Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
uttagande av utländsk skatt och allmän avgift; given
Stockholms slott den 21 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om uttagande av utländsk skatt
och allmän avgift.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om uttagande av utländsk skatt och allmän
avgift. Förslaget är föranlett av den nya införsellagen, som träder i
kraft den 1 juli 1969.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Förslag

till

Lag

om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift

Härigenom förordnas som följer.

I den mån utländsk skatt eller allmän avgift enligt överenskommelse mellan
Sverige och främmande stat får uttagas här i riket får Konungen förordna,
att skatten eller avgiften skall uppbäras och indrivas i samma ordning
som svensk skatt eller allmän avgift, och bestämma villkoren för uppbörden
och indrivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Genom lagen upphäves lagarna den 15 juni 1935 (nr 315) angående uttagande
i vissa fall av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift och den
15 juni 1935 (nr 316) om införsel i avlöning, pension eller livränta för uttagande
av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter.

Föreskrift som Konungen meddelat med stöd av någon av de upphävda
lagarna gäller fortfarande till dess Konungen förordnar annat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
21 februari 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler
för uttagande av utländska skatter och allmänna avgifter och anför.

Inledning

Den 1 juli 1969 träder införsellagen den 6 december 1968 (nr 621) i kraft
(NInfL). Samtidigt upphävs lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel i
avlöning, pension eller livränta (ÄlnfL). Enligt den nya lagen får införsel
äga rum för bl. a. skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs.
Med skatter och allmänna avgifter avses endast svenska skatter och avgifter.
Förslag till nya bestämmelser om införsel för vissa skatter och avgifter som
skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1969 har lagts fram i en särskild promemoria,
som utarbetats inom finansdepartementet (Stencil Fi 1968: 11). Denna fråga
kommer att tas upp i ett annat sammanhang.

Beträffande utländska skatter och allmänna avgifter finns i indrivningshänseende
särskilda regler i lagen den 15 juni 1935 (nr 315) angående uttagande
i vissa fall av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift (UttagandeL)
och lagen den 15 juni 1935 (nr 316) om införsel i avlöning, pension
eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder eller allmänna
avgifter (UlnfL).

Till grund för NInfL har legat lagberedningens betänkande Utsökningsrätt
III (SOU 1964: 57). Lagberedningen framhöll i betänkandet (s. 326)
att, om beredningens förslag till införsellag genomfördes, vissa följdändringar
skulle behöva göras i reglerna om införsel för utländska utskylder
o. d. Lagberedningen hade med hänsyn härtill upprättat förslag till ny lag i
detta ämne. Detta förslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 1. Lagberedningens förslag berördes i prop. 1968: 130 med förslag
till införsellag m. m. Departementschefen ansåg det mest ändamålsen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

ligt att frågan under vilka förutsättningar och i vilken ordning utländska
skatter och allmänna avgifter skulle få tas ut genom införsel reglerades
samtidigt som särskilda bestämmelser meddelades om införsel för svenska
skatter och allmänna avgifter. Lagberedningens förslag till ny lag om införsel
för uttagande av utländska utskylder eller allmänna avgifter borde
därför inte prövas i samband med förslaget till ny införsellag (prop. s. 115).

I samband med utarbetandet av nyssnämnda promemoria Fi 1968: 11 har
inom finansdepartementet upprättats en promemoria med förslag till nya
bestämmelser om uttagande av utländska skatter och allmänna avgifter
(Stencil Fi 1969:2). Över den sistnämnda promemorian bar efter remiss
yttranden avgetts av kammarrätten, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden, Svea hovrätt, lagberedningen, riksförsäkringsverket,
exekutionsväsendets organisationsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms
och Skaraborgs län, Sveriges advokatsamfund, föreningen Sveriges
fögderichefer, föreningen Sveriges kronofogdar och Stockholms köpmannaförenings
ackordscentral.

Nuvarande ordning m. m.

Enligt UttagandeL får ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift las ut
här i landet i den mån Kungl. Maj :t förordnar därom på grund av överenskommelse
med främmande stat. Föranleder indrivning av sådan utskyld eller
avgift talan inför domstol eller annan myndighet i Sverige har enligt lagen
myndighet som Kungl. Maj :t förordnar rätt att mottaga stämning samt i
svenska statens namn själv eller genom ombud tala och svara, såsom om
det gällde utskyld till staten.

