Kimgl. Maj.ts proposition nr 53 år 1969
1
Nr 53
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisationen
av statens invandrarverk, m. m.; given Stockholms slott
den 7 mars 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till organisation för statens invandrarverk,
som enligt statsmakternas beslut på grund av prop. 1968: 142
skall inrättas den 1 juli 1969. Verket skall handlägga dels ärenden enligt
utlänningsförfattningarna, dels medborgarskapsärenden, dels sådana frågor
om invandrares anpassning som inte ankommer på annan myndighet.
Förslagen innebär i huvudsak följande. Verket skall ledas av en generaldirektör.
Under verkschefen skall finnas en avdelningschef, som avlastar
denne i första hand handläggningen av utlännings- och medborgarskapsärenden.
I övrigt organiseras verket på fyra byråer, nämligen en tillståndsbyrå,
som i huvudsak motsvarar nuvarande två fackbyråer hos utlänningskommissionen,
en medborgarskapsbyrå, en byrå för anpassningsfrågor
och en kanslibyrå.
På grund av lättnader i utlänningskontrollen minskar personalbehovet
i inledningsskedet med ca 30 tjänster jämfört med utlänningskommissionens
nuvarande organisation. På sikt kan ytterligare minskningar väntas.
Å andra sidan tillförs det nya verket inemot 40 tjänster för handläggningen
av medborgarskapsärenden och anpassningsfrågor m. m. Verket avses ha
202 tjänster budgetåret 1969/70, varav 180 tjänster beräknas motsvara det
stadigvarande personalbehovet. Medelsbehovet beräknas till 9 milj. kr.
Under anslaget Anpassningsåtgärder för invandrare föreslås en uppräkning
med 650 000 kr. till 2 milj. kr.
1 —■ Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 53
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
7 mars 1969.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lange,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,''1 Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen
av statens invandrarverk m. m. och anför.
Inledning
Enligt beslut av 1968 års riksdag under höstsessionen med anledning av
Kungl. Maj :ts proposition angående riktlinjer för utlänningspolitiken m. in.
(prop. 1968:142, SU 196, rskr 405) skall den nuvarande provisoriska utlänningsmyndigheten,
statens utlänningskommission, den 1 juli 1969 ersättas
med ett fristående permanent ämbetsverk för invandrarfrågor. Det
nya verket skall enligt riksdagsbeslutet handlägga — förutom tillståndsoch
kontrollfrågor — frågor rörande invandrares anpassning. Vidare skall
myndigheten handlägga ärenden om svenskt medborgarskap (prop. 1968:
158, 1LU 54, rskr 395).
Förslagen i prop. 1968: 142 grundades i huvudsak på förslag som utlänningsutredningen1
våren 1967 lade fram i betänkandet »Invandringen. Problematik
och handläggning» (SOU 1967: 18). Betänkandet, som har remissbehandlats2,
innehöll bl. a. förslag beträffande den närmare organisationen
av det centrala verket.
I prop. 1968: 142 lades i organisatoriskt hänseende fram förslag endast
om sammansättningen av det nya verkets styrelse. Vidare föreslogs att rådgivande
experter skall knytas till verket. Förslag beträffande övriga orga
-
1 Justitiekansler!! Bengt Lännergren, ordförande, riksdagsledamöterna Bengt Elmgren, Carl
Eric Hedin, Jan-Ivan Nilsson och Ingrid Segerstedt Wiberg samt expeditionschefen Eskil Hellner.
Sedan Elmgren avlidit, tillkallades den 17 maj 1966 riksdagsledamoten Essen Lindahl som sakkunnig.
2 Beträffande remissinstanser se prop. 1968:142, s. 4—5.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1969
nisationsfrågor samt rörande anslagsfrågorna skulle läggas fram för riksdagen
under vårsessionen 1969.
Beredningen av organisations- och anslagsfrågorna är nu avslutad.
Nuvarande organisatoriska förhållanden
Utlänningskommissionens organisation
Statens utlänningskommission, som f. n. är central utlänningsmyndighet,
lick sin nuvarande organisation den 1 januari 1953. Organisationen framgår
av en tablå, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 1.
Kommissionen består av ordförande och åtta andra ledamöter, av vilka
fyra är medborgarrepresentanter och de fyra övriga företräder utrikesdepartementet,
försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och rikspolisstyrelsen.
Inom kommissionen finns tre byråer (första, andra och tredje byrån).
Första och andra byråerna är fackbyråer, som handlägger tillståndsärenden
och ärenden om utlännings avlägsnande från riket samt sådana remissärenden
rörande enskilda utlänningar där beslutanderätten tillkommer annan
myndighet än kommissionen. Vid tredje byrån (kanslibyrån) handläggs
ärenden om kommissionens personal, administration och ekonomi samt remissärenden
av allmän natur och sådana som rör fackbyråernas verksamhet
men är av principiell karaktär. Tredje byrån har vidare hand om registerverksamheten,
den inre utlänningskontrollen och den officiella utlänningsstatistiken.
Varje fackbyrå förestås av en byråchef och är indelad i två sektioner. Varje
sektion leds av en byrådirektör som sektionschef. Som indelningsgrund
för arbetsfördelningen mellan de fyra sektionerna gäller att alla slag av
utlänningsärenden rörande en nationalitet eller grupp av nationaliteter
handläggs vid en sektion. Det sammanlagda antalet tjänstemän på fackbyråerna
uppgick den 1 juli 1968 till 51, varav 30 biträden.
Även kanslibyrån förestås av en byråchef, som biträds av en byrådirektör.
Arbetsuppgifterna vid kanslibyrån är fördelade på ett stort antal enheter.
Till byrån hör sålunda en sektion för teknisk utlänningskontroll,
varunder kommissionens s. k. centralregister och kontrollregister funktionellt
lyder, samt en enhet för eftergranskning av beslut som har meddelats
av andra myndigheter på grundval av generella bemyndiganden av kommissionen.
Inom byrån finns vidare en statistiksektion, kommissionens
centralarkiv samt en expeditionsenhet som består av en postexpedition, en
expedition för allmänheten och personal för utfärdande av främlingspass.
Dessutom finns en adress- och intygsenhet, personal- och kassaenheter,
maskinskrivningscentral, telefonväxel och eif antal expeditionsvakter. Till
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
kanslibyrån har vidare i organisatoriskt avseende knutits utlänningsnämndens
kansli. Det sammanlagda antalet anställda vid kanslibyrån, ordförandens
sekreterare inräknad, uppgick den 1 juli 1968 till 141, varav 131
biträden eller expeditionsvakter.
De senaste åren har vidare en pressombudsman med halvtidstjänstgöring
varit knuten till kommissionen.
Inom sektionen för teknisk utlänningskontroll utförs kontrollen över att
utlänning som vistas i Sverige har erforderliga tillstånd. Bland andra kontrolluppgifter
som denna sektion har hand om kan nämnas den kontroll
som föranleds av den nordiska passkontrollöverenskommelsen. Centralregistret
utgörs främst av det centrala diariet samt tre förfalloregister. Det centrala
diariet är ett i alfabetisk ordning uppställt diarium över enskilda utlänningsärenden
och motsvarar de diarier som förs hos varje annan beslutande
förvaltningsmyndighet. Diariet består av s. k. centralregisterkort som
läggs upp dels när ansökan om visering kommer in till kommissionen, dels
när ansökan om uppehålls- eller arbetstillstånd första gången kommer in
till kommissionen. På registerkortet görs fortlöpande anteckningar om bl. a.
samtliga inkommande ansökningsärenden och meddelade beslut som avser
utlänningen i fråga. Centralregistret innehåller f. n. mer än 200 000 registerkort.
Förfalloregistren bildar grundvalen för den inre utlänningskontrollen.
De består av ett register för inresekort, ett för förstagångsanmälningar om
bostadsupplåtelse samt ett som utvisar när beslut om uppehålls- eller arbetstillstånd
går ut.
I kontrollregistret, som består av individuella registerkort, antecknas
till kommissionen inkomna uppgifter om brott eller förseelser som har begåtts
av utlänning samt andra omständigheter som har betydelse för prövningen
av utlännings fortsatta vistelse här. Registret omfattar f. n. ca 130 000
kort.
Statistiksektionen tar kontinuerligt fram bl. a. uppgifter om antalet utlänningar
med uppehållstillstånd och antalet arbetsanmälda utlänningar samt
antalet naturalisationer och i Sverige födda utlänningar. Statistiken publiceras
vid varje kvartalsskifte.
Handläggningen av medborgarskapsärenden
Ärenden rörande förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation
prövas f. n. av Kungl. Maj :t. Ärendena bereds inom en särskild medborgarskapsenhet
i justitiedepartementet. En huvudman med expeditionschefs
tjänsteställning leder arbetet på enheten, som i övrigt består av fem departementssekreterare
samt kontorspersonal, sammanlagt 23 personer. En
del av arbetsuppgifterna utförs av arvodesavlönade medhjälpare.
Under de senaste åren har vid enheten handlagts mellan ca 5 000 och ca
7 000 naturalisationsärenden per år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
5
Handläggningen av anpassningsfrågor
År 1966 tillsattes en arbetsgrupp för invandrarfrågor med uppgift främst
att kartlägga de sociala, kulturella och andra problem som möter invandrare
samt att ta initiativ till åtgärder för att underlätta deras anpassning
i landet. Gruppens insatser har i första hand kommit att inriktas på
olika åtgärder för att nå ut till invandrare med information om förhållandena
i Sverige och på att punktvis vidla andra åtgärder i syfte att komma tillrätta
med s. k. tröskelproblem som möter invandrare på skilda områden. En invandrartidning
på fem språk ges i detta syfte ut på arbetsgruppens initiativ
av en för ändamålet särskilt bildad stiftelse. I anslutning till tidningsverksamheten
bedriver gruppen brevkuratorsverksamhet, som har fått betydande
omfattning. Bland övriga åtgärder kan nämnas utgivning av handböcker
och broschyrer med grundläggande information samt insatser
inom undervisningsområdet, bl. a. avseende tolkutbildning. För åtgärder
på anpassningsområdet som inte ankommer på andra statliga organ eller
kommunala myndigheter har ett särskilt anslag varit uppfört på riksstaten
de senaste två budgetåren. Under anslaget har ca 2,4 milj. lo-, hittills
anvisats.
