Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
1
Nr 45
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till traktorskatteförordning,
m. m.; given Stockholms slott den
7 mars 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag,
dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) traktorskatteförordning,
2) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)
om brännoljeskatt,
3) förordning om ändring i förordningen den 29 maj 1964 (nr 352) om
gasolskatt,
dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogat förslag till
4) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648),
dels föreslå riksdagen att bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att skatt skall utgå för traktorer och för motorredskap
som används för transport på allmänna vägar och gator. Traktorerna
föreslås i skattehänseende indelade i två klasser. Till den första klassen
hänförs i princip traktorer som används för transport på allmän väg
eller gata (trafiktraktorer). Som trafiktraktorer anses inte traktorer som
används för att forsla lantbrukets eller skogsbrukets produkter eller förnödenheter.
Trafiktraktorer föreslås beskattade enligt samma grunder som
lastbilar. De får köras bara på beskattat bränsle. Skatten för en sådan traktor
föreslås utgöra hälften av fordonsskatten för en lastbil med motsvarande
tjänstevikt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 45
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
Övriga traktorer hänförs till den andra klassen. Skatten för traktorer i
denna klass föreslås utgå för helt kalenderår med 200 kr., om tj änstevikten
ej överstiger 2 500 kg, och med 300 kr., om tj änstevikten är högre.
Motorredskap som utför ett med trafiktraktorer jämställt transportarbete
föreslås bli beskattade på samma sätt som trafiktraktorer. Övriga motorredskap
fritas från skatteplikt. Vidare föreslås att släpvagnar, som dras av
trafiktraktorer eller därmed likställda motorredskap, i skattehänseende behandlas
som lastbilsdragna.
Genom den föreslagna beskattningen beräknas statens inkomster öka
med omkr. 40 milj. kr. för helt kalenderår räknat.
Traktorskatten avses utgå fr. o. m. den 1 januari 1970. Bestämmelser om
registrerings- och anmälningsskyldighet m. m. föreslås träda i kraft den 1
september 1969.
Vidare föreslås höjning av det belopp med vilket ägare av bensindriven
traktor som används inom lantbruket erhåller restitution för erlagd bensinskatt.
Beloppet, som f. n. utgör 340 kr. för traktor och år, föreslås höjt
till 350 kr. med verkan fr. o. m. år 1970.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
3
1) Förslag
till
Traktorskatteförordning
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För registrerad traktor och registrerat motorredskap utgår traktorskatt
enligt denna förordning.
Uttrycken traktor, motorredskap och tjänstevikt används i denna förordning
i samma betydelse som i vägtrafikförordningen den 21 september 1951
(nr 648).
Med allmän väg avses sådan allmän väg, gata eller annan allmän plats,
som är upplåten för allmän samfärdsel.
Med transport på allmän väg avses befordran på sådan väg av gods, som
ej är lastat på traktorn eller motorredskapet. Som transport på allmän väg
anses dock ej
a) godsbefordran vid passage över allmän väg,
b) befordran vid färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe eller
dylikt av redskap, som skall drivas med traktorn eller motorredskapet, eller
drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet,
c) befordran av produkter från eller förnödenheter för lantbruk eller
skogsbruk.
Förordningen gäller ej fordon som skall införas i centralt militärt fordonsregister.
2 §•
Fordon för vilka utgår traktorskatt indelas i två klasser.
Till klass I hör traktor som används för transport på allmän väg (trafiktraktor)
och motorredskap som används på motsvarande sätt.
Som trafiktraktor anses icke traktor vars användning för transport på
allmän väg är begränsad till befordran av produkter från eller förnödenheter
för lantbruk eller skogsbruk.
Till klass II hör annan traktor än trafiktraktor.
3 §•
För fordon som tillhör klass I utgår traktorskatt för helt kalenderår med
200 kronor, om tjänstevikten ej överstiger 1 300 kilogram. Överstiger tjänstevikten
1 300 kilogram, utgår traktorskatt för helt kalenderår med dels
grundavgift om 85 kronor, dels tilläggsavgift. Tilläggsavgiften utgör,
om tj änstevikten ej överstiger 3 000 kilogram, 30 kronor för varje påbörjat
tal av 100 kilogram av tj änstevikten minskad med 900 kilogram,
om tjänstevikten överstiger 3 000 men ej 7 000 kilogram, 630 kronor för
3 000 kilogram av tjänstevikten och 50 kronor för varje påbörjat tal av 100
kilogram av återstående del av tjänstevikten,
om tjänstevikten överstiger 7 000 kilogram, 2 630 kronor för 7 000 kilo -
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
gram av tjänstevikten och 90 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram
av återstående del av tjänstevikten.
För traktor som tillhör klass II utgår traktorskatt för helt kalenderår med
200 kronor, om tjänstevikten ej överstiger 2 500 kilogram, och 300 kronor,
om tjänstevikten överstiger 2 500 kilogram.
4 §•
Bestämmelserna i 2—4, 6—14 och 15—18 §§ förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt gäller i tillämpliga delar i fråga om traktorskatt.
Bestämmelserna i 6 § andra stycket och 13 § andra stycket samma
förordning gäller även ändring av traktorns användning.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969. Traktorskatt utgår
från och med år 1970.
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1969
5
2) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)
om brännoljeskatt
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 15 december 1961 om
brännoljeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1
Till stalen
Skatt skall icke utgå för brännolja,
som uppenbart är avsedd att förbrukas
för annat ändamål än drift
av motor i motorfordon.
följande brännolja.
Med obeskattad---— ■—
Skatt skall icke utgå för brännolja,
som uppenbart är avsedd att
förbrukas för annat ändamål än
drift av motor i motorfordon eller i
sådan traktor eller sådant motorredskap
som tillhör klass 1 enligt traktorskatteförordningen.
den förvärvats.
Begreppet motorfordon har i denna
förordning samma innebörd som
i vägtrafikförordningen, dock att till
motorfordon ej hänföras sådana fordon,
som på grund av stadgande
i 77 § sistnämnda förordning eller
beslut, som i samma författningsrum
avses, icke skolat upptagas och
redovisas i bilregister.
Begreppen motorfordon, traktor
och motor redskap ha i denna förordning
samma innebörd som i vägtrafikförordningen.
Till sådana fordon
hänföras dock ej fordon, som på
grund av stadgande i 77 § sistnämnda
förordning eller beslut, som i
samma författningsrum avses, icke
skolat upptagas och redovisas i bilregister.
Vad som i denna förordning sägs
om motorfordon gäller även sådan
traktor eller sådant motorredskap
som tillhör klass I enligt traktorskatteförordningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
3) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 29 maj 1964 (nr 352) om gasolskatt
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 29 maj 1964 om gasolskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1
Till staten skall i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning erläggas
särskild skatt (gasolskatt) för
gasol och annan till tulltaxenummer
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig
vara, som helt eller till huvudsaklig
del består av gasformiga kolväten
och som användes till drift av motor
i motorfordon.
Vad i---- —--skattepliktig
Begreppet motorfordon har i denna
förordning samma innebörd som
1 vägtrafikförordningen. Bestämmelserna
i förordningen äga dock ej tilllämpning
på annat motorfordon än
sådant som skall upptagas och redovisas
i länsstyrelses bilregister eller
må brukas här i riket enligt interimslicens
eller saluvagnslicens, ej
heller på motorfordon som jämlikt
2 § första eller andra stycket förordningen
om automobilskatt är frikallat
från skatteplikt enligt sistnämnda
förordning.
§•
Till staten skall i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning erläggas
särskild skatt (gasolskatt) för
gasol och annan till tulltaxenummer
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig
vara, som helt eller till huvudsaklig
del består av gasformiga kolväten
och som användes till drift av motor
i motorfordon eller i sådan traktor
eller sådant motorredskap som tillhör
klass I enligt traktorskatteförordningen.
vara.
Begreppen motorfordon, traktor
och motorredskap ha i denna förordning
samma innebörd som i vägtrafikförordningen.
Vad som i denna förordning sägs
om motorfordon gäller även sådan
traktor eller sådant motorredskap
som tillhör klass I enligt traktorskatteförordningen.
Bestämmelserna i denna förordning
äga ej tillämpning på annat motorfordon
än sådant som skall upptagas
och redovisas i länsstyrelses
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
bilregister eller må brukas här i riket
enligt interimslicens eller saluvagnslicens,
ej heller på motorfordon
som jämlikt 2 § första eller andra
stycket förordningen om automobilskatt
är frikallat från skatteplikt
enligt sistnämnda förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.
4) Förslag
till
Förordning
om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)
Härigenom förordnas, dels att 1 § 4 och 6 mom., 6 § 4 mom., 10 § 2 och 3
mom., 11 § 1 mom., 12 § 1 och 3 mom., 13 § 1 och 3 mom., 15 § 1 och 2 mom.,
17 § 1 och 4 mom., 18 § 2 mom., 19 § 1 mom., 21 § 1 och 2 mom., 51 § 1 mom.,
55 § 1 mom. samt 65 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 19511
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i förordningen skall
införas ett nytt moment, 18 § 4 mom., av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
4 mom. I denna---förstås med
släpfordon: fordon, som är släpfordon: fordon, som är
byggt för koppling till bil eller trak- byggt för koppling till bil, traktor
tor och avsett för person- eller gods- eller motorredskap och avsett för
befordran eller för att uppbära an- person- eller godsbefordran eller för
ordningar för bilens eller traktorns att uppbära anordningar för bilens,
drivande; traktorns eller motorredskapets dri
vande;
efterfordon:
fordon, —---med medar;
påhängsvagn: släpvagn, som påhängsvagn: släpvagn, som
ar avsedd att genom kopplingsanord- är avsedd att genom kopplingsanordning,
bestående av tapp med vänd- ning, bestående av tapp med vändskiva
eller därmed jämförlig kon- skiva eller därmed jämförlig konstruktion,
förenas med bil eller trak- struktion, förenas med bil, traktor ettor,
och som är så utförd, att dess ler motorredskap, och som är så utunderrede
(chassi) eller karosseri förd, att dess underrede (chassi) eldirekt
vilar på det dragande fordo- ler karosseri direkt vilar på det dranet;
gande fordonet;
s i d v a g n: fordon,----brådskande tjänsteutövning.
6 mom. I denna---förstås med
axeltryck: den---hjulaxlar på ett fordon;
1 Omtryckt 1967:856. Senaste lydelse av 10 § 3 mom. se 1968:726.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr ko år 1969
(Nuvarande lydelse)
bils eller traktors tjänst
e v i k t: sammanlagda vikten av
dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
skick vid användning av
tyngsta till fordonet hörande karosseri,
dels till fordonet hörande verktyg
och reservhjul ävensom bränsle,
smörjolja och vatten, dels ock föraren
av fordonet;
motorcykels tjänst evikt:
Vid fastställande -------— 7
Närmare bestämmelser —----
(Föreslagen lydelse)
bils, traktors eller motorredskaps
tjänstevikt: sammanlagda
vikten av dels fordonet i
normalt, fullt driftfärdigt skick vid
användning av tyngsta till fordonet
hörande karosseri, dels till fordonet
hörande verktyg och reservhjul ävensom
bränsle, smörjolja och vatten,
dels ock föraren av fordonet;
---eller medar.
kilogram.
- därtill förordnar.
6 §•
4 m o in. Släpfordon, som dragés 4 in o in. Släpfordon, som dragés
av traktor, skall hava tillfredsstäl- av traktor eller motorredskap, skall
lande kopplingsanordning. hava tillfredsställande kopplingsan
ordning.
Vid färd------av dem.
Vad i-------föregående stycke.
10
2 in o in. Motorfordon, traktorer,
som äro försedda med gummihjul
eller med band, samt släpfordon skola
upptagas och redovisas i bilregister
eller bilreservregister enligt vad i
3 inom. samt 16—20 §§ närmare
stadgas.
Fordon, som---benämnes r
3 mom. Bilregister föres i löpande
följd i särskilda serier för bilar,
motorcyklar, traktorer och släpfordon.
Fordon skall---fordonets r i
Länen betecknas sålunda:---
§•
2 in o in. Motordrivna fordon och
släpfordon skola upptagas och redovisas
i bilregister eller bilreservregister
enligt vad i 3 mom. samt 16—
20 §§ närmare stadgas.
eservregistrerat.
3 m o in. Bilregister föres i löpande
följd i särskilda serier för bilar,
för motorcyklar, för traktorer och
motorredskap samt för släpfordon.
För traktor skall i registret angivas,
om den tillhör klass I eller II enligt
traktorskatteförordningen den ...
(nr . . .).
igistreringsnummer.
Fordon, som------annat fordon.
11
1 in o m. Motorfordon eller med
gummihjul eller med band försedd
traktor må tagas i bruk endast om
fordonet är registrerat och vederbörligen
försett med skylt, som utvisar
fordonets registreringsnummer (r e
-
1 m o m. Motorfordon eller med
gummihjul eller med band försedd
traktor må ej tagas i bruk och motorredskap
må ej användas på sådant
sätt att det enligt traktorskatteförordningen
skall hänföras till
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1969
9
(Nuvarande lydelse)
gistreringsskylt). Om sådan
skylt förmäles i 21 § 1 mom.
Släpfordon må dragas av bil endast
om släpfordonet är registrerat
och, på sätt i 21 § 2 mom. e) stadgas,
försett med registreringsnummer.
(Föreslagen lydelse)
klass 1, om icke fordonet är registrerat
och vederbörligen försett med
skylt, som utvisar fordonets registreringsnummer
(registreringsskylt).
Om sådan skylt förmäles i
21 § 1 mom.
Släpfordon må ej dragas av bil och
släpvagn må ej dragas av sådan traktor
eller sådant motorredskap som
enligt traktorskatteförordningen tillhör
klass I, om icke släpfordonet är
registrerat och, på sätt i 21 § 2 mom.
e ) stadgas, försett med registreringsnummer.
12 §.
1 mom. Utan hinder---2 inom.;
2. att, såvitt angår motorfordon
eller traktor, fordonet är försett med
interimsskylt enligt bestämmelserna
i 3 mom. och 21 § 1 mom.;
samt
3. att fordonet-------4 mom.
Under 3------ ■—---vid besiktning.
2. att, såvitt angår motordrivet
fordon, fordonet är försett med i nterimsskylt
enligt bestämmelserna
i 3 mom. och 21 § 1 mom.;
samt
På reservregistrerat----
3 mom. Polismyndighet, som utfärdat
interimslicens för oregistrerat
fordon, skall tillhandahålla licensinnehavaren
interimsskyltar,
för motorfordon två och för traktor
en.
För varje —
Skylt skall
För skylt —
eller släpfordon.
3 mom. Polismyndighet, som utfärdat
interimslicens för oregistrerat
fordon, skall tillhandahålla licensinnehavaren
interimsskyltar, för motorfordon
två samt för traktor och
motorredskap en.
-----fyra kronor.
interimslicens beviljats.
---tillfalla statsverket.
13 §.