Det framhölls i prop. 1935: 242 med förslag till UttagandeL att lagen inte
var avsedd att lämna möjlighet för främmande stat att i Sverige erhålla
rättsskydd eller exekution för sina utskylder i annan mån eller i annan
ordning än vad avtal med staten i fråga föranledde. Det framgår också av
propositionen att avsikten var att Kungl. Maj :t skulle förordna om exigibilitet
för de utländska utskylder som avsågs i handräckningsavtal och utskylderna
därefter indrivas i samma ordning som gäller beträffande svenska
utskylder. Beträffande talerätten för svensk myndighet betonades, att de
utländska utskylderna endast i processuellt hänseende skulle behandlas
som svenska utskylder. Någon förmånsrätt kunde således inte skapas genom
den föreslagna bestämmelsen. Riksdagen godtog propositionens förslag
(1LU 1935: 50, rskr 290).

Samtidigt med UttagandeL antogs UlnfL. UlnfL innehåller att, om på
grund av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat indrivning
av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter får äga rum här i
landet, Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet kan förordna att

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

införsel i gäldenären tillkommande avlöning, pension eller livränta får meddelas
för uttagande av sådana utskylder eller avgifter jämte därå belöpande
ränta och föreskriven indrivningsavgift, uppbördsprovision eller likartad
avgift. Vidare föreskrivs att därvid de bestämmelser som är meddelade i
ÄlnfL beträffande införsel för oguldna utskylder eller allmänna avgifter
skall äga motsvarande tillämpning. UlnfL uppfattades vid sin tillkomst som
en utvidgning av ÄlnfL. Det framhölls i nyssnämnda proposition att under
förutsättning av ömsesidighet även införselförfarande borde vid indrivning
här i riket av utländska utskylder stå till förfogande i samma utsträckning
som för svenska utskylder. Utländska utskylder skulle därvid ha samma
rätt vid införsel som svenska utskylder.

UttagandeL och UlnfL har åberopats i författningar angående handräckning
åt utländska myndigheter i beskattningsärenden. Dessa författningar
har beslutats på grund av s. k. handräckningsavtal med främmande stat
eller på grund av särskilda handräckningsbestämmelser i dubbelbeskattningsavtal.
Enligt uttryckliga bestämmelser i sådana författningar får införsel
ske för vissa utländska skatter och avgifter (skatter i Förenta staterna
SFS 1941: 1000, 8 § 1 mom., belgiska skatter SFS 1958: 382, 4 § 1 mom.,
danska skatter SFS 1954:504, 11 § 1 mom., finska skatter SFS 1943:287,
8 § 1 inom., franska skatter SFS 1937: 1005, 8 § 1 mom., norska skatter SFS
1950: 592, 8 § 1 inom., tyska skatter SFS 1935:568, 11 § 1 mom.). Indrivning
kan ske med stöd av de sistnämnda författningarna även på annat sätt
än genom införsel. Införsel kan däremot inte meddelas för utländsk skatt
eller avgift som avses i övriga författningar med bestämmelser om handräckning
för uttagande av utländsk skatt och avgift där uttryckligt medgivande
till införsel inte föreligger (nederländska skatter SFS 1953:48 och
1968:771, algeriska skatter 1960:535, marockanska skatter SFS 1961:521
och tunisiska skatter SFS 1961: 493).

Uppkommen fråga om ändring i UlnfL

NInfL medger att genom införsel tas i anspråk inte bara — som hittills
— arbetstagares avlöning, pension och livränta utan även såväl annan
ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning därvid är
jämförlig med en arbetstagares, som periodiskt utgående vederlag för utnyttjande
av patent eller rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat
sådant eller för överlåtelse av rörelse.

Lagberedningen anförde i sitt förut nämnda betänkande Utsökningsrätt
III (s. 326) att möjligheten att meddela införsel i vissa andra inkomster än
avlöning, pension eller livränta borde stå öppen även vid införsel för utländska
utskylder. Men även följdändringar i UlnfL ansågs påkallade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Lagberedningens förslag innebär inte någon saklig ändring av vad som
nu gäller, frånsett att utrymmet för införsel skulle vidgas på sätt nyss antytts.
Enligt förslaget skulle Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet
kunna dels förordna att utländska utskylder eller allmänna avgifter,
som enligt överenskommelse med främmande stat får indrivas här i riket,
skall kunna tas ut genom införsel dels bestämma villkoren härför. Lagberedningen
ansåg obehövligt att, som f. n., särskilt nämna ränta, indrivningsavgift,
uppbördsprovision eller likartad avgift. I den mån sådan utländsk
avgift över huvud får uttagas här i riket är den enligt lagberedningen att
anse som allmän avgift (jfr UttagandeL där ränta m. m. inte nämns; se också
2 § c förslaget till införsellag och vad som anförts därom på s. 111 i betänkandet
SOU 1964: 57).

