Nr 83—86
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
1
Nr 83
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning
och fördelning av läkare in. in. jämte
motioner och Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till efterutbildning av
viss sjukvårdspersonal m. m.
(3:e avd.)
Propositionerna
Kungl. Maj :t har i propositionen nr 35 under åberopande av utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 21 februari 1969
1. föreslagit riksdagen att godkänna vad som i statsrådsprotokollet förordats
a.
rörande grundutbildning för läkare av fem och ett halvt år,
b. om systematisk undervisning under vidareutbildning av läkare,
2. berett riksdagen tillfälle att yttra sig angående vad som i statsrådsprotokollet
anförts om vidareutbildning av läkare m. m. i övrigt,
3. töreslagit riksdagen att till Vidareutbildning av läkare för budgetåret
1969/70 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.
I propositionen redovisas ett förslag från socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet
om läkares grundutbildning och vidareutbildning. Till
grund för förslaget ligger bl. a. ett förslag till överenskommelse mellan de
nordiska länderna om enhetliga regler rörande specialistkompetens för
läkare.
Propositionen bärs upp av grundtanken att läkarnas vidareutbildning
skall inordnas i den allmänna sjukvårdsplaneringen. Läkarnas vidareutbildning
skall därvid utformas som ett led i en strävan efter en balanserad
expansion av sjukvårdens olika grenar. Det framhålls i detta sammanhang
att viktiga områden som behöver byggas ut är den öppna vården utanför
sjukhusen, den psykiatriska vården och långtidssjukvården.
Ett program läggs fram för användningen av läkartillskottet i landet
fram till år 1975.
Läkarresurserna bör liksom övriga sjukvårdsresurser inriktas på att tillgodose
patienternas olika behov av sjukvård. Praktiskt taget alla nya läkare
förutsätts gå igenom vidareutbildning som sker genom tjänstgöring i offentlig
sjukvård. Antalet tjänster som kan utnyttjas för vidareutbildning bör vid
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 83—86
2
Statsutskottets utlåtande nr So år 196!)
varje lidpunkt motsvara antalet läkare som efterfrågar sådan utbildning.
Dessa tjänster bör vara fördelade på sjukvårdens olika sektorer så, att de
svarar mot det förutsebara sjukvårdsbehovet. Genom ett sådant system kan
läkarresurserna kanaliseras till de områden där de bäst behövs.
Tiden för grundutbildningen för läkare fram till läkarexamen — som
avses ersätta nuvarande medicine licentiatexamen — föreslås bli förkortad
från sex och ett halvt år till fem och ett halvt år, huvudsakligen genom
att de s. k. assistenttj änstgöringarna på nio månader utgår ur grundutbildningen.
Läkarexamen enligt den nya studieordningen beräknas komma att
avläggas första gången i början av år 1973.
Vidare föreslås att vidareutbildningen, som läkaren skall fullgöra i underordnad
ställning, skall inledas med en allmän utbildningsperiod, kallad
allmäntjänstgöring. 1 propositionen uttalas, att den obligatoriska allmäntjänstgöringen
— vars omfattning och innehåll bestäms av Kungl. Maj :t
— bör omfatta 21 månader, av vilka bl. a. sex månader inom öppen vård
och tre månader inom psykiatri.
Den fortsatta vidareutbildningen avses komma att äga rum i form av
antingen en specialistutbildning, som i regel skall omfatta tjänstgöringar
under sammanlagt 4—5 år, eller en utbildning till allmänpraktiker under
tre år. Härunder skall läkaren följa viss systematisk undervisning.
Nya specialistbehörighetsbestämmelser avses komma att meddelas av
Kungl. Maj :t. Sedan beslut fattats om genomförande av den reformerade
läkarutbildningen finns förutsättningar för Kungl. Maj:t att för Sveriges
del godkänna den nordiska överenskommelsen.
En särskild nämnd föreslås bli inrättad med uppgift att svara för huvuddelen
av de med vidareutbildningen sammanhängande frågorna.
