Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1970

Nr 30

Utlåtande i anledning av motioner om anställning av handikappad
i statlig verksamhet.

I de likatydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 964 av herr Kaijser och II: 1150 av fröken Wetterström och fröken Ljungberg
föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att
arbetsmarknadsstyrelsen eller annat lämpligt organ får i uppdrag att göra
en undersökning som visar i vilken utsträckning handikappad arbetskraft
dels finns anställd inom den offentliga sektorn, dels kan beredas anställning
inom denna sektor samt dels sökt arbete men blivit avvisad. Vidare
yrkas att Kungl. Maj:t på grundval av utredningsmaterialet utfärdar rekommendationer
eller förelägganden, som kan anses erforderliga för att
handikappade i ökad utsträckning skall kunna beredas arbete.

I motionerna anförs att vi i vårt tekniskt alltmer komplicerade samhälle
utsätts för hårda påfrestningar. Den hårda arbetspressen försliter människan
snabbare nu än tidigare, både i fysiskt och psykiskt avseende. Ett ständigt
ökande antal får på detta sätt handikapp, vilka medför svårigheter för
dem att hävda sig i konkurrensen på arbetsmarknaden. Detta medför ofta
att de slås ut från den reguljära arbetsmarknaden och blir hänvisade till
arbets- och socialvård. De handikappades situation måste fortlöpande ägnas
skärpt uppmärksamhet. Detta bör enligt motionärerna inte ske enbart genom
insatser i form av utbildning, arbets- och socialvård, utan det gäller
även att göra arbetsplatserna anpassade till de enskilda individernas förutsättningar
och behov. Möjligheterna måste öka för att också de handikappade
i större utsträckning skall kunna göra en arbetsinsats i det normala
arbetslivet.

I strävandena att ge de handikappade bättre arbetsmöjligheter anser
motionärerna att såväl landstingen, vilka har huvudansvaret för lösningen
av de handikappades problem, som staten bör uppträda som mönsterarbetsgivare.

Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motion II: 1150.

Gällande bestämmelser m. m.

Riktlinjerna för anställande av handikappade i statlig tjänst bygger på
prop. 1949: 132, där det bl. a. framhålls.

Frågan om att i samhällslivet tillvarataga all tillgänglig arbetskraft har
0103530 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 saml. Nr 30

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1970

av flera skäl blivit av synnerlig betydelse. Här må till en början erinras om
den samhällsekonomiska betydelsen av alt den samlade produktiva insatsen
vidmakthålles och höjes. Det synes mot bakgrunden av befolkningsutvecklingen
uppenbart, att utnyttjandet av varje tillgänglig arbetskraftsreserv
såväl i nuvarande läge som i framtiden måste vara ett intresse av vikt. Även
med hänsyn till kostnaderna för social hjälp i olika former åt dem, som
ej ha egna försörjningsmöjligheter, framstår del som ett allmänt intresse,
att den tillgängliga arbetskraften i görligaste mån nyttiggöres. I den mån
vissa personer av någon anledning ha svårare än andra att erhålla eller behålla
ett förvärvsarbete — och sålunda äro partiellt arbetsföra i vidsträckt
mening — ligger det därför i samhällets intresse alt åtgärder vidtagas i
syfte att minska eller såvitt möjligt undanröja dessa svårigheter. Det torde
kunna ifrågasättas, om nu anförda synpunkter tillbörligt beaktats, då det
gjorts gällande att man ur företagsekonomisk synpunkt måste uppställa
krav på att endast »fullvärdig» arbetskraft bör anställas. Till här antydda
synpunkter på frågan om anställandet av partiellt arbetsföra komma emellertid
de rent humanitära. Målet för den sociala hjälpverksamheten, som
tidigare varit inriktad på att bringa hjälp i uppkommet nödläge, har alltmera
blivit att i möjligaste mån direkt eller indirekt i arbetslivet inlemma
medborgare, som av olika skäl eljest skulle ställas utanför detsamma.

I Kungl. Maj :ts cirkulär angående anställningsvillkor in. in. för partiellt
arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet (SFS 553/1960 med
ändringar 252/1964, 410/1966 och 277/1967) avses med partiellt arbetsföra
personer, vilka på grund av fysiskt eller psykiskt arbetshinder eller
social belastning har eller väntas kunna få särskilda svårigheter att erhålla
eller behålla ett förvärvsarbete.