1 in o in. Utan hinder av vad i 11 §
stadgas må den, som yrkesmässigt
driver tillverkning av eller handel
med motorfordon, traktorer eller
släpfordon bruka av honom saluhållet
fordon i fall, som avses i 12 § 1
mom. a—d), eller för demonstration
eller försäljning av fordonet under
förutsättning
1. att han-----------
2. att, såvitt angår motorfordon,
traktor eller släpvagn, fordonet är
försett med saluv agnss kylt
enligt bestämmelserna i 3 mom. och
21 § 1 mom.; samt
1 in o in. Utan hinder av vad i 11 §
stadgas må den, som yrkesmässigt
driver tillverkning av eller handel
med motordrivna fordon eller släpfordon,
bruka av honom saluhållet
fordon i fall, som avses i 12 § 1
mom. a—d), eller för demonstration
eller försäljning av fordonet under
förutsättning
— mom. stadgas;
2. att, såvitt angår motordrivet
fordon eller släpvagn, fordonet är
försett med saluvagnsskylt
enligt bestämmelserna i 3 mom. och
21 § 1 inom.; samt
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
(Nuvarande lydelse)
3. i andra---—---4 mom.
(Föreslagen lydelse)
3 mom. länsstyrelse, som utfärdat
saluvagnslicens, gällande för
motorfordon, traktor eller släpvagn,
skall under nedan angivna villkor
tillhandahålla licensinnehavaren erforderligt
antal saluvagnsskyliar.
För varje motorfordon utlämnas två
skyltar och för varje traktor eller
släpvagn en skylt.
3 mom. länsstyrelse, som utfärdat
saluvagnslicens, gällande för motordrivet
fordon eller släpvagn, skall
under nedan angivna villkor tillhandahålla
licensinnehavaren erforderligt
antal saluvagnsskyltar. För varje
motorfordon utlämnas två skyltar
och för varje traktor, motorredskap
eller släpvagn en skylt.
Saluvagnsskylt må--- — under villkor
att, såvitt angår motorfordon el- att saluvagnsskatt blivit erlagd,
ler släpvagn, saluvagnsskatt blivit
erlagd,
att, såvitt angår motorfordon eller med----i avgift.
Saluvagnsskylt, utlämnad------skyltens utlämnande.
Har saluvagnslicens---- -—— —vederbörande länsstyrelse.
Angående rätt------- särskilt stadgas.
15
1 mom. Tillverkare här i riket
av motorfordon, traktorer eller släpfordon
eller här i riket bosatt generalagent
för sådan tillverkare i utlandet
må erhålla tillstånd att få olika
typer av tillverkningen besiktigade
(t y p b e s i 1c t n i n g).
Tillstånd till------anses
2 mom. Därest motorfordon,
traktor eller släpfordon enligt intyg,
utfärdat av tillverkare eller generalagent
med tillstånd till typbesiktning,
är i överensstämmelse med typfordon,
som blivit för denne besiktigat
och godkänt, eller företer endast
sådana avvikelser från typfordonet,
vilka äro att hänföra till fordonets
utstyrsel och icke förändra dess beskattningsförhållande,
skall så anses
som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning
den dag intyget
utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,
får icke utfärdas beträffande fordon,
som är eller varit registrerat eller
är eller varit infört i exportvagnsförteckning.
17
1 m o m. Tillverkare här i riket
av motordrivna fordon eller släpfordon
eller här i riket bosatt generalagent
för sådan tillverkare i utlandet
må erhålla tillstånd att få olika typer
av tillverkningen besiktigade (t y pbesiktning).
föreligga.
2 mom. Därest motordrivet fordon
eller släpfordon enligt intyg, utfärdat
av tillverkare eller generalagent
med tillstånd till typbesiktning,
är i överensstämmelse med typfordon,
som blivit för denne besiktigat
och godkänt, eller företer endast
sådana avvikelser från typfordonet,
vilka äro att hänföra till fordonets
utstyrsel och icke förändra dess beskattningsförhållande,
skall så anses
som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning
den dag intyget
utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,
får icke utfärdas beträffande fordon,
som är eller varit registrerat eller är
eller varit infört i exportvagnsförteckning.
§•
1 mom. Ansökan om---till salu.
Har släpfordon, som förut icke Har motorredskap eller släpfordon
registrerats, tagits i bruk enligt in- tagits i bruk enligt interimslicens och
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1969
11
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
terimslicens, skall ansökan om re- har fordonet icke förut registrerats,
gistrering av fordonet göras av äga- skall ansökan om registrering av förren
inom tre veckor från det fordo- donet göras av ägaren inom tre vecnet
togs i bruk. kor från det fordonet togs i bruk.
4 m o m. Ansökan om — -——• och postadress;
dels, i fråga om traktor, uppgift
om vilken klass fordonet tillhör enligt
traktorskatteförordningen;
dels, i-----— licensens nummer.
Ansökan skall------- stadgad avgift.
Om skyldighet att därjämte erläg- Om skyldighet att därjämte erlägga
bilskatt eller traktorskatt är särskilt
stadgat.
ga bilskatt är särskilt stadgat.
18 §.
2 mom. Ägare av — — —--
Anmälan enligt detta moment om
verkställd registreringsbesiktning
skall vara åtföljd av besiktningsinstrumentet
i tre exemplar ävensom
stadgad avgift. Angående skyldighet
att vid sådan anmälan foga bilskatt,
vartill anmält förhållande må
giva anledning, är särskilt stadgat.
- 3 mom.
Anmälan enligt detta moment om
verkställd registreringsbesiktning
skall vara åtföljd av besiktningsinstrumentet
i tre exemplar ävensom
stadgad avgift. Angående skyldighet
att vid sådan anmälan foga bilskatt
eller traktorskatt, vartill anmält förhållande
må giva anledning, är särskilt
stadgat.
Har vid -------om registrering.
Vid anmälan — ------- två exemplar.
4 mom. Avser ägare av registrerad
traktor, som tillhör klass II enligt
traktorskatteförordningen, att
använda fordonet på sådant sätt att
det kommer att tillhöra klass I, skall
han innan den ändrade användningen
sker anmäla denna till länsstyrelsen
i det län där fordonet är registrerat.
Om skyldighet att vid sådan anmälan
foga traktorskatt är särskilt
stadgat.
19
1 m o m. Har ägare av registrerat
motorfordon eller registrerad traktor
för avsikt att under viss tid eller
tills vidare icke bruka fordonet eller
ämnar ägare av registrerat släpfordon
icke vidare låta fordonet dragas
av bil, må anmälan om förhållandet
göras hos länsstyrelsen för fordonets
överförande från bilregistret till bilreservregistret.
Anmälan skall göras
§•
1 m o m. Har ägare av registrerat
motorfordon eller registrerad traktor
för avsikt att under viss tid eller
tills vidare icke bruka fordonet eller
ämnar ägare av registrerat motorredskap
eller registrerat släpfordon
bruka fordonet på sådant sätt att registrerings
plikt icke längre föreligger,
må anmälan om förhållandet
göras hos länsstyrelsen för fordonets
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
(Nuvarande lydelse)
skriftligen och åtföljas av stadgad
avgift.
(Föreslagen lydelse)
överförande från bilregistret till bilreservregistret.
Anmälan skall göras
skriftligen och åtföljas av stadgad
avgift.
21 §.
1 in o m. Registrerings-, interimseller
salnvagnsskylt skall i förekommande
fall vara anbragt på motorfordon
såväl framtill som baktill, på
traktor framtill och på släpfordon
baktill. Framtill anbragt skylt skall
vara väl synlig framifrån och baktil!
anbragt skylt väl synlig bakifrån.
På traktor må dock, om det
medför avsevärd olägenhet att föra
skylten framtill, denna i stället vara
anbragt på annan lämplig, utifrån
lätt synlig plats.
Har till —-----sådan skylt.
Vad i---
Skylt får------kan avläsas.
Närmare bestämmelser-------av Konungen.
2 mom. På registrerat-----sidvagnen är byggd för godsbefordran,
maximilast;
1 m o in. Registrerings-, interimseller
saluvagnsskylt skall i förekommande
fall vara anbragt på motorfordon
såväl framtill som baktill, på
traktor och motorerdskap framtill
samt på släpfordon baktill. Framtill
anbragt skylt skall vara väl synlig
framifrån och baktill anbragt
skylt väl synlig bakifrån.
På traktor och motorredskap må
dock, om det medför avsevärd olägenhet
att föra skylten framtill, denna
i stället vara anbragt på annan
lämplig, utifrån lätt synlig plats.
---brandväsendets räkning.
e) beträffande släpfordon, dels
fordonets registreringsnummer, dels
fordonets tjänstevikt, bredd, längd
och maximilast, dels ock uppgift
varav framgår till vilken typ av
dragfordon släpfordonet enligt besiktning
sinstrument eller typintyg
får kopplas.
På skylt,------eller typintyg.
Registrerat fordon —---fordonets identifiering.
e) beträffande släpfordon, dels
fordonets registreringsnummer, dels
ock fordonets tjänstevikt, bredd,
längd och maximilast ävensom det
största antal passagerare fordonet är
avsett att föra.
51 §.
1 mom. Då fordon---dylik släpvagn.
I stället------är anordnad.
Fordon, som under mörker är uppställt
på väg annorstädes än å parkeringsplats,
skall, såvida tillfredsställande
vägbelysning icke är anordnad,
vara försett med belysningsocli
reflexanordning i enlighet med
vad som är föreskrivet, då fordonet
föres under mörker på väg; dock att
skyltlykta, då sådan finnes, icke behöver
vara tänd och att i stället för
Fordon, som under mörker är uppställt
på väg annorstädes än å parkeringsplats,
skall, såvida tillfredsställande
vägbelysning icke är anordnad,
vara försett med belysningsoch
reflexanordning i enlighet med
vad som är föreskrivet, då fordonet
föres under mörker på väg; dock att
skyltlykta, då sådan finnes, icke behöver
vara tänd och att i stället för
13
Kungl. Ma j:ts proposition nr 45 år 1969
(Nuvarande lydelse)
stadgad lykta för sken framåt motsvarande
parkeringslykta får användas.
Å släpfordon eller efterfordon,
som icke är kopplat till bil eller
traktor, skall därutöver finnas belysnings-
eller reflexanordning, som
utsänder eller reflekterar vitt eller
gult ljus framåt.
På fordon får icke------god tid.
På fordon får under---icke körriktningsvisare.
(Föreslagen lydelse)
stadgad lykta för sken framåt motsvarande
parkeringslykta får användas.
Å släpfordon eller efterfordon,
som icke är kopplat till bil, traktor
eller motorredskap, skall därutöver
finnas belysnings- eller reflexanordning,
som utsänder eller reflekterar
vitt eller gult ljus framåt.
55 §.
1 in o m. Av bil eller traktor få
icke dragas mer än två för koppling
till bil eller traktor byggda fordon eller
ett fordon av annat slag. Draget
eller dragna fordons bruttovikt eller
sammanlagda bruttovikt får icke
uppgå till mer än två gånger det dragande
fordonets bruttovikt.
1 in o in. Av bil, traktor eller motorredskap
få icke dragas mer än två
för koppling till bil, traktor eller motorredskap
byggda fordon eller ett
fordon av annat slag. Draget eller
dragna fordons bruttovikt eller sammanlagda
bruttovikt får icke uppgå
till mer än två gånger det dragande
fordonets bruttovikt.
Fordon, som------- lämpligt sätt.
65 §.
4 in o in. Sökes ej inom föreskriven
tid registrering av motorfordon,
av traktor med gummihjul eller band
eller av släpfordon på sätt i 17 §
stadgas, straffes den felande med
dagsböter.
Underlåter någon, —--femhundra kronor.
Om någon,-----— sin skyldighet.
4 in o m. Sökes ej inom föreskriven
tid registrering av motordrivet
fordon eller släpfordon på sätt i 17 §
stadgas, straffes den felande med
dagsböter.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.
2. Fordon, som enligt äldre bestämmelser får brukas utan att det är registrerat
men som skall vara registrerat enligt de nya bestämmelserna, får
brukas till utgången av år 1969 utan hinder av att det ej är registrerat och
försett med föreskrivna skyltar.
3. Den som vid förordningens ikraftträdande äger fordon som avses i
punkt 2 skall söka registrering av fordonet senast den 15 oktober 1969. Bestämmelserna
i vägtrafikförordningen om vad som i övrigt skall iakttagas
vid ansökan om registrering och om påföljd för den som underlåter att söka
registrering eller lämnar oriktig uppgift vid sådan ansökan äger därvid motsvarande
tillämpning.
4. Den som vid förordningens ikraftträdande äger traktor som är registrerad
eller för vilken registrering är sökt skall senast den 1 oktober 1969 anmäla
hos länsstyrelsen i det län där fordonet är registrerat, vilken klass fordonet
tillhör enligt traktorskatteförordningen.
5. Om någon underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan som avses
i punkt 4 eller vid sådan anmälan lämnar veterligen oriktig uppgift äger
65 § 4 mom. andra och tredje styckena samt 5 mom. första stycket vägtrafikförordningen
motsvarande tillämpning.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
7 mars 1969.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lange, Holmqvist,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning av
traktorer och motorredskap och anför.
Inledning
Frågan om beskattning av traktorer har varit aktuell i olika sammanhang.
I en år 1953 avgiven promemoria (Stencil Fi den 30 december 1953)
framhöll 1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken
att dess förslag till beskattningsregler (SOU 1953: 34) kunde tänkas
leda till en intensifierad användning av traktortåg på allmänna vägar och
gator. Sedan utredningen konstaterat att det var nödvändigt att avkräva
traktortrafiken dess kostnadsansvar för väganvändningen, föreslog utredningen
en särskild skatt för traktorer som framfördes på allmän väg eller
gata. Förslaget, som inte omfattade bensindrivna jordbrukstraktorer, innebar
en enhetlig, årlig traktorskatt för brännolje- eller fotogendrivna jordbrukstraktorer
och en årlig traktorskatt, differentierad efter tjänstevikt,
för trafiktraktorer. I den proposition, vari utredningens huvudbetänkande
behandlades (prop. 1954: 112), anslöt sig föredragande departementschefen
till principen att traktorer, som används på allmänna vägar och gator, borde
delta i kostnaderna för vägväsendet. Departementschefen ansåg emellertid
att de redovisade uppgifterna om väganvändningen var alltför osäkra för
att tjäna som grund för en mera definitivt utformad beskattning av traktortrafiken.
Departementschefen fann sig därför inte kunna i det sammanhang
som då förelåg förorda att en särskild traktorskatt infördes. Riksdagen godkände
departementschefens uttalande i detta avseende (BeU 45, rskr 277).
Under hänvisning till att frågan om traktorbeskattning övervägdes av
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
1953 års trafikutredning lämnade riksdagen (BeU 1958: 18 och 1960: 12)
utan åtgärd vissa motioner i ämnet (1958: I: 37 och II: 43 samt 1960: I: 122
och II: 145).
I betänkandet Svensk Trafikpolitik I (SOU 1961:23) föreslog 1953 års
trafikutredning som ett provisorium i avvaktan på utredningens slutliga
förslag till reviderad vägtrafikbeskattning att för traktorer, som användes
i yrkesmässig trafik och som framfördes på annat drivmedel än bensin,
skulle utgå en årlig skatt, differentierad efter tjänstevikt. Förslaget avstyrktes
vid remissbehandlingen. Efter motion till 1963 års riksdag (II:
427) med yrkande om förslag till traktorbeskattning hänvisade bevillningsutskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande (BeU 1963: 24) till det
förslag 1953 års trafikutredning framlagt. Utskottet framhöll bl. a. att det
enligt utskottets mening var angeläget att understryka vikten av att frågan
om beskattning av traktorer fick sin snara lösning, eftersom ett fortsatt
dröjsmål kunde bidra till att traktortrafiken på väg ökade ytterligare på
lastbilstrafikens bekostnad. Med hänsyn till att frågan var under Kungl.
