Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

1

Nr 33

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr
341) om explosiva varor; given Stockholms slott den
21 februari 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande
över härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen
den 10 juni 1949 (nr 341) om explosiva varor.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att beslutanderätten rörande vissa tillstånd enligt
explosiwaruförordningen flyttas över från länsstyrelse till polismyndighet.
Förslaget är ett led i rationaliseringen av länsstyrelsernas verksamhet. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969.1 samt. Nr 33

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 10 juni 1949 (nr 341) om explosiva varor

Härigenom förordnas, att 16, 21—23, 25, 33 och 39 §§, 40 § 1 mom., 43,
48 och 49 §§, 50 § 2 mom., 52 §, 58 § 1 mom. samt 60 § förordningen den
10 juni 1949 om explosiva varor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse)

16

Från vad länsstyrelse föreskrivit i
beslut om tillstånd till tillverkning
av explosiva varor äger sprängämnesinspektionen
medgiva avvikelse,
då fråga är om utbyte av maskiner
eller ändring av tillverkningsmetod
eller sådan ändring av byggnad, som
icke utgör nybyggnad, samt utbytet
eller ändringen icke medför ökad fara.
Om sådant medgivande skall inspektionen
underrätta länsstyrelsen.

21

Handel med explosiva varor må
icke bedrivas av annan än den, som
erhållit tillstånd därtill av länsstyrelsen.
Tillståndet skall avse visst eller
vissa slag eller huvudslag av explosiva
varor eller ock dylika varor
i allmänhet och skall förbindas med
de villkor och föreskrifter, som i
varje särskilt fall finnas erforderliga.

Utan hinder

(Föreslagen lydelse)

§•

Från vad länsstyrelse föreskrivit i
beslut om tillstånd till tillverkning
av explosiva varor äger sprängämnesinspektionen
medgiva avvikelse,
då fråga är om utbyte av maskiner,
ändring av tillverkningsmetod eller
ändring av byggnad samt utbytet eller
ändringen icke medför ökad fara.
Om sådant medgivande skall inspektionen
underrätta länsstyrelsen.

§•

Handel med explosiva varor må
icke bedrivas av annan än den, som
erhållit tillstånd därtill av polismyndigheten.
Tillståndet skall avse visst
eller vissa slag eller huvudslag av
explosiva varor eller ock dylika varor
i allmänhet och skall förbindas
med de villkor och föreskrifter, som
i varje särskilt fall finnas erforder -

liga.

med tändmedel.

22 §.

Tillstånd till-----eller säkerhet.

Ej må tillstånd meddelas annan
än den, som är behörig att idka handel
i allmänhet och prövas lämplig
att driva rörelsen. Skall bolag eller
förening utöva rörelsen, skall denna

1 Senaste lydelse av 22 och 52 §§ se 1963:185.

Ej må tillstånd meddelas annan
än den, som är behörig att idka handel
i allmänhet och prövas lämplig
att driva rörelsen. Skall bolag eller
förening utöva rörelsen, skall denna

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förestås av en av länsstyrelsen god- förestås av en av polismyndigheten

känd föreståndare som är ansvarig
för verksamhetens behöriga utövande.
Vid förfall för tillståndshavare
eller föreståndare må i dennes ställe
rörelsen förestås av en av länsstyrelsen
godkänd vikarie. Föreståndare
och vikarie skola uppfylla de för
tillståndshavare föreskrivna villkoren.

23

Den som erhållit tillstånd att idka
handel med explosiva varor må icke
påbörja rörelsen förrän vid avsyning,
som länsstyrelsen låtit verkställa,
befunnits, att handels- och
förvaringslokaler äro belägna och inrättade
i överensstämmelse med gällande
föreskrifter och länsstyrelsens
beslut. Konstateras någon avvikelse,
skall rättelse vidtagas och därefter
förnyad avsyning ske.

25

Vill någon, som erhållit tillstånd
att idka handel med explosiva varor,
icke vidare driva sådan rörelse, skall
han göra anmälan till länsstyrelsen,
som har att återkalla tillståndet.

Har handlande som i första stycket
sägs överlåtit rörelsen eller avlidit
eller råkat i konkurs, skall i fråga
om rörelsens fortsatta bedrivande
vad i 18 § stadgas äga motsvarande
tillämpning; dock vare i fall som angives
i andra stycket av nämnda paragraf
godkänd vikarie likställd med
godkänd föreståndare.

godkänd föreståndare som är ansvarig
för verksamhetens behöriga utövande.
Vid förfall för tillståndshavare
eller föreståndare må i dennes
ställe rörelsen förestås av en av polismyndigheten
godkänd vikarie. Föreståndare
och vikarie skola uppfylla
de för tillståndshavare föreskrivna
villkoren.

§•

Den som erhållit tillstånd att idka
handel med explosiva varor må icke
påbörja rörelsen förrän vid avsyning,
som polismyndigheten låtit
verkställa, befunnits, att handelsoch
förvaringslokaler äro belägna
och inrättade i överensstämmelse
med gällande föreskrifter och polismyndighetens
beslut. Konstateras
någon avvikelse, skall rättelse vidtagas
och därefter förnyad avsyning
ske.

§•

Vill någon, som erhållit tillstånd
att idka handel med explosiva varor,
icke vidare driva sådan rörelse, skall
han göra anmälan till polismyndigheten,
som har att återkalla tillståndet.

Övergår rörelse som i första stycket
sägs till ny innehavare och vill
denne fortsätta rörelsen, skall han
inom en månad göra ansökan därom
hos polismyndigheten. I avvaktan på
polismyndighetens beslut må rörelsen
fortsättas under godkänd föreståndares
eller vikaries ledning.

