Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1969

1

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning,
m. m.; given Stockholms slott den 28 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning,

2) lag om ändring i lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank,
dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att särskilda bestämmelser om undantag från riksbankslagens
föreskrifter beträffande riksbankens sedelutgivningsrätt skall
gälla även för tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1970. Därvid föreslås, att
maximibeloppet för sedelutgivningsrätten höjs från 12 till 13 miljarder kr.
Samtidigt föreslås att riksbanken under samma tid får fortsatt befrielse från
skyldigheten att vid anfordran inlösa bankens sedlar med guld.

Vidare föreslås att riksbanken bemyndigas förvärva ytterligare aktier i
banken för internationell betalningsutjämning. Detta förslag föranleder ändring
i riksbankslagen. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 88

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1969

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1970
följande särskilda bestämmelser skall gälla i stället för bestämmelserna i
9 § och 11 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank1.

1 §•

Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst tretton miljarder kronor.

2 §•

Under tid då riksdagen ej håller session får Konungen på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret
medge riksbanken att utge sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor, om det är nödvändigt med hänsyn till utomordentliga
omständigheter. Blir sådant medgivande icke godkänt av riksdagen
inom tjugo dagar från början av nästa session, upphör medgivandet att gälla
vid utgången av nämnda tid.

3 §•

Som riksbankens metalliska kassa räknas allt guldmynt och omyntat guld
som tillhör riksbanken. 1

1 Senaste lag i ämnet se 1968:256.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1969

3

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 30 juni 1934 för Sveriges riksbank1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 §.

Riksbanken må-----------ovan sägs.

Därjämte må riksbanken förvärva Därjämte må riksbanken förvärva
aktier i banken för internationell be- aktier i banken för internationell betalningsutjämning
(Banque des Reg- talningsutjämning (Banque des Réglements
internationaux) intill be- lements internationaux).
lopp, som bestämmes av Konungen
och riksdagen.

1 Senaste lydelse av 16 § se 1939:203.

It Hihang till riksdagens protokoll 1069. 1 samt. Nr 88

4

Kungl. Maj ds proposition nr 88 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28
mars 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning, m. m. och anför.

Sedelutgivning in. in.

Riksbankens rätt att ge ut sedlar grundas på 72 § regeringsformen. Enligt
detta lagrum har riksbanken även skyldighet att vid anfordran lösa in utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse, om inte Kungl. Maj :t och riksdagen
i viss ordning medger undantag. Närmare föreskrifter om sedelutgivningen
finns i 9—11 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank (riksbankslagen),
som innehåller regler om sedeltak, sedeltäckning och riksbankens
metalliska kassa. Riksbankslagens bestämmelser i dessa hänseenden
har emellertid inte ägt tillämpning sedan år 1940. En redogörelse för författningar
i dessa ämnen, utfärdade år 1939 och senare, har lämnats i prop.
1966: 44 s. 4. Enligt lagen den 28 maj 1968 (nr 256) med särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning gäller under tiden den 1 juli 1968—
den 30 juni 1969 i stället för 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen särskilda
bestämmelser. Riksbanken får enligt dessa ge ut sedlar till ett maximibelopp
av 12 miljarder kr. Därutöver får Kungl. Maj :t under tid när riksdagen
inte håller session på framställning av riksbanksfullmäktige och efter
hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret medge riksbanken att ge ut sedlar
till ett belopp av ytterligare högst 700 milj. kr., om det är nödvändigt med
hänsyn till utomordentliga omständigheter. Medgivandet upphör att gälla
om riksdagen inte godkänner det inom 20 dagar från början av nästa riksdagssession.
Som riksbankens metalliska kassa räknas allt guldmynt och
omyntat guld som tillhör riksbanken.

Genom kungörelsen den 28 maj 1968 (nr 257) om befrielse för riksbanken
under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1969

guld har Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens medgivande befriat riksbanken
från denna skyldighet för tiden t. o. m. den 30 juni 1969. Banken har
dock rätt att dessförinnan återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena
ger anledning till detta.

Angående utredningar om riksbankens sedelutgivningsrätt samt bankoutskottets
utlåtanden med anledning av den provisoriska lagstiftningen hänvisas
till prop. 1965: 72 s. 6. Vidare kan nämnas att bankoutskottet behandlat
frågan om den provisoriska lagstiftningen senast i BaU 1968: 34.

