Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1970
1
Nr 21
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion angående
trafikpolitiken.
(l:a avd.)
Yrkande
I motionen II: 835 hemställer herr Lundberg att riksdagen beslutar
»att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om att regeringen, under ledning
av kommunikationsdepartementet och efter samråd med och hänsyn
till personalorganisationerna, polisen, järnvägsstyrelsen, vägorganisationer,
Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen, företager en allmän och
skyndsam genomgång och prövning av hur organisation, personalfrågor,
tekniska hjälpmedel, säkerhetsfrågor m. m. bäst kan ordnas och utformas
inom hela kommunikationssektorn,
att pröva en eventuell omläggning och rationalisering av bilskatterna
genom att de inbakas i bensinpriserna, samt
att Kungl. Maj :t snarast lämnar en redovisning av inventeringen jämte
därav föranledda förslag och att större och kostnadskrävande indirekta beskattningar
av bilismen skall föreläggas riksdagen för prövning och beslut
och inte utfärdas av riksdagen underordnade verk».
Motionen har hänvisats till bevillningsutskottet i vad den avser skattefrågor.
Gällande bestämmelser
Bensinbeskattningen
Enligt förordningen (1961:372) om bensinskatt utgår skatt för bensin
och vissa alkoholer. Vidare utgår enligt förordningen (1957: 262) om allmän
energiskatt sådan skatt för de varuslag, som avses i 1 § bensinskatteförordningen,
och slutligen utgår även skatt på bensin enligt förordningen (1966:
21) om särskild skatt på motorbränslen. Varje liter bensin beskattas således
för närvarande med 43 öre bensinskatt, 9 öre allmän energiskatt och 5 öre
särskild skatt på motorbränslen eller sammanlagt 57 öre.
Fordonsskatten
Enligt förordningen (1922: 260) om automobilskatt utgår sådan skatt
för helt kalenderår räknat för personbil med en grundavgift på 165 kr. och
en tilläggsavgift med 42 kr. för varje påbörjat tal av 100 kg av bilens tjänste0101800
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 7 saml. Nr 21
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1970
vikt minskad med 900 kg. För lastbilar och släpvagnar är avgifterna progressiva
i förhållande till tjänstevikten resp. totalvikten.
Motivering
Transportfrågorna är inte något problem för de stora inkomsttagarna.
De har ju pengar och makt. Men för de små inkomsttagarna gäller det att
komma till arbetet liksom att familjen trots allt är tvingad att ha kontakt
med tätorten. En begagnad bil är ofta räddningen, men den blir ofta alltför
dyr i drift och reparationer.
Bilprovningsstationerna är bra, men de är meningslösa sedan de tog den
bästa arbetskraften från verkstäderna och gav den en vit rock och uppgift
att leta upp eventuella fel. På verkstaden blir reparationen dyr på räkningen,
men knappast förnimbar där angivna brister fanns. Om det skall
bli en helhet, så är det nu tid att jämsides med kontrollen ha en modern
och fullt utrustad bilverkstad, som under garanti i samråd kan garantera
att bilen är fullgod när den lämnar både verkstad och besiktning. För
denna viktiga trafiksäkerhetsuppgift behövs inget särskilt nytt ämbetsverk.
Inte heller har låginkomsttagarna råd att tvingas till alt lägga ut
hundratals miljoner i extra skatt pa sina bilar, därför att de som har råd
och makt kan tycka något utan att bevisa, eller måste visa att de lever, fast
alltför dyrt och lättsinnigt för dem som skall betala räkningen och slöseriet
med realkapital.
Den amerikanisering av reklamen, som numera kallas upplysning och
som sattes in vid övergågnen från vänster- till högertrafik, innebar att den
ofta skrämmer i stället för att upplysa. Vid övergången var det därför alltför
många motorfordon som fick stå still och alltför sent kom in i trafiken.
Bilisternas strålkastarbyte blev en fabrikanternas miljon julgran, i stället
för att myndigheterna skulle givit upplysning om att i stället för de nya
strålkastarna kunde kostnaderna nedbringats till ca en tredjedel genom en
mycket liten ändring av en detalj.
Nu är vi inne i mångmiljonrullningen igen. Det gäller millimeterdäcksfronten,
som kommer att kosta hundratals miljoner och skövla realkapital,
utan att vi vet dess meningsfullhet. Om nu en extra skatt måste tas ut av
bilisterna så borde den väl gått till väg-, bro- och andra förbättringar. Det
skulle ge resultat och troligen rädda en del liv. Nu har visst även väginstitutet
kommit på en idé om trängselskatt för stockholmare. Att det skall
sättas en dyr mätare i varje bil — och mätaravläsare skall givetvis tillkomma
— kommer väl som ett extrapåbud genom en annons.
Borde vi inte rationalisera även på denna skattefront? Tänk om vi tog
ut bil- och annan fordonsskatt genom bensinpriset? De som har en gammal
bil endast för att komma till arbetet etc. och nyttjar vägarna ganska litet
skulle då få en skatteanpassning till körlängden, och skatteuppbörden skulle
ske successivt och genom en skatt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1970 3
Utskottet
I motionen II: 835 yrkas dels att bilskatterna omkonstrueras, dels att
större och kostnadskrävande indirekta beskattningar av bilismen föreläggs
riksdagen för prövning och inte beslutas av underordnade verk. Av motiveringen
i motionen synes framgå att sistnämnda yrkande avser sådana
kostnader som bilägaren får bära på grund av trafikpolitiska beslut, exempelvis
beträffande obligatorisk bilbesiktning. Då yrkandet i denna del faller
utanför bevillningsutskottets kompetensområde och kommer att behandlas
av statsutskottet inskränker utskottet sig till att behandla frågan om de
egentliga bilskatterna.
Motionären anser att det skulle innebära en rationalisering om den årliga
fordonsskatten ersätts med en förhöjd drivmedelsskatt. Enligt utskottets
mening kan väsentliga principiella invändningar göras mot motionärens
förslag, men utskottet nöjer sig med att erinra om att vägtrafikbeskattningen
f. n. överses av bilskatteutredningen samtidigt som vägkostnadsansvaret
övervägs inom vägkostnadsutredningen. Utskottet finner därför
inte skäl att pröva några dellösningar på detta område och avstyrker således
bifall till motionen.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen II: 835 i vad den hänvisats
till bevillningsutskottet.
Stockholm den 10 mars 1970
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Tistad (fp), Wärnberg (s), Sundin (ep), Tage Johansson (s), Wirmark
(s), Levin (fp), Gösta Jacobsson (m) och Karl Pettersson (m); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),
Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar Vigelsbo (ep), Kristenson (s),
Carlstein (s), Eriksson i Bäckmora (ep), Larsson i Umeå (fp) och Leander
(s).