Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
1
Nr 34
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbildningens
organisation vid filosofisk fakultet m. m. jämte
motioner.
(2:a avd.)
PROPOSITIONEN
Sedan Kungl. Maj:t i proposition nr 1 (bilaga 10, punkt E 29) beräknat medel
för nedannämnda ändamål, har Kungl. Maj:t i proposition nr 4 under åberopande
av utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 10 januari 1969
föreslagit riksdagen att dels godkänna de riktlinjer för organisationen av utbildningen
vid filosofisk fakultet m. m., som förordats i statsrådsprotokollet, dels för
budgetåret 1969/70 under åttonde huvudtiteln till Vissa kostnader för utbildningen
vid filosofisk fakultet m. m. anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.
I propositionen läggs fram förslag om en ändrad organisation av utbildningen
vid de filosofiska fakulteterna (humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna). Vidare förordas en ökning av resurserna för
studierådgivning samt en förstärkning av utbildningsnämndernas ställning och resurser.
Den nya organisationen avses bli införd den 1 juli 1969.
Utbildningen inom skilda ämnesområden avses ske i studiekurser, vilka delas
in i kurser. Studiekurs och kurs ges poängtal, som svarar mot den arbetsinsats som
erfordras för att den studerande skall inhämta kursen och avlägga prov. Studiearbetet
under ett läsår värderas till 40 poäng.
Utbildningen skall organiseras i ett antal utbildningslinjer enligt principen om
s. k. successiva val. Den studerande bestämmer sig vid studiernas början, genom
val av en studiekurs, för huvudinriktningen av sin utbildning (utbildningslinje).
Efter normalt ett års studier sker ett nytt val mellan ett antal alternativa studiekurser,
vilka bygger på samma inledande studiekurs. Under det tredje studieåret
kan den studerande i regel fritt välja studiekurser.
Antalet studiekurser, som skall kunna genomgås vid universitetsfilialerna, avses
bli ökat.
En ny filosofie kandidatexamen, som normalt kan avläggas efter 3 års studier,
föreslås ersätta nuvarande filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen.
Studerande som inte önskar fullständig utbildning fram till examen skall kunna
erhålla bevis över den utbildning han gått igenom.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 34
2
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
Den studerande skall efter examen kunna komplettera sin utbildning med en
eller flera kurser eller studiekurser.
Studerande skall efter särskild anmälan få kombinera studiekurser till en individuell
studiegång, s. k. särskild utbildningslinje. Den studerande, som finner sig ha
valt fel studieinriktning, skall ha möjlighet att byta utbildningslinje. Den studerande
skall i dessa fall få studierådgivning och vägledning.
Examinationen skall i ökad utsträckning ske på mindre avsnitt eller ingå som
en integrerad del i undervisningen. Den studerande skall normalt delta i prov vid
det första ordinarie tillfälle som erbjuds. Det nuvarande systemet för betygssättning
skall behållas. Viss del av en påbörjad studiekurs skall vara avklarad, innan den
studerande får fortsätta med nästa studiekurs.
Ett ändrat tillvägagångssätt föreslås vid fastställande av studieplaner. Universitetskanslersämbetet
skall fastställa normalstudieplan för varje studiekurs, vari anges
studiekursens huvudsakliga utformning. Den närmare utformningen av studiekurserna
fastställs på lokal nivå. Ansvaret för utbildningens organisation flyttas
över från fakultet till utbildningsnämnd.
Studierådgivningen föreslås få ökade resurser. Medel beräknas för 24 tjänster
som utbildningsledare och sju tjänster som studierådgivare vid universitetsförvaltningarna
samt för en tjänst som förste byråsekreterare vid universitetskanslersämbetet.
Vidare beräknas ett 60-tal tjänster som studievägledare komma till vid institutionerna.
Utbildningsledare skall svara för bl. a. frågor rörande samordningen
mellan studiekurserna inom en utbildningslinje eller grupp av utbildningslinjer.
Studierådgivare skall svara för allmän studierådgivning samt rådgivning till sådana
studerande som vill följa särskild utbildningslinje. Studievägledare skall svara för
i första hand information till de studerande vid institutionen.
De särskilda kostnader som är förenade med den föreslagna reformen beräknas
till 2,5 milj. kr. budgetåret 1969/70.
MOTIONERNA
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna 1:895 av fröken Stenberg m. fl. och II: 1021
av herrar Regnéll och förste vice talmannen von Friesen vari hemställts att riksdagen
måtte i anslutning till proposition nr 4 angående utbildningens organisation
vid filosofisk fakultet besluta inrättande av en akademisk primärexamen, avsedd
för studerande som inom första studieavdelningen kvalificerat sig genom att efter
fullgjorda studiekurser ha avlagt prov för tillhopa minst 40 poäng,
dels de likalydande motionerna I: 896 av herr Bengtson m. fl. och II: 1024
av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa att bestämmelser meddelas av innebörd att för
behörighet att undervisa i svenska på gymnasiestadiet skall krävas studier i både
3
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
nordiska språk och litteraturhistoria till en omfattning motsvarande 40 poäng i
vartdera ämnet,
dels de likalydande motionerna 1:897 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och
II: 1022 av herr Clarkson vari hemställts att riksdagen måtte i fråga om utbildningslinje
6 för ekonomexamen fastställa att för nämnda examen skall krävas
genomgångna studiekurser om sammanlagt minst 140 poäng, att ämnet handelsrätt
omfattande jämväl beskattningsrätt skall vara obligatoriskt och omfatta 20
poäng, att ämnet internationell ekonomi skall upptagas som självständigt ämne
bland tredje avdelningens studiekurser samt att för ämnet företagsekonomi skall
obligatoriskt fordras 60 poäng,
dels de likalydande motionerna I: 898 av herrar Lars Larsson och Palm och
II: 1023 av herr Hugosson vari hemställts att riksdagen i samband med behandlingen
av Kungl. Maj.ts proposition nummer 4 angående utbildningens organisation
vid filosofisk fakultet m. m. måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t ge
till känna vad som i motionerna anförts,
dels de likalydande motionerna I: 899 av herr Lidgard och II: 1027 av herr
Nordstrandh m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om att i förteckningen över fastställda utbildningslinjer även upptas en med
latin som första ämne,
dels de likalydande motionerna I: 900 av herr Richardson och II: 1025 av herr
Källstad vari hemställts att riksdagen i sitt beslut om utbildningens organisation
vid filosofisk fakultet framhåller angelägenheten av att medel ställs till förfogande
till följande ändamål i sådan utsträckning att verksamheten kan bedrivas på ett
tillfredsställande sätt och utan att anslagen till andra ändamål därmed äventyras,
nämligen till inköp av kurslitteratur till institutions- och/eller universitetsbibliotek,
till anslag för utbildningsnämndernas utvidgade verksamhet och till anslag till
lärarnas resor mellan moderuniversitet och universitetsfilial,
dels de likalydande motionerna 1:901 av fröken Stenberg m. fl. och 11:1039
av herrar Ullsten och Nordstrandh vari hemställts att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 4/1969 måtte besluta om en internationell utbildningslinje
enligt i motionerna angivna riktlinjer,
dels de likalydande motionerna I: 902 av herr Dahlén m. fl. och II: 1040 av herr
Wedén m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte
A. uttala
1) att de beslut som riksdagen fattar i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 4 måtte ses som provisoriska i avvaktan på de förslag som kan föranledas av
U 68,
2) att studerande som efter avlagd examen bedrivit kompletterande studier intill
60 poäng (motsvarande ca ett och ett halvt år) skall ha möjlighet till ytterligare
utbildning på grundexamens nivå lika väl som på högre nivå,
1*
4
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
B. i skrivelse till Kungl. Maj:t
1) hemställa om att förslag förelägges riksdagen om upprustning av de filosofiska
fakulteternas lärartilldelning samt en förbättring av deras pedagogiska resurser
och metoder,
2) hemställa om inrättande av en ny internationell utbildningslinje i enlighet
med vad som i motionerna anförts,
3) ge till känna vad som i motionerna anförts rörande vidgade möjligheter för
den ekonomiska utbildningen,
4) hemställa om att frågan rörande besvär över beslutade betyg blir föremål för
utredning, samt
5) ge till känna vad som i övrigt i motionerna anförts,
dels de likalydande motionerna I: 903 av herrar Hjorth och Palm och II: 1028
av fru Dahl m. fl. vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 4/1969 måtte besluta om inrättandet av en internationell utbildningslinje
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som ovan anförts samt att
Kungl. Maj:t efter utredning inom universitetskanslersämbetet fastställer den närmare
utformningen av utbildningslinjen och häri ingående studiekurser och delkurser,
dels de likalydande motionerna I: 904 av herr Thorsten Larsson m. fl. och
II: 1033 av herr Mattsson m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte vid sin behandling
av proposition nr 4
I. i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala
a) att vid utformningen av de fasta utbildningslinjerna hänsyn må tagas till näringslivets
behov och till kravet på internationella kunskaper enligt i motionerna
anförda riktlinjer,
b) att de erfarenheter som vinnes av det nya systemet så snart som möjligt får
påverka utformningen av de olika utbildningslinjerna,