I cirkuläret framhålles att myndigheterna vid anställande av partiellt arbetsföra
bör uppmärksamma det ovannämnda i prop. 1949: 132 gjorda uttalandet.
Vidare stadgas att för partiellt arbetsföra, som vid anställningstillfället
anses kunna fullgöra normal arbetsprestation skall tillämpas samma
anställnings- och arbetsvillkor som för personer vilkas hälsotillstånd
inte företer några brister.

Beträffande bibehållande i anställning av partiellt arbetsföra m. in. anförs
i cirkuläret bl. a. följande.

Beträffande anställningshavare, som under innehav av anställning blivit
partiellt arbetsför, kunna allt efter arbetshindrets art föreligga större eller
mindre svårigheter att bibehålla vederbörande i anställning. 1 vissa fall kan
ett bibehållande ntan vidare ske, medan i andra fall kunna erfordras särskilda
åtgärder i syfte att underlätta för den partiellt arbetsföre att återgå
i aktivt arbete och därigenom undvika en sjukpensionering eller —- i fall då
rätt till dylik pension ej föreligger — ett entledigande utan pension.

En omplacering till andra arbetsuppgifter eller till annan anställning
måste i vissa fall föregås av arbetsvårdsåtgärder. Som exempel på olika arbetsvårdsformer
angivas i prop. 1960: 136 arbetsprövning, arbetsträning
och yrkesutbildning. I fall då arbetsvårdsåtgärd prövas böra ifrågakomma,
bör densamma insättas så tidigt som det är möjligt med hänsyn till omständigheterna
i det individuella fallet.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1970

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,
statens personalvårdsnämnd, statens handikappråd, televerket,
postverket och statens järnvägar.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) upplyser att det i styrelsens uppgifter
bl. a. ingår att svara för informationen i frågor som rör handikappades
anställning eller bibehållande i statlig tjänst. AMS har i samarbete med
statens personalvårdsnämnd under vintern 1969/70 anordnat två konferenser.
Deltagare i konferenserna har varit personalanställare vid statliga och
statsunderstödda myndigheter. Avsikten med konferenserna är dels att
informera om gällande bestämmelser, dels att i form av grupparbeten kring
konkreta frågor diskutera olika sätt att lösa de problem som kan uppstå vid
exempelvis anställning av handikappade i statlig tjänst.

De i motionerna föreslagna undersökningarna torde enligt AMS vara en
uppgift för någon form av arbetsmarknadsforskning eftersom arbetet med
nödvändighet måste bli ganska omfattande. Med hänsyn till att en sådan
forskningsuppgift är tidsödande torde andra vägar böra prövas. En möjlighet
är att statens personalvårdsnämnd får utökade resurser, en annan att
Kungl. Maj :t gör en översyn av nu gällande kungörelser och sammanför
dem till ett enda cirkulär.

Statens personalvårdsnämnd framhåller att nämnden enligt sin instruktion
bl. a. har alt noggrant följa utvecklingen av partiellt arbetsföras anställningsförhållanden
inom statlig och statsunderstödd verksamhet och
inkomma med förslag till åtgärder som kan medföra förbättringar av dessa
förhållanden. Nämnden har utarbetat praktiska anvisningar i anslutning
till gällande bestämmelser. Sedan november månad 1969 bedriver personalvårdsnämnden
i samråd med arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå
bl. a. viss informationsverksamhet bland myndigheterna om handläggningen
av dylika frågor.

Personalvårdsnämndens verksamhet är för närvarande föremål för en
översyn genom 1969 års personalvårdsutredning som beräknas vara färdig
under första halvåret innevarande år. Översynen omfattar även prövning
av frågan om handläggning av ärenden om partiellt arbetsföra.

Vidare framhålles i personalvårdsnämndens yttrande.

Med handikappad kan enligt personalvårdsnämndens mening i detta
sammanang rimligen inte avses annat än en person som på grund av olika
arbetshinder har eller väntas komma få svårighet att erhålla eller behålla
ett förvärvsarbete. Utvecklingen av olika hjälpmedel i arbetet liksom förändringar
i synsätt, förskjutningar på arbetsmarknaden — t. ex. i form
av konjunktursvängningar, omstrukturering av verksamheter eller förskjutningar
i åldersfördelningar — innebär ständiga förskjutningar av begreppets
reella innebörd.