Maj :ts prövning genom 1953 års trafikutrednings förslag, fann utskottet
dock inte påkallat med särskild riksdagsskrivelse rörande beskattningen av
traktorer i vägtrafik.
I 1963 års principproposition (nr 191) rörande riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken behandlades de betänkanden som avlämnats av 1953 års
trafikutredning. Föredragande departementschefen föreslog en viss liberalisering
beträffande de yrkesmässiga traktortransporterna. Något förslag om
traktorbeskattning framfördes inte i propositionen, som i detta avseende
lämnades utan erinran av riksdagen (S3LU 1, rskr 424).
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 26 februari 1965 tillkallade
jag sju sakkunniga med uppgift att verkställa översyn av vägtrafikbeskattningen
och därmed sammanhängande frågor. I direktiven till utredningen,
som antagit namnet bilskatteutredningen\anförde jag bl. a. att frågan om beskattning
av traktorer och motorredskap hörde till de problem, som utredningen
hade att ta ställning till.
Den 11 november 1968 avlämnade bilskatteutredningen betänkandet Traktorbeskattning
(SOU 1968: 50). Utredningen föreslår att traktorer i skattehänseende
indelas i tre klasser. Till den första hänförs traktorer som i
princip ej används för transport på allmän väg. För dessa traktorer föreslås
inte någon skatt. Till den andra klassen hänförs traktorer, som ej drivs
med bensin och som i viss omfattning används för transport på allmän väg
av produkter från eller förnödenheter för lantbruk eller skogsbruk. För
dessa föreslås dels en enhetlig årsskatt, dels en veckoskatt, differentierad
efter traktorns tjänstevikt. Till den tredje klassen hänförs övriga traktorer.
1 Ledamöter generaldirektören Hörjel, tillika ordförande, riksdagsmännen Folke Björkman
Johannes Blidfors, Nils-Eric Gustafsson och Gösta Sterne samt hovrättsassessorn Hans Henrik
Abelin och kanslirådet Böret Palm.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
För dessa föreslås en årlig skatt efter samma grunder som den nuvarande
fordonsskatten på lastbilar. Som framgår av den fortsatta redogörelsen föreslås
även att motorredskap i skattehänseende likställs med traktorer och att
släpvagnar som dras efter traktorer i klass III beskattas på samma sätt som
lastbilsdragna släpvagnar.
Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet i
detta ärende som bilaga.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren,
Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, statens järnvägar, statens
vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, statens väginstitut, transportnämnden,
statens trafiksäkerhetsråd, statskontoret, riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i
Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens
län, bilregisterutredningen, motorredskapsutredningen, Aktiebolaget
Svensk Bilprovning, Aktiebolaget Sågverksintressenter, Biltrafikens Arbetsgivareförbund,
Föreningen Skogsbrukets Arbetsgivare, Motorbranschens
Riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Riksförbundet
Landsbygdens Folk (RLF), Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Skogsoch
lantarbetsgivareföreningen, Sveriges Bilindustri- och bilgrossistförening,
Svenska Järnvägsmannaförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska
Lantmännens Riksförbund, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, Svenska
petroleuminstitutet, Svenska skogsarbetareförbundet, Svenska Sockerfabriks
Aktiebolaget, Svenska Transportarbetareförbundet, Svenska vägföreningen,
Sveriges Betodlares Centralförening, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Lantbruksförbund, Sveriges Schaktentreprenörers Riksförbund och
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Dessutom har yttranden avgetts
av Skånes handelskammare, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen,
Sveriges Mekanförbund och Sveriges Tivoliägareförening.
Nuvarande ordning
Enligt vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) indelas motordrivna
fordon i motorfordon (dvs. bilar och motorcyklar), traktorer och
motorredskap. Traktor skall vara inrättad huvudsakligen som dragfordon
och motorredskap inrättat huvudsakligen som arbetsredskap. För båda dessa
fordonsslag gäller att de skall vara konstruerade för en hastighet av högst
30 km/tim. och bara med svårighet kunna ändras till högre hastighet. Enligt
vägtrafikförordningen gäller vidare att släpfordon bl. a. skall vara byggt för
koppling till bil eller traktor och avsett för person- eller godsbefordran. Om
släpfordonet är försett med hjul eller band kallas det släpvagn.
Med vissa undantag — bl. a. i fråga om motordrivna fordon eller släpfor -
Kungl. Maj. ts proposition nr 45 år 1969 17
don som tillhör staten och som är tillverkade för särskilda militära ändamål
— föreligger registreringsplikt för bilar och motorcyklar, för traktorer som
är försedda med gummihjul eller band och för släpfordon som dras av bil.
Fordon som är registreringspliktigt får med vissa undantag användas bara
om det är registrerat. Ägare av registrerat fordon är skyldig att till registreringsmyndigheten
anmäla vissa ändringar på fordonet, t. ex. sådana som
rör tjänstevikten.
Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt utgår
med vissa undantag skatt för registrerade motorfordon och släpvagnar. Fordonsskatt
utgår emellertid inte för traktorer eller motorredskap. Skatteplikten
inträder enligt huvudregeln när fordonet registreras och upphör med
utgången av den månad då fordonet förs av ur bilregistret.
Skallen utgår i princip för kalenderår. Inträder skattskyldighet under det
löpande året, erläggs skatt med belopp som motsvarar återstående del av året
inberäknat den månad under vilken skattskyldighet inträder. Skatt kan inte
utgå för kortare tid än kalendermånad. Skattskyldig är den som vid kalenderårets
början är eller bort vara registrerad som ägare till fordonet eller,
när fordonet första gången förs in i bilregistret, den som därvid antecknas
som ägare.
Skatten utgår med olika belopp för motorcyklar, personbilar, lastbilar,
bussar och släpvagnar. Skattesatserna för samma fordonskategori varierar
med fordonsvikten. För bilar tas skatten ut i form av en grundavgift (165
kr.) och en tilläggsavgift som är olika för personbil, lastbil och buss. Tillläggsavgiften
varierar med tjänstevikten. För lastbil är t. ex. tilläggsavgiften,
om fordonets tjänstevikt ej överstiger 3 000 kg, 55 kr. för varje påbörjat tal
av 100 kg av tjänstevikten minskad med 900 kg. Om tjänstevikten t. ex. överstiger
7 000 kg, är tilläggsavgiften 4 995 kr. för 7 000 kg av tjänstevikten och
180 kr. för varje påbörjat tal av återstående del av tjänstevikten.
Skatten på släpvagnar utgår i förhållande till fordonets totalvikt enligt en
indelning i f. n. nio skatteklasser och utgör lägst 120 och högst 1 800 kr.
Genom prop. 1969: 10 har föreslagits en höjning av den årliga fordonsskatten
för registrerade släpvagnar med en totalvikt om 11 000 kg eller däröver.
Propositionen är f. n. föremål för riksdagens prövning.
Som tidigare nämnts utgår fordonsskatt i princip bara på registrerade motorfordon
och släpvagnar. Om ett sådant fordon tas i bruk utan att skatt erlagts,
kan straff ådömas enligt automobilskatteförordningen. Brukas fordonet
utan att registrerings- eller anmälningsskyldighet fullgjorts, kan den
försumlige straffas enligt vägtrafikförordningen. Döms ägaren till ansvar i
sistnämnda fall, skall han dessutom förpliktas att utge den skatt som undandragits
genom förfarandet.
Enligt kungörelsen den 12 december 1924 (nr 513) angående uppbörd av
automobilskatt m. m. skall automobilskatt påföras skattskyldig i det inom
vederbörande län förda bilregistret första gången då fordonet registreras
2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr IS
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
och därefter för varje kalenderår så länge fordonet är skattepliktigt. Ordinarie
uppbörd av fordonsskatt sker genom postverkets försorg årligen under
tiden den 10 februari—den 4 mars. Skattekvitto tillställs den skattskyldige
mot postförskott. Fr. o. m. den 1 januari 1969 kan skattskyldig för bil eller
släpvagn erhålla anstånd med betalning av skatten, om denna överstiger
1 500 kr. Bestämmelserna om anstånd innebär att skatten kan få erläggas
genom högst fyra delbetalningar under året. Möjligheterna till anstånd med
betalning av fordonsskatten regleras i kungörelsen den 9 november 1956
(nr 556) om anstånd i vissa fall med erläggande av automobilskatt (senast
ändrad 1968: 488).
Skatt på drivmedel utgår i form av brännoljeskalt, gasolskatt eller bensinskatt.
Dessa skatter är specialdestinerade för vägväsendet. Dessutom beskattas
drivmedlet med motorbränsleskatt och allmän energiskatt.
Enligt förordningen den 15 december 1961 (nr 653) om brännoljeskatt
utgår sådan skatt på brännolja med 34 öre för liter. Om skatten skall erläggas
av tillverkare eller registrerad leverantör eller vid import utgör den
dock 31 öre för liter. Skatt enligt förordningen skall inte utgå för brännolja
som uppenbart är avsedd att förbrukas för annat ändamål än drift av motor
i motorfordon. Brännoljeskatt utgår sålunda inte för olja som används för
drift av traktorer eller motorredskap.
Enligt förordningen den 29 maj 1964 (nr 352) om gasolskatt utgår sådan
skatt på gasol i princip med 29 öre för liter. Skatt enligt förordningen utgår
om bränslet används för drift av motor i motorfordon men inte om bränslet
nyttjas för drift av traktorer eller motorredskap.
Enligt förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt utgår sådan
skatt på bensin och vissa alkoholer med 43 öre för liter. I princip är all
bensin skattepliktig, sålunda även den som används för drift av traktorer.
Skattskyldighet åvilar som regel registrerade tillverkare och återförsäljare
samt importör.
Beträffande bensindriven traktor utgår fr. o. in. år 1958 restitution med
340 kr. per år och traktor för bensinskatt på den bensin som förbrukats
vid användning av traktorn inom brukningsenheter med en viss minsta
areal. Principiellt beräknas restitutionsbeloppet med utgångspunkt från en
genomsnittlig total bensinförbrukning med avdrag för den förbrukning som
kan hänföras till körning på väg. Den sistnämnda förbrukningen anses generellt
utgöra en sjättedel av den totala förbrukningen. Riktlinjerna i övrigt
för beräkningen av restitution av bensinskatt på bensin som används
vid drift av jordbrukstraktorer framgår av prop. 1959: 37 (BeU 20, rskr
113).
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
19
Utredningen
I betänkandet redovisar utredningen inledningsvis vissa allmänna synpunkter
på frågan hur vägtrafikbeskattningen bör utformas. Enligt utredningen
skall skatten eller avgiften för det enskilda fordonet så nära som
möjligt motsvara vad som med utgångspunkt i de år 1963 antagna trafikpolitiska
principerna! utgör fordonets kostnadsansvar (den s. k. kostnadsansvari
g hetsprincipen). I enlighet härmed skall skattesystemet
ge möjlighet att ta ut såväl särkostnaderna (de trafikberoende kostnaderna)
som de gemensamma kostnaderna (de trafikoberoende kostnaderna
eller residualkostnaderna). Vidare bör enligt utredningen beskattningen
täcka hela vägtrafiksektorn men i minsta möjliga utsträckning gå därutöver.
Skattesystemet måste också, framhåller utredningen, vara billigt och enkelt
att administrera och hantera för myndigheter och enskilda.
Med dessa utgångspunkter har utredningen funnit att det lämpligaste skattesystemet
för bensindrivna fordon bör vara en kombination av bensinskatt
och fordonsskatt, utformad på i princip samma sätt som nu. Vad beträffar
brännoljedrivna fordon har utredningen med hänsyn till pågående undersökningar
ännu inte tagit ställning till vilket skattesystem som bör väljas.
Valet star bär mellan a ena sidan fordonsskatt kombinerad med brännolj eskatt
och å andra sidan en beskattning efter körd vägsträcka (kilometerskatt).
Utredningen framhåller att valet av skatteform i princip inte påverkar
det förslag till traktorbeskattning som utredningen nu lägger fram.
Beräffande kostnadsansvarighetsprincipen, tillämpad på vägtrafiksektorn,
framhåller utredningen, att, förenklat uttryckt, principen får anses innebära
att för varje fordon skall erläggas en avgift som motsvarar de kostnader
som fordonet förorsakar det allmänna. Därigenom uppnås konkurrens
på lika villkor mellan olika fordonsslag och den samhällsekonomiskt mest
fördelaktiga transportapparaten.
Utredningen har gjort vissa kostnadsberäkningar för att klarlägga skillnaderna
i transportkostnad mellan lastbils- och traktorekipage. En schematisk
beräkning har utförts från vissa förenklade förutsättningar. I båda
fallen har beräkningarna utgått från samma slag av fordon, nämligen ett
dragfordon, konstruerat som semitrailer, och en påhängsvagn med boggi.
Resultatet av de jämförande beräkningarna tyder enligt utredningen på att
traktortransporter i dagens läge är billigare än lastbilstransporter även på
längre transportavstånd. Den avgörande orsaken härtill är enligt utredningen
att det för traktortransporterna inte lämnas något bidrag till kostnaderna
för vägväsendet.
Utredningen konstaterar att den nuvarande skattefriheten för traktorerna
och den bristande konkurrensneutraliteten mellan lastbils- och traktor
1
Jfr prop. 191, S3LU 1, rskr 424.
2f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 45
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
transporter har lett till en olycklig snedvridning. Utredningen anser det angeläget
att bromsa denna utveckling och föreslår att man inför en med fordonsskatten
på lastbilar likvärdig beskattning av traktortransporter på allmän
väg.
Utredningen har företagit vissa undersökningar rörande traktoranvändningen
i lantbruk, skogsbruk, anläggningsarbeten in. in. På grundval av inhämtade
upplysningar angående användningen av traktorer och motorredskap
har utredingen kommit till vissa slutsatser. Beträffande användningen
av traktorer i lantbruket finner utredningen att det helt övervägande antalet
leveranser till och från cenlralförening sker inom korta transportavstånd
(upp till 15 km). I fråga om användningen av traktorer i skogsbruket anser
utredningen att en minskning kan förutses av den relativt obetydliga andel
av det transportarbete som i dag sker på vägar för vilka bidrag helt eller
delvis utgår av allmänna medel. Vad slutligen gäller användningen av traktorer
och motorredskap i anläggningsarbeten in. m. konstaterar utredningen
följande. Förekommande motorredskap är bl. a. asfalt- och betongutläggare,
grävmaskiner, lyftkranar, motorschaktvagnar och väghyvlar. Bara i undantagsfall
används dessa fordon i transportarbete. Däremot bär, framhåller
utredningen, vanliga jordbruks^aktörer med tillkopplad släpvagn använts
ganska länge för transport av jord, grus, sand o. d. Genom att bygga
en speciell släpkärra med tippkar för masstransporter vid schaktningsarbeten
har man erhållit s. k. traktordumprar som genom drivning på släpvagnens
axel fått en särskilt god kapacitet och framkomlighet. För att dumperekipagen
skall kunna klassificeras som traktor med släpvagn — och alltså
undantas från skatteplikt såsom för lastbil — har ramleden gjorts delbar.
Enligt utredningen kan man räkna med att ett inte obetydligt antal dumprar
används i transportarbete på allmän väg.
Utredningen konstaterar vidare att traktorer med tillkopplade släpvagnar
används för rena landsvägstransporter. Det har emellertid inte varit möjligt
att göra en fullständig undersökning av hur traktorer används för sådana
transporter vid sidan av transporter inom lantbruks- och skogsbruksnäringarna.
Utredningen belyser i stället transportförhållandena genom olika
exempel som visar skattesystemets betydelse för valet av transportmedel.
Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att skatt i viss omfattning
skall utgå för traktorer. Utredningen föreslår också att motorredskap
i skattehänseende likställs med traktorer. Skatten föreslås utgå i förhållande
till traktorns användning för transport. Med transport avser utredningen befordran
av gods som inte är lastat på traktorn. Normalt förutsättes att godset
lastas på släpvagn, kopplad till traktorn.
Utredningen föreslår att traktorer i skattehänseende indelas i tre
klasser.
Till klass I hör traktor som inte används för transport på allmän väg eller
vars användning för sådan transport är begränsad till antingen passage av
Kungl. Maj.ts proposition nr 45 år 1969
21
allmän väg eller färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe e. d.
för transport av redskap, som skall drivas med traktorn, eller av drivmedel
eller reservdelar för traktorn eller redskapet. Dessa traktorer, liksom till dem
kopplade släpvagnar, föreslås fria från fordonsskatt och brännoljeskatt.
Till klass II hör traktor som används för transport på allmän väg av produkter
från eller förnödenheter för lantbruk eller skogsbruk. Annat gods
får bara i undantagsfall transporteras på allmän väg med traktor som tillhör
klass II. Sådan användning som medges för traktor i klass I föreslås dock
alltid tillåten. Som lantbruks- eller skogsbruksprodukter anses enligt förslaget
inte varor som genom industriell bearbetning eller på annat sätt förädlats
mera än som är normalt på fältet eller i skogen.
För brännoljedrivna traktorer i klass II föreslås en årlig traktorskatt. Vid
bestämmande av årsskattens belopp har utredningen sökt beräkna vad som
normalt kan antas utgå per år i form av traktorskatt (där traktorn hänförs
till klass III), släpvagnsskatt och brännoljeskatt för ett ekipage av den storlek
som vanligen används i lantbruk. Utredningen anser det realistiskt att
räkna med traktorskatt om ca 500 kr., släpvagnsskatt om 840 kr. och brännoljeskatt
om ca 1 350 kr. (körsträclca 1 500 mil, oljeförbrukning 3 liter för
mil och brännoljeskatt 30 öre för liter). Härvid erhålls en total årsskatt om
ca 2 700 kr. Med hänsyn till att lantbruks- och skogsbrukstraktorer bara i
begränsad omfattning utnyttjar de allmänna vägarna och att särskilda inskränkningar
föreslås i rätten att använda fordonen i sådan trafik, anser
utredningen en traktorskatt om 200 kr. för helt kalenderår skälig.
Om traktorn används för transport på längre sträcka av allmän väg än
20 km, föreslår utredningen att särskild veckoskatt skall utgå beroende på
traktorns tjänstevikt. Utredningen föreslår att veckoskatten blir 30 kr., om
tjänstevikten inte överstiger 1 600 kg, 50 kr., om tjänstevikten överstiger
1 600 men inte 3 000 kg, och 80 kr., om tjänstevikten överstiger 3 000 kg.
I normalfallet torde veckoskatten enligt utredningen bli 50 kr. Veckoskattens
belopp har beräknats med hänsyn till den föreslagna skatten för traktor
av tre normalstorlekar i klass III och med en antagen körsträclca om
1 500 mil och brännoljeskatt om 30 öre för liter. De framräknade beloppen
har minskats med traktorskatten 200 kr., varefter återstoden dividerats med
50.
Utredningen föreslår att traktorskatt ej skall utgå för bensindriven traktor
i klass II och att fordonsskatt ej skall utgå för släpvagn som dras av traktor
i klass II. Vidare föreslås att skattefri brännolja får användas för drift
av traktor i klass II.
Till klass III hör övriga traktorer. För dessa föreslås inga begränsningar
i rätten att använda allmänna vägar. Traktorskatt föreslås utgå för dessa
traktorer med belopp som varierar efter fordonets tjänstevikt och som bestäms
med utgångspunkt från skatten för lastbilar. Med hänsyn till att
traktorn på grund av sin lägre hastighet har kortare årlig körsträcka, före
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr hö år 1969
slår utredningen att traktorskatten bestäms till hälften av fordonsskatten
för en lastbil med motsvarande tjänstevikt. Utredningen förutsätter att traktorer
i klass III skall framföras på beskattat bränsle.
Beträffande släpvagnar visar en av utredningen företagen undersökning
(Stencil Fi 1969: 1) att lastbilsdragna släpvagnar utnyttjas i betydligt mindre
utsträckning än dragfordonen. Eftersom traktorerna i motsats till lastbilarna
inte i någon utsträckning kan utnyttjas för transport utan släpvagn,
finner utredningen att användningen av traktor och släpvagn är i huvudsak
lika när det gäller traktortåg. Utredningen anser det därför inte finnas anledning
att reducera skatten för traktordragna släpvagnar i förhållande till
lastbilsdragna. Utredningen föreslår med hänsyn härtill att släpvagn som
dras efter traktor i klass III beskattas på samma sätt som lastbilsdragna
släpvagnar. Fordonsskatt för dessa släpvagnar föreslås således utgå enligt
automobilskatteförordningen.
Som framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser föreligger registreringsplikt
för traktorer som är försedda med gummihjul eller band
och för släpvagnar som dras av bil. Registreringsplikt föreligger inte för
motorredskap. Utredningen föreslår att registreringsplikten utvidgas att
omfatta traktorer och motorredskap i klasserna II och III och släpfordon
som dras av traktor eller motorredskap i klass III. Vid registrering av
traktor och motorredskap skall sökanden enligt utredningens förslag uppge
vilken klass fordonet skall tillhöra. Avser någon att använda traktorn eller
motorredskapet på sådant sätt att fordonet kommer att tillhöra högre skatteklass
än tidigare, skall han anmäla detta till bilregistret, innan förändringen
i användandet inträder. Bötesstraff bör enligt utredningen kunna
följa för den som åsidosätter registrerings- eller anmälningsskyldighet.
De regler som gäller för uppbörd av automobilskatt bör enligt utredningen
gälla även beträffande traktorskatt. Veckoskatten skall emellertid enligt utredningens
förslag betalas förskottsvis för kalendervecka till posten utan att
bilregistret kopplas in. Skattemedlen föreslås redovisade utan specifikation
direkt till riksrevisionsverket. Vid betalning av veckoskatten skall enligt
förslaget användas en särskild blankett. Postens kvitto skall gälla som kvitto
på veckoskatten.
Utredningen föreslår att den nya beskattningen skall tillämpas fr. o. m.
år 1970. För att uppdateringen av bilregistren skall vara klar i god tid
föreslås att de nya reglerna om anmälnings- och registreringsskyldighet skall
gälla redan fr. o. m. den 1 oktober 1969 och att ägare av registrerad traktor
inom tre veckor från denna dag skall ha anmält till bilregistret till vilken
klass traktorn skall höra.
Utredningens förslag till traktorbeskattning föranleder ändringar i vägtrafiklagstiftningen
och i viss annan lagstiftning, bl. a. drivmedelsskattelagstiftningen.
Förslagen i dessa hänseenden är genomgående att betrakta som
följdändringar med hänsyn till de förslag som tidigare redovisats.
Kungl. Maj:ts proposition nr k5 år 1969 23
Utredningens förslag om utvidgning av registreringsplikten för vissa fordon
medför att kontrollbesiktning skall ske även av släpvagn som dras av
traktor i klass III, medan traktorn fortfarande faller utanför besiktningstvånget.
Utredningen finner flera skäl tala för att även dessa traktorer underkastas
kontrollbesiktning men anser det falla utanför utredningsuppdraget
att lägga fram förslag i denna fråga.
Remissyttrandena
Av ett 70-tal remissinstanser ställer sig flertalet positiva till utredningens
principiella resonemang, enligt vilket varje fordon skall stå sitt
vägkostnadsansvar gentemot det allmänna. Man tillstyrker att traktortransporter
på allmän väg skattemässigt får bära sin del av vägtrafikkostnaderna.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att den av utredningen åberopade
kostnadsansvarighetsprincipen synes vara riktig som grund för bedömningen
av föreliggande skattefråga. Länsstyrelsen konstaterar emellertid att utredningen
eftersträvat en anpassning av traktorskatten till skatten på lastbilar
utan att man kunnat göra klart för sig i vad mån lastbilsbeskattningen
sker i överensstämmelse med kostnadsansvarighetsprincipen. Även om det
således enligt länsstyrelsens uppfattning föreligger en brist i underlaget för
bedömningen av frågan om en traktorbeskattning, anser länsstyrelsen det
dock lämpligt att traktorskatt i viss omfattning införs redan nu med hänsyn
till traktorernas förmodade del i de totala trafikkostnaderna. Sveriges Lantbruksförbund
ansluter sig till den principiella uppfattningen att kostnadsansvarighetsprincipen
bör vara vägledande vid uppgörande av ett rättvist
skattesystem. En förutsättning för principens genomförande är dock att de
olika trafikgrenarnas kostnadsansvar blir klarlagt. Förbundet konstaterar
att utredningen inte — vilket ej heller varit utredningens uppgift — beräknat
kostnadsansvaret för någon trafikgren, varför de slutsatser som utredningen
kommit fram till i stor utsträckning framstår som obestyrkta påståenden.
Enligt förbundets mening har utredningen, när den beräknat traktorns
eventuella samhällsnytta, gjort jämförelsen med lastbil under den
orealistiska förutsättningen att lastbilens nuvarande beskattning motsvarar
dess verkliga kostnadsansvar. Avgörande för frågan, om traktortransporter
är samhällsekonomiskt omotiverade, är emellertid enligt förbundet hur kostnadsansvaret
i verkligheten är fördelat. Förbundet anser det sannolikt att
en undersökning av olika trafikgrenars kostnadsansvar kommer att visa
att traktorerna visserligen bör beskattas men att skatten på lastbilarna f. n.
ej motsvarar deras kostnadsansvar. Liknande synpunkter anförs av bl. a.
Svenska Byggnadsentreprenörföreningen.
Lansstyrelsen i Kopparbergs län anser att, om generella skatteuttag med -
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
för en i förhållande till kostnadsansvaret för hög skatt, en utjämning bör
ske för uppnående av skälig rättvisa.
Överbefälhavaren har i princip intet att erinra mot förslaget men förutsätter
att utgiftsramen för det militära försvaret i 1968 års försvarsbeslut
kompenseras med belopp motsvarande de merkostnader som följer av att
förslaget genomförs.
En del remissinstanser tar inte ställning till utredningens principiella resonemang
i förevarande sammanhang utan föredrar att avvakta utredningens
slutbetänkande. Denna inställning företräds av bl. a. domänstijrelsen,
Föreningen Skogsbrukets Arbetsgivare, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Skogsindustriernas Samarbetsutskott
och Sveriges Industriförbund. Industriförbundet påpekar att,
även om förslaget avser att tillgodose principen om konkurrensneutralitet
mellan olika transportgrenar, utredningen inte har angett hur denna princip
och kostnadsansvarighetsprincipen skall kunna förenas. Förbundet anser
det omöjligt att avgöra, om man med utredningens förslag når ett uttag
som överensstämmer med det enskilda fordonets kostnadsansvar eller ej.
I förbundets synpunkter instämmer i huvudsak Sveriges Mekanförbund.
Motorbranschens Riksförbund vill avvakta utredning angående motorismens
kostnadsansvar, innan slutlig ställning tas till frågan, och betraktar
utredningens förslag som provisoriska.
Några remissinstanser ställer sig mer eller mindre kritiska mot möjligheterna
att praktiskt genomföra kostnadsansvarighetsprincipen. Länsstyrelsen
i Blekinge län anser att vid utformningen av vägtrafikbeskattningen denna
princip måste modifieras med hänsyn till intresset av ett enkelt och lätthanterligt
skattesystem. RBF anser principen riktig som teoretisk konstruktion
in en finner den inte användbar för praktiskt bruk.
Beträffande den allmänna utformningen av förslaget till
traktorbeskattning ställer sig samtliga remissinstanser positiva till införande
av skatt på sådana traktorer som av utredningen hänförts till klass III.
Länsstyrelsen i Värmlands län, RBF och Sveriges Industriförbund avstyrker
dock att andra traktorer än klass III-traktorer beskattas. RLF anser att
en traktorskatt som exklusivt drabbar jordbruket framstår som ytterst diskutabel,
eftersom en sådan skatt direkt skulle påverka lönsamheten och
arbetsinkomsterna inom näringen och rubba balansen gentemot andra näringar
och grupper i samhället. Från jordbrukets sida kommer enligt föibundet
att krävas ekonomisk kompensation, om en sådan traktorskatt införs.
Förbundet framhåller att en fast traktorskatt inte kommer att påverka
lantbrukarens val av transportmedel, eftersom detta blir en fast kostnad
till vilken lian tar hänsyn vid sin företagsekonomiska marginalkalkyl. Genom
att en traktorskatt påverkar användningen av jordbrukstraktorerna
kommer emellertid transportarbetet under lågsäsongen att skäras ned. Därigenom
ökas risken för att arbetskraft friställs.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
25
I några fall ifrågasätts om storleken av skattesatserna för traktorer i
klass III avpassats så att konkurrensneutralitet uppnåtts i förhållande till
lastbilarna. Sålunda framhåller Motororganisationernas samarbetsdelegation,
Sveriges Bilindustri- och bilgrossistförening, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska petroleuminstitutet och Svenska vägföreningen i gemensamt
yttrande och med instämmande av Motorbranschens Riksförbund,
att utredningen inte redovisat några uppgifter som stöder förslaget att sätta
skatten på traktorer i klass III till ungefär hälften av fordonsskatten för
lastbilar. Man finner det därför svårt att säga, om den eftersträvade konkurrensneutraliteten
mellan lastbils- och traktortransporter erhållits.
Även i fråga om den årliga skatten för traktorer i klass II ifrågasätts från
en del håll, om den föreslagna skattesatsen kan anses väl vald. Några, bland
dem lantbruksstyrelsen, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Svenska
Lantmännens Riksförbund och Sveriges Lantbruksförbund, föreslår att årsskatten
differentieras efter traktorns storlek och bestäms till SO, 100 resp.
120 kr. Om skattesatsen 200 kr. skulle fastställas, bör den enligt remissinstanserna
i vart fall inbegripa veckoskatten.
Svenska Järnvägsmannaförbundet anser, mot bakgrunden av att en realistisk
beräkning av årsskatten synes vara 2 700 ler., att en närmare undersökning
bör ske om skattens höjd.
Några remissinstanser anser att ett alternativ till fordonsskatt på traktorer
är att beskatta den brännolja som används för traktordrift. Bland dem
som framför sådana eller liknande synpunkter är riksrevisionsverket och
länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Enligt länsstyrelsen i Blekinge
län bör drivmedelsbeskattning snarare än kilometerskatt komma till
användning. Med hänsyn till att nuvarande skattefrihet för traktorer lett
till en ej önskvärd snedvridning av transportapparaten, tillstyrker länsstyrelsen
dock utredningens förslag i huvudsak, i vart fall som en provisorisk
lösning.
En del remissinstanser anser att beskattning av traktorer bör ske med
hänsyn till traktorns tjänstevikt eller motorstyrka. Bland dem som förordar
beskattning på någon av dessa grunder är länsstyrelserna i Kronobergs,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, Skånes handelskammare och
Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget. Sveriges Lantbruksförbund föreslår, för
den händelse beskattning av jordbrukstraktorer anses påkallad, att skatten
utgår efter traktorns storlek. I förbundets synpunkter instämmer Skogs- och
lantarbetsgivareföreningen, Svenska Lantmännens Riksförbund och Sveriges
Betodlares Centralförening.
