställning,
reparation, bearbetning, komplettering
eller emballering använts
av honom från utlandet införda materiali
er eller andra artiklar, åtnjuta
restitution av tull (allmän industrirestitution)
för en
motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom två år före utförseln av
honom införts från utlandet. Har vara
införts för att repareras, bearbetas,
kompletteras eller emballeras,
skall, då näringsidkaren återutför
sålunda behandlad vara, jämväl denna
hänföras till artiklar som nyss
sagts. Rätt till allmän industrirestitution
gäller jämväl i avseende å
artiklar, som gått förlorade vid arbetets
utförande.
9
Vill den, —---------
Har rätten till tullrestitution förfallit,
skall tullbeloppet inbetalas
1 Senaste lydelse se 1960: 394.
2 Senaste lydelse se 1964: 257.
(Föreslagen lydelse)
1
Näringsidkare äger att vid utförsel
av här i riket framställd, reparerad,
bearbetad, kompletterad eller emballerad
vara, för vars framställning,
reparation, bearbetning, komplettering
eller emballering använts av honom
från utlandet införda materialier
eller andra artiklar, åtnjuta
restitution av tull (allmän i ndustrirestitution)
för en
motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom två år före utförseln av
honom införts från utlandet. Har vara
införts för att repareras, bearbetas,
kompletteras eller emballeras,
skall, då näringsidkaren återutför
sålunda behandlad vara, jämväl denna
hänföras till artiklar som nyss
sagts. Rätt till allmän industrirestitution
gäller även för artiklar, som
gått förlorade vid arbetets utförande
samt för sådana delar och tillbehör
till exportvaror framställda av näringsidkaren,
som utföras i oförändrat
skick till annan än producenten
eller den tidigare säljaren eller ombud
för någon av dem.
2
--ställa säkerhet.
Har rätten till tullrestitution förfallit,
skall tullbeloppet inbetalas
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
9
(Nuvarande lydelse)
tillika med sex procent årlig ränta
därå, räknad från införseln. Angående
tullverkets rätt att av den
ställda säkerheten göra sig betäckt
för sagda belopp jämte ränta skall i
tillämpliga delar gälla vad eljest om
sådan rätt är föreskrivet.
(Föreslagen lydelse)
jämte ränta på detta, räknad från
införseln efter räntesats som Konungen
fastställer. Angående tullverkets
rätt att av den ställda säkerheten
göra sig betäckt för sagda belopp
jämte ränta skall i tillämpliga delar
gälla vad eljest om sådan rätt är föreskrivet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.
Beträffande motiveringen för förslagen hänvisar utskottet till propositionen.
Motionerna
Yrkanden med anledning av prop. 1970: 123
1) de likalydande motionerna I: 1183 av herr Stefanson m. fl. och (1: 1390
av herr Rimås m. fl., vari hemställts,
att riksdagen beslutar att dentaltekniska arbeten (tandproteser samt individuellt
avpassade apparater för ortodontiska, käkortopediska och käkkirurgiska
behandlingar) undantas från mervärdeskatteplikt, samt att bevillningsutskottet
utformar erforderlig författningstext;
2) de likalydande motionerna I: 1191 av herr Österdahl m. fl. och II: 1398
av herr Börjesson i Glömminge m. fl., vari hemställts,
att riksdagen beslutar att transport av registrerade personbilar och motorcyklar
som befordras i samband med avtal om passagerares befordran, s. k.
bilpollettering, undantas från skatteplikt till mervärdeskatt samt att vederbörande
utskott utarbetar erforderlig författningstext härför;
3) de likalydande motionerna I: 1212 av herr Hansson och 11: Hl9 av
herr Johansson i Skärstad m. fl., vari hemställts,
att riksdagen beslutar, att tredje stycket av anvisningarna till 7 § förordningen
om mervärdeskatt erhåller följande ändrade lydelse:
Handling eller annat föremål som utgör bevis om andel, fordran eller annan
rättighet anses icke som vara, då fråga uppenbarligen är om själva rättigheten.
Frimärke anses ej som vara.
Yrkanden med anledning av prop. 1970: 70
4) motionen II: 1228 av herr Wiklund i Stockholm, vari hemställts,
a) att riksdagen i anslutning till proposition nr 70 beslutar medge befrielse
från plikten att erlägga mervärdeskatt vid försäljning i Sverige av juloch
nyårskort utgivna av UNICEF till förmån för dess verksamhet, samt
b) att bevillningsutskottet utarbetar erforderlig författningstext.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 7 saml. Nr 39
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
Yrkanden vid riksdagens början
5) de likalydande motionerna 1: 101 av herrar Tistad och Ernulf samt
Il: 167 av herr Andersson i Örebro m. fl., vari hemställts,
att riksdagen beslutar att 8 § förordningen om mervärdeskatt tillförs en
ny punkt av följande lydelse:
tandproteser samt individuellt avpassade apparater för ortodontiska, käkortopediska
och käkkirurgiska behandlingar;
6) de likalydande motionerna I: 152 av herr Johan Olsson m. fl. samt
11:169 av herrar Eriksson i Bäckmora och Börjesson i Falköping, vari hemställts,
att riksdagen beslutar, att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
i syfte att uppnå en gemensam sista inlämningsdag för mervärdeskattedeklarationen
i februari månad och den allmänna självdeklarationen;
7) de likalydande motionerna 1:22b av herr Tistad och 11:256 av herr
Andersson i Örebro, vari hemställts,
att riksdagen beslutar, att 8 § förordningen om mervärdeskatt skall tillföras
en ny punkt av följande lydelse:
frimärken;
8) de likalydande motionerna I: 789 av herrar Stefanson och Ernulf samt
II: 566 (jfr II: 558) av herr Ericsson i Åtvidaberg in. fl., vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning och
förslag till ändring i förordningen om mervärdeskatt, innebärande att skattskyldighet
skall gälla för offentlig myndighet och affärsdrivande verk, som
till annan tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster;
9) de likalydande motionerna 1:794 av herr Svanström och 11:929 av
herr Stridsman, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar att mervärdeskatt på fiskekort
skall borttagas;
10) motionen II: 918 av fru Nilsson, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att 49 § första stycket
förordningen om mervärdeskatt får följande lydelse: ”överstiger ingående
avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående skatten med minst 500
kronor återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet”;
11) motionen II: 928 av herr Sterne m. fl., vari hemställts,
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till sådan
ändring av förordningen om mervärdeskatt att de tjänster som kommunförbundets
databolag tillhandahåller kommunerna undantas från skatteplikt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
11
Skrivelser
Med anledning av prop. 1970: 123 har till utskottet ingivits skrivelser
från Sveriges frimärkshandlarförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen
och Sveriges järnhandlareförbund.
Motivering
1: 101 och II: 167
Enligt förordningen om mervärdeskatt omfattas tandläkartjänster inte av
skatteplikt. Arbeten som utförs av dentallaboratorier är däremot skattepliktiga.
Motsvarande olikhet i skattehänseende förelåg beträffande den allmänna
varuskatten. Den leder till att dentaltekniska arbeten, som utförs av en
tandläkare eller av en tekniker anställd hos en tandläkare, blir skattefria.
Om en tandläkare låter utföra samma arbeten hos ett fristående dentallaboratarium,
måste laboratoriet påföra honom skatt för arbetena. Å andra sidan
har laboratoriet avdragsrätt för ingående skatt, vilket tandläkaren inte har.