I skrivelse den 19 februari 1969 har fullmäktige i riksbanken hemställt att
gällande lagstiftning med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt
ges förlängd giltighet till utgången av juni 1970 och att maximibeloppet
för sedelutgivningsrätten i samband därmed höjs till 13 miljarder
kr. Härjämte har fullmäktige begärt att riksbanken för tiden den 1 juli 1969
—den 30 juni 1970 fritas från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld,
med rätt dock för riksbanken att före utgången av denna tid återuppta inlösningen
av bankens sedlar om förhållandena ger anledning till detta.

I skrivelsen har fullmäktige vidare anfört.

Vid utgången av år 1968 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 10 581 milj.
kr. Det högsta beloppet under året redovisades emellertid den 23 december
och uppgick till 11 243 milj. kr. När sedelomloppet var som störst under året
förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning om 757 milj. kr.,
motsvarande omkring 6,7 % av den då utelöpande sedelmängden. Om beloppet
utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under år 1968 jämföres
med motsvarande siffror för föregående år, finner man att förändringarna i
sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning av 4,2 %, som förelåg
den 23 mars och 7 maj samt en höjning av 14,2 %, som registrerades den 7
december. Då sedelmängden den 23 december nådde sin största omfattning
var ökningen 9,3 %. Om sedelomloppet under år 1969 skulle procentuellt öka
lika mjrcket som under år 1968, skulle det utelöpande beloppet sedlar den
23 december 1969 komma att ligga inemot 12 300 milj. kr. Det synes emellertid
önskvärt att sedeltaket höjs inte obetydligt härutöver. För det första
måste understrykas att försöken att bedöma sedelomloppets genomsnittliga
ökning mera är gissningar än egentligen beräkningar. Vidare kan sådana
ovidkommande omständigheter som kalendariska förhållanden ge betydande
utslag vissa rapportdagar. Ytterligare måste hållas en marginal för ändrade
betalnings- och kassahållningsvanor. Härför torde man numera böra
räkna med ett belopp av omkring 500 milj. kr. Av dessa skäl torde maximibeloppet
för riksbankens sedelutgivningsrätt för nästa budgetår böra höjas
med förslagsvis 1 miljard kr.

Över framställningen har efter remiss yttrande avgetts av fullmäktige i
riksgåldskontoret, som inte haft något att erinra mot bifall till riksbanksfullmäktiges
förslag.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1969

Banken för internationell betalningsutjämning (BIS)

Enligt 16 § tredje stycket riksbankslagen får riksbanken förvärva aktier
i BIS intill belopp, som bestäms av Kungl. Maj :t och riksdagen. Beloppet har
fastställts till nominellt 20 milj. schweiziska francs (prop. 1930: 274, BaU 39,
rskr 189 samt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj 1930). Riksbanken tecknade
när BIS bildades 4 000 aktier på nominellt 10 milj. schweiziska guldfrancs1.
Av det tecknade beloppet har 25 % inbetalts. Ytterligare aktieförvärv har hittills
inte gjorts.

BIS grundades år 1930 (jfr prop. 1930: 274). Enligt stadgarna har BIS till
uppgift att befordra samarbete mellan centralbanker och underlätta internationella
finansiella operationer samt att efter avtal med intresserade regeringar
vara förvaltare eller ombud vid internationella betalningar. Banken,
som har sitt säte i Basel, har ett aktiekapital på 500 milj. guldfrancs. Antalet
aktier är 200 000. Varje aktie lyder på 2 500 guldfrancs.

Majoriteten av aktiekapitalet innehas av sex av de ursprungliga stiftarna,
nämligen centralbankerna i Belgien, Storbritannien, Frankrike, Tyskland,
Italien samt en nordamerikansk bankgrupp.

I BIS:s styrelse skall enligt stadgarna ingå cheferna för de centralbanker
som varit stiftare, representanter för finans, industri och handel samt högst
nio personer från länder som inte deltagit i bankens stiftande. Sverige har
sedan år 1931 varit representerat i BIS:s styrelse genom riksbankschefen.

År 1968 var aktieutdelningen i BIS 12 % på den inbetalade delen av aktiekapitalet.

