Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
1
Nr 81
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen
av länsstgrelsernas datamaskinanläggningar;
given Stockholms slott den 28 mars 1969.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehål!
I propositionen föreslås en ändrad organisation av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar
för folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Förslaget
innebär att man skall övergå till ett enhetligt maskinsystem av fabrikat
DATASAAB. Vidare förordas att antalet anläggningar skall minskas
i syfte att anpassa maskinkapaciteten till föreliggande behov. Anläggningarna
avses skola förhyras. Övergången till det enhetliga maskinsystemet
beräknas äga rum under första kvartalet 1970.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 81
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Utdrag av protokollet över finans är end en, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 28 mars 1969.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen
av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar och anför.
Inledning
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) har lagt fram
förslag om övergång till ett enhetligt maskinsystem vid länsstyrelsernas
datamaskinanläggningar och om en minskning av antalet sådana anläggningar.
Nämnden har i ärendet samrått med statskontoret, som har anslutit
sig till förslaget. Två ledamöter av statskontorets styrelse har dock
reserverat sig mot statskontorets beslut. Den ene reservanten har därvid
framhållit att det ännu är för tidigt att dra negativa slutsatser om möjligheterna
att belägga datamaskinanläggningarna med externa vippdrag och
att man därför bör dröja ytterligare något år med ett beslut om minskning
av antalet anläggningar. Den andre reservanten har förordat en snabbutredning
om grundvalarna för ett framtida befolkningsregister innan beslut
fattas om anskaffning av nya maskiner.
Samtliga länsstyrelser har beretts tillfälle att yttra sig över CFU:s framställning.
Yttranden har inkommit från länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
3
1963 års principbeslut om automatisk databehandling inom folkbokförings
och
up pbör ds verks amheten
Riktlinjerna för den nuvarande organisationen av folkbokförings- och
uppbördsväsendet drogs upp i prop. 1963:32 och godkändes sedermera av
riksdagen (SU 41, rskr 101).
I propositionen föreslogs bl. a. att automatisk databehandling (ADB)
skulle införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och för arbetet med
bl. a. uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Till grund för propositionen
låg två betänkanden som avgetts av uppbördsorganisationskommittén,
nämligen Automatisk databehandling inom folkbokförings- och
uppbördsväsendet (SOU 1961:4) och Automatisk databehandling inom
folkbokförings- och uppbördsväsendet, Del II, Datamaskiner hos länsstyrelserna
(SOU 1962: 18).
Beträffande den organisatoriska utformningen av ADBsystemet
för folkbokföring och skatteuppbörd föreslog uppbördsorganisationskommittén
i sitt första betänkande att en central datamaskinanläggning
skulle anskaffas. På denna skulle maskinbearbetningar för folkbokföring
och uppbörd kunna ske för hela riket. Som alternativ till rikssystemet
redovisade kommittén summariskt två andra lösningar. Den ena
innebar att i princip varje länsstyrelse skulle utrustas med en datamaskinanläggning
(länssystem) och den andra att endast ett begränsat antal
länsstyrelser skulle få sådana anläggningar (regionsystem). Kommittén
förordade rikssystemet, eftersom detta från kostnadssynpunkt ställde
sig mera förmånligt än de andra systemen.
Förslaget att samla datamaskinutrustningen i en riksanläggning kritiserades
hårt av åtskilliga remissinstanser, främst länsstyrelserna. Dessa
ansåg det olämpligt och riskabelt att sända material av olika slag mellan
länsstyrelserna och det centrala maskinorganet. Man pekade också på att
länsstyrelserna i sitt löpande arbete skulle bli beroende av central bearbetning.
Vidare framhölls att det allmänt sett skulle vara en fördel för
länsstyrelserna att disponera över en egen datamaskinanläggning.
Mot bakgrunden av remisskritiken mot ett rikssystem fick kommittén
i uppdrag att utarbeta förslag till ett i viss mån modifierat länssystem.
Det förslag som då utarbetades innebar, att 20 län (inklusive Stockholms
stad) skulle förses med datamaskiner. För återstående fem län, nämligen
Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län, skulle datamaskinbearbetningarna
få utföras i ett närbeläget län. Anledningen härtill
var den genomsnittligt låga beläggning som eljest skulle uppkomma på maskinerna
i de nämnda fem länen.
I propositionen framhölls att det sett från snävt ekonomisk synpunkt
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
inte rådde någon tvekan om att ett rikssystem skulle ställa sig fördelaktigare
än ett länssystem för den närmaste framtiden. Mot detta fick å andra sidan
ställas de nackdelar som låg i att länsstyrelserna i sitt löpande arbete skulle
bli beroende av riksanläggningen och de transporter av material som denna
organisation skulle ge upphov till. Även decentraliseringssträvandena inom
förvaltningen talade för ett länssystem. Ett skäl för att utrusta länen med
egna datamaskinanläggningar var även att dessa anläggningar då bedömdes
kunna bli belagda med åtskilliga statliga och kommunala uppgifter inom en
inte alltför avlägsen framtid. Ett regionsystem ansågs inte böra komma ifråga,
eftersom nackdelarna i en sådan organisation skulle bli i stort sett desamma
som i ett rikssystem. Med dessa utgångspunkter förordades i propositionen
en organisation med datamaskiner i princip enligt länssystemet.
I fråga om antalet länsanläggningar framhölls i propositionen
att det i och för sig vore en fördel om samtliga länsstyrelser kunde få
egna datamaskiner. De skulle därigenom få samma organisatoriska struktur
och samma möjligheter att tjäna som serviceanläggningar åt myndigheter
och enskilda inom länet. Verksamheten för folkbokföring och skatteuppbörd
motiverade emellertid inte anskaffning av datamaskiner till
de minsta länen. Dessa län förutsattes skola förses endast med liålkortsutrustning.
För datamaskinbearbetningen skulle de repliera på annat
län. Samtliga anläggningar var avsedda att i första hand användas för
verksamheten på folkbokförings-, taxerings- och uppbördsområdet. Man
utgick dock från att maskinerna skulle komma att utnyttjas även för
andra, främst statliga och kommunala, arbetsuppgifter.
Frågan om maskinsystem för länsanläggningarna hade ägnats
en synnerligen omfattande och noggrann utredning av uppbördsorganisationskommittén.
Fem datamaskiner hade jämförts och bedömts, nämligen
ICT 1301, IBM 1401, RCA 301, SAAB D 21-P och BULL G 30. Utifrån
ett flertal bedömningsgrunder förordade kommittén IBM 1401. I fråga om
SAAB D 21-P framhöll kommittén att denna maskin visserligen i tekniskt
kapacitetshänseende kunde bedömas vara klart överlägsen de övriga maskinsystemen
men att den då ännu inte nått utprovningsstadiet. Den uppfyllde
därför inte det krav på praktisk driftserfarenhet som enligt kommittén
var en förutsättning för att ett maskinsystem skulle kunna komma
i fråga.
Vid remissbehandlingen kom vissa andra synpunkter fram utöver dem
som kommittén hade lagt på maskinvalsfrågan. Några remissinstanser
framhöll sålunda önskvärdheten av att man om möjligt valde datamaskiner
av svensk tillverkning, eftersom ett sådant val skulle få avgörande betydelse
för möjligheterna att utveckla en svensk datamaskinindustri av hög
klass.
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969 5
I fråga om valet av maskinsystem framhölls i propositionen att principiella
skäl kunde anföras mot att näringspolitiska aspekter av det slag
som åberopats av vissa remissinstanser tillmättes en utslagsgivande betydelse.
Staten borde dock vid avgörande av ett upphandlingsärende beakta
dess inverkan på konkurrensläget. Denna synpunkt vägde tungt, eftersom
staten då var och även i framtiden kunde väntas bli en av de största beställarna
av datamaskiner. Staten borde sålunda undvika att ge dominans
åt ett enda maskinfabrikat vid anskaffning av ett så stort antal maskiner,
som det här var fråga om. Detta talade för att man skulle ha ett system
med flera maskinfabrikat.
Ett blandat system bedömdes medföra även andra fördelar. Erfarenheter
på bred basis från olika maskintyper skulle kunna utvinnas, jämföras
och nyttiggöras vid olika myndigheters framtida maskinval. Dessa
erfarenheter skulle bli särskilt representativa, eftersom de skulle grunda
sig på ett flertal anläggningar med helt överensstämmande arbetsuppgifter.
Vidare skulle möjligheterna till samarbete mellan olika system, särskilt i
fråga om datautbyte, kunna få en allsidig belysning och bli av värde för
såväl statsförvaltningen som kommunerna och det enskilda näringslivet.
å andra sidan framhölls det i propositionen att man givetvis inte kunde
bortse från att ett blandat system innebar vissa olägenheter. Sålunda måste
särskilda anordningar vidtas för att tillgodose behovet av integration i
databehandlingshänseende såväl inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
som när det gällde med detta samarbetande organ. Vidare skulle det
blandade systemet leda till ett utökat system- och programmeringsarbete,
något som i varje fall till en början skulle medföra en viss ökning av personalinsatserna
inom den centrala organisationen. Dessa förhållanden och
de rådande knappa personalresurserna på ADB-området gjorde att man
vid valet av ett blandat system måste begränsa sig till att utnyttja två
maskinfabrikat.
Med hänsyn till de skäl som kunde åberopas för och emot ett system
med olika maskinfabrikat förordades i propositionen att IBM- och SAABmaskiner
skulle ingå i det blandade systemet. I fråga om fördelningen mellan
de båda fabrikaten framhölls att ytterligare erfarenheter borde avvaktas
innan den slutliga fördelningen gjordes och att det borde ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma den närmare fördelningen mellan de två
maskinsystemen.
När det gällde frågan om maskinutrustningen skulle köpas eller
b y r a s, framhölls i propositionen att starka skäl talade för att maskinerna
förhyrdes med optionsrätt till köp. Vilken lösning som skulle väljas
borde dock få bli beroende av förhandlingarna med maskinföretagen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Nuvarande datamaskinanläggningar
Den nuvarande ADB-organisationen för folkbokförings-, taxerings- och
uppbördsverksamheten har byggts ut i enlighet med de riktlinjer för vilka
redogjorts i det föregående. Med stöd av riksdagens bemyndigande har
staten tecknat avtal om förhyrning av sammanlagt tolv anläggningar av
fabrikat IBM 360/30, som ersatt maskinsystemet IBM 1401, och åtta anläggningar
av fabrikat DATASAAB D 21. Av de nuvarande anläggningarna
levererades en i oktober 1964, en i februari 1966 och övriga under tiden
november 1966—augusti 1967.
