Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

1

Nr 97

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering, m. m.; given Stockholms
slott den 28 mars 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering,

2) förordning om ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om
taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås beträffande 1970 års allmänna fastighetstaxering
att de skogsbruksvärden som skulle framkomma med tillämpning av
gällande värderingsgrunder reduceras i viss utsträckning. Härigenom undviks
att taxeringsvärdena på skogsfastigheter blir alltför höga. Reduktionen
föreslås till 100 kr. per hektar skogsmark, dock högst 30 % av det oreducerade
skogsbruksvärdet.

Vidare föreslås i anslutning till de nya reglerna om beskattning i vissa
fall av dödsbo såsom handelsbolag att delägare i sådant dödsbo — i likhet
med delägare i handelsbolag — inte skall ha rätt att avsätta medel till skogskonto.
Medel som sådant dödsbo har innestående på skogskonto skall återföras
till beskattning.

1 tlihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 97

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

1) Förslag
till

Förordning

om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering

Härigenom förordnas, att vid 1970 års allmänna fastighetstaxering det belopp
som erhålles vid beräkning av skogsvärdet enligt avdelning B punkt 9
skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440) skall nedsättas med
etthundra kronor för varje fullt hektar skogsmark av fastighetens areal,
dock högst med trettio procent av summan av skogsvärdet, beräknat utan
nedsättning, och det i samma avdelning punkt 10 angivna skogsmarksvärdet.

2) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för
inkomst av medel, som insatts å skogskonto

Härigenom förordnas, att 1 och 9 §§ förordningen den 27 mars 1954 om

taxering tor inkomst av medel, som i
rad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse, som i självdeklaration
till ledning för taxering för inkomst
har att uppgiva intäkt av
skogsbruk, må under de förutsättningar
och i den utsträckning nedan
stadgas erhålla uppskov med taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt
för den del av intäkten,
som insatts å särskilt konto i bank
(skogskonto). Rätt att erhålla uppskov,
som nu sagts, tillkommer icke
delägare i handelsbolag eller kommanditbolag
för någon del av den

a skogskonto, skall erhalla and -

(Föreslagen lydelse)

§•

Fysisk person, oskift dödsbo eller
familjestiftelse, som i självdeklaration
till ledning för taxering för inkomst
har att uppgiva intäkt av
skogsbruk, må under de förutsättningar
och i den utsträckning nedan
stadgas erhålla uppskov med taxering
till kommunal och statlig inkomstskatt
för den del av intäkten,
som insatts å särskilt konto i bank
(skogskonto). Rätt att erhålla uppskov,
som nu sagts, tillkommer icke
delägare i handelsbolag eller kommanditbolag
för någon del av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

O

(Nuvarande lydelse)

inkomst, han åtnjutit av bolagets
verksamhet.

Med bank--------------

Skattskyldig må-------

9

Överlåter skattskyldig------

Har oskiftat dödsbo medel inneståendc
å skogskonto skola medlen
upptagas såsom bruttointäkt av
skogsbruk för det beskattningsår,
under vilket dödsboet skiftas.

Har vid
Har avtal

(Föreslagen lydelse)

inkomst, han åtnjutit av bolagets
verksamhet. Ej heller tillkommer
sådan rätt delägare i oskiftat dödsbo,
på vilket 53 § 3 inom. fjärde
stycket kommunalskattelagen tilllämpas,
för någon del av den inkomst
han åtnjutit av dödsboets
verksamhet.
för jordbrukskredit.

— öppnade kontot.

— överlåtelsen ägt rum.

Har oskiftat dödsbo medel inneslående
å skogskonto skola medlen
upptagas såsom bruttointäkt av
skogsbruk för det beskattningsår,
under vilket dödsboet skiftas, eller,
om 53 § 3 mom. f järde stycket kommunalskattelagen
tillämpas på dödsboet,
för det beskattningsår då
nämnda stycke första gången tilllämpas.

bodelningen ägt rum.
avtalet träffats.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas första gången, såvitt avser l § vid 1969 års taxering och
såvitt avser 9 § vid 1970 års taxering. I fråga om dödsbo, på vilket 53 §
3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen tillämpats första gången vid
1969 års taxering, skall i stället för vad i 9 § förordningen stadgas gälla,
att å skogskonto innestående medel skola upptagas såsom bruttointäkt av
skogsbruk för det beskattningsår för vilket taxering i första instans sker
närmast efter år 1969.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
28 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beräkning av
skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, m.m. och anför.

Inledning

Allmän fastighetstaxering sker normalt Aart femte år och skall nästa
gång äga rum år 1970. Förberedelsearbetet för denna fastighetstaxering
pågår.

Skogsstyrelsen och skogshögskolan har den 28 januari 1969 till chefen
för finansdepartementet överlämnat en promemoria med vissa synpunkter
rörande värdenivå in. in. i fråga om skogsbruksvärdena vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering. Promemorian kompletterades med vissa ytterligare
beräkningar som inkom till finansdepartementet den 7 februari 1969.

Över promemorian med de kompletterande beräkningarna har efter remiss
yttranden a\rgetls av riksskattenämnden, domänverket, lantbruksstyrelsen,
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar,
Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
landsbygdens folk (RLF), Samfundet för fastighetsvärdering,
Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sveriges jordägareförbund. Härvid
har länsstyrelserna i Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Älvsborgs, Skaraborgs
och Västerbottens län såsom eget yttrande åberopat utlåtanden av sina skogssakkunniga.
Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Kristianstads,
Hallands, Västmanlands och Norrbottens län har bifogat yttranden
som inhämtats från länsstyrelsernas skogssakkunniga. Länsstyrelsen i
Jämtlands län har bifogat ett från skogsvårdsstyrelsen i länet inhämtat ytt -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

rande. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund
och RLF har åberopat yttrande av lantbrukets slcattedelegation.

I detta sammanhang tar jag också upp en fråga om ändring av förordningen
den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som
insatts å skogskonto. Ändringen har samband med de nya bestämmelserna
om beskattning i vissa fall av dödsbo såsom handelsbolag.

Nuvarande ordning m. m.

Taxeringsvärdet för fastighet skall redovisas i särskilda delvärden. I
fråga om jordbruksfastighet gäller i detta hänseende nya regler fr. o. m.
1970 års taxering enligt lagen den 13 december 1968 (nr 729) om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). För jordbruksfastighet
skall anges bl. a. skogsbruksvärde. Detta värde utgör summan
av skogsvärdet och skogsmarksvärdet. Med skogsvärde förstås värdet
av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark, däri inberäknat
värdet av de byggnader och andra anläggningar som behövs för
skogsbruksdrift. Skogsmarksvärdet är värdet av all icke odlad mark som
är lämplig att använda för skogsproduktion. Då skogsbruksvärdet bestäms
skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och anges särskilt.

De allmänna grunderna för värdering av skogsmark och växande skog
vid fastighetstaxering ges i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951
(nr 440).

Skogsmark med växande skog skall enligt huvudregeln värderas med
hänsyn till markens produktionsförmåga, den växande skogens tillstånd och
den avkastning i pengar som kan antagas för framtiden bli uttagen under
förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk bedrivs
på fastigheten. Taxeringsvärdet för skogsmark med växande skog bestäms
sålunda med hänsyn till avkastningen. Taxeringsvärdet för fastigheter
i övrigt skall däremot utgöras av det s. k. allmänna saluvärdet.