c) att minst två alternativ må erbjudas under utbildningslinjernas andra avdelning,
d) att påbyggnadskurs i första avdelningens ämne skall få läsas i direkt anslutning
till detta,
e) att principen om successiva tillval må tillämpas även på särskild utbildningslinje,
f) att bevis för genomgången utbildning må erhållas för kurser om sammanlagt
minst 10 poäng, samt
g) att verkningarna av den i propositionen förstärkta studieradgivningen må
följas med stor uppmärksamhet och av erfarenheterna motiverade förslag till ytterligare
utvidgning av verksamheten framläggas;
II. i övrigt beakta vad som i motionerna anförts,
dels de likalydande motionerna I: 905 av herr Svenungsson och 11:1030 av herr
Hedin vari hemställts att riksdagen måtte besluta att undervisning i ämnet religionskunskap
skall anordnas också vid universitetsfilialer som saknar teologisk fakultet,
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
5
dels de likalydande motionerna I: 906 av herr Virgin m. fl. och II: 1031 av herr
Holmberg m. fl. vari hemställts
I. att vederbörande utskott måtte, innan ärendet avgöres, bereda berörda parter
tillfälle att inkomma med yttrande;
II. att riksdagen måtte besluta
att den föreslagna nya organisationen måtte träda i kraft tidigast den 1 januari
1970,
att till Vissa kostnader för utbildningen vid filosofisk fakultet m. m. för budgetåret
1969/70 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 600 000 kr.,
att kompletterande studier efter examen bör kunna ske utöver normalt 60
poäng,
att en civilekonomexamen inrättas som omfattar 140 poäng varav minst 60
poäng i företagsekonomi;
III. afl riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte utreda och framlägga förslag om erforderliga åtgärder
för att upprätthålla kvalitetskraven vid den uppställda godkännandefrekvensen,
att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag om specificerade kvalitetskrav för ämneslärare
inom grundskolans högstadium och gymnasium,
att 1968 års utbildningsutredning (U 68) får i uppdrag att dels undersöka
möjligheterna att införa en bredare basutbildning, alternativt att införa en ettårig
primärexamen i enlighet med vad i motionerna anförts, dels göra en analys av
de resursbehov som erfordras för att nå största möjliga effektivitet inom varje
ämne,
dels motionen II: 1026 av herrar Källstad och Nordstrandh vari hemställts att
riksdagen beslutar frångå förslaget om svenska som blockämne, samt att riksdagen
beslutar att berörda instanser bereds tillfälle att inom ramen för de nuvarande
ämnena nordiska språk och litteraturhistoria utforma alternativa studieplaner,
dels motionen II: 1029 av herrar Dockered och Elmstedt vari hemställts att
riksdagen vid sin behandling av proposition nr 4 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
uttala att blivande lärare i biologi skulle tillförsäkras en ämnesutbildning som
ger dem möjligheter att meddela undervisning i hälso- och miljövård enligt i
motionen anförda riktlinjer,
dels motionen II: 1032 av fru Jonäng och fru Nilsson vari hemställts att riksdagen
måtte vid sin behandling av proposition nr 4
I. uttala
a) dels att de i propositionen framlagda förslagen angående förstärkning av
studierådgivningen må genomföras, dels att verkningarna av ifrågavarande verksamhet
må följas med uppmärksamhet och förslag om ytterligare utbyggnad, påkallade
av de vunna erfarenheterna, framläggas, samt
b) att ställningstagande vad avser propositionens förslag angående ändrad organisation
av utbildningen vid de filosofiska fakulteterna må uppskjutas till dess att
resultaten av 1968 års utbildningsutredning föreligger;
6
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
II. i övrigt beakta vad som i motionen anförts,
dels motionen II: 1034 av herrar Oskarson och Nordstrandh vari hemställts att
riksdagen vid behandling av propositionen nr 4/1969 måtte besluta att värnpliktstjänstgöring
skall jämställas med sjukdom eller andra laga skäl vid ansökan om
dispens i fråga om poängkraven för fortsatta studier,
dels motionen II: 1035 av herr Romanus vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om närmare utredning av frågan om sammanslagning
av ämnena statistik och matematisk statistik,
dels motionen II: 1036 av herr Romanus vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t uttalar att för behörighet som lärare i biologi på högstadiet och
de gymnasiala stadierna bör krävas undervisning i humanbiologi av minst den
omfattning som finnes i påbyggnadskursen enligt UKAS II samt en utvidgad undervisning
i moment med anknytning till miljövården,
dels motionen II: 1037 av herrar Romanus och Ahlmark vari hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att åtgärder bör vidtas i samband
med införandet av de fasta studiegångarna för att säkerställa att lärarutbildningen
för det nya gymnasieämnet samhällskunskap inte underskrider fyra studieterminer,
dvs. 80 poäng,
dels motionen II: 1038 av fru Ryding m. fl. vari hemställts att riksdagen måtte
besluta dels att avslå proposition nr 4, då förslaget icke föregåtts av en allmän
debatt om utbildningens målsättning och icke kunnat tillfredsställande diskuteras
av alla berörda, dels att av regeringen begära förslag — sedan en bred diskussion
utvecklats om utbildningens målsättning m. m. enligt i motionen anförda synpunkter
— till en demokratisk universitetsreform vilken bl. a. garanterar allsirlig
undervisning, inre demokrati inom utbildningsväsendet och den högre utbildningen
öppen för alla.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis erinra om att det förslag om utbildningens organisation
vid filosofisk fakultet som nu föreligger går tillbaka på principiella
överväganden vid 1965 års riksdag. I propositionen nr 141 till
nämnda riksdag framhölls, mot bakgrund av den starka och snabba ökningen av
antalet studerande vid universitet och högskolor, nödvändigheten av att studietiderna
och därmed studerandeantalet vid de filosofiska fakulteterna begränsades.
En förutsättning för att åtgärder på detta område skulle kunna genomföras med
framgång var enligt propositionen att en fastare organisation av utbildningen fram
till primärexamen genomfördes vid de filosofiska fakulteterna. Förutom införandet
snarast möjligt av ett system med s. k. fasta studiegångar vid dessa fakulteter
förordades i propositionen skärpta regler för rätten att bedriva studier vid de
-
samma.
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
7
Statsutskottet vid samma års riksdag underströk för sin del i sitt utlåtande nr
173, att utskottet fann det synnerligen angeläget att effektiviteten i utbildningssystemet
ökades så att utbildningstiden fram till primärexamen och därmed studerandeantalet
vid de fria fakulteterna kunde begränsas. Alternativet till de i propositionen
redovisade åtgärderna fann utskottet vara att spärra tillträdet till i första
hand de filosofiska fakulteterna. Då en så drastisk åtgärd inte borde vidtagas, återstod
enligt utskottets mening endast åtgärder av rationaliseringskaraktär.
I fråga om de fasta studiegångarna vid filosofisk fakultet ansåg utskottet, att
dessa kunde komma att få en för den enskilde gynnsam verkan inte minst inför valet
av fortsatt verksamhet efter avslutad gymnasial utbildning. En större fasthet i utbildningsorganisationen
var vidare enligt utskottets mening nödvändig för att rationaliseringsåtgärder
skulle ge resultat. Utskottet tilläde att särskilda anordningar
givetvis måste vidtas för vissa studerande som av legitima skäl inte hade möjlighet
att följa den reguljära utbildningsgången. Utskottet uttalade också att fasta studiegångar
syntes kunna förbättra förutsättningarna för en kontinuerlig anpassning av
utbildningsinnehållet med hänsyn till förändringar i samhällets behov. Utskottet
underströk slutligen att det vid införandet av fasta studiegångar var naturligt att
samhällets insatser för bl. a. studie- och yrkesvägledning samtidigt ökades.
Nu redovisade uttalanden av statsutskottet lämnades av 1965 års riksdag utan
erinran.
Med anledning av riksdagens sålunda fattade beslut uppdrog Kungl. Maj:t i
januari 1966 åt universitetskanslersämbetet att efter utredning inkomma med förslag
beträffande en fastare organisation av utbildningen fram till primärexamen
vid de filosofiska fakulteterna. I april och maj 1967 uppdrog Kungl. Maj:t vidare,
med anledning av riksdagens beslut angående reformerad lärarutbildning, åt ämbetet
att komma in med förslag beträffande bl. a. organisationen av den ämnesteoretiska
utbildningen för adjunktstjänst i allmänna, ekonomiska och tekniska
läroämnen. En inom kanslers ämbetet tillsatt arbetsgrupp (UKAS) har utarbetat ett
förslag angående utbildningslinjer vid filosofisk fakultet, vilket förslag remissbehandlats.
Därefter har kanslersämbetet för Kungl. Maj:t framlagt förslag i
ämnet.
I propositionen uppdras riktlinjer för organisationen av utbildningen vid filosofisk
fakultet och hemställes om riksdagens godkännande av dessa varjämte anslag
äskas till Vissa kostnader för utbildningen vid filosofisk fakultet m. m. För överblickens
och sammanhangets skull berörs i propositionen även vissa förslag i ämnet
som inte kräver beslut av riksdagen.
Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att Kungl. Maj:t — vid riksdagens
bifall till propositionen — snarast skall utfärda en ny filosofisk examensstadga
och meddela vissa i övrigt erforderliga beslut. Kungl. Maj:t avses skola fastställa
mål och riktlinjer för utbildningen på grundexamensnivå inom filosofisk fakultet,
medan universitetskanslersämbetet förutsättes få fastställa normalstudieplan för
varje studiekurs och alternativt utformad studiekurs. Den närmare utformningen av
utbildningen förutsättes ankomma på de lokala universitetsmyndighetema.
