Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1968 vid dess
femtioandra sammanträde antagen rekommendation,
m. m.; given Stockholms slott den 31 januari 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens
yttrande angående en i nämnda protokoll omförmäld, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1968 vid dess femtioandra
sammanträde antagen rekommendation, m. m.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen en av Internationella arbetsorganisationens
(ILO) allmänna konferens år 1968 antagen rekommendation (nr
132) om förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande grupper av arbetstagare inom jordbruket.

Vidare hemställs om riksdagens yttrande över två vid ILO:s allmänna
konferens år 1964 antagna instrument, nämligen konvention (nr 121) angående
förmåner vid yrkesskada och rekommendation (nr 121) i samma
ämne.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 31 januari
1969.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter en rekommendation som
antagits av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år
1968 vid dess femtioandra sammanträde rn. m., och anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve.

Organisationens beslutande församling -— Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel
19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess
dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett
sådant beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd
att ratificeras av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna
i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på
annat sätt men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad
konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell
innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen
av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftnings-
eller andra åtgärder. Varje medlem bar vidare skyldighet att underrätta
Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som
vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om
eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention, skall
tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse
för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser
genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa
åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter,
som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen. Motsvarande
gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

nits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av bestämmelserna
i dem.

De konventioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella
arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.
Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta
Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen
i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens femtioandra sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 5—25 juni 1968. I sammanträdet deltog delegationer
från 109 av ILO:s 118 medlemsstater jämte representanter för flera internationella
mellanstatliga och icke statliga organisationer. Det stora flertalet
medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två regerings-,
ett arbetsgivar- och ett arbetslagarombud. Sverige deltog i sammanträdet
med en fullständig delegation.* 1

Konferensens dagordning upptog följande ämnen.

I. Generaldirektörens rapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och rapporter om medlemsstaternas tillämpning av
konventioner och rekommendationer.

IV. Förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande grupper av arbetstagare inom jordbruket
(andra behandling).

V. Arbetsinspektion inom jordbruket (första behandling).

VI. Revision av konventionerna nr 24 och 25 om sjukförsäkring (första
behandling).

Vidare framlades inför konferensen den rapport rörande Sydafrikas

1 I enlighet med beslut den 26 april 1968 av Kungl. Maj :t deltog följande personer

i konferensen, nämligen

för Sveriges regering: såsom ombud numera statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
Ingemund Bengtsson och statssekreteraren i inrikesdepartementet Reidar Tilert
samt såsom experter expeditionschefen i socialdepartementet Bengt Söderqvist och rättschefen
i samma departement Gunnar Danielson, de båda sistnämnda tillika ersättare
för regeringsombuden, kanslirådet Ragnar Sohlman och kanslisekreteraren Tage Levin, båda
i inrikesdepartementet, departementssekreteraren i socialdepartementet Ingemar Lindberg,
byrådirektören hos arbetarskyddsstyrelsen Göthe Tjellström samt förste ambassadsekreteraren
vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i
Geneve Stig Brattström;

för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar
Bergenström och såsom experter direktören i Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen
Carl Kuylenstierna samt direktören Stig Sandell, direktörsassistenten Inge Svensson och
sekreteraren Hans Hammar, samtliga i arbetsgivareföreningen;

för arbetstagarna: såsom ombud dåvarande internationelle ombudsmannen i Landsorganisationen
i Sverige Bertil Bolin och såsom experter ordföranden i Svenska Lantarbetareförbundet
Ewald Jansson, socionomen Gustav Persson och internationelle sekreteraren
Thorbjörn Carlsson, båda i Landsorganisationen, samt utredningssekreteraren
i Tjänstemännens Centralorganisation Annika Baude.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

apartheidpolitik som generaldirektören har att årligen utarbeta. Rapporten
föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1969. Budgeten fastställdes
till 27 500 689 U.S. dollar.

Följande av konferensen fattade beslut, vilket hänför sig till punkten
IV på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av Internationella arbetsorganisationens
stadga underställas riksdagen, nämligen rekommendation
(nr 132) om förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande grupper av arbetstagare inom
jordbruket.

Utöver det instrument som behandlats på det femtioandra sammanträdet
anhåller jag att i detta sammanhang få underställa riksdagen två av arbetslconferensen
vid dess fyrtioåttonde sammanträde år 1964 antagna instrument
nämligen konvention (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada
och rekommendation (nr 121) i samma ämne. Frågan om ett svenskt ståndpunktstagande
till dessa båda instrument togs i sedvanlig ordning upp
i proposition till 1965 års vårriksdag (prop. 1965: 51). I propositionen föreslogs
att frågan om en ratificering av konventionen skulle uppskjutas till
dess statsmakterna haft möjlighet att bedöma förutsättningarna för Sveriges
anslutning till konventionen med hänsyn till bl. a. den revidering av
yrkesskadelagstiftningen som var att vänta på grundval av den då pågående
yrkesskadeutredningens arbete. Förslaget utmynnade i att varken konventionen
eller rekommendationen borde föranleda någon åtgärd men att de,
tillsammans med avgivna remissyttranden, borde överlämnas till yrkesskadeutredningen.
Riksdagen biföll förslaget (2LU 42, rskr 199).

På grundval av yrkesskadeutredningens slutbetänkanden (SOU 1966:54
och stencil S 1966:8) har lagstiftningen på yrkesskadeförsäkringens område
numera i väsentliga delar reviderats genom statsmakternas beslut år
1967 (prop. 1967: 147, 2LU 68, rskr 401). Frågan om ett svenskt ställningstagande
till de båda instrumenten bör därför på nytt underställas riksdagen.

Riksdagens yttrande bör sålunda inhämtas, förutom rörande tidigare angivna
beslut från konferensens femtioandra sammanträde, angående konvention
(nr 121) angående förmåner vid yrkesskada och rekommendation
(nr 121) i samma ämne.

Texterna på engelska och svenska till samtliga tre nu nämnda instrument
torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilagor 1—3.

En särskild bilaga, bilaga 4, med förteckning över samtliga resolutioner
som antagits vid konferensen torde också få fogas till protokollet.

Jag tar i fortsättningen upp till behandling först rekommendationen nr
132 och därefter de båda yrkesskadeinstrumenten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

1. Förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper inom jordbruket

Frågan om förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande arbetstagargrupper inom jordbruket
har varit föremål för behandling vid två på varandra följande internationella
arbetskonferenser. En första diskussion ägde sålunda rum vid 1967
års konferens och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande
år till antagande av en rekommendation i ämnet. Rekommendationen
antogs med 342 röster mot 0 och fyra nedlagda. Samtliga svenska
ombud röstade för rekommendationen.

Innehållet i rekommendationen

I rekommendationens inledning betonas att cn förbättring av ifrågavarande
arbetstagares levnads- och arbetsförhållanden bara utgör en sida
av frågan om en agrarreform, vilken är av gemensamt intresse för Förenta
Nationerna och dess fackorgan. Ett intimt samarbete mellan FN, ILO och
FAO på detta område är därför påkallat.

Rekommendationen omfattar- alla arbetstagare inom jordbruket som betalar
arrende kontant, in natura eller genom arbete. Den avser vidare arbetstagare
som erlägger arrende in natura bestående av en viss del av avkastningen
liksom även arbetstagare som får ersättning genom andel i avkastningen,
när de brukar jorden själva eller med hjälp av sin familj eller
inom vissa gränser med hjälp utifrån.

Huvudsyftet med rekommendationen är att ange vissa riktlinjer som
regeringarna bör följa när det gäller att höja ifrågavarande arbetstagargruppers
välfärd och tillförsäkra dem jämnhet och trygghet i arbete och
uppehälle. I detta syfte bör regeringarna vidta åtgärder för alt ge dessa
arbetstagare huvudansvaret för skötseln av brukningsenheterna samt bistå
dem i olika avseenden och bereda dem tillgång Lill jord.

I ett särskilt avsnitt i rekommendationen behandlas de metoder som bör
anlitas för instrumentets genomförande, däribland särskilda lagar och förordningar
där sådana inte redan existerar. Det förordas att arrendet skall
ligga på en sådan nivå att det tillförsäkrar båda parter en rimlig avkastning,
garanterar brukaren en skälig levnadsstandard och samtidigt främjar
rationell brukning. Vidare kan arrendet nedsättas eller betalningen därav
uppskjutas på grund av oförutsedda omständigheter såsom skördeskada
eller annan olyckshändelse. Övriga bestämmelser i detta avsnitt av rekommendationen
behandlar bl. a. åtgärder till skydd för ifrågavarande arbetstagargrupper
mot att jordägaren ålägger dem förpliktelse att utföra personliga
tjänster i någon form, införande av metoder för ett snabbt biläggande
av tvister, uppgörande av avtal, vilka helst bör vara skriftliga eller överensstämma
med ett standardavtal och som innehåller vissa särskilt angiv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

na klausuler, villkoren för avtals uppsägning före avtalstidens utgång samt
brukarens förköpsrätt till brukningsenheten vid eventuell försäljning.

Slutligen innehåller rekommendationen ett avsnitt om kompletterande
åtgärder till förmån för ifrågavarande arbetstagargrupper, bl. a. avseende
bildandet av kooperativa företag, billiga krediter, undervisning och yrkesutbildning,
program för ett bättre utnyttjande av arbetskraften på landsbygden
samt system för social trygghet och försäkring mot inkomstbortfall
och olycksfall.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från lantbruksstyrelsen och ILO-kommittén,
varjämte Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet
Landsbygdens Folk (RLF), Sveriges Lantbruksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) beretts tillfälle att yttra sig.

Lantbruksstyrelsen hänvisar till ett tidigare i ärendet avgivet yttrande,
vari styrelsen inskränkt sig till att behandla punkterna 8 och 16: 3 i rekommendationen.
Under den förra riktas uppmärksamheten på att de rekommenderade
åtgärderna skulle bli effektivare om de integrerades i en
totalplan för en agrarreform i hela landet. Detta är i och för sig riktigt.
Emellertid lär det icke sällan vara så, framhåller styrelsen, att det i åtskilliga
u-länder är mycket svårt och tidsödande att uppnå politisk enighet om
program för jordreformer, i vart fall om de avser ändringar i äganderättsförhållandena.
Vidare stöter genomförandet av jordreformprogram på ett
flertal politiska, ekonomiska och administrativa svårigheter med påföljd
att det praktiska resultatet ofta blir tämligen blygsamt. Uttalandet under
förevarande punkt bör därför inte kunna tas till intäkt för att fördröja de
rekommenderade åtgärderna i avvaktan på en framtida jordreform.

Under punkt 16:3 förordar rekommendationen, säger styrelsen vidare,
att en arrendator, när jordägaren säljer brukningsenheten, under vissa förutsättningar
skall ha förköpsrätt. I ett flertal u-länder lär förekomma att
jordägare har ett stort antal arrendatorer på varje jordområde (fastighet)
som han äger, och att arrendelotternas storlek och utformning är i hög grad
irrationell. Så länge brukarna är arrendatorer kan förhållandena i dessa
avseenden förbättras utan besvärliga fastighetsbildningsåtgärder. Skulle
däremot förköpsrätt införas och vissa eller alla arrendatorer på dylika fastigheter
bli ägare av sina tidigare arrendelotter skulle möjligheterna att
förbättra fastighetsstrukturen avsevärt försvåras.

De rekommenderade åtgärderna ställer betydande krav på de berörda
ländernas administrativa och ekonomiska kapacitet, framhåller styrelsen
slutligen. Detta gäller i synnerhet om åtgärderna skall genomföras över hela
landet samtidigt. Detta kan leda till ati beslut att genomföra vissa åtgärder

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

fördröjs eller — vad värre är — att genomförandet misslyckas helt eller
delvis. En begränsning av anspråken kan vinnas om genomförandet görs
stegvis — regionvis. En sådan metod kan också vara motiverad av att förhållandena
i olika delar av ett berört land kan vara sådana, att ifrågavarande
åtgärder har olika angelägenhetsgrad eller att svårigheterna att genomföra
dem varierar starkt inom de olika provinserna.

Lantbruksförbundet uttalar, att rekommendationen i praktiken har betydelse
för de länder, där arrendatorernas ställning gentemot jordägarna
fortfarande är osäker och där arrendatorerna ofta utgör en del av den egendomslösa
underklassen i lantbruket. En förbättring av villkoren blir därför
här ett led i en allmän agrarreform. Jordbruket intar i u-länderna och
andra länder med låg industrialiseringsgrad eu nyckelställning när det gäller
den ekonomiska tillväxten. Förutom en ekonomisk aspekt har de av
ILO antagna rekommendationerna också en social och humanitär innebörd.

I fortsättningen framhåller förbundet att förhållandet mellan jordägare
och arrendatorer regleras i Sverige genom en särskild lagstiftning, den s. k.
arrendelagstiftningen. Denna är f. n. under omarbetning och förslag till ny
lag kommer under den närmaste tiden att framläggas. I avtalet mellan
de två parterna regleras arrendesumman, arrendevillkor etc. I den nuvarande
lagstiftningen finns särskilda bestämmelser, den s. k. sociala arrendelagen,
för jordbruk under 50 ha, vilka utgör flertalet. Bl. a. skulle
arrendetiden för sådana jordbruk vara minst fem år. Arrendatorerna har
i Sverige samma sociala och ekonomiska ställning som de självägande
lantbrukarna vid samma förutsättningar i fråga om produktionsstorlek och
produktionsinriktning. Några speciella intresseorganisationer för arrendatorer
resp. jordägare finns ej och har ej heller varit behövliga. Både arrendatorer
och brukare av egen jord är med i samma producentkooperativa
föreningar osv.

Sammanfattningsvis uttalar Lantbruksförbundet att rekommendationen
avser att skapa likställighet mellan jordägare och arrendatorer i de länder,
där det i motsats till i Sverige inte råder tillfredsställande relationer
mellan dessa två parter.

Svenska Arbetsgivareföreningen ansluter sig till ett av Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen
avgivet yttrande, vari uttalas att rekommendationen
saknar varje praktisk betydelse för Sveriges del och att den därför inte
bör föranleda några åtgärder från svensk sida. Av samma skäl avböjer
Riksförbundet Landsbggdens Folk (RLF) att gå in på en saklig prövning
av rekommendationens innehåll. Landsorganisationen har förklarat sig inte
ha anledning yttra sig över rekommendationen. TCO har avstått från att
yttra sig.

ILO-komrnittén föreslår med hänsyn till innehållet i de avgivna yttrandena
att rekommendationen inte skall föranleda någon åtgärd från svensk
sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

2.—3. Konvention och rekommendation angående förmåner vid yrkesskada

Sedan frågan om översyn av bestämmelserna i vissa tidigare av Internationella
arbetskonferensen antagna konventioner angående förmåner vid
olycksfall i arbete och vid yrkessjukdomar (nr 17 och 18 år 1925 samt
nr 42 år 1934, som innefattar en revision av nr 18) preliminärt diskuterats
vid 1963 års konferens, tog man vid 1964 års konferens upp detta problem
till slutlig behandling. Härvid antogs en konvention och en rekommendation
angående förmåner vid yrkesskada. Sverige har ratificerat konventionerna
nr 17 och nr 42. Anledning till översynen var att man kommit
till den uppfattningen, att utvecklingen på området efter det andra världskriget
blivit sådan, att de tidigare konventionerna inte kunde anses motsvara
nutida krav i fråga om skyddets omfattning. Vidare ville man ha en
gemensam reglering av förmånerna vid olycksfall i arbete och vid yrkessjukdom.

Det förslag till konvention som utarbetats av ett av konferensen tillsatt
utskott antogs med viss ändring — avseende livräntenivåns höjd — av
konferensen med 239 röster mot 6 och 65 nedlagda. Av de svenska ombuden
röstade regerings- och arbetstagarombuden för konventionens antagande,
medan arbetsgivarombudet lade ner sin röst.

Det förslag till rekommendation angående förmåner vid yrkesskada,
som konferensutskottet utarbetade, innefattar kompletterande bestämmelser
till konventionen och syftar till att vidga försäkringsskyddets omfattning
utöver konventionens reglering. Rekommendationen antogs av konferensen
med 231 röster mot 8 och 55 nedlagda. Av de svenska ombuden röstade
arbetstagarombudet för rekommendationens antagande, medan regerings-
och arbetsgivarombuden lade ner sina röster.

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Det bör till en början påpekas att vissa av bestämmelserna i konventionen
öppnar större möjligheter för en medlemsstat, som har ett allmänt
socialförsäkringssystem innefattande ersättning såväl vid yrkesskada
som eljest, att lösa uppkommande ratifikationsproblem än en stat med
fristående yrkesskadeförsäkring efter historisk modell.

Helt allmänt kan vidare framhållas, att många av konventionens artiklar
-— framför allt sådana som är av mera teknisk karaktär — helt eller
delvis överensstämmer med motsvarande artiklar i 1952 års konvention
(nr 102) angående minimistandard för social trygghet. I förmånshänseende
ger dock 1964 års konvention de försäkrade ett vidsträcktare skydd än konventionen
nr 102.

Beträffande innehållet i de olika konventionsartiklarna bör följande nämnas.

Efter den sedvanliga inledningen upptas under artikel 1 vissa definitio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

ner, av vilka en här kan vara av intresse till belysning av det förut anförda,
nämligen termen »dependent child», dvs. barn som skall anses berättigat
till livränta. Såsom sådant barn anses

1. barn under 15 år eller i skolpliktig ålder, om denna ålder är högre,

2. sådant barn i föreskriven högre ålder, som undergår utbildning eller
till följd av sjukdom eller annan sådan orsak är ur stånd att försörja sig.

Konventionens villkor under 2 skall emellertid anses uppfyllt om medlemsstatens
lagstiftning innehåller regler om allmänna barnlivräntor till
barn i avsevärt högre ålder än som avses under 1. I sådant fall behövs alltså
inget särstadgande avseende 2.

Artikel 2 berättigar medlemsstat med bristande ekonomiska och medicinska
resurser att vid konventionens ratificering temporärt göra undantag
för vissa artiklar.

Artiklarna 3—5 avser konventionens tillämpningsområde i fråga om personkretsen.
Konventionen har vidsträckt omfattning, och framställda yrkanden
att vissa arbetstagare, såsom jordbruksarbetare, skulle undantas
avvisades från bl. a. svensk sida. Medlemsstat äger emellertid från tillämpningen
undanta arbetskraft av tillfällig natur, hemarbetare och medlemmar
av arbetsgivarens familj och därutöver högst 10 % av samtliga arbetstagare.
Motsvarande procenttal är i konventionen nr 102 satt till 50.

Artikel 6 utsäger helt allmänt att ersättning skall utgå vid yrkesskada
som föranleder sjukdom, total eller partiell invaliditet eller familjeförsörjarens
frånfälle.

Enligt artikel 7 skall varje medlemsstat definiera vad som skall förstås
med olycksfall i arbete och därvid skall även anges de omständigheter under
vilka s. k. färdolycksfall inbegrips, Om emellertid färdolycksfallen
ersätts enligt ett allmänt socialförsäkringssystem, vars förmåner totalt sett
kan anses likvärdiga med konventionens, kan medlemsstat undanta färdolycksfallen
från konventionen. I rapporterna angående tillämpningen av
konventionen skall medlemsstaten ange ordalagen i definitionen.