Har handlande avlidit eller råkat
i konkurs, må utan hinder därav rörelsen
fortsättas för dödsboets eller
konkursboets räkning under längst
ett år från dödsfallet eller första
borgenärssammanträdet i konkursen,
under förutsättning att anmälan
göres till polismyndigheten inom
en månad och rörelsen förestås av
godkänd föreståndare eller vikarie.

It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 33

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

33

Då synnerliga skäl äro därtill, äger
länsstyrelsen medgiva undantag från
denna förordnings bestämmelser om
förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet
ävensom från kommerskollegii
föreskrifter härutinnan. Sådant
medgivande må förbindas med
de villkor och föreskrifter, som i varje
särskilt fall finnas erforderliga.

39

1 mom. Tillstånd att innehava
större förbrukningsförråd av sprängämnen,
krut och sprängkraftiga
tändmedel meddelas av polismyndigheten
i den ort, där förrådet skall
förvaras, såvida förrådet skall vara
inrymt i förvaringspersedel, som tillverkats
under sprängämnesinspektionens
kontroll.

I fall som i första stycket avses
må tillstånd icke meddelas för längre
tid än tre år. Är fråga om stationärt
förråd, må dock efter besiktning
giltighetstiden för tillståndet
utsträckas till fem år.

Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten
angiva den största
myckenhet av varje varuslag, som
må på en gång innehavas. Om skäl
äro därtill, skall jämväl föreskrivas
att endast viss begränsad myckenhet
sammanlagt må förvärvas årligen
eller under den tid tillståndet gäller.
I övrigt skall polismyndigheten meddela
de föreskrifter och villkor, som
i varje särskilt fall finnas erforderliga.

2 mom. Skall större förbrukningsförråd
av sprängämnen, krut och
sprängkraftiga tändmedel förvaras
i annat förvaringsrum än i 1 mom.
sägs, ankommer det på länsstyrelsen
att meddela tillstånd. Härvid
skola bestämmelserna i 1 mom. ired -

§•

Då synnerliga skäl äro därtill, äger
tillståndsmyndigheten medgiva undantag
från denna förordnings bestämmelser
om förvaringsrums belägenhet
och beskaffenhet ävensom
från kommerskollegii föreskrifter
härutinnan. Sådant medgivande må
förbindas med de villkor och föreskrifter,
som i varje särskilt fall finnas
erforderliga.

§•

Tillstånd att innehava större förbrukningsförråd
av sprängämnen,
krut och sprängkraftiga tändmedel
meddelas av polismyndigheten i den
ort, där förrådet skall förvaras.

Tillstånd må icke meddelas för
längre tid än tre år. Är fråga om
stationärt förråd, må dock efter besiktning
giltighetstiden för tillståndet
utsträckas till fem år. Är förvaringsrummets
beskaffenhet likvärdig
med den som föreskrives för
upplagsmagasin, må tillstånd meddelas
att gälla tills vidare.

Då tillstånd beviljas, skall polismyndigheten
angiva den största
myckenhet av varje varuslag, som
må på en gång innehavas. Om skäl
äro därtill, skall jämväl föreskrivas
att endast viss begränsad myckenhet
sammanlagt må förvärvas årligen
eller under den tid tillståndet gäller.
I övrigt skall polismyndigheten meddela
de föreskrifter och villkor, som
i varje särskilt fall finnas erforderliga.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 ar 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

je stycket äga motsvarande tillämpning.

Tillstånd må av länsstyrelse meddelas
att gälla tills vidare under förutsättning
att förvaringsrummets
beskaffenhet är likvärdig med den
som föreskrives för upplagsmagasin.

Ej må explosiva varor inläggas i
förvaringsrum varom i detta moment
är fråga förrän vid avsyning,
som länsstyrelsen låtit verkställa,
befunnits, att förvaringsrummet är
inrättat i överensstämmelse med
länsstyrelsens tillståndsbeslut. Konstateras
någon avvikelse, skall rättelse
vidtagas och därefter förnyad
avsyning ske.

40

1 mom. Vill någon, som utför
sprängningsarbeten å skilda orter,
medföra mindre eller större förbrukningsförråd
av sprängämnen,
krut och sprängkraftiga tändmedel
utan att i varje särskilt fall inhämta
tillstånd enligt bestämmelserna i 35
eller 39 §, har han att hos länsstyrelsen
ansöka om tillstånd att innehava
kringföringsförråd av sådana
varor.

Kringföringsförråd må -----

Tillstånd att--------

Ej må explosiva varor inläggas i
annat förvaringsrum än förvaringspersedel,
som tillverkats under
sprängåmnesinspektionens kontroll,
förrän vid avsyning, som polismyndigheten
låtit verkställa, befunnits,
att förvaringsrummet är inrättat i
överensstämmelse med polismyndighetens
tillståndsbeslut. Konstateras
någon avvikelse, skall rättelse vidtagas
och därefter förnyad avsyning
ske.

1 mom. Vill någon, som utför
sprängningsarbeten å skilda orter,
medföra mindre eller större förbrukningsförråd
av sprängämnen,
krut och sprängkraftiga tändmedel
utan att i varje särskilt fall inhämta
tillstånd enligt bestämmelserna i 35
eller 39 §, har han att hos polismyndigheten
i den ort, där han är bosatt,
ansöka om tillstånd att innehava
kringföringsförråd av sådana
varor.

---tätbebyggt område.

- finnas erforderliga.

43

Handelsförråd må innehålla högst
60 kilogram sprängämnen och krut,
10 kilogram sprängkraftiga tändmedel
samt 100 kilogram pyrotekniska
varor ävensom ammunition och icke
sprängkraftiga tändmedel till de
myckenheter, som länsstyrelsen i
varje särskilt fall föreskriver.

