Nr 93—95
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
1
Nr 93
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående forskarutbildning
och forskarkarriär m. m. jämte motioner, såvitt
propositionen och motionerna hänvisats till statsutskottet.
(2:a avd.)
Propositionen
Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bilaga 10, punkterna E 30, E 42 och
E 43) beräknat medel för de ändamål som avses med nedanstående anslag, har
Kungl. Maj:t i propositionen nr 31 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för den 7 mars 1969 föreslagit riksdagen att,
såvitt nu är i fråga, dels godkänna de riktlinjer för forskarutbildning och forskarkarriär
m. m. som förordats i statsrådsprotokollet, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
besluta om grupplivförsäkring för innehavare av doktorandstipendium, dels för
budgetåret 1969/70 under åttonde huvudtiteln anvisa till Vissa kostnader för
reformerad forskarutbildning m. m. ett förslagsanslag av 3 878 000 kr., till Särskilda
åtgärder för forskarutbildning ett anslag av 3 400 000 kr. och till Stipendier för
främjande av högre vetenskapliga studier ett reservationsanslag av 10 212 000 kr.
Propositionen nr 31 innehåller även förslag till förordning om ändring i studiemedelsförordningen
den 4 juni 1964 (nr 401) och förslag om anvisande under
nionde huvudtiteln av anslag till Vissa kostnader för doktorandstipendier vid jordbrukets
högskolor. Propositionen har i vad avser ändringen i studiemedelsförordningen
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet och i vad
avser anslag under nionde huvudtiteln hänvisats till jordbruksutskottet.
Propositionen bygger på 1963 års forskarutrednings huvudbetänkande (SOU
1966: 67—68) och behandlar tre huvudfrågor nämligen forskarutbildningen, studiefinansieringen
och forskarkarriären.
Reformeringen av forskarutbildningen innebär att nuvarande licentiatexamen
och doktorsgrad förs samman till en vetenskaplig examen, doktorsexamen. Studierna
för denna examen skall läggas upp så att den effektiva studietiden kan
begränsas till fyra år. En genomtänkt, systematiskt planerad utbildningsgång skall
läggas upp för i princip varje enskild doktorand. I den nya forskarutbildningen avses
inslaget av metodisk undervisning och handledning öka väsentligt.
1 —- Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 93—95
2
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
Det nya utbildningssystemet föreslås träda i funktion den 1 juli 1969. Med
hänsyn till det omfattande planeringsarbetet föreslås övergången ske successivt
under en tvåårsperiod. Avsikten är vidare att de som börjat licentiatstudier skall
antingen gå över till det nya utbildningssystemet eller avlägga licentiatexamen före
den 1 juli 1971. Motsvarande kommer i princip att gälla fram till den 1 juli 1974
för den som nu arbetar på avhandling för doktorsgrad.
Studiejinansieringen föreslås bli löst enligt samma huvudlinjer som f. n., dvs.
genom särskilda stipendier samt tjänster som assistent och amanuens. I fråga om
stipendierna föreslås en väsentlig kvalitativ förstärkning. Sålunda avses stipendiaterna
få kontantbidrag av sammanlagt 12 500 kr. per år. Av detta belopp utgör
1 750 kr. studiebidrag inom ramen för det oavkortade studiemedelsbelopp, vilket
ifrågavarande doktorander avses få rätt att erhålla. Därutöver föreslås att innehavare
av det nya doktorandstipendiet skall erhålla efterlevandeskydd genom
anslutning till statens grupplivförsäkring. Antalet stipendier avses öka successivt.
För budgetåret 1969/70 beräknas medel för 50 nya stipendier.
Beträffande forskarkarriären föreslås — mot bakgrund av den starka kritik som
riktats mot utredningens förslag till ett i princip nytt karriärsystem — endast vissa
justeringar av nuvarande ordning. En betydande utbyggnad av antalet tjänster som
forskarassistent och docent föreslås komma till stånd under de närmaste åren. Vidare
föreslås — i syfte att docenternas anställningsförhållanden skall förbättras —
att förlängt förordnande som docent skall kunna medges utöver nuvarande maximitid
av sex å sju år. Nuvarande tjänster som forskardocent föreslås bli successivt
avvecklade genom att tjänsterna den 1 juli 1969 omvandlas till personliga, icke
tidsbegränsade tjänster för nuvarande innehavare. Enligt propositionen skall nuvarande
tjänster som laborator (motsvarande) från den 1 juli 1969 benämnas biträdande
professor. Innehavare av forskardocentur avses få möjlighet att gå över
och få personlig tjänst som biträdande professor.
De i propositionen framlagda förslagen utgör ett principprogram för en successivt
genomförd reform. Redan för den första etappen i reformarbetet — dvs.
budgetåret 1969/70 — föreslås en väsentlig ökning av resurserna. Bl. a. möjliggörs
inrättande av ett 100-tal nya forskartjänster inom universitetsorganisationen nästa
budgetår. Medelsbehovet för budgetåret 1969/70 kommer till följd av de i propositionen
framförda förslagen att öka med sammanlagt ca 8,7 milj. kr.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna 1:985 av herr Blomquist och II: 1136 av herr
Nordstrandh vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala
att ökad anställningstrygghet för docenter åstadkommes på sätt som anges i motionerna
samt att docenter av typen klinisk lärare benämnes biträdande professorer,
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
3
dels de likalydande motionerna 1:986 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och
II: 1133 av fröken Ljungberg och herr Oskarson vari hemställts att riksdagen
måtte med godkännande av propositionen i övrigt
1. giva till känna att samtliga forskardocenttjänster och de docenttjänster, som
kan komma att anges av universitetskanslersämbetet i det detaljförslag som Kungl.