Beträffande yrkessjukdomarna anvisar konventionen i artikel 8 olika
möjligheter. Medlemsstaten kan — såsom tidigare var fallet i Sverige -—
ha en särskild förteckning över de fall som skall ersättas och denna förteckning
måste då vara av samma omfattning som en vid konventionen
fogad förteckning. Medlemsstaten kan också — såsom nu är fallet i Sverige
— förse sin lagstiftning med en allmän definition av begreppet yrkessjukdom
och denna måste då vara sådan att den omfattar konventionsförteckningens
sjukdomar. Slutligen kan medlemsstaten kombinera de båda metoderna.

Artikel 9 fastslår att förmånerna enligt konventionen skall omfatta dels
sjukvård och därmed sammanhängande förmåner och dels kontantförmåner.
Sjukpenning skall — vilket är en nyhet i förhållande till tidigare konventioner
— utgå för hela sjukdomstiden, dvs. utan iakttagande av någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

karenstid. Medlemsstat som vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande
tillämpar en karenstid av tre dagar får dock fortsätta därmed men
liar skyldighet att i den årliga rapporten till ILO redogöra för motivet
härtill. Rekommendationen anger i detta hänseende att ersättning skall
utgå redan från första dagen.

Artikel 10 innehåller en mycket utförlig beskrivning över de olika former
av sjukvård som skall tillhandahållas. Av reglerna följer att en yrkesskadad
skall ha rätt till bl. a. fri lälcar- och tandläkarvård, fri sjukhusvård,
fria läkemedel jämte övriga medicinska eller kirurgiska hjälpmedel. I artikel
11 mom. 1 föreskrivs emellertid att medlemsstat, som tillhandahåller
sjukvård enligt ett allmänt hälso- och sjukvårdssystem eller ett sjukvårdssystem,
som omfattar anställda, kan låta detta bli på lika villkor tillämpligt
även på de yrkesskadade, förutsatt att systemet har sådant innehåll att
vederbörande inte blir försatt i en nödsituation. Enligt artikel 11 mom. 2
utgör vidare artikel 10 inte något hinder för att medlemsstat, som tillhandahåller
sjukvård enligt ett återbetalningssystem, äger uppställa särskilda
regler, enligt vilka de försäkrade själva får svara för viss del av kostnaderna
i sådana fall då omfattningen och varaktigheten av vården och kostnaderna
för den överstiger skäliga gränser. Reglerna måste dock vara sådana
att den skadade inte blir försatt i en nödsituation.

Artiklarna 13—22 innehåller regler om kontantförmåner (periodiska
utbetalningar).

Konventionen skiljer mellan

1. fullständig förlust av förvärvsförmågan eller däremot svarande fysisk
invaliditet,

2. mera avsevärd sådan förlust eller invaliditet,

3. partiell sådan förlust eller invaliditet.

I de båda första fallen skall ersättningen ha form av periodiskt utgående
livränta. I fallet 3 kan ersättningen utgå såsom ett kapitalbelopp för en
gång.

Även årlig livränta kan undantagsvis få bytas ut mot engångsbelopp.

Rätt till livränta tillkommer förutom den skadade själv, dels änka under
de villkor den nationella lagstiftningen närmare föreskriver, dels efterlevande
make, som är ur stånd att försörja sig, dels sådana barn till den avlidne
som anses såsom »beroende», och dels andra efterlevande i den mån
de omfattas av den nationella lagstiftningen. Under vissa närmare förutsättningar
kan efterlevande make få undantas från ersättningsrätt.

I fråga om ersättningens beräkning innehåller konventionen regler som
har samma tekniska utformning som motsvarande bestämmelser i minimistandardkonventionen
(nr 102), dvs. beloppet ställs i viss relation till —
skall utgöra vissa procent av —- en standardförmånstagares på visst sätt
framräknade lön jämte familjebidrag. Den fastställda procenten är dock
högre än i minimistandardkonventionen och utgör 60 för man med hustru
och två barn och 50 för änka med två barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Om väsentliga förändringar inträffar i lönenivån på grund av väsentliga
förändringar i levnadskostnaderna skall beloppen av löpande ersättningar
göras till föremål för översyn.

Vid dödsfall skall kontant begravningshjälp utgå motsvarande normalkostnaderna
för en begravning.

Slutligen föreskrivs att varje land har skyldighet att inom sitt territorium
behandla dem som inte är medborgare i landet lika med landets egna
medborgare.

Den av konferensen antagna rekommendationen angående förmåner
vid yrkesskada innehåller en högre standard beträffande såväl förmåner
som den skyddade personkretsen. Rekommendationen utsträcker
lagstiftningen om förmåner vid yrkesskada till att omfatta vissa kategorier
av fria företagare och självständiga yrkesutövare och även till andra slag
av oavlönade personer såsom studerande och personer som utan betalning
fullgör uppgifter, som utsätter dem för risker liknande dem som är förenade
med anställning. Det förutsätts att anslutningen till yrkesskadeförsäkringen
i fråga om dessa kategorier skall kunna ske genom frivillig försäkring.
Rekommendationen innehåller vidare bestämmelser om begreppet
yrkesskada som bl. a. innebär att alla skador som inträffar under arbetstid
— oavsett orsaken — skall anses vara yrkesskador.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelserna rörande det ämne som behandlas i konventionen
och rekommendationen finns i lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om
yrkesskadeförsäkring och därtill hörande författningar.

Yttranden

När frågan om ett svenskt ställningstagande till de båda instrumenten
förelädes 1965 års riksdag hade yttranden inhämtats från dåvarande socialstyrelsen
och medicinalstyrelsen samt från försäkringsrådet, riksförsäkringsverket,
yr k e s s k a de it tr e d n in g eu, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
och ILO-kommittén. Beträffande innehållet i dessa yttranden hänvisas till
prop. 1965:51 s. 15—21.

Med anledning av att frågan nu återigen ansetts böra underställas riksdagen
har på ILO-kommitténs initiativ förnyade yttranden angående möjligheten
att ratificera konventionen inhämtats från riksförsäkringsverket,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen och TCO.

Riksförsäkringsverket har i sitt nya yttrande bl. a. uppehållit sig vid om
bestämmelserna i artikel 10 i konventionen kan anses utgöra ratifikationshinder
för svensk del. Härom anför verket följande.

Bestämmelserna i artikel 10 om vilka former av vård, läkemedel och
liknande naturaprestationer som skall tillhandahållas yrkesskadad vid
sjukdom uppfylls i alla väsentliga avseenden av den svenska lagstiftningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

I 1964 års remissyttrande anmärkte verket att vistelse på konvalescenthem
dock inte ersätts efter utgången av den samordningstid om 90 dagar efter
skadans inträffande, under vilken tid bestämmelserna om sjukvårdsersättning
i lagen om allmän försäkring är tillämpliga på yrkesskadefall. Häri
har ingen ändring skett genom 1967 års yrkesskadeförsäkringsreform. Som
påpekades redan i det tidigare remissyttrandet synes emellertid denna
»lucka» i lagstiftningen vara alltför obetydlig för att kunna betraktas som
ratifikationshinder.

I 1964 års remissyttrande anmärkte verket också att den svenska lagstiftningen
i regel inte medger att den skadades utgifter för polildinisk
vård eller behandling ersätts med fulla beloppet eller att läkemedel utlämnas
kostnadsfritt under den nyss nämnda samordningstiden. Under denna
tid tillämpas nämligen bestämmelserna om sjukvårdsersättning i lagen
om allmän försäkring och bestämmelserna om läkemedel i förordningen
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel men i regel inte yrkesskadeförsäkringslagstiftningens
bestämmelser om motsvarande förmåner,
avseende i princip full ersättning. I remissyttrandet uttalades att denna
omständighet med hänsyn till innehållet i artikel 11 mom. 1 i konventionen
inte syntes utgöra ratifikationshinder. Härvid åsyftades den där —
enligt den remitterade svenska översättningen — medgivna dispensmöjligheten
för land som tillhandahåller sjukvårdsförmåner antingen genom ett
»system för fri sjukvård» för alla eller genom ett »sjukförsäkringssystem»
som omfattar alla arbetstagare. Översättningens formulering föranledde
den tolkningen att för Sveriges del intet hinder förelåg för att yrkesskadad
under samordningstiden måste stå själv för viss del av sina sjukvårdsutgifter.
Ett närmare studium av den nu remitterade engelska och den föreliggande
franska originaltexten föranleder emellertid tvekan om denna tolkning
är riktig. Sannolikt bör i bestämmelsen inte inläggas den innebörden,
att den skulle medge mera generella avvikelser från den huvudprincip om
avgiftsfrihet som torde få anses innefattad i artikel 10. Möjligen skulle den
för Sveriges del med avsteg från principen om avgiftsfrihet kunna vara tilllämplig
på sådan avgiftsbelagd poliklinikvård, för vilken patienten erlägger
en mindre del av avgiften vid besöket på polikliniken, medan återstoden
av huvudmannen erhålls direkt från försäkringskassan.

Även tolkningen av artikel 11 mom. 2 synes tveksam. Bestämmelsen är
tillämplig på länder enligt vilkas lagstiftning yrkesskadad inte tillhandahålls
ifrågavarande förmåner in natura utan i stället i efterhand erhåller
ersättning (återbäring) för sina sjukvårdsutgifter. Enligt bestämmelsen
får sådant land under vissa förutsättningar, som den svenska lagstiftningen
i och för sig uppfyller, föreskriva särskilda regler för återbäring, dock
endast i fall då vårdens omfattning, den tid under vilken vården meddelats
eller kostnaderna för vården överskridit rimliga gränser. Närmast till hands
synes den tolkningen ligga att den skadades sjukvårdsutgifter i andra fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

än de angivna skall ersättas i sin helhet. Den redogörelse för konventionen
som lämnats i prop. 1965:51 s, 13 synes dock innefatta en tolkning, enligt
vilken den nationella lagstiftningen även i sådana fall under särskilda
förutsättningar får föreskriva skyldighet för de försäkrade att själva svara
för en del av kostnaderna. Om den förstnämnda tolkningen är riktig, uppfylls
de i mom. 2 uppställda kraven inte av den svenska lagstiftningen
under samordningstiden, då ersättning för öppen vård i allmänhet utges
med i princip högst tre fjärdedelar av den skadades utgifter och ibland —
på grund av begränsningar i en återbäringstaxa — med ännu lägre andel
av utgifterna även när inga anmärkningar kan riktas mot vårdens omfattning,
dess utsträckning i tiden eller kostnaderna för densamma. När fråga
ej är om vissa livshotande sjukdomar utlämnas ej heller läkemedel helt
kostnadsfritt till yrkesskadad under samordningstiden. Det kan således
ifrågasättas huruvida inte bestämmelserna i artikel 11 mom. 2 jämförda
med artikel 10 utgör ett absolut ratifikationshinder för Sveriges del.

Riksförsäkringsverket tar vidare upp bestämmelsen i artikel 22 mom.
1 punkt g) i konventionen, som innebär att livränta får innehållas så
länge änkan sammanlever med en annan man under äktenskapsliknande
förhållanden. I denna formulering torde enligt verkets mening ligga ett
krav på att förmånen åter skall utges, om sammanlevnaden upphör. Enligt
den svenska lagstiftningen indrages livräntan definitivt, om änkan under
avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden.
Konventionens krav uppfylls alltså inte av den svenska lagstiftningen,
säger verket, men avvikelsen är enligt verkets förmenande alltför
obetydlig för att den skall anses innebära ratifikationshinder.

I övrigt framhåller riksförsäkringsverket att den nya lagstiftningen på
yrkesskadeförsäkringens område innebär att Sverige även i övrigt uppfyller
konventionens förpliktelser, även på de punkter där tveksamhet tidigare
kunnat råda. Genom att det s. k. taket i yrkesskadeförsäkringen höjts från
15 000 kr. till fem gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring,
f. n. motsvarande 29 000 kr., ligger Sverige genomsnittligt långt över den
kompensationsnivå som konventionen kräver. Genom värdesäkringen av
livräntorna uppfylls vidare konventionens förpliktelser att göra en översyn
av utgående belopp i anslutning till väsentliga ändringar i den allmänna
inkomstnivån, om dessa ändringar föranleds av väsentliga ändringar i levnadskostnaderna.
Vidare har åldersgränsen för efterlevandeförmånerna till
barn höjts från 16 till 19 år, varjämte beloppet för begravningshjälp väsentligt
ökats. Slutligen bär de bestämmelser som i vissa avseenden särställde
utländska medborgare avskaffats.

Sammanfattningsvis säger riksförsäkringsverket, att det enligt verkets
mening kan ifrågasättas om den svenska lagstiftningen uppfyller de i artikel
11 mom. 2 jämfört med artikel 10 uppställda kraven i fråga om
tillhandahållande av sjukvård m. m. men att konventionen i övrigt inte

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

innehåller några bestämmelser som kan anses medföra ratifikationshinder
för Sveriges del.

Svenska Arbetsgivareföreningen har i sitt yttrande instämt i vad riksförsäkringsverket
sammanfattningsvis anfört, medan Landsorganisationen
å sin sida hävdat, att såväl bestämmelserna i mom. 1 som mom. 2 i artikel
11 av konventionen vid Internationella arbetskonferensens behandling tillkom
enbart för att ge länder, som hade sjukförsäkrings- och återbetalningssystem
liknande det svenska, möjlighet att ratificera konventionen. Enligt
Landsorganisationen är därför riksförsäkringsverkets farhågor beträffande
ratifikationshinder helt ogrundade. Med hänsyn härtill anser organisationen
att Sverige bör ratificera konventionen. TCO har inte anfört några synpunkter
på frågan om en svensk ratifikation.

Slutligen har ILO-kommittén för egen del avgett yttrande i ärendet samt
därvid anfört följande.

Artikel 10 torde förutsätta antingen att där angiven sjukvård m. m.
lämnas som en för den yrkesskadade kostnadsfri naturaprestation eller att
full ersättning lämnas för kostnader som denne haft för ändamålet. Undantag
härifrån kan medges enligt artikel 11 mom. 1 eller 2. Bestämmelsen
i mom. 1 får anses vara särskilt avsedd bl. a. för länder som har ett allmänt
hälso- och sjukvårdssystem. Denna bestämmelse synes öppna möjlighet
för Sverige att ratificera konventionen trots att samordningen med
den allmänna sjukförsäkringen medför att full ersättning inte utgår i vissa
avseenden. Artikel 11 mom. 1 innebär, att varje medlem som tillhandahåller
sjukvård och därmed sammanhängande förmåner genom ett allmänt
hälso- och sjukvårdssystem -— eller genom ett sjukvårdssystem för
anställda — i sin lagstiftning får föreskriva att sådan vård skall meddelas
personer som drabbats av yrkesskada på samma villkor som gäller för
andra därtill berättigade personer, allt under förutsättning att reglerna
i ämnet är utformade på sådant sätt att vederbörande inte blir försatt i en
nödsituation. Detta stadgande bör enligt kommitténs mening ges den tolkningen
att därigenom skapas utrymme för att den yrkesskadade — på det
sätt som det svenska systemet förutsätter — svarar för en del av läkarvårds-
och läkemedelskostnaderna under den s. k. samordningstiden, eftersom
samma villkor därvid gäller för honom som för andra. Vid sådant förhållande
torde anledning saknas att gå in på tolkning av bestämmelsen
i artikel 11 mom. 2.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med åberopande i övrigt av vad
riksförsäkringsverket anfört i sitt yttrande tillstyrker kommittén att Sverige
ratificerar konvention nr 121 angående förmåner vid yrkesskada.

I fråga om rekommendationen föreslår kommittén, att den — i de delar
den inte redan tillgodosetts i svensk lagstiftning — beaktas i det fortsatta
lagstiftningsarbetet på socialförsäkringens område, om och i den mån s&
befinns möjligt och lämpligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Departementschefen

Det är i år 50 år sedan Internationella arbetsorganisationen (ILO) bildades.
De ledande socialpolitiska grundsatserna för organisationen återfinns
i del XIII (Arbete) av fredsfördraget i Versailles den 28 juni 1919.
Med anledning av organisationens 50-årsjubileum anser jag det motiverat
att med några ord beröra vad ILO uträttat under det gångna halvseklet
och dess planer för framtiden, innan jag tar ställning till de nu aktuella
instrumenten om arrendatorer in. fl. arbetstagargrupper och om förmåner
vid yrkesskada.

Social rättvisa är en förutsättning för varaktig fred. Denna i dag så
aktuella grundtanke vägledde de statsmän som för 50 år sedan gjorde
lLO:s stadga till en del av 1919 års fredsfördrag. Inledningen till stadgan,
sådan den formulerades i fördraget i Versailles, slår fast att sådana »arbetsförhållanden
äro rådande, som för ett stort antal människor innebära
orättvisa, armod och umbäranden, varav ett missnöje alstras som hotar
freden och samförståndet i världen». Det är en beskrivning som tyvärr är
aktuell än i dag på många håll.

Vid den första internationella arbetskonferensen i Washington 1919
antog regerings-, arbetsgivar- och arbetardelegater från 41 nationer sex
konventioner som var avsedda att bidraga till lösningen av den tidens mest
aktuella problem. Dessa konventioner innehöll bl. a. regler om 48-timmars
arbetsvecka, avgiftsfri arbetsförmedling, moderskapsledighet och moderskapspenning
samt förbud mot nattarbete för kvinnor och ungdomar och
mot barnarbete inom industrin.

Sedan dess har alltså 50 år förflutit. Antalet medlemsstater inom ILO
har ökat från de ursprungliga 45 till 118. De nu sammanlagt 260 internationella
instrument om arbetsförhållanden, 128 konventioner och 132
rekommendationer, som organisationen antagit under årens lopp skapar
en internationell arbetsrätt.

ILO har ett särpräglat system för att övervaka att konventionerna verkligen
tillämpas. I det sammanhanget — liksom när konventionerna utarbetas
— är det av stor betydelse att ILO är en trepartsorganisation. Representanter
för arbetstagare och arbetsgivare tar del i organisationens arbete
och hjälper till att övervaka att regeringarna uppfyller sina konventionsenliga
förpliktelser. Detta förekommer inte i andra FN-organ. ILO kan
också gå längre i sin övervakning än exempelvis FN. Om en stat förefaller
att bryta mot sina förpliktelser har ILO rätt att sända eu undersökningskommission
till staten i fråga för att på platsen ta reda på alla fakta. Det
har man gjort för att utröna förekomsten av tvångsarbete i Liberia och
i Portugals afrikanska kolonier. Frågan har tagits upp om att sända en
liknande undersökningskommission till Grekland för att utreda hur det
förhåller sig med fackföreningsfriheten där.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Tyngdpunkten i ILO:s arbete förskjuts emellertid alltmer mot den tekniska
biståndsverksamheten. Det största problemet i världen på arbetslivets
område är arbetslöshet och undersysselsättning. ILO har beräknat
att den arbetsföra befolkningen i Asien kommer att öka med 275 miljoner
människor under perioden 1960—1980. Under samma period beräknas antalet
nya arbetstillfällen öka med endast 142 miljoner. Detta innebär att
det redan mycket höga antalet arbetslösa ökar med i genomsnitt 6,7 miljoner
människor varje år bara i nämnda del av världen — om inte något
kan göras som bryter denna utveckling.