Slutligen föreslås att ett nytt förslagsanslag kallat Vidareutbildning av
läkare tas upp med 1,6 milj. kr. för budgetåret 1969/70.
Kungl. Maj :t har i propositionen nr 1 (bilaga 7, punkten G 15, s. 135—138
i utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 januari 1969)
föreslagit riksdagen
att till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. för budgetåret
1969/70 anvisa ett förslagsanslag av 620 000 kr.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande i anledning av propositionen
nr 35 väckta motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 926 av herr Kaijser m. fl. och II: 1059
av herr förste vice talmannen von Friesen m. fl. vari hemställts
att riksdagen vid behandling av proposition nr 35 angående vidareutbildning
och fördelning av läkare m. m. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala
att specialiteten invärtesmedicinska allergisjukdomar bör inrättas som själv
-
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
3
ständig specialitet, eller därest grenspecialiteter redan nu principiellt skall
införas, specialiteten invärtesmedicinska allergisj ukdomar inrättas som grenspecialitet
inom specialiteten allmän invärtes medicin,
dels de likalydande motionerna 1:935 av fru Hamrin-Thorell m. fl. och
II: 1073 av fru Frsenkel m. fl. vari hemställts
att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 35 i skrivelse till Kungl.
Maj :t ger till känna vad som i motionerna anförts
1. att vederbörande myndigheter får i uppdrag att regelbundet upprätta
personalbudgeter för olika vårdområden och specialistfunktioner,
2. att staten måtte medverka till att effektiv vård kan erbjudas vid mindre
lasarett genom att viss vidareutbildning kan förläggas även tilll dessa,
3. att staten måtte ansvara för och bekosta vidareutbildningen av läkare
så att huvudmännen kompenseras även för indirekta kostnader för t. ex.
vikarier vid ordinarie tjänsteinnehavares studier,
4. att metoderna för antagning till medicinsk utbildning studeras ytterligare
enligt vad i motionerna anges,
5. att möjligheterna till vidareutbildning för redan verksamma läkare
underlättas genom möjlighet för dessa att ta del i den nya systematiska
undervisningen,
6. att beteende- och samhällsvetenskaplig undervisning liksom träning i
intervjuteknik, samtalsterapi etc. måtte ges större utrymme i läkarutbildningen,
dels de likalydande motionerna I: 936 av herr Kaijser m. fl. och II: 1075
av herrar Magnusson i Borås och Nelander vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalar
att rätten att tillsätta ytterligare läkartjänster måtte ges sjukvårdshuvudmännen,
dock inom av socialstyrelsen angivna ramar, samt
att allmäntjänstgöring inte bör införas inom psykiatri och öppen vård
innan tillfredsställande handledning kan tillförsäkras de tjänstgörande läkarna,
dels de likalydande motionerna 1:938 av herr Sörlin m. fl. och II: 1072
av herr Eskel m. fl. vari hemställts
att riksdagen i anledning av proposition nr 35 uttalar att Kungl. Maj :t
snarast utfärdar eller anger tidpunkt för erforderliga bestämmelser i frågan
om höjda kompetenskrav för provinsialläkartjänst,
dels de likalydande motionerna 1:937 av herr Sörenson och II: 1074 av
herr Jönsson i Ingemarsgården vari hemställts att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening ge till känna
1. att vid läkares grundutbildning mer tid ges åt ämnet psykiatri, särskilt
då vad gäller psykoterapi, än vad som ryms i det föreliggande förslaget,
2. att vid fastställande av specialistutbildningen i psykiatri ämnets innehåll,
omfattning och inriktning ges en ställning fullt jämbördig med de somatiska
specialiteterna.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 83—86
4
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
Vidare har utskottet behandlat de vid riksdagens början väckta likalydande
motionerna I: 109 av herr Nils Nilsson m. fl. och II: 128 av herr Jonasson
m. fl. vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en översyn
av provinsialläkarväsendet i enlighet med vad i motionerna anförts.
