Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

Nr 38

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
pensionstillskott, m. m.; given Stockholms slott den 7
mars 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om pensionstillskott,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

3) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande
av lagen om allmän försäkring,

4) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett nytt program för årliga folkpensionshöjningar
fr. o. m. den 1 juli 1969. Förslaget innebär en ökning av folkpensionerna upp
till en viss garantinivå genom pensionstillskott som ökas för varje år under
en tioårsperiod. Pensionstillskottet skall första året motsvara 3 % av basbeloppet
och sedan öka med motsvarande belopp varje år under tioårsperioden,
alltså upp till 30 % av basbeloppet. Genom de nya pensionstillskotten
ökar folkpensionens årsbelopp den 1 juli 1969 med 180 kr. för en ensam
pensionär och med 360 kr. för ett pensionärspar. Pensionstillskotten läggs
ovanpå nuvarande folkpension, som liksom pensionstillskotten genom värdesäkringen
ökar vid prisstegringar. Pensionstillskotten utgår till pensionärer
som inte har ATP-pension eller som har låga ATP-belopp.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 38

Kungl. Maj ds proposition nr 38 år i 969

Genom pensionstillskotten kan folkpensionsbeloppen beräknas stiga till
— bortsett från kommunalt bostadstillägg — 5 400 kr. för ensam pensionär
och 8 472 kr. för ett pensionärspar den 1 juli 1969.

Propositionen innehåller vidare förslag om uppmjukning av reglerna för
inkomstprövningen av bl. a. de kommunala bostadstilläggen.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1969/70 till folkpensioner
beviljar ett förslagsanslag av 6 510 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

1) Förslag
till

Lag

om pensionstillskott

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension
utgår pensionstillskott enligt denna lag.

2 §.

Pensionstillskott utgör trettio procent av basbeloppet, om ej annat följer
av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall pensionstillskottet utgöra

den 1 juli 1969—den 30 juni 1970 tre,

den 1 juli 1970—den 30 juni 1971 sex,

den 1 juli 1971—den 30 juni 1972 nio,

den 1 juli 1972—den 30 juni 1973 tolv,

den 1 juli 1973—den 30 juni 1974 femton,

den 1 juli 1974—den 30 juni 1975 aderton,

den 1 juli 1975—den 30 juni 1976 tjugoen,

den 1 juli 1976—den 30 juni 1977 tjugofyra,

den 1 juli 1977—den 30 juni 1978 tjugosju procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspension, som börjat utgå tidigare eller senare
än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år,
utgör det belopp som framkommer om de i första eller andra stycket angivna
procenttalen minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen
skall minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra stycket lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Pensionstillskott till förtidspension, som enligt 7 kap. 2 § andra eller
tredje stycket lagen om allmän försäkring utgår med två tredjedelar eller
en tredjedel av hel förtidspension, utgör motsvarande andel av pensionstillskott
som anges i första eller andra stycket.

Pensionstillskott till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra stycket
lagen om allmän försäkring utgår med minskat belopp, utgör det belopp
som framkommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen
minskas i motsvarande mån. 7 • , : v;.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

3 §.

Pensionstillskott utgår ej i den mån det tillsammans med vad den försäkrade
har rätt att uppbära i tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension
och änkepension överstiger vid

ålderspension, som börjat utgå från och med den månad varunder den försäkrade
fyller sextiosju år, hel förtidspension samt änkepension, som utgår
enligt 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring, trettio procent
av basbeloppet,

ålderspension, som börjat utgå tidigare eller senare än från och med
den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år, det belopp som
framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas eller ökas i motsvarande
mån som pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra
stycket lagen om allmän försäkring,

förtidspension, som enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen
om allmän försäkring utgår med två tredjedelar eller en tredjedel av hel
förtidspension, motsvarande andel av trettio procent av basbeloppet,
änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring
utgår med minskat belopp, det belopp som framkommer om trettio
procent av basbeloppet minskas i motsvarande mån.

4 §•

Vid tillämpning av 3 § skall, då undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen
om allmän försäkring gällt, hänsyn tagas till tilläggspension, som skulle
ha utgått om undantagande ej ägt rum. Motsvarande skall gälla, då pensionspoäng
enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring på
grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats försäkrad.

5 §.

Pensionstillskott till änkepension enligt 16 § lagen den 25 maj 1962 (nr
382) angående införande av lagen om allmän försäkring skall utgå efter
samma grunder som änkepensionen. Minskning av pensionstillskottet med
hänsyn till den pensionsberättigades inkomst skall göras först sedan kommunalt
bostadstillägg helt bortfallit men innan minskning sker av änkepensionen.

6 §.

I den mån ej annat följer av denna lag skall vad i lagen om allmän försäkring
eller i annan författning är föreskrivet om folkpension äga motsvarande
tillämpning på pensionstillskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969 5

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Bestämmelserna i 4 § skall ej tillämpas på undantagande som återkallats
med verkan från och med den 1 januari 1963.

Till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension
och vars pension enligt 18 § andra stycket lagen angående införande
av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat
utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall pensionstillskott
utgå utan hinder av bestämmelserna i sistnämnda lagrum.

Beslut om pensionstillskott för juli 1969 meddelas av riksförsäkringsverket
om icke pensionen för ifrågavarande månad utbetalas av försäkringskassa.
Motsvarande gäller då pensionstillskott ökas på grund av bestämmelserna
i 2 § andra stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

2) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 9 kap. 5 § och 16 kap. 1 § lagen den 25 maj
1962 om allmän försäkringi skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 kap.

5 §•

Om hustrutillägg och kommunalt Om pensionstillskott, hustrutillbostadstillägg
förordnar Konungen lägg och kommunalt bostadstillägg
med riksdagen. förordnar Konungen med riksdagen.

16 kap.

1 §•

Den som — —--— — Konungen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning-------ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag —-----därom gjorts.

I den----------ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för
läkarundersökning och läkarintyg
vid ansökan om förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning
skall ersättning utgå i enlighet
med vad Konungen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 16 kap. 1 § se 1964:156.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

3) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 25 maj 1962 angående införande

av lagen om allmän försäkring1 skall
anges.

(Nuvarande lydelse)

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man,
som avlidit före den 1 juli 1960, i
stället för 8 § första stycket lagen
om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt gälla,
att sådan pension minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
ettusensjuhundra kronor. Vid
tillämpning i fall som nu sagts av
13 § 2 mom. sistnämnda lag skall
ock procenttalet 20 utbytas mot 10
samt beloppet 20 000 kronor utbytas
mot 30 000 kronor.

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
(Föreslagen lydelse)

§•

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man,
som avlidit före den 1 juli 1960, i
stället för 8 § första stycket lagen
om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt gälla,
att sådan pension minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
tvåtusen kronor. Vid tillämpning
i fall som nu sagts av 13 § 2
mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet
20 utbytas mot 10 samt beloppet
20 000 kronor utbytas mot
30 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Det åligger riksförsäkringsverket att omräkna utgående pensioner i enlighet
med bestämmelserna i denna lag.

1 Senaste lydelse av 16 § se 1965:145.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

4) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 5 §§ lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Hustrutillägg tillkommer —
Hustrutillägg skall, där ej annat
följer av vad i 4 § stadgas, för år
räknat motsvara skillnaden mellan
å ena sidan sammanlagda beloppet
av folkpension i form av ålderspension
till två makar samt å andra sidan
sådan pension till ogift, pensionerna
beräknade för år och under
förutsättning att de börjat utgå från
och med den månad varunder den
pensionsberättigade fyllt sextiosju
år.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
minskas med en tredjedel
av den pensionsberättigades årsinkomst
i vad den må överstiga för

§•

--— — — fem år.

Hustrutillägg skall, där ej annat
följer av vad i 4 § stadgas, för år
räknat motsvara skillnaden mellan
å ena sidan sammanlagda beloppet
av folkpension i form av ålderspension
till två makar jämte två pensionstillskott
enligt lagen om pensionstillskott
samt å andra sidan
folkpension i form av ålderspension
till ogift jämte ett sådant pensionstillskott,
ålderspensionerna och pensionstillskotten
beräknade för år och
under förutsättning att de börjat
utgå från och med den månad varunder
den pensionsberättigade fyllt
sextiosju år.

§•

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
minskas med hälften av
den pensionsberättigades årsinkomst
i vad den må överstiga för den som

1 Senaste lydelse av 1 och 4 §§ se 1963: 57 och av 5 § se 1965:146.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den som är gift ettusentvåhundra är gift ettusenfemhundra kronor
kronor och för annan ettusensju- och för annan tvåtusen kronor.
hundra kronor samt med ytterligare
en tredjedel av årsinkomsten i vad
den må överstiga för den som är
gift ettusensjuhundra kronor och
för annan tvåtusenfyrahundra kronor.

Minskning skall, — — —----å hustrutillägget.

5 §•

1 § sista stycket nämnda lag föranlett
minskning av barntillägg som
där avses, livränta eller sjukpenning
jämte barntillägg som avses i 17 kap.

2 § nyssnämnda lag i vad den enligt
samma lagrum avdragits från pension,
ersättning på grund av sjukförsäkring
i allmän försäkringskassa
eller understöd som någon på
grund av skyldskap eller svågerlag
må vara föranledd att utgiva.

Med årsinkomst avses i denna lag
den inkomst, för år räknat, som någon
kan antagas komma att åtnjuta
under den närmaste tiden. Såsom
inkomst räknas icke allmänt barnbidrag,
folkpension, tilläggspension
enligt lagen om allmän försäkring
till den del pensionen föranlett
minskning av pensionstillskott enligt
3 § lagen om pensionstillskott
eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 §
sista stycket lagen om allmän försäkring,
livränta som avses i 17 kap.
2 § nyssnämnda lag i vad den enligt
samma lagrum avdragits från pension,
ersättning på grund av sjukförsäkring
i allmän försäkringskassa
eller understöd som någon på
grund av skyldskap eller svågerlag

må vara föranledd att utgiva.

Vid uppskattning------trettiotusen kronor.

Värdet av------av Konungen.

— sammanlagda förmögenhet.

— ---— —- tiotal kronor.

Ifråga om----

Årsinkomst avrundas

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Det åligger riksförsäkringsverket att omräkna utgående hustrutillägg och
kommunala bostadstillägg i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den H februari
1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Kling, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg, Bengtsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om pensionstillskott
m. m. och anför.

Pensionsförsäkringskommittén1 har i ett delbetänkande Pensionstillskott
m. m. (SOU 1968:21) lagt fram förslag i vissa frågor om den allmänna
pensioneringens utformning i framtiden. Efter remiss har yttranden över
betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens handikappråd, statens avtalsverk, statens personalpensionsverk,
bostadsstyrelsen, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
(CFU), handikapputredningen, länsstyrelserna i Stockholms,
Östergötlands, Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län, Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges arbetsledareförbund,
Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet, Svenska personalpensionskassan (SPP), Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam, Riksförbundet landsbygdens folk
(RLF), Handelns arbetsgivareorganisation (HAO), Kommunernas pensionsanstalt
och Pensionärernas riksorganisation i Sverige. Därjämte har
yttranden inkommit från De dövas riksförbund och De handikappades
riksförbund. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från några
allmänna försäkringskassor. Även vissa andra remissinstanser har bifogat
yttranden som de inhämtat.

1 Presidenten Liss Granqvist, ordförande, rättschefen Gunnar Danielson, ledamöterna av
riksdagens andra kammare Sigrid Ekendahl, Henning Gustafsson och Rune Gustavsson, ledamoten
av riksdagens första kammare Göran Karlsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare
Tage Magnusson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Gällande bestämmelser om allmän pension

De grundläggande bestämmelserna om allmän pension finns i lagen den
25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring (AFL, ändrad senast 1968: 628).
Den allmänna pensionen består av två delar, folkpension och tilläggspension
(ATP).

Folkpensioneringen

Folkpension tillkommer i princip svensk medborgare som är bosatt i riket
eller som varit mantalsskriven här för det år han fyllde 62 år och för de
fem åren närmast dessförinnan. Folkpension utgår i form av ålderspension,
förtidspension och familjepension (änkepension och barnpension). Dessutom
finns vissa tilläggsförmåner in. in.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad en försäkrad fyller 67 år. På
framställning av försäkrad kan ålderspension utgå tidigare, dock tidigast
fr. o. m. den månad han fyller 63 år. Pensionsuttaget kan också uppskjutas
efter 67-årsmånaden.

Vid förtida uttag minskas ålderspensionen med 0,6 % för varje månad
som pensionen tas ut före 67-årsmånaden. Uppskjuts uttaget ökas pensionen
på motsvarande sätt. Vid beräkning av ökningen tas inte hänsyn till
tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyller 70 år.

Ålderspension liksom övriga folkpensionsförmåner är angivna i procent
av basbeloppet. Basbeloppet fastställs av Kungl. Maj :t för varje månad.
Basbeloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat med det tal, som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget under andra månaden före den som basbeloppet
avser och prisläget i september 1957. Ändring av nämnda tal får
ej föranleda ändring av basbeloppet, om inte jämförelsetalet stigit eller gått
ned med minst 3 % sedan närmast föregående ändring av basbeloppet.
Basbeloppet utgör för februari 1969 5 800 kr.

Ålderspension som tas ut vid 67 år utgör för en ensam pensionär 90 %
av basbeloppet, dvs. 5 220 kr. vid nyssnämnda basbeloppsvärde. För vardera
av två pensionsberättigade makar utgör ålderspensionen 70 % av
basbeloppet, dvs. 4 056 kr. (för makar tillhopa 8 112 kr.).

Ålderspension kan höjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg
och invaliditetstillägg.

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 men inte 67 år. Den som
beviljats förtida uttag av ålderspension (i åldern 63—67 år) kan dock inte
få förtidspension. Förtidspension utgår om arbetsförmågan på grund av
sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med
minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen inte
anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

säkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat
till viss tid men i övrigt gäller vad som är föreskrivet om förtidspension
även sjukbidrag.

Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning så,
att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller
endast ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. Är arbetsförmågan
nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår
två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår en tredjedel av hel
förtidspension.

Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension från 67 år.
Då en förtidspensionär fyller 67 år, byts förtidspensionen ut mot ålderspension.
Förtidspension kan på motsvarande sätt som ålderspension höjas
med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och invaliditets tiHägg.

Änka har rätt till änkepension under förutsättning att hon antingen
fyllt 36 år vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller
har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16
år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller
hos änkan. Upphör änka att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid
bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen
avlidit, då barnet upphörde att påverka rätten till pension samt äktenskapet
varat till nämnda tidpunkt.

Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed
jämförliga tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från
67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen
med Vis för varje år som änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt
då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen
utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960,
är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden
den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s. k.
garantibeloppet, fri från inkomstprövning.

Änkepensionen dras in, om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar
ånyo utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och
änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Den månad
då änkan fyller 67 år byts änkepensionen ut mot ålderspension.

Änkepension kan höjas med kommunalt bostadstillägg.

Barnpension utgår till barn under 16 år, vars fader eller moder eller
båda föräldrar avlidit. Adoptivbarn har pensionsrätt efter adoptivföräldrarna
men inte efter sina naturliga föräldrar. Barnpensionen utgör för varje
barn 25 % av basbeloppet om en av föräldrarna avlidit och 35 % om båda
föräldrarna avlidit.

Kungl Maj. ts proposition nr 38 år 1969

Till ålders- eller förtidspension utgår barntillägg för varje barn under
16 år till försäkrad eller hans hustru, om den försäkrade har vårdnaden
om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Vid förtida uttag av ålderspension
kan barntillägg utgå först fr. o. in. den månad pensionären fyller
67 år. Till pension, som tillkommer gift kvinna, utgår i regel ej barntillägg.
Barntillägget utgör 25 % av basbeloppet. Om barnet samtidigt har rätt till
barnpension, är barntillägget dock 10 % av basbeloppet.

Regler om vissa inkomstprövade tillägg till folkpensionen finns i en särskild
lag den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension (ändrad senast 1965: 146).

Hustrutillägg tillkommer i princip hustru till den, som åtnjuter folkpension
i form av ålderspension eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år
och själv ej åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år.
Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan sammanlagda
årsbeloppet av folkpension i form av ålderspension till två makar
samt å andra sidan sådan pension till ogift. Vid denna beräkning skall man
utgå från de årspensionsbelopp som gäller vid uttag fr. o. m. 67-årsmånaden.

En kommun kan fatta beslut om att kommunalt bostadstillägg skall
utges i kommunen. Sådant tillägg har införts i alla kommuner i riket.
Tillägget utgår till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension,
förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen
eller till där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen själv
bestämmer. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna
får dock inte göras och inte heller får kommunen ställa upp villkor om
viss tids bosättning i kommunen eller liknande. Kommunerna har i regel
utformat grunderna för de kommunala bostadstilläggen enligt något av
följande tre alternativ. Ett alternativ innebär att ett generellt tillägg utgår
till alla pensionsberättigade inom kommunen, oberoende av pensionstagarens
bostadskostnad, ett annat att tillägget i sin helhet anknyts till bostadskostnaden.
Det tredje alternativet är en kombination av de båda första på
så sätt att en del av tillägget utgår till alla, oberoende av bostadskostnaden,
och en annan del är knuten till denna.

Vid förtida uttag av ålderspension kan hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg utgå först fr. o. m. den månad pensionären fyller 67 år.

Hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt änkepensioner med anledning
av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning.
Reglerna härom innebär att förmånen minskas med pensionärens inkomster
vid sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensamstående,
sker minskning med % av inkomst som ligger mellan 1 700
och 2 400 kr. och med % av inkomster därutöver. För man och hustru är
motsvarande gränsbelopp sammanlagt 2 400 och 3 400 kr. Beträffande de
-ovan nämnda änkepensionerna sker dock avdrag med % i alla inkomstlägen

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

över 1 700 kr. Årsinkomst under 1 700 kr. för ensam och 2 400 kr. för makar
medför ej något avdrag.