Handelsförråd må-----—

Handelsförråd av — ------

§•

Handelsförråd må innehålla högst
60 kilogram sprängämnen och krut,
10 kilogram sprängkraftiga tändmedel
samt 100 kilogram pyrotekniska
varor ävensom ammunition och icke
sprängkraftiga tändmedel till de
myckenheter, som polismyndigheten
i varje särskilt fall föreskriver.

--nöjaktigt sätt.

— explosion förebyggas.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

Explosiv vara
Icke färdig handelsvara må ej
transporteras utan tillstånd av länsstyrelsen
i det län, varifrån transporten
utgår. Sådant tillstånd skall
förbindas med de villkor och föreskrifter,
som i varje särskilt fall
finnas påkallade.

49

Till transportklass A hänförlig
vara må icke transporteras utanför
ställe, där varan tillverkats, eller
utanför förbrukningsställe, där varan
färdigställts för användning, såvida
icke länsstyrelsen i det län,
varifrån transporten utgår, lämnat
tillstånd därtill. Sådant tillstånd
skall förbindas med de villkor och
föreskrifter, som i varje särskilt fall
finnas erforderliga.

Explosiv vara tillhörande---

Explosiv vara, som------

(Föreslagen lydelse)

nödig försiktighet.

Icke färdig handelsvara må ej
transporteras utan tillstånd av polismyndigheten
i den ort, varifrån
transporten utgår. Sådant tillstånd
skall förbindas med de villkor och
föreskrifter, som i varje särskilt
fall finnas påkallade.

§•

Till transportklass A hänförlig
vara må icke transporteras utanför
ställe, där varan tillverkats, eller
utanför förbrukningsställe, där varan
färdigställts för användning, såvida
icke polismyndigheten i den
ort, varifrån transporten utgår, lämnat
tillstånd därtill. Sådant tillstånd
skall förbindas med de villkor och
föreskrifter, som i varje särskilt fall
finnas erforderliga,
ifrågavarande transportklass.
----48 § angivas.

(Nuvarande lydelse)

48 §.

50

2 mom. Behöriga att-----

Tillstånd som under a) sägs må
meddelas den, som kan antagas äga
nödig insikt i fråga om explosiva
varors handhavande och som i övrigt
prövas lämplig. Bolag eller förening
må beviljas dylikt tillstånd,
under förutsättning att person, som
fyller nyss angivna villkor, samtidigt
godkännes såsom föreståndare
för verksamheten. Tillstånd och godkännande
som nu sagts meddelas av
länsstyrelsen. Är fråga om enstaka
transport, må tillstånd för enskild
person beviljas jämväl av polismyndigheten
i orten.

52

Då synnerliga skäl äro därtill,
äger länsstyrelsen i det län, varifrån
transport utgår, att för särskilt fall
medgiva undantag från bestämmel -

§•

---förordnad person.

Tillstånd som under a) sägs må
meddelas den, som kan antagas äga
nödig insikt i fråga om explosiva
varors handhavande och som i övrigt
prövas lämplig. Bolag eller förening
må beviljas dylikt tillstånd,
under förutsättning att person, som
fyller nyss angivna villkor, samtidigt
godkännes såsom föreståndare
för verksamheten. Tillstånd och godkännande
som nu sagts meddelas av
polismyndigheten i den ort, där sökanden
är bosatt. Är fråga om enstaka
transport, må tillstånd för enskild
person beviljas jämväl av polismyndigheten
i den ort, varifrån
transporten utgår.

§•

Då synnerliga skäl äro därtill,
äger polismyndigheten i den ort, varifrån
transport utgår, att för särskilt
fall medgiva undantag från bestäm -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

(Nuvarande lydelse)

serna i 48 § första stycket första
punkten och 50 § 1 mom. samt från
transportföreskrifter, som meddelats
enligt 51 §. Sådant medgivande
må förbindas med de villkor och
föreskrifter, som finnas erforderliga.

Bestämmelserna ovan —----

(Föreslagen lydelse)

melserna i 48 § första stycket första
punkten och 50 § 1 mom. samt från
transportföreskrifter, som meddelats
enligt 51 §. Sådant medgivande
må förbindas med de villkor och
föreskrifter, som finnas erforderliga.

----dylik vara.

58 §.

1 mom. I samtliga ärenden enligt
denna förordning, för vilkas avgörande
tekniska synpunkter ha betydelse,
skall den beslutande myndigheten,
där ej särskilda skäl föranleda
till annat, inhämta yttrande
från sprängämnesinspektionen. Polismyndighet
är dock skyldig att
höra inspektionen endast om förhållandena
i det enskilda fallet giva
särskild anledning därtill.

I ärenden,----— —----

Då vid-----------

I övrigt----------

1 mom. I samtliga ärenden enligt
denna förordning, för vilkas avgörande
tekniska synpunkter ha betydelse,
skall den beslutande myndigheten,
där ej särskilda skäl föranleda
till annat, inhämta yttrande
från sprängämnesinspektionen. I annat
ärende än som avses i 52 § är
polismyndighet dock skyldig att höra
inspektionen endast om förhållandena
i det enskilda fallet giva
särskild anledning därtill,
finnes erforderligt.

-----yttra sig.

prövas erforderligt.

60 §.

Polismyndighets beslut må överklagas
hos länsstyrelsen sist å trettionde
dagen efter det klaganden erhöll
del av beslutet.

Över länsstyrelses beslut må klagan
föras hos Kungl. Maj:t genom
besvär, som skola hava inkommit
till handelsdepartementet inom tid
som i första stycket sägs.

Beträffande klagan över sprängämnesinspektionens
eller kommerskollegii
beslut gäller vad därom är
stadgat i vederbörande instruktioner.

Beslut som nu nämnts lända till
efterrättelse utan hinder av besvär,
intill dess annorlunda förordnas.

Talan mot polismyndighetens beslut
föres hos länsstyrelsen genom
besvär.

Mot länsstyrelsens beslut med anledning
av besvär över polismyndighets
beslut om innehav eller transport
av explosiv vara må talan ej
föras.