Utskottets yttrande
Sedan lång tid tillbaka har pågått ett aktivt arbete i syfte att inom tillgängliga
resurser anpassa sjukvården till de former som de medicinska
framstegen, medborgarnas önskemål och samhällsutvecklingen i övrigt kan
påkalla. I detta arbete har, sedan grunderna lagts genom statsmakternas
beslut år 1954, centralt ingått utvecklingen av de personella läkarresurserna.
Till följd av beslut om utbyggnad av läkarutbildningen kan under de
närmaste åren väntas en stark ökning av läkarantalet i landet.
Redan från dessa utgångspunkter och med beaktande av de ändrade
förutsättningar som utvecklingen erbjudit har läkarutbildningen som sådan
ett starkt intresse. De reformsträvanden som utvecklat sig ur de vetenskapliga
och utbildningsmässiga bedömningarna har sammanförts med de ur
behovs- och resursfördelningssynpunkt härledda kraven och med internordiska
initiativ.
Riksdagen har nu i propositionen förelagts vissa konkreta förslag som
i förening med i övrigt redovisade bedömningar sammanfattar de huvudsakliga
grunderna för läkarnas vidareutbildning efter den grundläggande
utbildningen. Dessa grunder förenar utbildningssynpunkterna med kraven
på en inordning i den allmänna sjukvårdsplaneringen. Därmed kan tillgodoses
de krav som framförts på en balanserad expansion av sjukvårdens olika
grenar med tonvikt på den öppna vården, den psykiatriska vården och långtidssjukvården.
Inordningen av utbildningen i sjukvårdsplaneringen följs
upp av ett framlagt program för läkartillskottets inriktning fram till år
1975.
Grundutbildningen lades fast genom 1954 års nämnda beslut
och omfattar tiden till medicine licentiatexamen. Examensfordringarna och
undervisningen har avpassats för en studietid om normalt sex och ett halvt
studieår. Riksdagen har godtagit de ändringar i grundutbildningen som kan
genomföras inom ramen för gällande studieordning (prop. 1969: 1, bil. 10,
s. 303 f., SU 46, s. 10—17).
Kungl. Maj :t föreslår nu riksdagen att godkänna vad departementschefen
förordat rörande grundutbildning för läkare om fem och ett halvt år.
Förslaget innebär huvudsakligen att nuvarande assistenttjänstgöringar utgår
ur grundutbildningen och inordnas i vidareutbildningen. Departementschefen
har anfört att universitetskanslersämbetet ytterligare bör överväga de
möjligheter som kan finnas att begränsa omfattningen av grundutbildningen
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
o
i samband med att Vidareutbildningen förstärks.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och har ingen erinran mot vad
departementschefen i övrigt i sammanhanget anfört.
I propositionen nr 31 med förslag till reformerad forskarutbildning hav
anmälts även förslaget att grundutbildningen skall avslutas med läliar examen
i stället för medicine licentiatexamen. Läkarexamen enligt den nya
studieordningen skall normalt kunna avläggas första gången i början av år
1973.
I statsrådsprotokollet redovisas att önskemål iramstäilts om nya ämnesmoment
i utbildningen. Departementschefen anför att vederbörande myndigheter
bör uppmärksamt studera önskemål om förändringar i utbildningen
och att utbildnings- och studieplanerna bör fortlöpande revideras
inom den uppdragna tidsramen.
Även i motioner har tagits upp härtill anknytande frågor. Sålunda föreslås
i motionerna I: 935 och II: 1073 ett riksdagens uttalande för ökat utrymme
i läkarutbildningen för beteende- och samhällsvetenskaplig undervisning,
träning i intervjuteknik in. m. I motionerna 1:037 och 11:1074
föreslås att riksdagen uttalar sig för en ökning av undervisningen i psykiatri
inom grundutbildningen.