Eftersom priserna på virket under taxeringsperioden inte kan förutses,
görs för beräkningen av den framtida avkastningen vissa antaganden beträffande
priserna. Priserna på rotstående skog av olika slag bestäms för olika
avsättnings]ägen inom särskilda prisområden. Till grund för prissättningen
läggs medeltalen av gällande medelhöstpriser under den period om fem
kalenderår, som utgår med tredje kalenderåret före taxeringsåret (priser
enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället antagna prisnivån förutsätts
bli bestående och gällande för framtida avverkningar. Vid 1970 års
fastighetstaxering utgår man således från priserna under tiden 1963—1967
(avverkningsåren 1963/64—1967/68).

Från de nu angivna bruttopriserna görs avdrag med motsvarande femårsmedeltal
för direkta avverknings- och transportkostnader. Från åter lf

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 97

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

stoden görs avdrag för allmänna kostnader med i princip 33 %. Den neltoavkastning
i pengar som därvid erhålls diskonteras efter 5 % till nuvärde.
Det är detta värde som taxeringen avser att utröna.

Skogsvärderingsinstruktionens bestämmelser om värdering med hänsyn
till priser enligt femårsregeln har inte tillämpats fullt ut vid senare
allmänna fastighetstaxeringar. Vid 1957 års fastighetstaxering lades till
grund för prissättningen medelhöstpriserna under kalenderåren 1950 och
1952—1954, varvid samtidigt bruttopriserna reducerades med 20 % (prop.
1956: 71, BeU 37, rskr 211, SFS 179).

Vid 1965 års fastighetstaxering tillämpades en reduktionsregel av innebörd
att skogsvärdena minskades med 3 kr. per skogskubikmeter virkesförråd,
dock högst med 30 % av skogsvärdet per kubikmeter (prop. 1964: 103,
BeU 46, rskr 165, SFS 117). Rörande dessa särskilda bestämmelser anförde
departementschefen (prop. s. 24) bl. a.

Vid en allmän bedömning av skogsbrukets framtidsutsikter rör man sig
med många okända faktorer. Sålunda är prisutvecklingen oviss med betydande
prisvariationer mellan olika år. Vidare visar utvecklingen en stegring
av omkostnaderna, som verkar så att, även vid stigande priser, lönsamheten
kan visa en mindre gynnsam tendens.

Dessa förhållanden föranledde att man vid 1957 års allmänna fastighetstaxering
vidtog särskilda åtgärder för att åstadkomma en försiktigare värdering
av skogen än som följer av skogsvärderingsinstruktionens bestämmelser.
Dels bortsåg man från det i den då gällande jämförelseperioden ingående
året 1951 med dess speciella prisförhållanden och dels infördes eu
särskild säkerhetsmarginal vid värderingen. Denna marginal erhölls genom
att jämförelseårens bruttopriser minskades med 20 % vid fastställandet av
de jämförelsetal som lag till grund för beräkningen av det framtida avkastningsvärdet
av skogen.

Departementschefen fann en säkerhetsmarginal befogad även vid 1965
års fastighetstaxering. I fråga om valet av metod för att få önskad reduktion
framhöll departementschefen att den tidigare tillämpade regeln om
ett avdrag i procent av jämförelseårens bruttopriser hade vissa nackdelar.
Eftersom bruttopriserna varierade lokalt, gav denna metod en marginal
som i kronor räknat var mindre för fastigheter i de nordliga delarna av landet,
trots att för dessa fastigheter behovet av en försiktig värdering i varje
fall inte var mindre än för bättre belägna fastigheter. En regel som innebar
ett fast avdrag i kronor räknat ansågs i detta hänseende ge bättre
resultat.

Beträffande spärregeln att nedsättningen fick uppgå till högst 30 % av
skogsvärdet framhöll departementschefen att en sådan regel var nödvändig
för att taxeringsvärdena i övre och inre Norrland inte skulle bli orealistiskt
låga. Starka skäl talade enligt departementschefen, som härvid bortsåg
från statens fiskala intressen, för att en sänkning av taxeringsvärdena
genom reduktionsregeln begränsades till vad som fick anses nödvändigt för

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

7

att man skulle vara garderad vid en ogynnsam konjunkturutveckling. Såväl
kommunerna som skogsägarna hade ett berättigat intresse av att fastigheternas
taxeringsvärden inte alltför påtagligt skilde sig från deras verkliga
värden.

Skogsstyrelsens och skogshögskolans promemoria

I promemorian redovisas inledningsvis förändringarna i skogsavkastningens
rånettovärden, dvs. bruttopriserna minskade med bl. a. direkta och indirekta
avverkningskostnader. De följande uppgifterna avser den svenska
totalavverkningens beräknade värde per skogskubikmeter för avverkningsåren
1950/51—1967/68.

Avverkningsår

Avverkning
milj. mask

Beräknat värde
Bruttovärde

i kronor/m*sk

Rånettovärde

1950/51 .............

....... 45,7

42

31

1951/52 .............

....... 49,3

62

45

1952/53 .............

....... 40,8

43

26

1953/54 .............

....... 48,8

46

29

1954/55 .............

....... 49,1

48

28

1955/56 .............

....... 49,4

50

30

1956/57 .............

....... 49,2

45

24

1957/58 .............

....... 48,2

44

24

1958/59 .............

....... 43,6

39

18

1959/60 .............

....... 52,8

43

22 Bas lör 1965

1960/61 .............

....... 53,0

48

25 års lastig-

1961/62 .............

....... 53,9

47

24 hetstaxering

1962/63 .............

....... 51,7

43

19

1963/64 .............

....... 58,4

46

21

1964/65 .............

....... 59,6

49

26 Bas för 1970

1965/66 .............

....... 58,8

49

25 års fastig-

1966/67 .............

....... 64,6

46

22 hetstaxering

1967/68 .............

....... 60,1

42

18

I anslutning till dessa uppgifter framhålls bl. a.

Det framgår att bruttovärdena ligger på en i stort sett jämn nivå men att
de enskilda årens värden svänger mellan ett lägsta belopp av 39 kr. 1958/59
och ett högsta av 50 kr. 1955/56 — här bortses från det extrema »koreaåret»
1951/52. Rånettovärdena visar däremot en, om hela perioden tas i
betraktande, svagt nedåtgående trend. Av särskilt intresse är emellertid att
nu göra en jämförelse mellan den årsserie som låg till grund för 1965 års
taxering (1958/59—1962/63) och den som enligt skogsvärderingsinstruktionen
skall ligga till grund för 1970 års taxering (1963/64—1967/68). Vid
en sådan jämförelse finner man att rånettovärdena i de båda årsserierna i
stort sett hållit sig på samma nivå beräknat som genomsnitt för landet.

Den redovisade översiktliga värdeberäkningen tyder enligt promemorian
på att utvecklingen varit något gynnsammare än som antogs i skogsstyrel -

8

Kungl. Majrts proposition nr 97 år 1969

sens och skogshögskolans promemoria inför 1965 års fastighetstaxering.
Den allmänna värdeutvecklingen ter sig ännu något gynnsammare, sägs det,
om den belyses med hjälp av köpeskillingarna för skogsfastigheter. Lantbruksnämndernas
statistik beträffande fastigheter som sålts under perioden
1964—1967 och där skogen åsatts särskilt pris visar sålunda att köpeskillingarna
i allmänhet ökat med 5 å 10 % årligen, lokalt ännu mer.

