Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående minimibelopp
för statligt omställningsbidrag; given Stockholms slott
den 14 mars 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sådan reduktion av statligt omställningsbidrag
som sker med hänsyn till tidigare inkomst av förvärvsarbete inte skall
föranleda att helt omställningsbidrag sätts lägre än 400 kr. eller halvt
bidrag lägre än 200 kr. i månaden.

1 —- Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 59

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
14 mars 1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Kling, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Palme,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,
WlCKMAN, MoRERG, BENGTSSON.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om minimibelopp
för statligt omställningsbidrag och anför.

Nuvarande bestämmelser

År 1968 beslutade riksdagen (prop. 1968:29, 30, SU 64, 2LU 27, rskr
171, 172) om särskilt stöd åt äldre arbetslösa. Stödet utgår i två former,
nämligen förlängd ersättning från erkänd arbetslöshetskassa och statligt
omställningsbidrag.

Bestämmelser om omställningsbidrag meddelas i 101—111 §§ arbetsmarknadskungörelsen
den 3 juni 1966 (nr 368, omtryckt 1968: 246). Omställningsbidrag
utgår dels till arbetslösa i åldern 60—66 år, som har fått
stöd genom arbetslöshetsförsäkringen under längsta möjliga tid, dels till
arbetslösa i samma ålder vilka inte har tillhört arbetslöshetsförsäkringen,
i senare fallet dock efter en väntetid av två månader från arbetslöshetens
inträde. Helt omställningsbidrag utgör högst 800 kr. i månaden och är
skattepliktigt. Det utgår till den som före arbetslöshetens inträde har haft
heldagsarbete och söker sådant arbete. Halvt omställningsbidrag utgår till
den som före arbetslöshetens inträde har haft endast deltidsarbete eller
söker endast sådant arbete eller arbetar mer än två men högst fyra timmar
om dagen men i övrigt är arbetslös och söker heldagsarbete. Till den
som har fyllt minst 55 år utgår omställningsbidrag, om han har blivit arbetslös
som en omedelbar följd antingen av nedläggning eller bestående
ändring i driften vid företag där han var anställd eller av avveckling av hans
verksamhet som självständig företagare på grund av omfattande eller genomgripande
förändring i ortens näringsliv eller i den näringsgren där
han utövade verksamheten.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

En grundläggande förutsättning för äldre-stödet är att den arbetslöse
före arbetslöshetens inträde har varit verksam i förvärvslivet. Denna förutsättning
kommer, i fråga om den som inte är medlem i erkänd arbetslöshetskassa,
till uttryck i bestämmelsen i 102 § arbetsmarknadskungörelsen
att den arbetslöse i minst 24 månader under de tre åren närmast före anmälan
om arbetslösheten skall ha haft sin huvudsakliga försörjning genom
avlönat arbete för annans räkning eller genom sedermera avvecklad verksamhet
som självständig företagare.

Eu annan grundförutsättning för äldre-stödet är att den arbetslöse står
till arbetsmarknadens förfogande. Redan kravet på viss tids förvärvsarbete
före arbetslöshetens början tjänar i viss mån detta syfte. I prop. 1968: 29
(s. 60) framhölls i detta sammanhang, att den nämnda förutsättningen i
första hand innebär att den arbetslöse skall vara arbetsför och att det särskilda
äldre-stödet alltså inte borde få karaktär av förtidspension.

Liksom ersättning från arbetslöshetskassa skall omställningsbidrag alltid
vara något lägre än bidragssökandens normala inkomst före arbetslösheten.
Inom arbetslöshetsförsäkringen nedsätts ersättningen genom s. k.
överförsäkringsavdrag. För omställningsbidrag gäller enligt 108 § arbetsmarknadskungörelsen,
att det inte får överstiga elva tolftedelar av den månadsinkomst
bidragstagaren före arbetslöshetens inträde vanligen hade under
arbetstid som var normal för honom. I prop. 1968:29 (s. 71) anförde
föredragande departementschefen, att den till kommunal inkomstskatt i
hemortskommunen taxerade inkomsten under kvalifikationsåren i regel
syntes vara bäst ägnad att läggas till grund för bedömningen av bidragstagarens
inkomster. När det gällde företagares inkomster under nämnda år bedömdes
denna metod vara den enda användbara. Den ansågs också lämplig
därigenom att den medgav att naturaförmåner beaktas. Slutligen anfördes
att hänsyn borde kunna tas till att inkomsten under kvalifikationsåren väsentligt
avviker från bidragstagarens normala inkomst under åren dessförinnan.