Maj:t bör uppdraga åt ämbetet att framlägga, skall omvandlas till ordinarie fasta
tjänster i form av biträdande professurer,
2. bevilja ett reservationsanslag om tre milj. kr. för budgetåret 1969/70 för
täckande av de ökade kostnader som kan bli följden av det under punkt 1 angivna
tillkännagivandet samt
3. besluta att förordnande som docent skall meddelas på sex år och kunna förlängas
med sex år i sänder,
dels de likalydande motionerna I: 987 av herrar Thorsten Larsson och Nils
Nilsson och II: 1134 av herr Mattsson m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte vid
sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 31 i skrivelse till Kungl. Maj:t
1. uttala att fyra år må eftersträvas som normalstudietid för avläggande av doktorsexamen
men att viss avvikelse från nämnda studietid må tillåtas på i motionerna
angivna grunder,
2. tillkännage vad som i motionerna anförts beträffande doktorandens frihet att
själv välja avhandlingsämne och forskningsmetoder,
3. anhålla om utredning av frågan om utformandet av en forskarkarriär som är
anpassad till den nya forskarutbildningen och som medger ett bibehållande av
forskningsvolymen i minst nuvarande omfattning på i motionerna anförda grunder,
4. uttala att laboratorer i fortsättningen benämnes professorer,
dels de likalydande motionerna I: 988 av herr Lidgard och II: 1138 av herr
Nordstrandh m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
uttala, att forskarassistenttjänster skall inrättas vid alla fakulteter, som önskar sådana,
dels de likalydande motionerna 1:989 av herr Lidgard och 11:1135 av herr
Nordstrandh m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
uttala, att även universitetslektorerna tas i anspråk för handledning inom den nya
forskarutbildningen,
dels de likalydande motionerna 1:990 av herr Virgin m. fl. och 11:1131 av
herr Holmberg m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte
1. besluta att studietiden fram till doktorsexamen bör kunna varieras i enlighet
med vad i motionerna anförts, att doktorandstipendier bör utgå under den tid
som ansvarigt lokalt organ anser erforderlig för doktorsexamen samt att en i princip
obligatorisk licentiatexamen införes efter cirka två års studier med dispensmöjligheter
för doktorander som direkt siktar på doktorsexamen,
2. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam översyn av forskarkarriären,
om en översyn av professorernas uppgifter inom utbildning och forskning
samt arbetsförhållanden och om förslag om ökade resurser till forskarut
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
bildning och forskarhandledning efter skyndsam analys, genomförd av berörda
myndigheter, om det reella resursbehovet,
dels de likalydande motionerna I: 991 av herr Wirtén m. fl. och 11:1132 av
herr Källstad m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte
A. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag beträffande det
fortsatta reformarbetet i fråga om bl. a. möjligheterna att öka flexibiliteten i forskarutbildningen,
metoderna för urvalet av de studerande som skall släppas fram
till forskarutbildning, behovet och konstruktionen av en mellanexamen, möjligheterna
att i ökad utsträckning avlasta forskarna genom biträde av kvalificerad pérsonal
samt planering för en successiv ökning av resurserna för handledning,
B. uttala
1. att en fortsatt successiv ökning av resurserna för handledning inom forskarutbildningen
är ofrånkomlig,
2. att vid undervisningen utrymme bör beredas även för den som vill bedriva
studier utan att vara antagen som doktorand,
3. att möjlighet bör finnas för innehavare av assistent- eller amanuenstjänst
till en i vissa fall mer än ettårig förlängning av den eljest fyraåriga utbildningen,
4. att doktorandstipendium bör kunna utgå under hela den tid som beräknas
åtgå för erhållande av doktorsexamen,
5. att under en övergångstid äldre nästan färdiga licentiander och doktorander
inte bör tvingas gå över till det nya systemet,
6. att möjligheterna att inrätta särskilda forskarprofessurer i ökad utsträckning
bör utnyttjas,
C. 1. till Särskilda åtgärder för forskarutbildning för budgetåret 1969/70 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med
1 000 000 kr. förhöjt anslag av 4 400 000 kr.,
2. till Vissa kostnader för reformerad forskarutbildning m. m. för budgetåret
1969/70 under åttonde huvudtiteln anvisa erforderliga medel för 70 nya extra
ordinarie forskarassistenttj änster,
dels motionen II: 1137 av herr Nordstrandh vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte uttala, att tidsåtgången för avläggande av den nya
doktorsexamen icke ovillkorligen skall begränsas till fyra år utan — under alla
förhållanden tills erfarenhet vunnits av ett hårt bundet systems verkningar — med
generell flexibilitet kunna utmätas från fall till fall,
dels motionen II: 1139 av fru Ryding och herr Hermansson vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 31 i princip uttalar sig för att
nuvarande licentiatexamen och doktorsgrad ersätts med en doktorsexamen med
starkt begränsad utbildningstid, varvid dock reformens ikraftträdande uppskjuts
så att institutionerna och de yngre forskarna själva kan medverka i utformningen
av förslag till studieplaner, varigenom flexibilitet i studietiden medges,
att riksdagen ger Kungl. Maj:t i uppdrag att utforma ett förslag till studiefinansiering
som motsvarar i motionen ställda krav, samt
att riksdagen ger Kungl. Maj:t i uppdrag att på grundval av diskussion med och
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
5
synpunkter från de direkt berörda vid universiteten återkomma med konkreta
förslag rörande resursfördelningen till forskarutbildningen, varvid forskarutredningens
förslag om en fast relation mellan doktorander och handledare i princip
bör accepteras.
Utskottet
I de delar av propositionen nr 31 som hänvisats till statsutskottet föreslås godkännande
av vissa av föredragande statsrådet angivna riktlinjer för forskarutbildning
och forskarkarriär m. m. samt därjämte anvisande av vissa anslag under
riksstatens åttonde huvudtitel. Propositionen åsyftar principbeslut till grund för
fortsatt planeringsarbete och för utformningen av närmare bestämmelser samt
beslut om resurser för en första etapp av reformen. Det framhålles att takten i det
fortsatta reformarbetet får prövas i det årliga budgetarbetet.
Bakgrunden till förslagen i propositionen är dels den starka ökning av antalet
licentiander och doktorander som ägt rum under senare år, dels den ökning som
också ägt rum av efterfrågan på personal med kvalificerad universitets- och högskoleutbildning
inom olika områden av samhällslivet. Förslagen går i fråga om
forskarutbildningen ut på en effektivering och förkortning. Vad gäller studietidens
längd förutsättes att den nya doktorsexamen som föreslås ersätta
nuvarande licentiatexamen och doktorsgrad normalt skall kunna avläggas fyra år
efter att vederbörande examinand påbörjat sin forskarutbildning, under förutsättning
att studierna bedrivits på heltid och att utbildningen börjat vid en lämpligt
avpassad kunskapsnivå.
Mot bakgrund av de särskilda förhållandena i bl. a. de medicinskt kliniska ämnena
uttalas det i propositionen att den sammanlagda studietiden från forskarutbildningens
start till examen i sådana ämnen bör få omfatta mer än fyra år. Det
förutsättes dock att studierna i dessa fall skall läggas upp så, att den effektiva
forskarutbildningstiden blir ungefär fyra år. Det betonas vidare i propositionen att
det även eljest, men endast i undantagsfall, kan finnas skäl för att studietiden får
bli mer än fyra år.