Beslut enligt denna förordning
lända till efterrättelse utan hinder
av besvär, intill dess annorlunda förordnas.
Polismyndighets beslut att
återkalla tillstånd till handel med
explosiva varor länder dock omedelbart
till efterrättelse endast om förordnande
därom meddelas i beslutet.
Sådant förordnande må meddelas
om särskilda skäl föreligga.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år i969

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
21 februari 1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om handläggningen
av vissa ärenden om explosiva varor och anför.

Inledning

Enligt förordningen den 10 juni 1949 (nr 341) om explosiva varor åligger
det länsstyrelse att pröva ansökningar om tillstånd av vissa slag. Länsstyrelse
skall enligt förordningen också pröva besvär över lokal polismyndighets
beslut rörande explosiva varor samt utöva viss kontrollverksamhet.

Kungl. Maj:t uppdrog den 12 maj 1967 åt statskontoret att undersöka
organisationen, arbetsformerna och personalbehovet vid länsstyrelserna och
att inkomma med de förslag som undersökningen kunde föranleda. Som ett
led i denna undersökning har en utredningsgrupp inom statskontoret, kallad
landskansliutredningen, studerat länsstyrelsernas handläggning av vapenärenden
och ärenden om explosiva varor. Utredningsgruppen har, sedan
handläggningen av ifrågavarande ärenden hos länsstyrelsen i Värmlands
län undersökts, berett övriga länsstyrelser tillfälle att yttra sig över preliminära
utredningsrapporter. Gruppen har därefter lagt fram ett första förslag,
som granskats av rikspolisstyrelsen, kommerskollegium och länsstyrelserna
i Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs och dåvarande Stockholms län.
I den slutliga utredningsrapporten redovisas de synpunkter som förts fram
vid granskningen.

Statskontoret har den 8 april 1968 överlämnat landskansliutredningens
rapport till Kungl. Maj :t. I rapporten föreslås att länsstyrelsernas beslutanderätt
i flertalet ärenden om explosiva varor flyttas över till polismyndighet.

Efter remiss har yttrande över utredningens slutliga förslag rörande

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

explosiva varor avgivits av kommerskollegium, som bifogat yttranden från
sprängämnesinspektionen och sju handelskamrar.

På grundval av vad sålunda förekommit har inom handelsdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändring i förordningen om explosiva
varor.

Gällande bestämmelser

Kontroll över explosiva varor utövas av flera olika myndigheter, bl. a.
kommerskollegium och sprängämnesinspektionen. Även länsstyrelserna har
uppgifter enligt förordningen om explosiva varor. I första hand kan här
nämnas föreskriften i 55 § första stycket att länsstyrelserna med biträde
av underlydande polismyndigheter utövar den allmänna tillsynen över efterlevnaden
av gällande bestämmelser om explosiva varor. Vidare är länsstyrelserna
tillståndsmyndighet i enskilda ärenden som närmare anges i förordningen.

Förordningen innehåller i 2 kap., som omfattar 7—18 §§, regler om tillverkning.
I 9 § första stycket föreskrivs som huvudregel att explosiv
vara inte får tillverkas utan tillstånd av länsstyrelsen. Kapitlet innehåller
närmare regler om förutsättningarna för meddelande av tillstånd. Enligt
10 § tredje stycket skall länsstyrelsens tillstånd förbindas med de villkor
och föreskrifter som finnes behövliga. Från vad länsstyrelsen föreskrivit kan
sprängämnesinspektionen enligt 16 § medge avvikelse, när fråga är om utbyte
av maskiner eller ändring av tillverkningsmetod eller sådan ändring av
byggnad som inte utgör nybyggnad.

Regler om handel med explosiva varor finns i förordningens 4 kap.,
som omfattar 21—25 §§. Enligt 21 § krävs för rätt att driva handel med
explosiva varor att tillstånd därtill meddelats av länsstyrelsen. I 22 § föreskrivs
bl. a. att, när rörelsen skall utövas av bolag eller förening, det skall
finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare för verksamheten. Vid förfall
för tillståndshavare eller föreståndare kan enligt samma paragraf rörelsen
förestås av en vikarie, som länsstyrelsen godkänner. Handelsrörelsen
får enligt 23 § inte påbörjas, förrän handels- och förvaringslokaler godkänts
vid avsyning, som länsstyrelsen låtit verkställa. I 25 § första stycket föreskrivs
att tillståndshavare som inte vill fortsätta att driva handeln skall
anmäla detta till länsstyrelsen, som har att återkalla tillståndet. Paragrafens
andra stycke avser de fall då tillståndshavare överlåtit rörelsen eller
avlidit eller råkat i konkurs. Vid överlåtelse skall den nye innehavaren
inom en månad begära tillstånd hos länsstyrelsen, om han vill fortsätta
rörelsen. Vid tillståndshavares död eller konkurs får rörelsen fortsättas viss
tid, om anmälan görs till länsstyrelsen.

Förordningens 5 kap. (26—46 §§) innehåller bestämmelser om innehav,

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

förvärv och förvaring av explosiv vara. Föreskrifter finns om olika slag av
förråd, nämligen förbrukningsförråd (mindre och större), kringföringsförråd,
handelsförråd samt förråd i fabriks- och upplagsmagasin. Utöver
kapitlets bestämmelser meddelar kommerskollegium ordningsföreskrifter
rörande förvaringen av explosiva varor samt närmare bestämmelser om hur
förrådsutrymmen skall vara belägna och beskaffade (32 §). Enligt 33 § får
länsstyrelsen, om synnerliga skäl föreligger, medge undantag från de föreskrifter
om förvaringsrums belägenhet och beskaffenhet som finns i förordningen
eller som meddelats av kommerskollegium.