Det anförda gäller dock inte huvuddelen av Norrlands inland och sannolikt
inte heller nordvästra Dalarna. I promemorian framhålls att utvecklingen
inom de dåliga avsättningslägen som finns där varit betydligt sämre
än för landet i övrigt.

I promemorian erinras fortsättningsvis om att 1970 års fastighetstaxeringsvärden
skall gälla fram till 1975. Det sägs därför vara av intresse att
inte blott se på den gångna perioden utan även söka bedöma utvecklingen
något framåt i tiden. Bruttovärdena för det avverkade virket är nästan helt
beroende på avsättningsmöjligheter och priser på världsmarknaden för
skogsindustrins produkter. De senaste åren har periodvis präglats av ogynnsamma
förhållanden men prognoser utförda av Food and Agriculture Organization
of the United Nations (FAO) visar att på något längre sikt efterfrågan
på särskilt massa- och pappersindustrins produkter torde komma
att stiga kraftigt och att Västeuropa, som utgör vår dominerande exportmarknad,
utvecklas mot ett alltmer utpräglat underskottsområde. För de
närmast liggande åren torde emellertid enligt promemorian en viss fortsatt
överkapacitet i världens massaproduktion kunna befaras. Det anses därför
knappast troligt att mera avsevärda prishöjningar på massa- och pappersindustrins
alster är att vänta under den tid som nu kan överblickas. I södra
Sverige finns enligt promemorian stora förråd av grov skog, som borde avverkas.
Möjligheterna att snabbt öka avsättningen av sågade varor torde
emellertid vara begränsade samtidigt som avsättningen för sågverksflis
möter svårigheter på grund av otillräckligt utbyggd cellulosaindustri. Den
förbättring av skogsbrukets intäkter som ett nyttiggörande av dessa värdefulla
virkesförråd kunde ge måste därför bedömas försiktigt heter det vidare
i promemorian.

För de allra närmaste åren under vilka 1970 års fastighetstaxeringsvärden
skall gälla måste man sålunda enligt promemorian inta en försiktig
hållning vid bedömningen av rånettovärdenas utveckling. Från 1966/67
har bruttovärdena för det avverkade virket sjunkit och rånettovärdena redan
fr. o. m. 1965/66. Hösten 1968 skedde en viss, men obetydlig återhämtning
av bruttopriserna, men något positivt genomslag på rånettovärdena
torde knappast kunna förväntas. En betydande osäkerhet råder alltså i fråga
om möjligheterna att uppnå samma nivå för rånettovärdena under åren
1970—1975 som under de basår, vilka ligger till grund för 1970 års fastighetstaxering.

I promemorian berörs vidare avdraget för allmänna kostnader. Det fram -

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1969

hålls att avdraget, 33 %, i stora delar av landet inte svarar mot verkliga
kostnader, i vart fall inte i trakter där rotvärdena är mycket låga. Med åren
har, sägs det, blivit allt tydligare att metoden med ett procentuellt avdrag
på nettovärdena medför ojämnheter i värderingen såvitt gäller områden
med höga och låga rotvärden. Förhållandet har påpekats i 1966 års fastighetstaxeringskommittéers
betänkande (SOU 1968:32) och i prop. 1968: 154.
Vidare anförs i promemorian att det inom ramen för gällande skogsvärderingsinstruktion
inte är möjligt att helt korrigera dessa svagheter. Genom
att införa ett extra avdrag, som är oberoende av nettovärdet, kan man
emellertid uppnå en effekt som verkar i rätt riktning, dvs. verkar förhållandevis
starkare inom områden med svaga rotvärden. Ett sådant avdrag
kan ges karaktären av ett extra avdrag för allmänna omkostnader knutet
till antingen arealen eller virkesförrådet, vilka faktorer båda påverkar förvaltningsarbetets
omfattning och kostnad. Samtidigt kan avdraget i viss
mån utgöra en säkerhetsmarginal för att taxeringsvärdena inte blir för
höga, om pris- och kostnadsutvecklingen under de kommande åren skulle
bli sämre än under de år som ligger till grund för 1970 års fastighetstaxering.
Den säkerhetsmarginal som tillämpades vid 1965 års taxering var av
denna art. Genom att man då valde kombinationen 3 kr. av skogsvärdet
per kubikmeter dock högst 30 % kom emellertid effekten inte att bli tillfredsställande.
Avdragen i de bättre belägna områdena kom att bli alltför
höga i förhållande till de avdrag som blev regel i de svagare områdena,
där spärregeln 30 % utlöstes i stor omfattning.

Sammanfattningsvis uttalas i promemorian att den generella säkerhetsmarginalen
vid 1970 års fastighetstaxering mot bakgrunden av den väntade
pris- och omkostnadsulvecklingen bör kunna sättas något lägre än år 1965.
Den bör dock få slå igenom hårdare i de svagare avsättningslägena, där de
reella skogsbruksvärdena uppenbarligen är mycket låga.

I promemorian redovisas beräkningar som utförts för »genomsnittsskogen»
i ett antal län för att studera den väntade värdenivån vid 1970 års
taxering med och utan säkerhetsmarginal. Härvid har vissa län fått representera
ett antal näraliggande län med likartade förhållanden. Genomsnittsskogarna
har konstruerats så att de med avseende på de olika på värderingen
inverkande faktorerna skall så nära som möjligt motsvara medeltalet
för länet (resp. länsgruppen) i fråga. Dessutom har beräkningar utförts
för eu medelskog i dåligt, men inte extremt svagt avsättningsläge i
Norrbottens läns inland. Resultatet av beräkningarna framgår av följande
tabell. I tabellen presenteras materialet dels som skogsbruksvärden i kr.
per hektar, dels i relativa tal i förhållande till värdena enligt 1985 års taxeringsanvisningar,
varvid dessa värden med inbyggd säkerhetsmarginal på
3 kr. av skogsvärdet per kubikmeter, dock högst 30 %, satts lika med 100
enheter.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 97 år 1969

Överslagsberäkning av väntade ändringar i genomsnittlig värdenivå vid 1970 års fastighetstaxering
(Skogsbruksvärden i kr/hektar resp. relativtal.)

Hela

länet

BD AC

Lapp-marken

Z

Y

W

(X)

S

(U)

D R

(B,C,E, (P)
I,T)

G N Hela

(F, H) (K,L, landet
M,0)

Arealrepresentation ..............................