Med årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan antas
komma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas ej
allmänt barnbidrag, folkpension, ATP till den del den föranlett minskning
av barntillägg, livränta eller sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen
jämte barntillägg i vad den avdragits från pension, ersättning på
grund av försäkring i allmän försäkringskassa eller understöd som någon
på grund av skyldskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge. Vid
uppskattning av förmögenhets avkastning skall avkastningen höjas med
10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift
22 500 kr. (för makar tillhopa 45 000 kr.) och för annan 30 000 kr. För sammanlevande
makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av
makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av
deras sammanlagda förmögenhet.

De kommunala bostadstilläggen finansieras helt av vederbörande kommun.
Övriga folkpensionsförmåner finansieras av statsmedel. Bestämmelser
om finansieringen finns i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen (ändrad senast 1967:648).

Tilläggspensioneringen

Försäkringen för ATP avser att bereda ålderspension, förtidspension och
familjepension utöver folkpensionen. Rätten till ATP grundas på inkomsten
av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under sin aktiva tid, och
pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.

Den inkomst som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen
är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det år då
han fyller 16 år t. o. m. det år då han fyller 65 år. Förvärvsinkomsterna
indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger
en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximigränsen
för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju
och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets
ingång.

För rätt till ATP i form av ålderspension förutsätts, att pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år eller, om den försäkrade
är svensk medborgare och född år 1896, två år.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade
fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet uttag efter samma

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

regler som inom folkpensioneringen. Förtida pensionsuttag skall, om rätt
till både folkpension och ATP föreligger, avse båda pensionsslagen.

Storleken av den ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör
60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen
skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den
försäkrade. Om den försäkrade har pensionspoäng för mer än 15 år, beräknas
pensionen på medeltalet av de 15 högsta poängtalen, den s. k. 15-årsregeln.

För rätt till full ålderspension krävs enligt huvudregeln, att pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minst 30 år. För den som tillgodoräknats
pensionspoäng för ett mindre antal år än 30 — dock minst tre —
utgör pensionen så många trettiondelar av full pension som han har år med
pensionspoäng. Varje sådant år ger en trettiondels pension. Dessa bestämmelser,
den s. k. 30-årsregeln, tillämpas för dem som är födda år 1924 eller
senare.

För svenska medborgare, som är födda år 1914 eller tidigare, gäller en
förmånligare regel för beräkning av pensionen. I dessa fall har 30-årsregeln
ersatts med en 20-årsregel. Varje år med pensionspoäng ger alltså en tjugondeis
pension. För dem som är födda något av åren 1915—1923 trappas
20-årsregeln upp successivt.

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 men inte 67 år. Den
som beviljats förtida uttag av ålderspension kan dock inte få förtidspension.
Då en förtidspensionär fyller 67 år, byts förtidspensionen ut mot ålderspension.
De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension är
desamma som inom folkpensioneringen. En ytterligare förutsättning för
rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att den försäkrade
kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet
inträffat.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension,
som den försäkrade skulle bli berättigad till, om han började åtnjuta sådan
pension fr. o. in. den månad då han fyller 67 år.

En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom,
under förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension
eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller att han skulle ha varit
berättigad till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet
varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension.

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat
minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.
Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,
oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till
änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten
upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet
innan det bestått i fem år, skall änkepensionen ånyo börja utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs.
den förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om
sådan pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit,
om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.

Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar
barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något
pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades nyssberörda
egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn,
är änkepensionen 35 % av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har
pensionsrätt efter adoptivföräldrarna men inte efter sina naturliga föräldrar.

Storleken av barnpensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad
änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka
och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension.
Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 %
av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna
procenttalen med 10 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda
barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. En
kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av att hon samtidigt
är berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen.
Änkepension från folkpensioneringen kan däremot, såsom förut
framhållits, aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtids- eller
ålderspension.

En försäkrad har med samtycke av sin make möjlighet att anmäla individuellt
undantagande från försäkringen för ATP, såvitt avser inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning. Undantagande gäller fr. o. m. året näst
efter det då anmälan därom gjorts. Anmälan om undantagande kan återkallas
av den försäkrade med verkan från nästfoljande årsskifte, dock tidigast
från det som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Den
som har återkallat anmälan om undantagande får sedan inte ånyo göra
sådan anmälan. Anmälan om undantagande liksom återkallelse skall göras
hos allmän försäkringskassa.

Tilläggspensioneringen finansieras helt genom avgifter. För den som är
anställd betalar arbetsgivaren avgift. Den som haft annan inkomst av förvärvsarbete
än inkomst av anställning skall själv erlägga tilläggspensionsavgift.
Avgifterna för tilläggspensioneringen utgår enligt en procentsats som
bestäms av Kungl. Maj :t och riksdagen. Procentsatsen skall vara så avvägd
att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande
av pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra försäkringen
för ATP åvilande utgifter samt till den fondering som finns behövlig.
Avgifterna ingår i en fond, benämnd allmänna pensionsfonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Pensionsförsäkringskommitténs förslag

Allmänna synpunkter

Pensionsförsäkringskommittén erinrar till en början om att den allmänna
pensioneringen alltsedan sin tillkomst utvecklats och förbättrats. Från
början syftade den endast till att ge gamla och arbetsoförmögna personer
medel till livets nödtorft. Denna målsättning har sedan förändrats, främst
genom den allmänna tilläggspensioneringens tillkomst. Nu syftar man
till att var och en vid ålderdom, invaliditet eller familjeförsörjarens frånfälle
skall genom den allmänna pensioneringen beredas möjlighet att leva
på en standard, som står i rimlig proportion till den han haft under sitt
verksamma liv.

Kommittén anför vidare att det gångna decenniet inneburit stora förbättringar
i olika avseenden för pensionärerna. Vid ingången av år 1958 var
folkpensionen — bortsett från kommunalt bostadstillägg — 2 200 kr. för
ogift och 3 520 kr. för två gifta, allt för år räknat. Fr. o. m. den 1 juli 1968
är motsvarande siffror 5 220 kr. och 8 112 kr. Den ambitiösa målsättning i
fråga om pensionens storlek, som riksdagen uppställde år 1958, har därigenom
kunnat infrias. Samtidigt därmed har de kommunala bostadstilläggen
ökat kraftigt. Kostnaderna för dessa har sålunda stigit från 254 milj. kr. år
1958 till 598 milj. kr. år 1967. Kommittén nämner vidare att den mest betydelsefulla
pensionsreformen under det gångna decenniet är den allmänna tilläggspensioneringens
genomförande. Redan nu uppbär mer än 250 000 personer
ATP. En annan förbättring som också genomförts är den automatiska
värdebeständighet som tillförsäkrats hela pensionssystemet. Samhället har
slutligen även utanför pensioneringens område ökat sina insatser för pensionärerna,
exempelvis i form av mera omvårdnad och bättre bostäder.

Kommittén understryker att det råder allmän enighet om att reformverksamheten
inte får avstanna utan den bör fortskrida även i framtiden.
I takt med samhällets ökade resurser bör den sociala omvårdnaden om och
det ekonomiska stödet åt pensionärerna byggas ut. Dessa måste få del av
välståndsökningen.

Det pensionsbeslut som fattades år 1958 och som avsåg ett program för
folkpensionernas successiva ökning under en tioårsperiod, har nu fullföljts
i och med den standardhöjning av pensionerna som gäller fr. o. m. den

1 juli 1968. Kommittén konstaterar att det otvivelaktigt varit av värde att
folkpensionshöjningarna på detta sätt kunnat ske med ledning av en plan
för en längre tidsperiod. Vid sina bedömningar och förslag rörande den
framtida folkpensionsutvecklingen finner kommittén att det mot bakgrunden
av de vunna erfarenheterna är värdefullt och lämpligt att inrikta sig
på en tidsperiod av liknande längd. Kommitténs förslag avser därför folkpensionsutvecklingen
under tiden den 1 juli 1969—den 1 juli 1978.

I fråga om framtidsperspektiven framhåller kommittén, att under den

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 38

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

kommande tioårsperioden väsentliga förbättringar kommer att ske för en
stor del av pensionärerna inom ramen för fattade beslut. Tilläggspensioneringen
kommer sålunda att omfatta en ökande andel av befolkningen och
praktiskt taget alla förvärvsarbetande kommer i framtiden att ha rätt till
ATP. Vidare gäller, att antalet pensionärer kommer att öka väsentligt och
att den procentuella andelen pensionärer i förhållande till antalet yrkesverksamma
personer blir större. Enligt kommitténs beräkningar kommer
12,5 % av befolkningen att vara över 67 år år 1975. Motsvarande andel var
år 1965 10,8 %. Denna befolkningsutveckling kommer att ställa ökade krav
på åldringsvården. Samtidigt konstaterar kommittén att prognoser som
gjorts i fråga om den ekonomiska utvecklingen tyder på en något långsammare
ekonomisk expansion i framtiden än under det senast förflutna
decenniet.

Anförda omständigheter gör att situationen i dag enligt kommitténs mening
är väsentligt annorlunda än då 1958 års principbeslut om folkpensioneringens
utbyggnad fattades. Tilläggspensioneringens successiva genomförande,
åldringsvårdens ökade krav och ett relativt begränsat ekonomiskt
utrymme gör det rimligt, att tillgängliga resurser för pensionsförhöjningar
koncentreras till de grupper av folkpensionärer där behovet av ytterligare
förbättringar är mest framträdande. Kommittén ansluter sig också helt
till den i kommitténs direktiv uttalade tanken att främst åstadkomma förbättringar
för de pensionärsgrupper som inte alls eller endast i mindre omfattning
har inkomster vid sidan av folkpensionen. Kommittén anser att
detta bör ske genom en successiv höjning av grundskyddet inom den allmänna
pensioneringen i form av pensionstillskott till folkpensionen.

Kommittén understryker, att det självfallet är en avvägningsfråga hur
högt man skall lägga den nivå, intill vilken grundskyddet inom den allmänna
pensioneringen bör ökas. Mot varandra får vägas pensionärernas
behov av förbättringar och de förvärvsarbetandes möjligheter att bekosta
dessa. Relationen till andra grupper i samhället — barnfamiljer, arbetslösa
och låginkomsttagare — måste också vägas in. Vidare får man beakta att
den som endast åtnjuter förmåner från folkpensioneringen i praktiken är
befriad från skatt medan de förvärvsarbetande grupperna av befolkningen
är skattskyldiga för sin inkomst. Slutligen måste man vid en jämförelse
mellan olika grupper se inte endast till kontanta förmåner av olika slag
utan också till den sociala service som samhället tillhandahåller.

Mot bakgrunden av nu redovisade överväganden finner kommittén det
rimligt, att alla pensionärer på sikt tillförsäkras en nivå för det ekonomiska
grundskyddet — en garantinivå — som ligger väsentligt högre än nuvarande
folkpensionsnivå. Under den tioårsperiod, som kommittén överblickar,
anser kommittén det möjligt att för ensamstående pensionär successivt
höja garantinivån inom den allmänna pensioneringen med en tredjedel av
folkpensionsnivån. Sådan pensionär, vars folkpension fr. o. m. den 1 juli

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

1968 utgör 90 % av basbeloppet, skulle alltså få en pensionsökning med
30 % av basbeloppet. Detta innebär att grundskyddet inom folkpensioneringen
för ensamstående blir 120 % av basbeloppet.

Folkpensionen till en ensamstående pensionär är fr. o. m. den 1 juli 1968
90 % av basbeloppet, medan motsvarande belopp till vardera av två makar
är 70 % av basbeloppet. Två makar har alltså i folkpension tillsammans
140 % av basbeloppet. Enligt hittills tillämpad ordning har gift pensionär
fått en mindre årlig pensionsökning än en ogift, något som främst torde
ha motiverats av att två makar genom samboendet ansetts ha något lägre
levnadskostnader än ogifta. Kommittén ifrågasätter om man bör fortsätta
efter samma linje också i fråga om nu aktuella pensionsförbättringar.
Med hänsyn till utvecklingen av konsumtionsvanorna och till den ändrade
synen i det moderna samhället till förmån för ökande ekonomisk självständighet
för makar i förhållande till varandra anser kommittén starka skäl
tala för att i framtiden lika stora pensionshöjningar bör ges till gift som
till ogift. Den skillnad mellan gift och ogift som i pensionshänseende finns
i dag skulle visserligen med en sådan ordning finnas kvar men minska i
betydelse allt eftersom de nya pensionshöjningarna kommer att motsvara
en ökande andel av den samlade pensionen. Om de framtida pensionshöjningarna
görs lika stora för gift och ogift, blir följaktligen grundskyddet
för envar av två makar 30 % (för två makar tillhopa 60 %) över den nuvarande
folkpensionsnivån. Garantinivån för två makar blir då (140 + 60)
200 % av basbeloppet. Detta innebär under den ifrågavarande tioårsperioden
en höjning av grundskyddet för makar med över 40 % av nuvarande
folkpensionsbelopp.

I detta sammanhang erinrar kommittén om att vederbörande kommun
har att besluta om relationen mellan förmånerna till gift och ogift såvitt
rör de kommunala bostadstilläggen. Dessa tillägg kan konstrueras på ett
sådant sätt att man direkt tar hänsyn till den relativt större bostadskostnad,
som den ensamme pensionären i allmänhet har jämfört med den som är
gift. För att alla år 1978 skall komma upp till den nämnda garantinivån
föreslår kommittén ett särskilt pensionstillskott, som successivt ökar så att
det vid periodens slut uppgår till 30 % av basbeloppet för ensam pensionär
och för var och en av två pensionsberättigade makar. Enligt kommitténs
mening bör redan från början takten för höjningarna bestämmas så att
lika stora höjningar, dvs. med 3 % av basbeloppet, sker varje år. Detta är
av vikt från samhällsekonomiska synpunkter. Folkpensionerna upptar nämligen
en så stor del av statsbudgeten — f. n. ungefär en sjundedel — att man
måste veta hur de utvecklas. Från den enskildes synpunkt är det också
värdefullt att veta vilken pensionsnivå som han på sikt är tillförsäkrad.
Vidare är det vid förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om kompletterande
pensionssystem viktigt att veta vilka förmåner som kommer
att utgå från den allmänna försäkringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Kommitténs förslag innebär att alla pensionärer år 1978 skall ha uppnått
en garäntinivå som, räknat på ett basbelopp av 6 000 kr., uppgår till 7 200
kr. för ogift och 12 000 kr. för två makar, allt för år räknat. Härtill kommer
tilläggsförmårier av olika slag, bland vilka främst kan nämnas de kommunala
bostadstilläggen, vilka i allt högre grad kommit att knytas till den
faktiska bostadskostnaden.

Kommittén påpekar att förslaget bygger på förutsättningen att den som
är helt hänvisad till de förmåner som ligger inom grundskyddets ram liksom
nu i praktiken skall vara befriad från inkomstskatt, en omständighet
som måste beaktas vid jämförelser mellan förvärvsarbetande och pensionärer; Införs

de föreslagna pensionstillskotten höjs folkpensionsnivån successivt
för de pensionärer där behovet av fortsatta förbättringar är mest framträdande.
Ytterligare förbättringar för dem som är mest i behov därav
bör enligt kommitténs mening ske genom en uppmjukning av de regler
som gäller för reduktion av nuvarande inkomstprövade förmåner, dvs.
kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension till de s. k. övergängsänkorna.
Kommittén lägger fram förslag i sådan riktning.

Kommittén framhåller att det varit en huvudsynpunkt för kommittén
ätt eftersträva så klara och enlda lösningar som möjligt. Erfarenhetsmässigt
kan regler, som gör förmåner beroende av en mängd olika omständigheter
eller skönsmässiga bedömningar, leda till resultat som för den enskilde
framstår som svårförståeliga och orättvisa. Det möter också svårigheter
att se till att den som blir berättigad till eu viss förmån verkligen får
sin rätt. Relativt likartade fall kan också lätt bli bedömda på olika sätt.
Kommittén anser vidare ätt man bör eftersträva att inte skapa speciella lösningar
för olika grupper. Gränsfall och socialt omotiverade olikheter mellan
likartade fall uppstår vid sådana lösningar. En allmän utgångspunkt bör
enligt kommitténs mening vara att åstadkomma generella lösningar, som
inte bryter enhetligheten i det nuvarande pensionssystemet. Kommittén har
vidare eftersträvat att underlätta en starkare samordning av folk- och tillläggspensioneringen
i framtiden. För en sådan utveckling talar också önskvärdheten
att underlätta pensionssystemets anpassning till internationella
förhållanden.

Pensionstillskottens utformning

Pensionsförsäkringskommitténs utgångspunkt att pensionstillskotten
Skall koncentreras till de grupper av folkpensionärer där behovet av ytterligare
förbättringar är mest framträdande, förutsätter någon form av inkomst-
eller behovsprövning. Man måste därvid bestämma vilka slag av
inkomster som skall påverka pensionstillskott och vilken minskande verkan
dessa inkomster skall ha på tillskottet.

Kommittén anför i denna fråga, att det ter sig naturligt att i första hand

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

pröva om det går att använda den inkomstprövningsmetod som nu tilllämpas
i fråga om inkomstprövade folkpensionsförmåner, dvs. hustrutilllägg,
kommunala bostadstillägg och änkepensioner i anledning av dödsfall
före den 1 juli 1960. Denna metod, för vilken en närmare redogörelse lämnats
i det föregående, innebär att förmånen minskas med pensionärens
inkomster vid sidan av folkpensionen. Kommittén, som har i uppdrag att
se över de nuvarande reglerna om inkomstprövningen, framhåller att kritik
har riktats mot dessa regler. Kritiken har i första hand gått ut på att reglerna
medför att det är mindre lönsamt för pensionärer att åtaga sig förvärvsarbete.
Inkomstprövningens innebörd är ju att förmånen skall minskas
allt efter ökningen av inkomsterna, bl. a. arbetsinkomsterna. Ett annat skäl
till kritik har varit svårigheterna att, rättvist uppskatta inkomster av olika
slag och få till stånd en sådan bevakning att inkomständringar blir beaktade.