Arbetsgruppen har ett kansli, som f. n. består av ett tiotal personer,
varav flertalet med deltidstjänstgöring. Omräknat i heltidstjänster motsvarar
personalen ca sju tjänster. Personalkostnaderna bestrids f. n. dels
från inrikesdepartementets kommittéanslag, dels från nyssnämnda anpassningsanslag.
Den stiftelse som ger ut invandrartidningen har sex heltidsanställda.
Innebörden av statsmakternas beslut år 1968
Riktlinjer för utlänningspolitiken
En utgångspunkt för förslagen i prop. 1968: 142 var att invandringen
till Sverige tills vidare måste kontrolleras för att det skall vara möjligt att
anpassa den till landets resurser och politik inom andra områden samt
upprätthålla principen att invandrare skall ha möjlighet att leva på samma
standardnivå som den inhemska befolkningen. Enligt propositionen skall
statsmakterna så långt det är praktiskt möjligt ta det direkta ansvaret för
utlänningspolitiken genom att ge närmare riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas
tillståndsprövning, dvs. den generella utlänningskontrollen. De
riktlinjer som lades fram för och godkändes av riksdagen innebär bl. a.
att den nuvarande organiserade invandringen av arbetskraft med krav på
arbetstillstånd redan före inresan skall bestå och att utrymmet för invandring
som hittills bör bedömas i anslutning till prövningen av tillståndsansökningar
eller framställningar om kollektiv rekrytering av arbetskraft.
Bedömningen bör ske främst mot bakgrund av tillgången på arbetskraft
inom landet samt möjligheterna att erbjuda lämplig bostad och annan sam
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
hällsservice. Arbetsmarknadsparternas nuvarande inflytande på den arbetsmarknadsbetingade
invandringen består.
Uppehålls- och arbetstillstånd skall enligt riktlinjerna ges för längre
tider än nu. Bosättningstillstånd, som f. n. ges efter minst fem års bosättning
här, skall kunna meddelas redan efter två års bosättning. Dessa ställningstaganden
innebär betydande lättnader i förhållande till nuvarande
tillståndskrav. Dessutom genomförs lättnader i gällande krav på att arbetstillstånd
skall avse visst slag av arbete. I sådant syfte har beslutats om ändring
i utlänningslagen (UtlL) den 30 april 1954 (nr 193) med verkan fr. o. m.
den 1 juli 1969 (prop. 1968: 158, 2LU 73, rskr 395).
Vidare skall frågor om invandrares anpassning i Sverige beredas ökat
utrymme. Som framhållits i prop. 1968: 142 har sakkunniga tillkallats med
uppgift att kartlägga anpassningsproblemen och lägga fram en plan för
anpassningsverksamheten på olika områden och samordningen av denna
verksamhet. En del åtgärder, bl. a. på utbildningsområdet, har redan vidtagits
för att komma till rätta med invandrarnas anpassningsproblem. Vidare
har åtgärder främst av informativ natur vidtagits inom ramen för det uppdrag
arbetsgruppen för invandrarfrågor har fått. Frågan om vilka ytterligare
initiativ som kan vara motiverade och om samordningen av olika åtgärder,
deras inriktning och avgränsning förutsätts komma att bedömas
när den nyss nämnda utredningen har lagt fram resultaten av sitt arbete.
I avvaktan på detta avses som hittills åtgärder av mera begränsad räckvidd
bli vidtagna efter prövning från fall till fall.
Utlänningsfrågornas handläggning
Statsmakternas ställningstaganden beträffande utlänningsfrågornas handläggning
innebär i huvudsak följande.
Utlänningsfrågor, som rör områden där utlänningar är i huvudsak jämställda
med svenska medborgare, t. ex. inom undervisningen, hälso- och
sjukvården samt socialvården, skall handläggas av de vanliga fackmyndigheterna.
Övriga utlänningsfrågor skall handläggas av en central utlänningsmyndighet.
För att klargöra sambandet mellan invandringskontrollen och
åtgärder för invandrares anpassning i Sverige skall denna myndighet även
ha ansvaret för samordning, initiativ och information inom anpassningsområdet.
Den nya myndigheten får i motsats till den nuvarande provisoriska
utlänningsmyndigheten karaktären av permanent ämbetsverk. I prop.
1968: 142 framhölls särskilt det angelägna i att anpassningsfrågorna anförtros
en myndighet med tyngden hos ett permanent ämbetsverk. Ett
annat skäl för att ge myndigheten denna ställning har varit att frågor om
svenskt medborgarskap genom naturalisation skall handläggas och avgöras
av den centrala utlänningsmyndigheten fr. o. m. den 1 juli 1969. Det nya
verket benämns i fortsättningen statens invandrarverk.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
7
Invandrarverkets arbetsuppgifter
I likhet med den nuvarande utlänningsmyndigheten blir invandrarverket
beslutande myndighet i frågor om visering samt uppehålls-, arbetsoch
bosättningstillstånd. Beslutanderätten får även i fortsättningen delegeras
till andra myndigheter, nämligen Sveriges utrikesrepresentation i viseringsärenden
samt polismyndigheter och länsarbetsnämnder i ärenden
om uppehålls- och arbetstillstånd. Avslagsbeslut i sistnämnda tillståndsärenden
får som hittills meddelas endast av den centrala utlänningsmyndigheten.
Vidare skall den centrala utlänningsmyndigheten även i fortsättningen
vara besluts- och besvärsinstans i ärenden om utlännings avlägsnande
från Sverige samt behålla nuvarande uppgifter i fråga om utlänningars
pass och andra legitimationshandlingar.
I fråga om den yttre utlänningskontrollen skall den nuvarande ordningen
bestå, vilket innebär att polismyndigheterna under tillsyn av rikspolisstyrelsen
skall handha dessa uppgifter. Denna kontroll syftar huvudsakligen
till att hindra att utlänning, som saknar godtagbar passhandling eller erforderligt
tillstånd eller inte är önskvärd här, reser in i landet.
Den inre utlänningskontrollen utövas f. n. centralt av utlänningsmyndigheten
och lokalt av polismyndighet. Syftet med kontrollen är att övervaka
dels att utlänning inte vistas eller arbetar här utan erforderliga legitimationshandlingar
och tillstånd, dels att fråga om utlännings avlägsnande prövas
om förutsättningar för avlägsnande kan antas föreligga. UtlL ger
Kungl. Maj :t befogenhet att meddela bestämmelser om anmälan av utlännings
vistelse och arbetsanställning i landet för att få en grundval för kontrollen.
Sådana föreskrifter har meddelats i utlänningskungörelsen (UtlK)
den 4 juni 1954 (nr 457).
Trots att det ankommer på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter i fråga
om den inre utlänningskontrollen gav föredragande departementschefen i
prop. 1968: 142 några synpunkter på de förslag som utlänningsutredningen
lagt fram i frågan. Han motiverade detta med att kontrollens utformning
har stor betydelse för omfattningen av kontrolluppgifterna. Dessa synpunkter
sammanfattas i det följande, men dessförinnan redovisas kort den nuvarande
ordningen för kontrollen och ett sammandrag av utredningens
förslag.
Kontrollen av att viseringspliktig utlänning inte vistas här utöver medgiven
tid utövas på grundval av kontrollkort som avfordras utlänningen vid
inresan resp. avresan och sänds till utlänningskommissionen. Kontrollen
är samordnad för hela det nordiska passkontrollområdet. Att viseringsfri
utlänning söker uppehållstillstånd efter utgången av den tillståndsfria tremånadersperioden
kontrolleras genom de bostadsanmälningar, som omedelbart
skall inges till polismyndighet av den som upplåter bostad eller tältplats
åt annan utlänning än nordbo. Sådana anmälningar från enskilda
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
bostadsupplåtare vidarebefordrar polismyndigheten till utlänningskommissionen.
Kontrollen grundas på de anmälningar som avser förstagångsupplåtelse.
Att utlänning som haft uppehållstillstånd söker fortsatt sådant
kontrolleras på grundval av ett förfalloregister över beviljade tillstånd.
Kontrollen av att utlänning har erforderligt arbetstillstånd grundas på
arbetsanmälningar från arbetsgivaren. Bostads- och arbetsanmälningar utgör
också underlag för kontroll av inte önskvärda utlänningar.
Utredningen har ingående uppehållit sig vid den nuvarande utformningen
av den inre utlänningskontrollen och särskilt undersökt om kontrollen grundas
på ändamålsenligt material. Enligt vad utredningen har funnit är kontrollmaterialet
i stort sett ändamålsenligt utom i ett avseende. Sålunda anser
utredningen att bostadsanmälningssvstemet inte är lämpat som grund för
kontrollen av viseringsfria utlänningar utan uppehållstillstånd. Enligt utredningen
bör denna kontroll i stället grundas på folkbokföringens uppgifter
om inflyttade utlänningar. Bostadsanmälningsskyldigheten bör enligt utredningen
dock behållas tills vidare, i första hand som upplysningskälla för
polismyndigheterna i deras brottsförebyggande och brottsuppdagande verksamhet.
Utredningens kritik mot bostadsanmälningarna grundar sig framför allt
på att anmälningsskyldigheten fullgörs bristfälligt och att den centrala registreringen
av anmälningarna dels omfattar även vissa korttidsbesökare
som saknar intresse från kontrollsynpunkt, dels inte avser de utlänningar
som bor på hotell eller pensionat.