0/

/o

16

_

15

12

8

15

7

10

4

9

4

100

1965 års oreducerade värden ......................

kr

200

141

360

344

571

761

1 150

1 291 1 495

1 591

1 268

750

rel

tal

141

141

140

143

140

141

135

130

125

123

129

133

1965 års reducerade värden........................

kr

142

100

258

240

407

541

850

991 1 195

1 291

981

565

rel

tal

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

1970 års oreducerade värden ......................

kr

178

123

293

282

535

750

1 157

1 238 1 520

1 552

1 149

713

Alternativa förslag till reduceringar

rel

tal

125

123

114

118

131

139

136

125

127

120

117

125

1. 1970 års värden reducerade med 100 kr per ha dock

kr

89

62

193

182

435

650

1 057

1 138 1 420

1 452

1 049

616

högst 50 % på skogsbruksvärdet ................

rel

tal

63

62

75

76

107

120

124

115

119

112

107

109

2.1970 års värden med en reduktion av 1 kr på skogs-

kr

133

87

233

212

445

660

1 057

1 138 1 420

1 452

1 069

634

värdet per kubikmeter dock högst 50 % på detta värde

rel

tal

94

87

90

88

109

122

124

115

119

112

109

112

3.1970 års värden reducerade med 150 kr per ha dock

kr

89

62

147

141

385

600

1 007

1 088 1 370

1 402

999

574

högst 50 % på skogsbruksvärdet ................

rel

tal

63

62

57

59

95

111

118

no

115

109

102

101

4. 1970 års värden med en reduktion av 1,50 kr på skogs-

kr

no

69

203

177

400

615

1 007

1 088 1 370

1 402

999

594

värdet per kubikmeter dock högst 50 % på detta

rel

tal

77

69

79

74

98

114

118

no

115

109

102

105

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

11

Beräkningarna i tabellen har gjorts för extra avdrag (säkerhetsmarginal)
enligt två huvudalternativ med vardera två varianter. Det första alternativet
är av principiellt samma konstruktion som år 1965, alltså ett fast avdrag
per skogskubikmeter, här med varianterna 1 kr. resp. 1: 50 kr. per
kubikmeter. Det andra alternativet är ett fast avdrag per hektar med varianterna
100 kr./hektar resp. 150 kr./hektar. Även med dessa förhållandevis
låga extra avdrag måste en spärregel införas. Inom de sämsta avsättningslägena
skulle annars värdena kunna bli sänkta till en bråkdel av de
oreducerade värdena och i vissa fall gå under noll. Spärregeln kan förslagsvis
sättas till 50 % av skogsvärdet per kubikmeter i första alternativet och
till 50 % av skogsbruksvärdet (inkl. markvärdet) i senare alternativet. Av
räknetekniska skäl kan nämligen spärregeln inte lämpligen uttryckas på
samma sätt i bägge fallen.

I promemorian förordas att metoden med fast avdrag per hektar väljs,
eftersom den relativt sett ger största reduktionen för fastigheter med dåliga
lägen. Huruvida beloppet bör sättas till 100 kr. eller 150 kr. per hektar sägs
bero på uppfattningen om rånettovärdenas utveckling och den allmänna
värdenivån på skogsfastigheter. Vid det högre värdet utlöses spärregeln
50 % även för genomsnittsskogarna i Västerbottens och Jämtlands län, vilka
alltså skulle få taxeringsvärdena bestämda till hälften av vad en direkt
tillämpning av skogsvärderingsinstruktionen ger. (I Norrbottens län utlöses
spärregeln redan vid avdrag med 100 kr. per hektar.) Vidare sänks värdena
i hela landet söder om de nämnda länen med ytterligare 50 kr. per hektar.
I promemorian ges närmast förord åt ett avdrag med 100 kr. per hektar,
dock högst med 50 % av skogsbruksvärdet. Det innebär att 1970 års värdenivå
blir i genomsnitt för hela landet ca 10 % högre än de reducerade värdena
år 1965.

Remissyttrandena

Praktiskt laget alla remissinstanser delar den uppfattning som kommit
till synes i promemorian att en säkerhetsmarginal behövs också vid 1970
års fastighetstaxering. Endast länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån
ifrågasätter om någon säkerhetsmarginal bör förekomma generellt för hela
landet. Till stöd för denna mening åberopar länsstyrelsen bl. a. den betydande
överprisprocent som föreligger vid försäljning av skogsfastigheter.

Den i promemorian gjorda allmänna bedömningen av rånettovärdenas
utveckling och den kommande värdenivån på skogsfastigheter har motiverat
rekommendationen att säkerhetsmarginalen vid 1970 års fastighetstaxering
sätts lägre än vid 1965 års taxering. Denna bedömning delas av ett
flertal remissinstanser. I flera yttranden ges dock uttryck för eu mera pessimistisk
bedömning av skogsbrukets lönsamhet och därav motiverat behov
av större säkerhetsmarginal.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

Den allmänna bedömningen av pris- och kostnadsutvecklingen inom
skogsbruket som gjorts i promemorian delas i huvudsak av riksskattenämnden,
länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs,
Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, Svenska kommunförbundet och Samfundet för fastighetsvärdering.

Riksskattenämnden uttalar i anslutning till den inledningsvis redovisade
tablån över bl. a. rånettovärdenas utveckling att — vid en jämförelse mellan
baserna för 1965 års och 1970 års fastighetstaxeringar — rånettovärdena
för den sista perioden är en aning bättre men att perioderna i stort sett visar
samma bild. Om man grundar bedömningen endast på uppgifterna i tabellen
borde sålunda 1970 års fastighetstaxering inte medföra någon nämnvärd
höjning av skogsvärdena. Nämnden anför vidare att även andra omständigheter
bör beaktas. Sålunda finns, såvitt nämnden kan bedöma, anledning
att räkna med en viss förbättring av vedpriserna för de närmaste
åren. Vidare måste beaktas att köpeskillingarna för skogsfastigheter klart
varit i stigande under den sistförflutna basperioden. Ävenså bör enligt
nämnden observeras det i promemorian gjorda uttalandet att värdenivån
vid 1965 års taxering allmänt sett snarast torde ha blivit något för låg på
grund av en viss pessimism vid bedömningarna år 1964.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att det mot bakgrunden av utvecklingen
finns fog för en viss måttlig höjning av skogsvärdena i södra Sverige
vid 1970 års fastighetstaxering. Även om överkapaciteten inom skogsnäringen
inte minst i södra Sverige är betydande torde man enligt länsstyrelsen
inte kunna bortse från att vissa prisjusteringar uppåt inträffat under
slutet av år 1968. En viss fortsatt konjunkturuppgång även inom skogsbruket
med ytterligare justering uppåt av priserna synes länsstyrelsen antaglig En

mera pessimistisk syn på skogsbrukets lönsamhet under den kommande
femårsperioden framförs av domänverket, länsstyrelserna i Östergötlands,
Kronobergs, Kalmar och Kopparbergs län, lantbrukets skattedelegation,
Skogsindustriernas samarb et sutskott och Sveriges jordägareförbund.
Ledamoten av riksskattenämnden B. Äger har i ett vid nämndens
protokoll fogat särskilt yttrande framfört en uppfattning som i huvudsak
överensstämmer med den som uttalas av lantbrukets skattedelegation.

Domänverket anknyter till tablån över bl. a. rånettovärdenas utveckling
och framhåller att värdeberäkningarna i tabellen tyder på att den faktiska
utvecklingen varit något gynnsammare än den bedömning som gjordes i
förevarande hänseende vid 1965 års fastighetstaxering. Vidare konstateras
i promemorian, säger verket, att rånettovärdena för virkesuttagen i kronans
skogar under perioden 1964—1967 legat något över motsvarande värden
1959—1963. Detta ger dock enligt verket inte en riktig bild av läget. I

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

själva verket pekar domänverkets rånettovärden på en ogynnsammare utveckling
om hänsyn tas till vissa faktorer som inte direkt avspeglas i rånettot,
såsom penningvärdeförsämring och stigande kostnader för planering,
utbildning osv. Verket framhåller vidare att för ett flertal revir i
Norrlands inland och längs fjällkedjan rånettot av allt försålt virke understiger
10 kr. per skogskubikmeter. För några revir pendlar rånettovärdet
kring noll. Det måste därför enligt verket ifrågasättas om det nuvarande
värderingssystemet över huvud kan ge rättvis taxering för ett skogsföretag
som under nämnda förhållanden driver ett uthålligt skogsbruk.