Enligt kommitténs mening är det oundvikligt att man förstärker de oförmånliga
verkningarna av inkomstprövningen, om man utökar de inkomstprövade
förmånerna med ytterligare en, alltså med pensionstillskott. Genom
att ändra på avdragsfaktorer och avdragsfria belopp kan man visserligen
förändra progressionen och flytta den till andra inkomstskikt men man
kan inte eliminera den. Bl. a. skattereglerna begränsar möjligheterna att
nå en tillfredsställande lösning på denna väg. Redan vad nu sagts utgör
enligt kommitténs uppfattning ett starkt skäl mot att låta de traditionella
inkomstprövningsreglerna bli gällande för den nu aktuella påbyggnaden
på folkpensionen. Ett annat skäl mot en sådan konstruktion utgör det förhållandet
att den inkomstgräns där den inkomstprövade förmånen upphör
att utgå skulle komma att flyttas uppåt med påbyggnadens belopp. Redan
nu kan i kommuner med höga kommunala bostadstillägg den inkomstprövade
förmånen utgå i inkomstskikt i närheten av 20 000 kr. eller alltså över
låglönenivån. Att utge inkomstprövade förmåner i sådana inkomstskikt är
självfallet inte tilltalande. Kommittén anför vidare att en individuell inkomstprövning
är direkt olämplig från internationell samordningssynpunkt.
Den blir vidare administrativt tungrodd och svårhanterlig. Kommittén fimner
alltså starka skäl tala mot att använda sig av den traditionella inkomstprövningsmetoden
i fråga om pensionstillskotten.

Kommittén har härefter undersökt, om den nuvarande inkomstprövningsmetoden
kan modifieras så att dess väsentligaste olägenheter elimineras.
En tanke är därvid att ta undan inkomster av förvärvsarbete från inkomstprövningen
eller att låta sådana inkomster påverka förmånen i mindre
mån än andra inkomster. En sådan ordning skulle dock förorsaka stora
avgränsningsproblem med hänsyn till svårigheterna att bestämma hur stor
del av inkomsten av rörelse, jordbruksfastighet och annan: fastighet som
skall hänföras till förvärvsarbete och hur mycket som skall anses vara
hänförligt till inkomst av i rörelsen eller fastigheten nedlagt kapital. Dess -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

utom kan det ifrågasättas, om det är skäligt att utge på detta sätt inkomstprövade
förmåner åt förvärvsarbetande som har mycket höga inkomster.

En annan variant av nuvarande inkomstprövningsregler, som kommittén
diskuterat, är att ändra avdragsfaktorn till 100 % och att inte ha något
avdragsfritt belopp. Reduktionen skulle med andra ord ske krona för krona.
Därigenom skulle man koncentrera förbättringarna till dem som har störst
behov av ökat stöd och undvika de olägenheter som är förenade med att
man ger inkomstprövade förmåner åt personer med relativt höga inkomster.
Kommittén finner att denna variant har stora nackdelar. En av dessa har
sin grund i att inkomstprövningen liksom nu måste ske på grundval av antaganden
framåt i tiden om pensionärernas inkomstförhållanden. Metoden
skulle också kräva en starkt utbyggd administrativ organisation och den
skulle leda till att felbedömningar i inkomstuppskattningen slår igenom
hundraprocentigt på pensionsförmånerna.

Kommittén har vidare prövat möjligheten att nå de fördelar, som står
att vinna med en avräkning krona för krona, genom att avräkna endast
pensioner och därmed jämställda inkomster mot pensionstillskotten. De
inkomstslag, som närmast skulle komma i fråga vid en sådan inkomstprövning,
är ATP, statlig och kommunal tjänstepension, privat kollektiv tjänstepensionering,
privat individuell pensionsförsäkring, däri inbegripet riksförsäkringsverkets
frivilliga försäkring, samt livräntor av olika slag.

ATP är enligt kommitténs mening den kategori som vållar minst problem.
Dessa pensioner är registrerade inom det allmänna pensionssystemet och
medför därför inga avgränsningssvårigheter. Avräkningsförfarandet kan
vidare ske automatiskt genom att alla behövliga uppgifter finns tillgängliga
hos de utbetalande organen. Man kommer ifrån alla de besvärligheter som
ett ansökningsförfarande måste medföra.

Om andra tjänstepensioner — statliga, kommunala och privata — skulle
reducera pensionstillskotten fick avräkningen ske på samma sätt som i
fråga om ATP. De utgående tjänstepensionsbeloppen fick göras jämförbara
med ATP och i förekommande fall läggas samman med denna samt avräknas
mot pensionstillskotten. Avräkning fick ske vid varje förändring av
basbeloppet och även vid förändringar i tjänstepensionens belopp, i allt fall
beträffande de tjänstepensioner som ligger i gränsskiktet. Det skulle bli
nödvändigt att rätten till pensionstillskott prövades individuellt efter ansökan
i varje särskilt fall samt att ändringar av betydelse för pensionens
storlek successivt beaktades.

Även tjänstepensioner som utgår med små belopp, t. ex. de s. k. trotjänarpensionerna,
som sannolikt har störst betydelse för de äldsta åldersgrupperna,
skulle enligt den nyss diskuterade avgränsningsregeln reducera
pensionstillskottet. Detta förhållande skulle få till följd att arbetsgivarna
fick mindre intresse av att vidmakthålla sådana pensionsanordningar när

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

de inte längre medför förbättringar för pensionären utan i stället endast
minskar statens kostnader för pensionstillskotten.

I fråga om de privata individuella pensionsförsäkringarna liksom riksförsäkringsverkets
frivilliga försäkring skulle uppstå vissa svårigheter när
det gäller att dra gränsen mellan dessa försäkringar och annan försäkring.
Man kan vidare fråga sig om det är lämpligt att dessa försäkringar skall
verka reducerande. Sparande i form av pensionsförsäkring skulle nämligen
missgynnas i förhållande till annat sparande och för försäkringstagaren
skulle det ofta framstå som stötande att just den omständigheten att han
frivilligt erlagt avgift till sin pensionering skulle innebära att han gick
miste om pensionstillskottet.

Sammanfattningsvis finner kommittén att en inkomstprövning mot pensionsinkomster
av alla slag skulle dra med sig stora problem och att det är
högst tvivelaktigt om dessa skulle kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.
Som ett led i undersökningen hur en ordning skulle verka, enligt vilken all
pension och därmed jämställda inkomster medtogs vid inkomstprövningen
och beaktades krona för krona, har kommittén låtit riksförsäkringsverket
verkställa en utredning om de administrationskostnader för staten som en
sådan ordning skulle medföra. Engångskostnaden för administrationen vid
reformens genomförande skulle uppgå till drygt 18 milj. kr. Den årliga
kostnaden för förfarandet skulle därefter utgöra omkring 5,5 milj. kr. Besparingen
för folkpensioneringen genom att även annan pension än ATP
beaktades vid inkomstprövningen skulle, med den nivå på pensionstillskottet
som kommittén föreslår, enligt gjorda uppskattningar vid periodens
början utgöra 6—10 milj. kr. per år. Kommittén anser att det enligt dessa
siffror inte blir någon rimlig proportion mellan kostnadsökningen för administrationen
och besparingen genom att färre pensionärer skulle få förmånen.

Mot bakgrunden av det anförda har kommittén undersökt möjligheterna
att beakta endast ATP vid inkomstprövningen. Som förut nämnts skulle
härvid inga avgränsningsproblem uppstå och något särskilt ansökningsförfarande
skulle inte behövas. Eventuella betänkligheter mot en sådan ordning
hänför sig främst till frågan om man därigenom gynnar den som har
annan pension än ATP i förhållande till den som uppbär ATP. I denna
fråga anför kommittén följande.

Alltsedan ATP började utgå har de personer, som blivit pensionärer och
som till följd av sin tjänst har pensionsrättigheter vid sidan av ATP-systemet,
i stor utsträckning uppburit även ATP. Detta gäller — bortsett från
vissa övergångsfall -— både dem som pensionerats från offentlig och dem
som pensionerats från privat tjänst. I framtiden kommer nästan undantagslöst
den som är berättigad till tjänstepension vid sidan av det allmänna
systemet och som uppnår pensionsåldern eller blir förtidspensionär att

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

också ha rätt till ATP. Eftersom avräkning enligt det angivna alternativet
alltid förutsätts ske mot ATP, skulle det vanligen inte bli utrymme för att
även göra avräkning mot andra pensionsinkomster, om sådana skulle beaktas
vid inkomstprövningen.

När det gäller de äldre pensionärer som inte har ATP är förhållandet
mera komplicerat. De flesta av tjänstepensionärerna i denna kategori är
tidigare stats- eller kommunaltjänstemän. För dessa är pensionsnivån i
allmänhet bestämd enligt en bruttometod. Detta innebär att den statliga
eller kommunala pensionsgivaren garanterar pensionären en viss pensionsnivå
i vilken den allmänna pensionen inräknas. En höjning av den allmänna
pensionen har alltså ingen betydelse för den enskilde pensionären
om inte höjningen blir så stor att den överstiger den garanterade bruttonivån.
Härav följer att en höjning av den allmänna pensionen som regel
inte kommer pensionären till del om inte samordningen mellan det allmänna
pensionssystemet och det statliga eller kommunala tjänstepensionssystemet
ändras.

Beträffande de äldre pensionärer som åtnjuter privat tjänstepension och
som är i sådan åldersklass att de inte har ATP är förhållandet annorlunda.
Det rör sig om dels personer som åtnjuter pension från SPP eller annan
pensionsinrättning, dels sådana som uppbär pension direkt från arbetsgivaren,
t. ex. trotjänarpension. Antalet pensionärer med sådan pension och
pensionens belopp är svårt att uppskatta men gjorda beräkningar ger vid
handen att antalet personer som uppbär sådan pension utan att samtidigt
uppbära ATP inte är särskilt stort samt att utgående pensioner i flertalet
fall är små. För nu angivna kategori kommer eu avräkning mot endast
ATP att medföra att pensionärerna kommer att få pensionshöjningar genom
pensionstillskotten.

De som uppbär pension till följd av försäkringar som de själva tagit, antingen
hos riksförsäkringsverket eller hos privat försäkringsinrättning, och
som inte åtnjuter ATP, skulle få del av pensionstillskotten utan avräkning.

Kommittén diskuterar i fortsättningen frågan om möjligheten att minska
den skillnad som vid en avräkning mot enbart ATP uppstår i förhållande
till pensioner utanför systemet. Enligt gällande regler anses i allmänhet
ATP, liksom självfallet också personalpension, individuell pensionsförsäkring
samt livräntor, utgöra inkomst vid den inkomstprövning som sker
vid bestämmande av hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och pensioner
till s. k. övergångsänkor. Däremot betraktas inte folkpension som inkomst.
Kommittén anser att inte heller pensionstillskotten bör anses utgöra inkomst
som minskar de inkomstprövade förmånerna. Om man i detta sammanhang
gör den förändringen att ATP, i den mån den föranleder minskning
av pensionstillskott, inte skall anses som inkomst vid nämnda inkomstprövning,
så innebär detta en betydelsefull förbättring för den som
uppbär ATP. I den mån ATP f. n. minskar t. ex. kommunalt bostadstillägg

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

med två tredjedelar, kommer ändringen att innebära att bostadstillägget
kommer att öka med två tredjedelar av vad som faller inom ramen för
pensionstillskottet.

Ett annat sätt att gynna dem som har ATP, främst de som har små
sådana pensioner, är att vid avräkningen mot pensionstillskott under en
övergångstid inte ta hänsyn till mindre ATP, dvs. ATP som inte tillsammans
med pensionstillskottet når upp till garantinivån.

Som förut nämnts föreslår kommittén att pensionstillskotten skall öka
med 3 % av basbeloppet om året fram till år 1978, då alltså garantinivån
blir 30 % av basbeloppet ovanför nuvarande folkpensionsnivå. Kommittén
föreslår att ingen avräkning mot ATP sker inom denna garantinivå. Pensionären
bör alltså få pensionstillskott tills han genom tillskottet jämte
ATP har uppnått garantinivån.

Kommittén anser det möjligt att förorda ett system med avräkning enbart
mot ATP, om såsom nyss sagts inkomstprövningen för kommunalt bostadstillägg
m. m. ändras och om mindre ATP tas undan vid beräkningen av
pensionstillskotten. Fördelarna med en sådan ordning summerar kommittén
sålunda. Man får på sikt ett enkelt system, där tillgängliga resurser
koncentreras på de pensionärer som har störst behov av förbättringar. En
önskvärd sammansmältning av folk- och tilläggspensioneringen till ett system
underlättas. Något särskilt ansökningsförfarande för pensionstillskotten
behövs inte och genom att pensionärerna automatiskt tillförs pensionstillskoltten
kan rättsförluster undvikas. Systemet kommer vidare inte att
verka hämmande på pensionärernas intresse av att åtaga sig förvärvsarbete.
Slutligen underlättas i ett sådant system en internationell samordning på
pensionsområdet.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår kommittén följande ordning för
de framtida folkpensionsförhöjningarna. Pensionstillskotten utgår fr. o. m.
den 1 juli 1969 till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och
änkepension med 3 % av basbeloppet för år räknat för ensam pensionär
och för var och en av två pensionsberättigade makar. Tillskottet ökar härefter
varje år på motsvarande sätt så att tillskottet den 1 juli 1978 uppgår
till 30 % av basbeloppet ovanför nuvarande folkpensionsnivå. Avräkning
sker mot ATP i den mån denna tillsammans med pensionstillskottet överstiger
en garantinivå av 30 % av basbeloppet. De som har små ATP kommer
alltså att få pensionstillskott tills de uppnått garantinivån.

Om pensionen utgår med mindre belopp än hel pension (en tredjedels
eller två tredjedels förtidspension, reducerad änkepension eller ålderspension
som tagits ut i förtid) skall pensionstillskottet enligt kommitténs förslag
reduceras i samma mån som grundförmånen. Vid uppskjutet uttag
skall motsvarande höjning av tillskottet ske. Dessa regler har ansetts nödvändiga
för att inte rubba relationerna mellan de olika förmånerna.

Som förut nämnts föreslår kommittén att pensionstillskott skall utgå

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

med samma belopp för gift som för ogift pensionär. Härigenom kommer
relationen mellan de totala pensionsförmånerna för gift och ensamstående
successivt att ändras till den giftes förmån.

Kommittén anser att grundsatsen om vardera makens självständiga ställning
i ekonomiskt avseende talar för att annan ATP än pensionärens egen
inte skall beaktas vid prövningen huruvida rätt till pensionstillskott föreligger.
Makes ATP skall därför inte medräknas vid bedömningen av den
andra makens rätt till pensionstillskott. För detta ställningstagande talar
förutom nämnda principiella utgångspunkt även administrativa skäl. Åtnjuter
pensionär själv ATP i form av änkepension bör denna däremot
avräknas mot pensionstillskott.

Kommittén behandlar vidare frågan om pensionstillskott skall utgå eller
inte till de pensionärer som enligt It kap. 7 § AFL är eller har varit undantagna
från tilläggspensioneringen. Om pensionstillskott utan vidare skulle
utgå till dessa, skulle de kunna få en förmån som de inte skulle ha fått
om de varit med i ATP. Å andra sidan bör det inte komma i fråga att generellt
utestänga den som är undantagen från tilläggspensioneringen från
möjligheten att få pensionstillskott. Kommittén förordar en regel som innebär
att till den som är eller har varit undantagen från tilläggspensioneringen
skall pensionstillskott utgå i den mån hans ATP, om undantagande
ej skett, tillsammans med pensionstillskottet inte skulle ha överstigit garantinivån.
Motsvarande föreslås gälla för de fall, då pensionspoäng enligt 11
kap. 6 § första stycket AFL på grund av underlåten avgiftsbehandling inte
tillgodoräknats den försäkrade för visst eller vissa år. Ett särskilt undantag
från vad nu sagts föreslår kommittén skola införas i övergångsbestämmelserna
för dem som begärt undantagande under försäkringens första år men
återinträtt fr. o. m. den 1 januari 1963.

De som är intagna på statliga anstalter får enligt 10 kap. 2 § AFL inte
av folkpensionen uppbära högre belopp än Kungl. Maj :t bestämmer. Denna
bestämmelse bör enligt kommitténs mening även gälla pensionstillskott.
1 fråga om andra än statliga anstalter och sjukhus, t. ex. ålderdomshem,
gäller enligt 3 § samma kapitel att den som driver anstalten får uppbära
så stor del av folkpensionen som Kungl. Maj :t bestämmer. Kommittén
anser att pensionstillskott bör utgå även för ifrågavarande anstaltsvårdade
personer. Den som driver anstalten, dvs. i allmänhet kommun eller landsting,
kommer på detta sätt att få högre ersättning än nu för den vård som
meddelas.

Kommittéförslagen innebär en ökning av kostnaderna vid tioårsperiodens
slut med ca 1 300 milj. kr. per år. Till följd av det ökande antalet
pensionärer beräknas de årliga folkpensionskostnaderna —- med bortseende
från de kommunala bostadstilläggen — därutöver vid samma tidpunkt ha
ökat med ca 1 200 milj. kr. Sammanlagt ökar kostnaderna därigenom med
ca 2 500 milj. kr. från budgetåret 1968/69 till budgetåret 1978/79. Dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

beräkningar gäller vid ungefär nuvarande basbelopp, och kostnaderna för
folkpensionernas värdesäkring tillkommer, liksom kostnaderna för det
kommunala bostadstillägget till folkpensionärer. Under samma period kommer
kostnaderna för tilläggspensioneringen att stiga allteftersom ATPpensionerna
växer i antal och storlek. ATP-utbetalningarna beräknas vid
nuvarande basbelopp öka från ca 700 milj. kr. budgetåret 1968/69 till omkring
4 000 milj. kr. budgetåret 1978/79.

Kostnaden för pensionstillskotten beräknas av kommittén till följande
belopp i milj. kr. Basbeloppet antas utgöra 6 000 kr.