Tillstånd att inneha mindre förbrukningsförråd av sprängämnen,
krut och sprängkraftiga tändmedel beviljas enligt 35 § av polismyndighet,
som dock i särskilda fall kan förordna att reglerna om större förbrukningsförråd,
vilka finns i 39 §, skall tillämpas i stället. Enligt 39 § 1 mom.
meddelas tillstånd av polismyndighet om förrådet skall vara inrymt i förvaringspersedel,
som tillverkas under sprängämnesinspektionens kontroll.
Tillståndet skall gälla högst tre eller, i vissa fall, fem år. Om förrådet skall
förvaras i annat förvaringsrum, meddelas enligt 39 § 2 mom. tillstånd av
länsstyrelse. Sådant tillstånd kan meddelas att gälla tills vidare, om förvaringsutrymmets
beskaffenhet är likvärdig med den som föreskrivs för
upplagsmagasin. Förvaringsrum som här avses får inte användas, förrän
det godkänts vid besiktning, som länsstyrelsen låtit verkställa.

I 40 § finns bestämmelser om kringföringsförråd, varmed förstås
sådant förbrukningsförråd av sprängämnen, krut och sprängkraftiga
tändmedel som medförs av den som utför sprängningsarbeten på skilda
orter. Tillstånd att inneha sådant förråd meddelas av länsstyrelse.

Enligt 41 § meddelar polismyndighet tillstånd till innehav och tillfällig
förvaring av sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel på arbetsplats.
Polismyndighet är även tillståndsmyndighet i fråga om förbrukningsförråd
av ammunition, icke sprängkraftiga tändmedel och pyrotekniska varor
(42 §).

I 43 § anges vilka mängder av olika varor som får ingå i handelsförråd.
Beträffande ammunition och icke sprängkraftiga tändmedel
föreskrivs mängden i varje särskilt fall av länsstyrelsen.

Bestämmelser om fabriks- och upplagsmagasin finns i 44—
46 §§. I fråga om fabriksmagasin, varmed avses magasin i anslutning till
tillverkningsställe, gäller bestämmelserna i 2 kap. om tillverkning i tillämpliga
delar. Upplagsmagasin anordnas, om tillverkare vill förvara explosiva
varor på annan plats eller om handlande eller förbrukare vill inneha större
varumängder än som får förvaras i handelsförråd eller förbrukningsförråd.
Tillstånd att anordna upplagsmagasin meddelas av länsstyrelsen.

Vid transport hänförs explosiva varor enligt förordningens 3 § 2
mom. till någon av transportklasserna A, B, C, D och E, av vilka A omfattar

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 33 år 1969

de farligaste och E de minst farliga varorna. Föreskrifter om transport
finns i övrigt i 6 kap. (47—53 §§). För alla transporter gäller enligt 48 §
första stycket första punkten att varan skall vara förpackad och märkt
enligt föreskrifter av kommerskollegium. I samma paragrafs andra stycke
föreskrivs att icke färdig handelsvara ej får transporteras utan tillstånd av
länsstyrelse. Sådant tillstånd krävs även för transport av vara som tillhör
transportklass A (49 § första stycket). Vara som tillhör klasserna B, C eller
D får transporteras enligt särskilda föreskrifter (49 § andra stycket). Sådan
transport skall enligt 50 § 1 mom. stå under tillsyn av behörig person.
Vilka som är behöriga anges i 50 § 2 mom. Behörig är bl. a. den som erhållit
särskilt tillstånd av länsstyrelsen. Även bolag och förening kan få sådant
tillstånd, om samtidigt föreståndare för verksamheten godkänns av länsstyrelsen.
För enstaka transport kan även polismyndighet bevilja enskild
person tillstånd. Enligt 51 § meddelas närmare föreskrifter om transporter
av varor tillhörande transportklasserna B, C och D av kommerskollegium,
sjöfartsstyrelsen eller vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Länsstyrelse
kan enligt 52 § i särskilda fall medge undantag från bestämmelserna
i 48 § första stycket första punkten och 50 § 1 mom. samt från transportföreskriften
som meddelats enligt 51 §. I detta sammanhang bör nämnas en
bestämmelse i 58 § 1 mom. Enligt detta moments första stycke skall beslutande
myndighet regelmässigt inhämta yttrande från sprängämnesinspektionen
i samtliga ärenden där tekniska synpunkter kan ha betydelse för avgörandet.
Denna skyldighet gäller dock för polismyndighet endast om förhållandena
i det enskilda fallet ger särskild anledning att höra inspektionen.

I m p o r t av explosiva varor behandlas i förordningens 54 §. Paragrafens
1 mom. rör vara som inte godkänts av kommerskollegium. Sådan vara får
importeras endast efter tillstånd av kollegiet. Enligt 2 mom. får tillverkare
och handlare importera sådana varor som omfattas av de tillstånd som de
erhållit. För annan import av godkänd explosiv vara krävs tillstånd av länsstyrelse.

Tillstånd eller godkännande som meddelats enligt förordningen om explosiva
varor kan ändras eller återkallas. Sådan åtgärd vidtas enligt
6 § förordningen av vederbörande myndighet på närmare angivna grunder.

Bestämmelser om b e s v ä r finns i 60 § förordningen. Beslut av polismyndighet
överklagas hos länsstyrelsen och beslut av länsstyrelse hos
Kungl. Maj :t. I båda fallen skall besvären inges senast 30 dagar efter det att
klaganden fick del av beslutet. Beslut länder till efterrättelse utan hinder
av besvär, till dess annat förordnas.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

Utredningen

I landskansliutredningens rapport hänvisas till länsförvaltningsutredningens
förslag i betänkandet »Den statliga länsförvaltningen (SOU 1967:
20). Enligt dessa förslag skall länsstyrelserna i framtiden få delvis andra
göromål än nu och tyngdpunkten skall ligga på uppgiften att vara ett aktivt
samordnande organ med ansvar för länets utveckling och för den översiktliga
statliga samhällsplaneringen. I betänkandet framhålls att det därför
är önskvärt att länsstyrelserna så långt möjligt befrias från ärendegrupper
av annan karaktär. Ansökningsärenden enligt vapenförordningen
och explosivvaruförordningen anges som exempel på sådana ärendegrupper.