Länsstyrelsen i Östergötlands län åberopar ett yttrande av sin skogssakkunnige,
som påpekar att i promemorian nämnts flera faktorer som medför
att prisstatistikerna övervärderar skogsbrukets lönsamhet. Härtill kommer,
framhåller den sakkunnige, att avverkningarna i stor utsträckning
koncentrerats till större samlade uttag med minskade kostnader och högre
bruttopriser som följd. Vidare har i många fall avverkats bestånd som i
förhållande till fastighetens förutsättningar lämnat genomsnittligt högre
kvalitet. Enligt den sakkunnige kan därför förmodas att den under perioden
1963/64—1967/68 avverkade skogen har grövre dimension och bättre
kvalitet än genomsnittet för fastigheten vid uthålligt skogsbruk. Bedömningen
av skogsbrukets förutsättningar under den kommande femårsperioden
synes den sakkunnige så osäker att en större säkerhetsmarginal än den
i promemorian förordade är befogad.

Skogsindustriernas samarbetsutskott vänder sig mot uttalandena i promemorian
att bedömningen av de framtida skogsvärdena år 1965 var för pessimistisk
och att gynnsammare konjunkturer kan väntas under 1970-talet.
Samarbetsutskottet finner de överväganden som legat till grund för dessa
uttalanden alltför kortsiktiga och inte underbyggda med tillräckligt hänsynstagande
till kostnadsutvecklingen inom skogsbruket. Det torde enligt samarbetsutskottets
mening snarare vara så att skogsbrukets ekonomiska läge
under de sista åren reellt sett varit sämre än vad man 1964/65 hade anledning
att befara. Detta gäller inte minst om hänsyn tas till att de allmänna
omkostnaderna inte kunnat minskas genom rationalisering i erforderlig
utsträckning. Med hänsyn till väntade kostnadsökningar för skogsbruket
och skogsindustrins svaga lönsamhet även vid något högre produktpriser
än de som gällt de senaste åren bör därför taxeringsvärdena enligt samarbetsutskottets
mening inte höjas. Tvärtom skulle en måttlig sänkning
av värdenivån jämfört med år 1965 före virkesförrådsändringar och belägenhetsfaktorer
vara motiverad.

Även lantbrukets slcattedelegation understryker att skogsbrukets möjligheter
under de närmaste åren måste bedömas försiktigt. Härvid anförs
bl. a. att den nuvarande kostnadsutvecklingen inom skogsbruket såvitt kan
bedömas inte kommer att kunna kompenseras genom rationaliseringsvinster

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 97 år 1969

och att avsättningsmöjligheterna för »riktiga avverkningskvantiteter» i
mellersta och södra Sverige är begränsade på grnnd av otillräckligt utbyggd
skogsindustri.

Som skäl för en viss optimism beträffande värdeutvecklingen för skogsfastigheter
kan enligt promemorian åberopas bl. a. köpeskillingsstatistik.
Flera remissinstanser delar denna uppfattning.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att för länets vidkommande
överpriserna på skogsfastigheter varit betydande efter den senaste fastighetstaxeringen.
Statistik från lantbruksnämnden i länet visar, säger länsstyrelsen,
en överprisprocent varierande mellan 152,7 och 191,9 för åren
1965—1968. Även om överpriserna inte i och för sig tyder på en förbättrad
lönsamhet för skogsbruket kan å andra sidan enligt länsstyrelsens mening
överpriserna inte enbart anses ge uttryck för en strävan till placering
av kapital i realtillgångar. Liknande bedömningar görs av länsstyrelserna
i Göteborgs och Bohus och Norrbottens län samt länsstyrelserna i
Älvsborgs och Västmanlands län.

I åtskilliga yttranden har man emellertid ifrågasatt köpeskillingsstatistiken
såsom värdemätare för skogsfastigheter. Lantbruksstyrelscn framhåller
att den nominella ökningen av köpeskillingarna, utöver vad som påpekas
i promemorian, kan bero på att den statliga inköpsverksamheten i
samband med den nya jordbrukspolitiken allt mer inriktats mot jordbruksbygderna
där skogsproduktionen är högre per arealenhet samt avsättningsläge
och arbetskraftsförhållanden är gynnsammare. Hur stor del av köpeskillingarna
som belöper på bättre primärförutsättningar än förut kan inte
avgöras. Det är styrelsens uppfattning att slutsatser med utgångspunkt från
den skenbara prisökningen måste dras med stor försiktighet. Liknande synpunkter
framförs av länsstyrelsens skogssakkunnige i Södermanlands lön,
länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län samt lantbrukets skattedelegation.
Skogsindustriernas samarbetsutskott uttalar att köpeskillingsstatistiken
saknar relevans vid bedömning av värdenivån vid taxering av
skogsfastigheter.

Nästan alla remissinstanser ansluter sig till den uppfattning som kommit
till uttryck i promemorian om att reduktionen bör ske med ett fast avdrag
per hektar. Härvid har man allmänt fäst avgörande vikt vid att detta slags
avdrag bättre än ett avdrag per skogskubikmeter differentierar taxeringsvärdena
med hänsyn till fastigheternas bättre eller sämre avsättningsläge.
Endast länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län samt den skogssakkunnige
i Kristianstads län anser ett avdrag per skogskubikmeter vara lämpligare.

I fråga om det särskilda avdragets storlek och spärregelns höjd är remissopinionen
delad. Ett ganska stort antal remissinstanser tillstyrker rekommendationen
i promemorian eller lämnar den utan erinran. De myndigheter
och institutioner som enligt vad förut nämnts haft en mera pessi -

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1969

mistisk syn på skogsbrukets framtida lönsamhet har i allmänhet förordat
ett högre avdrag än 100 kr. Beträffande spärregeln föreslås från flera håll
lägre procenttal än 50, men även högre procenttal har ansetts böra ifrågakomma.

Avdraget med 100 kr. per hektar tillstyrks eller lämnas utan erinran av
riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands,
Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands,
Västernorrlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet och
Samfundet för fastighetsvärdering.

Ett avdrag på 150 kr. per hektar förordas av domänverket, länsstyrelserna
i Östergötlands och Jämtlands län samt lantbrukets skattedelegation. De
synpunkter som härvid åberopas är i huvudsak de som förut återgivits
såsom grund för en mer pessimistisk bedömning av skogsbrukets lönsamhet.
I utlåtande från länets skogssakkunnige som fogats vid länsstyrelsens
i Jämtlands läns yttrande framhålls också att beslutad och påbörjad transportomläggning
kan vålla inkörningssvårigheter med försämrad lönsamhet
för skogsbruket som följd. Lantbrukets skattedelegation påpekar att ett
avdrag med 100 kr. per hektar innebär att säkerhetsmarginalen vid jämförelse
med 1965 års fastighetstaxering minskar med ca två tredjedelar.
Man bör emellertid, anför delegationen, inte göra så stora ändringar i beräkningsgrunderna
mellan två på varandra följande taxeringar att alltför
kraftiga svängningar uppkommer.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar ett avdrag på 200 kr. per hektar.
Också länsstyrelsen i Kopparbergs län och Skogsindustriernas samarbetsutskott
förordar ett högre avdrag än som rekommenderas i promemorian,
dock utan att beloppet preciseras.