Budgetår	Ålders- pension	Förtids- pension	Hustru- tillägg	Änkepension	Totalt
1969/70.............	148,7	23,1	9,4	7,6	188,8
1970/71 .............	288,7	43,9	19,2	15,0	366,8
1971/72.............	419,1	62,4	29,4	21,9	532,8
1972/73.............	539,2	78,0	40,0	28,5	685,7
1973/74.............	650,0	89,7	51,0	34,2	824,9
1974/75.............	752,0	98,5	62,5	39,1	952,1
1975/76.............	840,0	103,7	74,3	42,8	1 060,8
1976/77.............	918,8	107,2	86,7	45,2	1 157,9
1977/78.............	978,7	109,5	99,3	46,2	1 233,7
1978/79.............	1 020,4	110,6	112,1	45,6	1 288,7

Inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg in. m.

Hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt änkepensioner i anledning
av dödsfall före den 1 juli 1960 är inkomstprövade. Reglerna härom
innebär, att förmånen minskas med pensionärens inkomster vid sidan av
folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensamstående, sker
minskning med x/3 av inkomst som ligger mellan 1 700 och 2 400 kr. och
med % av inkomst därutöver. För man och hustru är motsvarande gränsbelopp
sammanlagt 2 400 och 3 400 kr. I fråga om de nämnda änkepensionerna
sker dock avdrag med % i alla inkomstlägen över 1 700 kr. Årsinkomster
under 1 700 kr. för ensam och 2 400 kr. för makar medför ej något
avdrag. Vid inkomstprövningen avses med årsinkomst den inkomst, för år
räknat, som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste tiden.
För inkomstberäkningen finns detaljerade regler. Här kan nämnas att folkpensionsförmån
inte räknas som inkomst.

Enligt utredningsdirektiven har pensionsförsäkringskommittén fått i
uppdrag att överse inkomstprövningsreglerna. Den del av arbetsmarknadsutredningens
betänkande Arbetsmarknadspolitik (SOU 1965:9) som behandlar
inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner har överlämnats
till kommittén för att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag. Med hänsyn
till de arbetsmarknadspolitiska verkningarna av inkomstprövningen rekommenderar
utredningen att de gällande reglerna för inkomstprövningen av
vissa folkpensionsförmåner omprövas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Kommittén framhåller, att det även i andra sammanhang ofta har anförts,
att inkomstprövningsreglerna inte bör ha en sådan utformning att
det inte blir lönsamt för pensionärer att åtaga sig förvärvsarbete. Reglerna
har ändrats vid olika tillfällen men även med den utformning som de nu
har uppkommer kraftiga tröskeleffekter i vissa inkomstskikt —- särskilt
om man beaktar även skattefaktorn. Beskattningsfrågorna ligger utanför
kommitténs uppdrag. Kommittén har därför begränsat sig till förmånssidan
när det gäller att söka en lösning på problemet.

Kommittén har diskuterat olika uppslag för att mildra tröskeleffekten.
En möjlighet skulle vara att avdragsfaktorn gjordes lägre än f. n. och förslagsvis
sattes till 50 % samt att reduktionen började redan från första
kronan i sidoinkomst. Härigenom skulle avtrappningen ske i lägre inkomstskikt
och totalt sett efter en flackare kurva. En följd av en sådan ordning
skulle emellertid bli att de pensionärer som har de minsta inkomsterna
skulle få försämrade förmåner. För att undvika detta skulle det vara nödvändigt
att höja den icke inkomstprövade delen av pensionen ganska avsevärt.
En ytterligare svårighet ligger i det förhållandet att inkomstens storlek
uppskattas i förväg. Denna ordning låter sig mindre väl förena med en
reduktion som inträder från första kronan av sidoinkomsten. Kommittén
har ingående övervägt den diskuterade ordningen men inte ansett denna
f. n. vara någon framkomlig väg.

En utväg att eliminera inkomstprövningsreglernas oförmånliga inverkan
från arbetsmarknadspolitiska synpunkter skulle kunna vara att ta undan
arbetsinkomst från inkomstprövningen eller beakta arbetsinkomst till
mindre del än fulla värdet. Kommittén har inte heller kunnat godta en
sådan lösning. Ett skäl härtill har varit svårigheten att avgränsa arbetsinkomsten
från andra inkomster. Vidare är det mindre väl förenligt med
det kommunala bostadstilläggets sociala syfte att utge det i alltför höga
inkomstlägen. Enligt kommitténs mening har det inte synts befogat att
tvinga kommunerna att ge ut kommunala bostadstillägg till förvärvsarbetande
med höga förvärvsinkomster.

Liksom när det gäller de förut behandlade pensionstillskotten har kommittén
kommit fram till att frågan om inkomstprövningen bör sökas efter
mera generella linjer. Förbättringarna bör komma det stora flertalet av
inkomstprövningen berörda pensionärer till del. De huvudsakliga nackdelarna
med nuvarande regler är koncentrerade till de inkomstskikt, där
reduktionen sker med två tredjedelar av sidoinkomsterna. En sänkning av
avdragsfaktorn i dessa inkomstskikt skulle emellertid inte komma de folkpensionärer
till godo som har små sidoinkomster. Därför bör enligt kommitténs
mening en sänkning av den nämnda avdragsfaktorn kombineras
med någon ändring av reglerna som även pensionärer med låga inkomster
har nytta av. Detta syfte tillgodoses enligt kommitténs uppfattning bäst
genom en höjning av det avdragsfria beloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Varje minskning av avdragsfaktorn medför att den inkomstprövade förmånen
följer med högre upp på inkomstskalan innan den sista kronan av
förmånen faller bort. En höjning av det avdragsfria beloppet har liknande
verkan. Dessa förhållanden sätter en gräns för möjligheterna att uppmjuka
inkomstprövningen. Med nuvarande regler upphör det kommunala bostadstillägget
på en ort, där detta är så högt som 5 000 kr., helt att utgå vid en
årsinkomst inklusive folkpension om 14 500 kr. för ensamstående pensionär
och 18 500 kr. för två makar. Det har för kommittén gällt att göra en avvägning
mellan intresset att tillgodose önskemålen att minska marginaleffekten
och hänsynen till att inkomstprövad förmån inte bör utgå i alltför höga
inkomstlägen. Kommittén har efter att ha prövat olika metoder stannat för
att i fråga om samtliga inkomstprövade förmåner föreslå att det avdragsfria
beloppet höjs till 2 000 kr. för ensam pensionär och 3 000 kr. för två makar
tillsammans samt att —- såvitt gäller hustrutillägg och kommunala bostadstillägg
-—- reduktionen för inkomster utöver det avdragsfria beloppet skall
ske med 50 %. En sådan reform kommer alla pensionärer till godo, vilkas
förmåner nu minskas genom inkomstprövningen. Marginaleffekten vid
inkomstprövningen kommer inte i något inkomstskikt att överstiga 50 %.
Med de föreslagna reglerna kommer förmånerna vid ett kommunalt bostadstillägg
om 5 000 kr. att följa med upp till en total årsinkomst om
17 000 kr. för ensamstående pensionär och 20 500 kr. för två makar tillsammans.

Kostnaden för ändringen, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1969,
har för budgetåret 1969/70 beräknats till omkring 14 milj. kr. Härav faller
omkring 10 milj. kr. på kommunerna.

Pensionärsbostadsbidrag

Bestämmelserna om pensionärsbostadsbidrag finns i kungörelsen den 5
oktober 1962 (nr 542) om pensionärsbostadsbidrag. Enligt dessa bestämmelser
kan pensionärsbostadsbidrag utgå för lägenhet, som av kommun
eller under medverkan av kommun hyrs ut till pensionär. Bidrag får dock
inte utgå för lägenhet som bebos av familj som åtnjuter familjebostadsbidrag.
Som villkor för beviljande av pensionärsbostadsbidrag gäller, att
lägenheten i princip skall bebos av minst en person, som har uppnått 60 års
ålder, eller utan att ha uppnått denna ålder åtnjuter folkpension och som
därjämte kan antas vara ur stånd att med egna medel skaffa sig godtagbar
bostad. Vidare gäller som villkor för bidrag, att lägenheten efter ny- eller
ombyggnad färdigställts tidigast den 1 juli 1946 samt att den är inrymd
i hus, som uppförts eller ombyggts med stöd av bostadslån, egnahemslån
eller tertiärlån eller för vilket statligt räntebidrag beviljats. För att berättiga
till bidrag måste lägenheten motsvara vissa krav på utrymme och utrustning.

Det årliga bidragsbeloppet per lägenhet är högst 625 kr. och lägst 175 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

beroende på antalet skattekronor per invånare i kommunen. Antalet skattekronor
per invånare i samtliga kommuner överstiger nu 40, vilket gör att
bidraget inte i något fall utgår med högre belopp per lägenhet än 175 kr.
per år.

Pensionärsbostadsbidrag beviljas av det kommunala förmedlingsorganet
Bidraget tillgodoförs pensionären genom att förmedlingsorganet tillser, att
i hyresavtalet för lägenheten hyran tas upp till högst det belopp, som motsvarar
skillnaden mellan å ena sidan den totala årskostnaden för lägenheten
och dess uppvärmning samt å andra sidan bidraget. Då pensionären hyr
lägenhet av annan än kommunen skall denna genom avtal med hyresvärden
åtaga sig att svara för återstående del av kostnaden för lägenheten. För
utgivna bidrag får kommunerna ersättning av statsmedel kalenderårsvis.
Ersättning beviljas av länsbostadsnämnden och utbetalas av bostadsstyrelsen.
Under år 1966 utgick bidrag till 758 kommuner för 28 243 lägenheter.
Bidragsbeloppet utgjorde 4 679 968 kr.

Frågan om pensionärsbostadsbidragen har hänskjutits till pensionsförsäkringskommittén
enligt tilläggsdirektiv, i vilka framhållits att kommittén
bör pröva om syftet med ifrågavarande bidrag kan tillgodoses inom ramen
för ett folkpensionssystem med nya inkomstprövade tilläggsförmåner.

Kommittén anför att syftet med pensionärsbostadsbidragen när de infördes
var att möjliggöra för folkpensionärer att efterfråga moderna bostäder.
De krav på lägenhetens standard som nu gäller får ses mot bakgrunden
härav. När man skall ta ställning till om pensionärsbostadsbidragen skall
kvarstå är det enligt kommitténs mening av största intresse att klargöra
bidragens nuvarande betydelse. Bostadsstandarden är över lag högre nu
än tidigare. Kommunernas aktivitet när det gäller att skaffa ändamålsenliga
bostäder till pensionärerna har ökat och en fortsatt utveckling är på gång.
Kommunsammanslagningarna har stor betydelse i detta avseende. Förbättringslånen
har blivit en väsentlig faktor för tillgodoseendet av pensionärernas
bostadsbehov. Höjningar av de kommunala bostadstilläggen och den
allt vanligare anknytningen av dessa till den faktiska bostadskostnaden
har också medverkat till att ge pensionärerna möjligheter att skaffa goda
bostäder. På grund av dessa och andra skäl konstaterar kommittén att den
stimulanseffekt som åsyftats med pensionärsbostadsbidragen nu inte har
samma betydelse som tidigare. En annan omständighet som också gör att
pensionärsbostadsbidragen minskat i betydelse är det förhållandet att bidragen
nu utan undantag utgår med lägsta beloppet, 175 kr. om året. Det
totala bidragsbeloppet, omkring fem milj. kr. per år, är också sett i relation
till kostnaderna för övriga pensionsförmåner obetydligt.

Mot bakgrunden av det anförda finner kommittén inte skäl att behålla
pensionärsbostadsbidragen. Kommittén utgår från att den enskilde pensionären
inte skall behöva få någon hyreshöjning på grund härav. Enligt en
undersökning som gjorts i ett antal kommuner har hyran normalt inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

höjts för pensionärerna då pensionärsbostadsbidragets belopp minskat på
grund av höjt skatteunderlag i kommunen. Kommunerna har genom höjningar
av redan utgående kommunal hyressubvention eller genom justeringar
av det kommunala bostadstillägget hållit pensionärerna skadeslösa.
Kommittén utgår från att så kommer att ske även i samband med den förordade
avvecklingen av pensionär sbostadsbidragen. För att ge kommunerna
möjligheter att vidta behövliga anordningar förordar kommittén att bidragen
avvecklas först fr. o. m. den 1 januari 1970.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Tyngdpunkten i pensionsförsäkringskommitténs förslag ligger på den
framtida utbyggnaden av folkpensioneringen. Kommittén anser det rimligt
att tillgängliga resurser för pensionshöjningar koncentreras till de grupper
av folkpensionärer där behovet av ytterligare förbättringar är mest framträdande.
Kommittén ansluter sig också helt till den i kommitténs direktiv uttalade
tanken att främst åstadkomma förbättringar för de pensionärsgrupper
som inte alls eller endast i mindre omfattning har inkomster vid sidan av
folkpensionen. Vad kommittén sålunda anfört möter instämmanden från
samtliga remissinstanser.

Folksam tar i anledning av kommitténs betänkande upp frågan om fördelningen
av samhällets resurser mellan å ena sidan höjda pensioner och å
andra sidan bättre åldringsvård. En höjning av folkpensionerna bör enligt
Folksams mening ske endast om den inte inkräktar på den nödvändiga utbyggnaden
av åldringsvården. De föreslagna pensionshöjningarna finner
Folksam knappast vara av den storleksordningen, att de blir av avgörande
betydelse för de enskilda pensionärernas ekonomi men de medför ändå
betydande samlade kostnader. Enligt Folksams mening förefaller det, som
om resurserna skulle komma till ännu bättre användning om de koncentrerades
och användes för att öka takten i utbyggnaden av vårdmöjligheterna
för de svårast drabbade bland pensionärerna. Det sagda gäller inte bara
åldringsvården utan även vården av svårt handikappade oavsett ålder.

Grundtankarna i kommitténs förslag innebär i övrigt att man i fråga om
den framtida folkpensionsutvecklingen bör inrikta sig på en tidsperiod av
tio år räknat från den 1 juli 1969. Folkpensionerna bör under denna tid
ökas upp till en viss garantinivå genom ett pensionstillskott som höjs varje
år. Pensionstillskotten skall enligt förslaget öka med 3 % av basbeloppet
varje år under tioårsperioden. Vid periodens slut har alla en garantinivå,
som motsvarar 30 % av basbeloppet. Denna garantinivå läggs ovanpå nuvarande
folkpension, ökningen genom pensionstillskott föreslås bli lika stor
för gift och ogift.

Den av kommittén sålunda förordade principiella lösningen tillstyrks eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom riksförsäkringsverket.
1 några remissyttranden behandlas vissa särskilda frågor i förslaget.

Riksförsäkringsverket ansluter sig helt till tanken på fortsatt förbättring
av grundförmånerna men har med utgångspunkt från den principiella och
systematiska uppbyggnaden av den allmänna pensioneringen funnit anledning
till erinringar mot det sätt varpå förbättringen föreslås genomförd. Till
en början erinrar verket om att det allmänna pensionssystemet består av
två delar, folkpensionering och tilläggspensionering, mellan vilka delar samordningen
inte är tillfredsställande. Ett genomförande av kommitténs förslag,
som går ut på att statsmakterna skall genom lagstiftning binda sig för
att under en tioårsperiod bygga upp en tredje del av det allmänna pensionssystemet,
torde enligt verkets mening förutsätta att frågan om att föra samman
folkpensionering och tilläggspensionering skjuts upp under motsvarande
tid. Därigenom skulle olägenheterna av den nuvarande splittringen komma
att öka undan för undan. Det torde vidare inte vara uteslutet att åtgärder
för att föra samman pensionssystemets olika delar blir nödvändiga före
utgången av tioårsperioden. Redan med hänsyn härtill framstår det enligt
verkets mening som önskvärt att den av samhällsekonomiska skäl nödvändiga
långtidsplaneringen av pensioneringens utbyggnad kan ske utan lagstiftning
i väntan på att man utreder och löser samordningsproblemen.

Av än större vikt är dock, fortsätter riksförsäkringsverket, de föreslagna
pensionstillskottens inverkan på folkpensioneringens systematiska utbyggnad.
Förslaget kan enligt verkets mening sägas innebära, att man inom den
allmänna pensioneringen genomför en minimipension eller grundpension
om 120 % av basbeloppet, vilken pension finansieras delvis med skattemedel
och delvis med ATP-medel. Verket konstaterar härefter att pensionssystemet
självfallet inte får vara så statiskt att en höjning av grundtryggheten hindras.
En höjning kan emellertid genomföras på olika sätt. En möjlighet är
att höja folkpensionerna för alla och behålla ordningen med att ATP utgår
som tillägg till folkpensionen. Därigenom behåller man den principiella
uppbyggnaden av det nuvarande systemet, även om kompensationsgraden
i förhållande till tidigare förvärvsinkomster påverkas. En allmän höjning av
folkpensionerna blir dock i längden mycket kostsam. En annan möjlighet
att förbättra grundtryggheten är att öka användningen av inkomstprövade
tillägg till folkpensionen. Verket delar kommitténs uppfattning att denna
väg inte är lämplig. En tredje möjlighet är en ordning med blandad finansiering
av grundpensionerna. Härigenom kan en effektiv förbättring av
minimistandarden nås med ett jämförelsevis begränsat tillskott av statsmedel.
En höjning enligt denna linje torde på någon sikt erbjuda en godtagbar
lösning men den innebär i realiteten en så väsentlig förändring av pensionssystemet
att betydligt mera vittgående lagstiftningsåtgärder än de
föreslagna blir behövliga. En höjning av grundtryggheten av den omfattning
som nu töreslas bör därför enligt verkets mening föranleda en översyn av

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

pensionssystemet och särskilt finansieringsreglerna. I väntan på resultatet
av en sådan översyn bör endast provisoriska åtgärder vidtas och pensionshöjningar
ske i former som inte försvårar en systematisk lösning mera än
vad som är oundgängligt. En av de möjligheter som därvid erbjuder sig är
att höja kompensationsgraden för folkpension. En begränsad sådan höjning
torde kunna ske utan att pensionssystemet väsentligt påverkas därav. Därvid
torde det vara tekniskt möjligt att utforma reglerna med viss hänsyn till
utgående ATP. Storleken av de föreslagna folkpensionshöjningarna anser
sig verket inte böra gå in på, eftersom detta helt torde få anses utgöra en
politisk och statsfinansiell fråga.