Utskottet vill erinra om riksdagens nämnda beslut om en bunden studiegång
under hela grundutbildningen. Med anledning av att önskemål framförts
om att nya ämnesmoment, bl. a. psykoterapi, skall införas i utbildningen,
har föredragande departementschefen i den av utskottet nu behandlade
propositionen uttalat, att dessa önskemål uppmärksamt bör studeras
av vederbörande myndigheter samt att det finns anledning att fortlöpande
revidera utbildnings- och studieplanerna med hänsyn till sjukvårdens utveckling
och forskningens framsteg. Med hänvisning till det anförda utgår
utskottet från att de motionsvis framförda önskemålen kommer att i lämplig
omfattning beaktas utan något riksdagens uttalande.
I anslutning till det i motionerna I: 935 och II: 1073 föreslagna uttalandet
för en översyn av metoderna för antagning till medicinsk utbildning
erinrar utskottet om att kompetensutredningen enligt direktiven har till
uppgift att göra en översyn av bestämmelserna rörande meritvärderingsgrunderna
för urvalet bland de sökande till spärrade utbildningslinjer. Anledning
till föreslaget uttalande föreligger därför inte.
Kungl. Maj :t bar — med hänsyn till ärendets vikt — berett riksdagen tillfälle
att yttra sig över vad departementschefen anfört om vidareutbildning
av läkare m. m. och föreslagit riksdagen att godkänna vad som
i statsrådsprotokollet förordas om systematisk undervisning under vidareutbildningen.
Som anförts ankommer det på Kungl. Maj :t att besluta om
åtskilliga av de frågor som rör läkarutbildningen och även om den närmare
omfattningen och utformningen m. m. av den systematiska undervisningen
inom den medelsram som blir tillgänglig för ändamålet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
I propositionen har förordats att läkarnas vidareutbildning i framtiden
skall inordnas i den allmänna sjukvårdsplaneringen. Detta förutsättes ske
genom att vidareutbildningen utformas som ett led i en strävan efter en
balanserad expansion av sjukvårdens olika grenar. Det framhålls därvid
att läkarresurserna, i likhet med övriga sjukvårdsresurser, bör inriktas på
att tillgodose patienternas olika behov av sjukvård.
Inga delade meningar råder inom utskottet beträffande det önskvärda i
att vidareutbildningen av läkare får en sådan principiell utformning i framtiden.
Det finns enligt utskottets mening skäl att understryka det värdefulla
i att vidareutbildningen av läkare därmed på ett naturligt sätt möjliggör
en utbyggnad av sådana viktiga områden inom sjukvården där resurserna
nu av olika skäl inte helt svarar mot sjukvårdsbehovet.
I propositionen redovisas ett program för användningen av läkartillskottet
1 landet fram till och med år 1975. Programmet innebär en satsning på framför
allt den öppna vården utanför sjukhusen, den psykiatriska vården och
långtidssjukvården. Avsikten är att detta program skall vara riktpunkt för
socialstyrelsens planering av sjukvårdens utbyggnad fram till mitten av
1970-talet. I detta program för användning av nytillskottet av leg. läkare
beräknas att ca 1 200 nya tjänster behöver inrättas inom den öppna vården,
varav ca 650 tjänster kan användas för utbildningsändamål, och ca 1 600
nya tjänster inom den slutna sjukvården. Av dessa faller drygt 600 på psykiatri
och långtidsvård. Drygt 6 000 läkare beräknas tillkomma fram till och
med år 1975. De läkare som inte tas i anspråk för att uppehålla ifrågavarande
2 800 nya läkartjänster beräknas i första hand användas för att fylla vakanser
inom öppen vård och för att öka antalet överläkare m. fl. inom den
slutna vården.
Forskarutbildningen i kliniska ämnen berörs av chefen för utbildningsdepartementet
i propositionen nr 31 (s. 67—68). Utskottet har förutsatt att
det nämnda programmet ger utrymme för erforderligt antal tjänster för
forskarutbildning som kan ge en nödvändig praktisk klinisk erfarenhet.