Flertalet remissinstanser anslöt sig till utredningens förslag. En del av
dem, bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge samt statskontoret, ansåg
emellertid i likhet med en reservant i utredningen att bostadsanmälningsskyldigheten
bör upphävas genast, medan andra, främst rikspolisstyrelsen,
betonade anmälningarnas betydelse för polisverksamheten. Centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden (CFU) ansåg folkbokföringens uppgifter
utgöra ett lämpligt underlag för kontrollen och lämnade synpunkter på hur
den centrala myndigheten skulle få del av kontrollmaterialet. Utlänningskommissionen
var inte beredd att ta ställning till utredningens förslag förrän
det utretts på vilket sätt den centrala myndigheten skall få del av nämnda
material.
Föredragande departementschefen fann att utredningens kritik var befogad
men var å andra sidan inte beredd att ta ställning till om folkbokföringens
invandringsuppgifter är ett tillfredsställande underlag för kontrollen.
Mot bakgrund av att det nuvarande kontrollarbetet hos utlänningskommissionen
sker manuellt och är mycket personalkrävande hade han
föranstaltat om ytterligare utredning, bl. a. för att klarlägga möjligheterna
att utnyttja moderna tekniska hjälpmedel, exempelvis automatisk databehandling.
Ytterligare överväganden om den inre utlänningskontrollens utformning
och underlag borde enligt departementschefen anstå i avvaktan på
resultatet av denna undersökning.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Åtgärder för utlänningars anpassning i Sverige skall, som tidigare angetts,
i prineip vidtas av de myndigheter som svarar för motsvarande uppgifter
i fråga om svenska medborgare medan ansvaret för samordningen skall
ligga på invandrarverket. Dess uppgifter blir då i princip att bevaka utvecklingen
inom anpassningsområdet i dess helhet och efter samråd med
berörda myndigheter föreslå de åtgärder som behövs för att underlätta
anpassningen. Bl. a. skall det åligga myndigheten att tillgodose visst behov
av information för utlänningarna i Sverige och att vara kontaktorgan mellan
samhället och invandrarna eller deras intressesammanslutningar.
Som förut anförts skall utlänningsmyndigheten också handlägga ärenden
om utlännings förvärv av svenskt medborgarskap genom naturalisation.
Dessa ärenden prövas f. n. av Kungl. Maj :t.
Verksstyrelsens sammansättning m. m.
I organisatoriskt hänseende innebär 1968 års riksdagsbeslut i stort sett
endast att principerna för sammansättningen av det nya verkets styrelse
lagts fast. Ämbetsverket får i likhet med flertalet andra förvaltningsmyndigheter
en lekmannastyrelse med verkschefen som ordförande och sex
lekmannaledamötcr. De särskilda intressen som inverkar på avgörandet av
frågor som verket handlägger skall företrädas genom att rådgivande experter
knyts till verket. Ledamöter och experter skall utses av Kungl. Maj :t,
som därjämte har att avgöra vilka intressen som vid olika tider har sådan
betydelse för utlänningspolitiken att de bör företrädas.
Förslag rörande organisations- och handläggningsfrågor
Utlänningsutredningen
Utredningen föreslår att verket med hänsyn till dess omfattning och betydelse
skall ledas av en generaldirektör.
Stabsorgan. Enligt utredningen bör till verkschefens förfogande ställas
en stab, som skall bestå av ett utrednings-, planerings- och informationsorgan.
Dess uppgift skall vara att samla in, ställa samman och analysera
uppgifter som har betydelse för bedömningar på invandringspolitikens område
och för utformningen av denna politik. Vidare skall stabsorganet företa
erforderliga utredningar, medverka vid utarbetandet av styrelsens föreskrifter
och anvisningar, handlägga allmänna organisatoriska frågor inom
verket och svara för styrelsens kontakter med press, radio och TV. Dessutom
skall myndighetens uppgifter i fråga om invandrarnas anpassning åvila
stabsorganet.
Utredningen föreslår att stabsorganet skall ledas av en kvalificerad tjänsteman
med erfarenhet av samhällsekonomiska, sociala och andra frågor
som är av betydelse för invandringspolitiken samt i övrigt bestå av en kva1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 53
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
lificerad statistiker, en tjänsteman för informationsuppgifter samt en tjänsteman
i biträdeskarriären.
Byråorganisation. Verksamheten inom verket bör enligt utredningen fördelas
på fyra byråer, varav tre fackbyråer och en kanslibyrå. Organisationsförslaget
framgår av en tablå som torde få bifogas statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga 2.
I fråga om handläggningen av tillståndsärenden och ärenden om utlännings
avlägsnande från riket innebär statsmakternas beslut på grund av
prop. 1968: 158 att beslutanderätten i ärenden om arbetstillstånd skall ligga
kvar hos den centrala utlänningsmyndigheten och inte som utredningen
förordat föras över till AMS. Till följd härav och enligt utredningens organisationsförslag
i övrigt skall på första och andra byrån handläggas de slag
av ärenden som f. n. handläggs på utlänningskommissionens båda fackbyråer.
Byråerna bör enligt utredningen liksom f. n. vara indelade i sektioner.
Arbetsbelastningen kan komma att variera från tid till tid, bl. a. beroende
på vilka riktlinjer för tillståndsgivningen som ges. Personalorganisationen
måste därför göras elastisk, så att den kan anpassas efter växlande förhållanden.
Utredningen grundar sina beräkningar på oförändrat antal tjänster
vid fackbyråerna.
Den nuvarande fördelningen av beslutanderätten på fackbyråerna, som
bl. a. innebär att handläggande personal på samtliga nivåer har viss beslutanderätt
men att avslagsbeslut i regel fattas på lägst sektionschef snivå,
anser utredningen väl avvägd. Utredningen framhåller dock vikten av att
en anpassning efter ändrade förhållanden sker.
Tredje byrån motsvaras enligt utredningens förslag av den enhet på
justitiedepartementet som handlägger medborgarskapsärenden. Utredningen
tar först upp handläggningsordningen enligt följande. Vid beredningen av
medborgarskapsärenden i justitiedepartementet sker en uppdelning av
ärendena i sådana som bedöms vara av så klar beskaffenhet att ansökningen
tveklöst bör bifallas eller avslås om tillämpad praxis följs och sådana som
är mera tveksamma. Till övervägande delen (ca två tredjedelar) utgörs
ärendena av »klara» bifallsärenden. Enligt utredningen bör beslutanderätten
därför i stor utsträckning kunna delegeras till befattningshavare under byråchefsnivå.
Den sakhandläggande personalen föreslås bestå av fem tjänstemän
förutom byråchefen. Vidare föreslås 17 biträdestjänster. För de tjänstemän
som avses få besluta i naturalisationsärende bör uppställas krav på juris
kandidatexamen och fullgjord tingstjänstgöring.
De arbetsuppgifter, som skall handhas av fjärde byrån, motsvaras till
övervägande del av de uppgifter som nu åvilar utlänningskommissionens
kanslibyrå, vilken enligt utredningens uppfattning är i stort sett ändamålsenligt
organiserad. Vissa ändringar föreslås dock som framgår i det
följande.
Mot bakgrund av sitt förslag att prövningen av arbetstillståndsfrågor skall
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
föras över till AMS räknar utredningen med att den på arbetsgivaranmälningar
grundade kontrollen av utt utlänning har erforderligt arbetstillstånd
bör handhas av AMS. Vidare tar utredningen upp frågan hur den på grundval
av arbetsanmälningar bedrivna statistikproduktionen skall ordnas. Enligt
utredningen bör antingen AMS eller, mot bakgrund av den utveckling
mot en centralisering av statistikproduktionen som ägt rum under senare
år, statistiska centralbyrån producera denna statistik.
Utredningens förslag rörande utformningen av den inre utlänningskontrollen
har konsekvenser för vissa arbetsenheter inom byrån. Förslagen innebär,
som tidigare redovisats, att kontrollen av att viseringsfria utlänningar
söker uppehållstillstånd skall grundas på invandringsanmälningar i stället
för på bostadsanmälningar samt att bostadsanmälningar framdeles inte
skall registreras hos den centrala utlänningsmyndigheten.
Vidare bör enligt utredningen den eftergranskningsenhel som f. n. finns
inom kanslibyrån avvecklas. Inom denna arbetsenhet granskas f. n. de beslut
som viserings- och polismyndigheter samt länsarbetsnämnder meddelar
i tillståndsärenden. Enligt utredningens mening torde det vara tillräckligt
att genom stickprovsundersökning några gånger varje år följa upp
myndigheternas tillämpning av tillståndsbestämmelserna och utlänningsmyndighetens
föreskrifter. Ansvaret härför bör åvila cheferna för första
och andra byråerna.
Ett genomförande av nu angivna förslag medför enligt vad utredningen
beräknat en besparing motsvarande 30 biträdestjänster, varav 16 på centralregistret,
fyra på centralarkivet, fem på statistik sektionen, tre på eftergranskningsenheten
och delar av tjänster på ett antal arbetsstationer som
sammanlagt motsvarar två tjänster. Ungefär sju av dessa tjänster skulle,
såvitt framgår av en till utredningens förslag fogad, av statskontoret den 7
november 1966 upprättad PM, kunna dras in till följd av förslaget att föra
över beslutanderätten i arbetstillståndsärenden och därmed arbetsgivaranmälningarna
till AMS. Som framgått av den föregående redogörelsen skall
emellertid beslutanderätten i arbetstillståndsärenden ligga kvar hos den
centrala utlänningsmyndigheten.
Arbetsuppgifterna inom fjärde byrån bör enligt utredningen fördelas på
tre sektioner, varav en kontrollsektion, en administrativ sektion och en
intendentursektion. Kontrollsektionen innehåller enligt förslaget en efterforskningsgrupp,
central- och kontrollregister samt en adress- och intygsgrupp.
Den administrativa sektionen föreslås svara för verkets personalfrågor,
kassa, anslagskontroll och bokföring samt huvuddiarium och registratur.
I intendentursektionen skall ingå expeditionskontor, skrivcentral,
telefonväxel, expeditionsvakter och centralarkiv.