8
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
Utskottet som får erinra om det arbete som för närvarande pågår inom 1968
års utbildningsutredning och universitetspedagogiska utredningen har med det nu
anförda velat ange den bakgrund mot vilken propositionen bör ses och även markera
dess karaktär av ett led i ett fortgående arbete på en reform beträffande utbildningens
organisation vid de filosofiska fakulteterna.
I motionen 11:1038 yrkas, jämte annat, avslag å propositionen
i dess helhet med hänsyn till att förslaget enligt motionärernas uppfattning inte
föregåtts av en allmän debatt om utbildningens målsättning och inte kunnat tillfredsställande
diskuteras av alla berörda. Utskottet får för sin del framhålla angelägenheten
av att man nu, då mer än tre år förflutit efter principbeslutet, verkligen
genomför en reform i anslutning till detta. Utskottet avstyrker därför motionen i
denna del och likaså motionen II: 1032 i vad den avser att riksdagen först när
resultatet av 1968 års utbildningsutrednings arbete föreligger skall ta ställning till
propositionen. Av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit följer att utskottet
inte finner sig böra tillstyrka att riksdagen nu i enlighet med yrkande i motionen
II: 1038 hos Kungl. Maj:t begär förslag till en universitetsreform av det slag som
åsyftas i denna motion.
I anslutning till ett i motionerna I: 906 och II: 1031 framfört yrkande att riksdagen
måtte besluta, att den föreslagna nya organisationen skall träda i kraft
tidigast den 1 januari 1970, uttalas önskemål att utskottet, innan förevarande
fråga avgöres, bereder berörda parter tillfälle att inkomma med yttranden. Utskottet
får med anledning härav nämna att utskottet haft tillfälle att i betydande omfattning
ta del av synpunkter på den föreslagna reformen, i synnerhet från lärare och
studenter.
Vad gäller ett uppskov med reformens ikraftträdande är
önskemålet härom dikterat av oro för att erforderliga förberedelsearbeten inte skall
hinnas med och att information om reformen till lärare och studerande inte skall
komma ut i tid. Utskottet har inhämtat, att man inom berörda myndigheter nedlagt
ett omfattande arbete på att förbereda kommande åtgärder i dessa hänseenden
och räknar med att bestämmelser och information — därest riksdagen beslutar
om en reform — skall föreligga i sådan tid att reformen kan genomföras vid föreslagen
tidpunkt. Utskottet vill i anslutning till vad som redan sagts i det föregående
betona vikten av att en reform snarast kommer till stånd och därjämte påpeka att
den 1 januari av studieorganisatoriska skäl torde vara en mindre lämplig dag för
en omorganisation än den 1 juli. Med hänsyn till det nu sagda avstyrker utskottet
nu ifrågavarande yrkande i motionerna I: 906 och II: 1031.
I motionerna I: 902 och II: 1040 uttalas att bättre analyserade och preciserade
studiemål, variationer i »normalstudietid» med hänsyn till skilda krav och syften
med utbildningen och en rejäl pedagogisk upprustning är centrala förutsättningar
för en effektiviserad universitetsutbildning som också ger de studerande större
möjligheter till studieframgång och individuell variation. De fasta studiegångarna
hade enligt motionärerna bort ingå som led i en sådan mer omfattande reform.
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
9
Så har nu icke blivit fallet och de förslag som nu förelägges
riksdagen måste därför enligt motionärerna ses som provisoriska
med möjlighet till vittgående förändringar i och med att 1968 års utbildningsutredning
framlagt synpunkter och förslag och än mera erfarenheter vunnits.
I en tid som präglas av snabba förändringar på olika områden av samhällslivet
ställs det inte minst på dem som bär ansvaret för den högre utbildningens organisation
stora krav på vilja och förmåga att fortlöpande ompröva utbildningens mål
och de medel man bör använda för att nå dessa mål. De riktlinjer för organisationen
av utbildningen vid filosofisk fakultet m. m., som genom propositionen underställts
riksdagen, måste givetvis omprövas i den mån utvecklingen gör detta
befogat, men utskottet anser inte att det finns tillräcklig anledning för riksdagen
att, som det yrkas i motionerna, till ett beslut om godkännande av riktlinjerna i
propositionen foga ett uttalande att detta beslut skall uppfattas som provisoriskt.
Utskottet avstyrker alltså ifrågavarande motionsyrkande.
Utbildningen vid filosofisk fakultet föreslås i propositionen organiserad i ett
antal utbildningslinjer, var och en i tre avdelningar. Vid studiernas
början bestämmer den studerande genom val av utbildningslinje huvudinriktningen
av sin utbildning. Efter första avdelningen, dvs. efter normalt ett års studier,
följer i princip val mellan olika alternativ i andra avdelningen. I tredje avdelningen
bör den studerande fritt kunna välja studiekurs(er). Denna uppbyggnad av studiegången
karaktäriseras som successivt val.
Utbildningslinjerna består av studiekurser uppbyggda av mindre kurser. Studiekurs
och kurs ges poängtal, som svarar mot den arbetsinsats som erfordras för
att den studerande skall inhämta kursen och avlägga prov. Studiearbetet under ett
läsår värderas till 40 poäng. En ny filosofie kandidatexamen, som normalt kan
avläggas efter tre års studier, motsvarande 120 poäng, föreslås ersätta nuvarande
filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen. För den som efter examen
vill fortsätta sina studier på primärexamensnivå bör det enligt propositionen finnas
möjlighet att få göra detta under några terminer »intill normalt 60 poäng».
Studerande som inte önskar fullständig utbildning fram till examen skall kunna
erhålla bevis om den utbildning han med godkänt resultat genomgått under förutsättning
att den omfattar kurser om sammanlagt minst 20 poäng.
Utöver den föreslagna nya filosofie kandidatexamen föreslås i motionerna I: 895
och 11:1021 inrättande av en akademisk primärexamen för vilken
skulle krävas fullgjorda studiekurser om sammanlagt minst 40 poäng. Bland de
fördelar som man enligt motionärernas mening skulle vinna härmed nämnes, att
en dylik examen skulle kunna vara en god merit för studenter, som önskar att
komma tidigt ut i förvärvslivet, att den för många, som eljest skulle vara benägna
att avbryta studierna, skulle erbjuda en stimulerande möjlighet att nå ett bestämt
angivet om ock begränsat studiemål och att den i många fall skulle kunna ge en
anvisning om de studerandes fallenhet för fortsatta högre studier.
En näraliggande tanke förs fram i motionerna I: 906 och II: 1031 i vilka, såvitt
nu är i fråga, yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om att 1968 års ut
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
bildningsutredning får i uppdrag att undersöka möjligheterna att införa en
bredare basutbildning, alternativt en ettårig primärexamen. Denna
basutbildning skulle vara uppdelad på ett fåtal breda sektorer och efterföljas av
en mera specialiserad undervisning.
Som nyss redovisats förutsättes det i propositionen att bevis skall kunna erhållas
om genomgången utbildning om minst 20 poäng. Utskottet kan knappast finna
att det i motionerna I: 895 och II: 1021 framförts sådana skäl för att därutöver
tillskapa en särskild examen av mindre omfattning, att riksdagen i enlighet med
yrkandet i motionerna nu bör fatta beslut härom. Utskottet avstyrker därför dessa
motioner.
Den bredare basutbildning som åsyftas i motionerna I: 906 och II: 1031, synes
organisatoriskt kunna infogas i det system med utbildningslinjer som föreslås i propositionen.
När det i denna redovisas 17 olika utbildningslinjer, är detta endast att
uppfatta som en presentation av Kungl. Maj:ts bedömning av vilka utbildningslinjer
det i dagens läge finns ett klart dokumenterat behov av. I systemet ligger att nya
linjer skall tillskapas i mån av behov och att linjer som inte visar sig lämpligt uppbyggda
skall utgå. För utbildningsmyndigheterna på olika nivåer kommer det att
vara en självklar uppgift att ständigt ha uppmärksamheten riktad på eventuellt uppkommande
behov av ändringar i fråga om utbildningslinjerna. Även avnämarna har
självklara intressen härvidlag. Vad angår den i motionerna åsyftade utredningen,
vill utskottet nämna att den enligt sina direktiv bör koncentrera sitt arbete kring de
stora planeringsfrågorna på det eftergymnasiala utbildningsområdet, främst dimensioneringen
totalt och sektorsvis, strukturen i stort och den yttre organisationen.
Om behov av nya utbildningsalternativ eller av betydande förändringar i redan
existerande utbildningslinjer kommer fram under utredningsarbetets gång, bör
utredningen vara oförhindrad att ta upp även frågor som rör detaljer i den inre
strukturen. Utskottet räknar med att olika uppslag som kommer fram också kommer
att prövas och finner inte tillräcklig anledning att föreslå riksdagen att göra en
framställning till Kungl. Maj:t just angående den i motionerna skisserade kortare
basutbildningen. Utskottet avstyrker därför nu ifrågavarande yrkande i motionerna
I: 906 och II: 1031.
I motionerna 1:898 och 11:1023 diskuteras bl. a. inrättande av en samhällsvetenskaplig
grundkurs. Motionärerna erinrar om ett uttalande
i propositionen om att ytterligare utredning erfordras bl. a. angående ett
under remissbehandlingen framfört förslag om grundläggande utbildning inom det
samhällsvetenskapliga ämnesområdet. Motionärerna understryker vikten av att
detta utredningsarbete kommer till stånd och yrkar, såvitt nu är i fråga, att detta
uttalande av riksdagen ges till känna för Kungl. Maj:t. Utskottet delar motionärernas
uppfattning om önskvärdheten av nämnda utredning men anser sig med
hänsyn till vad som anförts i propositionen på denna punkt inte ha tillräcklig anledning
att föreslå riksdagen att göra något uttalande i frågan.