I motionerna I: 936 och II: 1075 hemställs att riksdagen uttalar att inrättande
av nya läkartjänster måtte få beslutas av sjukvårdshuvudmännen,
dock inom av socialstyrelsen angivna ramar.
Enligt utskottets bedömning kan det finnas skäl som talar för att huvudmännen
på längre sikt själva får möjlighet att inrätta nya tjänster. I dagens
läge finns det emellertid anledning att centralt i samverkan med sjukvårdshuvudmännen
styra fördelningen av nya läkartjänster för att nå syftet att
dimensionera vidareutbildningen efter det framtida sjukvårdsbehovet. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna.
Genom det i propositionen föreslagna systemet för fördelning av läkare
synes även syftet med motionerna I: 109 och II: 128 om en översyn av provinsialläkarväsendet
vara i väsentliga delar tillgodosett. Organisationen av den
öppna vården torde också gå motionärernas syfte till mötes.
Syftet med förslaget i motionerna I: 935 och II: 1073 om uppdrag för ve -
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
7
derbörande myndigheter att upprätta personalbudgeter för olika vårdområden
och specialistfunktioner är enligt utskottets mening redan tillgodosett
genom de rullande prognosundersökningar som socialstyrelsen genomför.
Den första, Rupro 67, redovisades i fjol medan en ny undersökning, Rupro
69, pågår. Utskottet finner därför inte anledning till något särskilt uttalande
från riksdagens sida i anledning av motionsyrkandet.
Vidareutbildningen skall enligt förslaget inledas med en allmän utbildningsperiod,
kallad allmäntjänstgöring. I propositionen uttalas att denna,
vars omfattning och innehåll bestäms av Kungl. Maj :t, bör omfatta 21
månader, av vilka sex månader inom öppen vård och tre månader inom
psykiatri.
I motionerna I: 936 och II: 1075 föreslås att riksdagen uttalar att allmäntjänstgöring
inte bör införas inom psykiatri och öppen vård innan tillfredsställande
handledning kan tillförsäkras de tjänstgörande läkarna. Inom den
öppna, icke sjukhusbundna vården fanns hösten 1968 ca 750 heltidsarbetande
läkare verksamma, i huvudsak provinsialläkare. Härutöver fanns ett
antal utländska läkare som ännu ej fått generell behörighet. Inom den
psykiatriska sjukvården fanns vid samma tidpunkt ca 600 heltidsarbetande
läkare.
Enligt utskottets mening föreligger därför goda förutsättningar för att
erbjuda alla läkare handledning under allmän tjänstgöringen. I den mån så
inte sker finner utskottet del i likhet med departementschefen nödvändigt
att ur fördelningssynpunkt övergångsvis acceptera vissa provisoriska anordningar.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.
Den fortsatta vidareutbildningen efter allmäntjänstgöringen föreslås ske
i form av antingen specialistutbildning eller utbildning till allmänpraktiker.
Specialistutbildningen omfattar i regel 4—5 år och skall i huvudsak fullgöras
i form av tjänstgöring inom sjukhus av kategori I och II. Utbildningen
kan ske inom ett 40-tal olika specialiteter.
I motionerna I: 935 och II: 1073 föreslås ett riksdagens uttalande om att
staten måtte medverka till att effektiv vård kan erbjudas vid mindre lasarett
genom att viss vidareutbildning kan förläggas även till dessa.
Frågeställningen har berörts av socialstyrelsen i det betänkande som
ligger till grund för propositionen. Styrelsen framhåller att utvecklingen
medför att små sjukhus — odelade lasarett och sjukstugor — antingen ombildas
till flerläkarstationer eller byggs ut i en omfattning, som möjliggör
att sjukhuset kan accepteras som kategori Il-sjukhus. För att underlätta
situationen så länge de små sjukhusen finns kvar bär socialstyrelsen förklarat
sig beredd att vid behov föreslå särskilda åtgärder, som kan underlätta
rekryteringen av läkare till ifrågavarande sjukvårdsenheter. Departementschefen
har vidare i propositionen uttalat sig för att man övergångsvis
måste acceptera att tjänstgöring vid berörda sjukhus får tillgodoräknas
som vidareutbildning.