SAF, till vars yttrande HA O ansluter sig, delar kommitténs uppfattning
att det är lämpligt att inrikta sig på en ny tioårsperiod beträffande fortsatta
pensionsförbättringar. Med hänsyn till det inbördes sambandet mellan folkpensioneringen
och tilläggspensioneringen är det enligt SAF angeläget att
förbättringarna utformas på ett sätt som inte försvårar sammanförandet av
de två pensionsdelarna till ett mera enhetligt system. Kommittén anger att
den utarbetat sina förslag från utgångspunkten att underlätta en starkare
samordning av folkpensioneringen och tilläggspensioneringen i framtiden
och att underlätta en internationell samordning på pensionsområdet. Dessa
synpunkter vill SAF kraftigt understryka. Det undandrar sig dock SAF :s
bedömning, om pensionstillskotten i den föreslagna utformningen kan komma
att fördröja en eljest möjlig sammansmältning av folkpension och ATP
inom den tid som utredningens förslag avser. En inte oväsentlig fråga som
har med tidsplanen för de framtida folkpensionsförbättringarna att göra,
är att det med hänsyn till kompletterande pensionsanordningar är av stor
vikt att veta vilka förmåner som kommer att utgå i framtiden. SAF anför
vidare att befolkningsutvecklingen innebär förskjutningar mot ej produktiva
åldrar, vilket medför att den arbetsföra befolkningens försörjningsbörda
kommer att öka. Med hänsyn härtill och övriga kostnadskrävande reformer,
exempelvis fortsatt arbetstidsförkortning, anser SAF att det föreslagna årliga
pensionstillskottet om 3 % av basbeloppet är ett absolut maximum. Man
kan knappast ta för givet att alla grupper i samhället kommer att få en så
snabb standardhöjning. RLF uttalar att det är angeläget att pensionsförbättringarna
bestäms för en tioårsperiod. Socialstyrelsen har inga invändningar
mot att folkpensionerna höjs under en tioårsperiod men förutsätter att besluten
utformas så att justeringar kan ske under den aktuella perioden, om
den ekonomiska utvecklingen väsentligt skulle komma att avvika från den
antagna. Styrelsen uttalar att den föreslagna ökningstakten är rimlig under
nuvarande förhållanden. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att höjden
av garantinivån är väl avvägd. TCO anser det rimligt att folkpensionerna
förbättras för sådana pensionärer som för sin försörjning är helt eller nästan
helt beroende av folkpensionen men framhåller samtidigt att det samhällsekonomiska
utrymmet för folkpensionsförbättringar kommer att vara
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 38

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

ytterst begränsat, bl. a. på grund av att antalet pensionärer årligen ökar med
mer än 2 %. Härtill kommer att utrymmet för privat konsumtionsökning för
de aktiva befolkningsgruppernas del kommer att ytterligare begränsas genom
den offentliga verksamhetens fortsatta expansion. TCO delar kommitténs
uppfattning att någon större höjning än den föreslagna inte är möjlig
samt att denna bör slås ut över flera år. Det är dock tveksamt om man redan
nu bör ta ställning för en så lång period som kommittén föreslagit. TCO
förordar en etappvis utbyggnad med en första period om fem år, åren 1969—
1973, med samma procentsats som kommittén föreslagit. Frågan på vilket
sätt ytterligare höjningar skall genomföras bör prövas mot bakgrund av de
samhällsekonomiska och statsfinansiella långtidsbedömningar, som kan
göras vid slutet av denna period. SR anser att det är mindre lämpligt att
definitivt beslut fattas om en successiv höjning av folkpensionerna under
hela perioden 1969/70—1978/79 och föreslår därför att beslutet begränsas
till exempelvis tre år. Samtidigt bör emellertid enligt SR:s mening som principiellt
mål uppställas att folkpensionerna budgetåret 1978/79 skall ha uppnått
den av kommittén föreslagna nivån. Pensionärernas riksorganisation i
Sverige erinrar om att flertalet av folkpensionärerna befinner sig i hög
ålder och att de således inte kommer att få uppleva att deras pensioner höjs
med 30 %. Organisationen föreslår därför att förbättringarna skall omfatta
högst en femårsperiod.

LO anför att standardskillnaden även med den standardhöjning som pensionstillskotten
innebär för dem som endast har folkpension, kommer att
bli stor i jämförelse med dem som får ATP, när resp. pensionssystem byggts
ut. Stora grupper av främst såväl gifta som ogifta kvinnor kommer alltjämt
att stå utanför eller få en begränsad ATP. LO förutsätter att dessa frågor
kommer att behandlas i kommitténs fortsatta arbete. TCO pekar också på
att alltjämt stora grupper av främst såväl gifta som ogifta kvinnor kommer
att stå utanför eller erhålla en begränsad ATP. Genomsnittligt sett för åldrarna
18—66 år tillhör 90 % av männen arbetsmarknaden och får därmed
antas bygga upp en pensionsrätt, medan bland kvinnorna motsvarande genomsnittstal
ligger mellan 50 och 55 %. Att stora befolkningsgrupper skall
försörja sig enbart genom folkpension och ett eventuellt pensionstillskott,
vilket alltså kommer att bli fallet för många kvinnliga pensionärer, kan
enligt TCO:s mening inte vara tillfredsställande. Det måste vara ett mål att
varje arbetsför medborgare bygger upp ett pensionsskydd genom ATP och
därigenom tillförsäkrar sig en rimlig ekonomisk standard. Om detta mål
uppnås, blir också det antal som får försörjning enbart genom folkpension
relativt litet, och pensionstillskottet blir i motsvarande grad billigare för
statskassan. TCO ifrågasätter därför om inte statsmakterna genom upplysningsarbete
borde verka för att så många som möjligt kommer in i ATPsystemet
och bygger upp det fulla antalet poängår. I första hand borde detta
ske genom mer information i skolorna om trygghetsfrågor för att göra de

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

unga medvetna om värdet av att ha ett egenskydd vid sjukdom och ålderdom.
Vidare borde information riktas till icke yrkesverksamma kvinnor om
hur pensionsrättigheter byggs upp inom ATP-systemet samt om förmånerna
inom folkpensioneringen resp. tilläggspensioneringen.

Statens handikappråd anser att det föreslagna pensionstillskottet representerar
ett steg på vägen till bättre standard för sådana pensionärer som
inte har eller har endast en ringa ATP. För dessa pensionärer blir dock standarden
även framdeles mycket lägre än för dem som kommit ordentligt in i
ATP-systemet. Förslaget medför således inte någon mera påtaglig minskning
i gapet mellan pensionärer med och utan nämnvärd ATP.

Kommitténs förslag att pensionstillskotten skall bli lika stora för gift
och ogift pensionär behandlas i några remissyttranden. Riksförsäkringsverket
hä\$ar förslaget med stor tillfredsställelse och anser att det utgör ett
steg om än litet — i riktning mot avskaffandet av den nuvarande graderingen
av folkpensionerna efter civilstånd. Länsstyrelsen i Östergötlands
län, socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, TCO och Försäkringskasseförbundet
är av samma mening. SPP ifrågasätter lämpligheten av att pensionshöjningarna
skall vara lika stora och Svenska försäkringsbolags riksförbund
anser att riktigheten i den förordade principen kan diskuteras.
Förbundet vill dock inte motsätta sig lika behandling av gifta och ogifta.

Kommittén har uttalat att dess förslag om framtida pensionsförbättringar
bygger på förutsättningen att den som är helt hänvisad till de förmåner som
ligger inom grundskyddets ram liksom nu i praktiken skall vara befriad
från inkomstskatt. Innebörden av uttalandet är, yttrar Kommunernas pensionsanstalt,
att en sådan pensionstagare inte skall behöva betala skatt för
pensionstillskotten. Med anledning härav och mot bakgrund av pensionsanstaltens
erfarenheter från handläggningen av pensions- och skattefrågor
framför pensionsanstalten vissa synpunkter på pensionstagares beskattning.
Kommittén noterar, anför pensionsanstalten, att ett genomförande av dess
föi slag skulle medföra eu skattefri garantinivå av 9 600 kr. för ensam pensionär
och 14 400 kr. för gifta, vilka belopp på grund av skattefriheten mot-''
svarar en förvärvsinkomst av 13 300 resp. 18 900 kr., varvid kommittén
räknat med ett kommunalt bostadstillägg av 2 400 kr. Räknar man, som
kommittén gjort i annat sammanhang, med ett väsentligt högre bostadstiHägg,
förskjuts dessa belopp i motsvarande mån uppåt. Kommittén har
emellertid, fortsätter pensionsanstalten, inte berört den motsatta sidan av:
dessa exempel. En förvärvsarbetande eller pensionstagare utan förmåner
från den allmänna försäkringen har att betala skatt för sin inkomst även
när den inte överstiger dessa garantinivaer. Om man dessutom tar hänsyn
till dels att olika pensionstagares garantinivå är ytterst varierande beroende
på den stora variationen i de kommunala bostadstilläggens storlek, dels att
erfarenheten visat att taxeringsnämnderna t. o. in. inom en och samma
kommun har en rikt differentierad praxis i fråga om avdrag för folkpensio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

närer, framstår den nuvarande ordningen såsom otillfredsställande. Riksförsäkringsverket
framhåller att skattereglerna för pensionärerna och reglerna
om preliminär- och slutskatteavdrag för dem torde böra ses över, om
förslaget genomförs. Annars kan det inträffa att två personer med lika stor
pension blir behandlade olika om ATP ingår i pensionen eller om så inte
är fallet. Socialstyrelsen berör den skiftande tillämpningen av kommunalskattelagens
bestämmelser om fri prövningsrätt från ort till ort och anför
att beskattningsproblemen aktualiserats vid överläggningar mellan arbetsmarknadsstyrelsen
och socialstyrelsen rörande möjligheterna att sysselsätta
pensionärer i den öppna åldringsvården. Syftet med överläggningarna har
varit att söka aktivera yngre friskare pensionärer i det allt mera personalkrävande
vårdarbetet. Förutsättningen för att pensionärerna skall vara
villiga att åtaga sig sådana arbetsuppgifter är dock att inkomsterna därav ej
i alltför hög grad ökar deras skattebörda eller påverkar deras möjligheter
att erhålla inkomstprövade förmåner.

Pensionstillskottens utformning

Med kommitténs utgångspunkt att pensionsförbättringarna skall koncentreras
till de pensionärsgrupper som inte alls eller endast i mindre omfattning
har inkomst vid sidan av folkpension, har det för kommittén gällt att
ta ställning till vilka slag av inkomster som skall påverka pensionstillskottet
och vilken minskande verkan dessa inkomster skall ha. Kommittén har
undersökt en rad möjligheter och stannat för att endast ATP skall beaktas
vid inkomstprövningen. Kommittén föreslår att ATP som försäkrad uppbär
skall avräknas från hans pensionstillskott i den mån ATP tillsammans med
tillskottet överstiger garantinivån. Pensionstillskott skall utgå utan ansökan.

Den av kommittén på detta sätt förordade inriktningen av pensionsförbättringen
tillstyrks i princip av samtliga remissinstanser utom riksförsäkringsverket.
Några remissinstanser uttrycker sin särskilda tillfredsställelse
över att pensionstillskotten föreslås skola utgå utan ansökan och utan tilllämpning
av den traditionella inkomstprövningen inom folkpensioneringen.

Riksförsäkringsverket, som enligt vad som framgår av det föregående
ifrågasatt lämpligheten av att tillgodose behovet av höjning av minimistandarden
inom den allmänna pensioneringen genom en ny förmånsform, pensionstillskott,
anser att anordningen med pensionstillskott som avräknas
mot ATP inte går väl ihop med ATP:s funktion som inkomstgraderad påbyggnad
av grundpensionen och därmed den nuvarande registreringen av
pensionspoäng. Den kan vidare medföra effekter som ter sig direkt ogynnsamma
för tilläggspensionärerna. För den som tillgodoräknats pensionspoäng
för förvärvsinkomst kan det — särskilt om han själv haft att betala
avgift beräknad på samma inkomst —- framstå som svårförståeligt att en
annan som kanske har samma inkomst, men ej på grund av förvärvsarbete,
får lika stor pension utan att behöva betala särskild avgift. Risk föreligger

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969 37

därför för missnöje och minskat förtroende för rimligheten i pensionssystemets
uppbyggnad. Härtill kommer att många av dem, som åtnjuter
ATP och därför skulle få sina folkpensionshöjningar beskurna, är i sämre
ekonomiskt läge, totalt sett, än åtskilliga pensionärer, som inte blivit berättigade
till ATP men som uppbär andra pensionsförmåner eller avkastning
av förmögenhet.

Enligt kommitténs förslag skall pensionstillskott utgå till såväl ålderspension
som förtids- och änkepension. Om pensionen utgår med mindre
belopp än hel pension, föreslås pensionstillskottet skola reduceras i samma
män som grundförmånen. Förslagen möter vissa erinringar från riksförsäkringsverket
och LO. Riksförsäkringsverket anser det tveksamt, om det är
lämpligt att i detta sammanhang besluta om ytterligare standardhöjningar
till änkorna. Kommittén har under sitt fortsatta arbete att ta upp frågorna
om familjepensioneringen till övervägande. Därvid torde inte kunna undvikas
att fråga uppkommer, om vissa restriktioner bör införas i fråga om
arbetsföra änkors pensionsrätt. En generell höjning av änkepensionsnivån
kan sålunda enligt verkets mening föregripa det kommande utredningsarbetet.
LO kan inte biträda kommitténs förslag om reduktion av pensionstillskott
vid förtida uttag av ålderspension. En sådan reduktion skulle komma
att ytterligare öka skillnaden mellan dem som av olika anledningar
tvingas till sådant uttag och övriga pensionärer. Enligt LO:s mening är det
därför iimligt att pensionstillskottet utgår oreduceral vid förtida uttag.

Kommitténs förslag att makes ATP inte skall beaktas vid bedömningen
av den andra makens rätt till pensionstillskott lämnas utan erinran av
piaktiskt taget alla remissinstanser. En av konsekvenserna av detta förslag
måste enligt länsstyrelsens i Östergötlands län mening bli att pensionstillskott
kommer att kunna utgå till den ena maken i ett äktenskap trots att
den andra maken åtnjuter ATP med tiotusentals kronor. En sådan konsekvens
torde strida mot principen att tillgängliga resurser bör koncentreras
på de pensionärsgruppex-, som i huvudsak inte har några inkomster vid
sidan av folkpensionen. Med hänsyn till den av kommittén utvecklade
giundsatsen om vardera makens självständiga ställning i ekonomiskt avseende
torde dock förslaget vara konsekvent. SPP erinrar om att man vid
inkomstprövningen av kommunala bostadstillägg och hustrutillägg inte tilllämpar
den av kommittén förordade principen utan då anses eventuell
sidoinkomst hos maken eller båda makarna belöpa med hälften på vardera
maken. Enligt SPP:s mening synes det naturligt att förfara på samma sätt
näi det gäller pensionstillskotten. Svenska försäkringsbolags riksförbund
ifrågasätter lämpligheten av att makes ATP inte skall beaktas vid bedömningen
av andra makens rätt till pensionstillskott.

SAF och SPP framhåller att enligt kommitténs förslag skulle en gift
kvinna, som uppbär folkpension men inte ATP, år 1978 kunna få pensionstillskott
med 30 % av basbeloppet, även om mannen har maximal ATP

Kungl; Maj:ts proposition nr 38 år 1969

och behov av pensionstillskott därför knappast föreligger. Skulle mannen
avlida, får änkan 40 % av mannens ATP, alltså mindre än hälften, och dessutom
går hon miste om hela pensionstillskottet, en minskning som inte
uppvägs av att hennes folkpension höjs från 70 till 90 % av basbeloppet.
SAF anser detta resultat mindre tillfredsställande.

Frågan om pensionstillskotten och den statliga personalpensioneringen
behandlas i några remissyttranden. Riksförsäkringsverket erinrar om att
en stor del av statspensionärerna ännu inte har ATP-pension eller en
mycket låg sådan. Dessa skulle enligt förslaget erhålla pensionstillskott.
Det är, uttalar verket, inte utrett om detta skall reducera statens personalpensionsförmåner
med motsvarande belopp. Blir så fallet, kommer uppenbarligen
statens nettokostnader för pensionstillskotten att reduceras med
det belopp, varmed kostnaden för personalpénsionsförmånerna minskas.
Skall däremot pensionstillskotten läggas utanför bruttopensionssystemet,
kommer åtskilliga statspensionärer att få sina pensionsförmåner höjda med
pensionstillskotten eller del därav. Därigenom kan inträffa att de som nu
har lika stora pensioner, framdeles får olika stora pensioner beroende på
om i deras bruttopension ingår ATP-pension eller inte. Kommittén har,
uttalar statens personalpensionsverk, utgått från att socialförsäkringssystemet
inte skall innehålla några specialregler i fråga om pensionstillskott för
sådana folkpensionärer, som omfattas av annan tjänstepensionering än
tilläggspensioneringen. Detta överensstämmer med den ståndpunkt i huvudfrågan
om förhållandet mellan allmän pensionering och tjänstepensionsvägen
ordnad pensionering, som intogs i samband med beslutet om den
allmänna pensioneringen. Frågan om hur pensionstillskotten skall påverka
sådan annan tjänstepension får därmed lösas inom ramen för denna tjänstepensionering.
Verket uttalar att det inte ankommer på verket att ta ställning
till vad som i så fall skall gälla. Frågan om på vilket sätt pensionstillskottet
skall inverka på tjänstepensioner på olika områden måste enligt
TCO:s mening avgöras genom förhandlingar mellan de fackliga parterna.

Inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg m. in.

Kommitténs förslag innebär i fråga om samtliga inkomstprövade förmåner
— hustrutillägg, kommunala bostadstillägg och änkepensioner i anledning
av dödsfall före den 1 juli 1960 — att det avdragsfria beloppet höjs
från 1 700 kr. till 2 000 kr. för ensam pensionär och från 2 400 kr. till 3 000
kr. för två gifta pensionärer tillsammans. Vidare föreslås i fråga om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg att reduktionen för inkomster över
det avdragsfria beloppet skall ske med 50 %. Pensionstillskott samt ATP
som föranlett minskning av pensionstillskott skall inte räknas som inkomst
vid prövning av inkomstprövad pensionsförmån.