Den i promemorian föreslagna spärregeln vid 50 % ger utrymme åt alltför
stora sänkningar, anser flera remissinstanser. Riksskattenämnden anser
40 % vara en lämpligare gräns. Nämnden påpekar att en spärr vid
50 % medför en sänkning av värdenivån i Norrbottens län med 37 % och i
Västerbottens och Jämtlands län med 25 resp. 24 %. Enligt nämndens mening
är värdesänkningar av denna storleksordning knappast godtagbara.
Bland annat bör beaktas den för markägarna ogynnsamma inverkan på
belåningsvärdena, som sänkningarna skulle medföra.

Lantbrukets skattedelegation förordar en spärr vid 30 % och uttalar
bl. a. En spärregel kommer att utlösas i huvudsak bara i de nordligaste
länen. I dessa delar av landet råder f. n. en förhållandevis god balans
mellan tillgång och efterfrågan på skoglig råvara och några avsättningsproblein
på grund av otillräcklig industriutbyggnad bör inte vara aktuella
under taxeringsperioden. Detta kommer att positivt påverka skogspriserna.
Alltför kraftiga sänkningar av taxeringsvärdena i Norrland kan få betydande
konsekvenser såsom försämrade belåningsvärden vilket har betydelse
för nyetableringar Vidare minskar skatteunderlaget i redan hårt

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

skattetyngda kommuner. Man får inte heller se bort ifrån den negativa
psykologiska effekt som en markant sänkning av taxeringsvärdena kan
få på framtidssynen och totalaktiviteten inom en bygd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att en avsevärd nedsättning av de
nuvarande taxeringsvärdena torde bli följden om den föreliggande prisstatistiken
på skogsprodukter kommer alt slå igenom vid 1970 års fastighetstaxering.
Med hänsyn till den överprisprocent som föreligger enligt köpeskillingsstalistik
på skogsfastigheter ifrågasätter länsstyrelsen riktigheten
av en sådan nedsättning. Den pessimistiska bedömning, som låg till grund
vid bestämmandet av säkerhetsmarginalen vid 1965 års fastighetstaxering
— taxeringsvärdena i Norrbottens län sänktes trots överpris med i genomsnitt
3,2 % — har visat sig vara överdriven påpekar länsstyrelsen, som tillråder
stor försiktighet vid beräkningen av säkerhetsmarginal vid 1970 års
taxering. Länsstyrelsen understryker att en mera betydande sänkning av
taxeringsvärdena på jordbruksfastigheter skulle vara ogynnsam från flera
synpunkter. Även Skogsindustriernas samarbetsutskott uttalar sig i liknande
riktning.

Ett högre procenttal för spärregeln förordas av lantbruksstyrelsen, som
framhåller att de sämsta markerna i dagens läge bör åsättas mycket låga
taxeringsvärden för att inte få en sämre värderelation till det verkliga saluvärdet
än de bättre markerna. Styrelsen anser 70 eller 80 % av skogsbruksvärdet
såsom en realistisk gräns.„

Rörande utformningen av reduktionsregeln anför länsstyrelsen i Kalmar
län hl. a. följande. Den i promemorian förordade avdragsmetoden, som relativt
sett reducerar skogsvärdena mer i de sämre avsättningslägena, är
i och för sig riktig. Resultatet bör dock inte bli att skogsbruksvärdena i
södra Sverige höjs till en så hög nivå att de skall kompensera det skattebortfall
som inträffar där skogsbruksvärdena sjunker. En avdragsmetod som
differentieras för olika delar av landet är därför lämpligare. För Kalmar
län förordas avdrag med minst 2 kr. per skogskubikmeter. Härvid höjs
skogsbruksvärdena i länet med ca 10 %. Därtill kommer en automatisk
höjning med ca 6 % beroende på förråds- och dimensionsökning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar ett avdrag med 1 kr. per skogskubikmeter
med hänsyn till att detta ger ett något högre värde än det i promemorian
rekommenderade.

Departementschefen

Taxeringsvärdet för fastighet skall enligt huvudregeln motsvara det allmänna
saluvärdet. Område som utgörs av skogsmark och växande skog skall
dock vid fastighetstaxeringen normalt tas upp till det värde det har vid uthålligt
skogsbruk. I detta fall är taxeringsvärdet alltså ett avkastningsvärde.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

De närmare beslämmelserna för värderingen av skogsmark och växande
skog finns i skogsvärderingsinstruktionen. Hänsyn skall tas till markens
produktiva förmåga, den växande skogens tillstånd och den avkastning i
pengar som kan tas ut genom lämpliga avverkningar. Priset på virket vid
avverkningarna beräknas på grundval av medeltalen av gällande medelhöstpriser
under den period av fem kalenderår som utgår med tredje kalenderåret
före taxeringsåret (basperioden). Den prisnivå som sålunda antagits
vid laxeringstillfället förutsätts bli bestående och gällande för framtida avverkningar.
Vid 1970 års fastighetstaxering utgår man således från priserna
under tiden 1903—19G7 (avverkningsåren 1963/64—1967/68).

En fastighetsvärdering som grundar sig på en beräkning av framtida avkastningar
rymmer självfallet betydande osäkerhetsmoment. Den verkliga
prisnivån påverkas av många förhållanden som är svåra att förutse. För
att få en säkerhetsmarginal har man därför vid de senaste fastighetstaxeringarna
reducerat de värden som räknats fram enligt skogsvärderingsinslruktionen.
Vid 1952 och 1957 års allmänna fastighetstaxeringar skedde
reduktionen med 20 % av bruttopriserna på skogen. Vid 1965 års fastighetstaxering
var reduktionen 3 kr. av skogsvärdet per skogskubikmeter, dock
högst 30 % av det oreducerade skogsvärdet.

Skogsstyrelsen och skogshögskolan har överlämnat en promemoria angående
väntad värdenivå vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Av prisstatistiken
i promemorian framgår att rånettovärdena för avverkningen i
landet under basperioden för 1970 års taxering har hållit sig på i stort sett
samma nivå som basperioden för 1965 års taxering. Rånettovärdena ger en
grov bild av skogsbrukets lönsamhet. Prisstatistiken tyder alltså närmast på
att man vid 1970 års taxering skulle kunna utgå från en i huvudsak oförändrad
lönsamhet. Med hänsyn till vissa faktorer som påverkar statistiken
kan emellertid den bild som statistiken ger vara något för gynnsam. Det
gäller här sådana faktorer som att avverkningen under den senare delen av
perioden förskjutits mot större dimensioner och bättre avsättningslägen.
Del bör också framhållas att prisutvecklingen inom dåliga avsättningslägen
i Norrlands inland varit betydligt sämre än för landet i övrigt.

Vid bedömningen av den allmänna värdeutvecklingen för skogsfastiglieler
kan man jämföra med lantbruksnämndernas köpeskillingsstatistik.
Denna utvisar alt köpeskillingarna för fastigheter som köpts och sålts
av nämnderna under åren 1964—1967 och där skogen åsatts särskilt pris
i allmänhet ökat med 5 å 10 % årligen. Det sagda gäller dock ej Norrlands
inland där tillfredsställande statistik saknas.