Propositionens uttalanden om en fyraårig studietid har föranlett uttalanden och
yrkanden i flera motioner. I motionerna I: 990 och II: 1131 uttalas sålunda att
fyra år kan vara ett lämpligt riktmärke men att man måste räkna med behov
också av längre tid. Variationer i utbildningstiden måste tolereras och motionärerna
yrkar att riksdagen beslutar i enlighet med denna uppfattning. Samma åsikter
hävdas i motionerna I: 987 och II: 1134. Som normalstudietid må fyra år eftersträvas
men en viss flexibilitet bör vara möjlig — framhåller motionärerna —
bl. a. med hänsyn till avhandlingsämnenas art och de enskilda forskarnas personliga
läggning. Även i motionerna I: 991 och II: 1132 finns ett uttalande om att
en starkare flexibilitet i fråga om forskarutbildningens längd bör eftersträvas. Detta
bör enligt motionärerna beaktas i en i motionerna begärd utredning om det fort
1*
— Biliang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 93—95
6
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
satta reformarbetet. I motionen II: 1137 slutligen påpekas att vi i vårt utbildningsväsende
saknar all erfarenhet av hur en hårt tidsbunden utbildning av forskare
verkar i praktiken. Motionären betonar också att man inte inom den närmast
överskådliga tiden får tillräckliga resurser i kvantitativt och kvalitativt hänseende
för den utbildning av de blivande forskarna, som är en förutsättning för förkortningen
av utbildningstiden. Även detta talar för att avvikelser måste få förekomma.
Motionären hemställer att riksdagen uttalar att utbildningstiden inte ovillkorligen
skall begränsas till fyra år utan — under alla förhållanden tills erfarenhet vunnits
av ett hårt bundet systems verkningar — med generell flexibilitet kunna utmätas
från fall till fall.
Utskottet vill för egen del först uttala sin anslutning till vissa grundläggande
synpunkter på forskarutbildningen nämligen att målet skall vara en doktorsexamen
av den art departementschefen angivit och att detta mål under de i propositionen
angivna förutsättningarna normalt skall kunna nås genom fyra års utbildning
efter en grundutbildning av viss omfattning. När det så gäller att bedöma
i vilken utsträckning längre studietider skall accepteras, vill utskottet framhålla,
att den formulering utskottet här använt ansluter till propositionens ord att »tiden
från forskarutbildningens start till examen normalt bör vara fyra år», vilket uttalande
efter själva ordalydelsen måste förstås så att såväl kortare som längre studietider
förutsättes kunna förekomma. En något annorlunda formulering förekommer
också i propositionen, nämligen att en längre studietid än fyra år »inte bör
accepteras annat än i undantagsfall». Detta bör enligt utskottets mening uppfattas
som en precisering av den ståndpunkt utskottet här anslutit sig till och förstås så att
längre tidsöverdrag bör bli mycket ovanliga.
Även med den nu angivna uppfattningen av fyraårsregeln måste det givetvis
uppkomma gränsfall då ställning måste tas till huruvida en doktorand skall ha rätt
att under ytterligare tid ta utbildningsresurser i anspråk. Här kan enligt utskottets
mening några fixa regler inte anges men uppenbart är, att stor återhållsamhet
måste iakttagas, inte minst därför att varje medgivande till förlängning som lämnas
den ene studeranden innebär en minskning av de resurser som står till förfogande
för andra. Utskottet vill understryka att fyra års studier måste vara en riktpunkt redan
från början när doktorandens utbildningsgång planeras och därefter under
handledningen i studierna och att det vid avgörandet av om tiden är förbrukad
måste ställas bestämda krav på vad man förenklat kan kalla »giltiga skäl» till tidsöverdrag
utöver vad som ligger inom »normalt fyra år».
Med det nu anförda har utskottet anslutit sig till propositionens ståndpunkt angående
utbildningstidens längd. Utskottet avstyrker därför de i motionerna I: 987
och II: 1134 samt I: 990 och II: 1131 framställda yrkandena om större flexibilitet.
Likaså avstyrker utskottet motionen II: 1137 samt yrkandet i motionerna
I: 991 och II: 1132 om utredning och förslag om möjligheterna att öka flexibiliteten
i forskarutbildningen.
I motionerna I: 991 och II: 1132 har hemställts bl. a. om ett uttalande av riksdagen
om att möjlighet bör finnas för innehavare av assistent- och amanuenstjänst
7
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
till en i vissa fall mer än ettårig förlängning av den eljest fyraåriga utbildningen.
Yrkandet är föranlett av ett uttalande i propositionen om att det bör bli möjligt
att begränsa studietidsförlängningen för dessa kategorier till ett år. Enligt utskottets
mening bör den regel som därmed angivits bedömas på motsvarande sätt som den
nyss behandlade fyraarsregeln. I tillämpningen bör alltså en viss flexibilitet medges.
Utskottet kan däremot inte tillstyrka den uppmjukning som torde vara avsedd
i de båda motionerna, vilka därför avstyrkes i denna del.
Departementschefen har förklarat sig inte vara beredd att nu förorda att en
mellanexamen förs in som ett reguljärt, om än frivilligt led i forskarutbildningen.
Han har ansett att behovet av en dylik examen får bedömas mot bakgrund
av möjligheterna att precisera avnämarintresset men samtidigt pekat på att behov
av en särskild yrkesinriktad examen efter grundexamen kan föreligga på det tekniska
området och att en liknande lösning kan vara motiverad vid t. ex. psykologutbildningen.
Det är vidare enligt departementschefens mening inte givet att en
särskild examen måste införas, eftersom motsvarande syfte kan nås genom meddelande
av bevis om genomgången utbildning.
I motionerna I. 990 och II: 1131 hävdas att behovet av en mellanexamen redan
är klart dokumenterat pa arbetsmarknaden och med säkerhet kommer att växa
i framtiden. Motionärerna yrkar därför att en i princip obligatorisk licentiatexamen
införes efter cirka två års studier med dispensmöjlighet för doktorander som direkt
siktar på doktorsexamen. Av motiveringen till yrkandet framgår att detta inte gäller
de medicinska fakulteterna.
Frågan om en mellanexamen tas även upp i motionerna I: 991 och II: 1132 i
vilka som framgått i det föregående — påyrkas en utredning om det fortsatta
reformarbetet. Denna utredning bör enligt motionärerna omfatta även behovet
och konstruktionen av en mellanexamen och som skäl pekas bl. a. på att en dylik
examen kan bli av betydelse för dem som söker en fortsatt utbildning några år
efter grundexamen. Det finns enligt motionärerna många som önskar en kvalificerad
utbildning ovanför grundexamen utan att därför eftersträva forskarutbildning.
