Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
1
Nr 101
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statlig garanti
för Aktiebolaget ASEA-ATOM:s förpliktelser, m. m
given Stockholms slott den 28 mars 1969.
Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden för denna dag,
dels föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt,
dels delge riksdagen vad föredragande departementschefen anfört i fråga
om övertagande av vissa aktier i Aktiebolaget Atomenergi.
GUSTAF ADOLF
Krister Wickman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att staten gemensamt med ASEA förbinder sig
att som garanti för Aktiebolaget ASEA-ATOM:s förpliktelser i samband
med leveranser av atomreaktorer m. in. tillskjuta medel till bolaget, för
statens del högst 500 milj. kr.
Vidare anmäls i propositionen fråga om överföring till staten av de aktier
i Aktiebolaget Atomenergi — motsvarande tre sjundedelar av aktiekapitalet
i bolaget — som f. n. ägs av ett antal industri- och kraftföretag, kommuner
m. fl.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr tgl
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1069
Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
28 mars 1969.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Gustafsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson.
Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om statlig
garanti för Aktiebolaget ASEA-ATOM:s förpliktelser, in. in., och anför.
Genom tillkallandet av 1966 års atomenergiutredning inleddes en allmän
översyn av den svenska atomenergiverksamheten. Denna översyn har som
främsta mål att skapa organisatoriska förutsättningar för en självständig
och konkurrenskraftig svensk reaktor- och bränsleindustri inför den utbyggnad
i stor skala av atomkraften som påbörjats. Det kommersiella utnyttjandet
av atomkraften får konsekvenser även för samarbetet mellan staten
och industrin beträffande forskning och utveckling inom ramen för
Aktiebolaget Atomenergi.
Ett viktigt steg togs genom konsortialavtalet den 7 november 1968 mellan
staten och Allmänna Svenska elektriska aktiebolaget (ASEA) och ett jämsides
därmed träffat avtal mellan staten och Atomenergi (prop. 1968: 169,
SU 199, rskr 408). Avtalet mellan staten och ASEA innebär att ett särskilt
företag, Aktiebolaget ASEA-ATOM, fr. o. m. den 1 januari 1969 svarar för
den kommersiella verksamhet på reaktor- och bränsleområdet som tidigare
bedrivits inom såväl Atomenergi som ASEA. Aktiekapitalet i ASEA-ATOM
uppgår till 60 milj. kr. Staten och ASEA äger hälften vardera av aktierna i
bolaget. ASEA-ATOM:s verksamhet i fråga om reaktorer avses omfatta
främst utveckling, projektering och marknadsföring, medan tillverkning i
egen regi i huvudsak begränsas till bränsleelement.
I enlighet med avtalet bär ASEA-ATOM vid årsskiftet från ASEA och
Atomenergi övertagit resurser för verksamheten. Även pågående eller avtalade
leveranser har övertagits, främst Oskarshamnsverket och första aggregatet
till Ringhals kraftstation jämte vissa leveranser av bränsle. För vissa
av ASEA-ATOM:s förpliktelser i samband härmed, bl. a. gentemot Oskarshamsverkets
kraftgrupp aktiebolag, har riksdagen godkänt att staten genom
riksgäldskontoret ikläder sig ett med ASEA till hälften delat borgens
-
ansvar.
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 101 år 1969
ASEA-ATOM har nu börjat sin kommersiella verksamhet. Förhandlingar
pågår om leveranser av atomreaktorer och kompletta atomkraftverk såväl
i Sverige som i utlandet.
De totala kostnaderna för projekt av detta slag kan uppgå till 200—400
milj. kr. Uppgörelserna mellan leverantörer och beställare innehåller normalt
en rad detaljerade villkor beträffande tidpunkten för leveransens fullgörande,
olika anläggningsdelars funktion o. s. v. De garantier som leverantören
i detta sammanhang lämnar innebär stora åtaganden. Beställare av
reaktorer förutsätter därför att leverantören kan ställa säkerhet i form av
inteckningsbara tillgångar eller garantier från andra.