Beräkningarna i promemorian har lett fram till en väntad värdenivå
vid 1970 års fastighetstaxering som ligger ca 25 % över 1965 års reducerade
värden om någon särskild reduktionsfaktor inte tillämpas. I promemorian
rekommenderas en särskild reduktion också vid 1970 års fastighetstaxering.
Efter reduktionen skulle värdenivån ligga i genomsnitt ca

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

10 % högre än år 1965. Som skäl för en reduktion anförs i promemorian
att bruttovärdena för det avverkade virket nästan helt är beroende på avsättningsmöjligheter
och priser på världsmarknaden för skogsindustrins
produkter. En prognos av FAO visar att efterfrågan på särskilt massa- och
pappersindustrins produkter kommer att stiga kraftigt på längre sikt. För
de närmast liggande åren torde emellertid en viss fortsatt överkapacitet i
världens massaproduktion kunna befaras. Det anses därför knappast troligt
att mera avsevärda prishöjningar på massa- och pappersindustrins produkter
är att vänta under den tid som nu kan överblickas. Möjligheterna
att genom mekanisering och annan rationalisering minska avverkningskostnaderna
torde också vara begränsade, särskilt på mark där boniteten är
låg och avsättningsläget dåligt. För de år under vilka 1970 års fastighetstaxering
skall gälla måste man sålunda bedöma rånettovärdenas utveckling
försiktigt. Från 1966/67 har bruttovärdena för det avverkade virket sjunkit.
Rånettovärdena har sjunkit redan från 1965/66. Hösten 1968 skedde
en viss återhämtning av bruttopriserna men något positivt genomslag på
rånettovärdena torde knappast kunna förväntas. En betydande osäkerhet
råder i fråga om möjligheterna att uppnå samma nivå för rånettovärdena
under åren 1970—1975 som under basperioden för taxeringen.

I statistiken över rånettovärdenas utveckling har förvaltningskostnaderna
och övriga indirekta kostnader inte beaktats. Enligt skogsvärderingsinstruktionen
medges avdrag för dessa kostnader. Nuvärdet av detta avdrag beräknas
till 33 % av det värde som skulle tillkomma skogsmarken och den
växande skogen om sådant avdrag inte medgavs. Inom stora delar av landet
torde avdraget inte svara mot verkliga kostnaderna, i vart fall inte i
trakter där rotvärdena är mycket låga. Metoden med ett procentuellt avdrag
på nettovärdena leder till omotiverade skillnader mellan å ena sidan
fastigheter där rotvärdet är högt och å andra sidan fastigheter med låga
rotvärden. Genom att medge ett extra avdrag som är oberoende av nettovärdet
kan man dock motverka sistnämnda effekt.

Promemorian utmynnar i en rekommendation som innebär att skogsbruksvärdena
reduceras med 100 kr. per hektar, dock högst med 50 %
av det oreducerade skogsbruksvärdet.

Praktiskt taget alla remissinstanser delar uppfattningen att en säkerhetsmarginal
behövs också vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Även
jag har denna mening.

När det gäller att bedöma hur stor säkerhetsmarginalen bör vara kan
flera synpunkter anföras. Å ena sidan anses det önskvärt att värderingen av
skogsmark och växande skog inte leder till ett resultat som alltför mycket
avviker från resultatet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Detta resonemang
gäller avvikelser både i höjande och i sänkande riktning. Enligt de
i promemorian gjorda beräkningarna torde 1970 års oreducerade värdenivå
för skogsfastigheter bli ca 25 % högre än 1965 års taxeringsvärden. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 7969

19

är dock, som bl. a. framhållits av domänverket, nödvändigt att iaktta
försiktighet vid värderingar av detta slag. Å andra sidan kan ingen vara
betjänad av en värdering som ter sig orealistisk t. ex. vid en jämförelse
med värden som framkommer vid försäljning eller som bör ligga till grund
vid belåning. Så t. ex. har köpeskillingsstatistikens betydelse för taxeringsvärdet
på skogsmark och växande skog berörts i flera remissyttranden. Statistiken
visar en betydande överprisprocent. Statistiska centralbyråns köpeskillingsstatistik
för jordbruksfastigheter visar för år 1967 — det senaste år
för vilket statistiken hittills publicerats — en överprisprocent på 87,2 i genomsnitt
för hela landet (Statistiska meddelanden P 1969: 6). För fastigheter
där värdet av skogsmark och växande skog uppgår till högst 50 % av
taxeringsvärdet är överprisprocenten 84,9. För fastigheter där värdet av
skogsmark och skog överstiger 50 % av taxeringsvärdet är överprisprocenten
92,7. De mer skogrika fastigheterna visar alltså den högsta överprisprocenten.
Samma förhållande gällde också för åren 1966 och 1965. Motsvarande
tal för överprisprocenten var för år 1966 75,2, 70,2 och 92,8 samt för år

1965 50,4, 45,9 och 67,2. Några remissinstanser har emellertid ifrågasatt statistiken
som värdemätare. Själv är jag av den uppfattningen, av skäl som
jag just har berört, att man inte kan undvika all la viss hänsyn till denna
statistik. Mot bakgrunden av det anförda anser jag att säkerhetsmarginalen
denna gång, som också framhållits i promemorian, bör vara mindre än den
var vid 1965 års fastighetstaxering.

När det gäller säkerhetsmarginalens tekniska utformning har nästan
alla remissinstanserna godtagit förslaget i promemorian om ett fast avdrag
per hektar skogsmark. Bara i ett par yttranden från länsstyrelsehåll har
förordats ett avdrag räknat i kr. per skogskubikmeter. Som skäl har anförts
att ett sådant avdrag ger en större reduktion för länet än förslaget i
promemorian. För egen del anser jag ett avdrag per hektar skogsmark
vara att föredra med hänsyn till alt denna metod ger bättre möjligheter
att tillgodose fastigheter med sämre avsätlningsläge vad beträffar bl. a.
de allmänna kostnaderna för skogsbruket. Metoden är dock inte helt tillfredsställande.

.Tåg vill här erinra om att skogsvärderingsinstruktionen f. n. överses av

1966 års fastighetstaxeringskommittéer. Detta arbete kan dock inte bli färdigt
till 1970 års allmänna fastighetstaxering utan först till 1975 års taxering.

I fråga om avdragets storlek är remissopinionen inte entydig. Det i promemorian
rekommenderade beloppet 100 kr. per hektar godtas av bl. a. riksskattenämnden,
lantbruksstyrelsen, flertalet länsstyrelser samt Svenska
kommunförbundet. EU avdrag på 150 kr. per hektar förordas av bl. a. domänverket,
ett par länsstyrelser och skogssakkunniga samt lantbrukets skatledelegation.
Förslag om ännu högre avdrag har också framförts. Till grund
för de olika ställningstagandena ligger därvid i första hand en allmän be -

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1969

dömning av skogsbrukets lönsamhetsutveckling. I ett par fall har också
åberopats lokala förhållanden. Lantbrukets skattedelegation har också framhållit
att det lägre avdraget kan medverka till att 1970 års fastighetstaxeringsvärden
alltför mycket avviker från 1965 års värden. För min del
anser jag ett avdrag på 100 kr. per hektar ge en tillräcklig säkerhetsmarginal.
Med detta avdrag torde värdenivån vid 1970 års fastighetstaxering
bli i genomsnitt för hela landet ca 10 % högre än 1965 års nivå.

Promemorieförslaget innehåller en spärregel som utlöses om reduktionen
skulle leda till en nedsättning av skogsbruksvärdet med mer än
50 %. Utformningen av spärregeln har mött viss kritik. Riksskattenämnden
anser spärren böra sättas redan vid 40 %. Lantbrukets skattedelegation
förordar 30 %. Även länsstyrelsen i Norrbottens län och Skogsindustriernas
samarbetsutskott uttalar sig för en låg procentsats. Härvid har
framhållits att en nedsättning med 50 % skulle ge taxeringsvärden som låg
väsentligt under försäljningsvärdena och att detta kunde få negativa verkningar
för fastighetsägarna i olika hänseenden. Lantbruksstyrelsen å andra
sidan anser en spärr vid 70 eller SO % vara befogad.