Fördelningen av datamaskinerna på olika län och befolkningsunderlaget i
dessa framgår av följande sammanställning.
Län med datamaskin-anläggning |
Annat län som repli- Maskinfabrikat |
Sammanlagd folkmängd 31.12. 1967 |
|
Stockholms............ |
IBM |
1 418 000 |
|
Södermanlands........ |
— |
SAAB |
244 000 |
Östergötlands.......... |
— |
SAAB |
370 000 |
Jönköpings............ |
Hallands |
SAAB |
485 000 |
Kronobergs .......... |
Blekinge |
SAAB |
318 000 |
Kalmar .............. |
— |
SAAB |
236 000 |
Kristianstads.......... |
— |
SAAB |
265 000 |
Malmöhus ............ |
— |
SAAB |
688 000 |
Göteborgs och Bohus .. |
— |
IBM |
685 000 |
Älvsborgs ............ |
— |
SAAB |
392 000 |
Skaraborgs............ |
— |
IBM |
254 000 |
Värmlands............ |
— |
IBM |
287 000 |
Örebro .............. |
Gotlands |
IBM |
327 000 |
Västmanlands ........ |
Uppsala |
IBM |
447 000 |
Kopparbergs.......... |
— |
IBM |
281 000 |
Gävleborgs............ |
— |
IBM |
295 000 |
Västernorrlands........ |
Jämtlands |
IBM |
407 000 |
Västerbottens ........ |
— |
IBM |
235 000 |
Norrbottens .......... |
— |
IBM |
261 000 |
För konvertering mellan IBM- och SAAB-band har anläggningen i Linköping
försetts med särskild konverteringsutrustning.
Maskinerna förhyrs med optionsrätt till köp. Denna innebär att ca hälften
av den erlagda hyran avräknas från köpeskillingen, om maskinerna sedermera
köps. Optionsrätten upphör för både IBM- och SAAB-maskinerna under
våren 1969. Vid köp efter optionstidens utgång får beträffande IBMmaskinerna
ca hälften av första årets hyra och beträffande SAAB-maskinerna
ca 30 % av den till den 1 april 1989 inbetalda grundhyran inräknas i
köpeskillingen. Om optionsrätten inte utnyttjas i fråga om IBM-maskinerna,
skall staten betala en optionsavgift om sammanlagt 232 000 kr.
Hyresavtalens första giltighetstid är för IBM-maskinerna två år räknat
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
från leveransdagen och för SAAB-maskinerna fyra år från leveransen, dock
längst intill utgången av första kvartalet 1971. Uppsägningstiden är därefter
tre månader för IBM-maskinerna. För SAAB-maskinerna förlängs hyrestiden
med ett år i sänder, om inte avtalet sägs upp senast tre månader före
den löpande avtalsperiodens utgång.
CFU:s förslag
CFU erinrar om att skälen för att man anskaffade datamaskiner av två
olika fabrikat var att man därigenom skulle få en konkurrensstimulerande
effekt, erfarenheter för framtida maskinval och belysning av möjligheterna
till datautbyte mellan olika system. Dessa fördelar med två fabrikat har
enligt CFU utvunnits nu. Däremot står nackdelarna kvar och har t. o. m.
ökat i styrka. De dubbla maskinsystemen medför sålunda bl. a. krav på
särskild konverteringsutrustning och ett ökat system- och programmeringsarbete.
Merkostnaderna för extra systemarbete, programmering m. m.
beräknas uppgå till ca 700 000 kr. om året för de arbetsuppgifter som CFU
svarar för. Härtill kommer motsvarande merkostnader för andra riksomfattande
arbetsuppgifter som utförs på länsanläggningarna.
Det nuvarande blandade maskinsystemet omfattar tolv IBM 360/30 och
åtta DATASAAB D 21. CFU har jämfört kostnaderna för detta system med
motsvarande kostnader för ett ensartat system, bestående antingen av sammanlagt
20 IBM 360/30 och IBM 360/25 eller av 20 DATASAAB D 21, utrustade
med bandstationer för halvtums magnetband. I fråga om vart och ett
av de tre systemen har kostnaderna beräknats dels för det fall att staten
hyr samtliga maskiner i resp. system, dels enligt ett alternativ som innebär
att de befintliga maskinerna köps in med utnyttjande av optionsrätten
medan de tillkommande maskinerna i förekommande fall hyrs. I fråga om
IBM-systemet har kostnaderna beräknats för den maskinkombination som
blir billigast i resp. fall. Systemet har sålunda förutsatts bestå av fyra IBM
360/30 och 16 IBM 360/25 i det förra fallet och av tolv IBM 360/30 och åtta
IBM 360/25 i det senare fallet. Avskrivningstiden har vid kostnadsberäkningarna
satts till fem år. Denna tid har bedömts motsvara den återstående
ekonomiska livslängden för ifrågavarande system. Maskinerna har vidare
förutsatts sakna restvärde vid utgången av avskrivningstiden. I kostnaderna
för de två alternativ som avser det blandade maskinsystemet har inräknats
700 000 kr. utgörande merkostnaden hos CFU för programmering m. m.
Av jämförelsen framgår att en fortsatt förhyrning av maskinerna i det
nuvarande blandade systemet är det alternativ som ställer sig dyrast. Hur
övriga alternativ ställer sig i förhållande härtill, om man räknar med en
kalkylränta av 8 %, framgår av följande sammanställning.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Maskinsystem |
Total kostnadsminskning per år |
|
Hyra av samtliga |
Köp av befintliga |
|
20 maskiner |
maskiner i resp. system |
|
Milj. kr. |
och hyra av tillkom-mande maskiner Milj. kr. |
|
Nuvarande blandade system ....... |
2,0 |
|
IBM ............................. |
....... 1,0 |
2,1 |
SAAB ........................... |
....... 2,2 |
2,4 |
Med den redovisade sammansättningen av maskinsystemen kan kapaciteten
för SAAB-systemet beräknas vara omkring dubbelt så stor som för
IBM-systemet. I kostnadsjämförelsen ingår dock inte någon värdering av
förefintlig överkapacitet.
För flertalet datamaskinanläggningar används numera magnetband med
samma teckenrepresentation som de band som används till IBM 380. Magnetbanden
till DATASAAB D 21 har emellertid en annan teckenrepresentation.
För magnetbandskommunilcation mellan DATASAAB D 21 och datamaskiner
av annat fabrikat behövs därför en särskild maskinbearbetning
för omredigering av bandinnehållet (bandkonvertering). Detta är en klar
nackdel med SAAB-systemet. Bandkonverteringen kan dock utföras på
varje maskinanläggning, som är utrustad med bandstationer för halvtumsband.
Arbetet torde inte bli särskilt omfattande. Maskinkapaciteten för
SAAB-systemet har därför bedömts vara fullt tillräcklig för att klara denna
ytterligare beläggning. SAAB erbjuder sig ändå att som kompensation
för dessa extra maskinbearbetningar byta ut en D 21-anläggning mot en
kapacitetsstarkare D 22-anläggning'' utan extra kostnad, om minst sex
DATASAAB D 21 beställs utöver de nuvarande åtta maskinerna.
IBM har lämnat ett alternativt förslag till ett renodlat IBM-system. Förslaget
innebär att en kapacitetsstark maskinanläggning, bestående av tre
IBM 360/40 med vardera tio snabba bandstationer, placeras centralt. På
länen skulle finnas sammanlagt 20 IBM 360/20 utrustade enbart för konvertering
av hålkort till magnetband samt utskrift av längder, debetsedlar
o. d. från magnetband. All registervård skulle ske centralt. Dataöverföring
mellan länsanläggningarna och centralregistren skulle ske genom översändande
av magnetband. Årshyran för ett sådant system har av IBM beräknats
bli ca 3 milj. kr. lägre än för det system bestående av fyra IBM 360/30
och sexton IBM 360/25, som redovisats i den förut lämnade sammanställningen.
Den av IBM skisserade organisationen för registerföring och produktframställning
har enligt CFU vissa förtjänster. Ett genomförande av förslaget
skulle emellertid innebära en väsentlig ändring av den nuvarande
organisationen för registerföring och informationsutbyte. Det skulle kräva
betydande omläggningar av systemrutiner och program för maskinbearbet
-
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969
ningarna. Åtskilliga detaljändringar av nuvarande folkbokförings-, uppbörds-
och taxeringsförfattningar med tillämpningsföreskrifter skulle också
bli nödvändiga. Länsstyrelsernas datamaskiner skulle i stort sett inte kunna
användas för andra ändamål än de nämnda uppgifterna inom folkbokförings-
och uppbördsverksamheten. En så väsentlig ändring av maskinutrustningen,
som det skulle bli fråga om, måste enligt CFU leda till
att hela frågan om maskinfabrikat prövas om.
CFU är inte beredd att nu förorda mera omfattande omläggningar av
ADB-systemet och den härför uppbyggda organisationen. Frågan om vilket
ADB-system som framdeles bör komma till användning kommer nämnden
att utreda. Hur detta system bör utformas kan ännu inte anges. CFU
finner det dock sannolikt att det kommer att vara utformat på annat
sätt och bygga på annan maskinutrustning än det system som nn har
föreslagits av IBM. Med hänsyn till utvecklingen inom de administrativa
och tekniska områdena räknar CFU med att en mera väsentlig omläggning
av det nuvarande ADB-systemet blir aktuell om ca fem år.
CFU konstaterar att ADB-systemet inom folkbokförings- och uppbördsområdet
är både omfattande och högintegrerat. Det ställer därför synnerligen
stora krav på central ledning och tillsyn. De dubbla maskinsystemen ökar
dessa krav och försvårar CFU:s driftsledande funktioner. Med anledning
härav är det från nämndens synpunkt synnerligen angeläget att övergång
sker så snart som möjligt till ett ensartat maskinsystem. Såväl IBM 380
som DAT AS A AB D 21 har visat sig väl lämpade för de arbetsuppgifter det
här gäller. Ekonomiska skäl talar enligt nämnden för att det ensartade
systemet bör vara DATASAAB D 21.