Sveriges Industriförbund förordar att skatt för traktorer, som inte hänförs
till den av utredningen föreslagna klass III, utgår i form av kilometerskatt
enligt deklaration av traktorägaren.
Svenska Transportarbetareförbundet anser att beskattning inte bör ske
av traktorer utan av släpvagnar som dras av traktorer. Skatten bör enligt
förbundet utgå enligt samma mönster som för lastbilsdragna släpvagnar.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
Sveriges Industriförbund anser att utredningen åsidosatt kostnadsansvarighets-
och konkurrensneutralitetsprinciperna när det gäller beskattningen
av traktordumprarna. Förbundet anser att dumprarna genom förslaget i
skattehänseende likställts med traktorer i klass III trots att de transporter,
som sker med dumprarna på allmän väg, utförs på relativt korta vägsträckor.
Eftersom den faktiska väganvändningen får anses vara förhållandevis
ringa, anser förbundet att dumprarna enligt förslaget blivit för hårt
beskattade. Skånes handelskammare anser att problemet kan lösas antingen
genom att restitution sker av brännoljeskatt för transportarbete som utförts
utanför de allmänna vägarnas område eller genom att fordonsskatten för
denna kategori sänks till en lägre nivå, förslagsvis en fjärdedel av fordonsskatten
för en lastbil med motsvarande tjänstevikt. Svenska Byggnadsentreprenörföreningen
anser att frågan om beskattning av dumprarna bör utredas
ytterligare. Föreningen kan dock tänka sig en beskattning av dumprarna
efter samma grunder som i fråga om jordbruks- och skogsbrukstraktorer.
Svenska Järnvägsmannaförbundet å andra sidan anser flera skäl tala för
att dumprar, som till någon del trafikerar allmänna vägar, skall beskattas
som lastbilar.
Sveriges Tivoliägareförening framhåller att förslaget till beskattning av
traktorer i klass III leder till en kostnadsfördyring för medlemmarna med
ca 50 %. Föreningen föreslår att traktor som används för tivoliverksamhet,
i cirkusföretag och liknande sammanhang hänförs till klass I eller II.
Utredningens förslag att i skattehänseende jämställa motorredskap med
traktorer tillstyrks eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet
remissinstanser.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att omfattningen av skattskyldigheten
är oklar och att den därför bör preciseras. Länsstyrelsen antar att
bara motorredskap som i större omfattning används som lastfordon skall
beskattas. Enligt motorredskapsutredningen förutsätter en konsekvent tilllämpning
av kostnadsansvarighetsprincipen att även vissa motorredskap,
som inte används för transporter i egentlig mening, t. ex. mobilkranar,
bör vara underkastade fordonsskatt. Frågan torde dock kunna anstå tills
motorredskapsutredningens uppdrag slutförts. Statens trafiksäkerhetsverk
anför liknande synpunkter och förutsätter att frågan om registrerings- och
skatteplikt för motorredskap behandlas så snart resultatet av motorredskapsutredningens
arbete föreligger. Svenska Kommunförbundet ansluter
sig till uppfattningen att fordonsbeskattningen bör vara utformad så att
största möjliga kostnadsneutralitet erhålls. Denna saknar dock enligt förbundet
betydelse för sådana motorredskap som grävmaskiner, väghyvlar,
vältar, sopmaskiner och liknande arbetsredskap. Förbundet utgår därför
från att sådana motorredskap också i fortsättningen blir obeskattade.
Sveriges Schaktentreprenörers Riksförbund ifrågasätter skäligheten i
förslaget att beskatta släpvagnar, som dras av traktor i klass III, på samma
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
27
sätt som bildragna släpvagnar. Förbundet anser att antalet tonkilometer
per år utan tvekan är betydligt större på allmän väg för bildragna än för
traktordragna släpvagnar.
Motorbranschens Riksförbund anser att nytillkommande bestämmelser
inte får hindra utnyttjandet av befintliga släpfordon. Om dessa inte skulle
motsvara krav på tillåtna totalvikter osv., fordras enligt förbundet dispenser
under en rimlig övergångstid.
Utredningens förslag att i skattehänseende indela traktorer i
tre klasser tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.
Från en del håll, bl. a. från en del länsstyrelser som i stort tillstyrker
förslaget, framhålles dock att detta medför ökad arbetsbörda för
länsstyrelsernas bilregister.
Bilregisterutredningen anser för sin del att det inte kommer att föreligga
några svårigheter när det gäller att föra in uppgifter om ytterligare
registreringspliktiga fordon och om klasstillhörighet för traktorer i det av
bilregisterutredningen föreslagna automatiserade bilregistret. Inte heller
kommer det merarbete, som förslaget till traktorbeskattning medför, att
vara av nämnvärd betydelse.
Åtskilliga remissinstanser framför emellertid kritiska synpunkter mot
förslaget. Kritiken gäller främst möjligheterna att kontrollera efterlevnaden
av de föreslagna bestämmelserna. Man vänder sig särskilt mot förslaget
till veckoskatt och räjonggräns som man anser skulle medföra
problem för den skattskyldige samt övervakningssvårigheter och administrativa
olägenheter för det allmänna. Flera av de remissinstanser som
riktat kritik mot det föreslagna veckoskattesystemet anser även att systemet
är orättvist genom att i vissa fall den totala transportvolymen på en brukningsenhet
kan vara avsevärt större än transportvolymen på en annan
enhet under det att veckoskatt med hänsyn till transportsträckan bara utgår
för den mindre transportvolymen. Några remissinstanser anser att klasserna
I och II bör sammanslås till en klass och att en schabloniserad, eventuellt
differentierad årsskatt bör utgå.
Rikspolisstyrelsen anser det möjligt att åstadkomma en godtagbar övervakning
av fordon i klasserna I och III. Reglerna för fordon i klass II
har däremot, anser styrelsen, fått en sådan utformning att övervakningsmöjligheterna
i praktiken torde bli i det närmaste obefintliga. Vid kontroll
på väg av dessa fordon kan man nämligen inte avgöra huruvida
skattskyldighet för fordonet fullgjorts utan att vidta närmare utredning
av omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt styrelsens mening bör
skatten för dessa fordon utgå bara i form av en årsskatt. Veckoskatt och
räjonggräns avstyrks sålunda. Liknande synpunkter och, i viss utsträckning,
synpunkten att veckoskatten förefaller svåradministrerad anförs av
statens järnvägar, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Ble
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
kinge, Malmöhus, Hallands, Kopparbergs och Västernorrlands län, Skånes
handelskammare och Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget.
Kontrollstyrelsen, som tillstyrker den föreslagna klassindelningen, framhåller
att inte oväsentliga kontrollsvårigheter kan uppkomma som en följd
av denna och anser att övervakningsuppgiften kan anförtros, förutom polismyndigheten,
kontrollstyrelsens tjänstemän. Även Motorbranschens Riksförbund
framhåller de praktiska kontrollsvårigheterna och föreslår att traktorskatten
utformas att gälla den traktor i vilken medförs bevis att skatt
erlagts.
Lantbruksstyrelsen framhåller att avgränsningen av klass I-traktorer
skulle innebära för jordbrukets del att traktor som hänförs till denna klass
inte skulle kunna användas vid produkt- eller förnödenhetstransport på
allmän väg, såvida inte omregistrering sker till annan klass. Klassningen
skulle därför i praktiken innebära en svår avvägning för lantbrukaren.
Traktorer som används i reserv för transporttraktorer skulle få lov att
klassas i skatteklass II, vilket skulle medföra ett större kostnadsansvar
än nödvändigt. Veckoskattesystemet med föreslagen räjonggräns skulle
vidare kunna medföra att ett litet företag med små transportvolymer fick
betala högre skatt än som svarar mot dess andel av vägkostnadsansvaret.
Systemet skulle även medföra betydande krångel för den enskilde. Enligt
styrelsens uppfattning skulle, om samtliga jordbrukstraktorer registrerades
i klass II, oberoende av användningssätt, transportsträckor m. m., dessa
traktorers kostnadsansvar kunna bestridas med en enhetlig årsskatt, förslagsvis
100 kr. Detta skulle enligt styrelsen medföra att kontrollmöjligheterna
förenklades och att omregistreringar undveks. Under åberopande
av delvis liknande skäl avstyrks förslaget om veckoskatt och räjongbegränsning
samt förordas sammanslagning av klasserna I och II av länsstyrelserna
i Uppsala, Kristianstads och Kopparbergs län, Skogs- och lantarbetsgivaref
öreningen samt, under förutsättning att beskattning av jordbrukstraktorer
nu anses motiverad, av Svenska Lantmännens Riksförbund,
Sveriges Lantbruksförbund, Sveriges Betodlares Centralförening och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund.
RBF, som enligt vad tidigare redovisats avstyrker beskattning av andra
traktorer än sådana som hänförs till klass III, motsätter sig bestämt förslaget
till veckoskatt och räjongbegränsning. Förutom att systemet skulle
bli svåradministrerat och svårkontrollerat medför det praktiska problem.
Arbetet vid ett jordbruk kan enligt förbundet inte läggas upp så att transportarbetet
koncentreras till vissa veckor. Än mindre kan man i förväg avgöra
när transporterna kan ske, eftersom detta i hög grad bestäms av väderleken
och av de förutsättningar som gäller för hämtning av gödsel- och
fodermedel. Även förslaget till årlig traktorskatt avstyrks.
Motorbranschens Riksförbund avstyrker förslaget till veckoskatt men
föreslår, om sådan skatt ändå införs, att räjonggränsen bestäms på grund
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
val av ett geografiskt differentierat system och utvidgas till minst 30 km.
Tveksamhet i fråga om veckoskatten har även i övrigt uttalats av en del
remissinstanser, t. ex. domänstijrelsen, länsstyrelsen i Västerbottens län,
Föreningen Skogsbrukets Arbetsgivare, Skogs- och Lantarbetsgivar ef öreningen,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Skogsindustriernas
Samarbetsutskott.
I fråga om förslagets detaljutformning framför ett antal
remissinstanser synpunkter och förslag i skilda avsieenden.
Det i förslaget till traktorskatteförordning begagnade uttrycket »allmän
väg» anser några böra förtydligas med hänsyn till att traktortransporter
förutsätts komma att ske även på gata eller annan allmän plats som är upplåten
för allmän samfärdsel. Frågan om transporter med beskattade resp.
obeskattade fordon på enskilda vägar anser man måste närmare utredas
med hänsyn till målsättningen om konkurrensneutralitet mellan olika transportgrenar.
Några av de remissinstanser som förordar en annan utformning av begreppet
allmän väg erinrar om att man i förordningen den 25 oktober 1940
(nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. från bestämmelserna
om yrkesmässig trafik undantagit vissa godstransporter på vägsträckor upp
till 15 km. Remissinstanserna anser att enhetliga avståndsgränser skall gälla
för yrkesmässiga lastbilstransporter och sådana traktortransporter där
veckoskatt föreslås utgå.
En del remissinstanser anser att det skulle vara praktiskt och från kontrollsynpunkt
ändamålsenligt, om de föreslagna tre klasserna skildes åt genom
t. ex. olika färg på registreringsskylten. Även kontrollstyrelsen anser
att klasstillhörigheten bör framgå av registreringsskylten. För att underlätta
kontrollen av oljeförbrukning beträffande traktorer i klass III anser styrelsen
vidare angeläget att traktorer och motorredskap som hänförs till denna
klass obligatoriskt utrustats med mätinstrument, lämpligen genomströmningsmätare.
Riksrevisionsverket anför liknande synpunkter. Verket erinrar
också om att det enligt utredningens förslag skall ankomma på verket att
fastställa tabeller till ledning för uträknande av traktorskatt och veckoskatt.
Riksrevisionsverket förutsätter att detta åliggande, liksom i fråga om bilskatten,
kommer att överflyttas till den centrala myndighet som kommer
att administrera bilregistrering och bilskatteuppbörd i ett ADB-system.
Verket framhåller vidare att verket i egenskap av revisionsmyndighet inte,
såsom föreslagits i fråga om inbetalning av veckoskatten, bör omhänderha
något slag av skatteuppbörd. En sådan bör i stället ankomma på annan
central myndighet eller på länsstyrelse.
Beträffande den föreslagna registreringsplikten i fråga om motorredskap
och släpvagnar som dras av traktor eller motorredskap i klass III anser
länsstyrelsen i Blekinge län att det klart bör anges att registrering bara skall
ske av skattepliktiga motorredskap, eftersom någon anledning inte synes
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
föreligga att låta registreringen sträcka sig därutöver. Svenska Sockerfabriks
Aktiebolaget anser att ett särskilt register bör upprättas för släpfordon
till traktorer i klass III, eftersom dessa släpfordon så väsentligt skiljer sig
från lastbilsdragna släpfordon att de inte bör besiktigas enligt samma regler
som för dessa.
Bilregisterutredningen påpekar att enligt dess förslag kontrollen över att
besiktningsskyldigheten fullgörs kommer att ske delvis med utgångspunkt
från registeruppgifterna. Vid komplettering av registret med uppgifter om
traktordragna släpvagnar bör därför dragfordonets art antecknas.
Statens trafiksäkerhetsverk framhåller att användningen av motorredskap
som dragfordon medför behov av kompletterande säkerhetsföreskrifter
i vägtrafikförordningen beträffande kopplingsanordningar för traktorer och
släpfordon dragna av traktorer.
Departementschefen
Under senare år har en kraftig ökning skett av traktorbeståndet i vårt
land. I slutet av 1950-talet uppgick det totala antalet registrerade traktorer
till omkring 175 000. I dag är ca 250 000 traktorer registrerade, varav ca
25 000 torde vara ur bruk, 10 000 utnyttjas i trafikarbete och 215 000 huvudsakligen
används inom jordbruket och skogsbruket. Ca 30 000 traktorer
kan antas vara bensindrivna.
Med det stigande antalet traktorer följer en ökad traktortrafik på vägarna.
Härigenom ökas självfallet kraven på en lösning av traktorernas
ställning i det trafikpolitiska sammanhanget. I synnerhet vad gäller de traktorer,
som i större omfattning utför ett med lastbilarna jämförbart transportarbete,
måste ett ekonomiskt ansvar utkrävas för deras användning av
allmänna vägar och gator. Även traktorer, som i mindre utsträckning framförs
på allmänna vägar, bör enligt min mening delta i bestridandet av kostnaderna
för vägväsendet. En beskattning av traktorer är därför motiverad.
I prop. 1963: 191 lade Kungl. Maj :t fram nya riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken i syfte att skapa ett mer konkurrensfrämjande system på
transportmarknaden. Statsmakterna enades om denna nyorientering och antog
därvid den s. 1c. kostnadsansvarighetsprincipen, vilken
innebär att varje trafikgren i princip bör svara för de kostnader den förorsakar
det allmänna. I direktiven till bilslcatteutredningen anförde jag bl. a.
att en avvägning av vägtrafikbeskattningen bör ha till syfte att underlätta
genomförande av den nämnda principen.
En lösning av frågan, enligt vilka grunder väglcostnadsansvaret skall avkrävas
för användningen av traktorer på allmänna vägar och gator, bör sålunda
i första hand sökas med utgångspunkt från kostnadsansvarighetsprincipen.
I denna uppfattning har så gott som samtliga remissinstanser, vilka
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
yttrat sig över utredningens förslag om traktorbeskattning, instämt, även
om från något håll tvivel anförts i fråga om möjligheterna att praktiskt tilllämpa
principen.