Vid en reduktion av skogsbruksvärdet med 100 kr. per hektar utlöses
den spärregel som föreslagits i promemorian i huvudsak bara i Jämtlands
län och i Västerbottens och Norrbottens läns inland. De uppgifter som lämnats
i promemorian visar på att 1970 års reducerade taxeringsvärden i norra
Norrlands inland kommer alt ligga under de vid 1965 års fastighetstaxering
fastställda värdena. Å andra sidan tyder, såsom länsstyrelsen i Norrbottens
län påpekat, föreliggande köpeskillingsstatistik på ett betydande överpris
på skogsfastigheter i åtminstone detta län. Dessa förhållanden bör, av skäl
som jag berört i det föregående, enligt min mening föranleda att den särskilda
nedsättningen inte görs större än nödvändigt. En högsta nedsättning
med 30 % torde innebära en lämplig avvägning.

En nedsättning med 100 kr. per hektar kommer i praktiskt taget alla fall
att rymmas inom fastighetens skogsvärde. Av flera skäl är också lämpligt
att enbart detta värde berörs. En reduktion även av skogsmarksvärdet medför
komplikationer, bl. a. på grund av att detta värde kan utgöra underlag
för beräkning av värdeminskningsavdrag. Spärregeln bör dock lämpligen
tillämpas med utgångspunkt från skogsbruksvärdet i dess helhet för att inte
träda i funktion alltför tidigt beträffande fastigheter med låga rotvärden.

Sammanfattningsvis förordar jag således att man vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering reducerar skogsvärdena med 100 kr. per hektar dock
högst med 30 % av det oreducerade skogsbruksvärdet. Bestämmelserna bör,
såsom skedde inför föregående allmänna fastighetstaxering, tas upp i en
särskild förordning.

I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga, som rör bestämmelserna om
skogskonto.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1969

I skrivelse den 27 november 1968 har riksskattenämnden anfört bl. a.
följande. Enligt 9 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för
inkomst av medel, som insalts å skogskonto, skall, om oskiftat dödsbo har
medel inneståendc på skogskonto, medlen tas npp såsom bruttointäkt av
skogsbruk för det beskattningsår under vilket dödsboet skiftas. Vidare föreskrivs
att, om make vid bodelning tillagts fastighet som förut tillhört andra
maken, på skogskonto inneslående medel skall tas upp som bruttointäkt avskogsbruk
för det beskattningsår under vilket bodelningen ägde rum. Någon
komplettering av- nämnda regler skedde inte i samband med 1966 års lagstiftning
om att vissa dödsbon skall i beskattningshänseende behandlas som
handelsbolag. Enligt nämndens mening ligger det i linje med syftet med
sistnämnda regler, att på skogskonto innestående medel återförs till beskattning
för det beskattningsår, då reglerna om handelsbolag först blir tillämpliga
på ett oskiftat dödsbo. Riksskattenämnden föreslår sålunda, att förordningen
om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, kompletteras
med en bestämmelse härom.

Den av riksskattenämnden åberopade lagstiftningen (prop. 1966: 85, BeU
55, rskr 339) innebär att oskiftat dödsbo fr. o. in. det femte taxeringsåret
efter det år då dödsfallet inträffade behandlas enligt de regler som gäller för
handelsbolag, om dödsboet har en inkomst överstigande 10 000 kr. taxerad
inkomst eller en förmögenhet överstigande 100 000 kr. skattepliktig förmögenhet.
Dödsbo på vilket bestämmelserna om handelsbolag varit tillämpliga
något beskattningsår anses därefter som sådant bolag i beskattningshänseende
oavsett storleken av boets inkomst eller förmögenhet (53 § 3 mom.
fjärde stycket kommunalskattelagen, KL, den 28 september 1928, nr 370).
Detta innebär att boets inkomst och förmögenhet beskattas hos dödsbodelägarna
i förhållande till deras andelar i boet. Därvid anses delägares andel
i boets inkomst motsvara hans andel i boets behållning enligt lag och testamente,
om annat icke följer av arvsavsägelse eller avtal om sammanlevnad
i oskiftat dödsbo (punkt 4 av anvisningarna till 53 § KL). Riksskattenämnden
kan på ansökan medge undantag från de nya bestämmelserna (53 § 3
inom. sista stycket KL). Undantag kan medges exempelvis när frågan vilka
som är dödsbodelägare är oklar till följd av- tvist om testamente eller avannan
anledning (punkt 4 av anvisningarna till 53 § KL). Bestämmelserna
lillämpas fr. o. m. 1969 års taxering.

Grunden för förslaget att vissa dödsbon efter någon tid skall behandlas
såsom handelsbolag var, som jag framhöll i prop. 1966: 85, att sådana bon
egentligen hade kunnat skiftas. Förslaget avsåg inte minst att skapa ökad
likformighet i beskattningen. Enligt min mening borde man under sådana
förhållanden inte ställa dödsbon som frivilligt skiftas i sämre läge än sådana
dödsbon som lever kvar och underkastas de föreslagna reglerna. Eftersom
medel som oskiftat dödsbo har innestående på skogskonto skall tas
upp som bruttointäkt av- skogsbruk för det beskattningsår, under vilket
dödsboet skiftas, framstår riksskattenämndens förslag om att samma åt -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1969

gärd skall vidtagas, när dödsbon skattemässigt behandlas som handelsbolag,
som följdriktigt. I annat fall skulle dödsbon på vilka handelsbolagsregIerna
tillämpas bl. a. med hänsyn till den relativt långa tid, innan skogskontomedel
av vederbörande bank skall återbetalas och av denna grund återföras
till beskattning, avsevärt gynnas framför sådana dödsbon som frivilligt
skiftas. Jag förordar därför att riksskattenämndens förslag genomförs
med verkan fr. o. m. 1970 års taxering.

Enligt 1 § förordningen har delägare i handelsbolag inte rätt att göra insättning
på skogskonto för någon del av den inkomst han åtnjutit av bolagets
verksamhet. I förtydligande syfte bör paragrafen ändras så att delägare
i dödsbon som här avses uttryckligen likställs med delägare i handelsbolag
i detta hänseende. Rätt att göra insättning på skogskonto bör således ej
heller tillkomma dessa dödsbodelägare. Att sådan rätt ej heller tillkommer
dödsbon av hithörande slag framgår redan av den nu gällande ordalydelsen
i 1 §. Dödsbon som behandlas som handelsbolag skall nämligen inte lämna
deklarationer till ledning för taxering. Den nu förordade ändringen bör tilllämpas
redan fr. o. m. 1969 års taxering med hänsyn till att bestämmelserna
om att dödsbo i vissa fall skall behandlas som handelsbolag första gången
äger tillämpning vid årets taxering.

Slutligen får jag erinra om att riksskattenämnden i vissa fall kan medge
undantag från bestämmelserna om att dödsbo skall behandlas som handelsbolag.
Då sådan dispens meddelas får detta betydelse även för de nu föreslagna
ändringarna.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till

1) förordning om beräkning av skogsvärdc vid 1970 års allmänna fastighetstaxering,

2) förordning om ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om
taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCU5 BOKTR. STHLM 1969 690233