Den i propositionen förutsatta begränsningen till 120 + 60 poäng av
rätten att bedriva studier på grundexamensnivå anges böra gälla i
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
11
normala fall. Detta torde innebära att en studerande, som kan anföra rimliga skäl
för en önskan att bedriva ytterligare studier, också kommer att erhålla tillstånd
härtill. Utskottet som förutsätter att så kommer att bli fallet anser det inte erforderligt
med något särskilt uttalande av riksdagen i frågan och någon åtgärd
erfordras därför inte med anledning av de yrkanden härvidlag som framförts dels
i motionerna I: 902 och II: 1040, dels i motionerna I: 906 och II: 1031.
Den i det föregående omnämnda, i propositionen förutsatta rätten för en studerande
att erhålla bevis över en med godkänt resultat genomgången
utbildning omfattande minst 20 poäng föreslås i motionerna I: 904 och
II: 1033 utsträckt till att gälla kurser om sammanlagt minst 10 poäng. Då varje
studerande torde ha rätt att i form av utdrag ur offentliga handlingar erhålla bekräftelse
på genomgångna prov, oavsett omfattningen av den kurs provet avser,
kan den i propositionen gjorda gränsdragningen knappast avse annat än utformningen
av det bevis som utfärdas. Motionärernas önskemål i denna del bör kunna
anses vara i sak tillgodosett och någon åtgärd erfordras alltså inte med anledning
av ifrågavarande motionsyrkande.
I motionerna I: 902 och II: 1040 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer att frågan rörande besvär över beslutade betyg
blir föremål för utredning. Utskottet är medvetet om att det för de studerande
kan kännas otillfredsställande att de inte har någon möjlighet att få sina betyg
prövade besvärsvägen. Det förefaller dock mycket osannolikt att man ens efter
en ingående utredning skulle lyckas konstruera ett praktiskt användbart besvärsförfarande.
Utskottet, som vill peka på möjligheten att använda offentlig tentamen
och på rätten till omtentamen, finner inte tillräckliga skäl att föreslå riksdagen
att göra den i motionerna önskade framställningen till Kungl. Maj:t i denna fråga.
I propositionen uttalas att studiekurserna för 40 poäng ■—• i huvudsaklig överensstämmelse
med nuvarande regler — bör avpassas så, att andelen inom ett läsår
godkända studerande uppgår till minst 2/3 av antalet heltidsstuderande. Vidare
bör minst 4/5 av antalet heltidsstuderande fullfölja studierna till 40 poäng inom
tre terminer. I motionerna I: 906 och II: 1031 uttalas, att vad som på denna
punkt anförts i propositionen kan uppfattas som ett direkt krav på läraren att
godkänna minst 2/3 av de studerande, oavsett hur små kunskaper de har, och att
regeln om vad som bör presteras av 4/5 av de studerande kan uppfattas som ett
krav på både läraren och de studerande. Detta innebär, anser motionärerna, en
fara för att kvaliteten på utbildningen inte kan upprätthållas. I motionerna yrkas,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och
förslag om erforderliga åtgärder för att upprätthålla kvalitetskraven
vid den angivna godkännandefrekvensen.
Utskottet får med anledning av detta yrkande först framhålla att principen att
uppställa vissa regler för hur många studerande som inom en viss tidrymd normalt
skall ha presterat ett visst studieresultat inte är ny. Hur stora krav man kan och
bör ställa i olika kurser och studiekurser är alltid en bedömningsfråga dels vid
fastställandet av studieplanerna, dels vid deras tillämpning. Utskottet vill särskilt
12
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
understryka det ansvar härvidlag som vilar på utbildningsnämnderna och även på
universitetskanslersämbetet som både fastställer studieplaner — i det nya systemet
normalstudieplaner — och är centralmyndighet. Utskottet förutsätter att ämbetet
fortlöpande har sin uppmärksamhet riktad på det avvägningsproblem det här är
fråga om och anser sig därför inte ha tillräcklig anledning att föreslå riksdagen
att hos Kungl. Maj:t hemställa om den i motionerna föreslagna utredningen.
Den hemställan som görs i motionerna I: 898 och II: 1023 avser endast att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall ge till känna vad som anförts i motionerna.
Därmed torde avses bland annat att riksdagen skall uttala sin anslutning
till ett uttalande i motionerna om angelägenheten av att Kungl. Maj:t beaktar, att
den närmare utformningen av examinationsreglerna inte blir
sådan att syftet att uppnå en snabb genomströmning av de studerande motverkas.
Utskottet utgår från att denna synpunkt beaktas av Kungl. Maj:t utan något
särskilt uttalande av riksdagen och avstyrker därför nämnda motioner, såvitt nu
är i fråga.
Ett mycket väsentligt inslag i den nya studieorganisationen är en ökad satsning
på studievägledning och studierådgivning. I motionerna
I: 904 och II: 1033 uttalas emellertid att den föreslagna förstärkningen på detta
område inte synes vara tillräcklig. Motionärerna anser dock att verksamheten
bör komma i gång, innan den utvidgas ytterligare, men önskar ett uttalande av
riksdagen som understryker dels att frågan bör följas med uppmärksamhet och
dels att av erfarenheterna motiverade förslag till utvidgningar av verksamheten
bör framläggas. Samma önskemål framförs i motionen II: 1032 i anslutning till
ett yrkande om att riksdagen uttalar, att de i propositionen framförda förslagen
angående förstärkning av studierådgivningen må genomföras. Detta sistnämnda
yrkande torde böra ses mot den bakgrunden att i samma motion — som redovisats
i det föregående — yrkats att riksdagen måtte uppskjuta sitt ställningstagande
till propositionens förslag om ändrad utbildningsorganisation.
Utskottet vill först erinra om att universitetskanslersämbetet starkt betonat att
behovet av studierådgivning kommer att öka i samband med att en ändrad utbildningsorganisation
införs och att föredragande statsrådet förklarat sig dela denna
uppfattning. För egen del vill utskottet kraftigt understryka vikten av att frågan
om studievägledningens effektivitet följes med största uppmärksamhet. Utskottet
förutsätter att Kungl. Maj:t framdeles för riksdagen framlägger de förslag i ämnet
som kan visa sig erforderliga. Något särskilt uttalande av riksdagen i denna fråga
synes därför inte erforderligt. Ej heller erfordras något särskilt uttalande av riksdagen
om att den föreslagna förstärkningen av studierådgivningen bör genomföras.
Utskottet avstyrker nu ifrågavarande yrkanden i motionerna I: 904 och
II: 1033 samt II: 1032.
Utskottet har i det föregående betonat att systemet med fasta utbildningslinjer
förutsätter en kontinuerlig omprövning av linjeuppsättningen
och av de olika linjernas utformning. Utskottet finner det självklart
att man, som det heter i motionerna I: 904 och II: 1033, så snart som möjligt
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
13
låter de erfarenheter som vinnes av det nya systemet påverka utformningen av
de olika utbildningslinjerna. Utskottet vill gärna betona vikten av att så sker men
finner det inte erforderhgt att riksdagen i enlighet med ett i nämnda motioner
framställt yrkande gör något särskilt uttalande i denna fråga.
I några fall innehåller andra avdelningen av de i propositionen redovisade utbildningslinjerna
endast en studiekurs och erbjuder alltså inte de studerande någon
valmöjlighet inom linjen. Detta beklagas i motionerna I: 904 och II: 1033, i vilka
hemställes att riksdagen uttalar sig för att minst två alternativ bör finnas
i andra avdelningen. Utskottet, som erinrar om att det ligger i linjesystemets
natur att nya alternativ kommer att erbjudas i de i motionerna avsedda
fallen i den mån klart dokumenterade behov härav visar sig föreligga, får därutöver
framhållla, att det framgår av propositionen att studerande som med godkänt
resultat fullföljt studiekurs i första avdelningen inom en utbildningslinje efter
anmälan bör ha rätt att gå över till studier inom en annan utbildningslinje. Detta
innebär för den studerande en faktisk valmöjlighet och en ytterligare sådan kan
ligga i möjligheten att välja s. k. särskild utbildningslinje, vartill utskottet återkommer
i det följande. Det nu anförda torde innebära att motionärernas nu ifrågavarande
önskemål i sak redan är tillgodosedda. Något uttalande av riksdagen i
frågan synes inte erfordras.
I propositionen förutsättes att den studerande efter första avdelningens studier
skall gå över till ett nytt ämne för att därefter, om han så vill, i tredje avdelningen
återvända till det ämne han läst i den första. I motionerna I: 904 och II: 1033
befaras att detta kan komma att minska intresset för högre studier i första avdelningens
ämnen. Utskottet får med anledning härav framhålla att den i propositionen
förutsatta huvudregeln torde vara motiverad av pedagogiska och arbetsmarknadsmässiga
skäl och därjämte vara ett uttryck för en av huvudtankarna i den föreslagna
organisationen, nämligen att man skall bygga upp och ge de studerande
anvisningar på studievägar som ur olika synpunkter är lämpliga för dem. Utskottet
finner övervägande skäl tala för propositionens ståndpunkt men vill med anledning
av motionsyrkandet peka på att systemet inte utesluter möjlighet för den enskilde
studeranden att direkt efter första avdelningen fortsätta med påbyggnadskurs
nämligen genom att gå över till särskild utbildningslinje. Utskottet finner det inte
erforderligt med det i motionerna I: 904 och II: 1033 önskade uttalandet i denna
fråga.