För ILO är detta den stora utmaningen. ILO har därför beslutat att i år
starta ett världsomfattande sysselsättningsprogram, det s. k. World Employment
Programme. Det inledande skedet i detta program skall bestå
i att ILO i samråd med medlemsstaterna räknar fram behov och anger
målsättningar för det antal nya arbetstillfällen i olika branscher och det
antal yrkesutbildningsplatser som behövs och som realistiskt sett kan skapas
i ett länd eller i en grupp av länder. Programmet skall också ange hur
dessa målsättningar kan uppnås. I programmets andra skede, som består
i att söka uppnå dessa målsättningar, faller givetvis huvudansvaret på
resp. lands regering, men det är meningen att både ILO och multilaterala
och bilaterala biståndsprogram skall medverka. Detta program väntas bli
ILO:s främsta bidrag till FN:s nästa utvecklingsårtionde. Sverige har erbjudit
sig att bidraga till programmets förverkligande genom att bestrida
de kostnader som är förenade med anställning av två arbetsmarknadsexperter
inom ILO.

Som jag i inledningen anmärkt inträdde Sverige som medlem av ILO
i mars 1920 och har sedan dess varit representerat vid samtliga arbetskonferenser.
Sverige har ratificerat 47 av ILO:s konventioner. Vidare deltar
Sverige i ILO:s tekniska biståndsverksamhet genom att ställa experter till
förfogande och genom att ta emot ILO-stipendiater. För kontakterna med
ILO finns under socialdepartementet en särskild ILO-kommitté. I den ingår
företrädare för regeringen, LO, TCO och SAF. I ILO:s styrelse är
Sverige f. n. representerat såväl på regeringssidan som i arbetsgivargruppen.

Jag övergår härefter till att behandla dels den vid Internationella arbetskonferensens
femtioandra sammanträde, år 1968, antagna rekommendationen
nr 132, dels ock den vid arbetskonferensens fyrtioåttonde sammanträde,
år 1964, antagna konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada
samt rekommendation (nr 121) i samma ämne.

Vad först beträffar rekommendationen (nr 132) om förbättring av levnads-
och arbetsförhållanden för arrendatorcr, natura-arr endator er och
liknande arbetstagargrupper inom jordbruket finner jag i likhet med i ärendet
hörda myndigheter och organisationer att rekommendationen saknar
praktisk betydelse för Sveriges del. Jag ansluter mig därför till ILO-kommitténs
förslag att rekommendationen inte bör föranleda någon åtgärd
från svensk sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969 17

Konventionen (nr 121) angående förmåner vid yrkesskada utgör ett led
i ILO.s arbete på att få fram nya konventioner på socialförsäkringens område
i stället för de äldre konventioner som härrör från mellankrigstiden
och som framstår som föråldrade med hänsyn till den utveckling som ägt
rum efter andra världskriget. En början gjordes år 1952 genom konventionen
(nr 102) angående minimistandard för social trygghet, vilken omfattar
samtliga grenar inom socialförsäkringen.

Ställningstagandet till konventionen angående förmåner vid yrkesskada
har, såsom inledningsvis anförts, fördröjts för svenskt vidkommande i avvaktan
på en revidering av yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. Under
tiden har inom ILO ett nytt steg tagits på vägen mot en modernisering av
socialförsäkringskonventionerna. Det gäller konventionen (nr 128) om invaliditets-,
ålders- och efterlevandeförmåner, som ratificerats av Sverige
i enlighet med statsmakternas beslut vid 1968 års riksdag (prop 1968 • 39
2LU 25, rskr 166).

I fiåga om yrkesskadekonventionen delar jag ILO-kommitténs uppfattning
att bestämmelserna i konventionens artikel It mom. 1 öppnar möjlighet
för Sverige att ratificera konventionen trots att samordningen med den
allmänna sjukförsäkringen medför att full ersättning inte utgår i vissa avseenden.
Artikel 11 mom. 1 innebär, att varje medlem som tillhandahåller
sjukvård och därmed sammanhängande förmåner genom ett allmänt hälsooch
sjukvårdssystem — eller genom ett sjukvårdssystem för anställda —
i sin lagstiftning får föreskriva att sådan vård skall meddelas personer som
drabbats av yrkesskada på samma villkor som gäller för andra därtill berättigade
personer, allt under förutsättning att reglerna i ämnet är utformade
på sådant sätt att vederbörande inte blir försatt i en nödsituation.

1 likhet med ILO-kommittén anser jag att detta stadgande skapar utrymme
för att den yrkesskadade — på det sätt som det svenska systemet förutsätter
svarar för en del av läkarvårds- och läkemedelskostnaderna under
den s. k. samordningstiden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och med åberopande i övrigt av vad
riksförsäkringsverket anfört i sitt yttrande tillstyrker jag att Sverige ansluter
sig till konvention nr 121 angående förmåner vid yrkesskada.

I fråga om rekommendation (nr 121) i samma ämne ansluter jag mig
till kommitténs förslag att rekommendationen — i de delar den inte redan
tillgodosetts i svensk lagstiftning — beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet
på socialförsäkringens område, om och i den mån så befinns möjligt
och lämpligt.

Enligt artikel 28 mom. 2 av konvention nr 121 innebär en ratificering
av denna, att 1934 års konvention (nr 42) om ersättning för yrkessjukdomar
på grund av en bestämmelse i sistnämnda konvention — automatiskt
betraktas som uppsagd. Något motsvarande gäller inte för 1925 års
konvention (nr 17) om ersättning för olycksfall i arbete. Denna bör sägas
upp i anslutning till att Sverige ratificerar konventionen nr 121.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 15

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition

dels föreslår riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till konventionen
(nr 121) angående förmåner vid yrkesskada,

dels ock anhåller om riksdagens yttrande över vad jag anfört om den
vid Internationella arbetskonferensens femtioandra sammanträde antagna
rekommendationen (nr 132) samt om den vid konferensens fyrtioåttonde
sammanträde antagna rekommendationen (nr 121).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Recommendation (No. 132) Concerning
the Improvement of Conditions
of Life and Work of Tenants, Sharecroppers
and Similar Categories of
Agricultural Workers

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
improvement of conditions of life
and work of tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers, which is the fourth
hem on the agenda of the session,
and

Having determined that these proposals
shall take the form of a Recommendation,
and

Considering that these proposals
constitute only one aspect of the
problem of agrarian reform, and
must be placed in that wider framework,
and

Noting that the United Nations and
the specialised agencies, in particular
the International Labour Organisation
and the Food and Agriculture
Organisation of the United Nations,
have been called upon in resolutions
of the Economic and Social Council
of the United Nations to devote
greater attention to all aspects of
land reform, and

Noting further that, för the success
of action relating to the very varied
aspects of agrarian reform, it is essential
that close co-operation be
maintained in their respective fields
between the United Nations and the
specialised agencies, and especially

Bilaga 1
(Översättning)

Rekommendation (nr 132) om förbättring
av levnads- och arbetsförhållanden
för arrendatorer, naturaarrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 5 juni
1968 till sitt femtioandra sammanträde,

som beslutat antaga vissa förslag
om förbättring av levnads- och arbetsförhållanden
för arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande
arbetstagargrupper inom jordbruket,
vilken fråga utgör den fjärde
punkten på sammanträdets dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skall taga form av en rekommendation,

som anser att dessa förslag endast
utgör en sida av frågan om en agrarreform
och måste fogas in i detta
vidare perspektiv som en sådan reform
utgör,

som konstaterar att Förenta Nationerna
och fackorganen, särskilt
Internationella arbetsorganisationen
och Förenta Nationernas livsmedelsoch
jordbruksorganisation, i resolutioner
från Förenta Nationernas ekonomiska
och sociala råd har anmodats
att ägna större uppmärksamhet
åt alla aspekter av en jordreform,

som vidare konstaterar att om åtgärder
avseende de mycket mångskiftande
aspekterna på en agrarreform
skall krönas med framgång
det är nödvändigt att upprätthålla
intimt samarbete mellan Förenta
Nationerna och vederbörande fackorgan,
särskilt Förenta Nationernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

the Food and Agriculture Organisation
of the United Nations, whose
major role regarding land reform
has been recognised by the Economic
and Social Council of the United
Nations, and

Noting that the following standards
have accordingly been framed
in co-operation with the United
Nations and the Food and Agriculture
Organisation of the United
Nations and that, with a view to
avoiding duplication and to ensuring
appropriate co-ordination, there will
be continuing co-operation in promoting
and securing the application
of the standards, and

Noting in particular that any reports
submitted by Members in pursuance
of article 19 of the (konstitution
of the International Labonr
Organisation would be made available
to the United Nations and the
Food and Agriculture Organisation
of the United Nations to enable
them to take account of such reports
in their own work regarding land
reform and for any reports on progress
of land reform requested by
the Economic and Social Council of
the United Nations,

adopts this twenty-fifth day of June
of the vear one thousand nine hundred
and sixty-eight the following Recommendation,
which may be cited
as the Tenants and Share-croppers
Recommendation, 1968:

I. Scope

1. (1) This Recommendation
applies to agricultural workers —

(a) who pay a fixed rent in cash,
in kind, in labour, or in a combination
of these,

(b) who pay rent in kind consisting
of an agreed share of the
produce,

livsmedels- och jordbruksorganisation,
vars betydande roll i fråga om
jordreform vunnit erkännande av
Förenta Nationernas ekonomiska
och sociala råd,

som konstaterar att i enlighet härmed
följande normer har utformats
i samverkan med Förenta Nationerna
och Förenta Nationernas livsmedels-
och jordbruksorganisation
samt att i syfte att undvika dubbelarbete
och för att garantera en ändamålsenlig
samordning fortsatt samarbete
kommer att äga rum för att
främja och säkerställa tillämpning
av normerna,

som särskilt konstaterar att varje
rapport som medlemsstaterna har
att avge enligt artikel 19 i Internationella
arbetsorganisationens stadga
skall göras tillgänglig för Förenta
Nationerna och Förenta Nationernas
livsmedels- och jordbruksorganisation
för att dessa organisationer
skall kunna beakta dessa rapporter
i sitt eget arbete rörande jordreform
och i sådana rapporter om uppnådda
framsteg i fråga om jordreformer,
som kan komma att påfordras av
Förenta Nationernas ekonomiska
och sociala råd,

antager denna den tjugofemte dagen
i juni månad år nittonhundrasextioåtta
följande rekommendation,
som kan benämnas rekommendation
om arrendatorer och naturaarrendatorer,
1968.

I. Tillämpningsområde

1.1) Denna rekommendation äger
tillämpning på lantarbetare

a) som betalar ett fastställt arrende
i kontanter, in natura, med
arbete eller genom en kombination
av dessa vederlagsformer,

b) som betalar arrende in natura
bestående av en överenskommen andel
av avkastningen,

c) som får ersättning genom del i

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

share of the produce, in so far as
they are not covered by laws or regulations
applicable to wage earners,

when they work the land themselves
or with the help of their family, or
when they engage outside help within
limits prescribed by national
laws or regulations.

(2) These workers are hereinafter
referred to as “tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers”.

2. This Recommendation does not
apply to employment relationships
in which work is remunerated by a
fixed wage.

3. The provisions of this Recommendation
which refer to “landowners”
apply to any person with
whom a worker covered thereby
enters into a tenancy, share-cropping
or similar arrangement, whether this
person is the owner of the land, a
representative of the owner of the
land or any other person having the
authority to enter into the contracts
in question.

II. Objectives

4. It should be an objective of
social and economic policy to promote
a progressive and continuing
increase in the well-being of tenants,
share-croppers and similar categories
of agricultural workers and to
assure them the greatest possible
degree of stability and security of
work and livelihood, account being
taken of the need to follow good
farming techniques and to make
efficient use of natural and economic
resources, and regard being had to
the financial capacity of the country
concerned.

5. Members should, without prejudice
to the essential rights of
landowners, take appropriate measures
so that tenants, share-croppers

avkastningen, i den mån de inte omfattas
av lagar eller förordningar
som gäller löntagare,

när de brukar jorden själva eller
med hjälp av sin familj eller när de
anställer främmande hjälp inom de
gränser som föreskrivs av den nationella
lagstiftningen.

2) Dessa arbetare kallas i fortsättningen
»arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket».

2. Denna rekommendation äger
inte tillämpning på ett anställningsförhållande,
i vilket ersättning för
utfört arbete utgår med fastställd
lön.

3. De bestämmelser i denna rekommendation
som hänför sig till
»jordägare» är tillämpliga på varje
person, med vilken en av rekommendationen
omfattad arbetare ingår arrendeavtal,
avtal om natura-arrende
eller liknande överenskommelse,
oavsett om denna person är ägare
till jorden, representant för jordägaren
eller annan person som har fullmakt
att ingå ifrågavarande avtal.

II. Mål

4. Ett av målen för den sociala
och ekonomiska politiken bör vara
att främja en progressiv och fortlöpande
höjning av arrendatorers,
natura-arrendatorers och liknande
arbetstagargruppers inom jordbruket
välfärd och att tillförsäkra dem
högsta möjliga grad av jämnhet och
trygghet i arbete och uppehälle under
samtidigt hänsynstagande till
vikten av att rationella brukningsmetoder
tillämpas och att naturresurser
och ekonomiska resurser effektivt
utnyttjas samt med beaktande
av ifrågavarande lands ekonomiska
bärkraft.

5. Medlemsstaterna bör, utan att
träda jordägarnas fundamentala rättigheter
för nära vidtaga lämpliga
åtgärder i syfte att arrendatorer, na -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

and similar categories of agricultural
workers may themselves have the
main responsibility for managing
tlieir holding; they should give them
necessary assistance to that end
while ensuring that the resources
are used to the greatest advantage
and are properly maintained.

6. In conformity with the general
principle that agricultural workers
of all categories should have access
to land, measures should be taken,
where appropriate to economic and
social development, to facilitate the
access of tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers to land.

7. Tlie establishment and development,
on a voluntary basis, of organisations
representing the interests of
tenants, share-croppers and similar
categories of agricultural workers
and of organisations representing
the interests of landowners should
be encouraged and every facility provided
to that end.

8. It should be recognised that all
the measures provided for in this
Recommendation with a view to attaining
the objectives set out in Paragraphs
4 to 7 would be more effective
if they were integrated in a
comprehensive national agrarian reform
plan.

IIL Methods of Implementation

9. Where the foregoing objectives
of policy, and in particular those set
forth in Paragraph 4, cannot be adequately
attained on the basis of existing
tenancy or labour legislation,
such legislation should be amended
or special laws or regulations should
be adopted, after consultation with
the organisations concerned or, where
they do not exist, with representatives
of those concerned.

10. Steps should be taken and procedures
appropriate to national con -

tura-arrendatorer och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket
själva får huvudansvaret för skötseln
av sin brukningsenhet; de bör
för detta ändamål ge dem erforderlig
hjälp och samtidigt tillse, att resurserna
utnyttjas så fördelaktigt
som möjligt och vederbörligen underhålles.

6. I enlighet med den allmänna
principen, att alla arbetstagargrupper
inom jordbruket bör ha tillgång
till jord bör, där så är lämpligt med
hänsyn till den ekonomiska och sociala
utvecklingen, åtgärder vidtas
för att underlätta för arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande
arbct stagar grupper inom jordbruket
att få tillgång till jord.

7. Grundande och utveckling på
frivillig väg av organisationer som
representerar arrendatorers, naturaarrendatorers
och liknande arbetstagargruppers
inom jordbruket intressen
och av organisationer som
representerar jordägarnas intressen
bör stimuleras och alla slags lättnader
i detta syfte beredas.

8. Det bör fastslås, att alla i denna
rekommendation föreslagna åtgärder
i syfte att uppnå de mål som
anges i punkterna 4—7, skulle bli
effektivare om de integrerades i en
landsomfattande agrarreform.

III. Metoder för genomförandet

9. Där de förutnämnda jordpolitiska
målen, särskilt de i punkt 4 angivna,
inte i erforderlig utsträckning
kan uppnås på basis av rådande arrende-
eller arbetslagstiftning, bör
sådan lagstiftning ändras eller särskilda
lagar eller förordningar antagas
efter samråd med vederbörande
organisationer eller, där sådana inte
existerar, med representanter för berörda
parter.

10. Åtgärder bör vidtagas och efter
landets förhållanden anpassade

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

ditions established with a view to—

(a) ensuring that rent is åt a level
which—

(i) permits a standard of living
for the occupant which is compatible
with human dignity;

(ii) gives each of the parties concerned
a just and equitable return;

(iii) promotes progressive husbandry; (b)

determining the minimum
share of the produce to which the
persons referred to in Paragraph 1,
subparagraph (1) (c), are entitled;

(d) postponing the payment of
rent and, where circumstances so require,
reducing it in case of crop
failure or other disasters affecting
the holding, due to natural causes
which the tenant, sliare-cropper or
agricul tural worker in a similar category
could not foresee or control.

It. Appropriate provision should
be made for the protection of tenants,
share-croppers and similar categories
of agricultural workers against the
imposition on them by landowners
of the obligation to perfonn personal
services in any form, paid or unpaid,
and any attempts åt such imposition
should be subject to an appropriate
penalty determined by the competent
authority.

12. There should be appropriate
machinery suited to national conditions
for—

(a) the enforcement of laws, regulations,
contracts and customary
arrangements which promote the
wellbeing, encourage the spirit of
initiative and ensure the protection
of tenants, share-croppers and simi -

procedurer fastställas i syfte

a) att garantera att arrendet ligger
på en nivå,

i) som tillåter brukaren att
upprätthålla en levnadsstandard som
är förenlig med mänsklig värdighet;

ii) som ger var och en av de
berörda parterna en rättvis och skälig
avkastning;

iii) som främjar rationell brukning; b)

att bestämma den minimiandel
av avkastningen, vartill de i punkt 1,
mom. 1) c) avsedda personerna är
berättigade;

c) att justera arrendet under vissa
förhållanden, såsom väsentliga
förändringar i avkastning, priser
och markvärden;

d) att uppskjuta betalningen av
och, där omständigheterna så påfordrar,
nedsätta arrendet i fall av
skördeskada eller annan olyckshändelse
som drabbar brukningsenheten
och som beror på naturförhållanden,
vilka vederbörande arrendatorer, natura-arrendatorer
eller arbetstagare
i en liknande grupp inom jordbruket
inte kunnat förutse eller förhindra.

11. Lämpliga åtgärder bör vidtagas
för att skydda arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket
mot att jordägarna ålägger dem förpliktelse
att utföra personliga tjänster
i någon form, med eller utan betalning,
och varje försök till sådant
åläggande bör leda till lämpliga påföljder,
som fastställes av vederbörande
myndighet.

12. Lämpliga, efter landets förhållanden
anpassade metoder bör finnas a)

för att säkerställa tillämpningen
av lagar, förordningar, avtal, eller
på sedvänja grundade uppgörelser,
som främjar arrendatorers, natura-arrendatorers
och liknande arbetstagargruppers
inom jordbruket

Kungl. Maj.ts proposition nr 15 år 1969

lar categories of agricultural workcrs; (b)

the speedy settlement, with
minimum expense, of disputes between
landowners, on the one hand,
and tenants, sliare-croppers and
similar categories of agricultural
workers, on the other.

13. Organisations representing the
interests of tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers and organisations representing
the interests of landowners
or, where tliey do not exist, representatives
of those concerned should
be associated with the working of
the procedures and machinery referred
to in Paragraphs 10 and 12 and
with the consideration of contracts
rcfcrred to in Paragraph 14, subparagraph
(1) (a), and Paragraph
15.