Skillnaden i kostnadshänseende mellan köp och hyra är låg. Utvecklingen
inom datamaskinområdet är mycket snabb. Under sådana förhållanden
kan det enligt CFU:s mening inte vara lämpligt att nu binda sig
vid en så stor kapitalinvestering som ett köp av maskinerna skulle innebära.
Maskinerna bör således förhyras även i fortsättningen. Övergången
till ett enhetligt maskinsystem, som omfattar förhyrda SAAB-maskiner,
beräknas i och för sig medföra en kostnadsminskning av ca 2,2 milj. kr.
för år, om man utgår från ett oförändrat antal datamaskiner.
Maskinbeläggningen är relativt låg på flera länsanläggningar även under
högbelastningsperioder. Att folkbokföringen och uppbörden skulle ge
en låg beläggning förutsågs redan när beslutet fattades om maskinanskaffningen.
Däremot har maskinbeläggningen för arbetsuppgifter utanför
det egentliga folkbokförings- och uppbördsarbetet blivit lägre än man
tidigare hade anledning förmoda. Detta sammanhänger dels med den
snabba ökningen av antalet datamaskiner i landet, dels med att utvecklingen
på ADB-området inom statsförvaltningen har gått mot centrala i
stället för regionala register. Att länsanläggningarna är av två olika maskinfabrikat
torde också enligt CFU ha verkat hindrande för deras ut
■(•2
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 81
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
nyttjande för riksomfattande arbetsuppgifter. CFU erinrar vidare om att
varken länsstyrelserna eller nämnden hittills har haft resurser att hjälpa
kunder med systemarbete eller programmering. Det råder emellertid en
ständigt ökande efterfrågan från både den privata och den allmänna sektorn
på uppgifter och sammanställningar av olika slag från länsstyrelsernas
ADB-register. CFU anser det därför möjligt att beläggningen på länsanläggningarna
skall kunna ökas. Detta förutsätter, att nämnden biträder
med visst systemarbete och programmering.
Trots att omfattningen av arbetsuppgifter utanför den egentliga folkbokförings-
och uppbördsverksamheten tenderar att öka, kan maskinbeläggningen
på flera länsanläggningar antas bli låg även framdeles. Detta
gäller särskilt vid ett utbyte av nuvarande IBM 360/30 mot DATASAAB
D 21. Sistnämnda anläggningar kan nämligen inte på samma sätt som
IBM-anläggningarna kapacitetsmässigt anpassas till behovet.
Vissa län utför redan i dag sina datamaskinbearbetningar på maskinanläggning
i närbeläget län utan att detta har medfört alltför stora administrativa
problem. Om man ensidigt ser till länsanläggningarnas användning
inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten, synes det möjligt
att minska antalet datamaskinanläggningar. Med hänsyn till att ifrågavarande
bearbetningar är tidsbundna och känsliga för störningar måste
man emellertid behålla en viss reservkapacitet. Statskontoret har beräknat,
att länsanläggningarna är tillfredsställande utnyttjade, om genomsnittsbeläggningen
uppgår till 250—300 timmar per månad.
Högbelastningsperioderna på länsanläggningarna infaller under månaderna
juni, juli och november—januari, dvs. under fem månader av året.
I Malmöhus län, som är utrustat med en DATASAAB D 21, har totalbeläggningen,
inklusive tidsåtgång för underhåll och reparationer av maskinerna,
varit i genomsnitt 325 timmar i månaden med en topp i juli på
540 timmar. Från säkerhetssynpunkt får detta anses utgöra maximigräns
för beläggningen. Folkmängden i Malmöhus län uppgår till 688 000 personer.
Om en datamaskinanläggning skall betjäna två län, kan ett befolkningsunderlag
av ca 645 000 personer beräknas ge samma beläggning som ett
enda län med 688 000 personer. Ställtiderna blir nämligen högre vid bearbetning
av register för olika län. Motsvarande befolkningsunderlag för
det fall att en datamaskinanläggning skall betjäna tre län kan beräknas
till ca 610 000 personer.
Med hänsyn till behovet av maskinkapacitet på länsanläggningarna anser
CFU det vara möjligt att minska antalet datamaskiner till 14 DATASAAB
D 21 fördelade på 13 län. Samtliga länsanläggningar, utom de i
Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, skulle därvid få betjäna
två eller i ett fall tre län. Förslag till fördelning av länen på de 14
datamaskinerna lämnas i följande sammanställning.
Kiingl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
11
Län
Foikmängd
31.12 1967
Med egen datamaskinanläggning
Stockholms (2 datamaskiner)........................ 1 418 000
Malmöhus ........................................ 688 000
Göteborgs och Bohus .............................. 685 000
Med gemensam datamaskinanläggning
Uppsala och Västmanlands.......................... 447 000
Södermanlands och Östergötlands.................... 613 000
Jönköpings och Hallands .......................... 485 000
Kronobergs och Kalmar............................ 403 000
Gotlands, Värmlands och Örebro .................... 613 000
Blekinge och Kristianstads ........................ 416 000
Älvsborgs och Skaraborgs .......................... 645 000
Kopparbergs och Gävleborgs........................ 576 000
Västernorrlands och Jämtlands...................... 407 000
Västerbottens och Norrbottens...................... 496 000
Vid denna fördelning av datamaskinerna kommer det befolkningsunderlag
som maskinerna skall betjäna att variera mellan 403 000 och 709 000
personer. Reservkapaciteten på de minsta länen kommer dock att delvis
utnyttjas för maskinbearbetningar för Stockholms län.
Kostnaderna för 14 DATASAAB D 21 beräknas bli 2,9 milj. kr. lägre för
år än kostnaderna för 20 sådana anläggningar. Om maskinerna även i fortsättningen
hyrs, skulle den totala kostnadsminskningen vid en övergång
från den nuvarande maskinuppsättningen till 14 DATASAAB D 21 bli 5,1
milj. kr. om året.
Sammanfattningsvis föreslår CFU övergång till ett enhetligt maskinsystem
bestående av 14 förhyrda maskiner av typ DATASAAB D 21. Lämplig
omläggningstid med hänsyn till leveranstider och beläggningssituationen
på Iänsanläggningarna är första kvartalet 1970. Om nuvarande maskiner
bibehålls, bör de förhyras även i fortsättningen.
Remissyttrandena
Enhetligt maskinsystem
Den övervägande delen av de länsstyrelser, som yttrat sig i ärendet, delar
CFU:s uppfattning att ett enhetligt maskinsystem bör införas för
folkbokföringen och skatteuppbörden. Inte någon länsstyrelse har avstyrkt
förslaget. Ett par länsstyrelser har dock anfört en viss tvekan
eller avstått från att uttala sig i frågan.
Förslaget tillstyrks sålunda av länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs,
Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro,
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Som skäl anförs
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
bl. a. att det nuvarande systemet med två skilda maskinfabrikat ställt sig
oekonomiskt och svåradministrerat. Olägenheterna har särskilt gjort sig
gällande vid utväxling av data länen emellan. Förekomsten av två olika maskinsystem
anses vidare ha verkat hämmande när det gällt att tillföra länsanläggningarna
arbetsuppgifter inom andra områden.
Länsstyrelserna i Södermanlands, Skaraborgs och Gävleborgs län har
inte något att erinra mot CFU :s förslag.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det mot bakgrunden av vad
CFU har anfört i frågan inte är något att erinra mot övergång till ett enhetligt
maskinfabrikat. Om en större systemändring skulle komma till
stånd redan år 1974, såsom förutsatts av CFU, kan det dock enligt länsstyrelsen
ifrågasättas om så stora fördelar står att vinna genom byte av maskinfabrikat
för en tid av högst fyra år. Länsstyrelsen i Värmlands län
uttalar sig i samma riktning men framhåller att ett maskinbyte är nödvändigt
redan år 1970 för att ett samgående med landstingen i fråga om
databehandlingsverksamheten skall kunna komma till stånd.
Maskinfabrikat
När det gäller valet av maskinfabrikat vitsordas att både IBM- och SAABsystemen
har visat sig fylla stora krav på tillförlitlighet och driftsäkerhet.
Flertalet länsstyrelser biträder eller förklarar sig inte ha något att erinra
mot CFU:s val av DATASAAB D 21.
Förslaget att välja DATASAAB D 21 godtas av länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län. Länsstyrelsen
i Örebro län förordar att dess nuvarande IBM-anläggning behålls. Ett
par länsstyrelser, nämligen länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Västernorrlands
och Västerbottens län, förklarar sig sakna underlag eller kompetens
för ett ställningstagande i frågan.
Som skäl för DATASAAB D 21 anförs bl. a. att denna maskin visat sig
ha klart större kapacitet än IBM-maskinerna. Länsstyrelsen i Östergötlands
län framhåller att den större kapaciteten är av värde särskilt vid de toppbelastningar
som inträffar i samband med framställningen av mantalslängder,
inkomstlängder och debetsedlar. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, som nu har en maskin IBM 360/30, anser att en övergång till
DATASAAB D 21 kommer att öka länsstyrelsens möjligheter att åtaga sig
kundbearbetningar genom att maskinkapaciteten blir större.
Även länsstyrelsen i Stockholms län berör kapacitetsfrågan och framhåller
att det med de nuvarande maskinresurserna — två IBM 360/30 —
föreligger en betydande underkapacitet i länet. Trots att vissa maskinbearbetningar
har förlagts till andra länsdataanläggningar, har det inte varit
möjligt att undvika tidsförseningar. En övergång till maskiner med
13
Kung!. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
större kapacitet är därför synnerligen, angelägen. Ett genomförande av
CFU :s förslag, som medför att länsstyrelsen förses med två DATASAABanläggningar,
skulle enligt länsstyrelsen medföra en avsevärd kapacitetsökning
för länets vidkommande. Länsstyrelsen anser sig dock sakna kompetens
att förorda det ena maskinsystemet framför det andra.