Vad så angår förekomsten av särskild utbildningslinje förhåller det sig så, att
den föreslagna utbildningsorganisationen enligt propositionen väntas täcka större
delen av de utbildningsbehov, som bör tillgodoses inom de filosofiska fakulteterna.
Flertalet studerande beräknas därför kunna följa de föreslagna utbildningslinjerna
men man räknar samtidigt med att vissa studerande med speciell yrkes- eller
intresseinriktning inte alltid kommer att kunna få sina önskemål tillgodosedda
inom ramen för dessa utbildningslinjer. Det förutsättes därför att studerande, som
har klart utformade studiemål, skall medges att fritt kombinera studiekurser till
en egen studiegång, s. k. särskild utbildningslinje.
14
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
I motionerna I: 904 och II: 1033 uttalas att det inte kan vara rimligt att studerande,
som väljer särskild utbildningslinje, som en följd av nyssnämnda krav på
klart utformat studiemål får mindre valfrihet under studiernas gång än den som
studerar enligt någon av de fasta studielinjema. Motionärerna hemställer därför
om ett riksdagsuttalande om tillämpning av principen om successiva val
även på särskild utbildningslinje.
Utskottet har inhämtat att samma rätt till successivt val avses föreligga på särskild
utbildningslinje som på fast linje och anser det därför inte behövligt att
riksdagen gör något uttalande i denna fråga.
Brister i den tidsmässiga samordningen mellan militär och
civil utbildning berörs i propositionen och det konstateras därvid att
dessa brister medför vissa problem för värnpliktiga studerande. En ändrad organisation
av utbildningen vid de filosofiska fakulteterna kan komma att öka svårigheterna
för vissa studerande i detta avseende. Ett sätt att minska dessa problem
kan vara att gå över till ett annat terminssystem vid universiteten. Denna fråga
utreds för närvarande av universitetskanslersämbetet. I avvaktan på resultatet av
denna utredning bör det enligt propositionen ankomma på vederbörande myndigheter
att med uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område i syfte att olägenheterna
för den enskilde studeranden skall reduceras.
I motionen II: 1034 behandlas också de svårigheter som föreligger i fråga om
samordningen mellan militär och civil utbildning. Motionärerna uttalar att det
i första hand skulle vara av avgörande betydelse om man lät värnpliktstjänstgöringen
utan vidare prövning motivera dispenser i fråga om poängkraven för fortsatta
studier. I anslutning härtill yrkas att riksdagen måtte besluta att värnpliktstjänstgöringen
skall jämställas med sjukdom eller andra laga skäl vid ansökan
om dispens i fråga om poängkraven för fortsatta studier.
Bedömningen av om en studerande som inte fullföljt den studiekurs han påbörjat
skall få gå vidare till nästa kurs skall enligt propositionen ankomma på
vederbörande utbildningsnämnd. Som riktpunkt för nämndens bedömning anges
att den studerande normalt skall ha inhämtat 3/4 av en studiekurs, innan han får
gå vidare till nästa, och vidare att den studerande normalt bör ha avslutat utbildningen
inom en grundkurs, innan han får gå vidare till påbyggnadskurs. Något uttalande
om i vilken utsträckning nämnden vid sin bedömning bör ta hänsyn till
exempelvis sjukdom förekommer inte i propositionen.
Utskottet får i värnpliktsfrågan först kraftigt understryka vikten av att vederbörande
myndigheter både på den militära och på den civila sidan söker komma
till rätta med samordningsproblemen. Vad så angår utbildningsnämndernas prövning
av de enskilda fallen får utskottet först framhålla, att i propositionen endast
angivits riktpunkter för bedömning av normalfallen och att en prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall är förutsatt. I denna prövning måste enligt
utskottets mening som ett väsentligt moment ingå en bedömning av vederbörandes
möjligheter att ta igen vad han förlorat i den ena studiekursen samtidigt som
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
15
han bedriver studier i nästa kurs. Att man, som det antydes i motionen, utan
vidare prövning skulle medge rätt till fortsatta studier i de fall då en försening
visas bero på värnpliktstjänstgöring synes inte kunna ifrågakomma, men däremot
är det enligt utskottets mening självklart och bör kraftigt understrykas att den som
blivit efter i studierna på grund av värnpliktstjänstgöring inte bör bedömas annorlunda
än den som kan åberopa sjukdom eller vad som eljest kan betraktas som
»laga skäl». Något beslut av riksdagen i anledning av yrkandet i motionen synes
inte erforderligt.
I åtskilliga av de i anledning av propositionen väckta motionerna framförs
kritiska synpunkter på uppbyggnaden av de 17 utbildningslinjer
som redovisas i propositionen. I motionerna I: 904 och II: 1033
beklagas sålunda att man inte i propositionen finner någon redogörelse för de
överväganden som legat bakom utformningen av linjerna. Motionärerna anser att
näringslivets behov och kravet på kunskaper om internationella
förhållanden inte beaktats i tillräcklig grad. I motionerna
yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t gör ett uttalande av innebörd
att såväl näringslivets behov som den internationella aspekten bör beaktas
vid utformningen av linjerna.
Utskottet får med anledning av detta motionsyrkande framhålla att den påtalade
bristen på närmare redovisning av nämnda överväganden torde bero på att propositionen
avser att fastlägga riktlinjer för utbildningens organisation men däremot
inte detaljer i linjernas uppbyggnad och utformning. Vad beträffar näringslivets
behov bör man enligt utskottets mening kunna förutsätta att detta, i den mån så
inte redan skett, kommer att bli tillgodosett vid den fortsatta prövningen av behovet
av olika utbildningsalternativ. I fråga om den internationella inriktningen av
utbildningen vill utskottet peka på att föredragande statsrådet i propositionen framhållit
vikten av en internationalisering av kunskapsstoffet i universitetsutbildningen
och understrukit att denna måste utformas så, att de studerande får såväl nödiga
kunskaper och färdigheter som behövlig insikt och förståelse för ett vidgat internationellt
samarbete. Med hänsyn till det nu sagda finner utskottet att motionärernas
önskemål i denna del redan i väsentlig mån är tillgodosedda genom vad som anförts
i propositionen. Utskottet anser sig därför inte böra biträda motionsyrkandet.
Som exempel på nya utbildningsbehov som bör beaktas i den fortsatta översynen
av utbildningslinjernas sammansättning nämns i propositionen utbildning
för verksamhet i internationell tjänst. I flera motioner tas
frågan om inrättande av en internationell linje upp. I såväl motionerna I: 901 och
II: 1039 som motionerna I: 903 och II: 1028 yrkas att riksdagen måtte besluta
om inrättande av en internationell utbildningslinje, ett yrkande som i sistnämnda
båda motioner kompletteras med en hemställan om ett riksdagsbeslut att Kungl.
Maj:t efter utredning inom universitetskanslersämbetet skall fastställa den närmare
utformningen av linjen och däri ingående studiekurser och delkurser. I motionerna
I: 902 och II: 1040 yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
inrättande av en dylik linje.
16
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
Utskottet vill för sin del ansluta sig till den ståndpunkt som intagits i propositionen,
nämligen att man vid de fortsatta bedömningarna av vilket utbildningsbehov
som föreligger bl. a. bör beakta just behovet av utbildning för verksamhet
i internationell tjänst. Med den rörlighet i linjesystemet som är avsedd synes det
utskottet mindre lämpligt att riksdagen genom ett formligt beslut i frågan fastställer
att en internationell utbildningslinje skall inrättas. Utskottet finner att man
med hänsyn till vad som anförts i propositionen kan vänta sig att önskemålen om
en internationell utbildningslinje kommer att bli i väsentlig mån tillgodosedda. Utskottet
avstyrker motionerna I: 901 och II: 1039 samt motionerna I: 903 och
II: 1028, samtliga motioner såvitt nu är i fråga. Likaså avstyrker utskottet den i
motionerna I: 902 och II: 1040 föreslagna framställningen till Kungl. Maj:t i frågan.
Av de 17 utbildningslinjerna i propositionen avser linje 6 utbildning
av ekonomer och samhällsplanerare. Denna linje har fått en
något mera detaljerad utformning än övriga linjer dels i första avdelningen,
dels i tredje avdelningen där det förutsättes att de studerande i sitt val skall vara
bundna till vissa angivna ämnen. I motionerna I: 902 och II: 1040 uttalas bland
annat att ett beslut om denna utformning av linje 6 skulle innebära en olycklig
låsning. Motionärerna hemställer, såvitt nu är i fråga, att riksdagen ger till känna
för Kungl. Maj:t vad i motionerna anförts om vidgade möjligheter för den ekonomiska
utbildningen.
Utskottet får med anledning av detta yrkande ännu en gång erinra om att arbetet
med konstruktionen av lämpliga utbildningslinjer ingalunda är avslutat i och med
propositionen utan förutsättes fortgå. Med hänsyn till detta förhållande anser sig
utskottet inte böra biträda nu ifrågavarande motionsyrkande.