Därigenom reduceras skillnaden i skattebelastning. Reduktionen är dock
tämligen obetydlig. I dentallaboratoriernas produktion ingår nämligen arbetskostnad
med i genomsnitt ej mindre än 65 procent, medan materialkostnaderna
endast motsvarar 8 procent.
Den större skattebelastningen på tandtekniska arbeten som utförs på beställning
hos fristående laboratorier utgör självfallet från konkurrenssynpunkt
en belastning för dentallaboratorierna. Denna bristande konkurrensneutralitet
hos beskattningen gynnar tandläkare som anställt egna tekniker
och motverkar en rationell arbetsfördelning på det ifrågavarande området.
Tandläkare, som inte har tillräckligt arbete för en egen tekniker, bar med
nuvarande skattebestämmelser funnit det vara lönande att anställa en tekniker
gemensamt med en eller två andra tandläkare i samma situation.
Inom fackkretsar anses allmänt att fristående dentallaboratorier, som vart
och ett betjänar ett större antal tandläkare, under samma konkurrens betingelser
har bättre förutsättningar än den enskilde tandläkaren att genom
användande av specialiserad personal tillgodose de kvalitetsmässiga kraven
inom hela det dentaltekniska området. Med detta för ögonen arbetar dentallaboratoriernas
branschorganisation hårt för en strukturrationalisering inom
branschen. De nuvarande förhållandena i fråga om mervärdeskatten
verkar emellertid starkt bromsande på dessa strävanden.
I Danmark och Norge har från skatteplikt undantagits tandproteser m. m.
När det gäller en omsättningsskatt av generell karaktär som mervärdeskatten
är det angeläget att så långt möjligt begränsa undantagen från
skatteplikt och skattskyldighet. ”Undantag föder nya undantag”, har det
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
ofta sagts. Om ett undantag — dit hör även tandläkartjänster även om de
formellt ej framstår som sådana — visar sig ha ogynnsamma effekter på angränsande
områden bör man därför i första hand överväga att avskaffa
undantaget. I fråga om tandläkartjänster är detta inte möjligt. Att fördyra
tandvården genom att belägga kostnaden därför med mervärdeskatt är
olämpligt av sociala skäl. Om man inte vill låta den rådande orättvisan
bestå, måste man gå en annan väg och söka finna en bättre avgränsning
av det redan gällande undanlaget. Att skapa något nytt undantag är det
inte fråga om.
I: 152 och II: 169
Enligt förordningen om mervärdeskatt skall alla skattskyldiga lämna
deklaration senast den femte i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod,
som deklarationen avser. När redovisningsperioden slutar
vid årsskiftet skall deklarationen sålunda vara lämnad den 5 februari
o. s. v. Endast om synnerliga skäl föreligger kan den som är deklarationsskyldig
få tillstånd att lämna deklarationen senare.
Redovisningsperioden kan omfatta en, två, fyra, sex eller tolv kalendermånader.
Årets sista redovisningsperiod avslutas emellertid alltid vid årsskiftet.
Detta innebär att det ojämförligt största antalet deklarationer
lämnas vid deklarationstillfället i februari, då i princip alla som är skyldiga
att deklarera för mervärdeskatt lämnar deklarationen.
Något senare, senast den 15 februari, skall flertalet inkomsttagare ha
lämnat sin allmänna självdeklaration för inkomst och förmögenhet. Bokföringsuppgifter
och andra uppgifter som ligger till grund för deklarationerna
är delvis desamma i de bägge fallen. Då deklarationen för mervärdeskatt
skall lämnas tidigare än allmänna självdeklarationen uppstår emellertid
ofta svårigheter för de deklarationsskyldiga att samordna arbetet.
Inte minst för dem som anlitar utomstående expertis och medhjälpare för
sin bokföring och för att upprätta deklaration kan det nuvarande systemet
föra betydande merkostnader med sig. Särskilt för mindre företagare inom
industri och hantverk, jordbruk och andra näringar, som bara deklarerar
för mervärdeskatten en gång om året, innebär den nuvarande ordningen
därmed stora olägenheter, men problemen är givetvis delvis desamma
för personer och företag, som lämnar mervärdeskattedeklaration
flera gånger om året. Det är därför önskvärt att bestämmelserna ändras så
att de bägge deklarationerna kan lämnas vid samma tidpunkt.
I: 224 och II: 256
Enligt förordningen om mervärdeskatt föreligger skatteplikt för frimärken
endast då fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.
I enlighet härmed utgår ingen mervärdeskatt för kuranta ostämplade
frimärken som säljs av postverket eller postverkets filateliavdelning. Mer
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970 13
värdeskatt utgår ej heller vid byten eller auktionsför sälj ning som sker i
en filalelistförenings regi, då verksamheten är öppen endast för medlemmar
inom föreningen eller i föreningar anslutna till samma huvudorganisation.
Däremot utgår mervärdeskatt vid omsättning inom den yrkesmässiga
frimärkshandeln av nya eller begagnade svenska eller utländska frimärken.
Mervärdeskatt utgår också vid införsel till landet av samlarfrimärken.
Detta gäller även införsel till privatpersoner. Vid byte av frimärken
mellan samlare i Sverige och utlandet skall således utgå mervärdeskatt för
de frimärken som den i Sverige bosatte samlaren byter till sig.
Ett effektivt uttagande av mervärdeskatt vid import torde vara en närmast
omöjlig uppgift. Importen sker i stor utsträckning i brevförsändelser.
Ett brev från utlandet får kontrolleras av tullverket endast om det i avsändningslandet
försetts med grön tulletikett — och det finns anledning
misstänka, att ett brev som saknar sådan etikett — och det gör flertalet —
har tull- eller skattepliktigt innehåll, måste adressaten anmodas att själv
öppna brevet i närvaro av en postfunktionär. Det säger sig självt att brevförsändelser
från utlandet under sådana förhållanden kontrolleras endast
i mycket ringa omfattning.
Enligt gällande bestämmelser är icke yrkesmässig omsättning av samlarfrimärken
inom landet fritagen från mervärdeskatt. Inom den reguljära
frimärkshandeln är man emellertid medveten om att många samlare som
bisyssla driver handel med frimärken av sådan omfattning att verksamheten
måste betecknas som yrkesmässig.
Den seriöst arbetande fackhandeln i frimärksbransehen består av ett
åttiotal företag, varav något femtiotal med öppna butiker. Handeln är så
gott som helt specialiserad på frimärken och frimärksutensilier. Den sammanlagda
frimärksförsäljningen till privatsamlare genom fackhandeln torde
röra sig om ca 8 milj. kr. om året. I annan detaljhandel förekommer
frimärken praktiskt taget enbart i form av billiga urvalspaket, som säljs
i varuhus och tobaksaffärer samt hos bok- och pappershandlare till ett
sammanlagt belopp av mellan 1/2 och 1 milj. kr. om året.
Enligt uppskattning svarar den reguljära handeln för ungefär en fjärdedel
av detaljhandeln med frimärken för samlarändamål. I stort sett blir
endast denna fjärdedel beskattad. Hälften av den totala omsättningen —
samlarnas egen och postverkets filatelistiska försäljning — är legalt undantagen
från beskattning. Den återstående fjärdedelen undgår med orätt
mervärdeskatten frånsett de importsändningar som fastnar i tullkontrollen.