Enligt utskottets bedömning medför därför inte den nya utbildnings -
8
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
gången i och för sig ökade rekryteringssvårigheter för de små sjukvårdsenheterna.
Utskottet anser det heller inte ändamålsenligt att i enlighet med
motionsförslagen mera allmänt förlägga vidareutbildningen till de mindre
sjukhusen då dessa lika. normalt inte kan erbjuda tillräckligt stort och
allsidigt sammansatt patientmaterial. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.
I motionerna I: 937 och II: 1074 föreslås att riksdagen uttalar sig för att
vid fastställande av speicalistutbildningen i psykiatri ämnets innehåll, omfattning
och inriktning ges en ställning fullt jämbördig med de somatiska
specialiteterna.
Specialist- och läkarutbildningssakkunniga (SLUS) föreslog i sitt betänkande
att det för vissa specialiteter fanns skäl att något överskrida de
minimitider som angetts i förslaget till överenskommelse mellan de nordiska
länderna om enhetliga regler rörande specialistkompetens för läkare.
Detta gällde bl. a. specialiteterna inom grupperna invärtes sjukdomar, kirurgiska
sjukdomar och psykiska sjukdomar. Socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet
har i sitt förslag inte funnit skäl förorda avsteg från
de sakkunnigas förslag.
Kungl. Maj :t kommer senare att besluta om den närmare omfattningen
av specialistutbildningen. Föredragande departementschefen har emellertid
uttalat att han finner de framlagda förslagen väl avvägda i förhållande till
dagens behov. Utskottet finner det inte erforderligt med något riksdagens
uttalande i anledning av motionerna.
I motionerna I: 926 och II: 1059 föreslås att riksdagen uttalar sig för att
specialiteten internmedicinska allergisjukdomar inrättas som självständig
specialitet eller grenspecialitet.
Enligt vad utskottet erfarit är meningarna delade inom läkarvetenskapen
huruvida allergispecialiteten i framtiden bör få en laboratoriemässig eller
klinisk förankring. Utskottet utgår från att denna fråga kommer att prövas
av den föreslagna nämnden för läkares vidareutbildning. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena.
Mot den i propositionen skisserade utbildningen av allmänpraktiker har
inga erinringar framförts inom utskottet.
I motionerna I: 938 och II: 1072 föreslås att riksdagen uttalar att Kungl.
Maj :t snarast utfärdar eller anger tidpunkt från vilken skall gälla höjda
kompetenskrav för provinsialläkartjänst.
I propositionen uttalar föredragande departementschefen att om en särskild
allmänpraktikerutbildning införs så bör denna så snart det lämpligen
låter sig göra också bli ett krav för behörighet till provinsialläkartjänst och
motsvarande tjänst. Förslag om införande av särskilt kompetenskrav för
allmänpraktiker anses skola läggas fram för riksdagen i annat sammanhang.
Utskottet finner i likhet med motionärerna det önskvärt att kompetenskraven
för tjänsteläkare så snart som möjligt höjs till samma nivå som
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
9
för övriga allmänpraktiker. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj :t
i samband med det i propositionen aviserade förslaget om ändringar i lagen
om behörighet att utöva läkaryrket tar upp frågan om från vilken tidpunkt
en höjning av behörighetskraven för provinsialläkare m. fl. skall gälla.
Förslaget om införande av systematisk undervisning i samband med vidareutbildningen
tillstyrks av utskottet.
I motionerna 1:935 och 11:1073 föreslås att redan verksamma läkare
bör få möjlighet att delta i den systematiska undervisningen. Utskottet förutsätter
att det blir en uppgift för den föreslagna nämnden för läkares vidareutbildning,
som bl. a. skall organisera den systematiska undervisningen,
att utreda och lämna förslag hur en sådan efterutbildning bör anordnas.