Landskansliutredningen bedömer möjligheterna att rationalisera handläggningen
av ifrågavarande ärenden som små, om den nuvarande kompetensfördelningen
mellan länsstyrelse och polismyndighet behålls. Utredningen
konstaterar att polismyndigheterna redan nu i stor utsträckning tar
befattning med de ansökningsärenden som länsstyrelserna avgör i första
instans. Länsstyrelserna remitterar nämligen regelmässigt inkomna ansökningar
till polismyndigheten för yttrande. Utredningen finner att handläggningen
kan rationaliseras genom att beslutanderätten flyttas över till polismyndigheterna.
En sådan överflyttning medför att kostnaderna nedbringas
och att handläggningen blir snabbare. Även för allmänheten innebär detta
fördelar.

Enligt utredningens mening behöver man inte räkna med att en decentralisering
skulle medföra någon märkbar ändring av tillämpningen i första
instans av respektive författningar jämfört med nu. Den verkställda undersökningen
har nämligen visat att länsstyrelserna praktiskt taget alltid beslutar
i enlighet med polismyndighetens yttrande. Utredningen anför vidare
att bedömningen av ärendena huvudsakligen skall ske med utgångspunkt
från vad allmän ordning och säkerhet kräver och att prövningen därför
framstår som en naturlig uppgift för polisen. Polismyndigheterna har också
efter förstatligandet fått bättre resurser och större kompetens. En överflyttning
av beslutanderätten skulle inte medföra någon nämnvärd ökning av
polismyndigheternas arbetsbelastning, med hänsyn till att de redan nu tar
omfattande befattning med ärendena. Rikspolisstyrelsen har också i yttrande
till utredningen tillstyrkt decentraliseringen och anfört att den inte
torde komma att föranleda krav på personalförstärkningar från polisens
sida.

På grund av de anförda omständigheterna föreslår utredningen, att ansökningar
enligt ifrågavarande författningar i allmänhet skall handläggas
av polismyndighet i stället för länsstyrelse. Undantag görs dock, som näimare
framgår av det följande, för ärenden som rör tillverkning av explosiv
vara eller innehav av sådan vara i fabriks- eller upplagsmagasin samt

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

för vissa importärenden. Utöver dessa ärenden kommer enligt förslaget
länsstyrelsernas befattning med ärenden enligt förordningen om explosiva
varor i fortsättningen att avse kontrollverksamhet och besvärsärenden.
Därutöver förutsätts att länsstyrelsen på samma sätt som tidigare avger
yttranden enligt kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 232) med vissa bestämmelser
rörande explosiva varor för försvarets behov.

Ärenden om tillverkning av explosiva varor skall enligt utredningens
förslag alltjämt i huvudsak handläggas av länsstyrelsen. Denna typ av
ärenden förekommer endast hos ett fåtal länsstyrelser och omfattar vanligen
ett ringa antal tillverkare. För de berörda länsstyrelserna medför dock ärendena
tidvis en märkbar arbetsbelastning. Utredningen ifrågasätter om det är
nödvändigt att länsstyrelsen i dessa ärenden beslutar i detaljfrågor. Det bör
enligt utredningen vara möjligt att förenkla handläggningen utan att kontrollmöjligheterna
efter sätts.

Utredningen pekar på att avsikten med bestämmelserna i 16 § explosivvaruförordningen
om viss beslutanderätt för sprängämnesinspektionen varit
att befria länsstyrelsen från att fatta beslut i detaljfrågor. Paragrafen har
emellertid i praktiken tillämpats endast i obetydlig utsträckning, vilket
främst beror på att även en mindre justering av en tillverkningsprocess vanligen
medför sådan ändring av berörda byggnader att den kan jämställas
med nybyggnad. Utredningen har övervägt olika sätt att genom ändrade regler
om beslutanderätten begränsa belastningen på länsstyrelserna. Emellertid
inskränker sig utredningen till att föreslå ett tillägg till 16 §, genom vilket
sprängämnesinspektionens befogenheter enligt denna paragraf utsträcks
till även sådan ändring av byggnad som utgör nybyggnad. Utredningen väntar
sig att paragrafen härigenom skall kunna användas i den omfattning som
ursprungligen avsetts. Någon fara från kontrollsynpunkt anses inte föreligga,
eftersom kontrollen i praktiken utövas av sprängämnesinspektionen.
Förslaget innebär ingen ändring i prövningen av frågan om byggnadslov.

I fråga om handel med explosiva varor innebär utredningens förslag
att länsstyrelsens befogenheter enligt 21—23 och 25 §§ förordningen flyttas
över på polismyndighet. Detsamma gäller länsstyrelsens befogenheter beträffande
förbruknings-, kringförings- och handelsförråd
enligt 39 § 2 mom., 40 § och 43 §. Som förut nämnts, föreslås däremot
ingen ändring i fråga om fabriks- och upplagsmagasin. I anslutning till nu
berörda förslag föreslår utredningen att rätten att medge sådana undantag
som avses i 33 § skall tillkomma tillståndsmyndigheten.