Sammanfattning. Utredningens förslag till organisation av den centrala
utlänningsmyndigheten innebär, jämfört med nuvarande personalorganisation
hos utlänningskommissionen, att antalet tjänstemän minskar med fem
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
och att personalkostnaderna, främst till följd av att arbetsenheten för medborgar
skapsärenden inom justitiedepartementet förs över till verket, ökar
med 361 500 kr. (1966 års lönenivå).
Remissyttrandena
Utredningens förslag i de organisationsfrågor som kvarstår att lösa godtas
i huvudsak av de remissinstanser som har yttrat sig särskilt däröver. De
erinringar som förs fram gäller främst utredningens beräkning av personalbehovet
för handläggning av anpassningsfrågor, medborgarskapsärenden
och fjärde byråns uppgifter. Statskontoret, som avstyrkt att ett särskilt
verk för invandrarfrågor inrättas, har inte yttrat sig över organisationsförslaget.
Åtskilliga remissinstanser, däribland socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
AMS, utlänningskommissionen, arbetsgruppen för invandrarfrågor, länsstyrelsen
i Stockholms län, SACO och TCO, anför att handläggningen av anpassningsfrågor
kan komma att medföra väsentligt större personalbehov
än utredningen har räknat med inom ramen för stabsorganet.
Arbetsgruppen för invandrarfrågor uppskattar mot bakgrund av vunna
erfarenheter behovet till ett 30-tal personer, inberäknat personal för den
invandrartidning som startades hösten 1967. Socialstyrelsen anför att utredningens
förslag i realiteten kommer att innebära en nedskärning av
den arbetskraft som f. n. är sysselsatt med anpassningsuppgifter. Enligt
AMS och utlänningskommissionen kommer anpassningsfrågorna att bli av
så stor omfattning och betydelse, att deras handläggning motiverar att en
särskild byrå inrättas. Denna uppfattning har även TCO, som anser att
arbetsgruppen för invandrarfrågor kan utgöra stomme i en byrå för dessa
uppgifter.
Endast hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar sig särskilt beträffande
handläggningen av medborgarskapsärenden. Hovrätten har inte
något att erinra mot att beslutanderätten i naturalisationsärenden fördelas
på tjänstemän även under byråchefsnivå.
Utlänningskommissionen anser den föreslagna personalen för medborgarskapsärenden
otillräcklig. Antalet sådana ärenden har ökat avsevärt och
handläggningen har försvårats genom att sökandena i allt större utsträckning
är medborgare i stater, vilkas medborgarskapslagstiftning inte tidigare
varit känd för den handläggande personalen. Vidare får byrån ökade
arbetsuppgifter genom att den blir remissorgan i ärenden som förs vidare
till Kungl. Maj :t.
Om registreringen av bostads- och arbetsan målningar
hos den centrala utlänningsmyndigheten upphör, minskar enligt utlänningskommissionen
personalbehovet med endast tolv biträden, varav sju på centralregistret,
två på sortcringsavdelningen, två på statistiksektionen och
ett på arkivet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
13
I fråga om statistikverk sam heten anlägger utlänning skommissionen
vidare bl.a. följande synpunkter. Kommissionens statistik omfattar,
förutom antalet arbetsanmälda utlänningar, även åtskilliga andra
uppgifter, bl. a. antalet utlänningar med uppehållstillstånd fördelade på
nationalitet, antalet naturalisationer samt en för det nordiska passkontrollområdet
gemensam resestatistik. Om avsikten är att utlänningsmyndigheten
även i framtiden skall upprätta denna statistik — något annat har utredningen
inte ifrågasatt — framstår förslaget att minska statistiksektionens
biträdespersonal från sex biträden till ett som oförklarligt.
Statistiska centralbyrån avstyrker att den centrala utlänningsmyndigheten
får till uppgift att utarbeta utlänningsstatistik samt — även med utredningens
utgångspunkter — att en kvalificerad statistiker ingår i stabsorganet.
Centralbyrån anser vidare bl. a. att viss undersökning bör ske beträffande
behovet att statistiskt följa förändringarna i den utländska arbetskraften
på den svenska arbetsmarknaden, m. m. Enligt centralbyrån bör
därvid övervägas i vad mån erforderliga uppgifter kan erhållas genom arbetskraftsundersökningar.
För eftergranskning bör enligt utlänningskommissionen i fortsättningen
finnas en tjänsteman. Kommissionen kan därför endast tillstyrka
att personalen på arbetsenheten för eftergranskning minskas med
två biträden.
Enligt kommissionen skulle antalet biträden på fjärde byrån vid ett
genomförande av utredningens organisationsförslag alltså kunna minskas
med sammanlagt 14 biträden.
Beträffande utredningens förslag till fördelning av arbetsuppgifterna inom
byrån har utlänningskommissionen ingen annan erinran än att ärenden
angående intyg och adressförfrågningar bör handläggas på den administrativa
sektionen.
Utlänningskommissionens anslagsframställning för budgetåret 1969/70
Utlänningskommissionen har i sin anslagsframställning för budgetåret
1969/70 utgått från gällande utlänningslagstiftning och nuvarande organisation.
Kommissionen lämnar inledningsvis en allmän översikt över invandringen
de senaste åren av bl. a. följande innehåll.
Invandringen av icke-nordbor under budgetåret 1967/68 var något mindre
än under föregående budgetår. Av de uppehållstillstånd som beviljades ickenordbor
under budgetåret 1967/68 var 12 590 förstagångstillstånd mot 23 332
resp. 16 524 budgetåren 1965/66 och 1966/67. Antalet icke-nordbor i Sverige
med uppehållstillstånd uppgick den 1 juli 1968 till 79 695 mot 67 266 resp.
75 413 vid motsvarande tidpunkt åren 1966 och 1967. Antalet arbetsanmälda
utlänningar uppgick den 1 juli 1968 till 169 645, därav 65 594 icke-nordbor.
Detta innebär i förhållande till motsvarande tidpunkt år 1967 en ökning
med 229 nordbor och en minskning med 2 187 icke-nordbor. Att invand
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
ringens omfattning har minskat torde sammanhänga med utvecklingen på
arbetsmarknaden samt att de bestämmelser som trädde i kraft den 1 mars
1967, innebärande bl. a. att arbetstillstånd skall ha meddelats före inresan
i landet, gett ökade möjligheter att styra invandringen.
Omfattningen av den centrala utlänningsmyndighetens verksamhet beror
på faktorer av sådan art att en någorlunda säker prognos svårligen kan göras.
Kommissionens anslagsframställning sker med utgångspunkt i att en
fortsatt invandring av icke-nordbor sker samt att antalet utländska turister
i Sverige ökar.
Antalet utlänningsärenden som avgjorts av kommissionen under de senaste
fem budgetåren framgår av följande sammanställning.
1963/64 |
1964/65 |
1965/66 |
1966/67 |
1967/68 |
|
Ärenden ang. inresa... |
24 780 |
27 951 |
30 263 |
28 670 |
30 707 |
Ärenden ang. uppe-hålls- och arbets-tillstånd........... |
50 606 |
58 537 |
86 382 |
87 880 |
67 061 |
Avlägsnande- och |
239 |
234 |
252 |
325 |
668 |
Summa............. |
75 625 |
86 722 |
116 897 |
116 875 |
98 436 |
I anslutning till sammanställningen anför kommissionen bl. a. Totalantalet
handlagda utlänningsärenden har för kommissionens del varit
mindre under budgetåret 1967/68 än under de två föregående budgetåren.
Men antalet mera kvalificerade och arbetskrävande ärenden, främst avlägsnande-
och verkställighetsärenden, har samtidigt ökat. Hur ärendenas
svårighetsgrad ökats kan bl. a. belysas med att utlänningsnämnden yttrat sig
över 584 ärenden budgetåret 1967/68 mot 180 föregående budgetår. Antalet
remissärenden från Kungl. Maj :t, vilka är särskilt krävande, har vidare
ökat avsevärt. Mot bakgrund av dessa förhållanden måste enligt kommissionen
den handläggande personalen på fackbyråerna förstärkas. Nedgången
av antalet ärenden påverkar arbetsbördan främst för biträdespersonalen.
Med hänsyn till den nuvarande kontorsutrustningens beskaffenhet anser
kommissionen dock uteslutet att minska antalet biträdestjänster.
Kommissionen föreslår att den handläggande personalen förstärks med
två tjänster som byrådirektör på var och en av de två fackbyråerna och
vidare med en tjänst som förste byråsekreterare på utlänningsnämndens
kansli, där f. n. en byrådirektör är föredragande. Som ytterligare motiv för
förstärkningen av fackbyråerna anför kommissionen att fyra av de nuvarande
sju handläggarna av mera komplicerade ärenden under det senaste året
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
har varit frånvarande på grund av sjukdom under längre lid än tre månader
vardera och att risk för ytterligare sjukledigheter föreligger.
Vidare föreslår kommissionen att tjänstgöringen för pressombudsmannen
ökas från halvtidstjänstgöring till heltidstjänstgöring.
Kommissionens anslagsframställning innefattar också förslag om en genomgripande
upprustning av kommissionens möbelbestånd och vissa andra
inventarier. Dessa har till större delen inte förnyats sedan kommissionen
tillkom år 1944. Ur rationaliseringssynpunkt är det även nödvändigt att
viss modernisering sker.
Kommissionens förslag innebär en uppräkning av dess anslag med
2 298 000 kr., varav 1 579 000 kr. för löne- och prisomräkning in. in. samt
lönekostnadspålägg avseende befintlig personal. Av den reella ökningen,
719 000 kr., hänför sig 343 000 kr. till engångsutgifter för inventarier m. m.
och återstoden i huvudsak till den föreslagna personalförstärkningen.
Departementschefen
Bakgrund. Med anledning av förslag i prop. 1968: 142 godkände riksdagen
vid höstsessionen 1968 (SU 196, rskr 405) riktlinjer för den framtida
utlänningspolitiken och grunder för utlänningsfrågornas handläggning.