Det råder allmän enighet om att undantagen från den generella mervärdeskatten
bör begränsas så mycket som möjligt. I enlighet med denna uppfattning
borde man i fråga om samlarfrimärken i första hand överväga
en effektivare övervakning av den del av omsättningen som med orätt undgår
beskattning. Främst gäller detta införsel från utlandet. Det har emellertid
klargjorts — bl. a. genom en uppgift som generaltullstyrelsen lämnat
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
riksskattenämnden — att importbeskattningen inte kan göras effektiv med
en insats som motsvarar skatteutfallet. Om man vill råda bot på de olägenheter
som nu är förenade med beskattningen av samlarfrimärken, synes
enda möjligheten vara att fritaga sådana objekt från skatteplikt. Visserligen
skulle därav följa vissa praktiska svårigheter, men dessa torde inte
vara värre än att de kan bemästras.
/: 789 och II: 566 (jfr II: 558)
I motionerna I: 789 och 11:566 hänvisas till motiveringen i motionerna
1: 757 och II: 558, där i fråga om skattskyldigheten till mervärdeskatt för
offentlig verksamhet anförs följande.
Affärsdrivande verk är enligt huvudregeln inte skattskyldiga för mervärdeskatt.
Deras verksamhet anses inte yrkesmässig i mervärdeskatteförordningens
betydelse. Dock kan Kungl. Maj :t då särskilda skäl föreligger
förordna om skattskyldighet för viss statlig verksamhet. Bakom denna undantagsbestämmelse
ligger en önskan om att kunna göra viss statlig verksamhet
mervärdeskatteskyldig, så att man skall kunna dra av kostnader för
ingående mervärdeskatt. Man vill således kunna skapa konkurrenslikhet i de
fall där den statliga verksamheten annars skulle missgynnas.
Huvudregeln bör vara, att offentlig verksamhet är skattskyldig. Genom
utfärdade författningar har skattebefrielsen ingen konkurrenssnedvridande
effekt vid statlig upphandling. Kvar står dock åtskilliga problem, bl. a. i
fråga om skattens verkan vid kommunal upphandling från statliga leverantörer
samt i fråga om skattskyldigheten för vissa tjänster, samt givetvis
också vid försäljning från statliga leverantörer till enskilda.
Givetvis uppstår, som bevillningsutskottet påpekat i sitt betänkande
1969: 25, vissa problem, om all offentlig verksamhet blir skattskyldig. Det
gäller t. ex. tjänster som olika kommunala organ utför åt varandra. Sådana
problem bör dock kunna undvikas. Hela frågan bör utredas och förslag
föreläggas riksdagen.
I: 794 och II: 929
Riksskattenämnden har beslutat att mervärdeskatt skall uttagas på fiskekort.
Den börda som fiskeföreningarna härigenom pålägges är ganska
kännbar. Den höjning av priset på fiskekort som en mervärdeskattebeläggning
innebär verkar hämmande på försäljning av fiskekort. De besvär som
liandhavandet av skattens upptagande för med sig kan tänkas minska föreningarnas
benägenhet att försälja fiskekort. Det kan nämnas att omkring
75 procent av kortfiskeområdena i dag är i enskild ägo och i regel förvaltas
av fiskevårdsföreningar med relativt blygsam ekonomi.
Det synes inte rimligt att den utbredda fritidsaktivitet som fisket utgör
motverkas genom en beskattning av detta slag och därför bör mervärdeskatten
på fiskekort tas bort.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
15
II: 918
I förordningen om mervärdeskatt är föreskrivet att om ingående avdragsgill
skatt enligt deklaration överstiger den utgående skatten med minst 1 000
kronor återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet.
Är beloppet mindre får det överföras och avräknas i nästpåf oljande deklaration.
Gränsen på 1 000 kronor framstår för många småföretagare, däribland
jordbrukare, som oskäligt hög. Även om den administrativa belastningen
skulle bli något större vid en gräns av 500 kronor är detta belopp att föredra.
II: 928
På initiativ av dåvarande Svenska stadsförbundet och genom samverkan,
även ekonomiskt, av ett drygt 60-tal kommuner startades 1965 en datacentral
med uppgift att bedriva databehandlingsverksamhet för kommuner.
Datacentralen, som etablerades som en integrerad del av dåvarande stadsförbundets
organisation och verksamhet, syftade till att tillgodose en redan
tidigare klart dokumenterad stark och utbredd önskan hos många kommuner
att skapa sådana möjligheter att utnyttja den automatiska databehandlingens
teknik, som det stora flertalet kommuner av ekonomiska och
personella skäl saknade förutsättningar att var för sig åstadkomma. Den
helt övervägande delen av landets kommuner hade icke — och har alltjämt
icke — tillräckligt ekonomiskt och personellt underlag för att var och en
för sig mobilisera de resurser och uppbringa den ADB-personal som automatisk
databehandling i egen regi skulle kräva. Det bedömdes också vara
ytterst irrationellt alt — även då möjligheter hade förelegat att anskaffa
egen datacentral — på en mängd platser parallellt bedriva bl. a. systemutveckling
och programmeringsarbete.
Vid samgåendet mellan Stadsförbundet och Svenska kommunförbundet
den 1 juli 1968 överfördes datacentralens verksamhet med bibehållande av
inriktning och målsättning till ett av det nybildade Svenska kommunförbundet
lielägt företag, benämnt Kommun-Data AB.
De kommuner vilka regelmässigt anlitar alla eller flertalet av datacentralens
tjänster har efter starten kontinuerligt ökat och uppgår för närvarande
till 120. Dessutom anlitas centralen av ytterligare ett stort antal kommuner
för databehandling av vissa bestämda rutiner, exempelvis utbetalning av
allmänna barnbidrag och bostadstillägg. Bland andra datatjänster som utförs
åt kommunerna kan nämnas ekonomisk redovisning, personalregistrering
och löneberäkning för kommunalanställd personal enligt såväl kommunala
som statliga avtal, debitering av olika slags förbrukningsavgifter, stadsmätningsberäkningar
och trafikprognoser. Utöver de rutiner som redan är i
produktiv drift är ett flertal under utveckling, exempelvis för socialregistrering,
brandsyn m. m.
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
I ett avseende föreligger emellertid en väsentlig skillnad i villkoren för det
fåtal stora kommuner som har resurser att i egen regi ombesörja den automatiska
databehandlingen och det stora antalet övriga kommuner, bland
dem många relativt små, vilka anlitar Kommunförbundets databolag. Denna
skillnad är betingad av föreskrifterna i förordningen om mervärdeskatt,
vilken från och med den 1 januari 1969 äger tillämpning även på automatisk
databehandling. I anvisningarna till 2 § anges att verksamhet som staten eller
kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig
endast när den drivs i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid
ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner
för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål.
Bestämmelserna innebär att den vid förbundets dalabolag bedrivna verksamheten
sedan den 1 januari 1969 är belagd med mervärdeskatt, som kommunerna
endast i mycket begränsad omfattning kan göra avdrag för. Hittillsvarande
redovisning av mervärdeskatten vid datacentralen visar att databehandlingen
totalt är 5—6 procent dyrare för kommunerna än om verksamheten
inte varit skattebelagd. Fördyringens storlek är givetvis beroende
av den procentsats efter vilken mervärdeskatten utgår och kan således komma
att öka ytterligare från och med år 1971.