Några länsstyrelser erinrar om att ett utbyte av de nuvarande IBM-anläggningarna
mot SAAB-anläggningar kommer att medföra vissa olägenheter
eller svårigheter åtminstone under ett övergångsskede. Länsstyrelsen
i Värmlands lön framhåller sålunda, att ett utbyte förutsätter en mycket
kapacitets- och tidskrävande konvertering av magnetbandregistren i de
län som nu är utrustade med IBM-anläggningar. Risk uppstår därigenom
för störningar och förskjutningar i det löpande arbetet. Vidare riskerar
de länsanläggningar, som nu har IBM-maskiner, att förlora flertalet utomstående
kunder, eftersom dessa i allmänhet inte torde vara beredda att
göra sådana omprogrammeringar som blir nödvändiga genom maskinbytet.
Ä andra sidan skulle enligt länsstyrelsen en övergång till SAAB-systemet
kunna främja en omfattande serviceverksamhet gentemot landstingen,
eftersom landstingsförbundet enligt vad länsstyrelsen erfarit kan
väntas anskaffa en datamaskinanläggning DATASAAB D 22.
Länsstyrelsen i Örebro län erinrar om att myndigheter och företag, som
utnyttjar dataanläggningar, har ett starkt intresse av att kunna utväxla
information via magnetband. De flesta datamaskinanvändarna disponerar
anläggningar med magnetband som kan användas direkt på IBM-maskiner
men som måste konverteras, om de skall användas på en SAAB-anläggning.
Av de företag som har fått tillstånd att inhämta upplysningar
från det centrala förfrågningsregistret för kvarstående och preliminär
skatt har exempelvis 207 företag IBM-band medan endast fyra företag
har SAAB-band. Länsstyrelsen utför även servicebearbetningar åt kunder
som har program som är anpassade för IBM-anläggningar. Dessa program
kan inte bearbetas i den av CFU föreslagna maskinanläggningen med mindre
att den byggs ut. Kostnaden för en sådan utbyggnad kan beräknas till
12 000 kr. i månaden. Möjligheterna att få servicearbeten torde vidare
vara betydligt större på en IBM-anläggning än på en SAAB-anläggning.
Detta talar enligt länsstyrelsen för att den nuvarande IBM-anläggningen
inom länet behålls.
Antalet länsanläggningar
CFU:s förslag att antalet länsanläggningar skall minskas behandlas ingående
i remissyttrandena. I flera yttranden erinras om att det stod fullt
klart redan när beslutet fattades om införande av ADB-system för folkbokföring
och uppbörd, att det skulle dröja en tid innan maskinbeläggningen
blev tillfredsställande och att det därför är för tidigt att redan nu besluta
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
om en nedskärning av antalet anläggningar. Flertalet länsstyrelser ställer
sig kritiska till förslaget. Några länsstyrelser delar dock CFU:s uppfattning
att en minskning av antalet anläggningar är motiverad med hänsyn till behovet
av maskinkapacitet. Länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och
Bohus län har avstått från att uttala sig i frågan.
Länsstyrelsen i Östergötlands län, som är positiv till CFU:s förslag, anser
det vara realistiskt att minska antalet maskiner med hänsyn till den
besparing som kan uppnås.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län bedömer maskinbeläggningen vara klart
otillräcklig på de flesta länsanläggningarna. Länsstyrelsen ifrågasätter
emellertid, om det inte finns möjlighet att på länsanläggningarna utföra
vissa planerade datamaskinbearbetningar för försäkringskassorna och inom
indrivningsverksamheten. Samtidigt framhåller länsstyrelsen att svårigheterna
för länsstyrelserna att överta nya större projekt ligger i att överskottskapaciteten
är så olika i länen beroende på deras växlande storlek.
Om länsanläggningarna skall användas huvudsakligen för folkbokföring
och skatteredovisning, måste en minskning av antalet anläggningar accepteras.
Den plan som CFU bär lagt fram för fördelningen av de föreslagna
14 datamaskinerna ger enligt länsstyrelsen tillräckligt stora »datalän» samtidigt
som man får reservkapacitet på vissa håll.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att datamaskinanläggningarna
behövs ute på länsstyrelserna och att behovet av anläggningarna
torde bli större under de närmaste åren. Mot bakgrunden av egna erfarenheter
bedömer dock länsstyrelsen att en viss reducering av nuvarande
antal länsanläggningar kan genomföras utan olägenheter.
Länsstyrelsen i Södermanlands län delar CFU:s uppfattning att en övergång
till system DATASAAB D 21 otvivelaktigt kommer att leda till att
överkapaciteten vid vissa länsanläggningar blir ännu mer accentuerad.
CFU:s förslag till minskning av antalet anläggningar synes dock länsstyrelsen
väl optimistiskt.
Även länsstyrelsen i Gävleborgs län understryker, att en betydande överkapacitet
kommer att finnas tillgänglig på länsanläggningarna. Länsstyrelsen
anser dock, att en flexibel prispolitik och en utbyggd servicefunktion,
avseende bl. a. system- och programmeringsarbeten, skulle tillföra länsstyrelserna
serviceuppgifter av sådan storleksordning att inkomsterna därav
skulle vida överstiga den besparing man får genom att minska antalet
anläggningar. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Skaraborgs
och Västerbottens län. Den sistnämnda länsstyrelsen avstyrker i samband
därmed förslaget om en indragning av datamaskiner.
Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter om inte en minskning av antalet
datamaskiner bör anstå tills definitiva beslut föreligger om bl. a. den
närmare utformningen av ett beslutat ADB-system för fastighetsregistreringen.
Resultaten av en pågående utredning om inskrivningsförfarandets
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
15
organisation kan leda till att länsanläggningarna befinns vara mera lämpade
än en centralanläggning såväl för bearbetning av fastighetsregistret
som för inskrivningsförfarandet. Mycket talar vidare enligt länsstyrelsen
för att det skulle kunna bli lönsamt för statsverket att behålla nuvarande
antal maskiner under förutsättning att programmeringsresurser ställs till
förfogande för servicebearbetningar.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att bakom CFU:s förslag om en
minskning av antalet länsanläggningar synes ligga den uppfattningen, att
länsanläggningarna även i fortsättningen endast i ringa omfattning kommer
att användas för arbetsuppgifter utanför folkbokföringen och uppbördsverksamheten.
Enligt länsstyrelsen är det ännu för tidigt att göra
en så negativ bedömning. I stället bör man eftersträva att tillföra länsanläggningarna
nya arbetsuppgifter och skapa förutsättningar för en effektiv
marknadsföring av datakontorens tjänster. Länsstyrelsen i Hallands
län anför liknande synpunkter.
Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det från många synpunkter
är angeläget att länsanläggningarna bibehålls i största möjliga
utsträckning och att intensifierade ansträngningar görs för att tillvarata
överkapaciteten. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar sig i liknande riktning
och hänvisar särskilt till att datamaskinanläggningarna vid länsstyrelserna
är en betydelsefull tillgång för förvaltning, näringsliv och utbildning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner inte de skäl som GFU har anfört
för en begränsning av antalet länsanläggningar så bärande, att man bör
frångå intentionerna vid länsanläggningarnas tillkomst.
Länsstyrelsen i Örebro län finner starka skäl tala för att nuvarande dataanläggningar
bibehålls tills vidare. Det kan enligt länsstyrelsen starkt
ifrågasättas, om en så genomgripande ändring som den föreslagna bör
genomföras så snart efter det att nuvarande system har tagits i bruk och
så nära inpå en större omläggning som är betingad av den tekniska utvecklingen
och som CFU beräknar bli aktuell omkring år 1973. Länsstyrelsen
framhåller vidare, att det med hänsyn till utvecklingsmöjligheterna
i fråga om servicebearbetningar inte framstår som rationellt att nu besluta
om en betydande nedskärning av antalet anläggningar. Redan vid tidpunkten
för indragningen kan beläggningen ha ökat i sådan omfattning
att det föreslagna antalet maskiner visar sig otillräckligt. Länsstyrelsen i
Norrbottens län framför liknande synpunkter och förordar, att antalet länsanläggningar
behålls oförändrat åtminstone till dess att nästa generation
datamaskinsystem tas i bruk.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att det inom länet finns
underlag för en större dataorganisation, som förutom av länsstyrelsen
skulle kunna utnyttjas av andra statliga, kommunala och enskilda organ.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969
I några remissyttranden diskuteras orsakerna till att länsanläggningarna
inte i någon större utsträckning har tagits i anspråk för uppgifter
vid sidan av folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Sålunda understryker
bl. a. länsstyrelserna i Södermanlands, Kalmar och Värmlands län
att varken CFU eller länsstyrelserna hittills har haft resurser att hjälpa
kunder med systemarbete och programmering och att förutsättningar därför
har saknats för att marknadsföra länsanläggningarnas tjänster. Länsstyrelsen
i Norrbottens län uttalar sig i liknande riktning och erinrar
om att uppläggningsarbetet och inkörningsperioden har pågått praktiskt
taget fram till nu. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att det bristfälliga
utnyttjandet av länsanläggningarna kan hänföras till bl. a. det
förhållandet att det har saknats ett särskilt organ med uppgift att följa
och samordna utvecklingen av verksamheten. En bidragande orsak är
vidare enligt länsstyrelsen den taxepolitik som CFU tillämpar. Det åsatta
priset för datamaskintid, 550 kr. för timme, ligger enligt länsstyrelsen väl
högt i förhållande till priset hos privata serviceföretag, särskilt med tanke
på att länsstyrelserna inte kan erbjuda programassistans. Servicekörningarna
bör enligt länsstyrelsen kunna belastas med enbart marginalkostnaderna.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län understryker, att de dubbla maskinsystemen
och den ojämna beläggningen på de olika länsstyrelserna har
varit hindrande för placeringen av riksomfattande dataprojekt på länsanläggningarna.
Centraliseringssträvandena inom den statliga datamaskinverksamheten
är enligt bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län ytterligare ett skäl till att
verksamheten vid länsanläggningarna inte har utvecklats såsom var avsett.