Lagberedningen förutsatte att bestämmelserna i den föreslagna nya införsellagen
skulle göras tillämpliga även beträffande utländska skatter och
allmänna avgifter. NInfL innehåller ingen uppräkning av de skatter och avgifter
som kan tas ut genom införsel utan det förutsätts i 2 § c, att lagen
kompletteras med särskilda bestämmelser därom. Enligt lagberedningens
förslag skulle det ankomma på Kungl. Maj:t ensam att bestämma, för vilka
utländska utskylder eller avgifter införsel får ske. Införsel borde enligt lagberedningen
i princip inte medges för utländska utskylder o. d. i vidare
mån än införsel kan användas för uttagande av motsvarande svenska skatter
eller avgifter. Skattelagstiftningen i olika länder företer emellertid stora
variationer, och ett ovillkorligt krav på att utländsk utskyld eller avgift
skall motsvara viss svensk sådan skulle därför enligt lagberedningen medföra
svårigheter. I förslaget begränsades Kungl. Maj:ts möjlighet att förordna
om tillämpning av införsel inte i vidare mån än som följer av det
också i gällande lag upptagna kravet på ömsesidighet.

Lagberedningen påpekade vidare, i fråga om villkoren för uttagande av
skatter och allmänna avgifter genom införsel, att i 5 § andra stycket i förslaget
till införsellag hänvisades till vad Kungl. Maj :t med riksdagen förordnar
därom. Dessa bestämmelser, som lagberedningen förutsatte skulle
komma att röra frågan om preskription av införselmöjligheten o. d., torde
inte utan vidare kunna tillämpas på utländska skatter och avgifter. Enligt
förslaget skulle Kungl. Maj :t knnna meddela de föreskrifter som behövdes
i den delen.

Den föreslagna lagen sades böra träda i kraft samtidigt med NInfL.
Den skulle ersätta UlnfL, som alltså enligt lagberedningen borde upphävas.
Upphävandet skulle inte medföra att förordnanden som meddelats
med stöd av den äldre lagen förfaller, fastän skäl enligt lagberedningen
kunde finnas att överse hithörande kungörelser. När på grund av gjorda
hänvisningar UlnfL skolat tillämpas, ansåg lagberedningen nya lagen i fortsättningen
böra gälla. Föreskrift härom togs med i lagberedningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Promemorian

I promemorian redogörs för nuvarande ordning m. in. och lagberedningens
ståndpunktstagande i betänkandet Utsökningsrätt III i enlighet med vad
som återgetts i det föregående.

Det framhålls vidare i promemorian att NInfL bör kunna göras tillämplig
även vid införsel för utländska utskylder och allmänna avgifter som
avses i handräckningsbestämmelser. Detta sägs innebära att UlnfL måste
ändras, eftersom den avser införsel endast i avlöning, pension eller livränta
under det att NInfL möjliggör införsel även i andra inkomster.

Givetvis bör, som beredningen också ansett, införsel för utländska utskylder
inte medges i vidare mån än införsel kan användas vid indrivning
av svenska skatter och avgifter, heter det vidare i promemorian. I den
inledningsvis nämnda promemorian Fi 1968: 11 har föreslagits att, sedan
NInfL trätt i kraft, införsel skall få meddelas endast beträffande skatter
och avgifter som avses i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).
Det hör — liksom hittills — ankomma på Kungl. Maj:t att i kungörelse
med anledning av träffad överenskommelse om handräckning meddela
bestämmelser om och under vilka villkor införsel får ske för uttagande
av utländsk skatt eller avgift. Härvidlag bör möjlighet föreligga för Kungl.
Maj :t att medge införsel även för utländsk skatt och avgift som inte exakt
motsvarar införselbar svensk skatt eller avgift. I promemorian hänvisas
till vad lagberedningen uttalat pa denna punkt. Vidare nämns i promemorian
att gällande avtalsregler om handräckning i vissa fall avser även
andra skatter än sådana som motsvaras av uppbördsförordningens skatter.
Sålunda omfattas t. ex. arvsskatt av den avtalsreglering som gäller i förhållande
till de nordiska länderna samt Frankrike och Tyskland, vilket
haft till följd att införsel för utländsk arvsskatt kan meddelas i dessa fall.
Den nödvändiga begränsningen av införselmöjligheten enligt de nu angivna
riktlinjerna torde kunna åstadkommas genom ändringar i de kungörelser
som reglerar förfarandet angående handräckning åt främmande stat
i beskattningsärenden.