14. (1) Contracts governing the
relationship between landowners, on
the one hand, and tenants, sharecroppers
and similar categories of
agricultural workers, on the other—

(a) should preferably be in writing
or should conform to a model contract
established by the competent
authority;

(b) should be agreed to in a prescribed
manner and, in order to ensure
that the tenant, share-cropper
or agricultural worker in a similar
category has fully understood the
terms of the contract, under conditions
which ensure adequate supervision
by the competent authority;

(c) should be of such duration,
with such provision for automatic
renewal, as to provide security of
tenure and to encourage good agricultural
practices.

(2) The requirement by the landowner
of any special fees or gifts, or
of any other contribution, for the
granting or the renewal of the contract
should be prohibited and any

välfärd, stimulerar deras initiativkraft
och garanterar dem skydd;

b) för snabbt biläggande av tvister
till lägsta möjliga kostnad mellan
å ena sidan jordägare och å andra sidan
arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket.

13. Organisationer som företräder
arrendatorers, natura-arrendatorers
och liknande arbetstagargruppers
inom jordbruket intressen samt organisationer
som företräder jordägarnas
intressen eller, där sådana
organisationer inte finns, representanter
för berörda parter, bör knytas
till verkställandet av de procedurer
och metoder som avses i punkterna
10 och 12 samt till granskningen av
de kontrakt som avses i punkt 14,
mom. 1 a) samt punkt 15.

14. 1) Avtal som reglerar förhållandet
mellan å ena sidan jordägare
och å andra sidan arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket
bör

a) helst vara skriftliga eller överensstämma
med ett standardavtal
som fastställts av vederbörande
myndighet;

b) ingås på föreskrivet sätt och,
för att säkerställa att arrendatorn,
natura-arrendatorn eller en arbetstagare
i en liknande grupp inom
jordbruket till fullo har förstått avtalsvillkoren,
under förhållanden
som tillförsäkrar vederbörande
myndighet erforderlig tillsyn;

c) äga sådan giltighetstid och innehålla
sådana bestämmelser om
automatisk förlängning att trygg besittning
och goda brukningsmetoder
främjas.

2) Det bör vara förbjudet för
jordägaren att ställa krav på särskilda
avgifter eller gåvor eller annat bidrag
för att teckna eller förlänga avtal
och varje försök till sådant krav

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

attempt åt such requirement should
be subject to an appropriate penalty
determined by the competent authority.

15. (1) Every contract should contain
all such particulars as may be
necessary in conjunction with relevant
laws or regulations to define
the rights and obligations of the parties.

(2) The particulars to be contained
in the contract should in all
cases include the following:

(a) the names of the contracting
parties and any other particulars
necessary for their Identification;

(b) the description of the holding
together with an inventory;

(c) the rent to be paid for the
holding or the remuneration due for
the labour of the occupant and the
form of payment in either case.

(3) The particulars to be contained
in the contract should also
include the following, to the extent
that they are not sufficiently provided
for in national laws or regulations: (a)

the duration of the contract
and the method of calculating this
duration;

(b) provisions concerning the renewal
and the termination of the
contract and, as appropriate, the
assignment of the contract, and subcontracts; (c)

determination of the types of
repairs for which each of the parties
concerned would be responsible;

(d) the respective rights and obligations
of the parties concerning the
costs of production and the produce
of the holding and its disposal;

(e) the right to compensation for
improvements made by the occupant
during the currency of the contract,
as envisaged in Paragraph 17;

bör leda till påföljder, som fastställs
av vederbörande myndighet.

15. 1) Varje avtal bör innehålla
alla sådana uppgifter som tillsammans
med lagstiftning i ärendet
kan vara erforderliga för att fastställa
parternas rättigheter och skyldigheter.

2) Följande uppgifter bör under
alla omständigheter tas in i avtalet: a)

de avtalsslutande parternas
namn och alla ytterligare uppgifter
som erfordras för deras identifiering; b)

beskrivning av brukningsenheten
tillsammans med en inventarieförteckning; c)

det arrende som skall betalas
för brukningsenheten eller den ersättning
som skall utgå för brukarens
arbete samt i båda fallen formen
för betalningen.

3) Avtalet bör därutöver innehålla
följande uppgifter, i den mån
dessa inte är tillfredsställande reglerade
i den nationella lagstiftningen:

a) avtalets giltighetstid och sättet
att beräkna denna tid;

b) bestämmelser om avtalets förlängning
och upphörande samt, där
så är lämpligt, om överlåtelse av avtalet
och om underkontrakt;

c) de slag av underhåll som var
och en av de berörda parterna är ansvarig
för;

d) vardera partens rättigheter och
skyldigheter i fråga om produktionskostnaderna
och om brukningsenhetens
avkastning samt avkastningens
användning;

e) rätten till ersättning för förbättringar
utförda av brukaren under
avtalets giltighetstid, i sådana
fall som avses i punkt 17;

Kungl. Maj:ts proposition nr lo år 1969

(f) the right to compensation för
disturbance in the case of termination
of the contract by the landowner
before its expiry, as envisaged in
Paragraph 16, subparagraph 4;

(g) the respective rights and obligations
of the parties concerning
damage to buildings and equipment;

(h) procedures for settlement of
disputes;

(i) provision concerning the case
of the death of the occupant;

(j) provision to protect the respective
rights of the parties relating
to minerals, water and other resources
connected with the liolding.

(4) Where appropriate, contracts
should also contain the following
particulars:

(a) the methods of liusbandry to
be used to ensure the proper maintenance
of the holding and its resources; (b)

the facilities to be provided
by the landowner, such as housing
and other amenities;

16. (1) The right of the landowner
to terminate the contract before
its expiry, after giving due notice,
should be limited to cases prescribed
by laws or regulations, such
as bad liusbandry on the part of the
occupant or resumption of the occupancy
of the holding for justifiable
purposes determined hy the competent
autliority.

(2) Where a contract is so terminated,
tenants, share-croppers and
similar categories of agricultural
workers should be given sufficient
time to gather in tlieir crops or be
adequately compensated therefor, åt
their option.

(3) Tenants, share-croppers and
similar categories of agricultural

f) rätten till ersättning för intrång,
i sådana fall som avses i
punkt 16, mom. 4, i händelse jordägaren
före avtalets utgång uppsäger
detta;

g) vardera partens rättigheter och
skyldigheter i fråga om skador på
byggnader och utrustning;

h) sättet för biläggande av tvister; i)

bestämmelser avsedda att tilllämpas
vid brukarens död;

j) bestämmelser för att skydda
vardera partens rättigheter i fråga
om mineraler, vatten och andra
tillgångar som hör samman med
brukningsenheten.

4) Där så är lämpligt bör avtalet
även innehålla uppgifter om

a) de brukningsmetoder som skall
tillämpas för att garantera att brukningsenheten
och dess resurser vederbörligen
underhålles;

b) de anläggningar som jordägaren
skall tillhandahålla, såsom bostäder
och andra bekvämligheter;

c) den försäkring som skall tagas
mot risker i samband med jordens
brukande ävensom mot andra
risker och ansvaret för kostnaden
för sådan försäkring.

16. 1) Jordägarens rätt att efter
vederbörlig uppsägning häva avtalet
innan det utlöper bör begränsas till
de fall som regleras i lagar eller förordningar,
t. ex. vanhävd från brukarens
sida eller ägarens återtagande
av besittningen av brukningsenheten
för ändamål som vederbörande
myndighet bedömer såsom berättigat.

2) Har ett avtal hävts på sådant
sätt, bör arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket få tillräcklig
tid på sig för att efter eget val bärga
sin skörd eller få tillfredsställande
kompensation därför.

3) Arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

workers should be given notice in
writing, sufficiently in advance, in
the case of sale by tlie landowner;
wliere they have satisfactorily cultivated
the holding which they occupy
for a prescribed number of
years, they should have the right of
pre-emption over that holding.

(4) Tenants, share-croppers and
similar categories of agricultural
workers should be enlitled to compensation
för disturbance in the case
of termination of the contract by the
landowner before its expiry for reasons
other than failure to meet
agreed commitments.

17. Tenants, share-croppers and
similar categories of agricultural
workers should have the right to
make such improvements as may be
necessary on the holding which they
occupy, and should, if they obtain
the prior approval of the landowner
or of the competent autliority to
make such improvements, or in cases
where these are authorised by law,
be entitled to compensation för the
unexhausted added value of such
improvements on giving iip the
holding.

18. Where it is customary or necessary
for the tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers to live on the
holding, landowners should be encouraged
to provide them with adequate
housing conforming to standards
compatible with human dignity
with respect to such matters as protection
against natural elements, provision
of drinking-water, sanitary installations
and separate accommodation
for animals. The competent authority
should take such measures as
may be appropriate and practicable
to assist the landowners in this responsibility.

19. Where appropriate, and in so
far as this is not inherent in the nature
of the contractual arrangement,
tenants, share-croppers and similar

grupper inom jordbruket bör i händelse
jordägaren säljer brukningsenheten
få skriftligt meddelande därom
i god tid före försäljningen; om
de på tillfredsställande sätt brukat
den brukningsenhet de innehar under
ett föreskrivet antal år bör de
ha förköpsrätt till den.

4) År rendatorer, natur a-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket bör vara
berättigade till ersättning för intrång
i händelse jordägaren före avtalets
utgång uppsäger detta av annat
skäl än underlåtenhet att uppfylla
överenskomna åtaganden.

17. Arr enda tor er, natur a-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket bör ha rätt att
göra eventuellt erforderliga förbättringar
på den brukningsenhet de innehar
och bör, om de av jordägaren
eller av vederbörande myndighet i
förväg erhållit tillstånd till sådana
förbättringar eller om dessa är medgivna
i lag, vid avflyttning från
brukningsenheten vara berättigade
till ersättning för det outnyttjade
tilläggsvärdet av sådana förbättringar.

18. Där det är brukligt eller nödvändigt
att arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket bor på
brukningsenheten, bör jordägarna
uppmuntras att förse dem med en
tillfredsställande bostad, som uppfyller
en människovärdig standard
med avseende på t. ex. skydd mot
naturelementen, tillgång till dricksvatten,
sanitära anordningar och
separata utrymmen för djur. Vederbörande
myndighet bör vidtaga sådana
åtgärder som kan vara ändamålsenliga
och praktiskt genomförbara
för att bistå jordägarna i deras
åligganden i detta hänseende.

19. I den mån detta inte redan
följer av avtalets natur bör arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande
arbetstagargrupper inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

categories of agricultural workers
should be authorised to use some
land för producing food för themselves
and their families.

20. Appropriate steps should be
taken within the framework of systems
of public registration properly
to record the rights of tenants, sharecroppers
and similar categories of
agricultural workers, free of charge,
and to maintain relevant entries up
to date.

IV. Complementary Measures

21. Where appropriate, the competent
authorities, in collaboration
in so far as possible with the organisations
concerned, should encourage,
and give instruction in, the organisation
by tenants, sliare-croppers and
similar categories of agricultural
workers of co-operative institutions,
such as production co-operatives, cooperatives
for the processing of agricultural
produce, credit co-operatives,
marketing co-operatives and
purchasing co-operatives, and the
strengthening of such institutions
where they already exist.

22. (1) Measures should be taken
in the light of available national resources
and conditions prevailing in
the country to make adequate lowcost
credit in cash and kind available
to tenants, share-croppers and similar
categories of agricultural workers
so as, in particular, to—

(a) contribute to raising levels
of production and consumption;

(b) promote access to land;

(2) So far as practicable, the provision
of such credit should be associated
with approved and super -

jordbruket, när omständigheterna så
medger, tillåtas utnyttja ett stycke
jord för produktion av livsmedel för
sin och sin familjs räkning.

20. Inom ramen för offentliga registreringssystem
bör lämpliga åtgärder
vidtagas så att arrendatorers,
natura-arrendatorers och liknande
arbetstagargruppers inom jordbruket
rättigheter blir vederbörligen
registrerade och anteckningar i samband
därmed hålls aktuella.

IV. Kompletterande åtgärder

21. Där så är lämpligt bör vederbörande
myndigheter, så långt möjligt
i samarbete med berörda organisationer,
stimulera och på lämpligt
sätt handleda arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket
vid bildandet av kooperativa företag,
såsom producentkooperativa föreningar,
kooperativa föreningar för
framställning och förädling av jordbruksprodukter,
kooperativa kreditföreningar,
kooperativa föreningar
för marknadsföring och kooperativa
inköpsföreningar samt aktivt stödja
sådana redan existerande institutioner.

22. 1) Med beaktande av tillgängliga
resurser och rådande förhållanden
inom landet bör åtgärder vidtagas
för att tillräckliga krediter
med låg ränta, kontant eller in natura,
ställs till förfogande för arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande
arbetstagargrupper inom
jordbruket, särskilt i syfte att

a) bidraga till att höja produktions-
och konsumtionsnivån;

b) främja tillgången på jord;

c) öka effektiviteten i agrarreformer
och nyodlingsprojekt.

2) Så långt möjligt bör beviljandet
av sådan kredit förenas med
godkända och övervakade projekt

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

vised farm development and management
schemes.

(3) Special consideration should
be given in the light of national conditions
to systems of—

(a) low-cost co-operative credit;

(b) supervised credit;

(d) interest-free government loans.

(4) Tenants, share-croppers and
similar categories of agricultural
workers should not be required to
obtain the authorisation of landowners
to obtain credit to be used
for improving their holding.

23. (1) The competent authorities
and bodies should take appropriate
measures to ensure that general
education as well as programmes of
agricultural education and vocational
training in agriculture are effectively
available to tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers and their dependants.

(2) Where such persons are covered
by agrarian reform or land
settlement projects, special programmes
of education and training should
bo developed to enable them to benefit
fully therefrom.

(3) Representatives of agricultural
organisations concerned should be
associated with the work of governmental
bodies responsible for the application
of the provisions of this
Paragraph.

24. Particular attention should be
paid by the competent authorities to
integrated programmes for rural employment
promotion so as to—

(a) give tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers, as well as their families,
every opportunity of making fuller
use of their capacity for work;

(b) provide permanent non-agri -

för utveckling och drift av jordbruk.

3) Särskild uppmärksamhet bör
med beaktande av landets förhållanden
ägnas åt system avseende

a) kooperativ kredit med låg ränta; b)

övervakad kredit;

c) bankkredit med låg ränta;

d) räntefria statliga lån.

4) Arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket bör inte
vara tvungna att inhämta jordägarnas
tillstånd för att skaffa kredit för
förbättring av brukningsenheterna.

23. 1) Vederbörande myndigheter
och organ bör vidtaga lämpliga åtgärder
för att garantera, att den allmänna
undervisningen ävensom program
för undervisning och yrkesutbildning
i jordbruk på ett effektivt
sätt står till förfogande för arrendatorer,
natura-arrendatorer och liknande
arbetstagargrupper inom
jordbruket och för deras familjer.

2) Där sådana personer omfattas
av agrarreformer eller nyodlingsprojelct
bör särskilda undervisningsoch
utbildningsprogram utvecklas
för att sätta dem i stånd att till fullo
utnyttja sådana reformer eller projekt.

3) Representanter för berörda
jordbruksorganisationer bör knytas
till det arbete som utförs av de för
tillämpningen av bestämmelserna i
denna punkt ansvariga statliga organen.

24. Vederbörande myndigheter bör
ägna särskild uppmärksamhet åt integrerade
program för främjande av
sysselsättningen på landsbygden
för att

a) ge arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket liksom deras
familjer möjlighet att bättre utnyttja
sin arbetskapacitet;

b) bereda dem som är ur stånd

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

cultural employment för those unable
to obtain employment in agriculture.

25. The competent authorities
should ensure that tenants, sharecroppers
and similar categories of
agricultural workers—

(a) are covered in so far as practicable
by appropriate and adequate
social security schemes; and

(b) benefit from programmes for
rural development concerned with
matters such as education, public
health, housing and social services,
including cultural and recreational
activities, and, in particular, from
the extension of community development
programmes to them.

26. (1) Tenants, share-croppers
and similar categories of agricultural
workers should be protected as far
as possible and practicable against
risks of loss in income resulting from
natural calamities such as drought,
floods, hail, fire and animal and plant
diseases.

(2) Where appropriate and practicable,
the competent authorities,
after taking into account the situation
in the country, should introduce
or encourage insurance schemes to
cover these workers against such
risks and play a prominent role in
financing them.

att erhålla sysselsättning i jordbruket
stadigvarande sysselsättning
utanför nämnda näringsgren.

25. Vederbörande myndigheter bör
tillse att arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket

a) så långt möjligt omfattas av
tillfredsställande program för social
trygghet; och

b) drar nytta av program för
landsbygdens utveckling, omfattande
bl. a. undervisning, hälsovård, bostadsförsörjning
och socialvård däri
inbegripet kultur- och fritidsverksamhet,
och framförallt av att program
för samhällsutveckling utvidgas
till att omfatta dem.

26. 1) Arrendatorer, natura-arrendatorer
och liknande arbetstagargrupper
inom jordbruket bör så
långt möjligt skyddas mot riskerna
av inkomstbortfall till följd av naturkatastrofer
såsom torka, översvämning,
hagel, brand samt djuroch
växtsjukdomar.

2) Där så är möjligt bör vederbörande
myndigheter med beaktande
av förhållandena i landet införa
eller verka för speciella försäkringssystem
avsedda att skydda dessa arbetstagare
mot sådana risker samt
i väsentlig mån bidraga till finansieringen
av sådana system.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Convention (No. 121) concerning
Benefits in the Case of Employment
Injury

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on 17
June 1964, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
benefits in the case of industrial accidents
and occupational diseases,
which is the fifth item on the agenda
of the session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of an International
Convention,

adopts this eighth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Convention,
which may be cited as the Employment
Injury Benefits Convention,
1964:

Article 1

In this Convention—

(a) the term “legislation” includes
any social security rules as
well as laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of national
legislation;

includes all undertakings in
the following branches of economic
activity: mining and quarrying;

manufacturing; construction; electricity,
gas, water and sanitary ser -

B i lag a 2
(Översättning)

Konvention (nr 121) om förmåner vid
yrkesskada

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
om förmåner vid yrkesskada, vilken
fråga utgör den femte punkten på
sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skall taga form av en internationell
konvention,

antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande konvention, som kan
benämnas konvention om förmåner
vid yrkesskada, 1964.

Artikel 1

I denna konvention

a) innefattar uttrycket »lagstiftning»
lagar och förordningar ävensom
i administrativ ordning meddelade
föreskrifter om social trygghet; b)

avses med uttrycket »föreskrivet»
bestämt genom eller med
stöd av nationell lagstiftning;

c) innefattar uttrycket »industriföretag»
varje företag som har anknytning
till någon av följande ekonomiska
verksamhetsgrenar: gruvdrift,
varuproduktion, byggnads- och
anläggningsarbete, el-, gas-, vatten

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

vices; and transport, storage and
communication;

(rf) the term “dependent” refers
to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed cases; (e)

the term “dependent child”
covers—-

(i) a child under school-leaving
age or under 15 years of age, wliichever
is the higher, and

(ii) a child under a prescribed
age higher than that specified in subclause
(i) and who is an apprentice
or student or has a chronic illness or
infirmity disabling him for any gainful
activity, on conditions laid down
by national legislation: Provided that
this requirement shall be deemed to
be met where national legislation defines
the term so as to cover any
child under an age appreciably
higher than that specified in subclause
(i).