BIS har under åren kommit att få allt större betydelse när det gäller det
internationella samarbetet. Sålunda fungerade BIS som agent vid avräkningar
inom Europeiska Betalningsunionen (EPU) och fullgör motsvarande
uppgifter inom Europeiska Monetära Avtalet (EMA). Vidare har BIS medverkat
vid olika centralbanksarrangemang, som syftar till att lätta påfrestningarna
på det internationella betalningssystemet. I det system av ömsesidiga
lånearrangemang som Federal Reserve Bank i USA byggt upp ingår
också BIS tillsammans med vissa centralbanker. Samarbetet inom BIS erbjuder
ständiga informella kontakter både mellan centralbankschefer och
mellan tjänstemän på lägre nivåer. Det utbyte av informationer och synpunkter
på utvecklingen som därigenom kommer till stånd är av stort
värde.

I skrivelse den 6 mars 1969 har fullmäktige i riksbanken föreslagit att
riksbanken medges rätt att teckna ytterligare aktier i BIS i samband med
en förestående ökning av bankens aktiekapital. Riksbanksfullmäktige anför
i huvudsak följande härom. BIS:s styrelse har föreslagit att banken vid
extra bolagsstämma beslutar höja bankens aktiekapital från 500 milj. till

f 1 En guldfranc motsvarar''f. n. ca 1.70 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1969

7

1 500 milj. guldfrancs. Avsikten är att under en period på ett år lägga ut
eu andra aktietranch på 200 000 aktier som fondemission och erbjuda denna
till bankens nuvarande aktieägare. Styrelsen skulle därefter få bemyndigande
att utlägga en tredje aktietranch som nyemission också den på
200 000 aktier. Denna tranch skall reserveras för centralbanker. Genom
emissionerna skulle BIS:s ej inbetalade aktiekapital komma att öka från
f. n. 3/4 av 500 milj. guldfrancs, dvs. 375 milj. guldfrancs till 1 125 milj.
guldfrancs. Vid fondemissionen skall enligt styrelsens förslag för en gammal
aktie erbjudas en ny, varvid BIS ur fonderade medel erlägger kontantdelen.
Det anses självfallet att de centralbanker som är aktieägare i
BIS kommer att teckna sig för de nya aktierna. Även flertalet enskilda
aktieägare torde komma att begagna sig av teckningsrätten. För den
händelse vissa enskilda aktieägare inte önskar delta i teckningen avser man
att föreslå att de centralbanker som är representerade i bankens styrelse åtar
sig att teckna återstående aktier i emissionen. Nyemissionen motiveras —
förutom av en önskad ökning av bankens kapitalstyrka -—• också av önskemålet
att kunna bereda ytterligare centralbanker tillfälle att bli aktieägare
i BIS. Intresse har anmälts av bl. a. centralbankerna i Japan och Ganada.
Aktierna i den tredje tranchen kommer att emitteras till överkurs. Fullmäktige
anser det självfallet att riksbanken vid den blivande fondemissionen i
BIS bör hålla sin andel i banken och sålunda teckna sig för på riksbanken
omedelbart belöpande aktier. Deltagande i fondemissionen kommer samtidigt
att medföra, att den förpliktelse som nu åvilar riksbanken att vid anfordran
erlägga tecknat men inte inbetalt aktiekapital kommer att fördubblas från
f. n. 7,5 milj. till 15 milj. guldfrancs. Skulle riksbanken erbjudas att — utöver
vad som belöper på riksbanken till följd av dess aktieinnehav — teckna
ytterligare aktier i BIS i den andra eller tredje aktietranchen, är det önskvärt
att också en sådan möjlighet tillvaratas. För detta talar inte bara betydelsen
av att allmänt stödja och utveckla samarbetet inom BIS. Det torde också vara
ett direkt svenskt intresse att säkra den kontaktmöjlighet Sverige har inom
BIS genom den styrelseplats riksbanken förfogat över. Huruvida en ytterligare
ekonomisk insats bör bedömas som en mer eller mindre förmånlig ekonomisk
placering, blir däremot av underordnad betydelse. Trots att aktierna
i en tredje aktietranch utläggs till överkurs, lär emellertid enligt fullmäktiges
bedömande en tillfredsställande förräntning vara att vänta. Fullmäktige
föreslår således, att riksbanken fullt ut begagnar de erbjudanden om
aktieteckning som kan komma att lämnas riksbanken. Om det bemyndigande
att förvärva aktier i BIS intill 20 milj. schweiziska francs som lämnats
riksbanken kan tolkas så, att vad där sägs om schweizerfrancs numera anses
gälla guldfrancs, har riksbanken möjlighet att fördubbla sitt aktieinnehav
i BIS. Under denna förutsättning skulle riksbanken alltså kunna utan ändring
av gällande bestämmelser teckna sig för de aktier i andra aktietranchen
som belöper på riksbanken p. g. a. dess nuvarande aktieinnehav. Men där -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1969