I promemorian erinras om att nya bestämmelser om utmätning av lön införs
genom ändringar i utsökningslagen, som antagits och träder i kraft
samtidigt som NInfL (SFS 1968:623). Detta innebär bl. a. att löneutmätning
kan äga rum innan lönen blir tillgänglig för lyftning. Med lön jämställs
pension och livränta samt även annan ersättning för arbetsinsats av
gäldenär, om dennes ställning därvid är jämförlig med en arbetstagares. Bestämmelserna
om utmätning av lön blir tillämpliga även vid utmätning för
fordran på svenska skatter och allmänna avgifter. Som en konsekvens härav
kommer bestämmelserna att tillämpas vid utmätning för utländska utskylder
och avgifter som kan tas ut här i riket med stöd av bl. a. UttagandeL.

Kungl. May.ts proposition nr 70 år 7969

Någon ändring i denna lag behövs enligt promemorian inte på grund av de
nya bestämmelserna om utmätning i lön.

Emellertid finns det, framhålls fortsättningsvis i promemorian, vissa
skäl som talar för att de bestämmelser som nu regleras i UttagandeL och
UlnfL bör sammanföras i en enda lag. Vid deras tillkomst uttalades att den
föreslagna utvidgningen av ÄInfL:s tillämpningsområde som avsågs med
UlnfL lämpligen syntes böra ske i form av en fristående lag. Man torde sålunda
närmast ha betraktat den ena lagen som en utvidgning av bestämmelserna
om utmätning för skatt och den andra som en komplettering av ÄlnfL.
Betraktelsesättet synes emellertid bli något annorlunda sedan bestämmelser
om införsel av skatt och allmän avgift på grund av NInfL:s utformning
kommer att finnas i uppbörds- eller skatteförfattningar. De båda lagarna
avser i viss mån samma ämne, nämligen uttagande här i riket av
utländsk skatt och allmän avgift. Med hänsyn till dessa omständigheter
och även till behovet av modernisering och förtydliganden synes enligt promemorian
bestämmelserna i de båda lagarna böra omarbetas och sammanföras
i en enda lag. Promemorians förslag till sådan lag torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

I promemorian lämnas följande specialmotivering till nyssnämnda förslag.

I 1 § föreslås bestämmelser som medför att de svenska reglerna om uppbörd
och indrivning av skatt eller allmän avgift kan bli tillämpliga på utländsk
skatt och allmän avgift. Villkoren härför är att skatten eller avgiften
omfattas av överenskommelse om handräckning samt att särskilda
bestämmelser meddelats om att sådan fordran får tas ut här i riket. Att
skatt och avgift får »uttagas» avses innebära såväl uppbörd som indrivning.
Indrivningsförfarandet kan innefatta även införsel (jfr 2 §).

Bestämmelser om indrivning av skatt beslutas i princip av Kungl. Maj :t
och riksdagen gemensamt. I 2 § meddelas en fullmakt för Kungl. Maj :t att
utan riksdagens särskilda bemyndigande meddela sådana bestämmelser. Motsvarande
gäller enligt UttagandeL. Fullmakten begränsas i förslaget att avse
uppbörd eller indrivning i samma ordning som svensk skatt eller allmän avgift.
Frågan om uppbörd av utländsk skatt har inte berörts i prop. 1935: 242
men UttagandeL har dock åberopats vid meddelande av bestämmelser om
uppbörd av utländsk källskatt på utdelning i Sverige (SFS 1965: 40). Att den
utländska skatten eller avgiften skall kunna tas ut i samma ordning som
svensk skatt eller avgift innebär att endast de gällande formerna för uppbörd
och indrivning kan användas. Såsom utländsk allmän avgift torde få
anses ränta, indrivningsavgift och uppbördsprovision m. m. som särskilt
nämnts i UlnfL. Som framgår av 2 § andra stycket fordras för att införsel
skall få meddelas för utländsk skatt eller avgift att detta uttryckligen
angetts. Motsvarande gäller för svensk skatt och allmän avgift enligt 1 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