Vidare beslöts att en permanent central utlänningsinyndighet skall inrättas
den 1 juli 1969. Förslagen grundades i huvudsak på det av 1961 års utlänningsutredning
framlagda betänkandet »Invandringen. Problematik och
handläggning» (SOU 1967:18). Ställningstagandena grundas som jag har
berört i det föregående på bedömningen att invandringen till Sverige tills
vidare måste kontrolleras, dels för att göra det möjligt att anpassa den till
våra resurser och vår politik inom andra områden, bl. a. arbetsmarknadspolitiken,
dels för att upprätthålla principen att invandrare skall ha möjlighet
till en levnadsstandard som är jämförlig med den som landets övriga
invånare har.
De riktlinjer som lades fast innebär bl. a. att den nuvarande organiserade
invandringen av arbetskraft med krav på arbetstillstånd redan före
inresan skall bestå. Vissa lättnader i förhållande till nuvarande tillståndskrav
genomförs emellertid. Uppehålls- och arbetstillstånd skall ges för
längre tider än nu. Vidare skall bosättningstillstånd kunna medges redan
efter två års bosättning. F. n. krävs i regel minst fem års bosättning. Yrkesbegränsade
arbetstillstånd bör i regel kunna undvaras för utlänningar
som har arbetat här minst ett år. I enlighet härmed har vissa ändringar
gjorts i UtlL (prop. 1968: 158, 2LU 73, rskr 395). De riktlinjer som riksdagen
har godkänt innebär vidare att frågor rörande invandrares anpassning
i landet skjuts i förgrunden. För att invandrarna skall få möjlighet
att leva på samma standardnivå som befolkningen i övrigt måste anpassningsfrågorna
ägnas den största uppmärksamhet.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
De principer som fastställdes för utlänningsfrågornas handläggning innebär
att sådana frågor skall handläggas av de vanliga fackmyndigheterna
inom områden där utlänningar är i huvudsak jämställda med svenska medborgare,
t. ex. inom undervisningen, hälso- och sjukvården och socialvården.
Övriga utlänningsfrågor skall handläggas av det nya invandrarverket.
Detta får bl a. härigenom ett avsevärt vidgat verksamhetsområde
jämfört med statens utlänningskommissions. Vid sidan av tillstånds- och
kontrollfrågor skall en huvuduppgift för invandrarverket sålunda vara att
handlägga anpassningsfrågor. På detta område får verket främst samordnande,
initiativtagande och informativa uppgifter. Enligt de förslag till ändringar
av medborgarskapslagen som riksdagen antog i samband med att den
godkände förslagen till riktlinjer för utlänningspolitiken skall vidare beslutanderätten
i naturalisationsärenden föras över från Kungl. Maj :t till
i första hand invandrarverket (prop. 1968: 158, 1LU 54, rskr 395).
I organisatoriskt hänseende innehöll prop. 1968: 142 förslag endast om
sammansättningen av det nya verkets styrelse samt om att rådgivande
experter skall knytas till verket. Förslagen, som godkändes av riksdagen,
innebär att verkets styrelse skall bestå av verkschefen och sex lekmannaledamöter.
Verkets behov av motsvarande sakkunskap, som tillförs den
nuvarande utlänningsmyndigheten genom att vissa centrala myndigheter
är företrädda i dess styrelse, samt övrig erforderlig sakkunskap skall tillgodoses
genom att experter anlitas. Det ankommer på Kungl. Maj :t att
avgöra vilka intressen som vid olika tider har sådan betydelse för utlänningspolitiken
att de bör vara företrädda bland verkets rådgivande experter.
Utlänningsutredningens förslag i organisationsfrågan innebär, som jag
tidigare har redogjort närmare för, i huvudsak följande. Verksamheten fördelas
på fyra byråer, av vilka tre i stort sett motsvarar utlänningskommissionens
nuvarande två fackbyråer och kanslibyrå samt en avses för handläggningen
av naturalisationsärenden. Ett utrednings-, planerings- och informationsorgan
ställs till verkschefens förfogande. Myndighetens uppgifter
i fråga om bl. a. invandrares anpassning läggs på detta stabsorgan.
Enligt utredningsförslaget skall stabsorganet bestå av tre handläggande
tjänstemän och ett biträde. Jämfört med utlänningskommissionens nuvarande
personal innebär detta en ökning med en och en halv kvalificerad
arbetskraft. I övrigt innebär förslaget att den ökning av personalbehovet
som föranleds av att naturalisationsärendena förs över till verket uppvägs
av den minskning som följer av utredningens förslag beträffande utlänningskontrollen.
Jag bortser därvid från den minskning som enligt utredningen
skulle följa om arbetsgivaranmälningarna fördes över till AMS,
eftersom statsmakternas beslut på grund av prop. 1968: 158 innebär att
beslutanderätten beträffande arbetstillstånd och härigenom även den kontroll
som sker genom arbetsgivaranmälningarna skall ligga kvar hos den
centrala utlänningsmyndigheten.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1969
Det övervägande antalet remissinstanser som har yttrat sig över utredningens
förslag i de nu aktuella organisationsfrågorna godtar förslagen.
I ett väsentligt avseende är emellertid åtskilliga remissorgan kritiska. De
invänder att handläggningen av anpassningsfrågor kan komma att bli avsevärt
mer personalkrävande än utredningen har räknat med. Vidare riktar
utlänningskommissionen stark kritik mot utredningens beräkning av det
antal tjänster som kan sparas in på kanslibyrån.
Det nya verket — som bör benämnas statens invandrarverk — övertar
alltså i princip de funktioner som enligt UtlL och UtlK f. n. ankommer på
utlänningskommissionen samt praktiskt taget alla uppgifter som enligt
medborgarskapslagen f. n. ankommer på Kungl. Maj :t och som bereds inom
en särskild medborgarskapsbyrå i justitiedepartementet. Vidare får invandrarverket
initiativtagande funktioner på anpassningsområdet och övertar
i detta avseende bl. a. de uppgifter som nu ankommer på arbetsgruppen
för invandrarfrågor.
Vid beredningen inom inrikesdepartementet av organisationsfrågorna har
samråd kontinuerligt skett med företrädare för kommissionen, arbetsgruppen
och nämnda arbetsenhet inom justitiedepartementet samt vidare med
bl. a. statskontoret, CFU och rikspolisstyrelsen. Åtskilligt statistiskt material
av betydelse som underlag för bedömningen av organisationsfrågan har
därvid kommit fram. En stor del av det siffermaterial som förslagen i det
följande grundas på härrör från detta arbete.
Invandrarverkets arbetsuppgifter. För bedömningen av hur invandrarverket
bör organiseras har i första hand omfattningen av verkets arbetsuppgifter
på dess olika ämnesområden betydelse.
Antalet tillståndsärenden som behandlades av statens utlänningskommission
uppgick vart och ett av budgetåren 1965/66 och 1966/67 till ca 117 000
men minskade budgetåret 1967/68 till ca 98 000. Som framgår av tidigare
redovisad tabell (s. 14) är det ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd
som har minskat medan antalet ärenden rörande inresa, dvs. främst viseringsärenden,
har hållit sig i stort konstant under samma tid. Till belysning
av invandringens omfattning kan nämnas att ca 12 600 av de uppehållstillstånd
som budgetåret 1967/68 beviljades icke-nordbor var förstagångstillstånd
mot ca 23 300 resp. ca 16 500 budgetåren 1965/66 och 1966/67.
Nedgången torde som utlänningskommissionen anför i sin anslagsframställning
främst bero på det ändrade arbetsmarknadsläget under de senaste
åren samt de bestämmelser om arbetstillståndsgivningen som infördes
den 1 mars 1967. Dessa innebär bl. a., som jag nyss nämnt, att utlänning
i regel skall ha erhållit arbetstillstånd redan före hitkomsten och att sådant
tillstånd endast undantagsvis beviljas efter inresan i landet. Som utlänningskommissionen
har framhållit är det svårt att med större säkerhet
bedöma den framtida invandringens omfattning.
Antalet ärenden om fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd kan antas
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
minska avsevärt till följd av de längre tillståndstider samt de vidgade möjligheter
att få bosättningstillstånd och arbetstillstånd utan yrkesbegränsning
som kommer att gälla fr. o. in. den 1 juli 1969. Antalet ärenden om
bosättningstillstånd kan samtidigt väntas öka. Jag förutsätter att denna
tillståndsform kommer att utnyttjas i stor utsträckning och räknar med att
aktiva åtgärder för information om möjligheterna att få sådant tillstånd
skall vidtas. På grund av att flertalet uppehålls- och arbetstillstånd f. n.
i regel löper på minst ett år kan en total minskning av antalet ärenden
till följd av lättnaderna i tillståndsgivningen väntas inträffa först under
budgetåret 1970/71. Ärenden om fortsatt uppehålls- och arbetstillstånd får
efter delegation från den centrala utlänningsmyndigheten i betydande utsträckning
avgöras av lokal polismyndighet medan ärenden om bosättningstillståd
alltid skall avgöras av invandrarverket. En vidgad användning av
sistnämnda tillståndsform medför därför ökning av antalet ärenden hos
verket och minskning av polismyndigheternas arbete. Jag räknar emellertid
med att en sådan omfördelning av arbetsbördan skall kunna undvikas bl. a.
genom att den centrala utlänningsmyndigheten i väsentligt mindre utsträcking
än f. n. kommer att förbehålla sig beslutanderätten i ärenden om fortsatt
uppehålls- och arbetstillstånd.
Sammanfattningsvis kan alltså förenklingarna av tillståndssystemet för
verkets del antas innebära att antalet tillståndsärenden minskar betydligt
på längre sikt med början under budgetåret 1970/71 men att antalet ärenden
under 1969/70 blir i stort sett oförändrat jämfört med nuvarande
ärendevolym. Den utveckling mot alltmer tidskrävande ärenden, som utlänningskommissionen
berört i sin anslagsframställning, kan samtidigt antas
komma att fortsätta. Nuvarande bestämmelser om arbetstillståndsgivningen,
vilka ingår som ett led i det system med organiserad invandring som
statsmakterna godkände hösten 1968, bidrar till denna ökning. Den ökande
tillströmningen av utlänningar som lämnar sitt hemland av politiska eller
ekonomiska skäl verkar i samma riktning.