Utskottet finner inte någon principiell meningsskiljaktighet föreligga i fråga om
mellanexamen. Departementschefens uttalanden anger att de fortsatta överväganden
i frågan, som förutsättes, inom ett eller kanske flera områden kan leda
till beslut om en utbildningsgång som utmynnar i en särskild yrkesinriktad
examen efter grundexamen. Skillnaden mellan denna ståndpunkt och motionerna
1:991 och II: 1132 synes egentligen endast vara, att motionärerna önskar frågan
utredd i en parlamentariskt sammansatt kommitté, vilket knappast torde
vara åsyftat i propositionen. Motionärernas motivering synes nämligen inte innebära
något som strider mot vad som anförts i propositionen. Utskottet, som konstaterar
att de fortsatta överväganden som departementschefen avser mera allmänt uttryckt
kan sägas gälla en del av den ständigt aktuella frågan om utbildningsväsendets
anpassning efter samhällets behov, anser sig visserligen med hänsyn till vad
departementschefen anfört inte ha anledning tillstyrka ifrågavarande utrednings
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
yrkande men vill framhålla att nämnda överväganden bör komma till stånd snarast.
Vad så gäller yrkandet i motionerna I: 990 och II: 1131 om en licentiatexamen
avstyrker utskottet detta.
I fråga om urvalet av studerande till doktorandutbildningen har departementschefen
uttalat, att detta bör ske på institutionsnivå och att den närmare
utformningen av urvalsförfarandet bör prövas mot bakgrund av bl. a. resultaten
av pågående försöksverksamhet med nya former av samverkan mellan lärare och
studerande inom ramen för den s. k. universitetsdemokratin. Universitetskanslersämbetet
förutsättes få i uppdrag att meddela bestämmelser. I motionerna I: 991
och II: 1132 beklagas, att urvalsförfarandet inte tagits upp till närmare diskussion
i propositionen, och påyrkas en skyndsam utredning av frågan.
I den mån en begränsning måste ske av antalet studerande för doktorsexamen
— och detta anses i propositionen i vissa fall bli ofrånkomligt — är det uppenbart
att principerna för urvalet måste övervägas mycket noga och tillämpningen av dem
kontinuerligt övervakas. Utskottet finner inte anledning till erinran mot att universitetskanslersämbetet
får i uppdrag att utforma reglerna och förutsätter att ämbetet
även sedan urvalsförfarandet reglerats har sin uppmärksamhet på frågan.
Utskottet avstyrker alltså nu ifrågavarande yrkande i motionerna I: 991 och
II: 1132.
I samma motioner hemställes om ett uttalande av riksdagen om att utrymme
i undervisningen bör beredas även för den som vill bedriva studier
utan att vara antagen som doktorand. Enligt utskottets mening bör dylika extra
studerande inte tas emot om detta leder till att man maste ta i ansprak nagot av
den undervisnings- och handledningsvolym, som är avsedd för doktoranderna.
Någon anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande om de övriga fall,
som kan förekomma, finns det enligt utskottets mening inte, och utskottet avstyrker
därför motionerna I: 991 och II: 1132 i denna del.
Den nya forskarutbildningen förutsätter en intensifiering av undervisningen och
handledningen. Detta är bakgrunden till ett uttalande i motionerna I: 987 och
II: 1134 om att handledarens möjligheter att påverka forskaren
och hans verksamhet inte får bli för stora. Forskaren måste själv få välja
avhandlingsämne och inom ramen för tillgängliga resurser kunna utveckla forskningsmetoder.
Vad som sålunda anförts om doktorandernas frihet bör enligt motionärerna
ges till känna för Kungl. Maj:t.
Utskottet är medvetet om att det i relationerna mellan handledare och doktorander
kan uppkomma problem av den art som motionärerna haft i tankarna. Nagra
riktlinjer för hur man skall komma till rätta med dylika fall kan dock inte ges
och utskottet, som vill understryka att det nya utbildningssystemet förutsätter samverkan
mellan doktoranden och hans handledare, anser sig därför inte böra biträda
ifrågavarande motionsyrkande.
Den i propositionen föreslagna utbildningsreformen avses träda
i kraft den 1 juli 1969. I motionen II: 1139 påyrkas ett uppskov så att in
-
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
9
stitutionerna och de yngre forskarna själva kan medverka i utformningen av förslag
till studieplaner, varigenom flexibilitet i studietiden medges. Utskottet finner
inte att i motionen anförts tillräckliga skäl för det begärda uppskovet och avstyrker
därför yrkandet härom.
Som framgått i det föregående innehåller propositionen förslag till beslut bl. a.
om resurser för en första etapp av reformen och förutsätter
att takten i det fortsatta reformarbetet får prövas i det årliga budgetarbetet. Anslagsfrågan
har tilldragit sig stort intresse. I motionerna I: 990 och II: 1131 yrkas
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag om ökade resurser till forskarutbildning
och forskarhandledning efter skyndsam analys, genom berörda myndigheters
försorg, av det reella resursbehovet. Ett riksdagsuttalande om att en fortsatt
successiv ökning av resurserna för handledning inom forskarutbildningen är
ofrånkomlig önskas i motionerna 1:991 och II: 1132 och samtidigt påyrkas en
utredning med uppgift att planera för en dylik ökning. I motionerna I: 987 och
II: 1134 uttalas tvekan om huruvida de föreslagna resurserna är tillräckliga, dock
utan att något yrkande ställes. I motionen II: 1139 slutligen hemställes att riksdagen
uppdrar åt Kungl. Maj:t att på grundval av diskussion med och synpunkter
från de direkt berörda vid universiteten återkomma med konkreta förslag rörande
resursfördelningen, varvid forskarutredningens förslag om en fast relation mellan
doktorander och handledare i princip bör accepteras.
Vad först angår sistnämnda yrkande finner utskottet i likhet med departementschefen
det inte vara lämpligt att reglera handledningsgruppens storlek.
Utskottet får därnäst beträffande övriga, nu redovisade motionsyrkanden i resursfrågan
framhålla att samtliga dessa, oavsett formuleringarna, egentligen synes
åsyfta att riksdagen i någon form skall ge uttryck åt uppfattningen, att de resurser
som nu föreslås är otillräckliga. Utskottet vill därför understryka dels att
den föreslagna reformen förutsättes genomförd etappvis och att de resurser som
nu föreslås alltså gäller en första etapp, dels att det är i det årliga budgetarbetet
man har att pröva i vilken takt man under kommande år kan öka resurserna. Med
hänsyn till det sagda finner utskottet att det inte fimis någon anledning för riksdagen
att nu göra något uttalande om den fortsatta successiva ökningen av handledningsresursema.
Yrkandet härom i motionerna I: 991 och II: 1132 avstyrkes
därför. Vidare är det utskottets mening att resursfrågan i vanlig ordning bör beredas
av de anslagsäskande myndigheterna. Någon anledning att i stället lägga
denna arbetsuppgift på en sakkunnigutredning kan utskottet inte anse föreligga,
och yrkandet härom i samma motioner avstyrkes därför också. Vad så gäller
yrkandet i motionerna I: 990 och II: 1131 om förslag om ökade resurser efter analys
av resursbehovet gäller detta enligt ordalydelsen inte något annat än vad som
kan emotses i form av förslag av Kungl. Maj:t, eftersom förslagen i propositionen
i fråga om resurserna endast innebär en första etapp. Utskottet kan inte finna att
riksdagen hos Kungl. Maj:t bör hemställa om ett dylikt förslag och avstyrker därför
yrkandet. Detsamma gäller yrkandet i motionen II: 1139 om förslag rörande
resursfördelningen.