Det måste anses vara otillfredsställande och kan inte heller rimligen ha
varit avsikten vid utformningen av förordningen om mervärdeskatt att kommuner,
som inte har egna resurser för att klara sin automatiska databehandling,
genom ett samgående drabbas av en kostnadsfördyring jämfört med de
stora kommunerna. Den orättvisa som ligger i nuvarande förhållanden och
som påtalats från åtskilliga håll bör därför med det snaraste elimineras.
II: 1228
Mervärdeskatt skall erläggas för flertalet varor och tjänster.
Bland undantag från plikten att erlägga dylik skatt märks allmän nyhetstidning,
medlemsblad och periodisk publikation, som är organ för sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande,
politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda
handikappade eller arbetshindrade medlemmar. Tydligen sammanhänger
dessa undantag med den allmännytta, som nämnda tryckalsters produktion
och utgivning kan anses främja och därtill med det utpräglat humanitära
intresse vissa av de organ, som omfattas av skattebefrielsen, företräder och
önskar utveckla.
I linje med detta intresse ligger UNICEF:s verksamhet. Till främjande av
denna verksamhet säljer Sveriges husmodersföreningars riksförbund av
UNICEF varje år utgivna, flerspråkiga och konstnärligt högklassiga juloch
nyårskort, vars användning bl. a. på grund av dessa korts höga kvalitet
är spridd över hela världen.
Ovannämnda förbund anses dock vid här ifrågavarande försäljning skyl -
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970 17
digt att erlägga mervärdeskatt, vilket mot bakgrund av försäljningens ändamål
ter sig högst diskutabelt. Enligt uppgift utgår inte mervärdeskatt vid
motsvarande försäljning i Österrike. En genomgång av hur därmed förhåller
sig i andra stater vore av intresse men har av tidsskäl inte varit möjlig att
verkställa.
Alldeles bortsett från förhållandena i andra länder synes det inte överensstämma
med vår allmänt u-landsvänliga attityd att plikten att erlägga mervärdeskatt
f. n. även omfattar försäljning av UNICEF :s jul- och nyårskort till
främjande av nämnda FN-organs verksamhet.
Befrielse från denna plikt — särskilt när mervärdeskatten nu skall höjas
— vore därför naturlig och rimlig. En sådan åtgärd skulle givetvis förbindas
med villkor att denna inte skulle leda till någon prissänkning. Syftet
skulle alltså vara att öka UNICEF :s inkomster.
1: 1183 och 11: 1390
Tandvård är liksom läkarvård och sjukvård av sociala skäl undantagen
från mervärdeskatt. Genom att skattefriheten för tandvård inte är förenad
med rätt till avlyftning av ingående skatt, drabbas tandvård emellertid indirekt
av en viss skattebelastning. I de flesta fall fördyrar denna tandvården
endast obetydligt. Då tandvården kräver tandprotetiska arbeten uppstår
emellertid en betydande fördyring genom mervärdeskatten om tandläkaren
beställer arbetena hos ett fristående dentallaboratorium.
Dentaltekniska arbeten som en tandläkare beställer hos ett fristående
dentallaboratorium beläggs nämligen med mervärdeskatt, som debiteras
tandläkaren och ytterst belastar vederbörande patienter. Om samma arbeten
utförs av en av tandläkaren anställd tandtekniker, betraktas de som
en del av den tandvård som tandläkaren utför. Skatt utgår därvid endast
på det material som använts. Skillnaden är att i förra fallet också arbetskostnaden
beskattas. Eftersom denna genomsnittligt sett är mycket högre
än materialkostnaden, utgör mervärdeskatten redan i dag en besvärande
konkurrensbelastning för dentallaboratorierna. När mervärdeskatten vid
årsskiftet höjs till 15 procent kommer skattens konkurrenssnedvridande
verkningar att förstärkas avsevärt.
På många håll i landet anlitar folktandvården kommersiella laboratorier
i visserligen varierande men sammanlagt betydande omfattning. Detta möjliggör
för folktandvården att dimensionera sin egen tandteknikerpersonal
efter den genomsnittliga årsvolymen för tandtekniska arbeten. Vid toppbelastning
liksom för vissa speciella typer av tandtekniska arbeten anses
det i allmänhet rationellt att anlita kommersiella laboratorier. Den ökade
skattebelastning på dessa laboratoriers arbeten, som inträder genom den
generella mervärdeskattehöjningen, kommer att göra det ekonomiskt motiverat
för folktandvårdens huvudmän att bygga ut sin egen tandteknikerorganisation.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
Samma konkurrenssnedvridande effekt uppstår gentemot de privatpraktiserande
tandläkarna. Skatten kommer i fortsättningen att uppgå till så
stora belopp, att den stimulerar tandläkarna att anställa egna tandtekniker
för att undgå skattebelastningen. Två, tre eller fyra tandläkare kan gemensamt
anställa en tandtekniker. Tendenser härtill har redan börjat göra
sig gällande men hittills i viss utsträckning hållits tillbaka av de förhoppningar
om en omprövning av skattefrågan som väckts av bevillningsutskottets
uttalande i fjol i anledning av väckta motioner (BeU 1969: 25).
Inte minst betänkligt är att dylika tendenser verkar starkt rationaliseringshämmande.
Rationaliseringssträvandena motverkas emellertid av den
ogynnsamma behandlingen av dentallaboratorierna i mervärdeskattehänseende.
Möjligheterna att genomföra en strukturrationalisering, som kräver
stora kapitalinvesteringar, minskas väsentligt redan om en begränsad del av
den tandtekniska arbetsvolymen undandras de kommersiella laboratorierna.
Eftersom dentallaboratoriebranschen totalt sett är av jämförelsevis litet
omfång i Sverige, är förutsättningarna för en koncentration till större enheter
beroende av att varje enhet kan räkna med en hög och jämn arbetstillgång.
I: 1191 och II: 1398
Persontransport är undantagen från mervärdeskatt. Likaså resgodsbefordran.
Något undantag från tjänst i form av transport av personbilar och
motorcyklar finns inte angivet i § 11. Riksskattenämnden har i sina anvisningar
meddelat att transport av dylika fordon för medföljande passagerares
räkning är att betrakta såsom skattepliktig tjänst. En sådan tolkning av
gällande bestämmelser innebär att områden som saknar landförbindelse,
t. ex. öar, kommer att drabbas av ökade mervärdeskattekostnader då fordonen
i sådana fall inte kan föras på landsväg. Speciellt hårt drabbar detta
områden som ligger relativt långt från fastlandet, exempelvis Öland och allra
främst Gotland. Även s. k. bilpollettering från olika delar av landet, exempelvis
till och från Norrland, drabbas av mervärdesbeskattningen.
Mellan Gotland och övriga delar av riket transporterades under 1969
genom Gotlandsbolagets försorg över 93 000 bilar samt ett antal motorcyklar.
Den av Gotlandsbolaget härför inlevererade mervärdeskatten uppgick
till ca 464 000 kronor. Mellan Öland och fastlandet var antalet personbilstransporter
ca 392 000 under år 1969. Även vid transport till och från
andra öar, exempelvis Visingsö och Ven, utgår givetvis också mervärdeskatt
på transport av registrerade fordon.
Enligt från statens järnvägar inhämtade uppgifter transporteras också ett
visst antal registrerade bilar genom s. k. bilpollettering på statens järnvägar.