NInfL. I UlnfL anges att ÄInfL:s bestämmelser om införsel för oguldna
utskylder eller allmänna avgifter är tillämpliga vid införsel för där avsedda
utländska skatter och avgifter. I förslaget har denna bestämmelse
inte tagits med. Av 2 § första stycket förslaget torde nämligen framgå att
införsel för utländsk skatt eller avgift skall ske i samma ordning som införsel
för svensk skatt och allmän avgift. Förslaget upptar inte heller »ömsesidighet»
som villkor för införsel vilket är fallet med UlnfL. Ömsesidighet torde
nämligen vara förutsättning för tillkomsten av överenskommelse om
handräckning över huvud taget.

Innehållet i 3 § motsvaras i stort sett av den bestämmelse i UttagandeL,
vars syfte har berörts i det föregående.

Sista stycket i övergångsbestämmelserna har sin motsvarighet i övergångsbestämmelserna
till de bestämmelser i uppbördsförordningen som
föreslagits i Fi 1968: 11 (jfr prop. 1968: 130 s. 144). Den nu föreslagna
övergångsbestämmelsen betingas av att det inte rimligen kan ankomma
på arbetsgivare att avgöra i vad mån äldre införselbeslut skall tillämpas
efter lagens ikraftträdande (jfr SOU 1964: 57 s. 195). I vilken utsträckning
äldre beslut om införsel för utländsk skatt eller avgift skall hävas får bli
beroende av vad som föreskrivs i samband med ändringar i de kungörelser
som avser gällande handräckningsbestämmelser.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har inte haft något att erinra i sak mot de nya reglerna
för uttagande av utländska skatter och allmänna avgifter som föreslagits
i promemorian Fi 1969: 2.

Föreningen Sveriges kronofogdar anför att föreningen i silt yttrande över
promemorian med förslag till bestämmelser om införsel för vissa skatter och
avgifter m. m. Fi 1968: 11 föreslagit att införselinstitutet skall gälla för
alla de skatter och avgifter till stat och kommun som kronofogdemyndigheterna
författningsenligt har att indriva och som hos myndigheterna betecknas
som allmänna mål. I konsekvens härmed anser föreningen att införsel
skall få användas vid indrivning av samtliga utländska skatter och
avgifter som enligt meddelade bestämmelser får indrivas här i landet i
samma ordning som svensk skatt eller allmän avgift.

Riksförsäkringsverket framhåller att i dess arbetsuppgifter ingår beräkning
och i stor omfattning debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter
till sjukförsäkring, försäkring för tilläggspension och yrkesskadeförsäkring,
allmänna arbetsgivaravgifter, redareavgifter till sjöfolks pensionering
och byggnadsforslcningsavgifter. Vidare förekommer, sägs det, att verket har
fordran på något slag av sådana avgifter gentemot företag eller personer
utomlands. Verket har därför intresse av att man skapar möjligheter till

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

effektivt uttagande av avgifterna även utanför Sverige genom ömsesidiga
överenskommelser med andra länder. Verket utgår från att utländska avgifter
av motsvarande slag täcks av begreppet allmän avgift enligt den föreslagna
lagen om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift och att lagen
sålunda enligt dess 1 § kommer att avse överenskommelser från svensk sida
om bl. a. avgifter som verket beräknat.

Svea hovrätt fäster uppmärksamheten på att de kungörelser som reglerar
förfarandet vid handräckning åt främmande stat i beskattningsärenden
grundar sig på avtal med främmande stater, för vilka avtal ömsesidighet
torde vara en förutsättning. Ändring i sådan kungörelse kan, sägs det, därför
inte ske utan att även det grundläggande avtalet ändras.

Beträffande den lagtekniska utformningen av promemorians
förslag har några remissinstanser framfört smärre anmärkningar.