10
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
Direkta förslag om höjningar beträffande de båda i propositionen föreslagna
anslagen framställes endast i motionerna 1:991 och 11:1132. Beträffande
anslaget Vissa kostnader för reformerad forskarutbildning m. m. föreslås en ökning
utöver Kungl. Maj ds förslag med det belopp som erfordras för ytterligare 20
tjänster som extra ordinarie forskarassistent. Under anslaget Särskilda åtgärder
för forskarutbildning föreslås anvisande av 4 400 000 kr. eller 1 milj. kr. utöver
vad som föreslagits i propositionen.
Utskottet, som vill framhålla att Kungl. Maj:ts förslag i fråga om resurser för
forskarutbildning dels i statsverkspropositionen och dels i nu förevarande proposition
sammanlagt innebär inte oväsentliga förstärkningar, anser sig inte böra föreslå
riksdagen att gå utöver Kungl. Maj ds förslag i fråga om de båda anslagen.
Motionsyrkandena avstyrkes därför.
I propositionen föreslås beträffande studiefinansieringen bl. a. att
de nuvarande licentiand- och doktorandstipendierna skall ersättas av nya doktorandstipendier
som utdelas för ett år i sänder och får innehas av en doktorand
under sammanlagt högst fyra år. Övergången förutsättes ske den 1 juli 1969 i
fråga om stipendier, som då är lediga, och sedan efterhand som ytterligare stipendier
blir lediga. Den som innevarande läsår innehar licentiand- eller doktorandstipendium
enligt hittillsvarande regler och som kommer i fråga till förlängt
innehav av stipendium får enligt propositionen välja mellan att även i fortsättningen
få stipendium enligt det gamla systemet eller att gå över till det nya. Övergången
bör ske samtidigt som vederbörande går över till den nya studieordningen.
Maximeringen av den tid under vilken d o k t o r an d s t ipendium
skall få innehas kritiseras i motionerna I: 990 och II: 1131
samt I: 991 och II: 1132. Stipendium bör enligt förstnämnda båda motioner
utgå under den tid som ansvarigt lokalt organ anser erforderlig för doktorsexamen
och enligt sistnämnda båda motioner under hela den tid som beräknas åtgå för
erhållande av doktorsexamen.
Utskottet anser det för sin del av flera skäl vara mycket viktigt att man i princip
håller fast vid en maximitid av fyra år för innehav av stipendium. Ett av skälen
är att den begränsade tillgången på stipendier har som konsekvens att varje
förlängning för en doktorand i princip reducerar stipendiemöjligheterna för en
annan. Utskottets ståndpunkt utesluter dock inte att dispens bör kunna meddelas
i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. Däremot kan utskottet inte tillstyrka att
de blivande bestämmelserna i ämnet ger möjlighet till den större flexibilitet som
åsyftas i motionerna 1:990 och II: 1131 samt 1:991 och II: 1132. Dessa avstyrkes
därför såvitt nu är i fråga.
Många äldre licentiander och doktorander kan inte utan betydande
olägenheter gå över till den nya studieordningen framhålles det i motionerna
I: 991 och II: 1132. Detta jämte det förhållandet att de nya doktorandstipendierna
inte kan tilldelas dem som följer den gamla studieordningen gör att en
mycket besvärlig situation kan uppkomma för äldre, nästan färdiga licentiander
och doktorander, som ännu inte erhållit stipendium enligt hittillsvarande regler.
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
11
Motionärerna hemställer om ett riksdagsuttalande av innebörd att dessa äldre
studerande under en övergångstid inte bör tvingas att gå över till det nya systemet.
Utskottet är medvetet om de problem som motionärerna pekar på men också
både om svårigheten att finna en lösning, som tillgodoser dessa äldre studerande,
bl. a. därför att antalet lediga stipendier till en början kommer att vara mycket
begränsat, och om att det är ett väsentligt intresse att övergången till den nya
studieordningen sker så snabbt och i så stor utsträckning som möjligt. Utskottet
väll emellertid peka på att departementschefen förklarat sig avse att i annat sammanhang
föreslå Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser som skall möjliggöra en
mjuk övergång till det nya systemet för studiefinansieringen. Vid utformandet av
dessa bestämmelser bör även det nu behandlade problemet beaktas.
I motionen II: 1139 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag
om ett system för finansiering av doktorandstudierna som dels befriar den studerande
från behov av lån, dels gör det möjligt för honom att, om han så vill,
bedriva sina studier jämsides med annan verksamhet. Utskottet avstyrker detta
yrkande.
Forskarutredningens principiella överväganden och konkreta förslag till reformerad
forskarkarriär har mött stark kritik från remissinstansernas sida.
Departementschefen har med hänsyn härtill inte funnit tillräckliga skäl för en genomgripande
omstrukturering av tjänstesystemet vid universitet och högskolor
utan föreslår endast vissa jämkningar inom ett i huvudsak oförändrat tjänstesystem.
Med den ståndpunkt som intagits i propositionen kommer den nuvarande
otryggheten på docentnivån inte att elimineras, uttalas det i motionerna
1:990 och II: 1131. Visserligen föreslås en utvidgad möjlighet till förlängning
av docentförordnande men varken detta eller den av departementschefen påpekade
möjligheten att växla mellan anställning inom universitetsorganisationen
och tjänst inom annan offentlig eller enskild verksamhet innebär enligt motionärerna
att docenterna får någon som helst trygghet i detta begrepps gängse betydelse.
Motionärerna framhåller att möjligheterna att utanför universiteten erhålla tjänster
med forskningsuppgifter inom vissa områden är mycket begränsade och hemställer
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en skyndsam översyn av forskarkarriären.
Även i motionerna I: 987 och II: 1134 påyrkas en utredning
om forskarkarriären. Motionärerna framhåller särskilt att karriären bör anpassas
till den nya forskarutbildningen och medge ett bibehållande av forskningsvolymen
i minst nuvarande omfattning.
