Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1969

Nr 70

Utlåtande i anledning av motioner angående politisk information
och propaganda på arbetsplatser.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
/: 223 av herr Björk m. fl. samt II: 252 av herrar Bengtsson i Landskrona och
Fridolfsson i Rödeby.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla att de rättsliga förutsättningarna för
politisk information och propaganda på arbetsplatser jämte gällande regler
och praxis på detta område göres till föremål för utredning».

På utskottets begäran har remissyttranden avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation
och Sveriges akademikers centralorganisation. Därjämte har yttrande inkommit
från Svenska arkitekters riksförbund.

Gällande bestämmelser m. m.

Rätten att utöva politisk verksamhet inneslutes i vissa av de medborgerliga
fri- och rättigheterna, såsom yttrandefriheten, tryckfriheten och församlingsrätten
eller församlingsfriheten. De båda förstnämnda har fastställts
i grundlagarna, medan den sistnämnda icke reglerats vare sig i
grundlagarna eller allmän lag. Sedan mer än 100 år tillbaka gäller emellertid,
att församlingsfriheten, dvs. rättigheten för medborgarna att sammankomma
för gemensam överläggning, opinionsyttring eller upplysning
i allmän eller enskild angelägenhet, förutsättes såsom en i princip erkänd
medborgerlig rättighet. Församlingsfriheten i vårt land har också bekräftats
genom Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 november
1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, i vars artikel 11 föreskrives, att envar skall äga rätt till
frihet att deltaga i fredliga sammankomster och att utövandet av denna
rättighet icke skall få underkastas andra inskränkningar än sådana som är
angivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn
till allmän säkerhet, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården,
skyddande av sedligheten eller av annans fri- eller rättigheter. I allmänna
ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster, båda av
den 14 december 1956, har viss reglering skett av offentliga tillställningar
och allmänna sammankomster. I församlingsfriheten stadgas därigenom
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 70

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1969

vissa inskränkningar, som framstår som nödvändiga för att ordning och
säkerhet i samhället skall kunna upprätthållas eller för att enskild medborgares
fri- och rättigheter ej skall kränkas. Politiska möten och t. ex.
demonstrationståg faller under lagen om allmänna sammankomster, som
bl. a. äger tillämpning å sammankomst, som hålles för överläggning, opinionsyttring
eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet och som
anordnas för allmänheten eller till vilken allmänheten eljest äger tillträde.

Enligt lagen om allmänna sammankomster fordras tillstånd av polismyndighet
för att inom stadsplanelagt område exempelvis på en gata eller
annan allmän plats ordna en politisk demonstration eller ett politiskt möte.
Även allmänna ordningsstadgan innehåller bestämmelser som i viss mån
kan sägas begränsa den politiska verksamheten. Inom stadsplanelagt område
får allmän plats inte utan tillstånd användas för ställningar för t. ex.
politiska affischer. Lokala ordningsstadgor kan vidare innehålla begränsningar
i rätten att affischera på och intill allmänna platser ävensom i fråga
om rätten att använda högtalare o. d. vid propaganda som riktar sig till
trafikanter på allmän plats.

Lagen om allmänna sammankomster avser — som framgår redan av
namnet — inte enskilda möten och sammankomster. Likaledes avser föreskrifterna
i allmänna ordningsstadgan och lokala ordningsstadgor endast
verksamhet på allmän plats. Enskilda möten och sammankomster är ställda
utanför direkt laglig reglering. När det gäller utövandet av politisk verksamhet
på enskild plats, såsom inom enskilda företags områden och anläggningar
är det i första hand ägaren eller innehavaren som har beslutanderätten.
Ibland tar sig detta uttryck i särskilda föreskrifter. Det kan ske i
form av ordningsregler utfärdade av en arbetsgivare. Sådana regler kan
innehålla förbud mot exempelvis möten, affischering eller utdelning av
broschyrer. Det förekommer även att i kollektivavtal intas bestämmelser i
det aktuella hänseendet. Avtalet mellan Järnbruksförbundet och Svenska
metallindustriarbetareförbundet för åren 1966—1968 innehåller exempelvis
en bestämmelse av följande lydelse: Arbetare äger ej utan arbetsgivarens
medgivande hålla möten inom arbetsområdet; ej heller må på arbetsplatsen
under pågående arbete bedrivas agitation av något slag. Det har också hänt
att rekommendationer utfärdats från centralt håll. Vid riksdagsvalet 1958
sände Svenska arbetsgivareföreningen till sina delägare ett cirkulär som
bl. a. innehöll följande.