Article 2

1. A Member whose economic and
medical facilities are insufficiently
developed may avail itself by a declaration
accompanying its ratification
of the temporary exceptions
provided for in the following Artides:
Article 5, Article 9, paragraph
3, clause (b), Article 12, Article 15,
paragraph 2, and Article 18, paragraph
3. Any such declaration shall
state the reason for such exceptions.

2. Each Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall include in its report
upon the application of this Convention
submitted under article 22 of
the Constitution of the International
Labour Organisation a statement in
respect of each exception of which it
avails itself—

(a) that its reason for doing so
subsists; or

och sanitär försörjning samt transporter,
lagerföring och samfärdsel;

d) anknyter uttrycket »beroende»
till det försörjningsbehov som
förutsätts föreligga i föreskrivna
fall;

e) betecknar uttrycket »beroende
barn»

i) ett barn under den ålder
vid vilken skolplikten upphör eller
ett barn under 15 år, beroende på
vilken av dessa åldrar som är den
högre;

ii) på föreskrivna villkor ett
barn under viss högre ålder än den
i punkt i) angivna, som är lärling
eller fortsätter sina studier eller på
grund av bestående sjukdom eller
lyte inte kan utöva något förvärvsarbete,
såvida inte den nationella
lagstiftningen definierar uttrycket
»beroende barn» som omfattande
varje barn under en ålder som är
avsevärt högre än den i punkt i)
angivna.

Artikel 2

1. Medlem, vars ekonomiska resurser
och sjukvårdsanordningar är
otillräckligt utvecklade, kan genom
en vid sin ratifikationshandling fogad
förklaring begagna sig av de
temporära undantag, som finns angivna
i följande artiklar, nämligen
5, 9: 3 b), 12, 15:2) och 18:3). I
varje förklaring skall skälen till sådana
undantag anges.

2. Medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel skall
i sin redogörelse rörande tillämpningen
av denna konvention enligt
artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens
stadga beträffande
varje undantag, varav medlemmen
begagnar sig, ge till känna

a) att skälen härför alltjämt föreligger;
eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

it renounces lts right ro
avail itself of the exception in question
as from a stated date.

Article 3

1. Any member which ratifies this
Convention may, by a declaration
accompanying its ratification, exclude
from the application of the
Convention—

(a) seafarers, including seafisher men,

(b) public servants,

where these categories are protected
by special schemes which provide in
the aggregate benefits åt least equivalent
to those required by this Convention.

2. Where a declaration under paragraph
1 of this Article is in force,
the Member may exclude the persons
belonging to the category or categories
excluded from the application of
the Convention from the number of
employees when calculating the percentage
of employees in compliance
with paragraph 2, clause (d) of Article
4, and with Article 5.

3. Any Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article may subsequently notify
the Director-General of the International
Labour Office that it accepts
the obligations of this Convention in
respect of a category or categories
excluded åt the time of its ratification.

Artide 4

1. National legislation concerning
employment injury benefits shall
protect all employees, including apprentices,
in the public and private
sectors, including co-operatives, and.
in respect of the death of the breadwinner,
prescribed categories of beneficiaries.

2. Any Member may make such
exceptions as it deems necessary in
3 — Bibang till riksdagens protokoll

b) att medlemmen avstår från
rätten att begagna sig av ifrågavarande
undantag från och med viss
dag.

Artikel 3

1. Varje medlem som ratificerar
denna konvention kan genom en vid
ratifikationshandlingen fogad förklaring
från tillämpningen av konventionen
undantaga

a) sjöfolk, däri inbegripna fiskare
sysselsatta med saltsjöfiske,

b) tjänstemän i offentlig tjänst,
om dessa kategorier är skyddade genom
speciella system, som tillsammantagna
tillhandahåller förmåner,
som är minst likvärdiga med de i
denna konvention stadgade.

2. Om en i enlighet med föregående
mom. avgiven förklaring är i
kraft, kan medlemmen från det antal
arbetstagare, till vilka hänsyn
skall tagas vid beräkningen av det
procentuella antalet arbetstagare enligt
artikel 4: 2 d) och artikel 5, utesluta
de med nämnda förklaring avsedda
personerna.

3. Varje medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel
kan sedermera underrätta Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
om att medlemmen godtager
de ur denna konvention härrörande
förpliktelserna med avseende
på den eller de kategorier, vilka uteslutits
vid tidpunkten för ratificeringen.

Artikel 4

1. Den nationella lagstiftningen
om förmåner vid yrkesskada skall
skydda alla arbetstagare och lärlingar
inom den offentliga och den privata
sektorn, däri inbegripet kooperativa
företag, samt vid familjeförsörjarens
död, föreskrivna kategorier
av förmånstagare.

2. Varje medlem får stadga sådana
undantag som kan finnas på69.
1 samt. Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

respect of—

(a) persons whose employment is
of a casual nature and who are employed
otherwise than for the purpose
of the employer’s trade or business; (b)

out-workers;

(d) other categories of employees,
which shall not exceed in number
10 per cent of all employees other
than those excluded under clauses
(a) to (c).

Article 5

Where a declaration provided for
in Article 2 is in force, the application
of national legislation concerning
employment injury benefits may
be limited to prescribed categories of
employees, which shall total in number
not less than 75 per cent of all
employees in industrial undertakings,
and, in respect of the death of
the breadwinner, prescribed categories
of beneficiaries.

Artide 6

The contingencies covered shall
include the following where due to
an employment injury:

(a) a morbid condition;

(b) incapacity for work resulting
from such a condition and involving
suspension of earnings, as defined
by national legislation;

(c) total loss of earning capacity
or partial loss thereof in excess of a
prescribed degree, likely to be permanent,
or corresponding loss of faculty;
and

(d) the loss of support suffered
as the result of the death of the
breadwinner by prescribed categories
of beneficiaries.

kallade beträffande

a) personer, som sysselsättes
med tillfälligt arbete, vilket icke står
i samband med arbetsgivarens rörelse; b)

hemarbetande;

c) medlemmar av arbetsgivarens
familj, vilka bor under hans tak, i
den mån de arbetar för hans räkning; d)

andra arbetstagarkategorier
vilkas antal ej får överstiga tio procent
av alla andra arbetstagare än
de som uteslutits enligt styckena a)
—c) ovan.

Artikel 5

Är en i artikel 2 avsedd förklaring
i kraft kan tillämpningen av
den nationella lagstiftningen om förmåner
vid yrkesskada begränsas till
föreskrivna kategorier av arbetstagare,
vilkas sammanlagda antal skall
uppgå till minst 75 procent av alla
ax-betstagare i industriföretag, samt,
vid familjeförsörjarens död, till föreskrivna
kategorier av förmånstagare.

Artikel 6

Här avsedda riskfall skall omfatta
följande fall, för såvitt de härrör
från yrkesskada

a) sjukdomstillstånd;

b) av sådant sjukdomstillstånd
orsakad arbetsoförmåga, som medför
inkomstbortfall av den innebörd
den nationella lagstiftningen anger;

c) fullständig förlust av förvärvsförmågan
eller partiell förlust
av förvärvsförmågan över en föreskriven
grad, om det är sannolikt
att denna fullständiga eller partiella
förlust blir bestående, eller motsvarande
förlust av den fysiska prestationsförmågan;
samt

d) föreskrivna förmånstagarkategoriers
förlust av försörjningen till
följd av familjeförsörjarens död.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Article 7

1. Each Member shall prescribe a
definition of “industrial accident”,
including the conditions under which
a commuting accident is considered
to be an industrial accident, and
shall specify the terms of sucli definition
in its reports upon the application
of this Convention submitted
under article 22 of the Constitution
of the International Labour Organisation.

2. Where commuting accidents are
covered by social security schemes
other than employment injury
schemes, and these schemes provide
in respect of commuting accidents
benefits which, when taken together,
are åt least equivalent to those required
under this Convention, it shall
not be necessary to make provision
for commuting accidents in the definition
of “industrial accident”.

Artide 8

Each Member shall—-

(a) prescribe a list of diseases,
comprising åt least the diseases enumerated
in Schedule I to this Convention,
which shall be regarded as
occupational diseases under prescribed
conditions; or

(b) include in its legislation a
general definition of occupational
diseases broad enough to cover åt
least the diseases enumerated in
Schedule I to this Convention; or

(c) prescribe a list of diseases in
conformity with clause (a), complemented
by a general definition of occupational
diseases or by other provisions
for establishing the occupational
origin of diseases not so listed
or manifesting themselves under
conditions different from those prescribed.

Artikel 7

1. Varje medlem skall föreskriva
en definition av begreppet
»olycksfall i arbete», varvid tillika
skall anges de omständigheter, under
vilka olycksfall, som inträffar
under färd till eller från arbetet,
skall anses såsom olycksfall i arbete;
medlemmen skall vidare i de rapporter
rörande tillämpningen av denna
konvention, som medlemmen har
att avge enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens
stadga, ange ordalagen i en dylik definition.

2. När färdolycksfall omfattas av
andra system för social trygghet än
de som gäller yrkesskada, och dessa
system i vad avser sådana olycksfall
tillhandahåller förmåner, vilka
tillsammantagna är minst likvärdiga
med de i denna konvention stadgade,
behöver färdolycksfallen icke inbegripas
under definitionen av begreppet
»olycksfall i arbete».

Artikel 8

Varje medlem skall

a) antingen upprätta en sjukdomsförteclcning,
som omfattar
minst de sjukdomar som uppräknas
i den vid denna konvention fogade
tabell I och som skall anses såsom
yrkessjukdomar under föreskrivna
förhållanden;

b) eller i sin lagstiftning intaga
en allmän definition av begreppet
yrkessjukdomar, vilken skall vara
tillräckligt vid för att omfatta minst
de sjukdomar som uppräknas i nyssnämnda
tabell I;

c) eller upprätta en förteckning
över yrkessjukdomar enligt a),
kompletterad med en allmän definition
av begreppet yrkessjukdom eller
med bestämmelser, som gör det
möjligt att fastställa sambandet mellan
yrket och andra sjukdomar än
sådana som förekommer i förteckningen
eller som yppats under för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

hållanden som avviker från de föreskrivna.

Article 9

1. Each Member shall secure to
the persons protected, subject to prescribed
conditions, the provision of
the following benefits:

(a) medical care and allied benefits
in respect of a morbid condition;

(b) cash benefits in respect of
the contingencies specified in Article
6, clauses (b), (c) and (d).

2. Eligibility for benefits may not
be made subject to the length of
employment, to the duration of insurance
or to the payment of contributions:
Provided that a period of
exposure may be prescribed for occupational
diseases.

3. The benefits shall be granted
throughout the contingency: Provided
that in respect of incapacity for
work the cash benefit need not be
paid for the first three days—

(a) where the legislation of a
Member provides for a waiting period
åt the date on which this Convention
comes into force, on condition
that tlie Member includes in its
reports upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the International
Labour Organisation a statement
that its reason for availing itself
of this provision subsists; or

(b) where a declaration provided
för in Article 2 is in force.

Artide 10

1. Medical care and allied benefits
in respect of a morbid condition
shall comprise—

(a) general practitioner and specialist
in-patient and out-patient
care, including domiciliary visiting;

(b) dental care;

A rtikel 9

1. Varje medlem skall under föreskrivna
förhållanden tillförsäkra av
lagstiftningen skyddade personer
följande förmåner

a) sjukvård och därmed sammanhängande
förmåner vid sjukdomstillstånd; b)

kontantförmåner vid riskfall
som avses i artikel 6 b), c) och d).

2. Rätt till förmåner får ej göras
beroende av viss tids anställning,
viss tids försäkring eller erläggande
av avgifter, dock att då det gäller
yrkessjukdom viss tid kan föreskrivas,
under vilken vederbörande skall
ha varit utsatt för sjukdom srisken.

3. Förmånerna skall utgå så länge
följderna av det inträffade riskfallet
består, dock att i fråga om arbetsoförmåga
kontantförmåner icke behöver
utges för de tre första dagarna

a) om en medlems lagstiftning
vid tidpunkten för denna konventions
ikraftträdande innehåller föreskrifter
om karenstid och under förutsättning
att medlemmen i de rapporter
rörande tillämpningen av
denna konvention, som medlemmen
har att avge enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens
stadga, intygar att de skäl som medlemmen
haft för att begagna sig av
detta undantag alltjämt består; eller

b) om förklaring som avses i artikel
2 är i kraft.

Artikel 10

1. Sjukvård och därmed sammanhängande
förmåner skall vid sjukdomstillstånd
omfatta

a) såväl sluten som öppen vård
av allmänpraktiserande läkare och
av specialist, innefattande jämväl
hembesök;

b) tandvård;

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

maintenance in hospitals, convalescent
homes, sanatoria or other
medical institutions;

(e) dental, pharmaceutical and
other medical or surgical supplies,
including prosthetic appliances kept
in repair and renewed as necessary,
and eyeglasses;

(/) the care furnished by members
of such other professions as
may åt any time be legally recognised
as allied to the medical profession,
under the supervision of a
medical or dental practitioner; and

(g) the following treatment åt the
place of worlc, wherever possible:

(z) emergency treatment of persons
sustaining a serious accident;

(ii) follow-up treatment of
those whose injury is slight and
does not entail discontinuance of
work.

2. The benefits provided in accordance
with paragraph 1 of this
Article shall be afforded, using all
suitable means, with a view to maintaining,
restoring or, where this is
not possible, improving the health of
the injured person and his ability to
work and to attend to his personal
needs.

Article 11

1. Any Member which provides
medical care and allied benefits by
means of a general health scheme or
a medical care scheme for employed
persons may specify in its legislation
that such care shall be made available
to persons who have sustained
employment injuries on the same
terms as to other persons entitled
thereto, on condition that the rules
on the subject are so designed as to
avoid hardship.

c) sjulcsköterskevård i hemmet
eller på sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning
;

d) vård på sjukhus, konvalescenthem,
sanatorium eller annan sjukvårdsinrättning; e)

tandproteser o. d., läkemedel
jämte övriga medicinska eller kirurgiska
hjälpmedel, däri inbegripna
proteser samt erforderligt underhåll
och förnyande av sådana, ävensom
glasögon;

f) vård som under kontroll av läkare
eller tandläkare lämnas av andra
behöriga utövare av sjukvård;

g) behandling på arbetsplatsen
av följande art i den mån så är möjligt: i)

brådskande behandling av
personer, som drabbats av allvarligt
olycksfall;

ii) efterbehandling av personer
med lättare skador, vilka ej medför
avbrott i arbetet.

2. I enlighet med mom. 1 av denna
artikel tillhandahållen sjukvård
skall syfta till att med alla lämpliga
medel vidmakthålla, återställa eller,
om annat ej är möjligt, förbättra
den skadades hälsa samt förmåga att
arbeta och tillgodose sina personliga
behov.

Artikel 11

1. Varje medlem som tillhandahåller
sjukvård och därmed sammanhängande
förmåner genom ett
allmänt hälso- och sjukvårdssystem
eller genom ett sjukvårdssystem, för
anställda, kan i sin lagstiftning stadga
att sådan vård skall meddelas
personer som drabbats av yrkesskada
på samma villkor som gäller för
andra därtill berättigade personer,
under förutsättning att reglerna i
ämnet är utformade på sådant sätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

2. Any Meraber which provides
medical care and allied benefits by
reimbursing expenses may in its legislation
make special rnles in respect
of cases in which the extent,
duration or cost of such care exceed
reasonable limits, on condition that
the rules on the subject are not inconsistent
with the purpose stated in
paragraph 2 of Article 10 and are so
designed as to avoid hardship.

Article 12

Where a declaration provided for
in Article 2 is in force, medical care
and allied benefits shall include åt
least—

(a) general practitioner care, including
domiciliary visiting;

(b) specialist care åt hospitals för
in-patients and out-patients, and
such specialist care as may be available
outside hospitals;

(d) hospitalisation, where necessary;
and

(e) wherever possible, emergency
treatment åt the place of work of
persons sustaining an industrial accident.

Article 13

The cash benefit in respect of temporary
or initial incapacity for work
shall be a periodical payment calculated
in such a manner as to comply
either with the requirements of
Article 19 or with the requirements
of Article 20.

Article 14

1. Cash benefits in respect of loss

att vederbörande inte blir försatt i
en nödsituation

2. Varje medlem, som tillhandahåller
sjukvård och därmed sammanhängande
förmåner genom att
ersätta de utgifter som vederbörande
ådragit sig, kan i sin lagstiftning införa
särskilda bestämmelser för sådana
fall, då omfattningen eller varaktigheten
av eller kostnaderna för
sådan vård överstiger rimliga gränser,
under förutsättning att reglerna
i ämnet ej är oförenliga med det i artikel
10: 2 angivna målet samt vidare
är utformade på sådant sätt att
vederbörande inte blir försatt i en
nödsituation.

Artikel 12

När en jämlikt artikel 2 avgiven
förklaring är i kraft, skall sjukvård
och därmed sammanhängande
förmåner omfatta åtminstone

a) vård av allmänpraktiserande
läkare, innefattande jämväl hembesök; b)

specialistvård på sjukhus för
där intagna och för patienter i öppen
vård samt sådan specialistvård
som kan finnas tillgänglig utanför
sjukhus;

c) väsentliga läkemedel, som ordineras
av läkare eller annan legitimerad
utövare av sjukvård;

d) vård på sjukhus om så erfordras;
samt

e) i den mån så är möjligt brådskande
behandling på arbetsplatsen
av personer som drabbats av olycksfall
i arbete.

Artikel 13

Kontantförmåner vid tillfällig arbetsoförmåga
eller vid arbetsoförmåga
som befinner sig i ett inledande
skede skall bestå av en periodisk
utbetalning beräknad på sådant sätt
att den uppfyller kraven i artikel 19
eller artikel 20.

Artikel 14

1. Vid förlust av förvärvsförmå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

of earning capacity likely to be permanent
or corresponding loss of faculty
shall be payable in all cases in
which such loss, in excess of a prescribed
degree, remains åt the expiration
of the period during which
benefits are payable in accordance
with Article 13.

2. In case of total loss of earning
capacity likely to be permanent or
corresponding loss of faculty, the
benefit shall be a periodical payment
calculated in such a manner as to
comply either with the requirements
of Article 19 or with the requirements
of Article 20.

3. In case of substantial partial
loss of earning capacity likely to be
permanent which is in excess of a
prescribed degree, or corresponding
loss of faculty, the benefit shall be a
periodical payment representing a
suitable proportion of that provided
for in paragraph 2 of this Article.

4. In case of partial loss of earning
capacity likely to be permanent
which is not substantial but which
is in excess of the prescribed degree
referred to in paragraph 1 of this
Article, or corresponding loss of faculty,
the cash benefit may take the
form of a lump sum payment.

5. The degrees of loss of earning
capacity or corresponding loss of
faculty referred to in paragraphs 1
and 3 of this Article shall be prescribed
in such manner as to avoid
hardship.

Article 15

1. In exceptional circumstances,
and with the agreement of the injured
person, all or part of the peri -

gan, som sannolikt kommer att bli
bestående, eller vid motsvarande förlust
av den fysiska prestationsförmågan,
skall kontantförmåner utges
i alla sådana fall då förlusten överstiger
en viss föreskriven grad samt
består vid utgången av den period
under vilken förmånerna skall utges
i enlighet med artikel 13.