1969 transporterades ungefär 130 bilar i dylik trafik, på vilka det lagts mervärdeskatt
som beräknats uppgå till 4 200 kronor. Ett borttagande av mervärdeskatten
skulle i dylika fall nedbringa transportkostnaderna för speciellt
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
norrlänningar men också kunna medverka till ett bättre utnyttjande av
järnvägens resurser och minska belastningen och olycksfrekvensen på landsvägarna.
Eftersom här berörda transporter var undantagna från allmän varuskatt
kom vid mervärdeskattens fastställande en extra ekonomisk belastning att
drabba den bofasta befolkningen liksom den betydande turisttrafiken till
och från öarna. Genom den nu föreslagna höjningen av mervärdeskatten
kommer ytterligare skattebelastning att drabba inbyggare inom dessa områden
vid transport av fordon. En skatt bör till sina verkningar vara neutral,
oberoende av var i riket varan beskattas och var i riket medborgarna bor.
Medborgare bör när det gäller den statliga beskattningen få en likartad
belastning, oberoende av bostadsort. När det gäller beskattningen av transporter
av registrerade fordon, som överförs samtidigt med medföljande
passagerare, kommer mervärdeskatten att belasta transporten av fordon
varje gång fordonet transporteras på annat färdmedel. Den som reser inom
landet där det finns vägar, broar eller avgiftsfria färjeleder kan göra detta
utan att själva resan som sådan belägges med moms.
Den stora omfattningen av biltransporter på andra färdmedel i samband
med medföljande passagerares resa visar vilken stor betydelse bilen har för
dessa passagerares fortsatta färd. Bilen har för många blivit ett lika nödvändigt
tillbehör som eventuellt medföljande resgods. I en internationell
konvention om förenhetligande av vissa regler som gäller befraktning av
passagerares resgods till sjöss av den 27 maj 1967 har innebörden av beteckningen
resgods också närmare definierats. I artikel 1 punkt dl) anges
följande:
Resgods betyder alla slags föremål som befordras av bortfraktaren i samband
med avtal om passagerarbefordran med undantag av
1) föremål och fordon som befordras under certe-parti eller konossement;
2) föremål eller fordon, om befordringen är underkastad den internationella
konventionen om befordran av passagerare och resgods med järnväg;
3) levande djur.
Denna konvention har undertecknats av bland annat Sverige, och de definitioner
som återfinns där bör vara av betydelse för att belysa innebörden
av det i mervärdeskatteförordningen använda begreppet resgodsbefordran.
I: 1212 och II: 14-19
Enligt förordningen om mervärdeskatt förstås med vara materiellt ting
som icke utgör mark eller byggnad. Bland kompletterande definitioner märks
i tredje stycket i anvisningarna till 7 §: ”Aktie, obligation, biljett, lottsedel,
presentkort och annan jämförlig handling anses som vara endast när handlingen
omsättes eller införs som trycksak. Frimärke, sedel och mynt anses
som vara när fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.”
Inskränkningen i skatteplikten för rättighetsbärande handlingar är i hu -
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
vudsak överförd från motsvarande regler för den allmänna varuskatten, men
har i mervärdeskatteförordningen givits annan lydelse. Stadgandets begränsning
till tryckta handlingar innebär ett onödigt uteslutande av sådana värdesymboler
som spårvägs- och gaspolletter, spel- och rabattjetonger och liknande
föremål, för vilka enahanda regler synes rimligen böra gälla. Varje
slags handling eller föremål som utgör bevis om andel, fordran eller annan
rättighet bör anses som vara endast vid omsättning eller införsel som förfärdigad
produkt.
Därav bör följa, att värdesymbolen anses utgöra vara, så snart det symboliserade
värdet inte är huvudföremål för en transaktion med densamma.
Aktie etc., som omsättes eller införes som antikvariskt objekt eller kuriosaföremål,
bör anses utgöra skattepliktig vara. Detta undanskyms i den nuvarande
lydelsen av att endast frimärke, sedel och mynt anges som skattepliktiga
varor vid omsättning (införsel) som samlarobjekt.
Emellertid framstår den nuvarande särbestämmelsen för just filatelistiska
objekt som mycket diskutabel även från en annan utgångspunkt. Propositionen
omnämner en förnyad framställning om undantag från skatteplikt
för frimärken, en vid flera tillfällen under 1960-talet aktualiserad fråga.
Denna gång synes en grundlig och allsidig redovisning av problematiken på
området och i synnerhet av beskattningens verkningar ha framlagts. Generaltullstyrelsen,
poststyrelsen och riksskattenämnden har också klart förordat
ett sådant undantag, låt vara att i sistnämnda remissinstans fungerande
ordföranden anmält avvikande mening, biträdd av vederbörande chefstjänsteman.
Vad dessa anfört synes dock icke ägnat att minska tyngden av
de skäl för undantag, varom i övrigt enighet råder.
Det bör uppmärksammas, att här icke är fråga om att i egentlig bemärkelse
införa ett nytt undantag. Mervärdeskatten träffar för närvarande endast
en mindre del av den totala omsättningen och införseln på frimärksmarknaden.
Sannolikheten talar för att den beskattade sektorn vid ökad beskattning
kommer att minska relativt och även absolut sett.
Legalt undantagna är i huvudsak all postverkets filatelistiska försäljning
och den för frimärkshobbyn till sin omfattning unika, icke yrkesmässiga
bytes- och försäljningsverksainheten. Praktiskt taget helt okontrollerbar är
dessutom frimärksimport med resande eller i brevförsändelser. Det är bekant,
att detta utnyttjas i sannolikt betydande omfattning för att undgå beskattning.
Vore här en effektiv kontroll möjlig, skulle den troligen medföra
kostnader, som i relation till mängden av importfall och det ändock ringa
fiskala utbytet inte skulle vara försvarliga.
Den rådande stora olikformigheten i beskattningen på området är inte
godtagbar. Att beskattningsmyndigheterna i praktiken saknar möjlighet att
tillförsäkra den till mervärdeskatt registrerade handeln den konkurrensneutralitet,
som är en bärande tanke i mervärdeskattesystemet, framstår som
en betänklig sak. Allvarligt är också, att stora grupper som är vana att i
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
21
sina privata frimärkstransaktioner göra skattefria förvärv finner vägarna
öppna att undgå skatt även där skatt borde utgå. Det obetydliga statsfinansiella
utbytet av skatten på frimärken uppväger inte dessa nackdelar.
Utskottets yttrande
I propositionen föreslås ändringar av i huvudsak teknisk natur i mervärdeskatteförordningen.
Flertalet av förslagen innebär liberaliseringar eller tekniska
ändringar, som tillmötesgår olika önskemål från näringslivets sida.
Vidare behandlas ett par frågor på tullområdet, av vilka en har nära anknytning
till mervärdeskatten.
Några väsentliga erinringar har icke framkommit mot förslagen i propositionen,
som också tillgodoser ett motionsvis framfört yrkande beträffande
återbetalning av skatt. Utskottet, som vid sin granskning av förslagen endast
funnit anledning förorda en mindre komplettering, tillstyrker alltså propositionen
med denna ändring, som redovisas i det följande.
De motioner som utskottet behandlar i anslutning till propositionen innehåller
huvudsakligen frågor som inte berörs i propositionen eller som där
redovisas utan att föranleda någon åtgärd. Flertalet motioner utmynnar i yrkanden
som riksdagen tidigare avvisat på utskottets förslag.