Man kan sålunda vänta sig, att arbetstagarna komma att göra framställningar
om att på ett eller annat sätt få sprida vissa tidningar, broschyrer
eller annat propagandamaterial inom företaget, att få sätta upp appeller på
anslagstavlor etc. Det kan också tänkas, att sådana åtgärder kommer att
vidtagas utan att företagsledningen över huvud taget tillfrågas.

Enligt vår mening bör inte någon form av politisk propaganda förekomma
på arbetsplatsen, oavsett hur propagandan sprides. Det goda samarbete

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1969

inom företagen, som i alla övriga sammanhang eftersträvas, bör ej få riskeras
genom en strid mellan olika politiska riktningar. Vi rekommendera
därför delägarna att i både detta och andra sammanhang avslå sådana framställningar,
som berörts ovan, och att även i övrigt söka hindra all form
av politisk propaganda på arbetsplatsen.

Motionerna

I motionerna anförs bl. a.

Den ytterst restriktiva inställningen till varje form av politisk påverkan
på arbetsplatser som präglar de privata arbetsgivarna kan sålunda tolkas
som en ideologisk eftersläpning. Ur allmänt demokratiska synpunkter anses
det vanligen önskvärt, att den politiska påverkan, som olika massmedia
utövar, skall kunna kompletteras med påverkan från man till man. Människorna
tillbringar en stor del av sitt liv på arbetsplatserna, där emellertid
sådan påverkan anses olämplig. I praktiken förekommer naturligtvis politiska
samtal på raster o. d. Det är emellertid otillfredsställande att frågan
om vilka former av politisk påverkan som i detta sammanhang kan anses
skäliga och rättsligt grundade inte blivit föremål för analys. En långtgående
tolkning av arbetsgivarnas rättigheter kan framkalla irritation och
stå i strid med det allmänna önskemålet om ökad politisk medvetenhet
och kunskap hos medborgarna. Rimligt är att anställda på privata arbetsplatser
i varje fall inte skall utsättas för starkare restriktioner än anställda
i statlig eller kommunal tjänst. På alla arbetsområden gäller givetvis att
politisk verksamhet, som stör arbetsprocesserna eller innebär ett obehörigt
tryck mot enskilda, inte är önskvärd. Men med denna reservation kan man
ändå överväga en något större rörelsefrihet än vad som nu föreligger. I
samband med strävandena mot företagsdemokrati förtjänar det t. ex. att
övervägas om inte de anställda bör ha större möjligheter att fritt förfoga
över egna anslagstavlor på arbetsplatsen. Det är långtifrån säkert att man
har behov av nya preciserade rättsregler i fråga om politisk information
och propaganda på arbetsplatserna, men det faktiska läget och dess rättsliga
förutsättningar kan förtjäna närmare undersökning, bl. a. för att
främja en debatt kring problematiken och bidraga till en modernare och
mindre restriktiv praxis.

Remissyttrandena

LO och TCO har förklarat att de inte motsätter sig att den begärda utredningen
kommer till stånd. SdCO har uppgivit att organisationen för sin del
inte känner något behov av en utredning i frågan men att organisationen
inte heller ser något skäl att motsätta sig en sådan. Svenska arkitekters
riksförbund har tillstyrkt motionsyrkandet.

SAF har en annan inställning till motionsyrkandet än övriga remissinstanser
och avstyrker med bestämdhet motionerna. Föreningen uppger att
de bestämmelser i det aktuella hänseendet som finns i kollektivavtal bör
ses mot bakgrund av de erfarenheter man har från det förflutna. Därtill

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 är 1969

kominer att bestämmelserna tillkommit i samförstånd mellan parterna.
Föreningen anför vidare.

Mera väsentligt än förekomsten av formella bestämmelser i kollektivavtal
synes dock vara att det är en sedan lång tid klart befäst uppfattning
i arbetslivet att politisk eller annan propaganda som kan inverka störande
på produktionen bör undvikas. Denna uppfattning och inställning förtjänar
knappast bli någon stridsfråga i våra dagar. Tillämpningen av regeln sker
med det mått av flexibilitet som förhållandena medger och ett modernt
samhälle kräver. Åtskilliga exempel härpå kan hämtas bl. a. från 1968 års
valrörelse. Dessa exempel hänför sig ej minst till den privata sektorn av
näringslivet.