När det gäller att bestämma vägkostnadsansvaret för traktorerna kan olika
lösningar tänkas. En lösning, som utredningen använt, är att i enlighet
med den nya trafikpolitikens syfte söka åstadkomma en beskattning
som möjliggör konkurrens på lika villkor mellan olika transportmedel. Genom
att på lämpligt sätt anpassa skatten på traktorer, som utför transportarbete,
till skatten på lastbilar kan detta syfte nås. Detta behöver dock inte
innebära att traktorerna svarar fullt ut för sina kostnader för vägväsendet.
Utredningen har också själv framhållit att det är omöjligt att säga i vad
mån en traktorbeskattning, utformad på sätt utredningen föreslagit, ger
ett uttag som överensstämmer med det enskilda fordonets kostnadsansvar.
Enligt min mening innebär detta, att utredningen inte ansett sig kunna på
nuvarande stadium lägga fram ett beskattningsförslag som renodlat bygger
på den angivna fördelningsprincipen. Några remissinstanser har också gjort
gällande att utredningen föreslår skatt för en fordonskategori utan att samtidigt
förvissa sig om att förslaget sker i överensstämmelse med kostnadsansvarighetsprincipen.
Samtidigt har man erinrat mot att något material
inte redovisats som styrker riktigheten av den skattemässiga avvägning som
utredningen kommit fram till.
Som jag nyss framhållit bör fordonens vägkostnadsansvar i första hand
avkrävas med utgångspunkt från kostnadsansvarighetsprincipen. Jag är
emellertid medveten om att svårigheter kan föreligga att praktiskt fördela
det ekonomiska ansvaret efter en sådan principiell grund. I synnerhet om
skatten på traktorer relateras till skatten för en fordonskategori, för vilken
kostnadsansvaret inte fastställts, förefaller svårigheterna betydande. Jag
har därför förståelse för att utredningen i nuvarande läge sökt utforma
traktorbeskattningen med delvis andra utgångspunkter. Eftersom jag sålunda
inte finner det möjligt f. n. att bestämma skatten för traktorer med
hänsyn till deras vägkostnadsansvar, anser jag praktiska skäl tala för att
skatten i viss utsträckning fastställs efter schablonmässiga grunder. En
sådan lösning har också förordats av flera remissinstanser, bl. a. av företrädare
för lantbruket.
Samtliga remissinstanser har beträffande den allmänna utformningen
av förslaget till traktorbeskattning ansett skäl föreligga att beskatta
traktorer som i större omfattning utför ett med lastbilar likvärdigt
transportarbete. Jag delar denna uppfattning och vill samtidigt framhålla
att en lämpligt avvägd beskattning av dessa traktorer — som jag i fortsättningen
kallar trafiktraktorer — skapar förutsättningar för konkurrens på
lika villkor mellan de transportmedel det här är fråga om. Jag finner det
därför naturligt att skatten utformas enligt i princip samma normer som
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
gäller beträffande lastbilarna. Skatten för trafiktraktorerna bör sålunda
utgå i form av dels en grundavgift, dels en tilläggsavgift som varierar efter
fordonets tjänstevikt.
Vid bestämmande av skattens höjd får man självfallet ta hänsyn till olika
omständigheter. Med hänsyn till den generellt kortare årliga körsträckan
för trafiktraktorer, jämfört med körsträckan för lastbilar, bör, såsom utredningen
och flertalet remissinstanser funnit, skatten på dessa traktorer
vara lägre än lastbilsskatten. En annan omständighet som är av betydelse
för bestämmande av skattens storlek är i vilken omfattning skatt skall utgå
på släpvagnar som dras av trafiktraktorerna. En av utredningen gjord undersökning
(Stencil Fi 1969: 1) visar att lastbilsdragna släpvagnar utnyttjas
i betydligt mindre utsträckning än dragfordonen. Användningen av trafiktraktorer
och av släpvagnar, som är avsedda att kopplas till dem, kan
däremot antas vara i huvudsak lika. Under dessa omständigheter anser jag
i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser att någon anledning
inte finns att sätta skatten lägre för traktordragna släpvagnar än för lastbilsdragna.
Med hänsyn till det anförda anser jag mig kunna förorda alt,
såsom utredningen föreslagit, skatten för trafiktraktorerna generellt sett
bestäms till hälften av skatten för lastbilar och att skatten för släpvagnar
som dras av sådana traktorer beskattas enligt samma regler som gäller för
lastbilsdragna släpvagnar. Självfallet skall trafiktraktorerna framföras på
beskattat bränsle. Till frågan om skattesatserna får jag anledning att i ett
speciellt avseende återkomma i det följande.
Vid utformningen av skatten på övriga traktorer synes utredningen ha
sökt åstadkomma en avvägning mellan traktorerna inbördes i huvudsaklig
överensstämmelse med grunderna för kostnadsansvarighetsprincipen. Detta
har kunnat ske genom att skatteplikten gjorts beroende av användningen
för transport på allmän väg. Den kritik som vid remissbehandlingen riktats
mot förslaget att ta ut skatt efter en inbördes fördelning av kostnadsansvaret
mellan traktorerna väger enligt min mening tyngre än den kritik
som riktats mot förslaget i principiellt avseende. Lika litet som jag anser
det möjligt f. n. att bestämma skatten med utgångspunkt från traktorernas
vägkostnadsansvar i dess helhet, anser jag det möjligt att beräkna skatten
efter det enskilda fordonets kostnadsansvar. Jag anser därför i likhet med
flera remissinstanser att beskattningen av traktorerna inbördes tills vidare
bör utformas utan närmare hänsyn till de angivna principiella grunderna.
Eftersom förslaget med såväl årsskatt som veckoskatt kombinerad
med räjonggräns enligt min uppfattning är invecklat och därför kan leda
till svårigheter vid den praktiska tillämpningen, förordar jag att den skattemässiga
avvägningen sker på ett enklare sätt än utredningen föreslagit. Som
torde framgå av vad jag tidigare anfört anser jag emellertid inte att man,
vilket några remissinstanser föreslagit, i detta sammanhang bör välja en
annan skatteform än den hittills vanligen tillämpade. I avvaktan på bil
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
33
skatteutredningens slutliga ställningstagande till denna fråga är jag således
inte beredd att nu förorda att skatten tas ut i form av drivmedels- eller
kilometerbeskattning.
Utredningens förslag att i skattehänseende likställa motorredskap med
traktorer har biträtts av samtliga remissinstanser. Med de utgångspunkter
som varit vägledande för utredningen i detta avseende torde inte heller
några invändningar kunna anföras mot förslaget. Med den delvis annorlunda
utformning av traktorbeskattningen, som följer av den av mig
förordade lösningen, kommer emellertid frågan om motorredskapens ställning
i skattehänseende i ett annat läge. Jag vill erinra om att, i motsats
till vad som är fallet i fråga om traktorer, någon registreringsplikt inte
gäller beträffande motorredskap. Utan att registreringsplikt föreligger för
motorredskapen torde det f. n. vara omöjligt att åstadkomma någon acceptabel
form för debitering av skatten, än mindre att utöva någon kontroll av att
skattebestämmelserna efterlevs. Eftersom flertalet motorredskap varken är
konstruerade eller lämpade för transportarbete, behöver konkurrensneutralitetsaspekter
i regel inte läggas på frågan om en eventuell beskattning av dessa
fordon. Inte heller i övrigt anser jag särskilda skäl tala för att motorredslcap,
generellt sett, införs i skattesystemet. Tvärtom är det min uppfattning
att en allmän registreringsplikt för dessa fordon under nuvarande förhållanden
sannolikt skulle leda till betydande administrativa och kontrollmässiga
svårigheter och även skapa problem av annat slag för myndigheter och enskilda.
Även om jag är medveten om att ett undantagande av motorredskapen
från skatteplikt kan leda till inte önskvärda konsekvenser i det enskilda
fallet genom att motorredskapet utnyttjas för skattefria transporter, är jag
med hänsyn till det anförda inte beredd att i skattehänseende generellt likställa
motorredskapen med traktorer.
Utredningens förslag att i skattehänseende indela traktorerna i
tre klasser efter användningen för transport på allmän väg kan synas
naturligt med utgångspunkten att varje fordon bör delta i bestridandet av
vägkostnaderna enligt den angivna fördelningsprincipen. Med denna utgångspunkt
har också flertalet remissinstanser tillstyrkt en sådan indelning.
Åtskilliga remissinstanser har emellertid ansett att förslaget i detta avseende
är ägnat att leda till kontrollproblem och administrativa olägenheter.
Särskilt förslaget till veckoskatt och räjonggräns för traktorer i klass II har
utsatts för kritik. Jag kan delvis instämma i dessa synpunkter och anser
mig således inte kunna förorda en beskattning i form av en särskilt tillkommande
veckoskatt. Invändningar av det slag som anförts bör dock inte
i och för sig hindra att skatten utgår efter olika grunder beroende på hur
traktorn används, dvs. som en differentierad årsskatt.
Utredningens förslag att till en särskild klass hänföra de traktorer, som
av mig benämns trafiktraktorer, har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.
Även jag förordar att dessa traktorer hänförs till en särskild skatteklass.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
Med hänsyn till bl. a. den olika utformning av traktorbeskattningen som jag
föreslår i förhållande till utredningen, vill jag förorda att trafiktraktorerna
hänförs till klass I.
För att förhindra att motorredskap i större omfattning utnyttjas för transporter
och därmed kommer i ett gynnsammare konkurrensläge än lastbilar
och traktorer, som utför likvärdigt transportarbete, föreslår jag att motorredskap
som används på motsvarande sätt som trafiktraktorer skall vara
registrerade och likställas med dessa i skattehänseende. Skatt för sådana motorredskap
bör alltså utgå enligt den av mig föreslagna klass I.
Flera av de remissinstanser, som ansett att förslaget till klassindelning
medför kontrollproblem eller andra svårigheter, har förordat att de
av utredningen föreslagna klasserna I och II sammanslås till en klass
och att för traktorer i denna klass utgår en årlig skatt, eventuellt differentierad
efter traktorns vikt eller motorstyrka. Dessa synpunkter ligger principiellt
helt i linje med den uppfattning som jag tidigare gett uttryck för
och jag förordar sålunda att de traktorer, som av utredningen hänförts
till klasserna I och II, sammanförs i en klass — klass II — och att en
årlig skatt utgår för traktorer i denna. Med hänsyn till de uppenbara
fördelar en sålunda bestämd skatt har från såväl kontrollmässiga som
administrativa synpunkter, bör principiellt sett inga traktorer undantas från
skatteplikt. Med hänsyn till att sådana traktorer, som är försedda med hjulringar
av järn eller annat hårt material, mycket sällan framförs på allmänna
vägar och gator bör dock dessa slag av traktorer undantas från traktorskatt.
Sådan skatt bör alltså utgå bara för traktorer som är försedda med
gummihjul eller med band. Beträffande bensindriven traktor utgår som jag
inledningsvis nämnt restitution med 340 kr. per år och traktor för bensinskatt
på den bensin som förbrukats vid användning av traktorn utom på väg.
Beloppet 340 kr. är framräknat med hänsyn till den dåvarande skattesatsen
32 öre för liter bensin och en antagen medelförbrukning av traktorbensin
om 1 272 liter för traktor och år (jfr prop. 1959: 37).
I en den 17 februari 1969 till finansdepartementet inkommen skrivelse
framhåller statens jordbruksnämnd att statistiska beräkningar rörande bensinförbrukningen
i fråga om såväl traktor som självgående skördetröska visar
att den genomsnittliga bensinförbrukningen minskat under år 1966
jämfört med tidigare och att förbrukningen för traktor detta år utgjorde 824
liter. Enligt nämnden kan man räkna med en fortsatt minskning av bensinförbrukningen
under de närmaste åren. Eftersom bensinskatten nu är 43 öre
för liter, innebär det med beaktande av de förut angivna grunderna för beräkning
av restitutionsbeloppet, att en årlig överkompensation f. n. sker för
varje bensindriven jordbrukstraktor, för vilken restitution skall utgå för
helt år, med 45 kr. (340 — 5/6 X 824 X 0: 43). Restitution borde således i
dessa fall utgå med bara 295 kr. för varje sådan traktor. För att restitutionen
skall motsvara den bensinskatt, som utgått på bensin som faktiskt för
-
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
brukats vid körning på väg, kan naturligtvis en minskning av restitutionsbeloppets
storlek tänkas ske i överensstämmelse med vad jag nu sagt. Med
hänsyn till önskvärdheten av att åstadkomma ett enkelt skattesystem för
traktorerna föreslår jag emellertid att de bensindrivna traktorerna i klass II
beskattas på samma sätt som övriga traktorer i denna klass och att restitution
för de bensindrivna traktorerna utgår även för den bensinförbrukning
som hänför sig till körning på väg. Härigenom undviks eventuella dubbelbeskattningseffekter
samtidigt som administrativa och kontrollmässiga fördelar
nås genom att samtliga traktorer, oavsett användning av drivmedel, fogas
in i traktorskattesystemet.
I enlighet med det anförda förordar jag att Kungl. Maj :t hemställer om
riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att — enligt hittills tillämpade
grunder för beräkning av restitutionen — förordna om restitution av bensinskatt
på bensin, som förbrukats vid användning av bensindrivna traktorer
inom lantbruket, med till 350 kr. avrundat belopp för traktor och år. Bemyndigandet
bör gälla fr. o. m. år 1970 tills vidare. Statsverkets kostnader för
den av mig nu föreslagna restitutionen kan beräknas öka från nuvarande 9,2
till 9,5 milj. kr. för helt budgetår. Av jordbruksnämndens skrivelse framgår
att bensinförbrukningen minskat även beträffande självgående skördetröskor.
Frågan om en omprövning av den restitution som utgår för dessa bör
dock inte behandlas i samband med traktorbeskattningen utan torde få tas
upp i annat sammanhang.
Självfallet kan olika synpunkter anläggas på frågan om årsskattens
storlek och närmare utformning. Som framgår av vad jag tidigare anfört
förordar jag att skatten för trafiktraktorer generellt sett bestäms till hälften
av fordonsskatten för lastbilar. För att inte skatten i något läge skall
utgå med lägre belopp för trafiktraktorer än för övriga traktorer, bör den
justeringen vidtas i förhållande till utredningsförslaget, att den årliga
skatlen för trafiklraktorerna bestäms till 200 kr., om tjänstevikten ej överstiger
1300 kg.
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens
förslag att bestämma årsskatten för traktorer i klass II till 200
kr. Det finns enligt min uppfattning anledning att tro att detta belopp
även med utredningens förslag skulle komma att utgå för ett betydande
antal traktorer som i relativt liten utsträckning trafikerar allmän väg.
Jag föreslår med hänsyn härtill att skattesatsen för de traktorer, som jag
enligt det sagda vill hänföra till klass II, bestäms till lägst 200 kr. Med
hänsyn till att tunga traktorer uppenbarligen orsakar ett större vägslitage
än lättare traktorer, bör de förra i något större utsträckning delta i bestridandet
av kostnaderna för vägväsendet än de senare. Det kan lämpligen ske
genom att årsskatten bestäms till 200 kr., om tjänstevikten ej överstiger förslagsvis
2 500 kg, och 300 kr., om tjänstevikten är högre.