Antalet naturalisationsärenden som anhängiggjordes åren 1966—1968
uppgick till ca 6 600, 6 700 resp. 7 200. Under samma år avgjordes i runda
tal 7 200, 6 100 resp. 5 700 sådana ärenden. En ärendebalans av ca 6 000
ärenden förelåg den 1 januari 1969. Mot bakgrund av ärendeutvecklingen de
senaste åren synes det realistiskt att för nästa budgetår räkna med ca 8 000
medborgarskapsärenden, inräknat remisser i ärenden som överklagas hos
Kungl. Maj :t. Härtill kommer den ärendebalans som verket får överta
från justitiedepartementet. Antalet naturalisationsärenden kan även i fortsättningen
väntas komma att öka.
Invandrarverkets uppgifter på anpassningsområdet kan inte beläggas
statistiskt på motsvarande sätt som förut berörda ärendegrupper. Härtill
kommer att underlag saknas för att fullständigt bedöma omfattningen och
inriktningen av verkets uppgifter på området innan invandrarutredningen
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
har redovisat resultatet av sitt arbete. Denna utredning, som tillkallades
våren 1968, har till uppgift att klarlägga anpassningsproblemens art och
omfattning på kort och lång sikt samt att lägga fram en plan för samhällsinsatser
på olika områden och för samordning av denna verksamhet.
Inom ramen för den organisation på anpassningsområdet som jag nu
föreslår är det i första hand angeläget att få till stånd en förbättrad samordning
av de åtgärder som redan f. n. ankommer främst på statliga och
kommunala myndigheter och organ. Vidare föreligger stort behov av fortsatta
initiativ av den art som nu ankommer på arbetsgruppen för invandrarfrågor.
Främst gäller det insatser för att tillgodose invandrares behov
av information om förhållandena i Sverige samt åtgärder i syfte att komma
till rätta med initialproblem som invandrare möter på olika områden i samhällslivet.
Den brevkuratorsverksamhet som bedrivs i anslutning till invandrartidningens
verksamhet utgör en viktig del av detta arbete. I princip
bör det ankomma på verket att planlägga användningen av det särskilda
anslag för anpassningsåtgärder som finns uppfört på riksstaten. Även om
verkets framtida uppgifter på anpassningsområdet alltså inte nu kan preciseras
närmare, står det mot den bakgrund jag har tecknat klart att verkets
uppgifter inom detta område får en helt annan tyngd än utlänningsutredningen
räknade med.
Som framgått av vad nyss anförts är det f. n. inte möjligt att mera preciserat
ange verkets framtida uppgifter på anpassningsområdet eller den
minskning av antalet tillståndsärenden som lättnaderna i tillståndsgivningen
medför. En teknisk fråga som det inte heller finns underlag för att
lösa är i vad mån handläggningen av de uppgifter som ankommer på verket
kan rationaliseras, främst genom utnyttjande av datateknik. Den undersökning
i sistnämnda avseende, som enligt vad min företrädare anförde i prop.
1968: 142 hade påbörjats, resulterade under hösten 1968 i en preliminär
systemskiss avseende handläggningen av tillstånds- och kontrollfrågor.
Detta arbete fortsätter och får vidgade förutsättningar i och med att även
medborgarskapsärenden och anpassningsfrågor skall handläggas av invandrarverket.
Här berörda omständigheter har främst betydelse för dimensioneringen
på lång sikt av verket. Med hänsyn till det anförda räknar jag
som framgår närmare i det följande med att invandrarverkets personalorganisation
i inledningsskedet inte bör bindas så hårt att en smidig anpassning
till framtida ändrade arbetsuppgifter försvåras.
Härför talar också att en närmare kartläggning behövs av olika myndigheters
befattning och kontakter med utlänningar och återverkningarna härav
på relationerna mellan dessa myndigheter och invandrarverket. Vidare
bör klarläggas hur verkets uppgifter på anpassningsområdet bäst kan samordnas
med övrig verksamhet, i första hand tillstånds- och kontrollsidan.
I princip bör eftersträvas att erfarenheter från hela verksamhetsområdet
kan beaktas vid verkets ställningstaganden i skilda frågor.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Mot bakgrund av de oklarheter som jag nu berört har undersökningar i
syfte att få fram ytterligare underlag för överväganden rörande invandrarverkets
organisation på längre sikt påbörjats inom inrikesdepartementet
i samråd med företrädare för bl. a. berörda centrala myndigheter och invandrarutredningen.
Arbetet innefattar inledningsvis en sådan kartläggning
av olika myndigheters befattning med utlänningar som jag nyss nämnde.
Erfarenheter som invandrarverket vinner, inte minst rörande lämpliga metoder
att samordna verkets uppgifter på anpassningsområdet med övrig
verksamhet, bör kunna få stor betydelse för de fortsatta övervägandena.
Undersökningen rörande databehandling av vissa uppgifter i verkets rutiner
torde i fortsättningen komma att samordnas med detta långsiktiga organisationsarbete.
De förslag rörande organisationen för invandrarverket fr. o. m. den 1 juli
1969 som jag lägger fram i det följande på grundval av utlänningsutredningens
förslag och det material som härutöver framkommit under ärendets
beredning i inrikesdepartementet utgör med hänsyn till vad jag nu har anfört
inte nödvändigtvis en definitiv lösning.
Invandrarverkets organisation. Vid sidan av uppgifter om verkets totala
ärendevolym är främst möjligheterna att delegera beslutanderätten till olika
nivåer inom verket avgörande för hur organisationen bör se ut. Det ankommer
på Kungl. Maj :t att besluta om vilka grunder för delegation som bör
gälla, och jag tar upp denna fråga i det följande endast i den mån det
behövs för att ge underlag för de organisatoriska ställningstagandena.
Övervägandena baseras till stor del på erfarenheter från utlänningskommissionens
verksamhet.
I fråga om fördelningen av beslutanderätten i tillståndsärenden på olika
nivåer hos utlänningskommissionen gäller f. n. i princip att bifallsbeslut —
som meddelas i det stora flertalet ärenden — delegeras till tjänstemän under
sektionschefsnivå, medan avslagsbeslut får meddelas av lägst sektionschef.
Beträffande avlägsnandeärenden, besvärsärenden och ärenden med anledning
av remiss från Kungl. Maj :t beslutar kommissionens ordförande eller
kommissionen i plenum. För samtliga nivåer under ordföranden gäller att
ärenden som är svårbedömbara eller som kan föranleda tvekan eller som
kan antas bli prejudicerande skall hänslcjutas till närmast högre tjänsteman.
Följande tablå visar fördelningen på olika beslutsnivåer för tillståndsoch
avlägsnandeärenden, administrativa ärenden (kanslibyrån) samt remissärenden
som kommissionen handlade under år 1968.
Sådan långtgående delegation av beslutanderätten som f. n. tillämpas hos
utlänningskommissionen bör enligt min mening i princip eftersträvas också
inom det nya verket. En översiktlig granskning av fördelningen under år
1968 tyder emellertid på att en avsevärd del av de ärenden som nu handläggs
av kommissionens ordförande, främst vissa administrativa ärenden
men även tillstånds- och avlägsnandeärenden, bör kunna handläggas på
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
21
Antal handlagda ärenden |
||||
Beslutsnivå |
Fackbyråerna |
Kanslibyrån |
Summa |
|
Byrå 1 |
Byrå 2 |
|||
438 |
913 |
735 |
2 086 |
|
828 |
927 |
182 |
1 937 |
|
8 911 |
14 508 |
209 |
23 628 |
|
Assistent, amanuens/byråsekreterare |
39 840 |
39 958 |
79 798 |
|
50 017 |
56 306 |
1 126 |
107 449 |
byråchefsnivå. En motsvarande ytterligare delegation bör kunna ske från
byråchefsnivå till lägre tjänstemän. Även med en långtgående delegation
får emellertid ett betydande antal ärenden antas komma att falla på verksledningen.
I detta sammanhang skall också uppmärksammas att antalet
komplicerade ärenden ökar kontinuerligt.
Medborgarskapsärendena handläggs f. n. i den ordning som gäller för
konselj ärenden, dvs. de bereds under ledning av en expeditionschef, föredras
för vederbörande statsråd och anmäls sedan i konselj. Enligt utredningen
är övervägande delen av medborgarskapsärendena av sådan beskaffenhet
att ansökningen tveklöst kan bifallas eller avslås. Jag delar utredningens
uppfattning att beslutanderätten i ärenden av sådan beskaffenhet
i det nya verket i princip bör kunna delegeras till tjänstemän under byråchefsnivå.
Över huvud taget bör en långtgående delegation av beslutanderätten
också i medborgarskapsärenden eftersträvas. Trots detta torde det bli
ofrånkomligt att ett stort antal ärenden avgörs på verksledningsnivå.
Sammanfattningsvis kan sägas att verksledningens uppgifter i fråga om
handläggningen av ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen,
även om alla möjligheter att delegera beslutanderätten tas till vara,
i vart fall inte kan antas bli mindre omfattande än de uppgifter som hittills
har fallit på utlänningskommissionens ordförande. Härtill bör tas i betraktande
att frågor om åtgärder i syfte att underlätta invandrares anpassning
i det svenska samhället i hög grad förutsätter initiativ och engagemang från
verksledningens sida. Dessutom måste verkschefen beredas möjlighet att aktivt
ta del i det fortgående arbetet med verkets organisation. Av nu anförda
skäl finner jag det ofrånkomligt att verksledningen förstärks i förhållande
till vad utlänningsutredningen föreslagit.