Utskottet vill för egen del först understryka vad som anförts i propositionen
om att forskartjänsterna vid universitet och högskolor endast utgör en av flera
karriärvägar för forskarna, vilket gör att växlingar mellan anställning inom universitetsorganisationen
och på annat håll bör vara inte bara tänkbara utan normala
och önskvärda företeelser. Samtidigt är utskottet medvetet om att stora svårigheter
möter då det gäller att konstruera universitetstjänsterna på ett sådant
sätt att dylika växlingar i anställningen — i båda riktningarna — underlättas och
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
12
även om att tillgången på forskartjänster utanför universiteten växlar från område
till område. Det är också så att det är svårt att i rimlig grad tillgodose den
enskildes anspråk på trygghet utan att det byte av tjänstinnehavare som motiveras
av forskningens intresse försvåras eller försenas. Utskottet anser att det finns
skäl att man, allteftersom erfarenhet vinnes av det nya systemet, fortsatt överväger
frågan om forskarkarriärens utformning. Denna utskottets uppfattning bör riksdagen
som sin mening ge till känna för Kungl. Maj:t utan att uttala sig om formen
för en översyn. Någon ytterligare åtgärd med anledning av de nu förevarande
motionsyrkandena anser sig utskottet inte böra föreslå.
I många av de motioner som väckts med anledning av propositionen har föreslagits
olika förändringar beträffande professurer och
andra forskartjänster. I fråga om åtskilliga av dessa yrkanden anser
utskottet, med hänsyn till vad som nyss anförts om fortsatta överväganden beträffande
forskarkarriären, att det inte erfordras någon åtgärd från riksdagens
sida. Detta gäller yrkandet i motionerna I: 990 och II: 1131 om en översyn av
professorernas uppgifter m. m., i motionerna 1:991 och II: 1132 om inrättande
av särskilda forskarprofessurer, i motionerna I: 985 och II: 1136 om ökad anställningstrygghet
för docenter samt i motionerna I: 986 och II: 1133 om sexårsförordnanden
för docenter och om förändring av samtliga forskardocenttjänster och
vissa docenttjänster till ordinarie tjänster som biträdande professor. I konsekvens
med utskottets ståndpunkt till sistnämnda yrkande avstyrkes yrkandet i samma
motioner om ett anslag av 3 milj. kr.
I den flera gånger omnämnda utredning som yrkas i motionerna I: 991 och
II: 1132 avses ingå även en undersökning av möjligheterna att i ökad utsträckning
avlasta forskarna genom biträde av kvalificerad personal.
Utskottet konstaterar att en utveckling i den angivna riktningen redan påbörjats
och finner det önskvärt att den fortsättes. Någon framställning till Kungl. Maj:t
om utredning härvidlag synes inte erforderlig och utskottet avstyrker därför nu
ifrågavarande motionsyrkande.
I propositionen uttalas att tjänstetiteln för de nuvarande tjänsterna som laborator,
observatör, preceptor och prosektor och vissa andra tjänster på samma nivå
bör ändras till biträdande professor. Denna titel anses i motionerna I: 987 och
II: 1134 vara mindre tillfredsställande. Motionärerna hemställer om ett utttalande
att laboratorerna i fortsättningen skall benämnas professorer. Även utskottet
anser att titeln biträdande professor inte är tillfredsställande men vill, i brist
på en mera adekvat benämning, inte göra några invändningar mot att den kommer
till användning. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet men vill tillägga att
titelfrågan lämpligen kan tas upp i de överväganden om forskarkarriären som utskottet
uttalat sig för.
Det i motionerna 1:985 och II: 1136 framställda yrkandet att vissa kliniska
lärare också skall benämnas biträdande professor avstyrkes eftersom, enligt vad
utskottet inhämtat, för innehav av ifrågavarande befattningar inte krävs samma
kompetens som för innehav av laboratorstjänst.
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
13
Med anledning av det i motionerna I: 989 och II: 1135 framställda yrkandet
om ett riksdagsuttalande om att även universitetslektorerna bör tas i anspråk för
handledning inom den nya forskarutbildningen får utskottet erinra om att det redan
nu förekommer att universitetslektorer, som har erforderlig kompetens, utnyttjas
för handledning, vilket möjliggöres genom att deras arbetsuppgifter i viss utsträckning
förs över på annan personal. En helt annan sak är att, som motionärerna
åsyftar, lektorernas tjänstgöringsskyldighet förändras till att omfatta också viss
forskarhandledning. Utskottet finner inte vad som anförts i motionerna utgöra
tillräckligt stöd för en dylik åtgärd och avstyrker därför dessa.
Beträffande forskarassistenterna slutligen uttalas i propositionen att fördelningen
av dylika tjänster är ojämn. Vid vissa fakulteter finns tjänstetypen över huvud
taget inte. En successiv ökning av antalet dylika tjänster förutsättes emellertid
ske under de närmaste åren. Vidare uttalas att forskarassistenttjänster i fortsättningen
bör finnas även vid de humanistiska fakulteterna. I anslutning härtill påyrkas
i motionerna I: 988 och II: 1138 ett uttalande av riksdagen om att dylika
tjänster skall inrättas vid alla fakulteter som önskar sådana. Utskottet, som vill
påpeka att det inte finns något uttalande i propositionen som antyder att tjänstetypen
inte skall kunna finnas vid alla fakulteter, finner inte tillräckliga skäl att
föreslå riksdagen att göra det önskade uttalandet och avstyrker därför motionerna.