Omställningsbidrag utgår inte till den som har behållen förmögenhet
överstigande 100 000 kr. och skall reduceras för den som har behållen
förmögenhet mellan 60 000 och 100 000 kr. eller som uppbär vissa former
av pension eller livränta.

Frågans behandling vid omstållningsbidragets tillkomst

I de likalydande motionerna 1968:1:772 och 11:995 föreslogs att helt
omställningsbidrag oavsett tidigare inkomst inte skulle få understiga 600
kr. i månaden. Motionärerna utgick från att eu nedsättning med hänsyn
till tidigare inkomst visserligen var nödvändig men ansåg det inte rimligt
att bokstavligen tillämpa nedsättningsregeln i vissa fall. De avsåg bl. a.
företagare som hade drivit sin rörelse under flera år med obetydlig avkastning.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

Statsutskottet, som behandlade motionerna samtidigt med prop. 1968: 29,
utgick också från att en nedsättningsregel är nödvändig. Rent administrativa
skäl skulle enligt utskottet möjligen kunna tala för ett minimibelopp,
dock avsevärt understigande 600 kr. Dessa skäl vägde dock inte så tungt
som risken att omställningsbidraget skulle uppfattas som en förtidspension.
Utskottet erinrade vidare om att enligt förslaget i propositionen hänsyn vid
inkomstjämförelsen borde kunna tas till att inkomsten under kvalifikationsåren
väsentligt avviker från den normala inkomsten under åren dessförinnan.
Med hänsyn till det anförda men framför allt till att motionsförslaget
innebar att en inom ett större område gällande regel skulle rubbas utan
tillräcklig utredning om konsekvenserna avstyrkte utskottet bifall till motionerna.
Riksdagen följde utskottets förslag.

Hittillsvarande erfarenheter av reduceringsreglerna

Möjligheten att få omställningsbidrag har förelegat drygt ett halvt år.

Den 15 december 1968 hade 2 807 ansökningar om omställningsbidrag
gjorts. Vid samma tidpunkt hade 1 774 personer beviljats bidrag. Därvid
hade reducerade bidrag fastställts i 793 fall, av vilka 462 avsåg löntagare
och 331 avsåg självständiga företagare. I drygt 200 fall hade bidraget reducerats
till mindre än 400 kr. i månaden.

En närmare undersökning har gjorts beträffande de 746 personer som
den 28 februari 1969 hade beviljats helt omställningsbidrag men vidkänts
reducering. Orsakerna till reduceringen har delats upp i två grupper, nämligen
dels jämförelse med tidigare inkomst, dels förmögenhet, pension eller
livränta. Fördelningen framgår av följande tablå.

Anställda

Företagare

Därav jord-

brukare

Bidraget reducerat
p g a tidigare
inkomst

195

285

146

p g a övriga
bestämmelser

217

49

28

412

334

Av företagarna hade 100 fått sina bidrag reducerade till belopp om högst
400 kr. i månaden enligt följande fördelning

Antal företagare Bidragsbelopp

kr. per månad

3

— 100

10

101

— 200

31

201

— 300

56

301

— 400

I alla dessa reduktionsfall utom ett grundades reduktionen på jämförelse
med inkomsten före arbetslöshetens början.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

Departementschefen

Det särskilda äldre-stöd som infördes år 1968 är en temporär lösning av
vissa äldre arbetslösas försörjningsproblem i avvaktan på det slutliga
förslag som väntas från utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet
(KSA-utredningen). Statligt omställningsbidrag, som är en form av detta
särskilda äldre-stöd, utgår i princip endast till äldre arbetslösa som före
arbetslöshetens inträde har haft sin huvudsakliga försörjning genom förvärvsarbete.
Stödet utgår i princip med 800 kr. i månaden. Stödbeloppet
reduceras emellertid om den arbetslöse har haft lägre månadsinkomst före
arbetslöshetens inträde. Hittillsvarande erfarenheter visar att ett inte obetydligt
antal arbetslösa som uppfyllt förutsättningen för stöd inte har haft
en så hög taxerad inkomst alt de kunnat undgå reducering av omställningsbidraget.
I vissa fall har omställningsbidraget nedsatts till ett så lågt belopp
att det knappast alls kunnat bidra till den arbetslöses försörjning.

Jag anser det inte tillfredsställande att reduktionsregeln i vissa fall får
sådana följder, särskilt som orsaken ofta kan antas vara svårigheten att
utreda hur bidragssökanden har fått sin försörjning under ett antal år
tillbaka, om taxeringen inte ger tillräcklig ledning. Mot denna bakgrund
har jag undersökt möjligheterna att inom ramen för det nuvarande temporära
äldre-stödet undanröja denna olägenhet genom en regel om minimibelopp
för statligt omställningsbidrag. Jag vill tillägga att för en sådan
lösning talar även administrativa skäl.