Flera databehandlingsobjekt inom länsförvaltningen, som skulle ha
lämpat sig väl för regional behandling, har enligt länsstyrelsen genomförts
utan hänsyn till de resurser som finns vid länsstyrelsernas dataanläggningar.
Som exempel nämner länsstyrelsen mervärdeskatten, där
stansningsrutinerna men inte maskinbearbetningarna har lagts på länsstyrelserna.
Överkapaciteten hos länsanläggningarna borde vidare enligt
länsstyrelsen ha utnyttjats, när automatisk databehandling infördes hos
länsstyrelserna närstående regionala organ, såsom länsarbetsnämnder och
vägförvaltningar. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig i liknande riktning.
Frågan om centralisering eller decentralisering behandlas även utifrån
en mera principiell utgångspunkt av länsstyrelserna i Södermanlands,
Malmöhus och Värmlands län som anför i stort sett likartade synpunkter.
Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller sålunda att utvecklingen på datamaskinområdet
inom statsförvaltningen under senare år har gått mot
centralisering. Länsstyrelsen finner inte detta vara helt av godo. Sett endast
ur maskinbearbetningssynpunkt ger kanske en större, centralt belägen
datamaskinanläggning en lägre kostnad per bearbetad enhet. Den
17
Kungl. Mcij:ts proposition nr 81 år 1969
automatiska databehandlingen måste emellertid kompletteras med betydande
manuella insatser. De manuella och maskinella rutinerna måste oftast
utföras sammanhängande. Samma ledningspersonal bör lämpligen
svara för dem. Dessa omständigheter talar för en decentralisering av datamaskinverksamheten.
Praktiska erfarenheter pekar i samma riktning. Det
är sålunda enligt länsstyrelsen känt att flera kunder vid centraliserade
storanläggningar söker sig mot mindre och närbelägna serviceanläggningar.
Förutsättningarna för att öka beläggningen på länsmaskinerna diskuteras
i åtskilliga remissyttranden.
I flera fall understryks betydelsen av att system- och programmeringsresurserna
förstärks, så att länsanläggningarna får möjlighet att erbjuda
kunderna en tillfredsställande service. Meningarna är dock delade i frågan
om hur förstärkningen skall ske.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att det ligger närmast till hands att utvidga
den verksamhet med system- och programmeringsarbete för kunders
räkning som CFU påbörjade hösten 1968 sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt
nämnden att i samråd med berörda länsstyrelser söka öka inkomsterna från
datakontoren genom bl. a. utvidgad uppdragsverksamhet. I liknande riktning
uttalar sig bl. a. länsstyrelserna i Kronobergs och Skaraborgs lån.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot att den naturliga utvecklingen
är, att åtminstone de större länen tillförs programmeringspersonal
så att olika lokala ADB-projekt kan genomföras och ökade möjligheter
ges till fullständigare kundservice.
Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att ett alternativ vore att,
exempelvis under CFU:s eller statskontorets ledning, inrätta kommersiellt
drivna system- och programmeringsgrupper med uppgift att samarbeta
med länsstyrelserna. En annan möjlighet är enligt länsstyrelsen att i dessa
frågor samarbeta med landstingsförbundet, kommunförbundet och företagargrupper.
Eftersom medlemmarna i resp. förbund och grupper har likartade
databehandlingsuppgifter, kan system- och programmeringsarbetet
lämpligen ske centralt, medan däremot stansning och maskinbearbetning
med fördel kan förläggas till närmaste länsstyrelse. Länsstyrelsen ställer
sig inte heller främmande för tanken att till sig knyta system- och programmeringspersonal,
främst för länsstyrelsens egen samhällsplaneringsverksamhet.
Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Södermanlands
län som även framhåller, att flera nackdelar torde komma att vidlåda en
central system- och programmeringsservice.
Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att det finns två alternativa
möjligheter att säkerställa tillgången till system- och programmeringsresurser,
nämligen antingen att länsstyrelserna till sig knyter system- och
programmeringspersonal eller att samarbete ordnas med något konsultföretag.
Länsstyrelserna i Skaraborgs och Gävleborgs län erinrar om att
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
system- och programmeringsarbete kommer att innefattas i verksamhetsområdet
för det föreslagna statliga konsultföretaget inom rationaliseringsområdet
(prop. 1969: 60).
Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår vidare att ett särskilt planeringsorgan
skall inrättas. Detta skulle bl. a. ha till uppgift att bevaka att möjligheterna
att använda länsanläggningarna tillvaratas.
Flertalet länsstyrelser som yttrat sig i ärendet anser, att det finns goda
möjligheter att genom en aktiv marknadsföring öka den nuvarande beläggningen
på länsmaskinerna, om erforderliga resurser ställs till förfogande
för system- och programmeringsarbeten i anslutning till kundbearbetningar.
Enligt några länsstyrelsers bedömande finns det förutsättningar
att öka beläggningen i sådan grad att det skulle vara lönsamt att behålla
det nuvarande antalet anläggningar. I denna riktning uttalar sig bl. a.
länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Gävleborgs län.
Som exempel på områden, där ytterligare arbetsuppgifter för länsanläggningarna
skulle kunna erhållas, nämns i första hand länsstyrelsernas eget
verksamhetsområde, landstingsområdet och den kommunala sektorn. Det
synes enligt vissa länsstyrelser inte heller uteslutet att få ADB-uppdrag
från näringslivet.
Inom länsstyrelsernas verksamhetsområde skulle bl. a. bil- och körkortsregistrering,
löneberäkning och löneutbetalning samt statistikproduktion
och statistikbearbetning för länsplaneringsverksamheten väl lämpa sig för
bearbetning på länsdataanläggningarna enligt länsstyrelsen i Södermanlands
län. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att en mängd undersökningar
pågår där man mycket väl kan tänka sig att förslag kommer
fram att man skall utnyttja länsanläggningarna. Som exempel nämner
länsstyrelsen den allmänna försäkringen, barnbidragsutbetalningen, exekutionsväsendet
och länsstyrelsernas löneuträkning och bokföring.
Förutsättningarna att erhålla arbetsuppgifter från landstingen behandlas
av bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län, som anser att landstingen med
sina betydande databehandlingsbehov inom förvaltnings- och sjukvårdsområdet
skulle kunna ta i anspråk en väsentlig del av länsanläggningarnas
överkapacitet. Enligt vad länsstyrelsen erfarit kommer landstingsförbundet
att anskaffa en datamaskinanläggning DATASAAB D 22 under innevarande
år. Avsikten torde vara att förbundet skall utföra system- och
programmeringsarbete åt landstingen samt, så långt maskinkapaciteten
räcker och de enskilda landstingen önskar, maskinbearbetningar. Länsstyrelsen
förmodar att åtskilliga maskinbearbetningar lämpligen kan förläggas
till länsstyrelsernas dataanläggningar, främst sådana som inte medger
väntetider på grund av transporter, t. ex. bearbetningar för sjukhusen.
I huvudsak samma synpunkter framförs av länsstyrelserna i Skaraborgs
och Västernorrlands län.
Beträffande den kommunala sektorn framhåller länsstyrelserna i Ska -
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
19
raborgs och Värmlands län att kommimblocksindelningen skapar ur databehandlingssynpunkt
bärkraftiga enheter som lämpligen kan betjänas av
länsstyrelsernas dataanläggningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län erinrar
om att den pågående kommunblocksreformen innebär att allt bärkraftigare
kommuner bildas och att detta medför ett ökat behov av datamaskinanvändning
inom kommunernas olika verksamhetsområden.
I fråga om möjligheterna att få ADB-uppdrag från näringslivet framhåller
flera länsstyrelser, däribland länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,
Kalmar, Skaraborgs och Norrbottens län, att undersökningar,
som länsstyrelserna har gjort, har visat att åtskilliga företag är intresserade
av att övergå till ADB och kan tänka sig att utnyttja länsdataanläggningarna.
Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår i detta sammanhang att statskontoret
eller CFU får i uppdrag att utreda möjligheterna till samarbete inom
ADB-området mellan å ena sidan länsstyrelserna och å andra sidan landsting,
primärkommuner och företagargrupper.
Flera länsstyrelser understryker, att det för datamaskinanvändarna,
inte minst länsstyrelserna själva, innebär stora fördelar att ha maskinerna
inom nära räckhåll.
Länsstyrelsen i Kronobergs län erinrar sålunda om att närheten till maskinerna
medför minskade transport- och väntetider och avsevärt bättre
kontaktmöjligheter. De nackdelar ur transportsynpunkt, som en minskning
av antalet länsanläggningar skulle innebära, berörs även av bl. a. länsstyrelsen
i Södermanlands län, som framhåller att tidsbundenheten och känsligheten
för störningar kommer att öka avsevärt vid ytterligare samkörningar
mellan länen, om inte andra transportmedel än de reguljära ställs till
länsstyrelsernas förfogande.
De kostnadsberäkningar, som ligger till grund för CFU :s förslag, berörs
endast i ett par remissyttranden. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller
sålunda att den besparing som CFU har räknat fram bör minskas
med dels kostnaden om ca 500 000 kr. för de fordon som enligt länsstyrelsens
mening måste anskaffas för transporterna mellan länen, dels kostnaderna
för lokaler som blir lediga genom indragningen av maskinerna och
som inte är lämpade för andra ändamål. För länsstyrelsens del beräknas
den sistnämnda kostnaden till ca 80 000 kr. om året. Länsstyrelsen i Västerbottens
län bestrider inte riktigheten av de siffror som CFU har lämnat men
understryker att beräkningarna har begränsats till maskinanläggningarna
och deras skötsel och således inte avser totalkostnaderna. Till dessa hör bl. a.
administrationskostnaderna på länsstyrelseplanet. Om en analys görs av
samtliga kostnader, är det enligt länsstyrelsen möjligt att den beräknade
besparingen t. o. m. utbyts mot en förlust.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
CFU:s förslag till fördelning av länen på de 14 anläggningarna har föranlett
yttranden från några länsstyrelser.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att den föreslagna samkörningen
med Östergötlands län inte bör komma till stånd bl. a. med hänsyn till de
svar och önskemål som inkommit från presumtiva kunder med anledning
av en undersökning som länsstyrelsen har gjort. Länsstyrelsen i Östergötlands
län räknar med att ADB-bearbetningen för ytterligare ett län skall
kunna utföras på därvarande datamaskinanläggning, om ett enhetligt SAABsystem
kommer till stånd. Efterbehandlingsarbetena bör dock i så fall utföras
vid satellitlänet.
Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller, att CFU:s förslag innebär att
ADB-samarbetet mellan Kronobergs och Blekinge län avbryts, vilket länsstyrelsen
finner beklagligt mot bakgrund av vad länsstyrelsen har anfört
i sitt yttrande över länsindelningsutredningens betänkande Ny länsindelning
(SOU 1967:23) beträffande ett föreslaget sydostlän.
Länsstyrelsen i Kalmar län anser, att maskinbearbetningen för Gotlands
län lämpligen skulle kunna förläggas till en dataanläggning i Kalmar, eftersom
staden har dagliga flygförbindelser med Visby.
Länsstyrelsen i Kristianstads län förklarar sig beredd att på den befintliga
anläggningen utföra databearbetningar även för Blekinge län. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län har inte något emot att överta maskinbearbetningen
för annat län. Länsstyrelsen i Norrbottens lån framhåller, att både Norrbottens
och Västerbottens län bör utrustas med fullständiga dataanläggningar
med hänsyn till vad de stora avstånden och de sämre kommunikationerna
i Norrland innebär i fråga om transporttider, risk för skador på gods in. in.
I fråga om placeringen av dataanläggningarna, om antalet minskas i enlighet
med CFU:s förslag, uttalar sig länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs,
Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens
och Norrbottens län som samtliga anser att en datamaskin bör placeras i
det egna länet.
Länsstyrelsen i Hallands län understryker vikten av att de nya s. k. satellitlänen
får behålla den efterbehandlingsutrustning som de har i form av
skärmaskiner, kuverteringsmaskiner och bokbinderiutrustning m. in., om
antalet datamaskiner trots allt skulle minskas. De nuvarande satellitlänen
bör vidare enligt länsstyrelsen förses med motsvarande utrustning. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län uttalar sig i samma riktning och framhåller, att
efterbehandlingsarbetet är betydande och ofta tar längre tid än själva datamaskinkörningen.
Förhyrning eller köp av datamaskinerna
CFU:s förslag att datamaskinerna skall förhyras även i fortsättningen
berörs endast i ett fåtal yttranden. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs,
Gävleborgs och Västernorrlands län tillstyrker en fortsatt förhyrning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969 21
maskinerna bl. a. med hänsyn till de förändringar som kan komma att ske
i datasystemen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot att frågan om köp eller
förhyrning inte kan anses vara tillräckligt utredd. Anläggningarna kommer
enligt länsstyrelsens uppfattning att under överskådlig tid fylla rimliga
anspråk såvitt gäller den verksamhet för vilken de anskaffats. Länsstyrelsen
anser därför att såväl ekonomiska skäl som den fysiska livslängden hos
maskinerna talar för att länsanläggningarna köps in.
Departementschefen
Nuvarande organisation m. m.
Såsom framgår av den redogörelse som jag förut har lämnat fattade 1963
års riksdag principbeslut om att maskiner för automatisk databehandling
(ADB) skulle införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och för arbetet
med bl. a. uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Principbeslutet
innebar, att länsstyrelserna med vissa undantag skulle förses med datamaskiner.
Dessa skulle vara av fabrikaten IBM och SAAB.
Övergången till ADB inom folkbokförings- och uppbördsverksamheten
var i huvudsak genomförd vid årsskiftet 1967/68. F. n. finns 20 datamaskiner
för dessa uppgifter. Maskinerna är fördelade på 19 länsstyrelser.
Med hänsyn till folkmängden har länsstyrelsen i Stockholms län fått två
maskiner. Länsstyrelserna i de fem till befolkningen minsta länen — Uppsala,
Gotlands, Blekinge, Hallands och Jämtlands län — saknar egen datamaskin.
De liar dock den utrustning som behövs för stansning och sortering
av hålkort. I fråga om det efterföljande, egentliga ADB-arbetet är de
emellertid hänvisade till annat län. För driften av länsanläggningarna och
vissa arbetsuppgifter i samband därmed har datakontor inrättats vid samtliga
länsstyrelser, således även vid de länsstyrelser som har enbart stansutrustning.
Av de 20 länsdataanläggningarna är tolv av fabrikat IBM 360/30 och åtta
av fabrikat DATASAAB D 21. Samtliga 20 datamaskiner är förhyrda med
optionsrätt till köp. Optionsrätten innebär, att omkring hälften av erlagd
hyra avräknas på köpeskillingen vid ett eventuellt köp av maskinerna.
I anslutning till att optionstiden för köp av maskinerna löper ut har
CFU aktualiserat vissa frågor om utformningen av maskinsystemen. I första
hand bör ställning tas till frågan om man skall behålla två maskinsystem
för folkbokförings- och uppbördsverksamheten även i fortsättningen. Mot
bakgrunden av att beläggningen på länsdatamaskinerna är låg bör vidare
prövas, om det nuvarande antalet maskiner bör bibehållas eller om en
minskning bör genomföras. Slutligen bör avgöras om maskinerna skall köpas
eller hyras.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
Dessa frågor bör bedömas mot bakgrunden av den utveckling som bär ägt
rum och som är att emotse inom datamaskinområdet. Omfattningen av
folkbokförings- och uppbördsverksamheten gör det angeläget att alla möjligheter
tillvaratas att effektivisera och förbilliga driften genom förbättringar
av det administrativa systemet och den tekniska utrustningen. Samtidigt
krävs en förhållandevis hög grad av stabilitet med tanke på komplexiteten
hos verksamheten och den vittförgrenade organisation som berörs av denna.
Mera väsentliga ändringar kan inte heller göras utan ett långvarigt utrednings-
och förberedelsearbete. Med hänsyn till utvecklingen på de administrativa
och tekniska områdena räknar CFU med att en mera genomgripande
omläggning av de nuvarande systemen inom folkbokförings- och
uppbördsverksamheten blir aktuell om ca fem år.
Övergång till ett enhetligt maskinsystem
Till grund för 1963 års beslut att ett blandat system, bestående av IBMoch
SAAB-maskiner, skulle användas inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
låg i huvudsak följande motiv.
Genom att fördela maskinanskaffningen på olika fabrikat beräknade man
få en konkurrensstimulerande effekt inom den sektor av näringslivet som
berördes av upphandlingen. Denna synpunkt ansågs väga tungt, eftersom
staten vid tidpunkten för beslutet var och även i framtiden kunde väntas bli
en av de största beställarna av datamaskiner. Erfarenheter skulle vidare utvinnas
på bred basis av olika maskintyper. Eftersom erfarenheterna skulle
grunda sig på ett flertal anläggningar med helt överensstämmande arbetsuppgifter,
skulle de bli av särskilt värde och kunna tjäna till ledning vid
olika myndigheters framtida maskinval. Vidare skulle möjligheterna till
datautbyte och samarbete i övrigt mellan olika maskinsystem kunna få
en allsidig belysning.
Det stod samtidigt klart, att ett blandat maskinsystem skulle innebära
vissa olägenheter. Särskilda anordningar skulle sålunda behöva vidtas för
att tillgodose behovet av integration i databehandlingshänseende. Vidare
skulle de dubbla maskinsystemen föra med sig ett ökat system- och programmeringsarbete
och ett ökat personalbehov inom den centrala organisationen.
Fördelarna med ett blandat system ansågs emellertid i dåvarande
läge klart överväga nackdelarna.
De åsyftade fördelarna med två maskinfabrikat har nu utvunnits enligt
CFU. Däremot finns nackdelarna kvar, och dessa har t. o. m. ökat i
styrka. Bl. a. uppstår avsevärda merkostnader för extra systemarbete och
programmering. CFU har därför föreslagit, att man skall övergå till ett enhetligt
maskinsystem. Så gott som samtliga länsstyrelser, som yttrat sig i
ärendet, har tillstyrkt CFU:s förslag i denna punkt eller lämnat det utan
erinran.
23
Kungl. Mctj:ts proposition nr 81 år 1969
Min uppfattning i denna fråga vill jag sammanfatta på följande sålt.
Läget är i dag ett helt annat än då beslutet fattades år 1963 om två maskinsystem.
Datamaskiner har sedan dess i stor utsträckning anskaffats
inom såväl den offentliga förvaltningen som näringslivet. Som exempel kan
jag nämna att staten i dag har mer än 90 datamaskiner mot ca 20 år
1962. Utvecklingen går dessutom mot en ökad användning av datamaskiner
inom samhället som helhet. På den svenska marknaden har vidare introducerats
ett flertal maskinfabrikat, som saluförs i konkurrens med varandra.
Konkurrensen kan i nuvarande läge stimuleras på ett effektivare
och billigare sätt än genom att maskiner av olika fabrikat används inom
ett och samma verksamhetsområde. Utvecklingen har även lett till att man
numera har en vidsträckt erfarenhet av såväl skilda maskinfabrikat som
möjligheterna till samarbete mellan olika maskinsystem. Även här har
således motivet för att ha två maskinfabrikat för folkbokförings- och uppbördsverksamheten
fallit bort.
Jag delar CFU:s och remissinstansernas uppfattning att ett bibehållande
av två maskinsystem kommer att innebära ökade kostnader för bl. a.
system- och programmeringsarbete och för överföring av data mellan de
båda systemen. Jag förordar därför att övergång sker till ett enda maskinsystem.
Med hänsyn till de merkostnader och de olägenheter i övrigt som följer
av de dubbla maskinsystemen är det önskvärt, att övergången till ett enhetligt
maskinsystem sker så snart som möjligt. CFU har framhållit, att
första kvartalet år 1970 är lämplig omläggningstid med tanke på leveranstiden
för nya maskiner och beläggningssituationen på länsdataanläggningarna.
Jag har inte något att erinra mot den föreslagna tiden för omläggningen.