Skattskyldigheten
Ett av riksdagen tidigare flera gånger behandlat yrkande om skattskyldighet
för den offentliga sektorn återkommer i ett utredningsyrkande i motionerna
I: 789 och II: 566. Beträffande motiveringen hänvisar motionärerna
till motionen II: 558, som emellertid synes bygga på vissa missuppfattningar
av gällande bestämmelser. Sålunda görs gällande att affärsdrivande verk
inte är skattskyldiga samt att skattskyldighet inte föreligger vid försäljning
från statliga leverantörer till enskilda.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att undantaget i princip är
begränsat till verksamhet som uteslutande avser den offentliga sektorns egna
behov under förutsättning att verksamheten inte bedrivs i bolagsform. Alla
skattepliktiga varor och tjänster som tillhandahålls enskilda beskattas således
på samma sätt oavsett om de kommer från offentliga eller från enskilda
företag. Av de invändningar som åberopas i motionerna är utskottet bara
berett att vitsorda vad som anförs i fråga om den kommunala upphandlingen.
Härvid kan kommunala och i vissa undantagsfall statliga leverantörer
få ett skattemässigt försteg som emellertid enligt vad som är känt inte
lett till några märkbara konkurrensrubbningar i praktiken. Utskottet finner
alltså inte anledning biträda utredningsyrkandet i motionerna 1:789 och
11:566, men anser att frågan om beskattningsreglernas verkningar vid den
kommunala upphandlingen bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
Varor och tjänster
I propositionen redovisas olika yrkanden om undantag från skatteplikt,
bl. a. beträffande frimärken och tandtekniska arbeten. Departementschefen
uttalar med anledning härav att han inte funnit att det i nu nämnda fall
anförts nya omständigheter som bör föranleda ändrad inställning till frågorna.
Han förklarar sig vara medveten om att bestämmelserna i dessa delar
kan ha vissa verkningar i konkurrenshänseende men anser inte att de är av
sådan betydelse att ändringar av bestämmelserna är påkallade.
Utskottet kan i princip ansluta sig till detta uttalande och avstyrker i enlighet
härmed motionerna I: 224 och II: 256 samt I: 1212 och II: 1419 beträffande
undantag för frimärken liksom motionerna I: 101 och II: 167 samt
1: 1183 och II: 1390 om undantag för dentaltekniska arbeten.
I de nyssnämnda motionerna I: 224 och II: 256 åberopas till stöd för yrkandet
om undantag för frimärken bl. a. alt en utländsk frimärkshandlare
i sina annonser i svenska facktidskrifter öppet redovisar hur importbeskattningen
kan kringgås. Såvitt utskottet kan bedöma måste denna annonsering
rubriceras som uppmaning till brott. Annonser av dessa slag är givetvis
synnerligen olämpliga och torde, såvitt utskottet kan bedöma, också
strida mot gällande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 794 och II: 929 om undantag från
skatteplikt för fiskekort har motionärerna åberopat att beskattningen hämmar
försäljningen av fiskekort och motverkar fritidsfisket.
Motionärernas påstående verkar föga troligt om denna utgift ställs i relation
till kostnaderna för utrustning och redskap för fritidsfiske. Enligt utskottets
mening framstår det som orimligt att i ett skattesystem, som omfattar
praktiskt taget alla nödvändighetsvaror, göra undantag för en detalj
som berör fritidsverksamhet. Utskottet avstyrker således bestämt motionerna
I: 794 och II: 929.
I motionen II: 1228 yrkas undantag från skatteplikt för UNICEF:s juloch
nyårskort. Till stöd härför åberopas främst organisationens humanitära
syfte.
Skattefrihet för dessa kort torde under vissa förutsättningar kunna föreligga
inom ramen för gällande bestämmelser, nämligen om de säljande organisationerna
inte uppnår en sådan omsättning att redovisningsskyldighet
uppkommer. Om korten säljs i den öppna handeln kan av redovisningstekniska
skäl något undantag inte komma i fråga. Utskottet är inte berett att förorda
någon författningsändring på denna punkt och avstyrker alltså bifall
till motionen II: 1228.
I motionen II: 928 yrkas att den verksamhet som kommunförbundets databolag
bedriver skall undantas från skatteplikt. Motionärerna hänvisar
främst till den kostnadsfördyring som genom beskattningen uppstår för kom
-
munerna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970 23
Utskottet har tidigare i princip tagit ställning till ett liknande spörsmål i
samband med mervärdeskattens införande. Frågan gällde då skattefrihet för
sparbankernas databolag och utskottet ansåg med hänvisning bl. a. till den
avdragsrätt för ingående skatt som bolaget erhöll att övervägande skäl talade
mot ett sådant undantag. Inte heller Kungl. Maj :t fann vid sin prövning av
1 rågan skäl föreslå någon ändring, och 1968 års höstriksdag beslutade i enlighet
härmed. Då motionärerna i stort sett framför samma principiella synpunkter
som företrädarna för sparbankernas intressen, finner utskottet inte
skäl frånträda sin tidigare uppfattning i frågan och avstyrker alltså bifall till
motionen II: 928.
Mervärdeskattens fördyrande effekt vid transport av personbilar mellan
Gotland och fastlandet har tidigare varit föremål för livliga riksdagsdebatter.
Frågan gällde då motionsyrkanden om särskilt undantag för sådana transporter
mellan fastlandet och öar utan fast landförbindelse. Utskottet avvisade
dessa yrkanden med hänvisning främst till att utskottet i princip motsatte
sig regionala beskattningsregler. När i huvudsak samma motionärer
nu återkommer i motionerna I: 1191 och II: 1398 med ett förslag om att bilar
och motorcyklar skall behandlas som resgods, då de befordras i samband
med passagerare, finner utskottet detta förslag förtjänt av större uppmärksamhet
än förslaget om regionala skatteregler. Befordran av resgods är nu undantagen
från skatteplikt. Motionärerna hänvisar till att här avsedda motorfordon
bör kunna behandlas som resgods enligt en internationell konvention
om förenhetligande av vissa regler som gäller befraktning av passagerares
resgods till sjöss, vilken konvention Sverige biträtt. Det kan nämnas
att en liknande konvention rörande järnvägstrafiken innehåller i stort sett
samma bestämning av resgodsbegreppet. I och för sig kan inte konventionstexterna
anses innebära någon tolkning av mervärdeskatteförordningens bestämmelser,
men samtidigt framstar det enligt utskottets mening som mindre
tilltalande att i den inhemska skattelagstiftningen ge resgodsbegreppet en
snävare innebörd än den som allmänt tillämpas i den internationella trafiken.
Frågan om resgodsbegreppets räckvidd kommer enligt vad utskottet
erfarit inom kort att prövas av regeringsrätten i samband med besvär över
ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked i denna fråga. Om härigenom
motionernas syfte blir tillgodosett finns ingen anledning att vidta
någon författningsändring. Skulle å andra sidan utslaget innebära att den
restriktiva tolkning som kommit till uttryck i förhandsbeskedet godkänns,
bör enligt utskottets mening frågan omprövas. Utskottet förutsätter att
Kungl. Maj :t i så fall framlägger förslag till höstriksdagen om att resgodsbegreppet
i mervärdeskatteförordningen bringas i överensstämelse med definitionerna
härav i konventionerna rörande passagerarbefordran till sjöss
och per järnväg. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna
1: 1 191 och II: 1398.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
Byggnader
I fråga om beskattningen av byggnader föreslås i propositionen att byggnadsföretag
skall få avdragsrätt för värde som tillförs egen mark och att
häremot svarande värde skall räknas in i den skattepliktiga omsättningen.
