Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1969

1

Nr 7

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta till
vissa personer; given Stockholms slott den 19 december
1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens innehåll

I propositionen underställs riksdagens prövning dels (p. 1—4) fyra ärenden
om livränta åt personer, som skadats under militärtjänstgöring, dels
(p. 5) ett ärende om livränta åt en person, som skadats vid en olycka som
har samband med försvarets verksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 7

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1969

Utdrag av protokollet över försuarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19
december 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om livränta
till vissa personer och anför.

1

Leif Pihlqvist, som är född den 25 juni 1940, skadades den 10 april 1961
under militärtjänstgöring, då han på en hinderbana föll ner från ett hinder.
Pihlqvist erhöll bestående arm- och benskada. Genom lagakraftvunnen dom
förpliktades staten att på grund av skadan utge ojämkad ersättning till
Pihlqvist. Pihlqvist är läkemedelskonsulent.

Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Pihlqvist livsvarig
livränta efter en invaliditet av 15 %.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
har tillerkänt Pihlqvist livränta för tiden den 1 juli
1964—den 30 juni 1969 med 2 400 kr. om året. Från ersättningen skall dras
av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket. Civilförvaltningen
föreslår oförändrad livränta under Pihlqvists återstående livstid med nedsättning
till hälften när han fyller 67 år.

Departementschefen

Staten är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Pihlqvist. Beträffande
livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1969 föreligger redan beslut
av civilförvaltningen. Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig.
För Pihlqvists återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag. Jag förutsätter härvid att den förhöjning varom stadgas i Kungl.
Maj :ts brev den 4 oktober 1968 angående ersättning av statsmedel till förbättring
av vissa statliga skadeståndslivräntor är inräknad i det avsedda
livräntebeloppet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,

3

Kungi. Maj:ts proposition nr 7 år 1969

att från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. utbetalas livsvarig
livränta till Pihlqvist på grund av nämnda olyckshändelse
fr. o. m. den 1 juli 1969 till dess han fyller 67 år med
2 400 kr. om året och för tiden därefter med 1 200 kr. om
året med avdrag enligt riksförsäkringsverkets närmare bestämmande
av vad han i motsvarande hänseende kan komma
att uppbära från verket.

2

Åke Sandin, som är född den 15 november 1926, skadades den 6 maj
1947 under militärtjänstgöring, då han följde med som passagerare i en
försvaret tillhörig bil. Sandin erhöll hjärnskada med försämrad hjärnfunktion
och bestående trötthetssymptom. Genom lagakraftvunnen dom förpliktades
staten att utge ojämkad ersättning till Sandin, bl. a. livränta
för tiden t. o. m. den 20 augusti 1960. Kungl. Maj :t har tillerkänt Sandin
livränta för tiden därefter t. o. m. den 20 augusti 1965. Sandin har uppgett,
att han till följd av skadan förhindrades att utbilda sig till elektroingenjör
och i stället blev maskiningenjör med sämre inkomstmöjligheter.

Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Sandin livsvarig
livränta efter en invaliditet av 33 1/3 %.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,
har tillerkänt Sandin livränta för tiden den 21 augusti
1965—den 30 juni 1969, fr. o. m. den 1 augusti 1967 med 17 000 kr. om
året. Från ersättningen skall dras av motsvarande ersättning från riksförsäkringsverket.
Civilförvaltningen föreslår livränta med 17 000 kr. om året
under Sandins återstående livstid med nedsättning till hälften när han
fyller 67 år.

Departementschefen

Staten är ersättningsskyldig för den skada som drabbat Sandin. Beträffande
livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1969 föreligger redan beslut
av civilförvaltningen.

Av utredningen framgår att invaliditeten är livsvarig. För Sandins återstående
livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medge,

att från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. utbetalas livsvarig
livränta till Sandin på grund av nämnda olyckshändelse
fr. o. m. den 1 juli 1969 till dess han fyller 67 år med
17 000 kr. om året och för tiden därefter med 8 500 kr. om
året med avdrag enligt riksförsäkringsverkets närmare bestämmande
av vad han i motsvarande hänseende kan komma
att uppbära från verket.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1969

3

Åke Jacobsson, som är född den 10 april 1939, skadades den 4 oktober
1959 under militärtjänstgöring, då han följde med som passagerare i en
försvaret tillhörig jeep. Jacobsson erhöll bestående arm- och benskador.
Försvarets civilförvaltning och försvarets skaderegleringsnämnd har bedömt
staten vara skyldig att på grund av skadan utge ojämkad ersättning till
Jacobsson. Jacobsson var tidigare lantbruksarbetare och är nu biltestare.

Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Jacobsson livsvarig
livränta efter en invaliditet av 15 %.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skaderegleringsnämnden,
har tillerkänt Jacobsson livränta för tiden den 16 september 1963
—den 30 juni 1969, fr. o. in. den 16 september 1966 efter en invaliditet av 15
% och en årsinkomst av 20 000 kr. Från ersättningen skall dras av motsvarande
ersättning från riksförsäkringsverket. Civilförvaltningen föreslår
oförändrad livränta under Jacobssons återstående livstid med nedsättning
till hälften när han fyller 67 år.

