Nr UO—142

Statsutskottets utlåtande nr 140 år 1969

Nr 140

Utlåtande i anledning av motioner om personalvården inom
statsförvaltningen m. m.

(5:e avd.)

Motionerna

I de likalydande motionerna 1: 678 av herr Österdahl m. fl. och II: 751 av
herr Nelander har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte begära skyndsamma åtgärder med syfte att ge statens personalvårdsnämnd
permanent karaktär och resurser så att verksamheten beträffande
personalvården kan utvidgas att omfatta hela landet.

I motionen 11:417 av herrar Wiklund i Stockholm och Strömberg har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa att
personalvårdsnämnden, yrkesinspektionen eller statskontoret får i uppdrag
att snarast verkställa en inventering på större arbetsplatser inom den offentliga
sektorn av förekomsten av sådana personalvårdande anordningar
(främst matställen), som avses i 9 § arbetarskyddslagen, samt att riksdagen
anhåller om förslag snarast möjligt till förbättrad s. k. vidareinformation
inom den statliga förvaltningen bl. a. genom anslag till utgivning av personaltidningar
vid de större arbetsplatserna inom denna förvaltning.

Remissyttrandena

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från statens personalvårdsnämnd (SPN) och
statskontoret.

Beträffande yrkandet i motionerna 1:678 och 11:751 i fråga om statens
personalvårdsnämnds karaktär och resurser påminner
nämnden om sitt i juni 1968 avgivna betänkande »Statlig personalvård»
(stencil C 1968: 6) i vilket nämnden bl. a. föreslagit en tredubbling
av nuvarande resurser. För att åstadkomma en analys och överarbetning av
detta betänkande och utredningen »Hälsokontroll i statlig tjänst» (stencil
C 1968: 4) samt över dem avgivna remissyttranden har i januari 1969 tillkallats
en särskild sakkunnig.

Statskontoret understryker de statsanställdas berättigade krav på en god

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr Ilo—142

Statsutskottets utlåtande nr 140 år 1969

och effektiv personalvård oberoende var i landet de har sin gärning. Ämbetsverket
framhåller att det gemensamt med riksrevisionsverket i remissyttrande
över förutnämnda två betänkande!! framhållit betydelsen av att frågor
rörande den förebyggande personal- och hälsovården tas upp till konkret behandling.
Ämbetsverket avstyrker emellertid det nu ifrågavarande yrkandet
och anför följande.

Den i januari 1969 tillkallade utredningsmannen har fått i uppdrag att
pröva frågor om innehåll i och omfattning av personalvård, hälsovård och
hälsokontroll för arbetstagare i statlig tjänst m. fl. Samråd skulle därvid ske
med ledningsgruppen för statskontorets översyn av den statliga personaladministrationen.
Även statskontorets översyn behandlar frågor av betydelse
för personalvårdsnämndens framtida organisation.

Ett beslut i enlighet med motionärernas hemställan innan resultat föreligger
från pågående utredningar framstår som mindre lämpligt. Statskontoret
anser således att motionärernas förslag tills vidare bör lämnas utan
avseende.

SPN har i fråga om den i motionen II: 417 yrkade inventeringen
anfört följande.

Till detta yrkande vill SPN påpeka att riksrevisionsverket 1963 fick Kungl.
Maj ds uppdrag att närmare undersöka bespisningsfrågor för statsanställda.
Verket lämnade 1966 vissa förslag, bl. a. om inrättande av en samarbetsdelegation
för förplägnadsfrågor vari föreslogs ingå representanter bl. a. från
arbetarskyddsstyrelsen och SPN. Delegationen tillsattes den 1 juli 1968.

Delegationen synes komma att arbeta i linje med motionärernas intentioner.

Statskontoret anser sig inte kunna bedöma nödvändigheten av den föreslagna
inventeringen. Ämbetsverket föreslår att denna fråga i stället bedöms
inom arbetarskyddsstyrelsen.

Båda remissinstanserna betonar personalinformationens stora
betydelse. Anslagsfrågorna torde enligt SPN få prövas av Kungl. Maj :t i
behandlingen av myndigheternas anslagsframställningar. Statskontoret anser
att frågan om anslag till utgivning av personaltidningar får bedömas
från fall till fall i avvaktan på resultatet av inom ämbetsverket bedrivet utredningsarbete.
Härom anför statskontoret följande.