Förslaget tillstyrks av länsstyrelserna i Östergötlands, Örebro och Väster -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

norrlands lön, SAF, LO, TCO, SACO, SR, SPP, Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Folksam. Arbetsmarknadsstyrelsen yttrar att förslaget innebär
vissa lättnader jämfört med nuvarande regler men anser det tveksamt
om lättnaderna är tillräckliga för att i praktiken minska inkomstprövningens
ogynnsamma verkningar. Styrelsen ifrågasätter om inte de avdragsfria
beloppen borde anges i procent av basbeloppet, då det annars blir nödvändigt
att fortlöpande justera dessa med hänsyn till kostnadsutvecklingen.
Försäkringskasseförbundet anför exempel på brister i såväl den nuvarande
som den föreslagna lagstiftningen på detta område och anser att reglerna
för erhållande av inkomstprövade förmåner därför bör ses över ytterligare.
I avvaktan på en sådan översyn, som även bör avse frågan om en anknytning
av de avdragsfria beloppen till basbeloppet, bör kommitténs förslag
genomföras.

Riksförsäkringsverket erinrar om att man vid tillkomsten av ATP torde
ha utgått från att inkomstprövningen skulle successivt kunna minskas i
den mån ATP trädde i funktion på förmånssidan. Utvecklingen har emellertid
blivit en annan. Antalet pensionärer med kommunalt bostadstillägg
och antalet personer med hustrutillägg har sålunda visat en stigande tendens
även under de senare åren. Verket belyser med några exempel att de
inkomstlägen vid vilka det kommunala bostadstillägget helt upphör att utgå
förskjuts kraftigt uppåt, om de föreslagna ändringarna genomförs. Inkomstprövade
förmåner kan sålunda i ett avsevärt antal fall utgå till personer,
som har inkomster vilka kan överstiga dem som en del familjeförsörjare
har att disponera. Detta är enligt verkets mening inte tillfredsställande.
Till resultatet bidrar uppenbarligen den omständigheten att, i den
mån ATP tas undan från inkomstprövningen, en liberalisering inträder
utöver den som föranleds av ändringen av avdragsreglerna. Härigenom
överförs på kostnaden för de inkomstprövade förmånerna, som i väsentlig
mån bestrids av kommunerna, en betydande del av de besparingar som
uppkommer för den egentliga folkpensioneringen, om folkpensionshöjningarnä
reduceras för dem som har ATP. Verket yttrar vidare, att man från
principiell synpunkt bör komma ihåg att en pension har till uppgift att
ersätta arbetsinkomst. Redan den omständigheten att pensioner från viss
ålder utges utan hänsyn till att arbetsförmågans nedsättning inte styrkts
utgör ett av praktiska skäl föranlett avsteg från denna princip. Å andra
sidan ligger otvivelaktigt ett praktiskt problem däri att inkomstprövningen
och beskattningen kan ha en arbetshämmande effekt. Verket anför slutligen,
att verket i det föregående uttalat sig för att pensionssystemet bör
ses över och att i väntan härpå provisoriska bestämmelser om ökning av
pensionerna bör utfärdas. Vid en sådan översyn bör också inkomstprövningsfrågan
tas upp, varvid det bör övervägas om de kommunala bostadstilläggen
hör hemma inom socialförsäkringssystemet eller om de inte bör
knytas samman med bostadsstödets övriga delar. I väntan härpå torde

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

det enligt verkets mening inte finnas anledning att ändra avdragsreglerna i
den utsträckning kommittén föreslagit.

Förslaget att pensionstillskott jämte den del av ATP som föranlett minskning
av tillskottet inte räknas som inkomst, innebär enligt Svenska kommunförbundets
mening i praktiken att det avdragstria beloppet för ATPpensionärer
vid fullt utbyggt system med pensionstillskott blir 2 000 kr. plus
30 % av basbeloppet eller alltså vid basbeloppet 6 000 kr. 2 000 + 1 800 =
3 800 kr. För makar med ATP, som båda kan erhålla pensionstillskott enligt
samma grunder som ensamstående pensionär, blir det verkliga avdragsfria
beloppet 3 000 + 2 x 1 800 = 6 600 kr. Förbundet uttalar att kommittén
inte berört vad detta innebär i ekonomiskt avseende för kommunerna.
Kommittéförslaget innebär enligt förbundets mening att den beräknade
minskningen av de kommunala folkpensionskostnaderna sedan ATP
i större utsträckning slagit igenom uteblir eller att utgiftsstegringar i stället
träder till. För kommuner som genomfört eller ämnar genomföra välmotiverade
och för pensionärer i lägre inkomstlägen angelägna förbättringar i
sina grunder för det kommunala bostadstillägget, kan ett genomförande av
förslaget — i nuvarande och för den närmaste framtiden prognosticerade
kärva kommunalekonomiska läge — nödvändiggöra successiva sänkningar
av redan beslutade tillägg och stagnation i reformarbetet på området. Men
även ur andra aspekter kan enligt förbundets mening kommittéförslaget
vara diskutabelt. Förbundet erinrar därvid bl. a. om kommitténs uttalande
att det självfallet inte är tilltalande att utge inkomstprövade förmåner i
inkomstskikt, som ligger över låglönenivån. Effekten av kommitténs förslag
blir dock att, om det kommunala bostadstillägget i en kommun är 6 000 kr.,
rätten till tillägget upphör först vid en inkomst av 27 000 kr. Vad nu anförts
om verkningarna av föreslagna avdragsregler för de inkomstprövade
förmånerna i kombination med konstruktionen av de föreslagna pensionstillskotten
visar enligt förbundets uppfattning, att kommittéförslaget inte
kan läggas till grund för slutliga ställningstaganden. Vid de förnyade överväganden
som måste ske finns det anledning att också pröva om tiden nu
är mogen för att staten övertar ansvaret för samtliga pensionsförmåner
som är knutna till den allmänna försäkringen, dvs. även de kommunala
bostadstilläggen till folkpensionärer.

Kommunernas pensionsanstalt anser det naturligt att man utnyttjar de
möjligheter som yppas, när icke inkomstprövade förmåner ökar, till att
koncentrera de inkomstprövade förmånerna till de fall där de bäst behövs.
Kommitténs förslag går emellertid den motsatta vägen. Dess förslag innebär
nämligen en höjning av den nivå där bostadstillägg kan förekomma utan
att man för den skull har garantier för att förslaget medför någon egentlig
positiv effekt på pensionstagarnas intresse att ta förvärvsarbete. Att så är
fallet sammanhänger givetvis även med de skattefrågor som legat utanför
kommitténs uppdrag. Pensionsanstalten anser det ofrånkomligt, att man

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

i ett sammanhang utreder både beskattnings- och inkomstprövningsfrågorna
och hemställer därför om en sådan utredning. I avvaktan på resultatet
av denna bör inkomstprövningen, enligt pensionsanstaltens mening,
inte ändras.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön, som uttrycker samma mening som drätselkammaren
i Malmö, anser att det skulle vara önskvärt att åstadkomma
mera likartade regler för de kommunala bostadstilläggen, eftersom de
nuvarande stora skillnaderna måste anses otillfredsställande.

Pensionärernas riksorganisation i Sverige pekar på de stora differenser,
som föreligger beträffande bostadstilläggen i de olika kommunerna, och
förutsätter att bostadstilläggen får en sådan utformning att de täcker en
godtagbar bostadsstandard åt folkpensionärerna.

Pensionärsbostadsbidrag

Kommitténs förslag att pensionärsbostadsbidragen avvecklas fr. o. in. den
1 januari 1970 tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.
Bostadsstyrelsen gör en jämförelse mellan de totala årliga kostnaderna
för pensionärsbostadsbidraget och de kommunala bostadstilläggen och anser
att relationen mellan dessa kostnader tyder på att ett bortfall av pensionärsbostadsbidraget
inte har nämnvärd ekonomisk betydelse. På grund
härav och med hänsyn till kommitténs uppgift att kommunerna, när pensionärsbostadsbidragets
belopp minskat på grund av höjt skatteunderlag,
kompenserat pensionärerna härför genom justeringar av det kommunala bostadstillägget
ansluter sig styrelsen till kommitténs förslag. Enligt Svenska
kommunförbundet har den ekonomiska betydelsen av pensionärsbostadsbidraget
minskat. Frågan om detta bidrag bör dock ingå i de förnyade överväganden
som förbundet uttalat sig för i anslutning till frågan om inkomstprövningen
och de kommunala bostadstilläggen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Den senaste tioårsperioden karakteriseras av en kraftig utveckling på
den allmänna pensioneringens område. Folkpensionsnivån har successivt
trappats upp i enlighet med den plan som antogs år 1958. Förtids- och
änkepensioneringen inom folkpensioneringen har i grunden förändrats och
barnpensioner har införts. Den stora ATP-reformen har genomförts med
allt vad detta betyder för den enskildes trygghet och möjligheter till bibehållen
levnadsstandard på ålderdomen, vid invaliditet och vid försörjarens
död. Utvecklingen är emellertid inte slut med detta. I det moderna samhället
är det en angelägen uppgift att tillse att socialförsäkringssystemen
anpassas och förbättras i takt med att behoven förändras och resurserna
för ytterligare insatser ökar. Utredningsarbete pågår på flera områden. I
det följande skall behandlas frågor om en förbättring av folkpensionerna,
sedan 1958 års beslut om standardökning av dessa pensioner nu i sin helhet
genomförts.

Pensionsbeslutet år 1958 innebar bl. a. att folkpensionerna successivt
skulle höjas fram till år 1968 så att ålderspensionen då uppgick till 3 600
kr. för ensam pensionär och 5 400 kr. för två gifta pensionärer, allt räknat
i 1957 års penningvärde. Dessa belopp motsvarar i dagens penningvärde
5 220 kr. resp. 7 830 kr. Det uppställda programmet har nu genomförts. Efter
den standardhöjning av folkpensionerna som beslutats att gälla fr. o. m.
den 1 juli 1968 uppgår i dag ålderspensionen för ensam pensionär till 5 220
kr. och för ett pensionärspar till 8 112 kr. Utvecklingen av folkpensionerna
under den gångna tioårsperioden kan belysas av att vid ingången av år 1958
motsvarande pensionsbelopp uppgick till 2 200 kr. resp. 3 520 kr. Folkpensionernas
belopp är sedan den 1 juli 1967 anknutna till basbeloppet. Jämsides
med standardhöjningarna och anpassningen av pensionernas storlek
efter ändringarna i penningvärdet har utvecklingen i fråga om de kommunala
bostadstilläggen gått i den riktningen att tilläggen genomgående höjts
och att deras storlek i allt större utsträckning anknutits till pensionärernas
faktiska bostadskostnad. Pensionärerna får alltså nu i betydande utsträckning
sina bostadskostnader täckta genom dessa tillägg. De totala kostnaderna
för bostadstilläggen har från år 1958 till år 1968 stigit från 254 milj.
kr. till omkring 660 milj. kr. per år.

Beslut om införande av ATP fattades år 1959, pensionsrätt började intjänas
år 1960 och de första tilläggspensionerna började utbetalas år 1963.
Antalet personer med ATP, utom barnpension, var i början av år 1963
omkring 13 300 och har sedan ökat till omkring 250 000 år 1968. Budgetåret
1969/70 beräknas antalet personer med ATP uppgå till omkring 350 000
och budgetåret 1978/79 till omkring 870 000. Antalet ATP-pensionärer stiger
alltså kraftigt. Även pensionernas belopp växer. ATP-utbetalningarna
beräknas till omkring 700 milj. kr. under budgetåret 1968/69 och till om -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

kring 4 000 milj. kr. under budgetåret 1978/79 vid basbeloppet 6 000 kr.
Antalet folkpensionärer utan ATP är dock betydande och kommer att vara
det en lång tid framåt. Enligt gjorda uppskattningar beräknas antalet folkpensionärer
vara 1 275 000 budgetåret 1969/70 och omkring 1490 000 budgetåret
1978/79. Sammanställer man dessa siffror med det nyss nämnda
beräknade antalet personer med ATP finner man att antalet folkpensionärer
utan ATP de nämnda budgetåren utgör över 900 000 resp. 600 000.

Redan i prop. 1964: 1 (bil. 7 s. 22) framhöll jag att standardhöjningar av
folkpensionerna bör genomföras inte endast fram till det av statsmakterna
för år 1968 angivna målet utan även efter detta år bl. a. på grund av att
vid denna tid endast en mindre del av pensionärerna har ATP utöver folkpension.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande uppdrog jag i juni 1965
i tilläggsdirektiv åt pensionsförsäkringskommittén att utreda frågor i samband
med framtida höjningar av folkpensionerna. I direktiven erinrade jag
om att ett viktigt skäl för etapphöjningarna fram till år 1968 var önskvärdheten
att förbättra pensionsstandarden för de pensionärer som i huvudsak
har endast folkpensionen att lita till för sin försörjning. Jag underströk
vidare att motivet för folkpensionshöjningar efter år 1968 likaledes är att
söka i den omständigheten att flertalet folkpensionärer under ytterligare
ett antal år kommer att tillhöra de årsklasser, som inte omfattas av ATP
eller har låg ATP.

Pensionsförsäkringskommittén, som är parlamentariskt sammansatt, har
i ett enhälligt betänkande lagt fram förslag i viktiga frågor rörande den
allmänna pensioneringens utformning. Förslaget omfattar främst frågan
om den framtida utbyggnaden av folkpensioneringen men dessutom frågan
om inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och
vissa änkepensioner. Under sitt fortsatta arbete kommer kommittén bl. a.
att göra en översyn av familjepensioneringen.

Kommittén tar ställning till folkpensionernas utveckling under tio år
framåt eller för åren 1969—1978. Tillgängliga resurser bör enligt kommitténs
mening i första hand koncentreras på förbättringar för de pensionärsgrupper,
som i huvudsak inte har några inkomster vid sidan av folkpensionen.

I princip innebär förslaget att alla pensionärer på sikt tillförsäkras en
nivå för det ekonomiska grundskyddet —1 en garantinivå — som ligger
väsentligt högre än nuvarande folkpensionsnivå. För ensam pensionär höjs
successivt garantinivån under de närmaste tio åren med en tredjedel av
den nuvarande folkpensionsnivån. Sådan pensionär, vars folkpension
fr. o. m. den 1 juli 1968 utgör 90 % av basbeloppet, får alltså en pensionsökning
med 30 % av basbeloppet. Detta innebär att folkpensionen för ensam
pensionär med ingen eller låg ATP blir 120 % av basbeloppet. För att alla
år 1978 skall komma upp till den nämnda garantinivån föreslås ett särskilt
pensionstillskott som höjs varje år. Pensionstillskottet skall enligt förslaget
öka med 3 % av basbeloppet varje år under tioårsperioden.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 38 år 1969

Kommittén föreslår vidare att ökningen genom pensionstillskott skall bli
lika stor för var och en av två gifta pensionärer som för en ogift pensionär.
Folkpensionen för två gifta pensionärer är nu tillhopa 140 % av basbeloppet.
Vid tioårsperiodens slut blir den (140 + 30 + 30) 200 % av basbeloppet,
vilket motsvarar en höjning med över 40 % av nuvarande folkpensionsnivå.

År 1978 skall pensionärerna ha uppnått en garantinivå som — räknat på
ett basbelopp av 6 000 kr. — uppgår till 7 200 kr. för ogift och 12 000 kr.
för två makar, allt för år räknat. Till de nämnda beloppen kommer kommunalt
bostadstillägg.

Remissinstanserna har utan undantag gett sitt stöd åt tanken på fortsatt
förbättring av folkpensionsförmånerna. Den principiella lösning som pensionsförsäkringskommittén
valt har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av alla remissinstanser med undantag av riksförsäkringsverket, som bl. a.
hävdat att en höjning av grundtryggheten av den föreslagna omfattningen
bör föranleda en översyn av pensionssystemet. I väntan på en sådan översyn
bör enligt verkets mening pensionsförbättringar nu ske provisoriskt och på
ett sätt som inte försvårar en systematisk lösning mera än vad som är oundgängligt.
Jag kan inte finna att den föreslagna ökningen av folkpensionerna
genom ett pensionstillskott på något avgörande sätt försvårar en samordning
i framtiden av pensionssystemets båda delar eller att den bryter enhetligheten
i pensionssystemet. Jag biträder därför kommitténs lösning.

Några remissinstanser, såsom TCO, SR och Pensionärernas riksorganisation
i Sverige, anser att ställning nu inte bör tas till folkpensionsförbättringarna
för en så lång tid som tio år framåt. De föreslår att beslutet begränsas
att avse tre eller fem år. Rakom kommitténs förslag på denna
punkt ligger erfarenheter från den gångna tioårsperioden. Det är otvivelaktigt
från flera synpunkter av värde om folkpensionshöjningarna liksom
hittills kan ske med ledning av en plan för eu längre tidsperiod. Enligt min
mening är det lämpligt att inrikta sig på en ny tioårsperiod.

Jag godtar kommitténs förslag att folkpensionerna under den närmaste
tioårsperioden bör öka med ett belopp som motsvarar 30 % av basbeloppet
och att ökningen bör fördela sig med 3 % av basbeloppet för varje år. Vid
ett basbelopp av 6 000 kr. blir ökningen 180 kr. om året.

I likhet med kommittén anser jag att ökningen bör vara lika stor för gift
och ogift pensionär. Den skillnad mellan gift och ogift som i pensionshänseende
existerar i dag kommer med en sådan anordning att minska i betydelse
allt efter som pensionstillskotten kommer att motsvara en ökande
andel av den samlade pensionen. Vid ett basbelopp av 6 000 kr. blir ökningen
således för två pensionsberättigade makar tillhopa 360 kr. om året.