Beträffande transport av explosiva varor innebär utredningsförslaget
att länsstyrelsens befogenheter enligt 48 § andra stycket, 49 § första stycket
och 50 § 2 mom. flyttas över på polismyndighet. Även rätten enligt 52 § att
medge undantag från meddelade transportföreskrifter skall enligt förslaget
tillkomma polismyndighet. Av utredningsrapporten framgår att kommerskollegium
på sistnämnda punkt motsatt sig förslaget. Utredningen vidhåller

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

emellertid sin ståndpunkt och hänvisar till att en överflyttning av dessa
ärenden skulle medföra att likartade ärendetyper handläggs i samma instans.
Eftersom i dessa ärenden tekniska bedömningar måste göras, anför
utredningen, skall den beslutande myndigheten enligt förordningens 58 § 1
mom. inhämta yttrande från sprängämnesinspektionen. De tekniska synpunkterna
bevakas således av en och samma myndighet, oavsett vem som
beslutar. I detta sammanhang föreslår utredningen att 58 § 1 mom. andra
punkten, som inskränker polismyndighets skyldighet att höra inspektionen,
skall upphävas.

Av utredningsrapporten framgår att länsstyrelserna i ärenden om i mp
o r t av explosiv vara inte inhämtar yttrande från polismyndighet. Utredningen
anför att detta torde hänga samman med att sådana ärenden är sällsynta
och, när de förekommer, avser ansökningar som egentligen omfattas
av undantagsbestämmelsen om rätt för handlande och tillverkare att införa
varor utan särskilt importtillstånd. Vid renodlad ansökan om import måste
dock enligt utredningen yttrande inhämtas från polismyndighet på samma
sätt som gäller vid innehav. Utredningen föreslår därför att endast sådana
ärenden om import av godkänd explosiv vara som förutsätter en efterföljande
förvaring i upplagsmagasin skall avgöras av länsstyrelsen i första instans
och att övriga ärenden av detta slag flyttas över till polismyndigheten.

Enligt nuvarande ordning kan polismyndighet återkalla tillstånd
som myndigheten meddelat enligt förordningen om explosiva varor. Utredningen
föreslår att polismyndighet skall ha samma rätt till återkallelse i fråga
om de ärenden där beslutanderätten flyttats över enligt det förut anförda.
Detta kommer utan författningsändring att följa av 6 § i förordningen. Polismyndighets
beslut om återkallelse av tillstånd till handel med explosiva varor
bör dock enligt utredningen i regel inte få verkställas förrän beslutet vunnit
laga kraft, med hänsyn till att frågan kan ha stor betydelse för den enskilde.
Om särskilda skäl för omedelbar verkställighet föreligger, bör polismyndigheten
dock kunna förordna därom.

I fråga om besvärsrätten föreslår utredningen att talan inte skall
kunna föras mot länsstyrelsens beslut med anledning av besvär över polismyndighets
beslut i frågor om transport, import och innehav av explosiva
varor. Risken för att en sådan regel skulle kunna medföra rättsförlust anser
utredningen vara ytterst obetydlig. Det rättsliga avgörandet erbjuder enligt
utredningen ingen svårighet, eftersom prövningen avser endast sökandens
personliga lämplighet och hans behov av det sökta tillståndet. Bedömningen
av tekniska frågor underlättas genom att sprängämnesinspektionen skall yttra
sig i sådana frågor. Såvitt gäller ärenden om handel med explosiva varor
föreslår utredningen ingen begränsning i rätten att överklaga länsstyrelsens
beslut.

Med hänsyn till önskemålet om enhetliga regler föreslår utredningen att
30-dagarsfristen för att anföra besvär över beslut av länsstyrelse och polis -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

myndighet ersätts med den besvärstid om tre veckor som gäller enligt allmänna
regler. Slutligen föreslås att besvär över länsstyrelsens beslut i fortsättningen
skall ges in till länsstyrelsen och inte som nu till vederbörande
departement.

Remissyttrandena

Utredningens slutliga förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
samtliga remissinstanser, med det undantag i fråga om 52 § som närmare
berörs i det följande. Skånes handelskammare finner utredningens förslag
ägnat att medföra snabbare och enklare handläggning utan att rättssäkerhetskraven
löper risk att bli eftersatta. Kammaren framhåller dock vikten av att
polismyndigheten får all den information från länsstyrelsen som behövs för
en smidig övergång till det nya systemet. Enligt handelskammaren i Göteborg
är uppfattningen inom näringslivet att nuvarande system för myndigheternas
handläggning av berörda ärenden fungerar fullt tillfredsställande. Några önskemål
om ett ändrat system finns därför knappast. Med hänsyn till att polismyndigheternas
yttranden enligt nuvarande ordning synes vara helt utslagsgivande
och till att de föreslagna ändringarna torde kunna medföra viss rationaliseringsvinst
för det allmänna, vill dock kammaren inte motsätta sig att
förslaget genomförs. Kammaren förutsätter därvid att tillståndsgivningen
även i fortsättningen blir liberal och i huvudsak inskränker sig till en lämplighetsbedömning
av sökandens person.

I fråga om befogenheten att meddela undantag från transportföreskrifter
enligt förordningens 52 § anför kommerskollegium, att den nuvarande föreskriften
i 58 § 1 mom. andra stycket inte innebär tillräcklig säkerhet för att
sprängämnesinspektionen blir hörd i ärendena, om dessa handläggs av polismyndighet.
Det är enligt kollegiet av vikt att inspektionen får yttra sig i
dessa frågor, men en utsträckt generell skyldighet för polismyndighet att
höra inspektionen skulle medföra onödig omgång och är inte påkallad. Kollegiet
anser därför att dessa ärenden alltjämt bör handläggas av länsstyrelse.