Jag förordar därför att en tjänst inrättas mellan verkschefs- och byråchefsnivå
i syfte att avlasta verkschefen i första hand uppgifter rörande tillstånds-
och avlägsnandefrågor samt medborgarskapsärenden som faller på
verksledningen. För verkschefen bör inrättas en generaldirektörstjänst i lönegrad
Cp 5. Mot denna löneställning har personalorganisationerna förklarat
sig inte ha något att erinra. Förstärkningen av verksledningen bör ske genom
att en extra ordinarie tjänst som avdelningschef inrättas.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Enligt utlänningsutredningens förslag beträffande byråindelningen m. m.
skall handläggningen av medborgarskapsärenden förläggas till en särskild
byrå och tillstånds- och avlägsnandeärenden fördelas på två byråer, vilket
i princip överensstämmer med nuvarande organisation.
I likhet med utredningen förordar jag att medborgarskapsärendena
skall handläggas på en särskild byrå. Önskvärdheten av en såvitt möjligt
enhetlig bedömning av tillstånds- och avlägsnandeärendena talar enligt
min mening starkt för att handläggningen också av dessa ärenden förs
samman till en byrå. Den minskning av ärendevolymen som på längre
sikt kan förväntas till följd av lättnaderna i tillståndsgivningen talar i samma
riktning. En viktig förutsättning för en sådan sammanföring är att belastningen
på byråns chef inte blir för stor. Om verksledningen förstärks
på sätt jag har förordat och möjligheterna att delegera beslutanderätten
även i mera kvalificerade tillståndsärenden tas till vara i enlighet med vad
jag förut har berört, bör något hinder för sammanföringen inte föreligga.
Som framgått av vad jag tidigare har anfört fäster jag stor vikt vid att
frågor om invandrares anpassning i det svenska samhället bereds ökat
utrymme i det nya verket. I likhet med flera remissinstanser, bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen
och utlänningskommissionen, anser jag därför att en
särskild byrå bör inrättas för handläggningen av anpassningsfrågor. Slutligen
bör i principiell överensstämmelse med utredningens förslag finnas
en kanslibyrå.
Sammanfattningsvis förordar jag alltså att invandrarverket under verksledningen
organiseras på fyra byråer, nämligen en tillståndsbyrå, en medborgarskapsbyrå,
en byrå för anpassningsfrågor och en kanslibyrå. Var och
en av de fyra byråerna bör förestås av en byråchef. Fyra extra ordinarie
tjänster bör inrättas härför.
Jag räknar med att tillståndsbyrån bör indelas i två facksektioner och
kanslibyrån i fyra sektioner, nämligen en administrativ sektion, en registersektion,
som delvis motsvarar den kontrollsektion utredningen föreslår, en
utrednings- och statistiksektion, som saknar direkt motsvarighet i utredningens
förslag, samt en kontorsdriftsektion, i huvudsak motsvarande den
föreslagna intendentursektionen. Den indelning i sektioner som jag nu har
redovisat bör emellertid betraktas endast som en principlösning. Kungl.
Maj :t kan komma att behöva besluta om ändring i densamma senare. Tablå
över organisationen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga 3.
Som framgår av vad jag tidigare har anfört räknar jag med att invandrarverkets
personalorganisation på längre sikt kommer att kunna minskas
i förhållande till den personal som behövs under det första budgetåret.
Härför talar främst att tillströmningen av tillståndsärenden kan förutses
minska och att viss rationalisering av arbetsrutiner bör kunna ske. De beräkningar
av personalbehovet som jag i det följande lägger fram tar sikte
endast på förhållandena under budgetåret 1969/70.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Tillståndsbyrån övertar i princip de uppgifter som f. n. ankommer
på utlänningskommissionens båda fackbyråer. Jag räknar med oförändrat
personalbehov för dessa uppgifter under nästa budgetår. Detta innebär att
jag beräknar medel för 48 tjänster på byrån, varav 19 för handläggande
personal.
Medborgarskapsbyrån. Enligt utlänningsutredningens beräkning
utgör personalbehovet för medborgarskapsbyrån 22 tjänster, byråchefen
ej inräknad. Beräkningen har grundats på ett betydligt mindre antal
handlagda ärenden per år än som med nuvarande utveckling kan väntas
under de närmaste åren. Vid beredningen av organisationsfrågan inom inrikesdepartementet
har det framkommit att en del arbetsrutiner kan förenklas.
På grund härav räknar jag med att personalbehovet för byrån trots det
ökade antalet ärenden kan begränsas till 23 tjänster, varav nio för handläggande
personal. Chefen för byrån har därvid inte medräknats. För budgetåret
1969/70 beräknar jag härutöver medel för att möjliggöra fortsatt avarbetning
av nuvarande ärendebalans.
Byrån för anpassningsf rågor. För budgetåret 1969/70 beräknar
jag medel för elva tjänster på byrån för anpassningsfrågor, varav åtta
för handläggande personal och brevkuratorer. Förslagen rörande denna
byrås dimensionering i inledningsskedet innebär nästan en fördubbling
i förhållande till nuvarande personalresurser hos arbetsgruppen för invandrarfrågor.
Kanslibyråns uppgifter kommer i överensstämmelse med utredningens
förslag att i princip motsvara de uppgifter som f. n. ankommer på
utlänningskommissionens kanslibyrå. För dimensioneringen av byråns personal
är det av särskilt intresse om förändringar vidtas beträffande den
inre utlänningskontrollen. Det ankommer visserligen, som jag tidigare
har framhållit, på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter om formerna för
anmälan av utlännings vistelse och arbetsanställning som nuvarande kontroll
grundas på. Med hänsyn till att utformningen i betydande mån
inverkar på dimensioneringen av invandrarverket vill jag här ändå beröra
frågan. Jag knyter därvid an till de synpunkter som föredragande departementschefen
anförde i prop. 1968: 142 och som väsentligen gäller frågan om
det nuvarande bostadsanmälningssystemet skall behållas.
Bostadsanmälningssystemet innebär att den som upplåter bostad åt utlänning
omedelbart skall anmäla detta till polismyndigheten på orten och
därvid i vissa avseenden lämna uppgifter som avfordras utlänningen. Sådana
anmälningar från enskild bostadsupplåtare samt vissa anmälningar från
hotell sänder polismyndigheten vidare till den centrala utlänningsmyndigheten
för att de skall tjäna som underlag för tillståndskontrollen. Utredningen
anser att bostadsanmälningarna inte är ett lämpligt underlag för
denna kontroll och föreslår att denna i stället skall grundas på foliebokföringens
invandringsuppgifter. Bostadsanmälningarna bör enligt utredningen
dock behållas som upplysningskälla för polismyndigheterna i deras brotts
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
förebyggande och brottsuppdagande verksamhet. Föredragande departementschefen
anförde i prop. 1968: 142 att den kritik som utredningen riktat
mot bostadsanmälningssystemet hade fog för sig. Han var dock inte beredd
att ta ställning till om folkbokföringens invandringsuppgifter utgjorde ett
tillfredsställande underlag för kontrollen.
De ytterligare undersökningar som nu har företagits tyder på att uppgifter
från folkbokföringen kan tjäna som underlag för kontroll av att personer
som avser att vistas bär stadigvarande söker uppehållstillstånd. Ytterligare
kontrollunderlag behövs emellertid och bör kunna erhållas bl. a.
genom uppgifter från andra myndigheter som i skilda sammanhang får kontakt
med utlänningar som vistas i riket. Undersökningarna om hur denna
kontroll skall anordnas är inte slutförda ännu. Det är dock klart att bostadsanmälningarna
från enskilda bostadsupplåtare kan undvaras.
Slopandet av registreringen av bostadsanmälningar hos den centrala utlänningsmyndigheten
medför en avsevärd besparing av biträdespersonal,
främst för register- och kontrollarbete. Undersökningar i samband
med ärendets beredning inom departementet har gett vid handen att
även vissa andra registerrutiner bör kunna slopas med ytterligare personalbesparingar
som följd. Detta gäller dels registreringen i det särskilda kontrollregister
jag tidigare har redogjort för, dels vissa noteringar om nordiska
arbetstagare i ett särskilt arbetstagarregister. I mån av behov bör invandrarverket
och de lokala tillståndsorganen kunna få uppgifter från det
centrala polisregistret om sådana omständigheter som hittills noterats i kontrollregistret.
I överensstämmelse med utredningens förslag bör vidare
eftergranskningen av beslut som efter delegation från den centrala myndigheten
har meddelats av andra myndigheter i regel kunna ske i form av
stickprov.
Införandet av sådana förenklingar i kontrollverksamheten som jag här pekat
på innebär att för budgetåret 1969/70 30 biträdestjänster kan inbesparas.
Enligt den principlösning för invandrarverkets organisation som jag har
redovisat i det föregående är avsikten att visst utrednings- och statistikarbete
skall bedrivas inom en särskild sektion på kanslibyrån. Sektionen beräknas
tills vidare få i huvudsak motsvarande uppgifter som f. n. åvilar utlänningskommissionen
i fråga om statistikproduktion. Vid sidan härav bör
sektionschefen i betydande omfattning kunna tas i anspråk för utredningsuppgifter
åt verksledningen. I de överväganden rörande verkets organisation
på längre sikt som inletts torde emellertid i linje med statistiska centralbyråns
uppfattning både det framtida statistikbehovet och frågan om
lämpliga metoder att ta fram uppgifterna komma att prövas.
Mot bakgrund av de redovisade omständigheterna beräknar jag för budgetåret
1969/70 medel för 110 tjänster på kanslibyrån, inberäknat sekreterare
åt verkschefen och avdelningschefen. Av tjänsterna beräknar jag
nio för handläggande personal.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Utlänningsnämndens arbetsbörda har som utlänningskommissionen
anfört i sin anslagsframställning ökat väsentligt det senaste året, vilket
hänger samman med utvecklingen mot alltmer komplicerade ärenden.
Jag biträder kommissionens uppfattning att nämndens kansli bör förstärkas
med en föredragande, vilket medför att jag beräknar medel för två
tjänster hos nämnden.