med skulle också rätten att förvärva aktier i BIS vara helt utnyttjad. Att
den nuvarande begränsningen av aktieinnehavet till 20 milj. schweiziska
francs behöver höjas förefaller alltså klart, även om det ännu ej kan bedömas
i vilken utsträckning teckningsrätt kan komma att erbjudas riksbanken.
I och för sig är det givetvis möjligt att bestämma ett nytt tak för riksbankens
innehav som med säkerhet kommer att inrymma vad som maximalt
kan belöpa på riksbanken. Det naturliga förefaller emellertid riksbanken
vara att Sverige skall delta i samarbetet i BIS genom att förvärva de aktier
i banken som kan komma att erbjudas. Det finns då ej anledning att beloppsmässigt
fixera nominella värdet av de aktier riksbanken får inneha.
Den begränsning som gjorts i stadgandet i 16 § riksbankslagen att riksbanken
får inneha aktier i BIS endast »intill belopp, som bestämmes av Konungen
och riksdagen» bör alltså kunna utgå.

Departementschefen

I fråga om riksbankens rätt att ge ut sedlar gäller f. n. — i stället för riksbankslagens
motsvarande bestämmelser — föreskrifterna i lagen den 28 maj
1968 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning. Dessa
bestämmelser innebär bl. a., att riksbanken får ge ut sedlar till ett belopp av
högst 12 miljarder kr. 1968 års lag, som gäller till utgången av juni 1969, har
liksom den föregående lagstiftningen på området tillkommit som eif provisorium.

Riksbanksfullmäktige har hemställt om förlängning av den provisoriska
lagstiftningen under ytterligare ett år. Riksgäldsfullmäktige har inte haft
något att erinra mot detta. Även jag biträder förslaget.

Samtidigt har riksbanksfullmäktige föreslagit eu höjning av maximibeloppet
för sedelutgivningen från nuvarande 12 miljarder kr. till 13 miljarder
kr.

Riksbanksfullmäktige anser höjningen nödvändig för att riksbanken skall
kunna möta eu procentuellt sett lika stor ökning av den utelöpande sedelmängden
som år 1968 och dessutom erhålla en tillräcklig marginal för andra
ökningar av sedelbehovet. Jag bär ingen erinran mot förslaget och förordar
att bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning under tiden den 1 juli
1969—den 30 juni 1970 meddelas genom särskild lag i överensstämmelse
med 1968 års lag i ämnet men med den jämkningen att maximibeloppet för
sedelutgivningen höjs till 13 miljarder kr.

Vad sedan angår riksbankens skyldighet att vid anfordran lösa in utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse biträder jag riksbanksfullmäktiges förslag
om befrielse från denna skyldighet för tiden den 1 juli 1969—den 30
juni 1970. Banken bör dock liksom nu ha rätt att åter uppta inlösningen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1969 9

bankens sedlar före utgången av denna tid, om förhållandena skulle ge anledning
till detta.

Banken för internationell betalningsutjämning (BIS), som ursprungligen
tillskapades främst som ett organ för genomförande av de tyska skadeståndsbetalningarna
efter första världskriget, har under senare år kommit
att spela en allt större roll i internationella sammanhang som samarbetsorgan
och kontaktpunkt för centralbanker och andra finansiella institutioner.
Aktiekapitalet har sedan bankens tillkomst varit oförändrat 500 milj.
schweiziska guldfrancs. Den ökning av kapitalet till 1 500 milj. som nu föreslås
har till syfte dels att få en bättre kapitalrelation till bankens förpliktelser,
dels att bereda ytterligare centralbanker möjlighet till delägarskap.
I likhet med riksbanksfullmäktige är jag av den meningen att riksbanken
bör utnyttja inte bara de teckningsrätter som erbjuds i fondemissionen utan
också andra möjligheter till aktieförvärv i BIS. Riksbanken bör därför lämpligen
ges ett bemyndigande att förvärva aktier i BIS utan begränsning till
visst högsta belopp. Jag föreslår alltså att 16 § riksbankslagen ändras på
sätt riksbanken föreslagit.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och
lag om ändring i lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

1) antaga nyssnämnda lagförslag,

2) medge, att riksbanken för tiden den 1 juli 1969—den
30 juni 1970 fritas från skyldigheten att vid anfordran inlösa
av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att före utgången av denna
tid återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena
ger anledning till detta.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690225