Studiegången för blivande ekonomer förutsättes i propositionen liksom övriga
studiegångar leda fram till examen efter genomgång av studiekurser om sammanlagt
120 poäng. Detta kritiseras i motionerna I: 897 och II: 1022 samt I: 906 och
11:1031, i vilka påyrkas ett riksdagsbeslut om en ekonomexamen —
i de båda sistnämnda motionerna kallad civilekonomexamen — om 140 poäng.
Beträffande innehållet i denna examen yrkas i motionerna att utbildningen
i ämnet företagsekonomi skall omfatta 60 poäng. I de båda förstnämnda
motionerna görs därjämte vissa andra detaljyrkanden beträffande innehållet i
ekonomexamen. Som skäl för den föreslagna utökningen av ekonomutbildningen
anförs bland annat att utbildningen bör innehålla fördjupade studier och självständig
aktivitet i form av specialarbete med tillämpning av vetenskaplig metodik.
Om man för ekonomutbildning fastställer krav på genomgång av kurser om sammanlagt
140 poäng kommer detta att innebära en viss skärpning i förhållande till
vad som för närvarande gäller. Utskottet kan inte tillstyrka detta. I den mån det
för någon speciell yrkesutövning finns behov av fördjupning i något ämne bör detta
behov kunna tillgodoses genom komplettering av studierna på grundexamensnivå,
vilket ju förutsättes kunna ske upp till 60 poäng. Utskottet avstyrker de i motioner
-
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
17
na 1:897 och II: 1022 samt 1:906 och II: 1031 framställda yrkandena om en
ekonomexamen om 140 poäng, varav 60 poäng i företagsekonomi.
Av det nu sagda följer att utskottet även avstyrker de i förstnämnda båda motioner
framställda detaljyrkandena beträffande innehållet i ekonomexamen.
Det förhållandet att ingen av de 17 utbildningslinjerna i propositionen upptar
latin inom första avdelningen kommer, uttalas det i motionerna I: 899 och
II: 1027, att för framtida latinstuderande medföra bestämda olägenheter. Motionärerna
hävdar att det från rent metodisk-pedagogiska synpunkter är värdefullt
att få börja studierna med latin i de fall då ett eller flera moderna språk skall ingå
i examen. De hemställer att i förteckningen över utbildningslinjer även medtas en
med latin som första ämne.
Utskottet har i det föregående flera gånger hänvisat till vad i propositionen
anförts om linjeorganisationens fortlöpande anpassning till de aktuella utbildningsbehoven.
I den mån universitetsmyndigheterna finner behov föreligga av en
linje med latin i första avdelningen kan man förutsätta att förslag härom kommer
att framläggas för Kungl. Maj:t. Utskottet anser inte att riksdagen på föreliggande
underlag bör göra någon framställning till Kungl. Maj:t i frågan.
I motionerna I: 905 och II: 1030 uttalas att det är otillfredsställande att utbildningen
av lärare i kristendomskunskap/religionskunskap,
som äger rum vid teologisk fakultet, endast kan ske i Uppsala och Lund. Motionärerna
hemställer att riksdagen beslutar att undervisning i ämnet religionskunskap
skall anordnas också vid universitet och universitetsfilial som saknar teologisk
fakultet. De synes anse att detta bör möjliggöras genom inrättande för ändamålet
vid de teologiska fakulteterna av ett inte närmare preciserat antal tjänster
för universitetslektorer med tjänstgöringsskyldighet även vid andra universitet
än det egna och vid universitetsfilialerna.
Förslaget i motionerna tar sikte endast på sådana teologie studerande som avser
att begränsa sina studier vid teologisk fakultet till förvärv av betyg i ämnet kristendomskunskap
och som därjämte, om möjlighet funnits, önskat studera på annan
ort än Uppsala och Lund. Då hela antalet årligen nyinskrivna vid de teologiska
fakulteterna enligt vad utskottet inhämtat för närvarande är mycket lågt torde
motionerna avse endast ett litet antal studerande och vad motionerna gäller är därför
inte minst en resursfråga. Utskottet finner inte skäl tillstyrka motionerna.
Av propositionen framgår att universitetskanslersämbetet föreslagit en sammanslagning
av examensämnena matematisk statistik och
statistik men att föredragande statsrådet funnit behovet av att utbildningen
differentieras för skilda studerandegrupper så stort, att en sammanslagning inte
bör komma till stånd. I motionen II: 1035 uttalas att det för närvarande föreligger
flera problem i fråga om undervisningen i statistik. Genomströmningen i
den lägre undervisningen är för långsam, studieavbrotten för många och examinationen
på högre nivå för liten. Enligt avnämarnas uppfattning är vidare undervisningen
inte nog tillämpningsinriktad. Motionären anser att en sammanslagning
18
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
av de båda nämnda examensämnena skulle möjliggöra en lösning och föreslår att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om närmare utredning av frågan. Utskottet,
som får erinra om att remissinstanserna är delade i sin uppfattning i denna fråga,
räknar med att kanslersämbetet följer frågan med uppmärksamhet och anser det
därför inte erforderligt med någon särskild framställning av riksdagen.
Utbildningen av lärare i skolämnet svenska äger för närvarande rum inom
universitetsämnena nordiska språk och litteraturhistoria. Av propositionen framgår
att man vid fastställande av den nya linjeorganisationen i denna i stället för
de båda nämnda universitetsämnena kommer att införa ett ämne benämnt svenska.
I motionen II: 1026 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen »frångår förslaget
om svenska som blockämne».
Såvitt utskottet kan finna är det närmast en terminologisk fråga om man i en
utbildningslinje i stället för svenska till en omfattning av 40 poäng inför kurser
i nordiska språk och litteraturhistoria till en sammanlagd omfattning av lika många
poäng. Exakt samma kunskapsstoff kan inrymmas inom de båda alternativen.
Vilket stoff det blir fråga om är en studieplansfråga. Utskottet finner goda skäl
tala för att man i den nya linjeorganisationen inför ämnesnamnet svenska och avstyrker
därför motionen II: 1026, såvitt den nu är i fråga.
I samma motion uttalas beträffande ämnet svenska, att den uppenbara inriktningen
på lärarbanan står i bjärt kontrast till de krav på bredd och flexibilitet
som hävdas i propositionen. Motionärerna framhåller att stora grupper av yrkesutövare
har intresse av en utbildning i litteraturhistoria och nordiska språk som
inte är ensidigt lärarinriktad och yrkar därför att riksdagen beslutar att berörda
instanser skall beredas tillfälle att inom ramen för de nuvarande ämnena nordiska
språk och litteraturhistoria utforma alternativa studieplaner.
Det sålunda redovisade uttalandet i motionen om inriktningen av ämnet svenska
torde bygga på den utformning som undervisningen i ämnet erhållit i det av en
arbetsgrupp inom universitetskanslersämbetet (UKAS) utarbetade förslaget »Utbildningslinjer
vid filosofisk fakultet II». Utskottet som konstaterar att frågan
om hur studieplanerna i de enskilda ämnena skall vara utformade inte behandlas
i propositionen får — i anslutning till vad som sagts flera gånger i det föregående
— framhålla att kanslersämbetet och vederbörande lokala universitetsmyndigheter
förutsättes kontinuerligt bevaka samhällets utbildningsbehov och vid behov inkomma
med förslag till förändringar av utbildningslinjernas sammansättning. Det
av motionärerna angivna behovet av utbildning inom de nuvarande ämnena nordiska
språk och litteraturhistoria för andra yrkesutövare än lärare synes vara
förutsett i propositionen, där föredragande statsrådet uttalar att det bör vara
möjligt för studerande med andra utbildningsmål än blivande lärare att få utbildning
i svenska inom en grundkurs om 40 poäng. Något riksdagsbeslut av den i
motionen angivna innebörden erfordras därför enligt utskottets mening inte.
Föredragande statsrådet uttalar i propositionen att han liksom universitets -
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
19
kanslers ämbetet och skolöverstyrelsen anser att för lärarbehörighet i
svenska bör för samtliga skolformer krävas tre terminers utbildning och att
denna utbildning bör kunna ges i form av studiekurs omfattande 60 poäng.
Frågan om behörighetskrav för lärartjänst med undervisning i svenska tas i
vad gäller gymnasiestadiet upp även i motionerna I: 896 och II: 1024 vari yrkas
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att bestämmelser meddelas av innebörd
att för behörighet att undervisa i svenska på gymnasiestadiet skall krävas
studier i både nordiska språk och litteraturhistoria till eu omfattning motsvarande
40 poäng i vartdera ämnet. Innebörden av detta yrkande är att de 60 poäng som
enligt propositionen bör ge behörighet för undervisning i svenska i samtliga skolformer
inte anses tillräckliga för nämnda stadium. För närvarande är kraven i
detta hänseende sammanlagt tre betyg (dvs. ett i det ena och två i det andra av
de båda universitetsämnena). I propositionen angivna 60 poäng får anses ange omfattningen
av en studieprestation av ungefär samma storlek som den som motsvarar
tre betyg i nuvarande system. Propositionen innebär alltså inte någon ändring
på denna punkt, medan motionerna avser en skärpning för gymnasiestadiet. Motionärernas
skäl härtill är främst att, enligt vad som uppges i motionerna, flertalet
av de studerande som avser att meritera sig för lärartjänst i svenska skaffar sig
mer än föreskriven minimikompetens.