Val av maskinsystem
I fråga om vilka datamaskiner som skall ingå i ett enhetligt maskinsystem
för folkbokförings- och uppbördsverksamheten bör valet enligt min
mening kunna begränsas till de två nuvarande maskinsystemen, IBM
360/30 och DATASAAB D 21, eller modifikationer av dessa. En övergång
till ett helt nytt maskinsystem skulle kräva förhållandevis långa förberedelser
och ett nytt upphandlingsförfarande innefattande bl. a. utvärdering
av olika maskinfabrikat.
Både IBM- och SAAB-maskinerna har visat sig väl lämpade för de arbetsuppgifter
det här gäller. CFU har gjort omfattande leveransprov och
fört en detaljerad driftstatistik under hela användningstiden. Tillförlitligheten
har varit mycket god i båda systemen och någon avgörande skillnad
finns inte i detta hänseende.
I fråga om datautbyte med andra maskinsystem har IBM-maskinen den
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
fördelen framför SAAB-maskinen att datautbytet i allmänhet kan ske direkt
via magnetband. För SAAB-maskinen används band med en annan
teckenrepresentation än banden för datamaskiner av övriga fabrikat. Innan
datautbyte kan ske via magnetband mellan en SAAB-maskin och en
datamaskin av annat fabrikat måste därför bandet konverteras genom en
särskild bearbetning. Konverteringen kan dock ske på varje länsanläggning
under förutsättning att de nuvarande bandstationerna till DATASAAB D 21
ersätts med bandstationer för halvtumsband.
Även när det gäller programmeringsspråk kan IBM-maskinerna sägas ha
ett visst försteg före SAAB-maskinerna. Det generella, problemorienterade
språket COBOL kan nämligen användas för IBM-maskinerna, medan man
för programmeringen för SAAB-maskinerna hittills varit hänvisad till
speciella programspråk för dessa maskiner, DAC och ALGOL-GENIUS.
Det kan nämnas att även COBOL kommer att kunna användas för nytillkommande
SAAB-maskiner under förutsättning att bl. a. minneskapaciteten
byggs ut, vilket dock medför en extra kostnad.
Med den maskinsammansättning, som länsanläggningarna har f. n., har
det visat sig att SAAB-maskinerna har nästan dubbelt så stor kapacitet
som IBM-maskinerna för de bearbetningar som det är frågan om inom
folkbokförings- och uppbördsverksamheten. Detta beror bl. a. på att SAABmaskinerna
är utrustade med snabbare bandstationer och radskrivare än
de flesta IBM-anläggningarna och att det använda programmeringsspråket
ger kortare bearbetningstider.
Från kostnadssynpunkt är ett renodlat SAAB-system klart fördelaktigare
än både det nuvarande blandade systemet och ett renodlat IBM-system.
CFU har beräknat att de årliga driftskostnaderna för ett system bestående
av 20 DATASAAB D 21 utrustade med bandstationer för halvtumsband
blir ca 2,2 milj. kr. lägre än motsvarande kostnader för nuvarande system
och ca 1,2 milj. kr. lägre än kostnaderna för ett IBM-system, om maskinerna
även i fortsättningen hyrs. Även om de befintliga maskinerna köps
och de nytillkommande maskinerna hyrs, är SAAB-alternativet billigast.
Skillnaden i driftskostnader för de olika systemen blir dock mindre i detta
fall.
CFU har förordat DATASAAB D 21 som enhetligt maskinsystem av framför
allt ekonomiska skäl. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller förklarat sig inte ha något att erinra mot detta. Bland dessa återfinns
länsstyrelserna i fyra län som nu har IBM-anläggningar, nämligen Göteborgs
och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Norrbottens län. Som motiv
för tillstyrkande av SAAB-systemet har framför allt åberopats, att detta
har högre kapacitet och trots detta ställer sig billigare än IBM-systemet.
Endast en länsstyrelse, nämligen länsstyrelsen i Örebro län, har förordat
det senare systemet. Länsstyrelsen har därvid hänvisat till bl. a. att det med
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
25
detta system är lättare att integrera databehandlingen med dataregistren
hos andra myndigheter och företag.
Även jag tillmäter det förhållandet att det föreslagna SAAB-systemet
ger högre kapacitet till lägre driftskostnad en avgörande betydelse när
det gäller att välja vilket av de båda nuvarande maskinfabrikaten som skall
ingå i ett enhetligt system för folkbokförings- och uppbördsverksamheten.
Jag biträder alltså CFU:s förslag att det enhetliga systemet skall bestå av
datamaskinanläggningar av fabrikat DATASAAB, utrustade med bandstationer
för halvtums magnetband.
Minskning av antalet datamaskinanläggningar
Maskinbeläggningen är relativt låg på flera Iänsanläggningar. Förhållandet
har uppmärksammats av riksdagens revisorer, som uttalat bl. a.
att åtgärder bör vidtas för att tillföra länsanläggningarna ytterligare uppgifter
(1967 års revisionsberättelse § 7, SU 1968: 167, rskr 359). Skulle
dessa åtgärder inte ge åsyftat resultat, borde man enligt revisorerna såsom
en sista utväg pröva möjligheten att ytterligare inskränka det antal
länsstyrelser som för framtiden avses skola vara utrustade med dataanläggningar
i full skala.
Till grund för revisorernas bedömning låg bl. a. uppgifter om faeläggningstiden
på länsstyrelsernas datamaskiner under månaderna januari—
september 1987. Sedan dess har maskinbeläggningen ökat. Detta torde
delvis bero på att länsstyrelsernas datakontor under den nyssnämnda tidsperioden
befann sig i uppbyggnadsskedet, varför verksamheten ännu inte
hade fått normal omfattning. En annan orsak till ökningen synes vara att
servicebearbetningarna för betalande kunder har fått större omfattning. Enligt
uppgifter, som jag har inhämtat från CFU, uppgick den sammanlagda
tiden för sådana bearbetningar under år 1968 till 3 430 timmar. Därav
föll 1 219 timmar på det fjärde kvartalet. Som jämförelse kan nämnas att
motsvarande siffra för fjärde kvartalet år 1967 var 292 timmar. Inkomsterna
av länsdataanläggningarnas serviceverksamhet uppgick år 1968 till
drygt 1,9 milj. kr.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t den 6 juni 1988
uppdrog åt CFU att i samråd med berörda länsstyrelser försöka öka inkomsterna
från datakontoren genom bl. a. vidgad uppdragsverksamhet.
CFU har med anledning härav inrättat en servicegrupp, som hjälper kunder
på länsdataanläggningarna med system- och programmeringsarbete
in. m. Detta torde ha bidragit till ökningen av servicebearbetningarna.
Jag anser att man bör eftersträva en genomsnittlig maskinbeläggning
av åtminstone 350 timmar per månad, vilket innebär två skift. Om tid för
service, underhåll och driftstörningar dras ifrån, svarar detta i dagens läge
mot en nettobeläggning av drygt 300 timmar för månad.
26
Kiingl. Maj:ts proposition nr SI år 1969
Trots att maskinbearbetningarna har ökat i omfattning, var nettobeläggningen
år 1968 lägre än 300 timmar för månad vid sexton länsanläggningar.
Fyra av dessa hade mindre än 150 timmars genomsnittsbeläggning.
Beläggningen på de olika länsanläggningarna framgår av följande
sammanställning.
Genomsnittlig nettobeläggningstid per månad år 1968
Län |
Maskin- fabrikat |
Netto- beläggning Timmar |
Därav för |
|
fastighets-, |
testkör-ningar m. m. |
|||
Stockholms maskin 1 ........... |
. . . IBM |
420 |
314 |
82 |
maskin 2 ........... |
... » |
449 |
253 |
177 |
Södermanlands ......... |
. . . SAAB |
308 |
91 |
212 |
Östergötlands........... |
253 |
178 |
41 |
|
Jönköpings............. |
178 |
163 |
||
Kronobergs ........... |
117 |
109 |
||
Kalmar ............... |
104 |
84 |
||
Kristianstads............ |
. . . » |
127 |
102 |
|
Malmöhus............. |
238 |
215 |
||
Göteborgs och Bohus . . . |
. . . IBM |
332 |
304 |
|
Älvsborgs ............. |
. . . SAAB |
122 |
113 |
|
Skaraborgs............. |
. . . IBM |
189 |
184 |
|
Värmlands.......... ; . |
» |
168 |
157 |
|
Örebro................. |
. . . » |
229 |
186 |
|
Västmanlands ......... |
281 |
262 |
||
Kopparbergs........... |
. . . » |
226 |
177 |
|
Gävleborgs............. |
247 |
187 |
48 |
|
Västernorrlands......... |
. . . » |
248 |
237 |
|
Västerbottens ......... |
. . . » |
179 |
143 |
|
Norrbottens ............ |
. .. » |
159 |
153 |
Att folkbokförings- och uppbördsverksamheten som sådan skulle ge en
låg beläggning på vissa länsanläggningar förutsågs redan när principbeslutet
fattades år 1963 om övergång till ADB. Det förutsattes emellertid att
anläggningarna skulle komma att tas i anspråk före åtskilliga andra uppgifter
för statliga myndigheter, kommuner och enskilda företag.
Beläggningen för sådana uppgifter har blivit lägre än beräknat. Detta
sammanhänger bl. a. med att antalet datamaskiner i landet har ökat mycket
snabbt. Som exempel kan nämnas att såväl landstingsförbundet som flera
landsting har skaffat egna datamaskiner. Detsamma gäller kommunförbundet,
större kommuner och enskilda företag.
En annan orsak till att länsanläggningarna inte har tagits i anspråk för
externa arbetsuppgifter i väntad omfattning är att utvecklingen på ADBområdet
har gått mot centrala register. Det har visat sig vara god ekonomi
att koncentrera den administrativa databehandlingen kring stora, centralt
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
uppbyggda register som medger en långtgående integration. Utvecklingen
kan väntas fortsätta i samma riktning under åtminstone de närmaste
åren. Härför talar bl. a. de förbättringar som successivt har kommit till
stånd på datatransmissionsområdet och som gör det möjligt att via terminaler
förmedla information mellan centrala dataregister och användare på
olika håll ute i landet.