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats
dels förslag till
1) traktorskatteförordning,
2) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)
om brännoljeskatt,
3) förordning om ändring i förordningen den 29 maj 1964 (nr 352) om
gasolskatt,
dels, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, förslag
till
4) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648).
Författningsförslagen torde kräva kommentarer på några punkter.
Några remissinstanser har ansett att uttrycket »allmän väg» bör förtydligas
med hänsyn till att traktortransporter förutsättes komma att
ske även på gata eller annan allmän plats som är upplåten för allmän samfärdsel.
Jag biträder denna uppfattning. Förslaget till traktorskatteförordning
innehåller därför en bestämmelse om att uttrycket allmän väg används
i betydelsen allmän väg, gata eller annan allmän plats, som är upplåten för
allmän samfärdsel.
Utredningen har föreslagit att med traktorer, som av utredningen hänförts
till klass II, i undantagsfall får transporteras även annat gods än
utredningen förutsatt för transporter i denna klass. Förslaget till traktorskatteförordning
innehåller ingen bestämmelse av motsvarande innebörd.
Jag anser nämligen att en föreskrift, varigenom undantag från regeln om
godsbefordran uttryckligen medges, kan leda till en inte avsedd utvidgning
av transporter på allmän väg med traktorer i klass II samtidigt som de
kontrollmässiga svårigheterna kan komma att öka. Om transport skett med
en klass Il-traktor utan att fordonet — vilket borde ha varit fallet — varit
registrerat som trafiktraktor, kan det emellertid enligt min mening inte uteslutas,
att det i det enskilda fallet föreligger godtagbara skäl att inte beivra
underlåtenheten att anmäla traktorn för omregistrering till klass I. Fälls den
skattskyldige ej till ansvar för sin underlåtenhet, skall han ej heller avkrävas
den traktorskatt som undandragits genom hans underlåtenhet. Vad jag nu
sagt gäller självfallet också motorredskap i tillämpliga delar.
De upprättade författningsförslagen innehåller i övrigt bl. a. följande. I
enlighet med utredningens förslag — mot vilket inga invändningar i dessa
hänseenden framförts vid remissbehandlingen — samordnas traktorskatten
systematiskt och administrativt med automobilskatten genom hänvisningar
till automobilskatteförordningen och genom vissa ändringar i vägtrafikförordningen.
Föreskrifterna i sistnämnda förordning om registrering och därmed sammanhängande
bestämmelser, bl. a. om registreringsskyltar och om typ- och
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
registreringsbesiktning, utvidgas till att omfatta sådana motorredskap och
släpfordon för vilka skatt skall utgå enligt vad jag tidigare nämnt. I förordningen
införs vidare begreppet släpfordon, byggt för koppling till motorredskap.
Det bör framhållas, att bestämmelserna i 77 § förordningen om
undantag för vissa fordon från bl. a. registreringsföreskrifterna —- och därmed
från beskattning —— automatiskt kommer att gälla sådana fordon som
principiellt omfattas av de nya bestämmelserna. Detta får bl. a. betydelse i
fråga om fordon som används uteslutande inom järnvägs- eller fabriksområde.
Frågan om utvidgning av skyldigheten enligt 24 § 1 mom. tredje stycket
vägtrafikförordningen att kontrollbesiktiga fordon bör avgöras först sedan
motorredskapsutredningen framlagt resultatet av sitt arbete. Chefen för
kommunikationsdepartementet kommer därför att föreslå Kungl. Maj :t att
släpfordon, för vilket registreringsplikt införs genom de nya bestämmelserna,
undantas från denna form av kontrollbesiktning.
Beträffande gummihjuls- och bandförsedda traktorer, som skall registreras
redan enligt nu gällande bestämmelser, skall klasstillhörigheten anmälas
och antecknas i bilregistret. Ändras användningen av registrerad traktor
så att denna kommer att tillhöra högre skatteklass, föreskrivs också särskild
anmälan. Rätt att till registreringsmyndigheten anmäla ändrad användning
som föranleder lägre skatt föreligger utan att särskild bestämmelse härom
behövs.
Traktorskatt föreslås utgå fr. o. in. år 1970. För att möjliggöra att förekommande
besiktnings-, registrerings- och anmälningsskyldighet fullgörs i
tid dessförinnan bör dock författningsbestämmelserna träda i kraft tidigare,
förslagsvis den 1 september 1969. Bestämmelser behövs för att lösa vissa
frågor i samband med införande av traktorskatten. De torde närmare framgå
av övergångsbestämmelserna i förslaget till ändring i vägtrafikförordningen.
Genom den nu föreslagna traktorbeskattningen kan statens inkomster
beräknas öka med omkr. 40 milj. kr. för helt kalenderår räknat.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom
proposition
dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1) traktorskatteförordning,
2) förordning om ändring i förordningen den 15 december
1961 (nr 653) om brännoljeskatt,
3) förordning om ändring i förordningen den 29 maj
1964 (nr 352) om gasolskatt,
3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 43
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
dels inhämtar riksdagens yttrande över förslaget till
4) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den
28 september 1951 (nr 6i8),
dels föreslår riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att —
enligt hittills tillämpade grunder för beräkning av restitutionen
— förordna om restitution fr. o. m. år 1970 tills vidare
av bensinskatt på bensin, som förbrukats vid användning
av bensindrivna traktorer inom jordbruket, med 350 kr. för
traktor och år.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
39
Bilaga
Bilskatteutredningens förslag
till
Förordning om skatt för traktorer och motorredskap i vissa fall
(traktorskatteförordning)
Härmed förordnas som följer.
1 §•
För registrerad traktor och registrerat motorredskap skall erläggas traktorskatt
och veckoskatt enligt bestämmelserna i denna förordning.
Uttrycken traktor, motorredskap och tjänstevikt användes i denna förordning
i samma betydelse som i vägtrafikförordningen den 21 september
1951 (nr 648). Med bensin avses vara, som är skattepliktigt enligt 1 § förordningen
den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt.
Med transport avses befordran av gods, som ej är lastat på traktorn eller
motorredskapet.
Förordningen gäller ej fordon som skall införas i ett centralt militärt fordonsregister.
Vad som sägs i det följande om traktor gäller även motorredskap.
2 §•
I skattehänseende indelas traktorer i tre klasser.
Till klass I hör traktor, som ej användes för transport på allmän väg eller
vars användning för sådan transport är begränsad till
a) passage av allmän väg, eller
b) färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe eller dylikt för transport
av redskap, som skall drivas med traktorn, eller av drivmedel eller reservdelar
för traktorn eller redskapet.
Till klass II hör traktor, som användes för transport på allmän väg av
produkter från eller förnödenheter för lantbruk eller skogsbruk. Annat gods
får endast i undantagsfall transporteras på allmän väg med traktor, som
tillhör klass II. Sådan användning som avses i föregående stycke är dock
alltid tillåten.
Till klass III hör övriga traktorer.
3 §•
För traktor i klass I och för bensindriven traktor i klass II utgår ej traktorskatt.
För traktor i klass II, som drives med annat bränsle än bensin, utgår
traktorskatt med 200 kronor för helt kalenderår.
För traktor i klass III utgår traktorskatt med grundavgift och tilläggsavgift.
För helt kalenderår utgör grundavgiften 85 kronor samt tilläggsavgiften,
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
om tjänstevikten ej överstiger 3 000 kilogram, 30 kronor för varje påbörjat
tal av 100 kilogram av tjänstevikten minskad med 900 kilogram,
om tjänstevikten överstiger 3 000 men ej 7 000 kilogram, 630 kronor för
3 000 kilogram av tjänstevikten och 50 kronor för varje påbörjat tal av 100
kilogram av återstående del av tjänstevikten, samt
om tjänstevikten överstiger 7 000 kilogram, 2 630 kronor för 7 000 kilogram
av tjänstevikten och 90 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram
av återstående del av tjänstevikten.
4 §■
Med traktor i klass II får transport, som avser längre sträcka av allmän
väg än 20 kilometer, ej utföras förrän veckoskatt erlagts för den kalendervecka
under vilken transporten ulföres och behörigt skattekvitto erhållits.
Veckoskatt erlägges dock ej för färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe
eller dylikt för transport av redskap, som skall drivas med traktorn,
eller av drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet.
Veckoskatten utgör 30 konor, om traktorns tjänstevikt ej överstiger 1 600
kilogram, 50 kronor, om tjänstevikten överstiger 1 600 men ej 3 000 kilogram,
samt 80 kronor, om tjänstevikten överstiger 3 000 kilogram.
5 §.
Bestämmelserna i 2—4, 6—14 och 15—18 §§ förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt (automobilskatteförordningen) äger motsvarande
tillämpning i fråga om traktorskatt. Bestämmelserna i 6 § andra
stycket och 13 § andra stycket samma förordning gäller även ändring av
traktors användning.
6 §•
Bestämmelserna i 2, 8, 9, 11, 12, 14 och 18 §§ automobilskatteförordningen
äger motsvarande tillämpning i fråga om veckoskatt. Bestämmelsen i
11 § om påföljd för brukande mot stadgandet i 10 § automobilskatteförordningen
avser i stället brukande i strid mot 4 § denna förordning.
Den för ägare av fordon stadgade bestämmelsen om ansvar för brukande
i strid mot 4 § äger, i fråga om fordon som tillhör staten eller kommun, tilllämpning
på förarens närmaste förman. Har denne till förekommande av
förseelse mot bestämmelsen gjort vad på honom ankommit och äger i följd
av överordnads åtgärd eller vållande förseelse likväl rum, fälles den överordnade
till ansvar, som här avses.
I andra stycket avsedd ansvarsbestämmelse äger, om fordonet tillhör någon,
som står under förmyndare eller annan laga målsman, tillämpning på
denne. Äges fordonet av oskiftat dödsbo eller av konkursbo, gäller bestämmelsen
den eller dem, som äger företräda boet.
I fråga om fordon, som tillhör bolag, förening eller annat samfund eller
stiftelse eller annan sådan inrättning, äger i andra stycket avsedd ansvarsbestämmelse
tillämpning på den eller dem, som äger företräda samfundet
eller inrättningen. Har länsstyrelsen i det län, där fordonet är registrerat
eller, i fråga om icke registrerat fordon, företrädesvis användes, efter framställning
av samfundet eller inrättningen godtagit viss person såsom bärare
av ägares ansvar, gäller bestämmelsen i stället denne.
Dömes ägaren för förseelse mot 4 § skall han förpliktas utge den veckoskatt
som undandragits genom förfarandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
41
7 §•
Riksrevisionsverket fastställer tabeller till ledning för uträknande av
skatt enligt denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.
För bestämmande av fordons skatteklass gäller dock 1 och 2 §§ redan
från och med den 1 oktober 1969.
Förordningens bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga om
åtgärd, som behövs för eller avser förordningens tillämpning därefter.
Bilskatteutredningens förslag
till
Förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648)
Härmed förordnas, dels att 1 § 4 och 6 mom., 10 § 2 och 3 mom., 11 § 1
mom., 12 § 1 och 3 mom., 13 § 1 och 3 mom., 15 § 1 och 2 mom., 17 § 1 och
4 mom., 18 § 2 mom., 19 § 1 mom., 21 § 1 mom. samt 65 § 4 mom. vägtrafikförordningen
den 28 september 19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges, dels att till 18 § skall fogas ett nytt moment, 4 mom., av nedan
angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1
4 mom. I denna förordning förstås
släpfordon: fordon, som är byggt
för koppling till bil eller traktor och
avsett för person- eller godsbefordran
eller för att uppbära anordningar
för bilens eller traktorns drivande;
efterfordon:
fordon, som, utan att
vara hänförligt till släpfordon, är
kopplat till bil eller traktor;
släpvagn: släpfordon — — -— — -påhäng svagn: släpvagn, som är
avsedd att genom kopplingsanordning,
bestående av tapp med vändskiva
eller därmed jämförlig konstruktion,
förenas med bil eller traktor,
och som är så utförd, att dess
underrede (chassi) eller karosseri di
1
Omtryckt 1967:856.
(Föreslagen lydelse)
§•
med
släpfordon: fordon, som är byggt
för koppling till bil, traktor eller motorredskap
och avsett för person- eller
godsbefordran eller för att uppbära
anordningar för bilens, traktorns
eller motorredskapets drivande;
efterfordon:
fordon, som, utan att
vara hänförligt till släpfordon, är
kopplat till bil, traktor eller motorredskap;
---—
med medar;
påhängsvagn: släpvagn, som är avsedd
att genom kopplingsanordning,
bestående av tapp med vändskiva eller
därmed jämförlig konstruktion,
förenas med bil, traktor eller motorredskap,
och som är så utförd, att
dess underrede (chassi) eller karos
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
rekt vilar på det dragande fordo- seri direkt vilar på det dragande fornet;
donet;
sidvagn: fordon-------— brådskande tjänsteutövning.
6 mom. I denna förordning förstås med
axeltryck: den-------- — ett fordon;
bils eller traktors tjänstevikt: bils, traktors eller motorredskaps
sammanlagda vikten av dels fordo- tjänstevikt: sammanlagda vikten av
net i normalt, fullt driftfärdigt skick dels fordonet i normalt, fullt drift
vid
användning av tyngsta till fordo- färdigt skick vid användning av
net hörande karosseri, dels till för- tyngsta till fordonet hörande karosdonet
hörande verktyg och reserv- seri, dels till fordonet hörande verkhjul
ävensom bränsle, smörjolja och tyg och reservhjul ävensom bränsle,
vatten, dels ock föraren av fordonet; smörjolja och vatten, dels ock föraren
av fordonet;
motorcykels tjänstevikt-------- — eller medar.
Vid fastställande--------70 kilogram.
Närmare bestämmelser---------därtill förordnar.
10
2 mom. Motorfordon, traktorer,
som är o försedda med gummihjul eller
med band, samt släpfordon skola
upptagas och redovisas i bilregister
eller bilreservregister enligt vad i 3
mom. samt 16—20 §§ närmare stadgas.
Fordon, som---—----—--
3. mom. Bilregister föres i löpande
följd i särskilda serier för bilar, motorcyklar,
traktorer och släpfordon.
Fordon skall--------
Länen betecknas —-----
Fordon, som--------
11
1. mom. Motorfordon eller med
gummihjul eller med band försedd
traktor må tagas i bruk endast om
fordonet är registrerat och vederbörligen
försett med skylt, som utvisar
fordonets registreringsnummer (registreringsskylt).
Om sådan skylt
förmäles i 21 § 1 mom.
§•
2 mom. Motordrivna fordon och
släpfordon skola upptagas och redovisas
i bilregister eller bilreservregister
enligt vad i 3 mom. samt 16—-20 §§ närmare stadgas.
benämnes reservregistrerat.
3 mom. Bilregister föres i löpande
följd i särskilda serier för bilar,
för motorcyklar, för traktorer och
motorredskap samt för släpfordon.
Traktor och motorredskap skall registreras
som tillhörande klass I, II
eller III enligt traktorskatteförordningen
den ... (nr ...).
— fordonets registreringsnummer.
— — Norrbottens län.
— annat fordon.
§•
1 mom. Motorfordon eller med
gummihjul eller med band försedd
traktor eller annan traktor eller motorredskap,
som enligt traktorskatteförordningen
tillhör klass II eller III,
må tagas i bruk endast om fordonet
är registrerat och vederbörligen försett
med skylt, som utvisar fordonets
registreringsnummer (registreringsskylt).
Om sådan skylt förmäles
i 21 § 1 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
43
(Nuvarande lydelse)
Släpfordon må dragas av bil endast
om släpfordonet är registrerat
och, på sätt i 21 § 2 mom. e) stadgas,
försett med registreringsnummer.