Denna bestämmelse avser främst att underlätta redovisningen för byggnadsföretagen.
Vidare föreslås att vid försäljning av byggnad hänsyn skall tas
till i värdet ingående tjänster som beskattas enligt 20 %-regeln, d. v. s. i huvudsak
proj ekteringskostnaderna.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen har med anledning av dessa förslag
i skrivelse till utskottet dels uttalat tvekan huruvida förslagen i propositionen
tillgodoser det avsedda syftet i fråga om markarbeten, dels föreslagit
den ändringen att hänsyn till projekteringskostnaderna också skall tas vid
uttag av byggnad ur rörelse. Föreningen anser det vidare önskvärt att särskilda
övergångsbestämmelser införs för att eliminera viss dubbelbeskattning.
Såvitt utskottet kan finna torde författningsförslaget i vad det avser markarbeten
helt tillgodose de uttalade önskemålen. Utskottet finner därför inte
anledning förorda någon ändring på denna punkt. Vad däremot gäller projekteringskostnaderna
delar utskottet föreningens uppfattning att det inte
finns anledning att göra någon skillnad mellan försäljning och uttag ur rörelse.
Utskottet förordar därför sådan ändring av anvisningarna till 14 § mervärdeskatteförordningen
att dessa former av omsättning blir jämställda. Några
övergångsbestämmelser anser utskottet inte erforderliga med hänsyn bl. a.
till den förhållandevis ringa skattebelastning det här gäller och då förslagen
i övrigt innebär att branschens intressen blir tillgodosedda.
Beskattningsvärdets bestämmande
Utskottet hade anledning att i samband med behandlingen av prop. 1970:
7 om höjd mervärdeskatt på vissa varor uppmärksamma den konkurrenssnedvridning
till järnhandelns nackdel som uppkommer vid tillämpning av
den s. k. 80—20 %-regeln. Denna regel innebär att försäljning av en vara i
förening med inmontering i fastighet beskattas utan någon reducering om
priset till minst 80 % utgör ersättning för varan men att 60 %-regeln gäller
om monteringskostnaden överstiger 20 % av det sammanlagda priset. Bestämmelsen
kunde anses gynna bl. a. elinstallatörerna på järnhandelns bekostnad
och utskottet förutsatte därför att förslag till ändrade bestämmelser
skulle framläggas i den proposition som då hade aviserats om tekniska ändringar
av mervärdeskatten. Så har också skett i den föreliggande propositionen,
där det föreslås att 80—20 %-regeln ersätts med bestämmelser som
innebär att i de avsedda fallen varan beskattas fullt ut, medan inmonteringen
behandlas som en reduceringsberättigad tjänst på fastighet. Departementschefen
uttalar att om en sådan regel begränsas till att gälla transalc
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970 25
tioner som avser försäljning av enstaka eller ett fåtal varor av visst slag i
förening med varornas inmontering bör det vara möjligt för den centrala beskattningsmyndigheten
att avgränsa regelns tillämpningsområde mot vad
som är att anse som entreprenader.
Sveriges järnhandlareförbund har i skrivelse till utskottet hävdat att de
föreslagna reglerna inte löser problemen för järnhandeln, som enligt förbundets
uppgift i inte obetydlig omfattning säljer här avsedda varor i konkurrens
med entreprenörer.
Utskottet har övervägt olika möjligheter att tillgodose järnhandelns intressen
men därvid funnit det förenat med betydande svårigheter att konstruera
regler som medför helt tillfredsställande resultat. Av departementschefens
uttalande framgår att de i propositionen föreslagna bestämmelserna i
första hand tar sikte på att eliminera svårigheterna för den rena detaljhandeln
med fastighetstillbehör. De kvarstående svårigheterna för partiförsäljarna
torde inte kunna lösas med mindre man begränsar reduceringsregelns tilllämpningsområde
i dessa fall till nyproduktionen, vilket å andra sidan kan
medföra mindre önskvärda effekter beträffande underhåll och renovering av
äldre fastigheter. Utskottet anser emellertid att järnhandelns intressen bäst
tillgodoses genom att den centrala beskattningsmyndigheten meddelar anvisningar
som med beaktande av riskerna för den påtalade konkurrenssnedvridningen
såvitt möjligt klargör gränsdragningen mellan försäljningar
i samband med entreprenader och andra försäljningar. Transaktionens karaktär
bör därvid tillmätas större betydelse än dess omfattning. Utskottet
förordar alltså att frågan i första hand får sin lösning genom en sådan tilllämpning
av bestämmelserna och förutsätter att Kungl. Maj:t följer den
fortsatta utvecklingen på detta område och föreslår de ytterligare åtgärder
som kan anses påkallade.
Övriga frågor
I propositionen tas också upp frågan om restitution av överskjutande skatt
i anslutning till ett yrkande i motionen II: 918 om att beloppsgränsen för
restitution skall sänkas från 1 000 till 500 kr. Motionären framhåller att den
nuvarande regeln medför att årsredovisande kan få stå ute med ett i förhållande
till omsättningen betydande belopp under mer än ett års tid.
Förslaget i propositionen innebär att en årsredovisande får omedelbar
restitution oavsett beloppets storlek. Yrkandet i motionen II: 918 är således
härigenom helt tillgodosett.
En annan fråga som också i första hand gäller årsredovisande tas upp i
motionerna 1:152 och 11:169. Sådan skattskyldig skall avge deklaration
senast den 5 februari. Motionärerna föreslår att mervärdeskattedeklaratio
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
nen i dessa fall skall få avges inom samma tid som gäller för avlämnande
av självdeklaration, alltså normalt senast den 15 februari.
Utskottet vill med anledning härav påpeka att Kungl. Maj :t på framställning
av lantbrukets skattedelegation medgivit att årsredovisande, som driver
jordbruk eller skogsbruk, avgivit deklaration för år 1969 senast den 16 februari
1970. Motionärernas önskemål har således i huvudsak beaktats vid det
hittills enda tillfället för avlämnande av årsdeklaration. Den påkallade ändringen
kan meddelas i administrativ väg och utskottet förutsätter att frågan
tas upp till förnyad prövning i samband med årsredovisningen för 1970.
Skulle de skäl som motiverade det redan meddelade beslutet då befinnas äga
fortsatt giltighet, förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t vid lämpligt tillfälle
föreslår att ändrade bestämmelser för deklarationsavlämnandet intas i mervärdeskatteförordningen.
Därmed anser utskottet yrkandet i motionerna
1: 152 och II: 169 vara besvarat.
I fråga om de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.
Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 123, i vad den hänvisats till bevillningsutskottet,
antar vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt med den ändringen att anvisningarna till 14 §
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
(Kungl.
Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
Anvisningar
till 14 §.
----än mervärdeskatt.
--— liknande handling.
— ---av kundväxel.
---jämförlig omsättning.
--i kommunalskattelagen.
— avser fastighet.
-----eller saluvärdet.
--—--skälig grund.