Statskontoret har tidigare vid upprepade tillfällen framhållit personalinformationens
betydelse för såväl den enskilde anställde som av effektivitetsskäl.
Med de i dagens samhälle alltmer ökande kraven på företagsdemokrati
accentueras värdet av en väl utformad personalinformation ytterligare.

Begreppet personalinformation är emellertid inte entydigt. En organisation
kan betraktas som ett informationssystem vars funktioner är beroende
av dubbelriktade informationsströmmar såväl vertikalt som horisontellt.
Något motsatsförhållande av det slag som motionärerna antyder råder således
inte mellan verksledningarnas behov av information om sin personal
och personalens behov av information om verksledningarna, deras planer
och intentioner.

Det finns vidare åtskilliga kanaler — varav personaltidningarna utgör

Statsutskottets utlåtande nr 1W år 1969

en — för att åstadkomma det eftersträvade informationsutbytet. Statskontoret
saknar för närvarande underlag för att bedöma hur informationen
lämpligen bör byggas upp och därmed också för att bedöma vilken roll som
bör ges åt personaltidningar. I statsverkspropositionen 1969, bilaga 2 anför
emellertid chefen för civildepartementet: »Jag finner det emellertid önskvärt
att bl. a. de frågor om förbättrad information till personalen som berörs
i promemorian behandlas närmare i samband med statskontorets översyn
av den statliga personaladministrationen.»

Statskontoret har i enlighet med departementschefens uttalande för avsikt
att snarast i sin översyn av den statliga personaladministrationen utreda
frågor rörande personalinformation. I samband härmed kommer en värdering
att ske beträffande olika informationskanalers effektivitet.

Statskontoret anser att i avvaktan på resultatet av ovannämnda utredning
frågan om anslag till utgivning av personaltidningar får bedömas från fall
till fall.

Utskottet

I samband med bl. a. organisatoriska eller andra förändringar, som kan
förutses bli alltmera vanliga i den statliga verksamheten, ökar behovet av
aktiv personalvård. Den enskildes omställning och anpassning till nya förhållanden
kan därigenom många gånger underlättas.

Den försöksverksamhet med personalvård som statens personalvårdsnämnd
bedriver syftar till att eliminera eller minska anledningarna till olika
anpassningssvårigheter för de anställda. Nämndens verksamhet har successivt
utvidgats till att omfatta, förutom stockholmsområdet, Östergötlands
och Västerbottens län. I frågor som rör partiellt arbetsföras rehabilitering,
omplacering och anställningsvillkor utövar nämnden sin verksamhet i hela
landet.

I olika sammanhang har kommit till uttryck ett starkt ökat intresse från
både arbetsgivare och de anställda inom statsförvaltningen för personalvård,
företagshälsovård, hälsokontroll, partiellt arbetsföras problem m. in.
Sålunda avlämnades i fjol betänkanden med förslag till organisation m. in.
för den centrala statliga personalvården resp. för hälsokontroll för statsanställda
samt ett betänkande med utredning om företagshälsovård. Betänkandena
har remissbehandlats. Med anledning av bl. a. synpunkter som
kommit fram under remissbehandlingen tillkallade chefen för dåvarande civildepartementet
i januari i år en sakkunnig som enligt direktiven för sitt
arbete bör pröva frågorna om innehåll i och omfattning av personalvård,
hälsovård och hälsokontroll för arbetstagare inom statsförvaltningen m. fl.
och i anslutning härtill lägga fram förslag till lösning av de organisatoriska
frågorna. Bl. a. skall den sakkunnige föreslå lämplig gränsdragning mellan
centralt och av myndigheterna själva organiserad verksamhet.

Utskottet är helt ense med motionärerna och remissmyndigheterna om behovet
och värdet av personalvårdande åtgärder av inte oväsentligt större

■j-1 Bihang till riksdagens protokoll 1961). 6 samt. Nr 140—112

Statsutskottets utlåtande nr 140 år 1969

omfattning än den nuvarande organisationen och de nuvarande resurserna
tillåter. Förutnämnda betänkanden är nu föremål för en översyn. Denna skall
ske i samråd med ledningsgruppen för statskontorets översyn av den statliga
personaladministrationen. Utskottet, som utgår från att arbetet bedrivs med
största möjliga skyndsamhet, kan inte förorda att riksdagen föregriper resultatet
av översynen genom ett ställningstagande av den innebörd som
yrkandet i motionerna I: 678 och II: 751 innebär. Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandet i fråga.