Den vid äldre-stödets tillkomst uttalade farhågan att ett minimibelopp
skulle innebära risk för att omställningsbidraget oriktigt uppfattas som
förtidspension anser jag inte utgöra tillräckligt skäl mot eu regel om minimibelopp,
eftersom en avgörande förutsättning för omställningsbidrag är
att bidragstagaren står till arbetsmarknadens förfogande. Han skall i enlighet
härmed vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen
och vara beredd att anta lämpligt arbete som erbjuds honom.

Vidare bör även med ett minimibelopp alltjämt gälla den bidragsförutsättningen
att sökanden före arbetslöshetens inträde har tillhört arbetsmarknaden
under en viss tid, dvs. har haft sin huvudsakliga försörjning
som anställd eller som självständig företagare. Detta innebär att en regel
om minimibelopp inte medför någon ändring i fråga om vilka grupper av
äldre arbetslösa som får tillgång till omställningsbidrag.

Vid äldre-stödets tillkomst fästes stor vikt vid att bestämmelserna angående
omställningsbidrag inte utformades så att det kunde bli fördelaktigare
att stå utanför arbetslöshetsförsäkringen och få sådant bidrag än
att tillhöra försäkringen och få ersältning från erkänd arbetslöshetskassa.
Denna synpunkt har i de nuvarande bestämmelserna beaktats dels så att
för icke-kassamedlem gäller två månaders väntetid innan omställningsbidrag
får börja utgå, dels så att omställningsbidragets maximibelopp,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

800 kr., efter skatteavdrag ligger under den skattefria kassaersättning som
f. n. gäller för drygt 90 % av samtliga kassamedlemmar.

Även för kassamedlemmarna gäller som nämnts en bestämmelse om ersättningens
reduktion med hänsyn till tidigare inkomst. Jag har från arbetsmarknadsstyrelsen
inhämtat att dessa s. k. överförsäkringsavdrag har
ringa betydelse. De dagersättningar som utgår är nämligen avpassade efter
löpande inkomster, något som relativt lätt kan ske för kassamedlemmarna
som i regel har en fast ställning på arbetsmarknaden. I den mån avdrag
förekommer rör de sig i allmänhet bara om någon krona per dag, dvs.
20—25 kr. i månaden. Med hänsyn till dessa förhållanden har jag kommit
till uppfattningen att ett rimligt avvägt minimibelopp för omställningsbidrag
i praktiken inte torde göra det fördelaktigare att få sådant bidrag än ersättning
från arbetslöshetskassa.

Jag föreslår alltså att den på tidigare inkomst grundade reduceringen av
omställningsbidrag skall göras endast ned till ett minimibelopp.

Jämförelsen med arbetslöshetsförsäkringen kan tjäna till ledning när
det gäller att bestämma minimibeloppet. Det lägsta dagpenningbeloppet utgör
där f. n. 18 kr., vilket enligt den numera gängse beräkningen efter femdagarsvecka
motsvarar omkring 400 kr. i månaden. Ersättningen från arbetslöshetskassa
är till skillnad från omställningsbidraget inte skattepliktig
inkomst. Jag förordar att beloppet 400 kr., som utgör hälften av maximalt
omställningsbidrag, fastställs som minimibelopp för helt omställningsbidrag.
För halvt omställningsbidrag bör i konsekvens härmed minimibeloppet utgöra
200 kr.

För fullständighetens skull vill jag tillfoga att även minimibelopp skall
reduceras med hänsyn till förmögenhet samt vissa former av pension eller
livränta.

F. n. har drygt 200 bidragstagare omställningsbidrag som är reducerade
till belopp under 400 kr. i månaden. Om man efter en reform räknar med
ca 300 bidragstagare, som utan regler om minimibelopp skulle få bidraget
reducerat till under 400 kr., samt med en höjning med i genomsnitt 150 kr.
för var och en av dem för att gränsen 400 kr. skall uppnås, blir merkostnaden
per månad 45 000 kr. Kostnadsökningen kan under dessa förutsättningar
för ett år således beräknas till drygt 500 000 kr. och kan inte anses inverka
på beräkningen av det anslag om 230 milj. kr. till Kontant stöd vid arbetslöshet
som har begärts i prop. 1969: 1, bil. 13.

De ilya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1969 och fr. o. in. den
dagen gälla även för omställningsbidrag som beviljats tidigare och alltjämt
utgår då.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att godkänna vad jag liar förordat i fråga om minimibelopp
för statligt omställningsbidrag.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1969

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Edström