Utskottet vill för sin del betona betydelsen av att de blivande lärarna i svenska
får en utbildning som gör dem väl rustade att motsvara de krav som måste ställas på
dem i skolorna. Utskottet räknar med att vederbörande myndigheter bevakar denna
fråga med stor uppmärksamhet men anser sig inte nu böra föreslå riksdagen att
göra något avsteg från den ståndpunkt som föredragande statsrådet intagit med
stöd både av universitetskanslers ämbetet och skolöverstyrelsen. Utskottet avstyrker
därför motionerna I: 896 och II: 1024.
I fråga om biologiämnet i skolorna är situationen likartad med den
som gäller för ämnet svenska. Plats måste beredas för ett omfattande stoff inom
olika grenar av ämnet, vilket ställer mångahanda krav på den utbildning som
måste krävas för att en lärare skall kunna anses ha reell kompetens för undervisning
i ämnet. I propositionen uttalas i fråga om behörighet för lärare i olika
ämnen — utom i vad gäller ämnet svenska — endast att bestämmelser avses bli
meddelade framdeles efter förslag av skolöverstyrelsen.
I såväl motionen II: 1029 som motionen II: 1036 framställes önskemål om
riksdagsuttalanden angående de blivande biologilärarnas ämnesutbildning. I den
förstnämnda motionen betonas vikten av lärarnas utbildning i hälso- och miljövård,
i den senare gäller det humanbiologi och miljövård.
Utskottet har i och för sig förståelse för motionärernas synpunkter men anser
sig, med hänsyn till att frågor om behörighet till lärartjänster i olika ämnen bör
bedömas i ett sammanhang och till att dessa frågor, med vissa begränsade undantag,
inte behandlas i propositionen, inte böra föreslå riksdagen att göra något ut
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
talande i de av motionärerna önskade riktningarna. Utskottet avstyrker alltså
både motionen II: 1029 och motionen II: 1036.
I motionen II: 1037 föreslås att riksdagen uttalar att åtgärder bör vidtagas för
att säkerställa att lärarutbildningen för det nya gymnasieämnet samhällskunskap
inte underskrider fyra studieterminer, dvs. 80 poäng. Även i detta
skolämne är det fråga om ett mångsidigt stoff, som ställer stora krav på lärarutbildningen,
men utskottet, som får hänvisa till vad som nyss anförts i fråga om
biologiämnet, anser sig inte kunna biträda motionsyrkandet.
I motionerna I: 906 och II: 1031 erinras om tidigare i motioner framförda
förslag om att för behörighet som gymnasieadjunkt skulle krävas
minst tre betyg i undervisningsämnena. Motionärerna uttalar att kravet alltjämt
kvarstår och yrkar, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hemställer att Kungl.
Maj:t framlägger förslag om specificerade kvalitetskrav för ämneslärare inom
grundskolans högstadium och gymnasium.
Med anledning av detta yrkande får utskottet erinra om att utskottet i sitt utlåtande
nr 51 år 1967 ingående diskuterade frågan om den teoretiska ämneslärarutbildningens
längd. Utskottet uttalade därvid att den då föreslagna ämneslärarutbildningen
kunde väntas ge en bättre reell kompetens än den utbildning de
blivande lärarna dittills genomgått. Utskottet avstyrkte bl. a. motionsyrkanden
om utredning av frågan om en adjunktsutbildning med fyra års studier för dem
som åsyftade att erhålla tjänst på gymnasiestadiet. Utskottet, vars ståndpunkt år
1967 godkändes av riksdagen, anser sig inte heller böra biträda nu föreliggande
motionsyrkande om förslag om specificerade kvalitetskrav för ämneslärare på högstadiet
och i gymnasiet.
I flera motionspar framställes yrkanden som syftar till att säkerställa att e rforderliga
resurser ställs till förfogande för den nya utbildningsorganisationen.
I motionerna I: 902 och II: 1040 uttalas att en upprustning av de filosofiska
fakulteternas lärartilldelning och en förbättring av deras pedagogiska resurser
är minst lika väsentlig som ett genomförande av en fastare organisation av
studierna. Riksdagen bör därför enligt motionärerna hemställa hos Kungl. Maj:t
om förslag härom. I motionerna I: 900 och II: 1025 yrkas att riksdagen i sitt
beslut om utbildningsorganisationen framhåller angelägenheten av att medel ställs
till förfogande till inköp av kurslitteratur, till utbildningsnämndernas verksamhet
och till lärarnas resor mellan moderuniversitet och filialer utan att anslagen till
andra ändamål dänned äventyras.
Utskottet får med anledning av dessa yrkanden först erinra om att det i propositionen
räknats med att nuvarande system för resurstilldelning vid de filosofiska
fakulteterna, enligt reglerna för universitetsautomatiken, tills vidare skall kunna
tillämpas för tilldelning av lärarkrafter även i den nya utbildningsorganisationen.
Vid sidan härav förutsättes att viss försöksverksamhet med resurstilldelning efter
andra grunder än de nuvarande skall börja den 1 juli 1969. En utveckling i rikt
-
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
21
ning mot större befogenheter för de lokala universitetsorganen att besluta om
användningen av de ekonomiska resurserna antyds också. Framhållas må även att
överväganden angående de filosofiska fakulteternas lärartilldelning givetvis självklart
ingår som ett led i universitetsmyndigheternas årliga arbete med utarbetande
av anslagsframställningar och i departementens budgetarbete. Utskottet anser sig sålunda
böra avslå yrkandet i motionerna I: 902 och II: 1040 om förslag om upprustning
av de filosofiska fakulteternas lärartilldelning. Detsamma gäller andra ledet i
samma motionsyrkande, nämligen yrkandet om förslag om förbättring av de pedagogiska
resurserna och metoderna. Utskottet får därvid hänvisa dels till den betydande
höjning som i årets statsverksproposition begärs av anslaget Pedagogiskt
utvecklingsarbete m. m. vid universitet och högskolor, dels till pågående arbete inom
universitetspedagogiska utredningen.
Utskottet kan inte biträda yrkandet i motionerna I: 900 och II: 1025 eftersom
det enligt utskottets mening inte kan finnas någon anledning för riksdagen att göra
ett allmänt hållet principuttalande om behovet av en lämplig avvägning av anslagen
till olika ändamål.
En analys av den resurstilldelning som erfordras för att nå högsta effektivitet
i varje ämne efterlyses i motionerna I: 906 och II: 1031. Motionärerna
anser att en dylik analys, vars resultat bör ligga till grund för den framtida
resurstilldelningen, lämpligen bör utföras av 1968 års utbildningsutredning
i samråd med universitetspedagogiska utredningen. Motionernas hemställan går
ut på en framställning från riksdagen till Kungl. Maj:t om uppdrag för förstnämnda
utredning att verkställa den angivna analysen. Utskottet avstyrker nu förevarande
motionsyrkande.
Som framgått i det föregående föreslås i propositionen anvisande för nästa
budgetår av ett förslagsanslag av 2,5 milj. kr. till Vissa kostnader för utbildningen
vid filosofisk fakultet m. m. I motionerna 1:906 och II: 1031 yrkas en
höjning av detta belopp till 2,6 milj. kr. Motionärerna åberopar att universitetskanslersämbetet
föreslagit anvisande av 160 000 kr. till information om den nya
organisationen men att detta belopp, såvitt de kunnat finna, i propositionen
skurits ned med 100 000 kr. Enligt vad utskottet inhämtat har emellertid någon
nedskärning inte ägt rum. Det av kanslern äskade beloppet har i propositionens
anslagsberäkningar delats på två poster, nämligen en om 60 000 kr. till information
genom ämbetets försorg och en ospecificerad, ingående som en del av det
totalbelopp om 2,4 milj. kr. som beräknats till olika hithörande ändamål vid
universitetsförvaltningarna. Med hänsyn till vad sålunda redovisats får utskottet,
som inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts anslagsberäkning, avstyrka
ifrågavarande motionsyrkande.
Vad i propositionen anförts och föreslagits i fråga om riktlinjer för organisationen
av utbildningen vid filosofisk fakultet m. m. har inte i vidare mån än som
framgått av det föregående givit utskottet anledning till särskilda uttalanden.