Något särskilt riksdagens uttalande finner utskottet inte erforderligt.
Merkostnaderna för införande av systematisk undervisning under vidareutbildningen
har vid full utbyggnad beräknats till ca 6,5 milj. kr., inräknat
kostnaderna för den föreslagna nya nämnden för läkares vidareutbildning.
För budgetåret 1969/70 beräknas kostnaderna uppgå till 1,6 milj. kr.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot medelsberäkningen.
I motionerna I: 935 och II: 1073 föreslås att staten bör svara även för de
indirekta kostnader som följer av förslaget om att systematisk undervisning
skall införas under vidareutbildningen.
Med hänvisning till att Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
förbehållit sig rätten att senare ta upp frågan om eventuellt
bidrag från staten för vissa kostnader i samband med vidareutbildningen,
som förslaget kan medföra för huvudmännens del, avstyrker utskottet bifall
till motionsyrkandet.
Utskottet, som vill betona angelägenheten av att nämnden för läkares vidareutbildning
inrättas snarast och helst den 1 juli 1969, har i övrigt inte
funnit anledning till något riksdagens uttalande med anledning av vad som
anförts om vidareutbildning av läkare m. m.
Sedan Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen beräknat 620 000 kr. för
efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. har departementschefen
i propositionen nr 35 anfört att vid bifall till förslaget om att anvisa 1 600 000
kr. för vidareutbildning av läkare kan belastningen på anslaget Efterutbildning
av viss sjukvårdspersonal m. m. komma att bli ca 200 000 kr.
mindre än som tidigare beräknats. Anslaget kan därför anvisas med motsvarande
lägre belopp.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats
rörande grundutbildning för läkare av fem och ett
halvt år,
10
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
2. beträffande nya ämnesmoment i grundutbildningen att
riksdagen avslår motionerna I: 935 och II: 1073 samt 1:937
och II: 1074, samtliga såvitt nu är i fråga,
3. beträffande antagning till grundutbildning att riksdagen
avslår motionerna I: 935 och II: 1073 såvitt nu är i fråga,
4. beträffande tjänster för forskarutbildning att riksdagen
som sin mening ger Ivungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört,
5. beträffande inrättande av nya läkartjänster att riksdagen
avslår motionerna I: 936 och II: 1075 såvitt nu är i fråga,
6. beträffande en översyn av provinsialläkarväsendet att
riksdagen avslår motionerna I: 109 och II: 128,
7. beträffande en personalbudget att riksdagen avslår motionerna
I: 935 och II: 1073 såvitt nu är i fråga,
8. beträffande allmäntjänstgöringen att riksdagen avslår
motionerna I: 936 och II: 1075 såvitt nu är i fråga,
9. beträffande vidareutbildning vid mindre lasarett att
riksdagen avslår motionerna I: 935 och II: 1073 såvitt nu är
i fråga,
10. beträffande specialistutbildningen i psykiatri att riksdagen
avslår motionerna 1:937 och 11:1074 såvitt nu är
i fråga,
11. beträffande specialiteten internmedicinska allergisjukdomar
att riksdagen avslår motionerna I: 926 och II: 1059,
12. beträffande kompetenskrav för provinsialläkartjänst
att riksdagen i anledning av motionerna I: 938 och II: 1072
som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört,
13. att riksdagen med avslag å motionerna 1: 935 och II:
1073, nämnda motioner såvitt nu är i fråga, godkänner vad
i statsrådsprotokollet förordats om systematisk undervisning
under vidareutbildning av läkare,
14. beträffande kostnadsfördelningen att riksdagen avslår
motionerna I: 935 och II: 1073 såvitt nu är i fråga,
15. beträffande vad i statsrådsprotokollet anförts om vidareutbildning
av läkare m. m. i vad det inte behandlats
under 4—14 att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj :t
till känna vad utskottet anfört,
16. att riksdagen för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisar
a. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Vidareutbildning
av läkare ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.,
b. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag till Efterutbild -
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
11
ning av viss sjukvårdspersonal m. m. ett förslagsanslag av
420 000 kr.