ASEA-ATOM är väsentligen ett systemsammanhållande företag helt inriktat
på atomenergiområdet. Jämfört med de ledande utländska reaktortillverkarna,
av vilka flertalet bedriver omfattande verksamhet även på andra
områden, har ASEA-ATOM begränsade möjligheter alt erbjuda realsäkerhet
för sina åtaganden i samband med leveranser av atomkraftverk. Med
hänsyn härtill aktualiseras frågan om säkerhet av borgensnatur för dessa
åtaganden. Önskemål om sådan säkerhet har också förts fram av tilltänkta
konsortiepartners vid förhandlingar om försäljning av atomkraftverk utomlands.
Liknande önskemål kan förutses även från vissa större underleverantörer.
Mot denna bakgrund har ledningen för ASEA-ATOM hos företrädare för
de båda aktieägarna — staten och ASEA — begärt en garanti som skulle
kunna tillgodose de angivna kraven på säkerhet. Därvid har framhållits
att kontraktsperioden för ett atomkraftverk uppgår till ca fem år, vartill
kan komma upp till två års garantitid. EU betydande antal beställningar
kommer därför att samtidigt kunna bearbetas inom bolaget på olika projektstadier.
Med hänsyn därtill anses säkerheten böra ha en generell, inte
projekthunden karaktär. Beträffande säkerhetens storlek har ASEA-ATOM
föreslagit ett totalt garantibelopp av 500 milj. kr. fördelat med hälften vardera
mellan aktieägarna. Det framhålls att en successiv ökning av affärsvolymen
kan komma att föranleda en höjning av beloppet till 1 miljard kr.
Som jag inledningsvis nämnt aktualiserades vissa borgensfrågor redan
vid bildandet av ASEA-ATOM. Erfarenheterna från bolagets hittillsvarande
kommersiella verksamhet har bekräftat att möjligheterna att ställa säkerhet
för åtaganden i samband med leveranser för atomkraftverk utgör en väsentlig
konkurrensfaktor. Jag anser det angeläget att ASEA-ATOM i detta hänseende
får samma möjligheter som utländska reaktor tillverkare med större
egna tillgångar. Den av bolaget föreslagna lösningen med en särskild garanti
från aktieägarnas sida finner jag ändamålsenlig. Garantin bör ges formen
av en förbindelse från statens resp. ASEA:s sida att intill ett visst maximibelopp
till ASEA-ATOM tillskjuta medel som kan visa sig erforderliga utöver
bolagets egna tillgångar för att bolaget vid var tid skall kunna fullgöra
sina förpliktelser. Bolagets rätt alt påkalla tillskott från aktieägarna
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1960
bör inträda endast om så stor del av bolagets aktiekapital går förlorad att
nedsättning av aktiekapitalet eller likvidation annars skulle bli nödvändig.
ASEA har förklarat sig berett att teckna en sådan förbindelse. I händelse
av att staten eller ASEA skulle utträda som aktieägare i ASEA-ATOM förutsätts
att den utträdande aktieägarens ansvar skall kunna övertas av den som
i sådant fall förvärvat aktierna.
.lag förordar att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att bemyndiga fullmäktige
i riksgäldskontoret att ikläda staten en med ASEA till hälften delad förbindelse
om tillskott till ASEA-ATOM. Av praktiska skäl bör det maximala
beloppet för en sådan förbindelse redan nu fastställas till 1 miljard kr., dvs.
högst 500 milj. kr. för statens del. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att
inom nämnda ram lämna föreskrifter om beloppets storlek och villkoren för
utnyttjandet av förbindelsen. Härvid bör samråd med ASEA angående det
aktuella behovet av säkerhet för ASEA-ATOM:s åtaganden äga rum.
Jag övergår härefter till fråga om övertagande av vissa aktier i Aktiebolaget
Atomenergi. Även denna fråga har aktualiserats genom det inledningsvis
nämnda konsortialavtal mellan staten och ASEA.
När Aktiebolaget Atomenergi bildades år 1947 för att handha det målbundna
utvecklingsarbetet på atomenergiområdet stod det klart att verksamheten
skulle kräva sådana insatser att staten måste träda in som huvudintressent.