Övrig personal. Jag beräknar medel för en tjänst vars innehavare
skall direkt under verksledningen ansvara för informationen utåt om
verkets arbete. Vidare bör verket få möjlighet att anlita expertis för administrativ
rationaliseringsverksamhet. Jag beräknar medel för en sådan
kvalificerad arbetskraft, som under verksledningen kan ansvara för utvecklings-
och rationaliseringsarbetet.
Sammanfattningsvis innebär förslagen att följande tjänster inrättas hos
invandrarverket, nämligen en tjänst som generaldirektör i Gp 5, en extra
ordinarie tj änst som avdelningschef och fyra extra ordinarie byråchefstj änster,
samt att för budgetåret 1969/70 medel i övrigt beräknas för 196 tjänster,
varav 49 för handläggande personal. Med hänsyn till de personalbesparingar
som framdeles bör bli möjliga räknar jag med att 174 av tjänsterna motsvarar
det mera stadigvarande personalbehovet och 22 behovet av tillfällig
arbetskraft i inledningsskedet.
I de delar som anställnings- och arbetsvillkor är förliandlingsfrågor avser
jag att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.
Det ankommer på Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar och
åtgärder i övrigt som erfordras i samband med att verket inrättas.
Anslagsfrågor. Medelsbehovet till förvaltningskostnader för statens invandrarverk
för budgetåret 1969/70 beräknar jag i 1968 års pris- och löneläge till
9 milj. kr., vilket jämfört med det i prop. 1968: 1 (bil. 13) preliminärt beräknade
anslaget Centralt verk för invandrarfrågor innebär en ökning med
200 000 kr. Kostnaderna fördelar sig på följande ändamål.
Avlöningar till tjänstemän................................................. 5 400 000
Lönekostnadspålägg...................................................... 1 250 000
Arvoden och särskilda ersättningar......................................... 60 000
Avlöningar till tillfällig personal............................................ 660 000
Lönekostnadspålägg...................................................... 135 000
Ersättningar till experter och sakkunniga................................... 170 000
Sjukvård m. m........................................................... 40 000
Reseersättningar......................................................... 25 000
Därav utrikes tjänsteresor............................................... 8 000
Expenser
a) Beräknade lokalhyror............................................... 160 000
b) Bränsle, lyse och vatten................................................ 35 000
c) Övriga expenser....................................................... 865 000
Därav engångsutgifter................................................. 400 000
Utvecklings- och rationaliseringsarbete...................................... 200 000
9 000 000
Under anslagsposten Avlöningar till tjänstemän beräknar jag medel för
verkets fasta personalorganisation samt för övergångskostnader som kan för
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
anledas av att personal hos utlänningskommissionen, som blir övertalig, behöver
beredas provisorisk fortsatt anställning till dess omplacering till annan
tjänstgöring kan ske. För övrig personal som behövs under budgetåret
1969/70, inberäknat förstärkning på medborgarskapsbyrån för avarbetning
av ärendebalansen, tar jag upp medel under anslagsposten Avlöningar till tillfällig
personal.
Under delposten Övriga expenser beräknar jag medel för engångsanskaffning
av inventarier och kontorsutrustning. Medlen under anslagsposten
Utvecklings- och rationaliseringsarbete avses för såväl löpande rationaliseringsåtgärder
som mera långsiktiga åtgärder, bl. a. undersökningar om
övergång till automatisk databehandling av vissa uppgifter i verkets rutiner.
Under anslaget Anpassningsåtgårder för invandrare har för innevarande
budgetår anvisats 1 350 000 kr. I prop. 1969: 1 (bil. 13) har anslaget tagits
upp med ett preliminärt beräknat belopp av 2 milj. kr. Från anslaget bekostas
åtgärder för invandrares anpassning, för vilka medel eljest inte står till förfogande.
I huvudsak används anslaget till täckning av underskott hos den
stiftelse som ger ut invandrartidningen samt för särskilda punktvis vidtagna
åtgärder på anpassningsområdet. Jag förordar att anslaget för nästa budgetår
förs upp med 2 milj. kr. Från anslaget bör — utöver underskott på
invandrartidningen — bestridas kostnader för publikationer som invandrarverket
ger ut som ett led i anpassningsarbetet. Fn betydande del av
anslaget kommer även i fortsättningen att behövas för försöksverksamhet
på anpassningsområdet. Det bör i första hand ankomma på invandrarverket
att planera denna försöksverksamhet. De medel som härigenom ställs till
förfogande innebär i realiteten att verket får betydligt större kapacitet på
anpassningsområdet än dess stat utvisar. I detta sammanhang vill jag
framhålla att det inte är min avsikt att föreslå någon ändring av formerna
för utgivning av invandrartidningen. Denna tidning bör alltså även i fortsättningen
ges ut av den för ändamålet bildade stiftelsen.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att
1. bemyndiga Kungl. Maj :t att vid statens invandrarverk
inrätta en tjänst för generaldirektör i Cp 5, en extra ordinarie
tjänst för avdelningschef samt fyra extra ordinarie
tjänster för byråchefer,
2. till Statens invandrarverk för budgetåret 1969/70 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 9 000 000 kr.,
3. till Anpassningsåtgårder för invandrare för budgetåret
1969/70 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Statens utlänning skommissions organisation
PLENUM
Ordf. + 8 ledamöter
lO
00
CROFÖRANDE'' o.CHEF
Co 1 + arvode
1/11
1 BYRÅN 2
Ce 1 Ce 1 (vice ordf.)
3 BYR
Ce 1
Handsekr.
1/11
Handsekr.
1/11
Byråchefens
Handsekr.
1/11
UTLÄNNINGSNÄMNDEN
W’
SEKTION 1 |
SEKTION 2 |
SEKTION 3 |
SEKTION 4 |
nsrtSr |
Västtyskar |
Albaner |
Medborgare |
medborgare i Polen, Sovjet-unionen, samt |
Österrikare |
Bulgarer |
i övriga |
Östtyskar |
Jugoslaver Ungrare |
stater |
|
och Asien även-som artister |
Sektion för
tekn.utl.kontr
1/26
1/17 1/15 1/13
Personal avd.
1/18-22 1/17
\aven
o. intyg)
1/9 1/3-9
Expeditionsföreståndare
1/19
Statistik
sektionen
1/26
1/11
1/9 4/5-9
Kassan
1/15
1/11 ''1/3-9
Sakhandläggande 1/26 1/23 2/18-22 1/17 |
Sakhandläggand 1/28 1/23 1/18-22 1/17 |
Sakhandläggande 1/28 1/26 2/18-22 1/19 |
Sakhandläggande 1/26 4/18-22 |
Expedition 1/13 1/9 6/3-9 |
Expedition 1/13 1/9 3/3-9 |
Expedition 1/13 2/9 5/3-9 |
Expedition 1/13 1/9 5/3-9 |
med o markerade arbetsenheter lyda funktionellt under den
tekniska utlänningskontrollen
å$r?}T59iet<,r 0 |
Wf*. |
Expeditiensavd. |
|
Registergrupp 1 |
Maskinskrivn,-central 1/13 3/9 13/3-9 |
Telefonväxel |
|
Registergrupp 2 |
1/9 2/3-9 |
Främlingspass-avd. |
|
1/11 3/9 7/3-9 |
1/11 1/3-9 |
||
eg stergrupp 3 |
Eftergranskning 1/11 1/9 o |
Expeditiona-vakter 1/11 3/10 |
Exp. för all-mänheten 3/11 1/9 2/3-9 |
g s ergrupp 1/11 2/9 8/3-9 Sorteringsavd. 1/11 1/9 4/3-9 |
Adress- och 2/11 6/3-9'' |
ta
Q
«C5
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
Centrali verk för invandrarfrågor (utlänningsutredningens förslag) ''
Tel. Vxl
Handsekr.
Handsekr.
Handsekr.
Handsekr.
Central register -
Personal kontor -
Efter forskning -
Kontroll register -
Skrivcentral
—Telex
Handsekr.
Sektion 3
Bd
Seklion 2
Bd
Seklion 1
Bd
Seklion 4
Bd
Centralarkiv
Exp.vakter
Generaldirektör
Styrelse
adressför frågningar -
Kassa
Bokföring
Registratur
Kontrollsektion
Bd
Intend.sektion
Inköp
lokaler (17)
Administrativ
sektion
Bd
Expedition
Sakhandl.
personal
Expedition
Sakhandl.
personal
Expedition
Sakhandl.
personal
Expedition
Sakhandl.
personal
4 Bgrän
(Kanslibyrå)
Bch
Vtl.nämndens
kansli
Bd
1 Byrån
Bch
2 Byrån
3 Byrån
(Naturalisation)
Avdcli/Bch
Stabsorgan Utredning
Planering Information
Expedition
Sakhandl.
personal
5 Ad/Bd
Expeditions kontor -
Exp. för allmänheten -
Främlings
passexp.
Postexp.
ta
a
to
lo
CD
Kungl. Maj:ts proposition nr 53 år 1969
914124
£ g
I*
Statens invandrarverk ö
Co
(Departementschefens förslag)
Rådgiv, experter
Avdelnings chef -
Informations tjänsteman -
Medborgar skapsbyrå -
Kanslibyrå
Byrå för
anpassningsfrågor
-
Utlännings nämndens kansli -
Tillståndsbyrå
STYRELSE
General direktör -
Naturalisa tionsärenden -
Åtgärder för
invandrares
anpassning
Tillstånds- och
avlägsnandefrågor,
vissa
nationaliteter
Tillst.
sektion 2
Centralregister
(diarium)
Tillstånd skontroll
-
Register sektion -
Utredningar åt
verksledningen
Statistikproduktion
-
Utredn.- och
statistiksektion
-
Administrativa
och kamerala
ärenden
Personalärenden
-
Administrativ
sektion
Tillstånds- och
avlägsnandefrågor,
vissa
nationaliteter
Tillst.
sektion 1
Skrivcentral
Exp. vakter
Centr. arkiv
Postexp. Tel.
växel Exp. för
främl. pass
Exp. för allmänheten
-
Kontorsdrift sektion -
Kungl. Maj.ts proposition nr 53 år 1969