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1970

Med utgångspunkt från detta resonemang synes den av motionärerna
föreslagna undersökningen enligt ovan vara ytterligt svårgenomförbar. Den
del av den föreslagna undersökningen, som skall belysa i vilken utsträckning
handikappade sökt arbete men blivit avvisade, torde ej vara genomförbar
med hänsyn till att befintligt grundmaterial på myndigheterna ej
kan väntas ge någon ledning för slutsatser.

Personalvårdsnämnden avstyrker motionerna.

Statens handikappråd anser i likliet med motionärerna att de handikappades
situation på arbetsmarknaden fortlöpande måste ägnas skärpt uppmärksamhet.
Många initiativ har tagits, men ännu återstår mycket innan
alla som har aktuella eller potentiella förutsättningar för produktiv verksamhet
blivit integrerade i det normala arbetslivet.

Handikapprådet betonar vikten av vidgad arbetsmarknadsforskning och
av information till myndigheter och enskilda. Inte minst gäller det att motverka
benägenheten att ensidigt fästa uppmärksamheten vid en människas
handikapp och sålunda lämna helt obeaktade andra egenskaper som kan
vara relevanta i arbetssituationen.

Handikapprådet instämmer med motionärerna att man bör undersöka i
vilken omfattning handikappad arbetskraft kan beredas anställning inom
den offentliga sektorn men avstyrker förslagen om kartläggning av i vilken
utsträckning handikappade redan finns anställda inom den offentliga sektorn
eller sökt arbete där men blivit avvisade.

Televerket upplyser att det inom verket under åren 1965—1967 gjorts en
allmän översyn av de fall, då arbetstagare på grund av fysiskt eller psykiskt
arbetshinder varit ur stånd att i normal omfattning utföra arbete inom det
yrkesområde där vederbörande var verksam. Resultat av undersökning
sammanfattas i verkets yttrande på följande sätt.

Antalet anställda i verket, som med den använda definitionen var att betrakta
som handikappade (partiellt arbetsföra), uppgick till sammanlagt
1 267. För 146 av dem tillämpades vid undersökningstillfället reducerad arbetstid.
För 39 personer bedömdes arbetshindret vara av övergående natur,
medan för 591 personer prognosen i detta hänseende var oviss. Av det totala
antalet arbetsföra hade 1 003 omplacerats på andra arbetsuppgifter, i
227 fall efter omskolning inom och i 4 fall efter omskolning utanför televerket.
I sina nya arbetsuppgifter ansågs 710 av de omplacerade fullgöra
normal och 203 i det närmaste normal prestation,under det att arbetsprestationen
för 90 personer även efter omplaceringen befanns väsentligt understiga
den eljest vanliga. I 178 fall hade omplacering ansetts ej vara påkallad,
medan det för 52 personer av olika anledningar bedömts vara omöjligt att
genomföra en omplacering. Av de handikappade hade slutligen 137 genomgått
speciell arbetsträning eller tillvänjning vid arbetet.

Strävandena att åvägabringa lämpliga göromål för handikappade anställningshavare
i televerket är, såsom ovan antytts, ett stående inslag i arbets-
och personalledningens uppgifter. De möjligheter, som inom televerket
finnes att utnyttja handikappade för meningsfullt arbete, tages i väsent -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1970 5

lig grad i anspråk för personal, som under pågående anställning i verket
drabbats av ohälsa eller annat arbetshinder, och härigenom begränsas förutsättningarna
för att bereda anställning i verket åt andra handikappade
personer. Trots detta har i icke så få fall handikappade personer kunnat
anställas; det har härvid mestadels gällt rörelsehindrade personer, varvid
visst samarbete ägt rum med Norrbackainstitutet i Stockholm och vanföreanstalten
i Göteborg, men även personer med arbetshinder av annat slag har
anställts. I sammanhanget må nämnas, att televerket vid planering av
nybyggader söker beakta de handikappades problem. Sålunda inrättas i sådana
byggnader ramp för rullstolar, tröskelfria entréer och toaletter m. m.
I den mån så är möjligt införes vid behov dylika byggnads- och inredningstekniska
arrangemang även i äldre fastigheter.