2. Vid fullständig förlust av förvärvsförmågan,
som sannolikt kommer
att bli bestående, eller vid motsvarande
förlust av den fysiska prestationsförmågan,
skall förmånen utgöras
av periodiska utbetalningar
beräknade i enlighet med bestämmelserna
i artikel 19 eller artikel
20.

3. Vid avsevärd partiell förlust av

förvärvsförmågan, som sannolikt
kommer att bli bestående och som
överstiger viss föreskriven grad, eller
vid motsvarande förlust av den

fysiska prestationsförmågan, skall
förmånen utgöras av periodiska utbetalningar,
vilka motsvarar en skälig
andel av den i mom. 2 ovan angivna
förmånen.

4. Vid partiell förlust av förvärvsförmågan,
som sannolikt kommer

att bli bestående och som, ehuru icke
avsevärd, likväl överstiger den i
mom. 1 ovan angivna graden, eller
vid motsvarande förlust av den

fysiska prestationsförmågan, kan
kontantförmånen utgå i form av ett
engångsbelopp.

5. Den grad av förlust av för värvsförmågan

eller av motsvarande
förlust av den fysiska prestationsförmågan,
till vilken hänvisas i mom.
1 och 3 av denna artikel, skall anges
på sådant sätt att vederbörande
inte blir försatt i en nödsituation.

Artikel 15

1. I undantagsfall kan med den
skadades samtycke de i artikel 14
mom. 2 och 3 avsedda periodiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

odical payment provided for in paragraphs
2 and 3 of Artide 14 may be
converted into a lump sum corresponding
to the actuarial equivalent
thereof when the competent authority
lias reason to believe that such
lump sum will be utilised in a manner
which is particularly advantageous
for the injured person.

2. Where a declaration provided
for in Article 2 is in force and the
Member concerned considers that it
lacks the necessary administrative
facilities for periodical payments, the
periodical payment provided for in
paragraphs 2 and 3 of Article 14
may be converted into a lump sum
corresponding to the actuarial equivalent
thereof, as computed on the
basis of available data.

Article 16

Increments in periodical payments
or other supplementary or special
benefits, as prescribed, shall be provided
for disabled persons requiring
the constant help or attendance of
another person.

Article 17

The conditions in which periodical
payments due in respect of loss of
earning capacity or corresponding
loss of faculty shall be reassessed,
suspended or cancelled by reference
to a change in the degree of loss shall
be prescribed.

Article 18

1. The cash benefit in respect of
death of the breadwinner shall be a
periodical payment to a widow as
prescribed, a disabled and dependent
widower, dependent children of the
deceased and other persons as may
be prescribed; this payment shall be
calculated in such a manner as to

utbetalningarna helt eller delvis utbytas
mot ett engångsbelopp som
motsvarar det försäkringsmatematiska
värdet av nämnda utbetalningar,
när vederbörande myndighet har
anledning antaga, att engångsbeloppet
kommer att användas på ett
för den skadade särskilt fördelaktigt
sätt.

2. Om förklaring som avses i artikel
2 är i kraft och vederbörande
medlemsstat anser sig sakna erforderliga
administrativa resurser för
att garantera regelbundna periodiska
utbetalningar, kan de periodiska
utbetalningar som avses i artikel 14
mom. 2 och 3 utbytas mot ett engångsbelopp,
som motsvarar det
försäkringsmatematiska värdet av
nämnda utbetalningar, beräknat på
grundval av tillgängliga uppgifter.

Artikel 16

Höjningar av de periodiska utbetalningarna
eller andra kompletterande
eller speciella förmåner, varom
föreskrifter kan finnas, skall utgå
till handikappade, som är i behov
av stadigvarande hjälp eller tillsyn
av annan person.

Artikel 17

Den nationella lagstiftningen skall
bestämma under vilka omständigheter
de periodiska utbetalningarna
med avseende på förlust av förvärvsförmågan
eller motsvarande förlust
av den fysiska prestationsförmågan
skall omprövas, innehållas eller
upphävas med hänsyn till eventuella
förändringar i graden av sådan
förlust.

Artikel 18

1. Vid familjeförsörjarens död skall
kontantförmånen utgöras av periodiska
utbetalningar till änka i enlighet
med vad som föreskrives i den
nationella lagstiftningen, till handikappad
änkling, som varit beroende
av den avlidna för sin försörjning,
till den avlidnes beroende barn samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

comply either with the requirements
of Article 19 or with the requirements
of Article 20: Provided that
it shall not be necessary to make
provision for a benefit to a disabled
and dependent widower where the
cash benefits to other survivors are
appreciably in excess of those required
by this Convention and where
social security schemes other than
employment injury schemes provide
to such widower benefits which are
appreciably in excess of those in respect
of invalidity required under
the Social Security (Minimum Standards)
Convention, 1952.

2. In addition, a funeral benefit
shall be provided åt a prescribed rate
which shall not be less than the normal
cost of a funeral: Provided that
where cash benefits to survivors are
appreciably in excess of those required
by this Convention the right
to funeral benefit may be made subject
to prescribed conditions.

3. Where a declaration provided
for in article 2 is in force and the
Member concerned considers that it
lacks the necessary administrative
facilities for periodical payments, the
periodical payment provided for in
paragraph 1 of this Article may be
converted into a lump sum corresponding
to the actuarial equivalent
thereof, as computed on the basis of
available data.

Article 19

till andra personer som kan finnas
angivna i nämnda nationella lagstiftning;
dessa utbetalningar skall
beräknas i enlighet med bestämmelserna
i artikel 19 eller artikel 20.
Förmån till handikappad och beroende
änkling behöver dock icke utgivas,
om kontantförmånerna till
andra efterlevande är avsevärt högre
än de som kräves enligt denna
konvention och om enligt andra system
för social trygghet än yrkesskadesystem
till sådan änkling utgår
förmåner, vilka är avsevärt högre än
de som kräves i fråga om förmåner
vid invaliditet enligt konventionen
angående social trygghet (minimistandard),
1952.

2. Dessutom skall begravningshjälp
utges med ett föreskrivet belopp
som icke får understiga de normala
kostnaderna för en begravning;
rätten till denna förmån kan
emellertid göras beroende av föreskrivna
villkor, då kontantförmånerna
till efterlevande avsevärt överstiger
de som anges i denna konvention.

3. Om förklaring som avses i artikel
2 är i kraft och vederbörande
medlemsstat anser sig sakna erforderliga
administrativa resurser för
att garantera regelbundna periodiska
utbetalningar, kan de periodiska
utbetalningar som avses i mom. 1 av
denna artikel utbytas mot ett engångsbelopp,
som motsvarar det försäkringsmatematiska
värdet av
nämnda utbetalningar, beräknat på
grundval av tillgängliga uppgifter.

Artikel 19

1. Vid periodisk utbetalning, varå
denna artikel äger tillämpning, skall
förmånens belopp, ökat med beloppet
av familjebidrag, som kan utgå
under den tid riskfallet omfattar, vara
sådant, att det för i bifogade tabell
II angiven standardförmånstagare
vid riskfallet i fråga utgör minst
i tabellen angiven procent av sum -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

least the percenLage indicated therein
of the total of the previous earnings
of the beneficiary or his breadwinner
and of the amount of any
family allowances payable to a person
protected with the same family
responsibilities as the standard benTiciary.

2. The previous earnings of the
beneficiary or his breadwinner shall
be calculated according to prescribed
rules, and, wliere the persons protected
or their breadwinners are arranged
in classes according to their
earnings, their previous earnings
may be calculated from the basic
earnings of the classes to which they
belonged.

3. A maximum limit may be prescribed
for the rate of the benefit or
for the earnings taken into account
for the calculation of the benefit,
provided that the maximum limit is
fixed in such a way that the provisions
of paragraph 1 of this Article
are complied with where the previous
earnings of the beneficiary or
his breadwinner are equal to or lower
than the wage of a skilled manual
male employee.

4. The previous earnings of the
beneficiary or his breadwinner, the
wage of the skilled manual male employee,
the benefit and any family
allowances shall be calculated on the
same time basis.

5. For the other beneficiaries the
benefit shall bear a reasonable relation
to the benefit for the standard
beneficiary.

6. För the purpose of this Article,
a skilled manual male employee shall
be—

(a) a fitter or turner in the manufacture
of machinery other than
electrical machinery; or

(b) a person deemed typical of
skilled labour selected in accordance
with the provisions of the following
paragraph; or

man av förmånstagarens eller hans
familjeförsörjares tidigare inkomster
och beloppet av familjebidrag
som kan utgå till en skyddad person
med samma försörjningsplikt som
standardförmånstagaren.

2. Förmånstagarens eller hans
försörj ares tidigare inkomster skall
beräknas enligt föreskrivna regler;
när de skyddade personerna eller deras
försörjare är uppdelade i inkomstklasser,
får deras tidigare inkomster
beräknas efter de nedre
gränserna inom de inkomstintervaller
vilka de tillhörde.

3. För förmånsbeloppet liksom
för de inkomster vilka ligger till
grund för beräkningen av förmånen
får fastställas ett högsta belopp, under
förutsättning att detta bestämmes
på sådant sätt, att föreskrifterna
i mom. 1 av denna artikel uppfylles,
när förmånstagarens eller hans
försörj ares tidigare inkomster icke
överstiger en yrkesutbildad manlig
kroppsarbetares lön.

4. Förmånstagarens eller hans
försörj ares tidigare inkomster, en
yrkesutbildad manlig kroppsarbetares
lön, förmånen och familjebidragen
skall samtliga beräknas i förhållande
till samma tidsenhet.

5. Vad beträffar övriga förmånstagare
skall förmånen stå i skäligt
förhållande till standardförmånstagarens
förmån.

6. I denna artikel avses med yrkesutbildad
manlig kroppsarbetare

a) hopsättare eller svarvare inom
industri för tillverkning av andra
maskiner än elektriska sådana; eller

b) person, som kan anses typisk
för yrkesutbildad arbetskraft, utvald
i enlighet med föreskrifterna i mom.
7; eller

c) person, vars inkomst är lika

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

such as to be equal to or greater
than the earnings of 75 per cent of
all the persons protected, such earnings
to be determined on the basis of
annual or shorter periods as may be
prescribed; or

(d) a person whose earnings are
equal to 125 per cent of the average
earnings of all the persons protected.

7. The person deemed typical of
skilled labour for the purpose of
clause (b) of the preceding paragraph
shall be a person employed in
the major group of economic activities
with the largest number of economically
active male persons protected
in the contingency in question,
or of the breadwinners of the
persons protected, as the case may
be, in the division comprising the
largest number of such persons or
breadwinners; for this purpose, the
international standard industrial
classification of all economic activities,
adopted by the Economic and
Social Council of the United Nations
åt its Seventh Session on 27 August
1948, as amended and reproduced in
the Annex to this Convention, or
such classification as åt any time
further amended, shall be used.

8. Where the rate of benefit varies
by region, the skilled manual
male employee may be determined
for each region in accordance with
paragraphs 6 and 7 of this Article.

9. The wage of the skilled manual
male employee shall be determined
on the basis of the rates of wages för
normal hours of work fixed by collective
agreements, by or in pursuance
of national laws or regulations,
where applicable, or by custom including
cost-of-living allowances, if
any; where such rates differ by region
but paragraph 8 of this Article
is not applied, the median rate shall
be taken.

10. No peiäodical payment shall

med eller överstiger den inkomst
som uppnås av 75 procent av alla
skyddade personer, varvid inkomsterna
skall beräknas för ett år eller
kortare tid, i enlighet med vad därom
kan vara föreskrivet; eller ock

d) person, vars inkomster är lika
med 125 procent av genomsnittsinkomsterna
för samtliga skyddade.

7. Såsom typisk för yrkesutbildad
arbetskraft enligt mom. 6 b) skall
anses person, som tillhör den undergrupp,
vilken med hänsyn till antalet
av ifrågavarande riskskydd omfattade
manliga förvärvsarbetande
eller med hänsyn till antalet försörjare
för skyddade personer, utgör
den största gruppen inom den huvudgrupp,
som i sig innesluter det
största antalet dylika förvärvsarbetande
eller försörj are; vid bedömandet
härav skall begagnas den av Förenta
Nationernas ekonomiska och
sociala råd vid dess sjunde sammanträde
den 27 augusti 1948 antagna, i
reviderat skick såsom bilaga till
denna konvention fogade internationella
standardindelningen av all
ekonomisk verksamhet efter verksamhetens
art med de ändringar,
som senare kan komma att vidtagas
i nämnda indelning.

8. Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, får den yrkesutbildade
manlige kroppsarbetaren
för varje område utväljas i enlighet
med mom. 6 och 7 av denna artikel.

9. Yrkesutbildad manlig kroppsarbetares
lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbetstid
gällande lönen — såsom denna fastställts
genom kollektivavtal, eller, i
förekommande fall, genom eller i
kraft av nationell lagstiftning eller
genom sedvana — inklusive dyrtidstillägg,
om sådana utgår; i de fall då
den sålunda bestämda lönen varierar
mellan olika områden, men mom. 8
av denna artikel ej tillämpas, skall
medianlönen användas.

10. Periodisk utbetalning får icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

be less than a prescribed minimum
amount.

Article 20

1. In the case of a periodical payment
to which this Article applies,
the rate of the benefit, increased by
the amount of any family allowances
payable during the contingency,
shall be such as to attain, in respect
of the contingency in question, for
the standard beneficiary indicated in
Schedule II to this Convention, åt
least the percentage indicated therein
of the total of the wage of an ordinary
adult male labourer and of
the amount of any family allowances
payable to a person protected with
the same family responsibilities as
the standard beneficiary.

2. The wage of the ordinary adult
male labourer, the benefit and any
family allowances shall be calculated
on the same time basis.

3. For the other bencficiaries, the
benefit shall bear a reasonable relation
to the benefit for the standard
beneficiary.

4. For the purpose of this Article,
the ordinary adult male labourer
shall be—

(a) a person deemed typical of
unskilled labour in the manufactnre
of machinery other than electrical
machinery; or

(b) a person deemed typical of
unskilled labour selected in accordance
with the provisions of the following
paragraph.

5. The person deemed typical of
unskilled labour for the purpose of
clause (b) of the preceding paragraph
shall be a person employed in
the major group of economic activities
with the largest number of economically
active male persons protected
in the contingency in question,
or of the breadwinners of the
persons protected, as the case may
be, in the division comprising the

utgå med lägre belopp än det föreskrivna
minimibeloppet.

Artikel 20

1. Vid periodisk utbetalning varå
denna artikel äger tillämpning, skall
förmånens belopp, ökat med beloppet
av familjebidrag, som kan utgå under
den tid riskfallet omfattar vara sådant,
att det för i bifogade tabell II
angiven standardförmånstagare vid
riskfallet i fråga utgör minst i tabellen
angiven procent av summan av
en vanlig vuxen manlig arbetares
lön och beloppet av familjebidrag
som kan utgå till en skyddad person
med samma försörjningsplikt som
standardförmånstagaren.

2. En vanlig vuxen manlig arbetares
lön, förmånen och familjebidragen
skall samtliga beräknas i förhållande
till samma tidsenhet.

3. Vad beträffar övriga förmånstagare
skall förmånen stå i skäligt
förhållande till standardförmånstagarens
förmån.

4. I denna artikel avses med vanlig
vuxen manlig arbetare

a) person, som kan anses typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft
inom industri för tillverkning av
andra maskiner än elektriska sådana;
eller

b) person, som kan anses typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft
utvald i enlighet med föreskrifterna
i mom. 5.

5. Såsom typisk för icke yrkesutbildad
arbetskraft enligt mom. 4 b)
skall anses person, som tillhör den
undergrupp, vilken med hänsyn till
antalet av ifrågavarande riskskydd
omfattade manliga förvärvsarbetande
eller med hänsyn till antalet försörj
are för skyddade personer, utgör
den största gruppen inom den
huvudgrupp, som i sig innesluter det
största antalet dylika förvärvsarbe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

largest number of such persons or
breadwinners; for this purpose the
internafional standard industrial
classification of all economic activities,
adopted by the Economic and
Social Council of the United Nations
åt its Seventh Session on 27 August
1948, as amended and reproduced in
the Annex to this Convention, or
such classification as åt any time''
further amended, sliall be used.

6. Where the rate of benefit varies
by region, the ordinary adult
male labourer may be determined
for each region in accordance with
paragraphs 4 and 5 of this Article.

7. The wage of the ordinary adult
male labourer shall be determined
on the basis of the rates of wages
for normal hours of work fixed by
collective agreements, by or in pursuance
of national laws or regulations,
where applicable, or by custom,
including cost-of-living allowances
if any, where such rates differ
by region but paragraph 6 of this
Article is not applied, the median
rate shall be taken.

8. No periodical payment shall be
less than a prescribed minimum
amount.

Article 21

1. The rates of cash benefits currently
payable pursuant to paragraphs
2 and 3 of Article 14 and paragraph
1 of Article 18 shall be reviewed
following substantial changes
in the general level of earnings where
these result from substantial changes
in the cost of living.

2. Each Member shall include the
findings of such reviews in its reports
upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the International
Labour Organisation, and
shall specify any action taken.

tande eller försörj are; vid bedömandet
härav skall begagnas den av Förenta
Nationernas ekonomiska och sociala
råd vid dess sjunde sammanträde
den 27 augusti 1948 antagna i
reviderat skick såsom bilaga till denna
konvention fogade internationella
standardindelningen av all ekonomisk
verksamhet efter verksamhetens
art med de ändringar, som
senare kan komma att vidtagas i
nämnda indelning.

6. Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, får den vanliga
vuxna manliga arbetaren för varje
område utväljas i enlighet med mom.
4 och 5 av denna artikel.

7. Den vanliga vuxna manliga arbetarens
lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbetstid
gällande lönen — såsom denna
fastställts genom kollektivavtal eller,
i förekommande fall, genom eller
i kraft av nationell lagstiftning
eller genom sedvana — inklusive
dyrtidstillägg, om sådana utgår; i de
fall då den sålunda bestämda lönen
varierar mellan olika områden, men
mom. 6 av denna artikel icke tillämpas,
skall medianlönen användas.

8. Periodisk utbetalning får icke
utgå med lägre belopp än det föreskrivna
minimibeloppet.

Artikel 21

1. Storleken av löpande kontantförmåner,
som utbetalas enligt artikel
14 mom. 2 och 3 samt artikel
18 mom. 1, skall göras till föremål
för översyn i anslutning till väsentliga
ändringar i den allmänna lönenivån,
då sådana föranledes av väsentliga
ändringar i levnadskostnaderna.

2. Varje medlem skall i sina rapporter
angående tillämpningen av
denna konvention, vilka medlemmen
har att avge enligt artikel 22 av
Internationella arbetsorganisationens
stadga, lämna upplysning om resultatet
av en sådan översyn samt till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Article 22

1. A benefit to which a person
protected would otherwise be entitled
in compliance with this Convention
may be suspended to such
extent as may be prescribed—

(a) as long as the person concerned
is absent from the territory
of the Member;

(b) as long as the person concerned
is maintained åt public expense
or åt the expense of a social
security institution or service;

(d) where the employment injury
has been caused by a criminal offence
committed by the person concerned; (e)

where the employment injury
has been caused by voluntary intoxication
or by the serious and wilful
misconduct of the person concerned; (f)

where the person concerned,
without good cause, neglects to make
use of the medical care and allied
benefits or the rehabilitation services
placed åt his disposal, or fails
to comply with rules prescribed for
verifying the occurrence or continuance
of the contingency or for the
conduct of beneficiaries; and

(g) as long as the surviving
spouse is living with another person
as spouse.