(Föreslagen lydelse)
Släpfordon må dragas av bil eller
av traktor eller motorredskap, som
enligt traktorskatteförordningen tillhör
klass III, endast om släpfordonet
är registrerat och, på sätt i 21 § 2
mom. e) stadgas, försett med registreringsnummer.
12 §.
1 mom. Utan-------— under förutsättning
1. att--------2 mom.;
2. att, såvitt angår motorfordon 2. att, såvitt angår motordrivet
eller traktor, fordonet är försett med fordon, fordonet är försett med ininterimsskylt
enligt bestämmelserna terimsslcylt enligt bestämmelserna i
i 3 mom. och 21 § 1 mom.; samt 3 mom. och 21 § 1 mom.; samt
3. att---—----4 mom.
Under 3-------—- vid besiktning.
På reservregistrerat--------eller släpfordon.
3 mom. Polismyndighet, som utfärdat
interimslicens för oregistrerat
fordon, skall tillhandahålla licensinnehavaren
interimsskyltar, för motorfordon
två och för traktor en.
3 mom. Polismyndighet, som utfärdat
interimslicens för oregistrerat
fordon, skall tillhandahålla licensinnehavaren
interimsskyltar, för motorfordon
två samt för traktor och
motorredskap en.
För varje--------fyra kronor.
Skylt skall--------interimslicens beviljats.
För skylt-----—--tillfalla statsverket.
13 §
1 mom. Utan hinder av vad i 11 §
stadgas må den, som yrkesmässigt
driver tillverkning av eller handel
med motorfordon, traktorer eller
släpfordon bruka av honom saluhållet
fordon i fall, som avses i 12 § 1
mom. a—d), eller för demonstration
eller försäljning av fordonet under
förutsättning
1. att
1 mom. Utan hinder av vad i 11 §
stadgas må den, som yrkesmässigt
driver tillverkning av eller handel
med motordrivna fordon eller släpfordon,
bruka av honom saluhållet
fordon i fall, som avses i 12 § 1 mom.
a—d), eller för demonstration eller
försäljning av fordonet under förutsättning
-
2. att, såvitt angår motorfordon,
traktor eller släpvagn, fordonet är
försett med saluvagnsskylt enligt bestämmelserna
i 3 mom. och 21 § 1
mom.; samt
3. i--------4 mom.
3 mom. Länsstyrelse, som utfärdat
saluvagnslicens, gällande för
motorfordon, traktor eller släpvagn,
skall under nedan angivna villkor
tillhandahålla licensinnehavaren er
-
2 mom. stadgas;
2. att, såvitt angår motordrivet
fordon eller släpvagn, fordonet är
försett med saluvagnsskylt enligt bestämmelserna
i 3 mom. och 21 § 1
mom.; samt
3 mom. Länsstyrelse, som utfärdat
saluvagnslicens, gällande för motordrivet
fordon eller släpvagn, skall
under nedan angivna villkor tillhandahålla
licensinnehavaren erforder
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
(Nuvarande lydelse)
forderligt antal saluvagnsskyltar.
För varje motorfordon utlämnas två
skyltar och för varje traktor eller
släpvagn en skylt.
Saluvagnsskylt må utlämnas endast
under villkor
att, såvitt angår motorfordon eller
släpvagn, saluvagnsskatt blivit erlagd,
att, såvitt angår motorfordon eller
med gummihjul försedd traktor, i
två exemplar ingives bevis om trafikförsäkring
för varje fordon, varå
skylten skall användas,
samt att för varje skylt erlägges
fem kronor i avgift.
Saluvagnsskylt, utlämnad---
Har saluvagnslicens-----
Angående rätt-------
(Föreslagen lydelse)
ligt antal saluvagnsskyltar. För varje
motorfordon utlämnas två skyltar
och för varje traktor, motorredskap
eller släpvagn en skylt.
Saluvagnsskylt må utlämnas endast
under villkor
att, saluvagnsskatt blivit erlagd,
att, såvitt angår motorfordon eller
med gummihjul försedd traktor, i
två exemplar ingives bevis om trafikförsäkring
för varje fordon, varå
skylten skall användas,
samt att för varje skylt erlägges
fem kronor i avgift.
------skyltens utlämnande.
---— vederbörande länsstyrelse.
— särskilt stadgas.
15 §.
1 mom. Tillverkare här i riket av
motorfordon, traktorer eller släpfordon
eller här i riket bosatt generalagent
för sådan tillverkare i utlandet
må erhålla tillstånd att få olika
typer av tillverkningen besiktigade
(typbesiktning).
Tillstånd till--—-----
2 mom. Därest motorfordon, traktor
eller släpfordon enligt intyg, utfärdat
av tillverkare eller generalagent
med tillstånd till typbesiktning,
är i överensstämmelse med
typfordon, som blivit för denne besiktigat
och godkänt, eller företer endast
sådana avvikelser från typfordonet,
vilka äro att hänföra till fordonets
utstyrsel och icke förändra
dess beskattningsförhållande, skall
så anses som om fordonet godkänts
vid registreringsbesiktning den dag
intyget utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,
får icke utfärdas beträffande
fordon, som är eller varit registrerat
eller är eller varit infört i exportvagnsförteckning.
1 mom. Tillverkare här i riket av
motordrivna fordon eller släpfordon
eller här i riket bosatt generalagent
för sådan tillverkare i utlandet må
erhålla tillstånd att få olika typer
av tillverkningen besiktigade (typbesiktning).
anses föreligga.
2 mom. Därest motordrivet fordon
eller släpfordon enligt intyg, utfärdat
av tillverkare eller generalagent
med tillstånd till typbesiktning,
är i överensstämmelse med typfordon,
som blivit för denne besiktigat
och godkänt, eller företer endast
sådana avvikelser från typfordonet,
vilka äro att hänföra till fordonets
utstyrsel och icke förändra
dess beskattningsförhållande, skall
så anses som om fordonet godkänts
vid registreringsbesiktning den dag
intyget utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,
får icke utfärdas beträffande
fordon, som är eller varit registrerat
eller är eller varit infört i exportvagnsförteckning.
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
17 §.
1 mom. Ansökan---— —---till salu.
Har släpfordon, som förut icke registrerats,
tagits i bruk enligt interimslicens,
skall ansökan om registrering
av fordonet göras av ägaren
inom tre veckor från det fordonet
togs i bruk.
4 mom. Ansökan
Har annan traktor än som avses
i första stycket, motorredskap eller
släpfordon tagits i bruk enligt interimslicens
och har fordonet icke
förut registrerats, skall ansökan om
registrering av fordonet göras av
ägaren inom tre veckor från det fordonet
togs i bruk.
--och postadress;
dels, i fråga om traktor och motorredskap,
uppgift om vilken klass
fordonet tillhör enligt traktorskatteförordningen;
dels,
i-— ------—----licensens nummer.
Ansökan skall —-----— — stadgad avgift.
Om skyldighet att därjämte erläg- Om skyldighet att därjämte erlägga
bilskatt är särskilt stadgat. ga bilskatt eller traktorskatt är sär
skilt
stadgat.
18
2 mom. Ägare--—--— —
Anmälan enligt detta moment om
verkställd registreringsbesiktning
skall vara åtföljd av besiktningsinstrumentet
i tre exemplar ävensom
stadgad avgift. Angående skyldighet
att vid sådan anmälan foga bilskatt,
vartill anmält förhållande må giva
anledning, är särskilt stadgat.
§•
— 17 § 3 mom.
Anmälan enligt detta moment om
verkställd registreringsbesiktning
skall vara åtföljd av besiktningsinstrumentet
i tre exemplar ävensom
stadgad avgift. Angående skyldighet
att vid sådan anmälan foga bilskatt
eller traktorskatt, vartill anmält förhållande
må giva anledning, är särskilt
stadgat.
4 mom. Ägare av registrerad traktor
eller registrerat motorredskap,
som avser att använda fordonet på
sådant sätt att det kommer att tillhöra
högre klass enligt traktorskatteförordningen,
skall innan ändringen
sker anmäla denna till länsstyrelsen
i det län där fordonet är registrerat.
Om skyldighet att vid sådan anmälan
foga traktorskatt är särskilt
stadgat.
19 §.
1 mom. Har ägare av registrerat
motorfordon eller registrerad traktor
för avsikt att under viss tid eller
tills vidare icke bruka fordonet eller
ämnar ägare av registrerat släpfordon
icke vidare låta fordonet dragas
1 mom. Skall registrerat motorfordon
eller registrerad traktor, som är
försedd med gummihjul eller med
band, under viss tid eller tills vidare
icke brukas eller skall annan registrerad
traktor eller registrerat mo
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
(Nuvarande lydelse)
av bil, må anmälan om förhållandet
göras hos länsstyrelsen för fordonets
överförande Ifrån bilregistret till bilreservregistret.
Anmälan skall göras
skriftligen och åtföljas av stadgad
avgift.
(Föreslagen lydelse)
torredskap eller släpfordon brukas
på sådant sätt att registreringsplikt
inte längre föreligger, må anmälan
om förhållandet göras hos länsstyrelsen
för fordonets överförande från
bilregistret till bilreservregistret. Anmälan
skall göras skriftligen och åtföljas
av stadgad avgift.
21 §.
1 mom. Registrerings-, interimseller
saluvagnsskylt skall i förekommande
fall vara anbragt på motorfordon
såväl framtill som baktill, på
traktor framtill och på släpfordon
baktill. Framtill anbragt skylt skall
vara väl synlig framifrån och baktill
anbragt skylt väl synlig bakifrån.
På traktor må dock, om det medför
avsevärd olägenhet att föra skylten
framtill, denna i stället vara anbragt
på annan lämplig, utifrån lätt
synlig plats.
1 mom. Registrerings-, interimseller
saluvagnsskylt skall i förekommande
fall vara anbragt på motorfordon
såväl framtill som baktill,
på traktor och motorredskap framtill
samt på släpfordon baktill. Framtill
anbragt skylt skall vara väl synlig
framifrån och baktill anbragt
skylt väl synlig bakifrån.
På traktor och motorredskap må
dock, om det medför avsevärd olägenhet
att föra skylten framtill, denna
i stället vara anbragt på annan
lämplig, utifrån lätt synlig plats.
Har till-----—---sådan skylt.
Vad i--------brandväsendets räkning.
Skylt får---------kan avläsas.
Närmare bestämmelser —-------- av Konungen.
65
4. mom. Sökes ej inom föreskriven
tid registrering av motorfordon,
av traktor med gummihjul eller
band eller av släpfordon på sätt i
17 § stadgas, straffes den felande
med dagsböter.
Underlåter någon---— --
Om någon-----—--—
§•
4 mom. Sökes ej inom föreskriven
tid registrering av motordrivet fordon
eller släpfordon på sätt i 17 §
stadgas, straffes den felande med
dagsböter.
--femhundra kronor.
sin skyldighet.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.
2. De ändrade bestämmelserna i 11—13, 17—19 och 65 §§ beträffande
registrerings- och anmälningsskyldighet i fråga om traktor och motorredskap
gäller dock redan från och med den 1 oktober 1969.
3. Ägare av registrerad traktor skall inom tre veckor från sistnämnda
dag anmäla hos länsstyrelsen i det län där fordonet är registrerat, vilken
klass fordonet tillhör enligt traktorskatteförordningen.
4. Den som underlåter att inom föreskriven tid lämna sådan anmälan
som avses i föregående punkt straffas med böter, högst 500 kronor.
5. Förordningens bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga
om åtgärd, som behövs för eller avser förordningens tillämpning därefter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
47
Bilskatteutredningens förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 15 december
1961 (nr 653) om brännoljeskatt
Härmed förordnas, att 1 § förordningen den 15 december 1961 om bränn -
oljeskatt skall erhålla andrad
(Nuvarande lydelse)
1
Till staten---—----
Skatt skall icke utgå för brännolja,
som uppenbart är avsedd att
förbrukas för annat ändamål än drift
av motor i motorfordon.
Med obeskattad------
Begreppet motorfordon har i denna
förordning samma innebörd som
i vägtrafikförordningen, dock att till
motorfordon ej hänföras sådana
fordon, som på grund av stadgande
i 77 § sistnämnda ''förordning eller
beslut, som i samma författningsrum
avses, icke skolat upptagas och redovisas
i bilregister.
e pa sätt nedan anges.
(Föreslagen lydelse)
§•
följande brännolja.
Skatt skall icke utgå för brännolja,
som uppenbart är avsedd att
förbrukas för annat ändamål än drift
av motor i motorfordon eller i traktor
eller motorredskap, som tillhör
klass III enligt traktorskatteförordningen
den ... (nr ...).
--den förvärvats.
Begreppen motorfordon, traktor
och motorredskap har i denna förordning
samma innebörd som i vägtrafikförordningen
den 28 september
1951 (nr 6i8). Till sådana fordon
hänföras dock ej fordon, som på
grund av stadgande i 77 § sistnämnda
förordning eller beslut, som i
samma författningsrum avses, icke
skolat upptagas och redovisas i bilregister.
Vad som sägs i det följande om
motorfordon gäller även traktor och
motorredskap, som tillhör klass III
enligt traktor skatteförordningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.
Förordningens bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga
om åtgärd, som behövs för eller avser förordningens tillämpning därefter.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 45 år 1969
Bilskatteutredningens förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 29BmajJ1964
(nr 352) om gasolskatt
Härmed förordnas, att 1 § förordningen den 29 maj 1964 om gasolskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Till staten skall i enlighet med
bestämmelserna i denna förordning
erläggas särskild skatt (gasolskatt)
för gasol och annan till tulltaxenummer
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig
vara, som helt eller till huvudsaklig
del består av gasformiga kolväten
och som användes till drift av
motor i motorfordon.
Till staten skall i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning erläggas
särskild skatt (gasolskatt) för
gasol och annan till tulltaxenummer
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig vara,
som helt eller till huvudsaklig
del består av gasformiga kolväten
och som användes till drift av motor
i motorfordon eller i traktor eller
motorredskap, som tillhör klass III
enligt traktorskatteförordningen den
... (nr ...).
Vad i--—-----skattepliktig vara.
Begreppet motorfordon har i denna
förordning samma innebörd som
1 vägtrafikförordningen. Bestämmelserna
i förordningen äga dock ej tilllämpning
på annat motorfordon än
sådant som skall upptagas och redovisas
i länsstyrelses bilregister
eller må brukas här i riket enligt interimslicens
eller saluvagnslicens, ej
heller på motorfordon som jämlikt
2 § första eller andra stycket förordningen
om automobilslcatt är frikallat
från skatteplikt enligt sistnämnda
förordning.
Begreppen motorfordon, traktor
och motorredskap ha i denna förordning
samma innebörd som i vägtrafikförordningen
den 28 september
1951 (nr 648).
Vad som sägs i det följande om
motorfordon gäller även traktor eller
motorredskap, som tillhör klass 111
enligt traktorskatteförordningen.
Bestämmelserna i denna förordning
äga ej tillämpning på annat motorfordon
än sådant som skall upptagas
och redovisas i länsstyrelses
bilregister eller må brukas här i riket
enligt interimslicens eller salu
-
49
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
vagnslicens, ej heller på motorfordon
som jämlikt 2 § första eller andra
stycket förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt är frikallat
från skatteplikt enligt sistnämnda
förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.
Förordningens bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga
om åtgärd som behövs för eller avser förordningens tillämpning därefter.
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6901 59