För att underlätta samarbetet med industrin och samtidigt ge
det en effektiv och flexibel organisationsform beslöts att verksamheten skulle
bedrivas inom ramen för ett aktiebolag med enskilda företag som delägare
(prop. 1947:313, SU 217, rskr 403). Av det ursprungliga aktiekapitalet
på 3,5 milj. kr. tecknade staten fyra sjundedelar och 24 industri- och
kraftföretag tre sjundedelar. I början av år 1956 höjdes aktiekapitalet till
14 milj. kr. med bibehållande av relationen mellan staten och de enskilda
aktieägarna (prop. 1956: 99, SU 75, rskr 199). Dessa senare ökades till ca 70
genom att ett antal kommuner, försäkringsbolag m. fl. ingick som intressenter.
Efter denna aktiekapitalhöjning uppgår antalet aktier i bolaget till 1 400
med ett nominellt värde av 10 000 kr. per aktie, varav 800 i en A-serie för
statens aktier och 600 i en B-serie för övriga aktier. Såväl investeringar som
den löpande verksamheten inom Atomenergi har finansierats praktiskt taget
liell av staten. Hittills har ca 1,6 miljard kr. anvisats till bolaget i form av
anslag över driftbudgeten eller lån.
Konsortialavtalet mellan staten och ASEA har för Atomenergis del medfört
att viss kommersiell verksamhet — främst tillverkning av bränsleelement
— förts över till ASEA-ATOM. Med hänsyn härtill kommer den fortsatta
verksamheten inom Atomenergi att avse huvudsakligen forskningsoch
utvecklingsarbete. Konsortialavtalet förutsätter att ASEA-ATOM och
andra intressenter får möjlighet att inom ett särskilt programråd delta i utformningen
av Atomenergis utvecklingsprogram på reaktor- och bränsleområdet.
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 101 år 1960
Vid anmälan av konsortialavtalet (prop. 1968: 169, s. 14) anförde jag att
bildandet av ASEA-ATOM kommer att förändra Atomenergis ställning som
organ för samarbete mellan staten och industrin. Jag framhöll att tillskapandet
av programrådet kommer att innebära en till den nya situationen anpassad
form för den tillverkande industrins och kraftindustrins inflytande
över verksamheten inom Atomenergi. Med hänsyn härtill syntes de enskilda
intressenternas deltagande i bolaget som aktieägare med därav följande representation
i styrelsen förlora sin ursprungliga betydelse.
överläggningar i dessa frågor har förts med representanter för de enskilda
aktieägarna i Atomenergi. En preliminär, av flertalet aktieägare redan
godkänd överenskommelse föreligger nu. Enligt denna bör B-aktierna i
Atomenergi överlåtas till staten utan vederlag. För att fullfölja syftet med
den enskilda insatsen i bolaget förutses att staten skall ge Ingeniörsvetenskapsakademien
(IVA) särskilda möjligheter att stödja forskning inom
atomenergiområdet och därmed sammanhängande eller närliggande områden.
Detta föreslås ske på så sätt att fr. o. in. budgetåret 1969/70 tills
vidare ett årligt belopp av 300 000 kr. från de anslag till styrelsen för teknisk
utveckling som riksdagen kan komma alt anvisa ställs till IVA:s förfogande
att i samråd med styrelsen fördelas till ifrågavarande ändamål.
Enligt min mening utgör statens övertagande av B-aktierna i Atomenergi
en logisk följd av att bolaget genom konsortialavtalet mellan staten och
ASEA fått ändrade arbetsuppgifter. Vidare innebär de förslag beträffande
Atomenergi som lagts fram i prop. 1969: 1 (bil. 15 s. 68) delvis nya riktlinjer
för verksamhetens finansiering. Mot denna bakgrund utarbetas f. n. inom
Atomenergi eu plan för femårsperioden 1969/70—1973/74 i samråd med
programrådet.
Jag vill vidare erinra om att det f. n. pågår en översyn av myndighetsorganisationen
på atomenergiområdet. Vid anmälan den 24 januari 1969 av fråga
om tilläggsdirektiv till 1966 års atomenergiutredning anförde jag att utredningen
borde lägga fram förslag om Atomenergis framtida roll beträffande
såväl säkerhetstillsyn som internationellt samarbete in. m. på atomenergiområdet.