Utskottet som inte i vidare mån än som framgått av det föregående funnit anledning
till särskilda uttalanden med anledning av propositionen hemställer
1. att riksdagen beträffande studietiden för avläggande av
doktorsexamen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionerna I: 987 och II: 1134, 1:990 och II: 1131,
I: 991 och II: 1132 samt II: 1137, de sex förstnämnda motionerna
såvitt nu är i fråga, godkänner vad som förordats i statsrådsprotokollet,
2. att riksdagen beträffande assistenters och amanuensers studietid
för avläggande av doktorsexamen med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 991 och II: 1132,
såvitt nu är i fråga, godkänner vad som förordats i statsrådsprotokollet,
3. att riksdagen
a. avslår motionerna I: 990 och II: 1131 i vad de avser en
obligatorisk licentiatexamen,
b. avslår motionerna I: 991 och II: 1132 i vad de avser utredning
och förslag beträffande det fortsatta reformarbetet i fråga
om behovet och konstruktionen av en mellanexamen,
4. att riksdagen beträffande tidpunkten för ikraftträdandet av
nya bestämmelser för forskarutbildning med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag och med avslag å motionen II: 1139, såvitt nu
är i fråga, godkänner vad som förordats i statsrådsprotokollet,
5. att riksdagen beträffande äldre licentianders och doktoran -
14
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
ders övergång till det nya utbildningssystemet med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 991 och
II: 1132, såvitt nu är i fråga, godkänner vad som anförts i
statsrådsprotokollet,
6. att riksdagen beträffande utrymme i undervisningen för den
som vill bedriva studier utan att vara antagen till doktorand med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
I: 991 och II: 1132, såvitt nu är i fråga, godkänner vad som förordats
i statsrådsprotokollet,
7. att riksdagen beträffande den tid under vilken doktorandstipendium
enligt det nya systemet skall få innehas med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 990 och
II: 1131 samt I: 991 och II: 1132, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, godkänner vad som anförts i statsrådsprotokollet,
8. att riksdagen beträffande förordnandetidens längd för docenter
och möjligheten att erhålla omförordnanden med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 985
och II: 1136 samt I: 986 och II: 1133, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, godkänner vad som anförts i statsrådsprotokollet,
9. att riksdagen avslår motionerna 1:986 och II: 1133 om
förändring av samtliga forskardocenttjänster och vissa docenttjänster
till ordinarie tjänster som biträdande professor samt om
anvisande av medel för täckande av kostnaderna för en dylik
förändring,
10. att riksdagen avslår motionerna I: 985 och II: 1136 i vad
de avser ändrad tjänstebenämning för kliniska lärare,
11. att riksdagen beträffande ändring av tjänstebenämningen
för laboratorer m. fl. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna I: 987 och II: 1134, såvitt nu är i fråga,
godkänner vad som anförts i statsrådsprotokollet,
12. att riksdagen beträffande utnyttjandet av universitetslektorer
i forskarhandledningen med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och med avslag å motionerna I: 989 och II: 1135 godkänner
vad som anförts i statsrådsprotokollet,
13. att riksdagen avslår motionerna I: 988 och II: 1138 om
inrättande av forskarassistenttjänster,
14. att riksdagen avslår motionerna I: 991 och II: 1132 i vad
de avser inrättande av forskarprofessurer,
15. att riksdagen godkänner de riktlinjer i övrigt för forskarutbildning
och forskarkarriär m. m. som förordats i statsrådsprotokollet,
16. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om
grupplivförsäkring för innehavare av doktorandstipendium,
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
15
17. att riksdagen i anledning av motionerna I: 987 och II: 1134
samt I: 990 och II: 1131, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om fortsatta överväganden i fråga om forskarkarriären,
18. att riksdagen avslår motionerna I: 987 och II: 1134 i vad
de avser doktorandernas frihet att välja avhandlingsämne och
forskningsmetoder,
19. att riksdagen avslår motionerna I: 990 och II: 1131, I: 991
och II: 1132 samt II: 1139, samtliga motioner i vad de avser utredning
och förslag om resurserna för forskarutbildningen, ävensom
motionerna I: 991 och II: 1132, i vad de avser ett uttalande
att en fortsatt successiv ökning av nämnda resurser är ofrånkomlig,
20. att riksdagen avslår motionerna I: 990 och II: 1131 i vad
de avser en översyn av professorernas uppgifter inom utbildning
och forskning samt arbetsförhållanden,
21. att riksdagen avslår motionerna I: 991 och II: 1132 i vad
de avser utredning och förslag beträffande det fortsatta reformarbetet
i fråga om metoderna för urvalet av studerande och avlastande
av forskarna genom biträde av kvalificerad personal
m. m.,
22. att riksdagen avslår motionen II: 1139 i vad den avser förslag
till studiefinansiering,
23. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionerna I: 991 och II: 1132, i vad de avser medelsanvisningen,
för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under åttonde
huvudtiteln anvisar
a. till Vissa kostnader för reformerad forskarutbildning m. m.
ett förslagsanslag av 3 878 000 kr.,
b. till Särskilda åtgärder för forskarutbildning ett anslag av
3 400 000 kr.,
24. att riksdagen till Stipendier för främjande av högre vetenskapliga
studier för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 212 000 kr.
Stockholm den 9 maj 1969
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 95.
16
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
Reservationer
1. beträffande studietiden för avläggande av doktorsexamen av herrar Per Jacobsson
(fp), Ottosson (m), Nyman (fp), Wallmark (m), Thorsten Larsson (ep),
Wirtén (fp), Bohman (m), Mattsson (ep), Nordstrandh (m), Källstad (fp), Sjönell
(ep) och Westberg i Ljusdal (fp) som anser att utskottet bort uttala sig för att en
större variation i studietidens längd medges än som förutsatts i propositionen och att
därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med »Utskottet vill» och
slutar med »i forskarutbildningen» bort ha följande lydelse:
»Med anledning av de nu redovisade motionsyrkandena får utskottet i princip
uttala sin anslutning till propositionens uppfattning att doktorsexamen normalt
skall kunna nås på fyra år efter en grundutbildning av viss omfattning men
samtidigt understryka att tidsangivelsen ''normalt fyra år’ givetvis måste innebära
att även längre studietider förutsattes kunna förekomma.
Det har i motionerna med rätta framhållits en rad skäl för att man, utan att
uppge fyraårsregeln, bör ha möjlighet att relativt generöst bedöma de fall som
kan väntas uppkomma, då doktorander önskar ta utbildningsresurser i anspråk
längre tid än fyra år. Redan svårigheten att göra en realistisk tidsplan för en individuell
utbildning är ett dylikt skäl, framför allt därför att i denna utbildning
som ett väsentligt inslag ingår ett vetenskapligt avhandlingsarbete, vars omfattning
och svårighet det måste vara mycket vanskligt att bedöma i förväg. Förhållandena
varierar väsentligt från ämne till ämne, och även inom det enskilda ämnet är
givetvis möjligheterna att hålla sig inom en fixerad tidsram mycket olika beroende
på val av avhandlingsämne. Till de variabla faktorerna hör också den enskilde
forskarens personliga läggning som man måste ta hänsyn till, om man inte åsyftar
en mycket långtgående — och enligt utskottets mening klart olämplig — standardisering.
Med en hård bundenhet till tidsregeln riskerar man både en försämring
av den forskning som doktoranderna bedriver och en minskning av den
totala forskningsvolymen.
Även om fyraårsregeln uppställes som ett riktmärke, vilket alltså utskottet också
anser lämpligt, måste en mycket större flexibilitet medges än som förutsättes i
propositionen. En alldeles särskild anledning härtill har man under övergångstiden
innan det nya systemet är helt genomfört och erfarenheter vunnits. Utskottet
tänker härvid på osäkerheten i bedömningen av hur stort antal doktorander man
kan räkna med vid den resurstilldelning som nu förutsättes, på ovissheten om hur
man, ämne för ämne, kommer att bedöma behovet av handledning och vilka resurser
man kommer att ha att tillgodose detta behov osv.
Vad utskottet anfört om studietidens längd bör gälla som riktlinjer för utformningen
av blivande bestämmelser och för tillämpningen av dessa. Riksdagens beslut
bör utformas i enlighet härmed.»