Folkpensionens årsbelopp för en ensam pensionär är f. n. 5 220 kr. och
för ett pensionärspar 8 112 kr. Genom de föreslagna pensionstillskotten stiger
folkpensionsbeloppet vid oförändrat basbelopp, 5 800 kr., till 5 400 kr. för
ensam pensionär och 8 472 kr. för ett pensionärspar den 1 juli 1969. Härtill

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

kommer för ungefär hälften av pensionärerna kommunala bostadstillägg, som
i ökande omfattning täcker den faktiska bostadskostnaden. Som framgår av
det följande föreslås en uppmjukning av reglerna för inkomstprövningen av
dessa tillägg.

Pensionstillskottens utformning

Med utgångspunkt i den grundläggande uppfattningen att pensionsförbättringarna
bör komma de pensionärsgrupper till godo, där behovet av
ytterligare förbättringar är mest framträdande, krävs någon form av inkomst-
eller behovsprövning. Man måste därvid ta ställning till vilka slag
av inkomster som skall påverka det föreslagna pensionstillskottet och vilken
minskande verkan dessa inkomster skall ha. Pensionsförsäkringskommittén
har prövat olika lösningar som jag närmare redogjort för vid presentationen
av kommittéförslaget. Kommittén har stannat vid att förorda
att endast ATP skall beaktas vid inkomstprövningen. ATP skall avräknas
från pensionstillskotten i den mån ATP tillsammans med det tillskott som
skall utgå under ett visst år överstiger pensionstillskottets nivå vid tioårsperiodens
slut. Om en ensam pensionär vid ett basbelopp på 6 000 kr. t. ex.
har ATP-pension med 900 kr. per år, utgör pensionstillskottet 180 kr. under
år 1969 och ökar därefter årligen med 180 kr. under åren 1970, 1971 etc.
intill dess pensionstillskottet tillsammans med ATP-pensionen uppgår till
1 800 kr. utöver vad han i övrigt erhåller i folkpension och bostadstillägg.
För pensionärspar gäller dessa belopp för var och en av makarna. Den som
har en låg ATP eller ingen ATP alls kommer alltså att få pensionstillskott
tills han uppnått garantinivån.

Enligt kommittén skall den som anmält undantagande från försäkringen
och därför inte har ATP eller fått sin ATP reducerad behandlas som om han
hade lyft den ATP som han skulle fått om han inte trätt ur försäkringen.
Skulle han exempelvis haft ATP motsvarande garantibeloppet om han varit
med i systemet oavbrutet får han inget pensionstillskott, även om han i
praktiken inte lyfter någon ATP.

Vidare föreslås som framgår av det följande att ATP, till den del sådan
pension föranleder minskning av pensionstillskott, inte skall anses som
inkomst vid den inkomstprövning som sker vid bestämmande av kommunalt
bostadstillägg, hustrutillägg och vissa änkepensioner. Härigenom gynnas
i detta avseende de pensionärer som vid sidan av folkpension har inkomster
i form av ATP jämfört med dem som har sidoinkomster av annat
slag, exempelvis av fastighet eller kapital.

Att inkomstprövningen begränsas till ATP medför den fördelen att man
slipper ifrån åtskilliga avgränsningssvårigheter eftersom ATP är registrerad
inom det allmänna pensionssystemet. Avräkningsförfarandet kan ske
automatiskt genom att alla behövliga uppgifter finns tillgängliga hos de
utbetalande organen. Man kommer därigenom ifrån de olägenheter som ett
ansölcningsförfarande och en därav följande prövning i det enskilda fallet

46 Kiingl. Ma j:ts proposition nr 38 år 1969

måste medföra för såväl den enskilde som försäkringsadministrationen.

Remissinstanserna har med undantag av riksförsäkringsverket ställt sig
positiva till den av kommittén förordade utformningen av pensionsförbättringarna.

Någon helt invändningsfri lösning för att åstadkomma den erforderliga
inkomstprövningen torde knappast finnas. Kommittén har ingående prövat
och mot varandra vägt för- och nackdelarna av olika tänkbara lösningar.
Enligt min mening utgör det av kommittén föreslagna systemet en godtagbar
lösning på de problem som här möter. Jag vill erinra om att flera
remissinstanser — bland dem riksförsäkringsverket — uttalat sin tillfredsställelse
över att pensionstillskotten föreslås skola utgå utan tillämpning av
den traditionella inkomstprövningen inom folkpensioneringen. Jag är ense
härom och ansluter mig till kommitténs förslag.

I det följande skall jag ta upp vissa särskilda frågor som väckts vid
remissbehandlingen av kommitténs förslag.

Pensionstillskott skall enligt förslaget utgå till folkpension i form av
ålderspension, förtidspension och änkepension. Riksförsäkringsverket finner
det tveksamt, om det är lämpligt att i detta sammanhang besluta om
ytterligare standardhöjningar till änkorna, eftersom pensionsförsäkringskommittén
i sitt fortsatta utredningsarbete skall ta upp frågorna om
familjepensionerna till övervägande. En generell höjning av änkepensionsnivån
skulle enligt verkets mening kunna föregripa det kommande utredningsarbetet.
Jag utgår från att kommittén noga beaktat detta problem när
kommittén i anslutning till denna fråga uttalat att ändringar i fråga om
änkepensioneringen kan bli en följd av kommitténs fortsatta arbete. Jag
vill också nämna att standardtillägg hittills kommit också änkepensionärerna
till godo. De av verket anförda betänkligheterna bör enligt min mening
inte få lägga hinder i vägen för att utge pensionstillskott även till
änkorna. Jag förordar därför att pensionstillskott skall utges också till änkepension.
I den mån så påkallas av pensionsförsäkringskommitténs förslag
rörande familj epensioneringen får frågan prövas på nytt.

LO reser erinringar mot förslaget att pensionstillskott vid förtida uttag
av ålderspension skall reduceras i samma mån som ålderspensionen. Motsvarande
reduktion skall enligt förslaget ske även om förtidspension och
änkepension utgår med mindre belopp än hel pension. Regler av detta slag
har bedömts vara nödvändiga för att inte rubba relationerna mellan de
olika förmånerna. Enligt min mening är det i fråga om det förtida uttaget
också angeläget att slå vakt om de nuvarande på grundval av försäkringsmässiga
bedömanden utformade principerna för beräkningen av pensionens
storlek. Ett förtida uttag — liksom ett uppskjutet uttag efter 67 år — skall
i princip vara från ekonomisk synpunkt neutralt för pensionären. I annat
fall rubbas förutsättningarna för det förtida uttaget. Önskvärda pensionsförbättringar
före 67-årsåldern bör enligt min mening åstadkommas på
andra vägar än genom en annan utformning av reglerna i det nu berörda

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

hänseendet. Jag vill här erinra om att riksförsäkringsverket nyligen fått i
uppdrag att utreda möjligheterna att i ökad utsträckning ge förtidspension
åt den äldre arbetskraften. Vidare har föregående års riksdag begärt utredning
av frågan om lägre pensionsålder för gruvarbetare med arbete under
jord. Detta utredningsuppdrag har överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.
Jag anser mig mot bakgrunden av det anförda böra godta kommitténs
förslag.

Kommittén har inte ifrågasatt att annan ATP än pensionärens egen skall
beaktas vid prövningen om rätt till pensionstillskott föreligger. Grundsatsen
om vardera makens självständiga ställning i ekonomiskt avseende talar
enligt kommitténs mening för en sådan ordning. I enlighet härmed föreslår
kommittén att makes ATP inte skall beaktas vid bedömningen av den andra
makens rätt till pensionstillskott. Ett par remissinstanser erinrar om att
man vid inkomstprövningen av kommunala bostadstillägg och hustrutillägg
inte tillämpar den av kommittén förordade principen utan då anses eventuell
sidoinkomst hos maken eller båda makarna belöpa med hälften på
vardera maken. Det ifrågasätts därför om man inte bör förfara på samma
sätt vid den ifrågavarande inkomstprövningen. Jag ansluter mig till den av
kommittén förordade lösningen. Som kommittén anfört bärs den av principiella
motiveringar och den medför också administrativa fördelar.

Om änka själv åtnjuter ATP i form av änkepension bör denna enligt förslaget
avräknas mot pensionstillskottet. Ett par remissinstanser anser att
detta är mindre tillfredsställande. Jag anser för min del inte att det i förevarande
avseende föreligger skäl att behandla ATP, som utgår till änka i
form av änkepension efter avliden make, annorlunda än ATP, som utgår
till änka i form av ålderspension eller förtidspension. Jag godtar därför
kommitténs förslag.

Kostnaderna för pensionstillskotten kan beräknas till omkring 190 milj.
kr. för budgetåret 1969/70.

Inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg m. m.

Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner med anledning
av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna
innebär att pensionsförmånen minskas med pensionärens inkomster vid
sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensam pensionär,
sker minskning med en tredjedel av inkomst som ligger mellan
1 700 kr. och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För
makar är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 2 400 kr. och 3 400 kr. I
fråga om de nyss nämnda änkepensionerna sker dock avdrag med en tredjedel
i alla inkomstlägen över 1 700 kr. Årsinkomst under 1 700 kr. för
ensam och 2 400 kr. för makar medför ej något avdrag.

Vid inkomstprövningen avses med årsinkomst den inkomst, för år räknat,
som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

tiden. I fråga om inkomstberäkningen finns detaljerade regler. Det kan
nämnas att folkpensionsförmån inte räknas såsom inkomst men däremot
ATP.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med
10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift
22 500 kr. (för makar tillhopa 45 000 kr.) och för annan 30 000 kr.

De nuvarande inkomstprövningsreglerna har gällt fr. o. m. den 1 juli 1963
bortsett från att de nyssnämnda s. k. skärpningsreglerna vid innehav av
förmögenhet ändrats med verkan fr. o. m. den 1 juli 1965.

Pensionsförsäkringskommittén har prövat olika metoder för att mildra
de tröskeleffekter som uppkommer vid tillämpning av de gällande reglerna
och som har sin grund i att när pensionären ökar sin inkomst av exempelvis
förvärvsarbete han mister en betydande del av det kommunala bostadstillägget
samtidigt som förvärvsinkomsten beskattas. Sådana effekter kan
vara ogynnsamma från arbetsmarknadspolitiska synpunkter samtidigt som
de för den enskilde framstår som orättvisa. Kommittén har stannat för att
föreslå att det avdragsfria beloppet i fråga om samtliga inkomstprövade
förmåner höjs till 2 000 kr. för ensam pensionär och till 3 000 kr. för två
makar tillsammans samt att — såvitt gäller kommunala bostadstillägg och
hustrutillägg — reduktionen för inkomster över det avdragsfria beloppet
görs enhetlig och bestäms till 50 %.

Kommittén föreslår vidare att pensionstillskotten och ATP till den del
sådan pension föranleder minskning av pensionstillskott inte skall anses
utgöra inkomst som minskar de inkomstprövade förmånerna.

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan har tillstyrkt
kommitténs förslag. Några remissinstanser, bland dem riksförsäkringsverket
och Svenska kommunförbundet, önskar en ytterligare översyn av dessa
regler. Därvid bör enligt riksförsäkringsverkets mening också övervägas
om de kommunala bostadstilläggen hör hemma inom socialförsäkringen
eller om de inte bör knytas samman med bostadsstödets övriga delar. Kommunförbundet
menar att man dessutom bör pröva om tiden nu är mogen
för att staten övertar ansvaret för bostadstilläggen. Jag är inte beredd att
förorda utredningar av de angivna slagen. Sådana utredningar skulle för
övrigt ta en avsevärd tid och de förbättringar beträffande de inkomstprövade
förmånerna, som kommittén föreslagit och som i övervägande grad
mottagits med tillfredsställelse av remissinstanserna, skulle inte kunna
genomföras förrän längre fram i tiden. Jag anser mig böra godta kommitténs
förslag.

Pensionärernas riksorganisation i Sverige har pekat på de olikheter som
föreligger mellan bostadstilläggen i olika kommuner och uttalat att bostadstilläggen
bör få en sådan utformning att de täcker en godtagbar bostadsstandard
åt folkpensionärerna. Med anledning härav vill jag först erinra
om att utvecklingen i fråga om bostadstilläggen — såsom pensionsförsäkringskommittén
också framhållit — allt mera gått i den riktningen att

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

deras storlek anknutits till pensionärernas faktiska bostadskostnader.

Vidare vill jag nämna att de berörda olikheterna beträffande bostadstilläggen
— i fråga om såväl uppbyggnad som belopp — har uppmärksammats
av Svenska kommunförbundet. Kommunförbundet har sålunda i november
1968 utfärdat en rekommendation till kommunerna angående nya
normalgrunder för bostadstillägg till folkpensionärer. I kommunförbundets
rekommendation formuleras målsättningen för bostadstilläggen så att dessa
— förutom att stimulera pensionärerna att söka skaffa sig lättskötta och
moderna bostäder — bör ge största möjliga grupp folkpensionärer täckning
för den verkliga bostadskostnaden. Detta anses böra ske inom ramen för en
rimlig kostnad för kommunerna och med en rimlig administrativ belastning
för försäkringskassorna. Utifrån den angivna målsättningen rekommenderar
kommunförbundet att grunderna för de kommunala bostadstillläggen
utformas så att alla pensionärer får ett generellt grundbelopp samt
att bostadskostnad över grundbeloppet täcks intill ett tak, som kan vara
antingen beloppsmässigt eller standardmässigt fixerat.

Vad jag i det föregående föreslagit rörande pensionstillskotten och de
kommunala bostadstilläggen påverkar gällande bestämmelser om skattelättnader
för folkpensionärer. Med anledning härav kommer frågan om folkpensionärernas
beskattning under vårriksdagen att anmälas av chefen för
finansdepartementet.

Kostnadsökningen till följd av de förordade ändringarna i inkomstprövningsreglerna
kan beräknas till omkring 19 milj. kr. för budgetåret 1969/70.
Härav beräknas 5 milj. kr. uppkomma på grund av förslaget att ATP i viss
utsträckning inte skall beaktas vid inkomstprövningen. Av den totala kostnadsökningen
19 milj. kr. faller omkring 15 milj. kr. på kommunerna och
resten på staten.

Pensionär sbostadsbidrag

Pensionsförsäkringskommittén har förordat att de nuvarande pensionärsbostadsbidragen
skall avvecklas med verkan fr. o. m. den 1 januari 1970.
Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag. Liksom kommittén och bostadsstyrelsen
utgår jag därvid från att kommunerna i samband med avvecklingen
av pensionärsbostadsbidragen bereder de pensionärer som berörs
kompensation genom kommunala bostadstillägg eller på annat sätt.

Ersättning för vissa läkarintyg

Utöver de frågor som behandlats i det föregående vill jag här ta upp ett
spörsmål som rör försäkrads rätt till ersättning för läkarintyg i samband
med ansökan om pension.

Enligt 16 kap. 1 § första stycket AFL skall den som önskar erhålla pension
göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad Kungl.
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 38

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Maj :t förordnar. I 4 § kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 394) med vissa
bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. har föreskrivits att, om ansökningen avser förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning, rätten till sådan förmån i regel
skall styrkas med läkarintyg. Kostnaderna för anskaffande av sådant läkarintyg
betalas av den som begär intyget. Det arvode läkaren får begära för
intyget är maximerat i de fall intyget utfärdas av i statens eller kommuns
tjänst anställd läkare. Bestämmelser härom finns i 1 § kungörelsen den 14
september 1962 (nr 518) angående kostnaderna för läkarundersökning
in. m. vid prövning av rätt till pension enligt lagen om allmän försäkring.

I 16 kap. 1 § andra stycket AFL finns ett undantag från kravet på ansökan
för att erhålla pension. Där föreskrivs att om försäkrad åtnjuter sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård enligt AFL, försäkringskassa kan
tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan
om pension. Denna regel har samband med samordningen mellan sjukförsäkring
och pensionering. I dessa fall svarar försäkringskassan för samtliga
kostnader för behövlig medicinsk utredning. Denna sker därvid på
initiativ av kassan.

Enligt 16 kap. 2 § AFL kan som villkor för rätt till förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning föreskrivas att den försäkrade
skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus eller underkasta
sig undersökning av viss läkare. För sina kostnader i samband med sådan
läkarundersökning eller sjukhusintagning får den försäkrade ersättning
enligt grunder som Kungl. Maj :t föreskriver. Ersättningen utges från vederbörande
försäkringskassa enligt bestämmelserna i 2 § ovannämnda kungörelse
den 14 september 1962 (nr 518).

I samband med en översyn av bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse,
som riksförsäkringsverket gjort på Kungl. Maj :ts uppdrag, har verket tagit
upp bl. a. frågan om rätten till ersättning för läkarintyg i samband med
pensionsansökan. Enligt verkets mening är det inte tillfredsställande att
låta det sätt på vilket ett förtidspensionsärende aktualiseras hos försäkringskassan
vara utslagsgivande för frågan vem som skall ersätta kostnaderna
för läkarintyg, som behövs för prövningen av ärendet. Verket föreslår
därför att de allmänna försäkringskassorna åläggs skyldighet att ersätta
den försäkrades kostnad för läkarintyg i ärenden om förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning, om ansökningen helt eller delvis
bifalles eller det annars med hänsyn till omständigheterna är skäligt. Riksförsäkringsverket
erinrar om att verket enligt en bestämmelse i 32 § lagen
den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring betalar nödiga kostnader
för läkarintyg inom yrkesskadeförsäkringen.

Över riksförsäkringsverkets utredning har efter remiss yttranden avgetts
av socialstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Försäkringskasseförbundet och Sveriges läkarförbund. Remissinstanserna
tillstyrker verkets förslag eller lämnar det utan erinran. Några re -

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

missinstanser framhåller att den av sjukdomen förorsakade arbetsoförmågan
utgör en besvärande belastning på ekonomin för flertalet personer som
söker förtidspension eller andra invalidförmåner. Det är därför av sociala
skäl angeläget att ifrågavarande pensionssökande såvitt möjligt får täckning
för de merutgifter, som har direkt samband med hälsotillståndet.