Kammarrätten anser att den tolkning som promemorian ger uttryck åt
— nämligen att ränta, indrivningsavgift, uppbördsprovision eller likartad
avgift utan särskild bestämmelse är att anse som allmän avgift — inte är
självklar för indrivningsmyndigheterna. Kammarrätten påpekar att, om
dessa myndigheter jämför den föreslagna lydelsen med den lydelse som i
promemorian Fi 1968: 11 föreslagits beträffande 60 § 4 mom. första stycket
uppbördsförordningen1, de kommer att finna att där särskilt angetts
restavgift, tilläggsavgift och ränta såsom föremål för införsel trots att nämnda
avgifter har karaktär av allmänna avgifter (se SOU 1964: 57 s. 111). Det
ifrågasätts således om inte i den nya lagen om uttagande av utländska skatter
och allmänna avgifter direkt borde anges att nämnda utländska avgifter
får tas ut här i landet.

Svea hovrätt finner det kunna ifrågasättas om inte innehållet i 1 och 2 §§
borde sammanföras i ett lagrum. Beträffande 2 § andra stycket anser hovrätten
lagtexten böra utformas i överensstämmelse med 1 § 3 NInfL eller
60 § 4 mom. andra stycket uppbördsförordningen enligt förslaget i promemorian
Fi 1968: ll2.

Lagberedningen anser att 2 § andra stycket inte är fullt tillfredsställande
från redaktionell synpunkt. Av Kungl. Maj:ts bestämmelser bör direkt och
klart framgå, framhåller lagberedningen, i vad mån införsel får äga rum. Om
detta beaktas, blir tydliggörandet i nämnda stycke överflödigt.

1 Författningsrummet i förslaget i Fi 1968:11 lyder: »Införsel enligt införsellagen--får

äga rum vid indrivning av restförd skatt och avgift som anges i 1 § första stycket samt därå belöpande
restavgift, tilläggsavgift eller ränta».

2 Författningsrummet i förslaget i Fi 1968:11 lyder: »För skatt eller avgift som på grund av
föreskrift i annan författning skall indrivas i samma ordning som skatt enligt denna förordning
får införsel beviljas endast om det är särskilt medgivet».

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Departementschefen

Utländska skatter och allmänna avgifter är inte utan vidare uttagbara i
Sverige. Förutsättningen för uttagande av sådana skatter och avgifter framgår
av UttagandeL. Uttagande får enligt denna lag ske i den mån Kungl.
Maj :t förordnar om det på grund av överenskommelse med främmande
stat.

Även om förutsättningarna för uttagande av utländsk skatt eller allmän
avgift är för handen följer inte därav att skatten eller avgiften får tas ut genom
införsel. Kungl. Maj :t kan emellertid enligt UlnfL under förutsättning
av ömsesidighet förordna att införsel i gäldenären tillkommande avlöning,
pension eller livränta får meddelas för uttagande av sådan skatt eller avgift
liksom därå belöpande ränta och föreskriven indrivningsavgift, uppbördsprovision
eller likartad avgift. Därvid skall de bestämmelser som är
meddelade beträffande införsel för oguldna utskylder eller allmänna avgifter
i ÄlnfL äga motsvarande tillämpning.

ÄlnfL ersätts den 1 juli 1969 med NInfL. Enligt NInfL får införsel äga
rum för skatter och allmänna avgifter i fall som särskilt föreskrivs. Jag har
för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att i särskild proposition till riksdagen
denna vår lägga fram förslag till bestämmelser om införsel för vissa skatter
och avgifter på grundval av den promemoria som upprättats i ämnet inom
finansdepartementet, Fi 1968: 11.

Skatter och allmänna avgifter faller, som nyss sagts, inte automatiskt in
under NInfL:s tillämpningsområde. Beträffande införselobjekten gäller att
den nya lagen innebär en vidgning i jämförelse med ÄlnfL. F. n. gäller att
införsel kan ske endast i avlöning, pension eller livränta. Fr. o. m. den 1 juli
1969 får genom införsel tas i anspråk såväl arbetstagares avlöning, vare
sig den utgår i form av tidlön, ackordsersätlning, provision eller annan gottgörelse
som annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes
ställning därvid är jämförlig med en arbetstagares, periodiskt utgående vederlag
för utnyttjande av patent eller av rätt till litterärt eller konstnärligt
verk eller annat sådant eller för överlåtelse av rörelse samt vad som utgår
såsom pension eller livränta. NInfL föranleder således en omarbetning av
reglerna i UlnfL.