Departementschefen

Enligt förordningen om explosiva varor utövas kontroll beträffande explosiva
varor i skilda hänseenden och av olika myndigheter. Kommerskollegium
meddelar närmare föreskrifter i vissa frågor som anges i förordningen
och har dessutom ett allmänt bemyndigande att meddela de föreskrifter och
anvisningar som är påkallade. Särskilda kontrolluppgifter åligger sprängämnesinspektionen.
I förevarande sammanhang är emellertid närmast fråga
om de uppgifter, som ankommer på länsstyrelser och polismyndigheter.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

Länsstyrelserna har enligt särskild föreskrift i förordningen till uppgift
att — med biträde av underlydande polismyndigheter — utöva den allmänna
tillsynen över att gällande bestämmelser om explosiva varor följs. Dessutom
prövar länsstyrelse ärenden om tillstånd av skilda slag, som krävs enligt
förordningen. Detta gäller tillstånd att tillverka eller handla med explosiv
vara samt i viss utsträckning tillstånd att inneha, transportera eller importera
sådan vara. I vissa andra fall ankommer tillståndsprövningen på
polismyndighet.

Det av landskansliutredningen utarbetade förslag som lagts fram av statskontoret
innebär, att länsstyrelses beslutanderätt i ärenden om sådana tillstånd
som nyss nämnts skall — med vissa undantag — flyttas över till polismyndighet.
Förslaget har i huvudsak godtagits av remissinstanserna.

I fråga om kompetensfördelningen mellan länsstyrelse och polismyndighet
innebär redan de nuvarande reglerna, att polismyndighet prövar det
övervägande antalet tillståndsärenden. I samband med ändringar i explosivvaruförordningen
år 1963 berördes frågan om överflyttning av ytterligare
ärendegrupper från länsstyrelse till polismyndighet. Frågan ansågs emellertid
böra anstå till dess att statsmakterna beslutat om polisväsendets gestaltning
efter förstatligandet. Sedan numera förstatligandet av polisväsendet
helt genomförts, har polismyndigheterna fått ökade resurser och större
kompetens, och det bör inte längre möta några betänkligheter att betro dem
med ytterligare uppgifter av den art som nu är i fråga.

Den föreslagna överflyttningen skulle uppenbarligen medföra inte oväsentliga
rationaliseringsvinster genom att länsstyrelserna befrias från åtskilliga
ärenden utan att arbetsbelastningen på polismyndigheterna, vilka
redan nu yttrar sig i ärendena, ökas i nämnvärd grad. Som utredningen påpekat
kan också större snabbhet i handläggningen uppnås, om den myndighet
som utreder ärendena också fattar besluten. En sådan utveckling skulle
givetvis vara till fördel även för allmänheten. Någon risk för att decentraliseringen
medför ökad ojämnhet i bedömningen eller en ändring av bestämmelsernas
tillämpning synes inte föreligga, eftersom det ytterst sällan förekommer
att besluten avviker från polismyndighetens yttrande.

På grund av det anförda förordar jag, att utredningsförslagen genomförs
i allt väsentligt. Sålunda bör polismyndighet i fortsättningen pröva frågor
om tillstånd till handel med explosiv vara och de frågor om föreståndare
m. m. som hänger samman med sådan handel. Likaså bör polismyndighet
pröva tillståndsärenden om större förbrukningsförråd, kringföringsförråd
och handelsförråd. Även tillståndsprövning i samband med transporter bör
ankomma på polismyndighet i stället för länsstyrelse.

Utredningens förslag att länsstyrelsens befogenhet enligt 52 § explosivvaruförordningen
att medge undantag från eljest gällande transportföreskrifter
skulle föras över till polismyndighet har kritiserats av kommerskollegium.
Kollegiet har pekat på att yttrande från sprängämnesinspektio -

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1969

nen är nödvändigt i sådana fall men att polismyndighets skyldighet att höra
inspektionen är begränsad enligt 58 § 1 mom. Denna skyldighet bör dock
enligt kollegiet inte generellt utsträckas, vilket utredningen föreslagit. De
olika synpunkterna torde kunna tillgodoses genom att begränsningen i polismyndighets
skyldighet att höra sprängämnesinspektionen inte får avse
ärenden enligt 52 § men i övrigt får gälla oförändrad. Det bör då inte möta
betänkligheter att flytta över befogenheten att medge undantag enligt 52 §
på polismyndighet. Jag förordar att så sker och att ordalagen i 58 § 1 mom.
jämkas så att bestämmelsen får den innebörd som nyss angivits.

I fråga om ärenden om tillstånd till import av explosiv vara innebär utredningens
förslag, att beslutanderätten skulle delas upp mellan länsstyrelse
och polismyndighet. Det förhållandet att importärendena är mycket
ovanliga talar emellertid mot en sådan uppdelning. Det synes också mindre
lämpligt att låta ärenden av denna typ utan undantag avgöras av polismyndighet.
För min del anser jag därför att importärendena bör ligga kvar hos
länsstyrelsen och föreslår alltså ingen ändring i 54 § förordningen.

De tillståndsärenden som enligt det inom handelsdepartementet upprättade
förslaget alltjämt kommer att handläggas av länsstyrelse avser tillstånd
att tillverka explosiv vara eller att inneha sådan vara i fabriks- eller
upplagsmagasin samt tillstånd att importera godkänd explosiv vara i de
fall särskilt tillstånd krävs för importen. Beträffande ärenden om tillverkning
bör sprängämnesinspektionen ges ökade befogenheter att besluta om
ändring av byggnad genom att 16 § förordningen jämkas enligt utredningens
förslag.

Jag biträder vad utredningen anfört om återkallelse av tillstånd och om
verkställighet av återkallelsebeslut. Även förslaget om viss begränsning av
rätten att överklaga länsstyrelses beslut i besvärsmål bör godtas. Besvärsreglerna
bör därjämte ändras i vissa formella hänseenden.

De ändringar i förordningen om explosiva varor som föranleds av det
anförda bör träda i kraft den 1 juli 1969.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t inhämtar
riksdagens yttrande över det inom handelsdepartementet upprättade
förslaget till förordning om ändring i förordningen den 10 juni 19A9 (nr
3hl) om explosiva varor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 69013 6