Jag ansluter mig till riksförsäkringsverkets förslag. Ersättning för läkarundersökning
och läkarintyg i ärende om förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning bör sålunda kunna utgå från den allmänna försäkringen
oavsett på vilket sätt pensionsfrågan aktualiseras. De närmare
grunderna för ersättning bör bestämmas av Kungl. Maj :t. Ett bemyndigande
för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om ersättning för den försäkrades
kostnader för läkarundersökning och läkarintyg vid ansökan om förtidspension,
invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning bör därför tas in
i 16 kap. 1 § som ett nytt femte stycke.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till

1) lag om pensionstillskott till folkpension,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

3) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande
av lagen om allmän försäkring,

4) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilagaK

Utöver vad jag tidigare anfört bör följande nämnas angående förslagen.

Specialmotivering

Förslaget till lag om pensionstillskott

1 §•

I denna paragraf anges att pensionstillskottet utgår till folkpension i
form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. Av 7 kap. 1 § andra
stycket AFL framgår att sjukbidrag vid tillämpningen av AFL likställs med
förtidspension. Pensionstillskott skall alltså kunna utgå även till sjukbidrag.

2 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om pensionstillskottens storlek har behandlats
i den allmänna motiveringen.

3 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ATP:s inverkan på pensionstillskottet.
Som framgår av den allmänna motiveringen beaktas ATP

1 Bilagan, som är iikalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.
4* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 sand. Nr 38

Kungt. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

i form av ålderspension, förtidspension och änkepension, som den försäkrade
har rätt till. Om t. ex. en änka har rätt till såväl förtidspension som
änkepension från tilläggspensioneringen, läggs de båda pensionerna tillsammans
vid bestämmandet av minskningens storlek. ATP i form av barnpension
föranleder inte minskning av pensionstillskott.

4 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om verkan av undantagande. I princip
gäller att pensionstillskott utgår till den som omfattats av undantagande
endast om han skulle ha blivit berättigad till sådant tillskott om undantagande
ej skett. Motsvarande gäller i fråga om änkepension efter sådan försäkrad.
Man får alltså göra en beräkning av vilken ATP som skulle ha utgått
om den försäkrade hela tiden tillhört ATP-systemet och göra en bedömning
av rätten till pensionstillskott med utgångspunkt häri. En sådan
beräkning kan göras på grundval av uppgifter som finns tillgängliga hos
försäkringskassorna.

Bestämmelserna gäller inte endast för det fall att undantagandet ägde giltighet
vid pensionsfallet. Även undantagande som tidigare ägt giltighet men
sedermera återkallats skall tagas med i beräkningen. Ett visst avsteg från
sistnämnda regel berörs i samband med behandlingen av ikraftträdandebestämmelserna.

Vad här sagts om undantagande skall också gälla, då pensionspoäng enligt
11 kap. 6 § första stycket AFL på grund av underlåten avgiftsbetalning
inte tillgodoräknats den försäkrade för ett eller flera år.

5 §•

I denna paragraf behandlas pensionstillskott till änkepension till den som
blivit änka före den 1 juli 1960. Sådan pension är i sin helhet inkomstprövad
och pensionstillskottet skall inkomstprövas enligt samma regler som
gäller för änkepensionen. Minskning av pensionstillskottet skall göras först
sedan kommunalt bostadstillägg helt bortfallit men innan minskning sker
av änkepensionen.

I något enstaka fall kan det förekomma att en sådan änka är berättigad
till ATP i form av förtidspension. Pensionstillskottet skall i sådant fall först
i vanlig ordning minskas till följd av ATP, varefter inkomstprövning äger
rum.

För dem som blivit änkor under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1960
gäller, att viss del av änkepensionen är undantagen från inkomstprövning.
Dessa änkor skall utan inkomstprövning ha rätt till samma andel av pensionstillskottet
som av änkepensionen.

6 §•

Pensionstillskottets karaktär av folkpensionsförmån framgår av 9 kap.
5 § AFL, som jag återkommer till i det följande. Genom bestämmelserna i

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

denna paragraf blir vad i AFL eller annars är föreskrivet om folkpension
tillämpligt även på pensionstillskottet, i den mån inte lagen om pensionstillskott
innehåller avvikande bestämmelser. Detta innebär bl. a. att bestämmelserna
om utbetalning och besvär också gäller pensionstillskott. Hänvisningen
gäller också författningar utanför AFL, t. ex. lagen om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt kungörelsen den 25 maj
1962 (nr 393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension.
Pensionstillskott skall inräknas i den förmån som kommun enligt
1 § kungörelsen får uppbära. Beträffande den som har rätt till en ATP som
reducerar pensionstillskottet, har kommunen möjlighet att avgiftsvägen
bereda sig motsvarande kompensation.

Vid samordningen med andra förmåner inom den allmänna försäkringen
och yrkesskadeförsäkringen skall pensionstillskotten jämställas med folkpension.
De i 17 kap. 2 § AFL upptagna bestämmelserna kan sålunda tilllämpas
på pensionstillskotten. Avräkning tillgår så att minskning av pensionstillskott
sker före minskning av folkpensionen. Den yrkesskadade får
då visserligen inte tillskottet men högre folkpension än enligt nuvarande
regler. Den del av folkpensionen som enligt nämnda lagrum alltid skall
utgå, skall i enlighet med hittills tillämpade grundprinciper beräknas på
summan av folkpension och pensionstillskott. En ålderspensionär, som
uppbär livränta enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, bör sålunda alltid
vara berättigad till tre fjärdedelar av summan av folkpension och pensionstillskott.

Lagen om pensionstillskott avses skola träda i kraft den 1 juli 1969.

I samband med införande av AFL den 1 januari 1963 bereddes en speciell
möjlighet för den som utträtt ur systemet att på nytt träda in i detta utan
att avvakta den femårsperiod som föreskrivs ill kap. 7 § andra stycket AFL.
Det har framkommit att en del av dem som återinträdde i systemet hade
sådan ålder, att de efter återinträdet inte kunde få tre poängår. De blev väl
tillförsäkrade tilläggssjukpenning men kunde inte få någon ATP. Om 4 §
skulle tillämpas på dessa skulle det kunna innebära att de fick varken pensionstillskott
eller ATP. För att förhindra ett sådant resultat föreslås att
4 § inte skall tillämpas i fall då undantagande varit gällande före den 1
januari 1963 men undantagandet återkallats med verkan senast fr. o. m.
denna dag. Pensionstillskott skall alltså i dessa fall utgå utan hänsyn till
undantagandet.

Pensionshöjningar har de senaste åren fullt ut tillkommit ålders- och förtidspensionärer,
som åtnjuter ersättning från yrkesskadeförsäkringen och
vilkas pension utgår med tillämpning av 18 § andra stycket lagen angående
införande av AFL. Också de pensionstillskott till folkpension som nu genomförs
bör tillkomma dessa pensionärer utan reduktion. Jag förordar en övergångsbestämmelse
härom.

I samband med utbetalning av pensionen för juli månad 1969, då pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

sionstillskott för första gången utgår, samt vid de höjningar av tillskotten
som anges i 2 § andra stycket bör riksförsäkringsverket fatta beslut om rätten
till tillskott och om dettas storlek. En bestämmelse härom föreslås. Om
s. k. lokal utbetalning förekommer bör beslutet meddelas av den försäkringskassa
som utbetalar pensionen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

9 kap.

5 §.

Pensionstillskottet har tagits upp i denna paragraf som en ytterligare tillläggsförmån
från folkpensioneringen.

16 kap.

1 §•

Det föreslagna tillägget till denna paragraf har behandlats i den allmänna
motiveringen.

Förslaget till lag om ändring i lagen angående införande av lagen om allmän

försäkring

I det föregående har föreslagits en höjning av de avdragsfria beloppen för
alla inkomstprövade förmåner. I denna paragraf har med anledning härav
det avdragsfria beloppet för de s. k. övergångsänkorna justerats.

Förslaget till lag om ändring i lagen om hnstrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension
1 §•

I andra stycket anges f. n. hustrutilläggets storlek som skillnaden mellan
å ena sidan ålderspensionen till två makar och å andra sidan ålderspensionen
till en ensam pensionär. Denna princip bör även i fortsättningen gälla.
Hustrutillägget skall alltså beräknas med beaktande jämväl av pensionstillskottet.
Tekniskt har bestämmelsen konstruerats så att hustrutillägget skall
motsvara skillnaden mellan å ena sidan pensionen till två makar, som båda
uppbär folkpension jämte pensionstillskott, och å andra sidan pension
jämte pensionstillskott till en ensam pensionär. Därvid skall under tiden
fram till den 1 juli 1978 pensionstillskotten beräknas till de belopp, som för
varje tidpunkt framgår av 2 § andra stycket lagen om pensionstillskott.

Den som åtnjuter hustrutillägg kan inte samtidigt uppbära ATP. Någon
reduktion av hustrutillägget motsvarande den som sker i fråga om pensionstillskott
enligt 3 § lagen om pensionstillskott kan därför inte komma
i fråga. Däremot skall hustrutillägget liksom hittills vara inkomstprövat. Inkomstprövningen
gäller självfallet även den del som motsvarar pensionstillskottet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

4 §•

I första stycket har vidtagits ändringar i fråga om de avdragsfria beloppen
och avdragsfaktorerna. Dessa frågor har behandlats i den allmänna
motiveringen.

5 §•

Som framgår av den allmänna motiveringen skall pensionstillskott och
ATP, till den del sådan pension föranlett minskning av pensionstillskott,
inte anses som inkomst vid inkomstprövningen enligt förevarande lag. Bestämmelser
härom har beträffande ATP införts i första stycket. Att pensionstillskott
inte skall anses som inkomst torde inte behöva särskilt anges,
eftersom enligt 6 § lagen om pensionstillskott vad i AFL eller eljest är
föreskrivet om folkpension skall äga motsvarande tillämpning på pensionstillskott.
Pensionstillskottet täcks alltså av den nuvarande lydelsen, varav
framgår att folkpension inte skall medräknas vid inkomstuppskattningen.

För att hindra dubbelverkan till den pensionsberättigades nackdel finns
f. n. i första stycket bl. a. en bestämmelse om att livränta eller sjukpenning
jämte barntillägg som avses i 17 kap. 2 § AFL inte skall räknas som inkomst
i vad den enligt nämnda lagrum avdragits från pension. Med verkan
fr. o. m. den 1 januari 1968 har 17 kap. 2 § AFL ändrats så att ifrågavarande
sjukpenning jämte barntillägg inte föranleder minskning av pension (prop.
1967: 147, 2LU 68, rskr 401, SFS 1967:921). Grunden för att undanta sjukpenning
jämte barntillägg från inkomstprövningen har därmed bortfallit.
Orden »eller sjukpenning jämte barntillägg» bör därför utgå.

Lagen angående ändring i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension avses skola träda i kraft den 1 juli 1969.

Det ankommer på riksförsäkringsverket att bestämma hur omräkningen
av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall genomföras. Vid omräkning
på grund av de nya bestämmelserna i 5 § torde av arbetstekniska
skäl kunna komma i fråga att tillämpa vissa schablonmässiga grunder.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhämtas
enligt 87 § regeringsformen över förslagen till

1) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande
an lagen om allmän försäkring.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 28 februari 1969.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,

regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Conradi.

Enligt lagrådet den 27 februari 1969 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
14 februari 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring och 2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
382) angående införande av lagen om allmän försäkring.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen Carl Björhammar.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 7 mars
1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lange, Holm qvist,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,

Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till

1) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av
lagen om allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslagen utan erinran, och
anför.

Folkpensioneringen

I årets statsverksproposition (bil. 7 s. 22) har anslaget till folkpensioner
för budgetåret 1969/70 preliminärt beräknats till 6 510 milj. kr. Då hänsyn
tas till de av mig förordade lagändringarna kan statens kostnader för de
olika folkpensionsförmånerna beräknas enligt den sammanställning som
anges i det följande.

Med hänvisning till sammanställningen förordar jag att anslaget till folkpensioner
för budgetåret 1969/70 tas upp med 6 510 milj. kr. I förhållande
till anslaget för innevarande budgetår innebär det en ökning med 510 milj.
kr. Av denna kostnadsökning hänför sig 192 milj. kr. till de nya pensionstillskotten
och ändringarna i inkomstprövningsreglerna, 128 milj. kr. beror
på ökat antal pensionärer och ca 190 milj. kr. avser kostnadsökningar till
följd av värdesäkringen av pensionsförmånerna vid beräknade prisförändringar.

Ungefär hälften av folkpensionärerna uppbär även kommunalt bostadstillägg.
Kommunernas kostnader för dessa bostadstillägg kan för nästa
budgetår uppskattas till omkring 750 milj. kr. Samhällets totala folkpensionskostnader
under budgetåret 1969/70 kan således beräknas uppgå

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

	Beräknat antal personer	Beräknade kostnader
Pensionsförmån	Jan. 1969 (1968/69)	Jan. 1970 (1969/70)	Förändring	1969/70 milj. kr.	Förändr. jämfört med 1968/69
Huvudförmån Ålderspension........	919 000	940 500	+ 21 500	4 800	+ 382
Förtidspension.......	178 000	181 000	+ 3 000	924	+ 63
Hustrutillägg........	50 500	51 500	+ 1 000	153	+ 19
Änkepension huvudfall.........	72 000	77 000	+ 5 000	400	+ 44
övergångsfall......	26 200	23 000	— 3 200	101	— 6
Invaliditetsersättning.	12 100	12 700	+ 600	45	+ 4
Barnpension.........	35 000	35 000	—	51	+ 2
Summa pensions- tagare............ Tilläggsf örmån Invaliditetstillägg....	1 292 800 11 300	1 320 700 11 500	+ 27 900 + 200	21	+ 1
Barntillägg (antal barn).........	12 800	13 000	+ 200	15	+ 1
		Summa kostna der	6 510	+ 510

till omkring 7 250 milj. kr. Lägger man härtill ATP-utbetalningar med ca
950 milj. kr. blir det sammanlagda beloppet från den allmänna pensioneringen
under nästa budgetår omkring 8 200 milj. kr.

A llmänno sjukförsäkringsfonden

Enligt 19 kap. 1 § AFL skall arbetsgivarna erlägga avgift till bl. a. sjukförsäkringen.
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen utgjorde enligt
nämnda paragraf och 19 kap. 4 § i dess lydelse före den 1 januari 1967 1,5 %
av löner upp till 22 000 kr. för år räknat. Av avgiften skulle 11/15 användas
till bekostande av utgifterna för tilläggssjukpenning i vad den svarade mot
inkomst av anställning. Beloppet fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande
till deras utgifter för sådan sjukpenning. Kungl. Maj :t kan dock
med riksdagen bestämma, att viss del av beloppet i stället skall ingå till en
fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som
fastställs i samma ordning. Före den 1 januari 1963 gällde i princip likartade
bestämmelser i fråga om arbetsgivarnas bidrag till utgifterna för tillläggssjukpenning
enligt lagen om allmän sjukförsäkring och för tilläggspenning
enligt lagen om moderskapshjäip.

Fr. o. m. den 1 januari 1967 gäller enligt 19 kap. 1 och 4 §§ AFL att arbetsgivaravgiften
till sjukförsäkringen utgör 2,6 % av löner upp till sju och en
halv gånger basbeloppet. Av avgiften skall 19/26 användas till bekostande
av utgifterna för tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjuk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1969

penning och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det att
dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för
nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna
t. o. m. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till
utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning satt till 75 % av utgifterna
(jfr prop. 1966: 113 s. 34).

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det
överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för varje särskilt
år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden. För åren 1959
och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning avsedda delen
däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För år 1959 ansågs
detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960 återfördes från fonden det belopp
varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål understeg 60 % av
utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för åren 1961 och 1962.
För åren 1963—1966 har till fonden överförts de belopp varmed arbetsgivarnas
avgifter för tilläggssjukpenning för anställda översteg 60 % av kassornas
utgifter för sådan sjukpenning (jfr beträffande åren 1965 och 1966
prop. 1967: 73, 2LU 41, rskr 260).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om fonderingen i allmänna
sjukförsäkringsfonden. Verket upplyser att arbetsgivaravgifterna för år
1967 till löntagarnas tilläggssjukpenning beräknas understiga försäkringskassornas
utgifter för detta ändamål med omkring 55 milj. kr. Verket förordar
att från fonden skall överföras det belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter
för detta år till tilläggssjukpenning, i vad den avser inkomst av anställning,
understiger 75 % av de under året i försäkringskassorna bokförda
utgifterna för ifrågavarande ändamål.

För år 1968 är beräkningarna angående arbetsgivaravgifternas storlek
och försäkringskassornas utgifter för tilläggssjukpenning, i vad den avser
inkomst av anställning, så ovissa, att det inte nu kan bedömas om arbetsgivaravgifterna
understiger eller överstiger vad som krävs för att täcka
75 % av utgifterna. Verket gör därför inte nu någon framställning om överföring
till eller återföring från fonden för år 1968.

Verket upplyser att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni 1968
uppgick till 418,9 milj. kr.

Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra en reserv vid
tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Underskott resp. överskott
av den art som verket redogjort för kan regleras genom att medel överförs
till fonden eller återförs från fonden. Jag förordar att från allmänna
sjukförsäkringsfonden återförs det belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter
för år 1967 till tilläggssjukpenning, i vad den svarar mot inkomst av anställning,
underskrider 75 % av de allmänna försäkringskassornas utgifter för
detta ändamål under samma år, varvid medlen bör användas som bidrag
till ifrågavarande utgifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 38 år 1969

Under åberopande av det anförda och vad som anförts i statsrådsprotokollet
den 14 februari 1969 hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition
föreslår riksdagen att

dels antaga förslag till

1) lag om pensionstillskott,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

3) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande
av lagen om allmän försäkring,

4) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om liustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,

dels besluta att pensionärsbostadsbidragen skall avvecklas med verkan
fr. o. m. den 1 januari 1970,

dels besluta att från allmänna sjukförsäkringsfonden skall återföras det
belopp, varmed arbetsgivarnas avgifter för år 1967 till tilläggssjukpenning,
i vad den svarar mot inkomst av anställning, underskrider 75 % av de under
nämnda år i de allmänna försäkringskassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande
ändamål,

dels till Folkpensioner för budgetåret 1969/70 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 6 510 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

ESSELTE AB. STHLM 69
814520