2. In the cases and within the
limits prescribed, part of the cash
benefit otherwise due shall be paid
to the dependants of the person concerned.

Artide 23

1. Every claimant shall have a
right of appeal in the case of refusal
of the benefit or complaint as to its

lika ange de åtgärder denna föranlett.

Artikel 22

1. Förmån, vartill skyddad person
eljest skulle vara berättigad i enlighet
med denna konvention, får
innehållas i den utsträckning som
kan vara föreskriven,

a) så länge vederbörande befinner
sig utanför medlemsstatens territorium
;

b) så länge vederbörande försörjes
av allmänna medel eller på social
trygghetsinstitutions bekostnad;

c) om vederbörande sökt utfå förmån
under falska förutsättningar;

d) om yrkesskadan framkallats
av ett av vederbörande begånget
brott;

e) om yrkesskadan förorsakats av
frivilligt intagande av förgiftningsämnen
eller framkallats av en av vederbörande
avsiktligen begången allvarlig
förseelse;

f) om vederbörande utan giltigt
skäl underlåter att utnyttja till hans
förfogande stående sjukvårds- och
därmed sammanhängande anordningar
eller arbetsvårdsanordningar
eller icke iakttager för styrkande av
riskfallets inträffande eller fortvaro
eller för förmånstagarnas uppförande
föreskrivna regler;

g) så länge efterlevande make
sammanlever med annan person under
äktenskapsliknande förhållanden.

2. I föreskrivna fall och inom föreskrivna
gränser skall en del av
kontantförmånerna, som normalt
skulle ha erlagts annorledes, utbetalas
till dem som för sin försörjning
är beroende av vederbörande.

Artikel 23

1. Envar som gör anspråk på förmån
skall ha rätt att anföra besvär
över avslag på framställning därom

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

quality or quantity.

2. Where in the application of
this Convention a government department
responsible to a legislature
is entrusted with the administration
of inedical care, the right of appeal
provided for in paragraph 1 of this
Article may be replaced by a right
to have a complaint concerning the
refusal of medical care or the quality
of the care received investigated
by the appropriate authority.

3. Where a claim is settled by a
special tribunal established to deal
with employment injury benefit
questions or with social security
questions in general and on which
the persons protected are represented,
no right of appeal shall be required.

Article 24

1. Where the administration is
not entrusted to an institution regulated
by the public authorities or to
a government department responsible
to a legislature, representatives
of the persons protected shall participate
in the management, or be
associated therewith in a consultative
capacity, under prescribed conditions;
national legislation may
likewise decide as to the participation
of representatives of employers
and of the public authorities.

2. The Member shall accept general
responsibility for the proper administration
of the institutions of
services concerned in the application
of this Convention.

Article 25

Each Member shall accept general
responsibility for the due provision
of the benefits provided in compliance
with this Convention and shall
take all measures required for this
purpose.

samt klagan rörande dess beskaffenhet
eller storlek.

2. När vid tillämpningen av förevarande
konvention ett inför den
lagstiftande församlingen ansvarigt
regeringsorgan sköter administrationen
av sjukvården kan i mom. 1 avsedd
besvärsrätt ersättas med en rätt
att få klagan över vägrad sjukvård
eller beskaffenheten av meddelad
vård prövad av vederbörande
myndighet.

3. När ansökan om förmån avgöres
av en för behandling av frågor
om förmåner vid yrkesskada eller
av socialförsäkringsfrågor i allmänhet
särskilt inrättad domstol, i vilken
de skyddade personerna är representerade,
är besvärsrätt icke erforderlig.

Artikel 24

1. När administrationen icke skötes
av institution under kontroll av
offentlig myndighet eller av ett inför
den lagstiftande församlingen ansvarigt
regeringsorgan, skall representanter
för de skyddade personerna
medverka vid administrationen eller
knytas till denna i egenskap av rådgivare
under föreskrivna villkor; den
nationella lagstiftningen kan även
innehålla bestämmelser om representation
för arbetsgivare och för offentliga
myndigheter.

2. Medlemmen skall ikläda sig det
allmänna ansvaret för behörig administration
av de institutioner och
inrättningar, som har hand om tilllämpningen
av denna konvention.

Artikel 25

Varje medlem skall ikläda sig det
allmänna ansvaret för vederbörligt
tillhandahållande av de förmåner
som skall utgå enligt denna konvention
och vidtaga alla nödiga åtgärder
i sådant syfte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Article 26

1. Each Member shall, under prescribed
conditions—

(a) take measures to prevent industrial
accidents and occupational
diseases;

(b) provide rehabilitation services
which are designed to prepare a
disabled person wherever possible
for the resumption of his previous
activity, or, if this is not possible,
the most suitable alternative gainful
activity, having regard to his aptitudes
and capacity; and

2. Each Member shall as far as
possible furnish in its reports upon
the application of this Convention
submitted under article 22 of the
Constitution of the International Labour
Organisation information concerning
the frequency and severity
of industrial accidents.

Artide 27

Each Member shall within its territory
assure to non-nationals equality
of treatment with its own nationals
as regards employment injury
benefits.

Artide 28

1. This Convention revises the
Workmen’s Compensation (Agriculture)
Convention, 1921, the Work-j
men’s Compensation (Accidents)
Convention, 1925, the Workmen’s
Compensation (Occupational Diseases)
Convention, 1925, and the Workmen’s
Compensation (Occupational
Diseases) Convention (Revised),
1934.

2. Ratification of this Convention
by a Member which is a party to the
Workmen’s Compensation (Occupational
Diseases) Convention (Revised),
1934, shall, in accordance
with Article 8 thereof, ipso jure in -

Artikel 26

1. Varje medlem skall under föreskrivna
villkor

a) vidtaga åtgärder för att förebygga
olycksfall i arbete och yrkessjukdomar; b)

tillhandahålla arbetsvårdsanordningar,
vilka är ägnade att så
långt möjligt förbereda en yrkesskadad
person för ett återupptagande av
hans tidigare verksamhet eller, om
detta ej låter sig göra, av annat förvärvsarbete,
som passar bäst med
hänsyn till hans läggning och färdigheter; c)

vidtaga åtgärder för att främja
placering av yrkesskadade i lämpligt
arbete.

2. Varje medlem skall så långt
möjligt i sina rapporter angående
tillämpningen av denna konvention,
vilka medlemmen har att avge enligt
artikel 22 av Internationella arbetsorganisationens
stadga, lämna upplysningar
om frekvensen och svårighetsgraden
av olycksfall i arbete.

Artikel 27

Varje medlem skall inom sitt område
tillförsäkra utlänningar likställighet
med landets egna medborgare
i fråga om förmåner vid yrkesskada.

Artikel 28

1. Genom denna konvention revideras
konventionen om ersättning
för olycksfall i arbete inom jordbruket,
1921, konventionen om ersättning
för olycksfall i arbete, 1925,
konventionen om ersättning för yrkessjukdomar,
1925, samt den reviderade
konventionen om ersättning
för yrkessjukdomar, 1934.

2. Om medlem, som anslutit sig
till den reviderade konventionen om
yrkessjukdomar (1934), ratificerar
förevarande konvention, skall detta
i enlighet med artikel 8 av förstnämnda
konvention ipso jure med -

Kungi. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

volve the immediate denunciation of
that Convention, if and when this
Convention shall have come into
force, but the coming into force of
this Convention shall not close that
Convention to further ratification.

Article 29

In conformity with Article 75 of
the Social Security (Minimum Standards)
Convention, 1952, Part VI of
that Convention and the relevant provisions
of other Parts thereof shall
cease to apply to any Member having
ratified this Convention as from the
date åt which this Convention comes
into force for that Member, but acceptance
of the obligations of this
Convention shall be deemed to constitute
acceptance of the obligations
of Part VI of the Social Security
(Minimum Standards) Convention,
1952, and the relevant provisions of
other Parts thereof, for the purpose
of Article 2 of the said Convention.

Artide 30

If any Convention which may be
adopted subsequently by the Conference
concerning any snbject or subjects
dealt with in this Convention
so provides, such provisions of this
Convention as may be specified in
the said Convention shall cease to
apply to any Member having ratified
the said Convention as from the
date åt which the said Convention
comes into force for that Member.

föra omedelbar uppsägning därav,
om och när förevarande konvention
träder i kraft, men sådant ikraftträdande
skall ej utgöra hinder för
ytterligare ratifikationer av förstnämnda
konvention.

Artikel 29

I enlighet med artikel 75 av konventionen
om minimistandard för
social trygghet, 1952, skall del VI
och motsvarande bestämmelser i
andra delar därav upphöra att gälla
för medlem, som ratificerat förevarande
konvention, från och med den
dag, då den träder i kraft för medlemmen,
men ett godtagande av förpliktelserna
i förevarande konvention
skall anses innebära ett godtagande
av förpliktelserna i del VI av
konventionen om minimistandard
för social trygghet, 1952, och motsvarande
bestämmelser i andra delar
därav i och för uppfyllande av artikel
2 av sistnämnda konvention.

Artikel 30

Om en konvention, som senare
kan komma att antagas av konferensen
i fråga om något eller några av
de i förevarande konvention behandlade
ämnena, så stadgar, skall
sådana bestämmelser i förevarande
konvention, vilka i den nya konventionen
särskilt anges, upphöra att
gälla för medlem, som ratificerat
den nya konventionen, från och med
den dag, då sistnämnda konvention
träder i kraft för medlemmen.

Artide 31

1. The International Labour Conference
may, åt any session åt which
the matter is included in its agenda,
adopt by a two-thirds majority
amendments to Schednle I to this
Convention.

2. Such amendments shall take
effect in respect of any Member already
a party to the Convention
when such Member notifies the Di -

Artikel 31

1. Internationella arbetskonferensen
kan vid varje sammanträde, på
vars dagordning ämnet finns uppfört,
med två tredjedelars majoritet
antaga ändringar i den vid denna
konvention fogade tabell I.

2. Ändringar som nu sagts skall
för varje medlem, som redan anslutit
sig till konventionen, träda i kraft
när sådan medlem underrättar In -

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

rector-General of the International
Labour Office of its acceptance
thereof.

3. Unless the Conference otherwise
decides when adopting an
amendment, an amendment shall be
effective, by reason of its adoption
by the Conference, in respect of any
Member subsequently ratifying the
Convention.

Article 32

The formal ratifications of this
Convention shall be commimicated
to the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 33

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention
shall come into force for any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

Artide 3b

1. A Member which has ratified
this Convention may denounce it
after the expiration of ten years
from the date on which the Convention
first comes into force, by an act
communicated to the Director-General
of the International Labour Office
for registration. Such denunciation
shall not take effeet until one
year after the date on which it is
registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does
not, within the year following the
expiration of the period of ten years

ternationella arbetsbyråns generaldirektör
om dess godtagande av ändringarna.

3. Om konferensen ej annorledes
beslutar vid antagandet av en ändring,
skall ändringen i och med att
den antagits av konferensen bli gällande
för varje medlem, som därefter
ratificerar konventionen.

Artikel 32

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skall delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 33

1. Denna konvention är bindande
endast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

A rtikel 3b

1. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse som
delges Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering.
Uppsägningen träder ej i kraft förrän
ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående
moment nämnda tioårsperioden

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

mentioned in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided for in this Article,
will be bound for another period of
ten years and, thereafter, may denounce
this Convention åt the expiration
of each period of ten years under
the terms provided för in this
Article.

Article 35

1. The Director-General of the International
Labour Office shall notify
all Members of the International
Labour Organisation of the registration
of all ratifications and denunciations
communicated to him by the
Members of the Organisation.

2. When notifying the Members
of the Organisation of the registration
of the second ratification communicated
to him, the Director-General
shall draw the attention of the
Members of the Organisation to the
date upon which the Convention will
come into force.

Article 36

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration
in accordance with article 102 of the
Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications and
acts of denunciation registered by
him in accordance with the provisions
of the preceding Artides.

Article 37

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference a
report on the working of this Convention
and shall examine the desirability
of placing on the agenda
of the Conference the question of its
revision in whole or in part.

gör bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara
bunden för en ny period av tio år
och kan därefter, med iakttagande
av de i denna artikel föreskrivna
villkoren, uppsäga konventionen vid
utgången av varje följande tioårsperiod.

Artikel 35

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer och uppsägningar,
som delgivits honom av
organisationens medlemmar.

2. När generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar
om registreringen av den andra ratifikationen
i ordningen, som delgivits
honom, har han att fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den
dag, då konventionen kommer att
träda i kraft.

Artikel 36

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation
och uppsägning, som av honom
registrerats i enlighet med bestämmelserna
i föregående artiklar.

Artikel 37

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under
övervägande, huruvida anledning
föreligger att på konferensens
dagordning uppföra frågan om dess
revision, helt eller delvis.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Article 38

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Convention
in whole or in part, then, unless
the new Convention otherwise
provides—

(a) the ratification by a Meinber
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate denunciation
of this Convention, notwithstanding
the provisions of Article
34 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the
new revising Convention comes into
force this Convention shall cease to
be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case rernain in force in its actual
form and content for those Members
which have ratified it but have not
ratified the revising Convention.

Artide 39

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

Artikel 38

1. Om konferensen antager en ny
konvention, innebärande revision,
helt eller delvis, av denna konvention,
och den nya konventionen ej
föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation
av den nya, reviderade konventionen,
försåvitt denna trätt i kraft,
ipso jure medföra omedelbar uppsägning
av förevarande konvention,
utan hinder av vad i artikel 34 ovan
stadgas;

b) skall från den dag, då den nya
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma men icke ratificerat
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 39

De engelska och franska texterna
till denna konvention skall ha lika
vitsord.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Schedule I. List of occupational diseases

Occupational diseases

Work involving exposure to risk

1. Pneumoconioses caused by sclerogenetic
mineral dust (silicosis, anthracosilicosis,
asbestosis) and silico-tuberculosis
provided that silicosis is an
essential factor in causing the resultat
incapacity or death.

2. Diseases caused by beryllium or its
toxic compounds.

3. Diseases caused by phosphorus or its
toxic compounds.

4. Diseases caused by chrome or its toxic
compounds.

5. Diseases caused by manganese or its
toxic compounds.

6. Diseases caused by arsenic or its toxic
compounds.

7. Diseases caused by mercury or its toxic
compounds.

8. Diseases caused by lead or its toxic
compounds.

9. Diseases caused by carbon bisulphide.

10. Diseases caused by the toxic halogen
derivatives of hydrocarbons of the
aliphatic series.

11. Diseases caused by benzene or its toxic
homologues.

12. Diseases caused by nitro- and amidotoxic
derivatives of benzene or its homologues.

13. Diseases caused by ionising radiations.

14. Primary epitheliomatous cancer of the
skin caused by tar, pitch, bitumen,
mineral oil, anthracene, or the compounds,
products or residues of these
substances.

15. Anthrax infection.

All work involving exposure to the risk
concerned.

All work involving exposure to the action
of ionising radiations.

All work involving exposure to the risks
concerned.

Work in connection with animals infected
with anthrax. Handling of animal carcasses
or parts of such carcasses including
hides hoofs and horns. Loading and unloading
or transport of merchandise which
may have been contaminated by animals
or animal carcasses infected with anthrax.

Schedule II. Periodical payments to standard beneficiaries

Contingency	Standard beneficiary	Percentage
1. Temporary or initial incapacity for	Man with wife and two	60
work	children
2. Total loss of earning capacity or corre-	Man with wife and two	60
sponding loss of faculty	children
3. Death of breadwinner	Widow with two children	50

Kungl. May.ts proposition nr 15 år 1969

Tabell I. Förteckning över yrkessjukdomar

10.

11.

12.

13.

14.

15.

Yrkessjukdomar

Pneumokonioser orsakade av sklerogenetiskt
mineralstoft (silikos, antrakosilikos,
asbestos) och silikotuberkulos,
förutsatt att silikos i väsentlig grad
orsakat arbetsoförmågan eller döden
Sjukdomar orsakade av beryllium eller
giftig förening därav
Sjukdomar orsakade av fosfor eller giftig
förening därav

Sjukdomar orsakade av krom eller giftig
förening därav

Sjukdomar orsakade av mangan eller
giftig förening därav
Sjukdomar orsakade av arsenik eller
giftig förening därav
Sjukdomar orsakade av kvicksilver eller
giftig förening därav
Sjukdomar orsakade av bly eller giftig
förening därav

Sjukdomar orsakade av kolsvavla
Sjukdomar orsakade av giftiga halogenderivat
av kolväten av den alifatiska
serien

Sjukdomar orsakade av bensol eller
dess giftiga homologer
Sjukdomar orsakade av nitro- och amidotoxiska
derivat av bensol eller dess
homologer

Sjukdomar orsakade av joniserande
strålning

Primär hudkräfta, orsakad av tjära,
beck, asfalt, mineralolja och antracin
eller föreningar, produkter eller rester
av dessa ämnen
Mjältbrand

Farligt arbete

Allt arbete, där arbetstagaren är utsatt för
ifrågavarande risk

Allt arbete, där arbetstagaren varit utsatt
för joniserande strålning
Allt arbete, där arbetstagaren är utsatt för
ifrågavarande risk

Arbete i kontakt med djur, infekterade av
mjältbrand. Behandling av djurkroppar eller
delar av djurkroppar, inkluderande hudar,
bovar och horn. Lastning och lossning
eller transport av varor, som blivit förorenade
av djur eller djurkroppar, infekterade
av mjältbrand

Tabell II. Periodiska utbetalningar till standardförmänstagare

Riskfall	Standardförmänstagare	Procentsats
1. Tillfällig arbetsoförmåga eller arbets-oförmåga som befinner sig i ett inle-dande skede	Man med hustru och två barn	60
2. Fullständig förlust av arbetsförmågan eller motsvarande nedsättning i den fysiska förmågan	Man med hustru och två barn	60
3. Familjeförsörjarens död	Änka med två barn	50

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Annex

International Standard Industrial Classification of All
Economic Activities

(Revised 1958)

List of Divisions and Major Groups

Division

Major

group

Division O. Agriculture, Forestry, Hunting and Fishing
Öl. Agriculture.