Det sätt varpå motionärerna beskrivit de privata arbetsgivarna och deras
organisationer stämmer överhuvudtaget illa med det samarbete i skilda
former som förekommer på detta område sedan lång tid tillbaka. Detta
samarbete har ett betydande egenvärde, och det bör enligt föreningens
mening ej riskeras eller försvåras av den typ av politisering av förhållandena
på en arbetsplats som motionärerna gör sig till talesmän för. Det förhåller
sig ej så enkelt som motionärerna närmast synes ha utgått från, nämligen
att det endast skulle finnas en politisk eller annan meningsriktning representerad
på en och samma arbetsplats.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1960 års riksdag väcktes en motion av herr Senander in. fl. i samma
fråga som den förevarande. Motionärerna ville få till stånd lagstiftning som
tryggade rätten till politisk verksamhet inom enskilda företags områden
under de anställdas fritid. Motionen avslogs av riksdagen. Andra lagutskottet,
som behandlade motionen, anförde i sitt utlåtande nr 71 i frågan.

Den sålunda förordade lagstiftningen innebär, att den enskildes rätt att
bestämma över områden och anläggningar, vartill han har ägande- eller
dispositionsrätt, begränsas, därigenom att rätten att förbjuda politisk verksamhet
inom sådana områden betages honom. Ytterst skulle lagstiftningen
således innebära inskränkning i den enskildes rätt att råda över sin egendom.
Vidtagandet av en dylik inskränkning skulle stå klart i strid mot rådande
rättsuppfattning. Utskottet avstyrker därför motionen.

Emellertid vill utskottet framhålla, att de anställdas önskemål i frågor
av hithörande slag kan beaktas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter och genom insatser från de vid företagen knutna företagsnämnderna.

Utskottet

I förevarande motioner yrkas utredning av de rättsliga förutsättningarna
för politisk information och propaganda på arbetsplatser jämte gällande
regler och praxis på området. Motionärerna säger att det rättsliga läget f. n.
synes något oklart och menar att en kartläggning av förhållandena skulle
främja en debatt kring frågan och bidra till en modernare och mindre
restriktiv praxis.

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1969

Av grundläggande betydelse för det demokratiska samhällssystemet är
den fria opinionsbildningen och rätten till politisk verksamhet. Det är av
vital betydelse att de politiska partierna får goda möjligheter att föra ut sitt
budskap till medborgarna. Ett sätt att nå detta mål är att begagna sig av
arbetsplatserna.

Som framgår av bl. a. remissyttrandena råder delade meningar om lämpligheten
av att politisk verksamhet bedrivs i anslutning till arbetsplatserna.
Från arbetsgivarhåll har gjorts gällande att det kan äventyra ett gott samarbete
inom företagen. För att undvika politisk verksamhet har arbetsgivare
stundom utfärdat föreskrifter med syfte att begränsa möjligheterna till
propaganda. Liknande bestämmelser återfinns i olika kollektivavtal. Mot
detta sätt att se på frågan står den uppfattning som återspeglas i motionerna,
nämligen att det är viktigt att man främjar politisk medvetenhet och kunskap
och att man därför bör tillvarata möjligheten att nå människorna via arbetsplatserna.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet för sin del ansluta sig till tanken
att det kan vara lämpligt att Kungl. Maj:t låter undersöka under vilka
förutsättningar och i vilken omfattning politisk informationsverksamhet och
propaganda förekommer på arbetsplatserna. Undersökningsmaterialet kan
sedermera utgöra grundval för en bedömning av frågan huruvida några
åtgärder är påkallade.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 223 och II: 252
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 28 oktober 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Dahlberg (s)*, Hxibinette
(m), Wanhainen (s)*, Österdahl (fp), Kilsmo (fp), Andreasson (ep) och
Ivar Andersson (s);

från andra kammaren: herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Jönsson i
Ingemarsgården (fp), Fredriksson (s), Göransson (s), Nilsson i Kalmar (s),
fru Sigurdsen (s), herr Åkerlind (m) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svensk* Reproduktions AB, Sthlm[l969