Frågor som faller inom personalvårdens område tas upp till behandling
även i motionen II: 417. I denna har framställts yrkanden i syfte att uppnå
en utbyggd personalinformation och att få klarlagt förekomsten av vissa
i 9 § arbetarskyddslagen angivna personalvårdande anordningar och då
främst måltidsplatser.

Av statskontorets remissyttrande framgår att ämbetsverket som en följd
av uttalande i årets statsverksproposition har för avsikt att snarast i sin
översyn av den statliga personaladministrationen utreda frågor rörande
personalinformation. I samband därmed skall olika informationskanalers
effektivitet värderas.

Ett ömsesidigt informationsutbyte är en faktor av största betydelse för
effektivitet och trivsel på en arbetsplats. Detta framgår bl. a. av företagsnämndsavtalet
som ålägger verksmyndigheterna att i företagsnämnderna
lämna god information om alla frågor av betydelse för de anställda. Utskottet
förutsätter emellertid att ett ytterligare utbyggt informationssystem kommer
att bli en konsekvens av statskontorets nyssnämnda utredningsarbete.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att ifrågavarande yrkande
i motionen 11:417 inte påkallar någon riksdagens åtgärd. I avvaktan på
resultatet av nämnda utredningsarbete måste enligt utskottets mening frågan
om anslag till utgivning av personaltidningar bedömas från fall till fall.

Kungl. Maj :t uppdrog 1963 åt riksrevisionsverket att se över bestämmelserna
om den statliga personalutspisningen och lägga fram de förslag översynen
kunde föranleda. Utredningens resultat redovisades i fjol för riksdagen
som då godkände vissa riktlinjer för den statliga förplägnadsverksamheten.
Enligt en därefter utfärdad kungörelse om måltidspriser vid
personalserveringar inom statlig verksamhet m. in. åligger det riksrevisionsverket
att verka för att frågor av betydelse för den statliga personalförplägnadsverksamheten
handläggs efter enhetliga riktlinjer. Verket biträdes
i sådana frågor av samarbetsdelegationen för förplägnadsfrågor. I
denna ingår representanter för arbetarskyddsstyrelsen och statens personalvårdsnämnd.

Delegationen fungerar som rådgivande organ och planeringsorgan i frågor
om utbyggnad av personalserveringar inom statlig verksamhet. Den
skall främja samverkan mellan statsmyndigheterna i frågor om personalserveringar
och föreslå myndigheterna behövliga förbättringar i sådana

Statsutskottets utlåtande nr 140 år 1960

frågor. Samarbetsdelegationen har rätt att av myndigheterna få de upplysningar
och det biträde som fordras för dess verksamhet.

Utskottet delar personalvårdsnämndens förmodan att samarbetsdelegationen
kommer att arbeta i linje med motionärernas intentioner.

Inte heller i andra delar anser utskottet den i motionen II: 417 föreslagna
särskilda inventeringen av i 9 § arbetarskyddslagen upptagna personalvårdande
anordningar motiverad. Tillsynen å efterlevnaden av lagen och med
stöd av densamma utfärdade föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare
och kommunala tillsynsmän.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna I: 678 och II: 751,

2. att riksdagen avslår motionen II: 417 i vad den avser
viss inventering,

3. att riksdagen avslår motionen II: 417 i vad den ej behandlats
under 2.

Stockholm den 4 november 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 141.

Särskilt yttrande

av herrar Axel Andersson (fp), Per Jacobsson (fp), Nyman (fp), Westberg
i Ljusdal (fp) och Eriksson i Arvika (fp) som anfört:

»Behovet av en aktiv personalpolitik i den statliga förvaltningen är stort,
vilket också påpekas i utskottets utlåtande. Den statliga personalvården har
utretts. Försöksverksamhet och nya utredningar pågår.

Personalvården måste bedrivas i nära kontakt med de enskilda arbetsplatserna.
Det är därför beklagligt att den verksamhet som statens personalvårdsnämnd
bedriver inte har utvidgats utöver Stockholmsområdet, Östergötlands
och Västerbottens län i frågor som inte rör partiellt arbetsföras
rehabilitering etc.

Vidare är det otillfredsställande att resultaten av försöksverksamheten,
trots den relativt långa tid denna bedrivits, ännu inte utvärderats så att man
kunnat ge statens personalvårdsnämnd permanent karaktär.»