Televerket anser den av motionärerna föreslagna utredningen ej behövlig
utan menar att bestämmelserna i SFS 553/1960 är till fyllest.

Postverket anför att någon samlad uppgift om antalet arbetssökande
som avvisats på grund av handikapp inte finns inom verket. Av de ca 3 000
sökande som under åren 1966—1968 anställdes inom Stockholms postdistrikt
var 650 att betrakta som partiellt arbetsföra. Det nämnes att äldre friställd
arbetskraft anställts i verket. F. n. uppgår deras antal till 137. Vidare
anföres att man inom verket vid planering av nya posthus tar hänsyn
till bl. a. att personalutrymmen skall vara tillgängliga även för rullstolsbundna.
Med hänsyn till personalvårdsfrågornas stora vikt har verket
för avsikt att i förebyggande syfte i samråd med personalen angripa arbetsmiljöfrågorna
både centralt och lokalt.

Sammanfattningsvis anförs i postverkets yttrande.

Postverket söker i all möjlig mån att följa de intentioner som anges i
Kungl. Maj :ts cirkulär angående anställning in. in. beträffande partiellt arbetsföra.
I anslutning härtill får Postverket framhålla sitt ansvar för det
avsevärda antal anställda, som på grund av handikapp av olika slag har
behov av omplacering till lindrigare arbete. Möjligheterna för verket att
inom sina speciella arbetsområden bereda personer med mer uttalat handikapp
sysselsättning torde i stort sett vara begränsade till enklare kontorsarbete.
Sysselsättning av redan anställda med handikapp medför givetvis
en viss effekiivitetsminskning för den normala arbetsgången. Oaktat detta
söker Postverket även genom nyanställning bereda handikappad arbetssökande
sysselsättning med lämpliga arbetsuppgifter.

Statens järnvägar framhåller att med hänsyn till de påfrestningar, som
SJ:s personal utsatts för i samband med rationaliseringar samt på grund
av den relativt höga medelåldern vid företaget har ett stort antal anställda
drabbats av fysiska och psykiska handikapp. SJ arbetar ständigt med medicinsk
rehabilitering av de handikappade, och följande exempel ges på arbetsplatser,
som byggts om för att passa handikappade.

— Expeditionslokaler på en station ändrade att passa polioskadade i rullstol.

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1970

— På en huvudverkstad har modern TV-bevakning och fj ärrmanövrering
av porten m. m. genomförts för att ge arbete åt handikappad.

— Elektrisk driftcentral ombyggd så att en man med förbrända händer
kunnat återta sitt arbete.

— Arbetsplats nyinrättats på en station för i växlingstjänst svårt skadat
trafikbiträde (amputationer av båda benen och höger arm). Skadorna var
så omfattande att försäkringskassan beslöt tillerkänna den skadade hel
förtidspension, något som automatiskt medför hel statlig sjukpension. Genom
samarbete mellan SJ, läkare, personalkonsulent och vederbörande lokala
SJ-chef kunde den skadade återföras i produktivt arbete på nyinrättad
tjänst.

— Traverser ombyggda för att möjliggöra arbete för rörelsehindrade.

År 1965 gjordes inom SJ en undersökning av hur många av de fast anställda
som på grund av fysiskt, psykiskt eller socialt betingad arbetsbegränsning
inte stadigvarande utförde normal arbetsprestation i normal
verksamhet. Enligt undersökningen utgjorde antalet 822.

I remissvaret ges vidare följande exempel på svårt handikappade som
nyanställts vid SJ i Stockholm.

— 37-årig man med båda armarna och ena benet amputerade anställd
vid SJ som ritare.

— Ung kvinna i 20-årsåldern med svår diabetes sedan första levnadsåret
anställd i kontorsarbete trots komplikationer.

— Flertal diabetiker utan komplikationer anställda i resebyrå- eller annan
kontorst jänst.

— Ung man med förlamningar i ena kroppshalvan efter hjärnblödning
vid födelsen anställd i speciellt kontorsarbete.

— Dövstumma kvinnor anställda i stansarbete.

— Ung man med efter födselskada psykisk efterblivenhet anställd.

— Epileptiker anställda i icke säkerhetstjänst.

— 20-årig kvinna med medfödd benskörhet anställd trots fraktur vid
nyanställningsundersökningen och en kroppslängd av 131 cm och vikt på
36 kg.