CFU har bedömt att maskinbeläggningen också framdeles kommer att bli
låg på flera länsanläggningar, trots att omfattningen av arbetsuppgifter
utanför den egentliga folkbokförings- och uppbördsverksamheten tenderar
att öka. Detta gäller särskilt om IBM-maskinerna byts ut mot SAAB-maskiner,
eftersom de senare har större kapacitet än flertalet av de IBM-anläggningar
som ingår i det nuvarande blandade maskinsystemet. CFU har därför
föreslagit, att endast 14 datamaskiner, fördelade på 13 länsstyrelser, skall
ingå i det enhetliga maskinsystemet för folkbokförings- och uppbördsverksamheten.
Detta antal maskiner har bedömts vara tillräckligt för att behovet
av reservkapacitet i samband med driftstörningar skall kunna tillgodoses
och även med tanke på den framtida utvecklingen.
CFU :s förslag innebär, att det nuvarande antalet datamaskiner minskas
med sex. CFU har beräknat att driftskostnaderna genom den föreslagna
reduceringen av antalet datamaskiner vid ett enhetligt DATASAAB-system
kommer att minska med sammanlagt 2,9 milj. kr. om året. Härtill kommer
den besparing av 2,2 milj. kr. om året som uppnås genom övergången till
ett enhetlig maskinsystem. Den totala besparingen skulle alltså bli ca 5,1
milj. kr. per år.
CFU har även lagt fram förslag om vilka län som bör ha egen och vilka
län som bör ha gemensam maskinanläggning, i det senare fallet dock utan
att ange i vilket län som maskinen skall placeras. Förslaget innebär, att
samtliga länsanläggningar, utom de som är placerade i Stockholms, Malmöhus
och Göteborgs och Bohus län, får betjäna två eller i ett fall tre län. I
fråga om detaljerna i förslaget hänvisar jag till den sammanställning över
länsfördelningen som tidigare har lämnats.
De länsstyrelser som yttrat sig över förslaget om en minskning av antalet
länsdataanläggningar har i allmänhet ställt sig negativa till detta. Tolv länsstyrelser
har sålunda avstyrkt förslaget, medan endast tre länsstyrelser har
ställt sig positiva till en minskning av antalet anläggningar. Övriga länsstyrelser
har avstått från att uttala sig i frågan.
I några remissyttranden har erinrats om att länsdataanläggningarna enligt
de ursprungliga intentionerna var avsedda att tjäna även som serviceorgan
åt myndigheter, kommuner och enskilda företag inom resp. län och
att de inte längre kommer att kunna fylla denna funktion, om antalet anläggningar
minskas mera väsentligt. Flera länsstyrelser har vidare framhållit,
att det bör vara möjligt att öka beläggningen på länsdataanläggning
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1969
arna betydligt genom en aktiv marknadsföring under förutsättning att tillräckliga
resurser ställs till förfogande för system- och programmeringsarbete
för kunders räkning. Med hänvisning härtill har flera länsstyrelser
menat, att det ännu är för tidigt att besluta om en indragning av anläggningar.
Som argument mot en minskning av antalet länsdataanläggningar
har även anförts, att det är förenat med stora olägenheter och kostnader att
transportera material mellan länen.
Mot CFU:s kostnadsberäkning har kritik riktats från en del länsstyrelsers
sida. Det har bl. a. gjorts gällande att de ökade transportkostnaderna och
vissa lokalkostnader inte har beaktats tillräckligt och att hänsyn inte har
tagits till att administrationskostnaderna ökar hos en länsstyrelse i och med
att den blir hänvisad till att utföra sina databehandlingar på en anläggning i
annat län.
Jag vill understryka angelägenheten av att maskinkapaciteten hos de statliga
datamaskinanläggningarna utnyttjas i största möjliga utsträckning så
att produktionskostnaderna för de olika bearbetningarna minskas och staten
besparas onödiga utgifter. Jag har förut framhållit önskvärdheten av
att anläggningarna är belagda under åtminstone två skift. Beläggningen
på länsdatamaskinerna uppgår i genomsnitt till endast ett och ett halvt
skift. Överkapaciteten kommer att öka ytterligare vid övergången till ett
renodlat SAAB-system.
Med hänsyn härtill anser jag det väsentligt att de åtgärder, som redan
har vidtagits i syfte att tillföra länsanläggningarna ytterligare bearbetningsuppgifter,
fullföljs och intensifieras. Samtidigt vill jag erinra om att avsaknaden
av s. k. direktminnen på länsanläggningarna gör dem olämpliga
för vissa ADB-bearbetningar. Härtill kommer att de månadslånga arbetstopparna
i datakontorens ordinarie arbete •— bl. a. i samband med mantalsskrivningen
och framställningen av debetsedlar — försvårar inplanering
av andra tidsbundna arbeten under dessa perioder. Mot bakgrunden
härav och med hänsyn till den allmänna tendensen såväl inom statsförvaltningen
som annorstädes när det gäller utvecklingen av ADB-system anser
jag det inte realistiskt att räkna med att länsanläggningarna kommer att
kunna beläggas med ytterligare bearbetningar i någon mer betydande omfattning.
De skäl som tidigare har anförts för att så gott som samtliga län skall ha
egna datamaskiner har enligt min mening delvis förlorat i styrka. Den kraftiga
ökningen av antalet datamaskiner i landet har medfört att de! inte
längre finns samma anledning som tidigare att ha dataanläggningar vid
länsstyrelserna som serviceorgan för andra myndigheter, kommuner och
enskilda företag inom länen. Vidare har erfarenheterna från de fem län
som f. n. saknar datamaskiner visat att det väl går att utföra databearbetningar
på en anläggning i närbeläget län. Materialtransporterna i anslutning
29
Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1969
till maskinbearbetningen har inte vållat några större svårigheter trots att de
huvudsakligen skett med allmänna kommunikationsmedel. Något behov av
att anskaffa särskilda transportmedel vid en minskning av antalet länsanläggningar
torde sålunda knappast finnas.
Genom en minskning av antalet länsdataanläggningar uppnår man en
betydande besparing i fråga om de sammanlagda driftskostnaderna för anläggningarna.
CFU har som nämnts beräknat att besparingen enligt dess förslag
uppgår till 2,9 milj. kr. om året. Detta motsvarar ett belopp av ca
500 000 kr. per datamaskin. I några remissyttranden har anförts att vissa
merkostnader, som uppstår vid en minskning av antalet anläggningar, inte
har beaktats. Å andra sidan har CFU enligt uppgift i sin kalkyl inte räknat
in den nettobesparing som kan väntas uppstå på personalsidan vid datakontoren,
om antalet dataanläggningar minskas. Det ligger i sakens natur att
en viss osäkerhet vidlåder beräkningar av detta slag. De brister som kan
finnas i beräkningarna torde dock enligt min mening inte påverka helhetsbilden.
Vid övervägande av de skäl som kan åberopas för och emot en minskning
av antalet länsdataanläggningar har jag kommit till den uppfattningen, att
en minskning bör genomföras. En viss oklarhet råder fortfarande beträffande
omfattningen av den serviceverksamhet som kan komma att läggas ut på
anläggningarna. Försiktigheten bjuder därför att ytterligare erfarenheter
avvaktas, innan slutlig ställning tas till antalet datamaskiner, som skall ingå
i ett enhetligt maskinsystem. Jag vill dock förorda, att man vid den fortsatta
planeringen utgår från att detta skall omfatta 15 datamaskiner. Det
ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om såväl antalet maskiner som placeringen
av dessa och fördelningen av länen på de olika maskinerna.
Jag förutsätter, att de länsstyrelser som mister sina datamaskiner även i
fortsättningen skall svara för stansning och sortering av hålkort och andra
arbeten som föregår den egentliga databehandlingen, i likhet med de länsstyrelser
som f. n. saknar datamaskiner. Jag förutsätter vidare att de även
skall svara för förekommande efterarbeten, om inte särskilda skäl talar
häremot. De bör således i allmänhet få behålla sin hålkorts- och bokbinderiutrustning,
skär- och kuverteringsmaskiner o. d. Jag räknar med att datakontoren
även i övrigt skall behålla sina nuvarande arbetsuppgifter frånsett
datamaskinbearbetningarna.
Datamaskinbearbetningen är i och för sig föga personalkrävande. En
minskning av antalet datamaskiner kommer därför inte att leda till några
större personaländringar vid de berörda länsstyrelserna. Jag räknar med att
personalbehovet kommer att minska med högst fyra eller fem personer vid
vart och ett av de datakontor, som mister sin datamaskin. Samtidigt kan
personalbehovet väntas öka något vid de datakontor som får överta maskinbearbetningen
för ännu ett län.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 8t år 1969
Köp eller förhyrning
CFU har föreslagit, att datamaskinerna skall förhyras även i fortsättningen.
Tre av de fyra länsstyrelser som har yttrat sig i frågan har tillstyrkt eu
fortsatt förhyrning med hänsyn till hl. a. de förändringar som kan komma
att ske i datasystemen. Länsstyrelsen i Malmöhus län har däremot ansett,
att frågan är otillräckligt utredd.
Skillnaden i kostnadshänseende mellan köp och förhyrning är relativt
obetydlig, om man räknar med normala avskrivningstider. Såvitt gäller de
nu aktuella maskinerna av fabrikat DATASAAB, är det fördelaktigast att
hyra de ytterligare maskiner som behöver anskaffas i samband med övergången
till ett enhetligt maskinsystem. I fråga om de befintliga åtta SAABmaskinerna
kan ett köp med utnyttjande av optionsrätten vara något fördelaktigare
än en fortsatt förhyrning, om man räknar med en förhållandevis
lång avskrivningstid. Skillnaden är dock så obetydlig att jag med tanke
på den snabba utvecklingen inom datamaskinområdet anser mig böra förorda
en fortsatt förhyrning för även dessa maskiner.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för ändrad
organisation av länsstyrelsernas datamaskinanläggningar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr SI år 1969 31
Innehållsförteckning
Sid.
Inledning ...................................................... 2
1963 års principbeslut om automatisk databehandling för folkbokförings- och
uppbördsverksamheten............................................ 3
Nuvarande datamaskinanläggningar ................................ 6
CFU:s förslag.................................................... 7
Remissyttrandena................................................ 11
Departementschefen.............................................. 21
Hemställan...................................................... 30
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690238