Promemorian Fi 1969: 2 innehåller ett förslag till en ny lag, som avses
ersätta UttagandeL och UlnfL. Promemorian har inte rönt invändningar i
sak under remissbehandlingen. Jag finner således förslaget väl ägnat att
läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Inom finansdepartementet har efter remissbehandling av promemorian
utarbetats förslag till lag om uttagande av utländsk skatt och allmän av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

gift. Förslaget, som grundar sig på förslaget i promemorian, torde få fogas
till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.1

Departementsförslaget skiljer sig från förslaget i promemorian huvudsakligen
i tekniskt hänseende. Bestämmelserna i 1 § och 2 § första stycket i
promemorian har, som Svea hovrätt föreslagit, förts samman till eu bestämmelse.
Fullmakten för Kungl. Maj :t att förordna om uppbörd och indrivning
avses innefatta även rätt för Kungl. Maj :t att föreskriva när införsel
får äga rum. Den nu gällande föreskriften om myndighets rätt att föra
talan vid indrivning av utländsk skatt eller avgift har inte tagits med i departementsförslaget.
Det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser
i detta hänseende.

Genomförs förslaget bör enligt min mening ske en översyn av de kungörelser
som reglerar uttagandet här i landet av utländska skatter och allmänna
avgifter. Översynen bör ha till syfte att åstadkomma överensstämmelse
mellan införselmöjligheten för å ena sidan svenska skatter och allmänna
avgifter och å andra sidan liknande utländska skatter och allmänna
avgifter. I avvaktan på denna översyn bör emellertid de föreskrifter som
Kungl. Maj :t meddelat med stöd av UttagandeL och UlnfL fortfarande få
gälla. Några andra övergångsbestämmelser synes f. n. inte behövliga.

Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhämtas
enligt 87 § regeringsformen över förslaget till lag om uttagande av
utländsk skatt och allmän avgift.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

1 Bilagan har uteslutits här. Det vid propositionen fogade författningsförslaget är likalydande
med det i bilagan intagna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Bilaga 1

Lagberedningens förslag
till

Lag om införsel för uttagande av utländska utskylder eller
allmänna avgifter

Härigenom förordnas som följer.

Beträffande utländska utskylder eller allmänna avgifter, som enligt överenskommelse
med främmande stat må indrivas här i riket, äger Konungen
under förutsättning av ömsesidighet förordna, att de må uttagas genom införsel,
samt bestämma villkoren härför.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphäves lagen den 15 juni 1935 (nr 316) om införsel i avlöning,
pension eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder
eller allmänna avgifter.

När i lag eller författning hänvisning förekommer till sistnämnda lag,
skall i stället nya lagen gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Bilaga 2

Promemorians förslag
till

Lag om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utländsk skatt eller allmän avgift, som avses i överenskommelse mellan
Sverige och främmande stat om handräckning i beskattningsärenden, får
uttagas här i riket om särskilda bestämmelser utfärdats härom.

2 §•

Konungen äger meddela bestämmelser av innebörd, att utländsk skatt
eller allmän avgift som avses i 1 § får uppbäras eller indrivas här i riket i
samma ordning som svensk skatt eller allmän avgift samt bestämma villkoren
härför.

Införsel får meddelas för uttagande av utländsk skatt eller allmän avgift
om detta uttryckligen framgår av bestämmelser enligt första stycket.

3 §•

Vid tillämpning av bestämmelser som avses i 2 § äger myndighet föra
statsverkets talan i samma utsträckning som i fråga om svensk skatt eller
allmän avgift, om ej annat framgår av bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphäves lagen den 15 juni 1935 (nr 315) angående uttagande
i vissa fall av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift samt lagen
den 15 juni 1935 (nr 316) om införsel i avlöning, pension eller livränta för
uttagande av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter. När i lag
eller författning hänvisning förekommer till någon av de sistnämnda lagarna,
skall i stället den nya lagen gälla.

Har beslut om införsel för utländsk skatt eller allmän avgift, som ej får
uttagas genom införsel enligt denna lag, meddelats före ikraftträdandet,
skall beslutet även därefter tillämpas i enlighet med äldre lag, till dess utmätningsmannen
på begäran av gäldenären eller eljest förordnar att beslutet
skall hävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 14 mars 1969.

Närvarande:

f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet

Lind,

Alexanderson,

Ringdén,

CoNRADI.

Enligt lagrådet den 11 mars 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 21
februari 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
departementsrådet Göran Wahlgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Brita Dy drick

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
21 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Bengtsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6 9 0 1 28