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
17
»1. att riksdagen beträffande studietiden för avläggande av
doktorsexamen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:987 och 11:1134, 1:990 och 11:1131, 1:991 och
II: 1132 samt II: 1137, de sex förstnämnda motionerna såvitt nu
är i fråga, godkänner vad utskottet förordat,»
2. beträffande assistenters och amanuensers studietid för avläggande av doktorsexamen
av herrar Per Jacobsson (fp), Ottosson (m), Nyman (fp), Wallmark (m),
Thorsten Larsson (ep), Wirtén (fp), Bohman (m), Mattsson (ep), Nordstrandh (m),
Källstad (fp), Sjönell (ep) och Westberg i Ljusdal (fp) som anser att utskottet bort
uttala sig för att en större variation medges än som förutsatts i propositionen och att
därför
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 6 börjar med »I motionerna»
och på s. 7 slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:
»I motionerna I: 991 och II: 1132 har hemställts bl. a. om ett uttalande av riksdagen
om att möjlighet bör finnas för innehavare av assistent- och amanuenstjänst
till en i vissa fall mer än ettårig förlängning av den eljest fyraåriga utbildningen.
Yrkandet är föranlett av ett uttalande i propositionen om att det bör bli möjligt
att begränsa studietidsförlängningen för dessa kategorier till ett år. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att man måste räkna med en större flexibilitet än som
förutsatts i propositionen. Den variation i arbetsförhållandena för olika tjänsteinnehavare
som man har att räkna med gör det omöjligt att fastställa en bestämt
fixerad tidsram. Denna utskottets uppfattning bör riksdagen som sin mening ge till
känna för Kungl. Maj:t.»
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen beträffande assistenters och amanuensers studietid
för avläggande av doktorsexamen i anledning av motionerna
I: 991 och II: 1132 som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,»
3. beträffande införandet av en mellanexamen av herrar Ottosson (m), Wallmark
(m), Bohman (m) och Nordstrandh (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med »Utskottet finner»
och på s. 8 slutar med »utskottet detta» bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser att remissbehandlingen av forskarutredningens förslag visat att
det finns starka önskemål om en mellanexamen. Åtgärder bör därför snarast vidtas
för att tillgodose avnämarintressena på denna punkt. Utskottet, som alltså med
detta ansluter sig till tanken på en mellanexamen, är dock icke berett att nu ta
ställning till hur en dylik examen skall utformas utan finner viss ytterligare
utredning i frågan erforderlig. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
I: 990 och II: 1131 samt I: 991 och II: 1132, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, bör riksdagen som sin mening ge till känna för Kungl. Maj:t.»
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
18
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
»3. att riksdagen i anledning av motionerna I: 990 och II: 1131
samt I: 991 och II: 1132, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
om införande av en mellanexamen,»
4. beträffande resurserna för den föreslagna reformens genomförande av herrar
Per Jacobsson (fp), Ottosson (m), Nyman (fp), Wallmark (m), Thorsten Larsson
(ep), Wirtén (fp), Bohman (m), Mattsson (ep), Nordstrandh (m), Källstad (fp),
Sjönell (ep) och Westberg i Ljusdal (fp) som anser att utskottet bort uttala sig för
en ökning av resurserna och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med »Utskottet får» och
slutar med »rörande resursfördelningen» bort ha följande lydelse:
»Utskottet får därnäst beträffande övriga, nu redovisade motionsyrkanden i
resursfrågan framhålla att samtliga dessa, oavsett formuleringarna, egentligen synes
åsyfta att riksdagen i någon form skall ge uttryck åt uppfattningen, att de resurser
som nu föreslås är otillräckliga. Utskottet delar denna uppfattning. Om man under
loppet av några få år — vilket det är fråga om eftersom licentiatexamen och
disputationen för nuvarande doktorsgrad inte skall förekomma efter den 1 juli
1971, respektive 1974 — skall genomföra en total övergång till det nya utbildningssystemet
med starkt utökad handledning och väsentlig studietidsförkortning
erfordras det en verklig satsning på utbildningsresurserna. Detta gäller fastän den
nya doktorsexamen ligger på en annan nivå än den nuvarande doktorsgraden och
även om, som departementschefen uttalat, en begränsning av antalet studerande i
vissa fall kan bli ofrånkomlig. Antalet personer under forskarutbildning kommer
att bli så stort och deras behov av handledning i jämförelse med vad som nu erbjudes
så betydande att det inte kan undgås att behovet av resurser blir stort. En
omsorgsfull analys av detta behov är ofrånkomlig så att riksdagen under nästa och
därpå närmast följande år kan fatta beslut om den resurstilldelning som behövs
för att reformen skall bli vad den är avsedd att vara. Denna utskottets uppfattning
bör riksdagen som sin mening ge till känna för Kungl. Maj:t.»
dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
»19. att riksdagen i anledning av motionerna 1:990 och
II: 1131, I: 991 och II: 1132 samt II: 1139, samtliga motioner i
vad de avser utredning och förslag om resurserna för forskarutbildningen,
ävensom med bifall till motionerna I: 991 och II: 1132,
i vad de avser ett uttalande att en fortsatt successiv ökning av
nämnda resurser är ofrånkomlig, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,»
5. beträffande medelsanvisningen för nästa budgetår av herrar Per Jacobsson (fp),
Ottosson (m), Nyman (fp), Wallmark (m), Thorsten Larsson (ep), Wirtén (fp),
Bohman (m), Mattsson (ep), Nordstrandh (m), Källstad (fp), Sjönell (ep) och Westberg
i Ljusdal (fp) som anser att
Statsutskottets utlåtande nr 93 år 1969
19
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med »Utskottet som»
och slutar med »avstyrkes därför» bort ha följande lydelse:
»Utskottet har den bestämda uppfattningen att de ökade resurser som föreslås
i propositionen inte är tillräckliga även om det nu endast är fråga om en
första etapp. Vad som föreslås i anslagshänseende är i själva verket, om man ser
det i relation till det uppställda målet att införa en helt ny forskarutbildning och
förbättra forskarkarriären, så litet att det finns risk att reformen stannar på papperet.
Utskottet tillstyrker därför de i motionerna 1:991 och II: 1132 framförda
förslagen om en höjning utöver Kungl. Maj:ts förslag dels av anslaget Vissa kostnader
för reformerad forskarutbildning m. m. med vad som erfordras för ytterligare
20 tjänster som forskarassistent, vilket av utskottet beräknas till 1 100 000 kr.,
dels av anslaget Särskilda åtgärder för forskarutbildning med 1 000 000 kr.»
dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
»23. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
med bifall till motionerna I: 991 och II: 1132, i vad de avser
medelsanvisningen, för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisar
a. till Vissa kostnader för reformerad forskarutbildning m. m.
ett förslagsanslag av 4 978 000 kr.,
b. till Särskilda åtgärder för forskarutbildning ett anslag av
4 400 000 kr.,»
6. beträffande utnyttjandet av universitetslektorer i forskarhandledningen av herr
Nordstrandh (m).