Departementschefen

Staten får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat Jacobsson.
Beträffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1969 föreligger
redan beslut av civilförvaltningen. Av utredningen framgår att invaliditeten
är livsvarig. För Jacobssons återstående livstid bör livränta utgå enligt
civilförvaltningens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,

att från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. utbetalas livsvarig
livränta till Jacobsson på grund av nämnda olyckshändelse
fr. o. m. den 1 juli 1969 till dess han fyller 67 år med
3 000 kr. om året och för tiden därefter med 1 500 kr. om
året med avdrag enligt riksförsäkringsverkets närmare bestämmande
av vad han i motsvarande hänseende kan komma
att uppbära från verket.

4

Carl Wärnefjord, som är född den 26 september 1929, skadades den 4
oktober 1960 under militärtjänstgöring vid cykeltolkning i trupp efter
traktor. Wärnef jord erhöll bestående armskada. Sedan försvarets civilförvaltning
och försvarets skaderegleringsnämnd bedömt staten vara skyldig
att på grund av skadan utge ojämkad ersättning till Wärnef jord, har Kungl.
Maj :t tillerkänt Wärnefjord livränta för tiden t. o. m. den 31 december 1965.
Wärnef jord är chaufför.

Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Wärnefjord livsvarig
livränta efter en invaliditet av 15 %.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1969

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skader eg] eringsnämnden,
har tillerkänt Wärnefjord livränta för tiden den 1 januari 1966—
den 30 juni 1969, fr. o. m. den 1 januari 1968 efter en invaliditet av 15 %
och en årsinkomst av 20 000 kr. Från ersättningen skall dras av motsvarande
ersättning från riksförsäkringsverket. Civilförvaltningen föreslår
oförändrad livränta under Wärnefjords återstående livstid med nedsättning
till hälften när han fyller 67 år.

Departementschefen

Staten får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat Wärnefjord.
Beträffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1969 föreligger
redan beslut av civilförvaltningen. Av utredningen framgår att invaliditeten
är livsvarig. För Wärnefjords återstående livstid bör livränta utgå enligt
civilförvaltningens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,

att från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. utbetalas livsvarig
livränta till Wärnefjord på grund av nämnda olyckshändelse
fr. o. m. den 1 juli 1969 till dess han fyller 67 år
med 3 000 kr. om året och för tiden därefter med 1 500 kr.
året med avdrag enligt riksförsäkringsverkets närmare bestämmande
av vad han i motsvarande hänseende kan komma
att uppbära från verket.

5

Frideborg Håkansson, som är född den 1 juli 1909, skadades den 30 januari
1964, då hon påkördes av en försvaret tillhörig motorcykel. Håkansson
erhöll benskada med lårbensamputation som följd. Försvarets civilförvaltning
och försvarets skaderegleringsnämnd har bedömt staten vara
skyldig att på grund av skadan utge ojämkad ersättning till Håkansson.
Håkansson var tidigare bagare. Då hon till följd av olyckan blivit svårt
invalidiserad kan hon endast utföra hemmasysslor.

Riksförsäkringsverket har på grund av skadan tillerkänt Håkansson
livränta efter en invaliditet av 65 % för tiden den 12 januari 1965—den 11
januari 1967 och efter en invaliditet av 60 % för tiden den 12 januari 1967—
den 31 januari 1970. Håkansson har av försäkringskassa tillerkänts hel
förtidspension fr. o. m. år 1965.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från skaderegleringsnämnden,
har tillerkänt Håkansson livränta för tiden den 12 januari 1965—-den 30 juni 1969 efter en invaliditet av 100 % och en årsinkomst av 13 000
kr. Från ersättningen skall dras av vad Håkansson för motsvarande tid
uppburit enligt lagen om yrkesskadeförsäkring den 14 maj 1954 (nr 243)
och lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962 (nr 382). Civilförvalt -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1969

ningen föreslår med hänsyn till Håkanssons ålder och skadans art oförändrad
livränta under Håkanssons återstående livstid med nedsättning till
hälften när hon fyller 67 år. Civilförvaltningen anser att avdrag bör göras
med den ersättning som Håkansson för motsvarande tidsperioder uppburit
eller kan komma att uppbära enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och,
för tiden intill dess hon fyller 67 år, enligt lagen om allmän försäkring.

Departementschefen

Staten får anses vara ersättningsskyldig för den skada som drabbat
Håkansson. Beträffande livränta för tiden t. o. m. den 30 juni 1969 föreligger
redan beslut av civilförvaltningen. Invaliditeten får anses vara livsvarig.
För Håkanssons återstående livstid bör livränta utgå enligt civilförvaltningens
förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen medge,

att från inkomsttiteln Pensionsmedel m. m. utbetalas livsvarig
livränta till Håkansson på grund av nämnda olyckshändelse
fr. o. m. den 1 juli 1969 till dess hon fyller 67 år
med 13 000 kr. om året och för tiden därefter med 6 500 kr.
om året med avdrag enligt riksförsäkringsverkets närmare
bestämmande av vad hon för motsvarande tidsperioder uppburit
eller kan komma att uppbära i sjukpenning eller livränta
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och, för tiden
intill dess hon fyller 67 år, i pension enligt lagen om allmän
försäkring, dock högst med det pensionsbelopp som utgår
för juli 1969.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

ESSELTE AB, STHLM 6B
814640