I beskattningsvärdet
Med vederlag---
Vid beräkning — —
Vid omsättning--
Varas saluvärde--
Vid sådan----
Vid skattepliktig--
Utgår gemensamt —
27
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
(Kungl. Maj:ts förslag)
Vid försäljning av byggnad anses
särskild ersättning för tjänst som
avses i 10 § 5 som vederlag för sådan
tjänst.
Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på byggnaden
belöpande vederlaget till skillnaden
mellan hela vederlaget minskat med
särskild ersättning för tjänst som
avses i 10 § 5 och saluvärdet av
marken vid försäljningstillfället. Ingår
i saluvärdet av marken värde
som enligt anvisningarna till 9 § skall
anses som omsättning av skattepliktig
tjänst, bestämmes beskattningsvärdet
härför enligt 14 § andra stycket.
Motsvarande gäller vid annan
omsättning av mark som utgör lagertillgång
i byggnadsrörelse. Uttages
del av byggnad bestämmes beskattningsvärdet
till skälig del av
beräknat saluvärde för hela byggnaden.
Vad nu sagts gäller även i fråga
om sådant värde som avses i anvisningarna
till 9 §, när mark uttages
för att delvis användas för annat
ändamål än för stadigvarande
bruk i byggnadsrörelsen.
Med monteringsfärdigt---—
(Utskottets förslag)
Vid omsättning av byggnad anses
särskild ersättning för tjänst som
avses i 10 § 5 som vederlag för sådan
tjänst.
Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på byggnaden
belöpande vederlaget till skillnaden
mellan hela vederlaget minskat med
särskild ersättning för tjänst som
avses i 10 § 5 och saluvärdet av
marken vid försäljningstillfället. Ingår
i saluvärdet av marken värde
som enligt anvisningarna till 9 §
skall anses som omsättning av skattepliktig
tjänst, bestämmes beskattningsvärdet
härför enligt 14 § andra
stycket. Motsvarande gäller vid annan
omsättning av byggnad eller
mark som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.
Uttages del av byggnad
bestämmes beskattningsvärdet till
skälig del av beräknat saluvärde för
hela byggnaden. Vad nu sagts gäller
även i fråga om sådant värde som
avses i anvisningarna till 9 §, när
mark uttages för att delvis användas
för annat ändamål än för stadigvarande
bruk i byggnadsrörelsen.
--sätt färdigmonterat.
2) förordning om ändring i förordningen (1960: 396) om
frihet från införselavgift i vissa fall,
3) förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående
tullrestitution;
B) att riksdagen avslår följande motioner, nämligen
1) I: 101 och II: 167,
2) I: 152 och II: 169,
3) I: 224 och II: 256,
4) I: 789 och II: 566,
5) I: 794 och II: 929,
6) I: 1183 och II: 1390,
7) I: 1191 och II: 1398,
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
8) I: 1212 och II: 1419,
9) 1:918,
10) 11:928,
11) II: 1228,
i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 12 maj 1970
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson* (m), Sundin* (ep), Wirmark (s), Gösta
Jacobsson (m), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Österdahl (fp);
samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist* (s), fru Holmqvist*
(s), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Eriksson i
Bäckmora (ep), Enarsson* (m), Sundkvist (ep) och Ahlmark (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
Skattskyldighet för stat och kommun
1) av herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(m), Österdahl (fp), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m), Sundkvist
(ep) och Ahlmark (fp), vilka
dels anfört följande:
Utskottsmajoriteten gör gällande att de nuvarande reglerna beträffande
skattskyldighet för stat och kommun inte lett till några märkbara konkurrensrubbningar
i praktiken och vill därför inte tillstyrka någon utredning
av denna fråga. Samtidigt framhålls i yttrandet att det kan uppkomma sådana
rubbningar vid den kommunala upphandlingen och att frågan därför
bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Vi delar beträffande frågan om skattens
nuvarande verkningar i huvudsak utskottsmajoritetens uppfattning och
finner att de successiva förändringar som gjorts i fråga om skattskyldigheten
för den offentliga sektorn eliminerat åtskilliga av de svårigheter som
eljest kunnat uppkomma. Däremot kan vi inte godta slutsatsen att de kvarstående
olikheterna vid beskattningen tills vidare bör kunna lämnas därhän.
Förslaget om höjning av mervärdeskatten med 50 % från och med år
Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
29
1971, vilket utskottet i annat sammanhang tillstyrkt utan reservationer,
kan väntas medföra att exempelvis kommunerna då i långt högre grad än nu
kommer att utnyttja de skattemässiga fördelar som de nuvarande reglerna
erbjuder dem. Det är enligt vår mening därför angeläget att frågan om den
offentliga sektorns ställning i mervärdeskattesammanhang blir föremål för
en skyndsam översyn.
dels ansett att utskottet under punkten B 4 bort hemställa,
att riksdagen med anledning av motionerna 1:789 och
II: 566 i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning
rörande frågan om skattskyldigheten till mervärdeskatt
för stat och kommun.
Tandproteser m. m.
2) av herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(m), Österdahl (fp), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m), Sundkvist
(ep) och Ahlmark (fp), vilka under åberopande av innehållet i motionerna
I: 101 och II: 167 samt I: 1183 och II: 1390 ansett att utskottet under
punkterna A 1, B 1 och B 6 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 101 och II: 167
samt I: 1183 och II: 1390 antar följande såsom reservanternas
förslag betecknade förslag till ändring av 8 § mervärdeskatteförordningen.
(Nuvarande lydelse)
8
Från skatteplikt —- -------
3) läkemedel som utlämnas enligt
recept eller säljes till sjukhus
eller införes till landet i anslutning
till sådan utlämning eller försäljning,
4) elektrisk kraft, —----- —
(Se vidare anvisningarna.)
(Reservanternas förslag)
— statens räkning,
3) läkemedel som utlämnas enligt
recept eller säljes till sjukhus
eller införes till landet i anslutning
till sådan utlämning eller försäljning
samt tandproteser och individuellt
avpassade apparater för ortodontiska,
käkortopediska och käkkirurgiska
behandlingar,
om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Frimärken
3) av herrar Tistad (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Gösta Jacobsson
(m), Österdahl (fp), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m), Sundkvist
(ep) och Ahlmark (fp), vilka under åberopande av innehållet i motio
-
30 Bevillningsutskottets betänkande nr 39 år 1970
nerna I: 224 och II: 256 samt motionerna 1:1212 och II: 1419 ansett att utskottet
under punkterna A 1, B 3 och B 8 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 1212 och II:
1419 samt med anledning av motionerna I: 224 och II: 256
antar följande som reservanternas förslag betecknade förslag
till ändring av anvisningarna till 7 § mervärdeskatteförordningen.
(Nuvarande lydelse) (Reservanternas förslag)
Anvisningar
till 7 §.
Fastighet enligt-------— exempelvis hyresgäst.
Fast maskin----------eller godsbefordran.
Aktie, obligation, biljett, lottsedel,
presentkort och annan jämförlig
handling anses som vara endast när
handlingen omsättes eller införes
som trycksak. Frimärke, sedel och
mynt anses som vara när fråga uppenbarligen
är om samlarobjekt.
Handling eller annat föremål som
utgör bevis om andel, fordran eller
annan rättighet anses icke som vara,
då fråga uppenbarligen är om
själva rättigheten. Frimärke anses ej
som vara.
MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 028