— 21-årig man med njurskada anställd i administrativt arbete.

— 28-årig man med organiskt hjärtfel anställd som banarbetare.

— Ung kvinna med svårt deformerade händer anställd i speciellt kontorsarbete.

SJ kommer även i fortsättningen att kunna anställa partiellt arbetsföra
personer, men på grund av att de nyanställda i framtiden i första hand torde
komma att sysselsättas med tyngre kroppsarbete och trafiksäkerhetsarbete
kommer möjligheterna att anställa handikappade att begränsas
högst avsevärt.

Utskottet

I cirkulär SFS nr 553 år 1960 har Kungl. Maj :t meddelat föreskrifter angående
anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och
statsunderstödd verksamhet. I cirkuläret stadgas att för partiellt arbetsföra

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1970 7

som vid anställningstillfället anses kunna fullgöra normal arbetsprestation
bör för anställningen tillämpas samma anställnings- och arbetsvillkor som
för personer, vilkas hälsotillstånd inte företer några brister. Enligt utskottets
mening ger cirkuläret uttryck för statsmakternas vilja till integrering
av de handikappade i arbetslivet. Utskottet finner det synnerligen viktigt att
detta kommer till myndigheternas kännedom. Av remissvaren från de hörda
affärsverken — televerket, postverket och statens järnvägar — framgår
att dessa följer i cirkuläret givna föreskrifter och anvisningar. Utskottet
anser sig — i likhet med statens handikappråd — inte böra förorda motionärernas
förslag om undersökning av spörsmålen i vilken utsträckning
handikappade sökt respektive erhållit arbete inom den offentliga sektorn.
Utskottet anser att en sådan undersökning skulle kunna motverka önskemålen
om de handikappades integrering i arbetslivet.

För människor, som under sitt yrkesverksamma liv blir handikappade,
bör arbetsvårdande åtgärder sättas in. I detta sammanhang vill utskottet
erinra om det arbete som utförs i den s. k. arbetsvårdsdelegationen, vilken
är knuten till arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och i vilken representanter
ingår för AMS, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, kriminalvårdsstyrelsen,
statens handikappråd, handikapporganisationernas centralkommitté och
arbetsmarknadens parter. Till delegationens uppgifter hör bl. a. att ge AMS
råd i frågor rörande utbyggnadsplanerna för arbetsvärden. Vid varje länsarbetsnämnd
finns dessutom en arbetsvårdsdelegation med motsvarande
uppgifter på det regionala planet. Vidare kan nämnas att statens personalvårdsnämnd
enligt sin instruktion har att följa utvecklingen av partiellt arbetsföras
anställningsförhållanden och inkomma med förslag till förbättring
av förhållandena. Utskottet, som instämmer med motionärerna
om vikten av att arbetsplatserna anpassas till de enskilda individernas förutsättningar
och behov, anser emellertid med hänsyn till det nyss anförda
inte att den föreslagna undersökningen av frågan i vilken omfattning
handikappad arbetskraft kan beredas anställning inom den offentliga sektorn
bör komma till stånd. Utskottet anser att varje arbetsplats bör vara
utformad så att den är tillgänglig för alla, och enligt utskottets mening
bör även i nu förevarande sammanhang principen om integrering av de
handikappade gälla.

Avslutningsvis vill utskottet — i likhet med statens handikappråd — erinra
om vikten av att de handikappades möjligheter till omskolning och
utbildning uppmärksammas och främjas. För att förbättra dessa möjligheter
har skolöverstyrelsen (SÖ) och representanter för olika handikappgrupper
nyligen bildat SÖ:s handikappnämnd.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet,

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 30 år 1970

att de likalydande motionerna I: 964 och II: 1150 inte må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1970

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund
(s)*, Kilsmo (fp)*, Karl Gustav Pettersson (s)*, Ernst Olsson (ep),
Axelson (fp), fru Florén-Winther (m) och herr Andreasson (ep)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Rimås
(fp), Nilsson i Bästekille (m), fru Ekroth (s), herrar Johansson i Simrishamn
(s), Johansson i Skärstad (ep), Wiklund i Härnösand (s)*, Andersson
i Örebro (fp)*, Hugosson (s), Rosqvist (s) och fru Jonäng (ep)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L Beckmans Tryckerier AB - Stockholm