02. Forestry and logging.

03. Hunting, trapping and game propagation.

04. Fishing.

Division 1. Mining and Quarrying

11. Coal mining.

12. Metal mining.

13. Crude petroleum and natural gas.

14. Stone quarrying, clay and sand pits.

19. Other non-metallic mining and quarrying.

Divisions 2—3. Manufacturing

20. Food manufacturing Industries, except beverage industries.

21. Beverage industries.

22. Tobacco manufactures.

23. Manufacture of textiles.

24. Manufacture of footwear, other wearing apparel and made-up textile
goods.

25. Manufacture of wood and cork, except manufacture of furniture.

26. Manufacture of furniture and fixtures.

27. Manufacture of paper and paper products.

28. Printing, publishing and allied industries.

29. Manufacture of leather, and leather and fur products, except footwear
and other wearing apparel.

30. Manufacture of rubber products.

31. Manufacture of Chemicals and Chemical products.

32. Manufacture of products of petroleum and coal.

33. Manufacture of non-metallic mineral products, except products of petroleum
and coal.

34. Basic metal industries.

35. Manufacture of metal products, except machincry and transport equipment.

36. Manufacture of machinery, except electrical machinery.

37. Manufacture of electrical machinery, apparatus, appliances and supplies.

38. Manufacture of transport equipment.

39. Miscellaneous manufacturing industries.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Bilaga

Internationell standardindelning av all ekonomisk verksamhet
efter näringsgren

(Reviderad 1958)

Förteckning över huvudgrupper och undergrupper

Huvudgrupp

Under grupp Huvudgrupp

0. Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske
Öl. Jordbruk

02. Skogsbruk och skogsavverkning

03. Jakt och jaktvård

04. Fiske

Huvudgrupp 1. Gruvdrift och mineralbrgtning

11. Kolgruvor

12. Malmgruvor

13. Råpetroleum- och naturgasverk

14. Stenbrott, sand- och lertag

19. Annat icke metallförande mineral

Huvudgrupper 2—3. Tillverkningsindustri

20. Livsmedelsindustri utom dryckesvaruindustri

21. Dryckesvaruindustri

22. Tobaksindustri

23. Textilindustri

24. Sko- och beklädnadsindustri samt konfektionsindustri

25. Trä- och korkindustri utom möbelindustri

26. Möbel- och inredningsindustri

27. Pappers- och pappersvaruindustri

28. Grafisk industri, förlagsverksamhet m. m.

29. Läderindustri, läderberedning och pälstillverkning med undantag av
skodon och andra beklädnadsartiklar

30. Gummiindustri

31. Kemisk industri

32. Kol-och mineraloljeindustri

33. Framställning av icke metallförande mineralprodukter utom kol- och
mineralolj eprodukter

34. Metallindustri

35. Metallmanufaktur utom maskiner och transportmateriel

36. Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner

37. Elektroindustri

38. Tillverkning av transportmateriel

39. Övrig industri

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969
Division 4. Construction

40. Construction.

Division 5. Electricity, Gas, Water and Sanitary Services

51. Electricity, gas and steam.

52. Water and sanitary services.

Division 6. Commerce

61. Wholesale and retail trade.

62. Banks and other financial institutions.

63. Insurance.

64. Real estate.

Division 7. Transport, Storage and Communication

71. Transport.

72. Storage and warehousing.

73. Communication.

Division 8. Services

81. Government services.

82. Community services.

83. Business services.

84. Recreation services.

85. Personal services.

Division 9. Activities Not Adequately Described
90. Activities not adequately described.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Huvudgrupp 4. Byggnads- och anläggningsverksamhet

40. Byggnads- och anläggningsverksamhet

Huvudgrupp 5. El-, gas- och vattenverk m. m.

51. El-, gas- och värmeverk

52. Vatten- och renhållningsverk

Huvudgrupp 6. Handel

61. Parti- och detaljhandel

62. Banker och andra finansföretag

63. Försäkring

64. Fastighetsförvaltning

Huvudgrupp 7. Transport, lagerrörelse och kommunikationer

71. Transport

72. Lager- och magasinrörelse

73. Kommunikationer

Huvudgrupp 8. Tjänster

81. Statlig förvaltning

82. Andra samhälleliga tjänster

83. Kommersiell uppdragsverksamhet

84. Rekreationsverksamhet

85. Personliga tjänster

Huvudgrupp 9. Ej specificerbar verksamhet
90. Ej specificerbar verksamhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Recommendation (No. 121) concerning
Benefits in the Case of Employment
Injury

The General Conference of the International
Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-eighth Session on
17 June 1964, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
benefits in the case of industrial accidents
and occupational diseases,
which is the fifth item on the agenda
of the session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a Recommendation
supplementing the
Employment Injury Benefits Convention,
1964,

adopts this eighth day of July of the
year one thousand nine hundred and
sixty-four the following Recommendation,
which may be cited as the
Employment Injury Benefits Recommendation,
1964:

1. In this Recommendation—-

(a) the term “legislation” includes
any social security rules as
well as laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of national
legislation;

2. Each Member should extend
the application of its legislation provning
for employment injury benefits,
if neccessary by stages, to any

Bilaga 3
(Översättning)

Rekommendation (nr 121) om förmåner
vid yrkesskada

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,
vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 17 juni
1964 till sitt fyrtioåttonde sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
om förmåner vid yrkesskada, vilken
fråga utgör den femte punkten på
sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skall taga form av en rekommendation,
avsedd att komplettera konventionen
om förmåner vid yrkesskada,
1964,

antager denna den åttonde dagen i
juli månad år nittonhundrasextiofyra
följande rekommendation, som
kan benämnas rekommendation om
förmåner vid yrkesskada, 1964.

1. I denna rekommendation

a) innefattar uttrycket ”lagstiftning”
lagar och förordningar ävensom
i administrativ ordning meddelade
föreskrifter om social trygghet; b)

avses med uttrycket ”föreskrivet”
bestämt genom eller med stöd
av nationell lagstiftning;

c) betecknar uttrycket ”beroende”
ett tillstånd av beroende som
förutsättes föreligga i föreskrivna
fall.

2. Varje medlem bör, om så är
erforderligt i etapper, utsträcka tilllämpningen
av sin lagstiftning avseende
förmåner vid yrkesskada till

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

categories of employees which may
have been excepted in virtue of Artide
4, paragraph 2, of the Employment
Injury Benefits Gonvention,
1964, from the protection provided
for in that Convention.

3. (1) Eadr Member should, subject
to prescribed conditions, secure
the provision of employment injury
or analogous benefits, if necessary
by stages and/or through voluntary
insurance, to—-

(a) members of co-operatives who
are engaged in the production of
goods or the provision of services;

(b) prescribed categories of selfemployed
persons, in particular persons
owning and actively engaged in
the operation of small-scale businesses
or farms;

(i) persons in training, undergoing
an occupational or trade
test or otherwise preparing for their
future employment, including pupils
and students;

(ii) members of volunteer
bodies charged with combating natural
disasters, with saving lives and
property or with maintaining law
and order;

(iii) other categories of persons
not otherwise covered who are
active in the public interest or
engaged in civic or benevolent pursuits,
such as persons volunteering
their services for public office, social
service or hospitals;

(iv) prisoners and other detained
persons doing work which
has been required or approved by
the competent authorities.

(2) The financial resources of
voluntary insurance for the categories
referred to in subparagraph
(1) of this Paragraph should not be

varje arbetstagarkategori, vilken i
enlighet med artikel 4 mom. 2 av
konventionen om förmåner vid yrkesskada,
1964, kan ha undantagits
från skydd enligt nämnda konvention.

3. 1) Varje medlem bör i enlighet
med föreskrivna villkor garantera
att förmåner vid yrkesskada eller
liknande förmåner skall, om så är
erforderligt i etapper och/eller genom
frivillig försäkring, utgå till

a) sådana medlemmar av kooperativa
företag som är sysselsatta
med framställning av varor eller
med tillhandahållande av tjänster;

b) föreskrivna kategorier av fria
företagare och självständiga yrkesutövare,
särskilt personer som är
ägare till och aktivt deltager i driften
av mindre affärsföretag eller
jordbruk;

c) vissa kategorier av oavlönade
personer, däribland

i) personer som undergår utbildning
eller annan yrkesförberedelse
eller som annorledes förbereder
sig för framtida anställning, däri
inbegripet elever och studerande;

ii) medlemmar av frivilliga
sammanslutningar, vilka har till
uppgift att bekämpa naturkatastrofer,
rädda liv och egendom eller upprätthålla
lag och ordning;

iii) andra kategorier av personer
som icke är annorledes tillgodosedda
och som utövar verksamhet
i det allmännas intresse eller
som fullgör medborgerliga plikter eller
utövar välgörenhet, exempelvis
personer som frivilligt ägnar sig åt
allmän tjänst, social- eller sjukvård;

iv) fångar och andra i anstalt
intagna personer som utför av vederbörande
myndighet ålagt eller
godkänt arbete.

2) För finansiering av frivillig
försäkring för de kategorier som omnämnes
i stycket 1) av detta mom.
bör icke tagas i anspråk avgifter av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

provided from contributions intended
to finance the compulsory
schemes for employees.

4. Special schemes applicable to
seafarers, including seafishermen,
and to public servants should provide
benefits in case of an employrnent
injury whieh are not less favourable
than those provided for in
the Employment Injury Benefits
Convention, 1964.

5. Eacli Member should, under
prescribed conditions, treat the following
as industrial accidents:

(a) accidents, regardless of their
cause, sustained during working
hours åt or near the place of work
or åt any place where the worker
would not have been except for his
employment;

(b) accidents sustained within
reasonable periods before and after
working hours in connection with
transporting, cleaning, preparing,
securing, conserving, storing and
packing work tools or clothes;

(i) the employee’s principal
or secondary residence; or

(ii) the place where the employee
usually takes his meals; or

(iii) the place where he usually
receives his remuneration.

6. (1) Each Member should, under
prescribed conditions, regard
diseases known to arise out of the
exposure to substances or dangerous
conditions in processes, trades or occupations
as occupational diseases.

(2) Unless proof to the contrary
is brought, there should be a
presumption of the occupational
origin of such diseases where the
employee—

(a) was exposed for åt least a
specified period; and

sedda att finansiera obligatoriska
system för avlönade arbetstagare.

4. Speciella system tillämpliga på
sjöfolk, däri inbegripna fiskare sysselsatta
med saltsjöfiske, samt på
tjänstemän i offentlig tjänst bör tillhandahålla
förmåner vid yrkesskada,
vilka är lika gynnsamma som de
vilka utgår enligt konventionen om
förmåner vid yrkesskada, 1964.

5. Varje medlem bör under föreskrivna
villkor behandla följande
olycksfall såsom olycksfall i arbete:

a) olycksfall vilka, oavsett deras
orsak, inträffat under arbetstid på
eller i närheten av arbetsplatsen eller
på varje annan plats där arbetaren
uppehåller sig uteslutande på
grund av arbetet;

b) olycksfall som inträffat inom
rimlig tid före eller efter arbetstid
i samband med transport, rengöring,
iordningställande, tillvaratagande,
underhåll, lagring och inpackning
av verktyg eller kläder;

c) olycksfall som inträffat under
direkt färd mellan arbetsplatsen och

i) arbetstagarens regelmässiga
eller sekundära bostad; eller

ii) den plats där arbetstagaren
vanligen intager sina måltider;
eller

iii) den plats där han vanligen
uppbär sin avlöning.

6. 1) Varje medlem bör under föreskrivna
villkor såsom yrkessjukdom
anse sjukdomar vilka erfarenhetsmässigt
uppkommer genom att
vederbörande utsättes för inverkan
av ämnen eller farliga situationer i
arbetsprocesser, verksamhet eller
sysselsättning.

2) Såvida icke motsatsen bevisas
bör det föreligga presumtion för
att arbetstagaren ådragit sig sådan
sjukdom under arbetet, om han

a) varit utsatt för risken under en
viss föreskriven minimiperiod; och

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

(b) has developed symptoms of
llie disease within a specified period
following termination of the last employment
involving exposure.

(3) When prescribing and
bringing up to date national lists of
occupational diseases, Members
should give special consideration to
any list of occupational diseases
which may from time to time be
approved by the Governing Body of
the International Labour Office.

7. Where national legislation contains
a list establishing a presumption
of occupational origin in
respect of certain diseases, proof
should be permitted of the occupational
origin of diseases not so listed
and of diseases listed when they
manifest themselves under conditions
different from those establishing
a presumption of their occupational
origin.

8. Cash benefits in respect of incapacity
for work should be paid
from the first day in each case of
suspension of earnings.

9. The råtes of cash benefits in
respect of temporary or initial incapacity
for work, or in respect of
total loss of earning capacity likely
to be permanent, or corresponding
loss of faculty, should be—

(a) not less than two-thirds of
the injured person’s earnings: Provided
that a maximum limit may be
prescribed for the rate of benefit or
för the earnings taken into account
for the calculation of the benefit; or

(b) where such benefits are provided
åt flat rates, not less than twothirds
of the average earnings of
persons employed in the major
group of economic activities with

b) visat symptom på sjukdomen
inom viss föreskriven tid efter det
han lämnat den sista anställning,
där han kunde ha utsatts för risken.

3) Vid upprättande eller revidering
av nationella förteckningar
över yrkessjukdomar bör medlemmarna
taga särskild hänsyn till varje
förteckning över yrkessjukdomar
som från tid till annan kan ha godkänts
av Internationella arbetsbyråns
styrelse.

7. Om den nationella lagstiftningen
innehåller en förteckning som
fastställer att presumtion skall föreligga
för att vissa sjukdomar ådragits
i arbetet, bör det vara tillåtet
att föra bevisning om att sjukdomar,
som ej finns i förteckningen,
ådragits i arbetet. Vad nu sagts bör
även gälla beträffande sjukdomar
som finns upptagna i förteckningen,
när de yppas under andra omständigheter
än de som skapar presumtion
för att sjukdomarna ådragits
i arbetet.

8. Kontantförmåner vid arbetsoförmåga
bör utgå från och med
första dagen vid varje tillfälle av
inkomstbortfall.

9. Beloppet av kontantförmåner
vid tillfällig arbetsoförmåga eller vid
arbetsoförmåga, som befinner sig i
ett inledande skede, eller vid fullständig
förlust av förvärvsförmågan,
som sannolikt kommer att bli bestående
eller vid motsvarande förlust
av den fysiska prestationsförmågan,
bör

a) uppgå till minst två tredjedelar
av den skadades inkomster,
dock att en maximigräns får bestämmas
för förmånsbeloppet eller
för de inkomster till vilka hänsyn
skall tagas vid beräkningen av förmånen;
eller

b) om sådana förmåner utgår
med enhetligt belopp, uppgå till
minst två tredjedelar av genomsnittsinkomsten
för arbetstagaren
inom den undergrupp av ekonomisk

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

the largest number of economically
active male persons.

10. (1) The cash benefit payable
by reason of loss of earning capacity
likely to be permanent, or corresponding
loss of faculty, should take
the form of a periodical payment for
the duration of such loss in all cases
in which the degree of loss equals åt
least 25 per cent.

(2) In cases in which the
degree of loss of earning capacity
likely to be permanent, or corresponding
loss of faculty, is less than
25 per cent a lump sum may be paid
in lieu of a periodical payment. Such
lump sum should bear an equitable
relationship to periodical payments
and should not be less than the periodical
payments which would be
due in respect of a period of three
years.

11. Provision should be made to
defray the reasonable cost of the
constant help or attendance of another
person in cases in which the
injured person requires such services;
alternatively, the periodical
payment should be increased by
either a prescribed percentage or a
prescribed amount.

12. Where an employment injury
entails unemployability or disfigurement
and this is not taken
fully into account in the evaluation
of the loss sustained by the injured
person, supplementary or special
benefits should be provided.

13. Where the periodical payments
made to the surviving spouse
and children are less than the maximum
amounts prescribed, a periodical
payment should be made to the
following categories of persons if
they were dependent on the deceased
for support:

fa) parents;

(b) brothers and sisters;

verksamhet som sysselsätter det
största antalet förvärvsarbetande
manliga personer.

10. 1) Vid förlust av förvärvsförmågan
som sannolikt kommer att
bli bestående eller vid motsvarande
förlust av den fysiska prestationsförmågan
bör kontantförmånen utgå
i form av periodiska utbetalningar
under den tid sådan förlust består,
i de fall då förlusten uppgår
till minst 25 procent.

2) I sådana fall då förlust av
förvärvsförmågan som sannolikt
kommer att bli bestående eller motsvarande
förlust av den fysiska
prestationsförmågan understiger 25
procent, kan ett engångsbelopp utges
i stället för periodiska utbetalningar.
Sådant engångsbelopp bör stå i rimlig
relation till de periodiska utbe-,
talningarna och bör ej understiga
det sammanlagda beloppet av de periodiska
utbetalningar som skulle ha
gjorts under en treårsperiod.

It. Åtgärder bör vidtagas för att
inom rimliga gränser ersätta kostnaderna
för stadigvarande hjälp eller
tillsyn från annan persons sida som
kan befinnas påkallad av den skadades
tillstånd; alternativt bör de periodiska
utbetalningarna ökas med
viss procent eller med visst belopp.

12. Om yrkesskada medför oförmåga
att utföra arbete eller vanställdhet
och hänsyn härtill icke tagits
i full utsträckning vid fastställandet
av den skadades förlust, bör
tilläggsförmåner eller speciella förmåner
utgå.

13. Om beloppen av periodiska
utbetalningar till efterlevande make
eller barn är lägre än de föreskrivna
maximibeloppen, bör periodiska
utbetalningar göras till följande kategorier
av personer, om de för sin
försörjning varit beroende av den
avlidne:

a) föräldrar;

b) syskon;

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

14. Where a maximum limit upon
the total benefits payable to all the
survivors is prescribed, such maximum
should be not less than the
rate of benefits payable in respect of
total loss of earning capacity likely
to be permanent, or corresponding
loss of faculty.

15. The rates of cash benefits
currently payable pursuant to paragraphs
2 and 3 of Article 14 and to
paragraph 1 of Article 18 of the Employment
Injury Benefits Convention,
1964, should be periodically adjusted,
taking account of changes in
the general level of earnings or the
cost of living.

c) barnbarn.

14. Om en översta gräns är föreskriven
för det sammanlagda belopp
som skall utgå till samtliga
efterlevande, bör denna gräns icke
vara lägre än beloppen av de förmåner
som skall utges med avseende
på fullständig förlust av förvärvsförmågan,
som sannolikt kommer
att bli bestående, eller motsvarande
förlust av den fysiska prestationsförmågan.

15. De belopp av löpande kontantförmåner,
som utbetalas enligt
artikel 14 mom. 2 och 3 samt artikel
18 mom. 1 av konventionen om förmåner
vid yrkesskada, 1964, bör periodiskt
anpassas till förändringar i
den allmänna löne- eller levnadskostnadsnivån.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1969

Bilaga 4

Resolutioner

I. Resolution om åtgärder från Internationella arbetsorganisationens
sida i fråga om de mänskliga rättigheterna och särskilt föreningsfriheten.

II. Resolution om yrkesförberedelse för flickor och kvinnor.

III. Resolution om utvandring från utvecklingsländerna av yrkesutbildad
personal och personal med högre utbildning.

IV. Resolution om vidtagande av tillfredsställande institutionella nationella
åtgärder, särskilt i form av anslutning av arbetstagares och
arbetsgivares organisationer, i samband med Internationella arbetsorganisationens
tekniska biståndsverksamhet på nationell, regional
och internationell nivå.

V. Resolution om arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.

VI. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde
av frågan om arbetsinspektion inom jordbruket.

VII. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde
av frågan om revision av konventionerna nr 24 och
25 angående sjukförsäkring.

VIII. Resolution om antagande av budget för 51 :a budgetåret (1969) samt
fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.

IX. Resolution om Internationella arbetsorganisationens bidrag till Internationella
arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1969.

X. Resolution om utseende av ledamöter i styrelsen för Internationella
arbetsorganisationens tjänstepensionskassa och tjänstepensionskommitté
(Förenta Nationernas gemensamma tjänstepensionskassa).

XI. Resolution om förordnande av ledamöter i Internationella arbetsorganisationens
administrativa domstol.

XII. Resolution om återbetalning av Albaniens andel i reservfonden.

XIII. Resolution om ändring i Internationella arbetsorganisationens finansreglemente
för att möjliggöra införandet av en tvåårsbudget.

ESSELTE AB, STHLM 69
814548