Jag framhöll vidare att det nu, sedan Atomenergi fått karaktären
av etL mera renodlat forsknings- och utvecklingsorgan, kan övervägas att ge
bolaget vissa uppgifter som ansetts oförenliga med dess tidigare kommersiella
verksamhet.
Frågor av betydelse för Atomenergis framtida verksamhet ingår också i
uppdraget för den sakkunnige, som jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 24 januari 1969 tillkallat för att utreda frågor om samordning
av viss statlig forskningsverksamhet. Den sakkunnige skall sålunda avge
förslag rörande de organisatoriska formerna för en samordnad verksamhet
vid ett antal forskningsinstitut, bl. a. Atomenergis forskningsstation i Studsvik.
Resultatet av de överväganden rörande Atomenergis framtida verksamhet
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 101 år 1969
som nu pågår såväl internt hos bolaget som inom de nämnda utredningarna
är i viss mån beroende av bolagets framtida ägarförhållanden. För att
skapa klara förutsättningar i detta hänseende är det önskvärt att statens
övertagande av den enskilda aktieminoriteten i Atomenergi snarast genomförs.
Jag finner den preliminära överenskommelsen med de enskilda aktieägarna
godtagbar. Jag vill i sammanhanget särskilt påpeka att en finansiering
över anslaget till styrelsen för teknisk utveckling av viss långsiktig
forskning på atomenergiområdet överensstämmer med de allmänna principer
för finansiering av sådan forskning som föreslagits i prop. 1969: 1 (bil.
15 s. 69). Det belopp av 300 000 kr. om året som enligt överenskommelsen
tills vidare skall fördelas av IVA i samråd med styrelsen torde till övervägande
del komma att gälla arbeten som bedrivs i Studsvik.
En överenskommelse med de enskilda aktieägarna enligt angivna riktlinjer
föranleder ingen särskild medelsanvisning. Det ankommer på Kungl.
Maj :t att meddela föreskrifter angående avsättning från anslaget till styrelsen
för teknisk utveckling. Frågan om den planerade ändringen i Atomenergis
ägarförhållanden bör dock anmälas för riksdagen.
En fråga som uppkommit i samband med diskussionerna om statens övertagande
av B-aktierna i Atomenergi gäller möjligheterna för berörda aktieägare
att skattemässigt göra avdrag för den förlust de åsamkats, motsvarande
inköpspriset för aktierna.
Normalt får avdrag göras för förlust av här ifrågavarande slag om förlusten
är klart konstaterad och aktierna förvärvats i och för rörelsen. För
flera av de företag som förvärvat aktier i Atomenergi framstår aktieinnehavet
emellertid knappast som ett naturligt led i företagets rörelse. Å andra
sidan torde man inte kunna hävda att aktierna i sådana fall förvärvats i
verkligt kapitalplaceringssyfte. Förvärven kan snarare sägas ha varit ett uttryck
för ett samhälleligt intresse, och någon avkastning på aktierna har
inte utgått och knappast heller kunnat förväntas med hänsyn till Atomenergis
uttalade karaktär av forsknings- och utvecklingsföretag.
Med hänsyn till det nu anförda torde kunna göras gällande att ägare av
aktier i Atomenergi hör få rätt att göra skattemässigt avdrag för den förlust,
som konstateras ha uppstått vid avyttringen av aktierna till staten, oavsett
om aktierna förvärvats som ett led i en rörelse eller inte. Enligt vad jag inhämtat
har chefen för finansdepartementet för avsikt att senare i år ta upp
frågan om sådan ändring i gällande skattelagstiftning att avdragsrätt medges
i enlighet med vad jag nyss anfört.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t
dels föreslår riksdagen att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att i överensstämmelse med vad jag anfört
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 101 år 1069
som garanti för Aktiebolaget ASEA-ATOM:s förpliktelser
ikläda staten en förbindelse att till bolaget tillskjuta högst
500 milj. kr.,
dels beslutar delge riksdagen vad jag anfört i fråga om
övertagande av vissa aktier i Aktiebolaget Atomenergi.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Vid protokollet:
Gunnel Anderson
KUNGL. BOKTR. STHLM 1969