Stockholm den 6 maj 1969
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 84.
Reservationer
1. beträffande tjänster för forskarutbildning av herr Ottosson (m), fru
Diesen (m), herr Bohman (m) och fröken Ljungberg (m) som anser att
det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med »Forskarutbildningen
i» och slutar med »klinisk erfarenhet» bort ha följande lydelse:
»Forskarutbildningen i kliniska ämnen berörs av chefen för utbildningsdepartementet
i propositionen nr 31 (s. 67—68). Departementschefen utgår
däri från en genomsnittlig forskarutbildningstid av 4 år men framhåller att
den kliniska utbildningen måste kombineras med omfattande klinisk erfarenhet
och att den sammanlagda tiden därför måste få omfatta mer än 4 år.
Utskottet vill i anledning härav beträffande tjänster för forskarutbildning
understryka vikten av att underläkartjänsterna vid universitetsklinikerna
ges sådan konstruktion att detta syfte kan förverkligas och att den nu föreslagna
utbildningsgången inte genomförs på sådant sätt att detta försvåras.
Konstruktionen av läkartjänsterna vid undervisningssjukhusen torde därför
lämpligen böra utformas i samråd mellan universitetsmyndigheterna, socialstyrelsen
och de berörda sjukvårdshuvudmännen.»
2. beträffande inrättande av nya läkartjänster av herr Ottosson (m), fru
Diesen (m), herr Bohman (m) och fröken Ljungberg (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med »Enligt utskottets»
och slutar med »till motionerna» bort ha följande lydelse.
»Det är enligt utskottets mening ur såväl patienternas som sjukvårdshuvudmännens
synvinkel angeläget att den nu förestående omläggningen av
läkarutbildningen inte leder till att antalet väl utbildade underläkare vid de
medicinska och kirurgiska klinikerna går ned och att dessa läkare ersätts
med praktiskt oerfarna nyexaminerade läkare. Riksdagen bör därför nu inte
binda sig vid vissa bestämda läkarkvoter. Det torde böra ankomma på sjuk
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 83 år 1969
vårdshuvudmännen att i samråd med socialstyrelsen successivt tillskapa de
nya tjänster som kan komma att erfordras för att tillgodose uppkommande
utbildningsbehov och möjliggöra effektiv handledning inom den öppna vården
och för att omvandla befintliga underläkartjänster med längretidsförordnanden
i den utsträckning som kan befinnas erforderligt med hänsyn
till kravet på eu effektiv och mot patienternas behov svarande sjukvård.
Utskottet anser att denna utskottets uppfattning bör delges Kungl. Maj :t.»
dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
»5. beträffande inrättande av nya läkartjänster att riksdagen
i anledning av motionerna I: 936 och II: 1075, såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad
utskottet anfört,»
3. beträffande specialiteten internmedicinska allergisjukdomar av herr
Ottosson (in), fru Diesen (in), herr Bohman (in) och fröken Ljungberg
(m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med »Enligt vad»
och slutar med »till motionsyrkandena» bort ha följande lydelse:
»De allergiska sjukdomar som ingår i det invärtes medicinska området har
med åren fått allt större betydelse. Det har också blivit alltmera påtagligt att
dessa sjukdomar såväl ur diagnostisk som terapeutisk synpunkt erbjuder
mycket speciella problem. Det är därför angeläget att man vid det förestående
fastställandet av de olika specialiteterna inrättar specialiteten internmedicinska
allergiska sjukdomar antingen som en självständig specialitet
eller som en grenspecialitet inom specialiteten invärtes medicin. Denna utskottets
uppfattning bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»
dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
»11. beträffande specialiteten internmedicinska allergisjukdomar
att riksdagen med bifall till motionerna 1:926
och II: 1059 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad
utskottet anfört,»