22
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen II: 1032 i vad den avser uppskov
med ställningstagandet till viss del av propositionen,
2. att riksdagen beträffande examenskonstruktionen
a. avslår motionerna I: 895 och II: 1021 om en akademisk
primärexamen,
b. avslår motionerna I: 897 och II: 1022 samt I: 906 och
II: 1031 i vad de avser en ekonomexamen om 140 poäng, varav
60 poäng i företagsekonomi,
c. avslår motionerna I: 897 och II: 1022 i vad de avser ämnena
handelsrätt med beskattningsrätt samt internationell ekonomi
i ekonomexamen,
3. att riksdagen beträffande riktlinjer i övrigt för organisationen
av utbildningen vid filosofisk fakultet m. m. med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen II: 1038 godkänner
vad i statsrådsprotokollet härvidlag förordats,
4. att riksdagen avslår motionerna I: 906 och II: 1031 i vad
de avser tidpunkten för den nya organisationens ikraftträdande,
5. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionerna I: 906 och II: 1031, nämnda motioner såvitt
nu är i fråga, till Vissa kostnader för utbildningen vid filosofisk
fakultet m. m. för budgetåret 1969/70 på driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 500 000 kr.,
6. att riksdagen avslår motionerna I: 906 och II: 1031 i vad
de avser utredning angående en bredare basutbildning, alternativt
en ettårig primärexamen,
7. att riksdagen avslår motionerna I: 896 och II: 1024 om
behörighetsbestämmelser för undervisning i svenska på gymnasiestadiet,
8. att riksdagen avslår motionerna I: 898 och II: 1023,
9. att riksdagen avslår motionerna I: 899 och II: 1027 om
en utbildningslinje med latin som första ämne,
10. att riksdagen avslår motionerna I: 900 och II: 1025 om
medel till kurslitteratur, utbildningsnämnderna och lärarresor,
11. att riksdagen avslår motionerna I: 901 och II: 1039 samt
I: 903 och II: 1028 om en internationell utbildningslinje ävensom
motionerna I: 902 och II: 1040 i vad de avser inrättande av
en dylik linje,
12. att riksdagen avslår motionerna I: 902 och II: 1040 i
vad de avser att de beslut som fattas i anledning av propositionen
skall anses som provisoriska,
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
23
13. att riksdagen avslår motionerna I: 902 och II: 1040 samt
I: 906 och II: 1031, samtliga motioner i vad de avser rätt för
studerande att efter avlagd examen bedriva kompletterande
studier utöver 60 poäng,
14. att riksdagen avslår motionerna I: 902 och II: 1040 i vad
de avser upprustning av de filosofiska fakulteternas lärartilldelning
och förbättring av deras pedagogiska resurser och metoder,
15. att riksdagen avslår motionerna I: 902 och II: 1040 i vad
de avser vidgade möjligheter för den ekonomiska utbildningen,
16. att riksdagen avslår motionerna I: 902 och II: 1040 i
vad de avser utredning beträffande besvär över beslutade betyg,
17. att riksdagen avslår motionerna I: 904 och II: 1033 i vad
de avser utformningen av de fasta utbildningslinjerna med hänsyn
till näringslivets behov och kravet på internationella kunskaper,
18. att riksdagen avslår motionerna I: 904 och II: 1033 i vad
de avser tillvaratagande av vunna erfarenheter vid utformningen
av olika utbildningslinjer,
19. att riksdagen avslår motionerna I: 904 och II: 1033 i vad
de avser alternativ i utbildningslinjernas andra avdelning,
20. att riksdagen avslår motionerna I: 904 och II: 1033 i vad
de avser att påbyggnadskurs skall få läsas i direkt anslutning till
första avdelningens ämne,
21. att riksdagen avslår motionerna I: 904 och II: 1033 i vad
de avser successiva val på särskild utbildningslinje,
22. att riksdagen avslår motionerna I: 904 och II: 1033 i vad
de avser bevis över genomgången utbildning,
23. att riksdagen avslår motionerna I: 904 och II: 1033 samt
II: 1032, samtliga motioner i vad de avser studierådgivningen,
24. att riksdagen avslår motionerna I: 905 och II: 1030 om
undervisning i religionskunskap,
25. att riksdagen avslår motionerna I: 906 och II: 1031 i vad
de avser upprätthållande av kvalitetskraven,
26. att riksdagen avslår motionerna I: 906 och II: 1031 i vad
de avser kvalitetskrav för ämneslärare på högstadiet och i gymnasiet,
27. att riksdagen avslår motionerna I: 906 och II: 1031 i vad
de avser en analys av vissa resursbehov,
28. att riksdagen avslår motionen II: 1026 i vad den avser
förslaget om svenska som blockämne,
29. att riksdagen avslår motionen II: 1026 i vad den avser
utformning av alternativa studieplaner,
24
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
30. att riksdagen avslår motionerna II: 1029 och II: 1036 om
utbildning av lärare i biologi,
31. att riksdagen avslår motionen II: 1034 om hur studieavbrott
på grund av värnpliktstjänstgöring skall bedömas vid
prövning av rätt till fortsatta studier,
32. att riksdagen avslår motionen II: 1035 om statistik och
matematisk statistik,
33. att riksdagen avslår motionen II: 1037 om lärarutbildning
för gymnasieämnet samhällskunskap.
Stockholm den 11 mars 1969
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Birger Andersson (s), Fritz Persson (s), Rikard
Svensson (s), Axel Andersson (fp), Virgin (m), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s),
Per Jacobsson (fp), Bengtson (ep), Nyman (fp), Rönnberg (s), Kaijser (m), Björk
(s), Thorsten Larsson (ep) och Erik Svensson (s) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (m), Almgren (s), Eliasson i Sundborn
(ep), Bergman (s), Mattsson (ep), Alemyr (s), Källstad (fp), Svanberg (s), Jönsson
i Arlöv (s), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Ludvigsson (s), herr Westberg i
Ljusdal (fp), fru Gradin (s), fru Sundberg (m) och herr Elmstedt (ep).
Reservationer
1. beträffande en ekonomexamen om 140 poäng, varav 60 poäng i företagsekonomi,
av herrar Virgin (m), Kaijser (m), Bohman (m) och fru Sundberg (m)
som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med »Om man» och på
s. 17 slutar med »i ekonomexamen» bort ha följande lydelse:
»Vid en bedömning av nu förevarande motionsyrkanden bör man ha i minnet
att den faktiska studietiden vid handelshögskolorna för närvarande är omkring fyra
år och att den studietid som formellt förutsättes vid vissa handelshögskolor är 6V2
termin. Utskottet har i och för sig ingen erinran mot en ekonomutbildning om 120
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
25
poäng avslutad med filosofie kandidatexamen. En dylik studiegång kan väntas ge
en för många arbetsuppgifter lämpad utbildning, men den kan inte ersätta den
nuvarande civilekonomutbildningen. De krav som inte minst samhällslivets ökande
internationalisering ställer skulle i och för sig kunna tas till intäkt för förslag om
en förstärkning av nuvarande civilekonomutbildning. De låter sig i varje fall inte
förena med en uttunning av densamma. Utskottet anser att en utbildning av nuvarande
omfattning, avslutad med civilekonomexamen, bör finnas kvar. Inom de
140 poäng som denna examen bör omfatta bör i huvudämnet företagsekonomi
krävas 60 poäng. Detta sistnämnda motiveras av att utbildningen bör innehålla fördjupade
studier och självständig aktivitet i form av specialarbete med tillämpande
av vetenskaplig metodik inom något av de ämnen som ingår i företagsekonomi.
Önskvärt är också att man inom den nu angivna utbildningen söker tillgodose framställda
önskemål om utrymme exempelvis för språk och internationell ekonomi.
Utskottet förutsätter att detta beaktas vid den närmare utformningen av civilekonomutbildningen.
Med hänvisning till det nu anförda tillstyrker utskottet motionerna
I: 897 och II: 1022 samt I: 906 och II: 1031, samtliga motioner såvitt avser en
ekonomexamen om 140 poäng, varav 60 poäng i företagsekonomi. Däremot anser
sig utskottet inte böra föreslå något beslut av riksdagen beträffande övriga i motionerna
I: 897 och II: 1022 angivna detaljer i ekonomexamen.»
dels utskottets hemställan under 2 b bort ha följande lydelse:
»b. i anledning av motionerna I: 897 och II: 1022 samt med
bifall till motionerna I: 906 och II: 1031, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, beslutar att som en fördjupning av den i propositionen
föreslagna filosofie kandidatexamen för ekonomer skall
inrättas en civilekonomexamen som omfattar 140 poäng, varav
60 poäng i företagsekonomi,»
2. beträffande uppskov med reformens ikraftträdande av herrar Virgin (m),
Kaijser (m), Bohman (m) och fru Sundberg (m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med »Vad gäller» och
slutar med »och II: 1031» bort ha följande iydelse:
»När en så genomgripande reform som den nu föreslagna skall genomföras är
det ett ofrånkomligt krav att den är grundligt förberedd. Tidpunkten för genomförandet
måste därför noga övervägas. Utskottet har kommit till den uppfattningen
att det måste bli mycket svårt att genomföra omorganisationen redan den 1 juli 1969
utan att åsidosätta både universitetsmyndigheternas och de studerandes berättigade
krav på erforderlig tid att förbereda sig för det nya systemet. Svårigheterna för både
lärare och studenter kan väntas bli så allvarliga att reformen bör uppskjutas något.
Det måste också framhållas att man löper allvarlig risk att vid ett alltför snabbt
genomförande gå miste om den samhällsekonomiska vinst som den nya organisationen
möjligen kan medföra. Därtill kommer att det planerade snabba genomförandet
ställer de studerande utan reell möjlighet att i rimlig grad göra sitt inflytande
gällande vid fattande av beslut i frågan på olika nivåer. Av studieorganisa
-
26
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
toriska skäl synes den 1 januari 1970 inte vara någon lämplig dag för genomförandet
av en ny organisation. Uppskovet med reformen bör därför gälla till den
1 juli 1970.»
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
»4. att riksdagen i anledning av motionerna 1:906 och II: 1031,
såvitt nu är i fråga, beslutar att de nya riktlinjerna för organisationen
av utbildningen vid filosofisk fakultet m. m. skall tilllämpas
från och med den 1 juli 1970,»
3. beträffande tilldelning av lärarkrafter och förbättring av pedagogiska resurser
och metoder vid de filosofiska fakulteterna av herrar Axel Andersson (fp), Virgin
(m), Per Jacobsson (fp), Bengtson (ep), Nyman (fp), Kaijser (m), Thorsten Larsson
(ep), Bohman (m), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Källstad (fp), Westberg
i Ljusdal (fp), fru Sundberg (m) och herr Elmstedt (ep) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 20 börjar med »Utskottet får»
och på s. 21 slutar med »universitetspedagogiska utredningen» bort ha följande
lydelse:
»Utskottet får erinra om att ett av syftena med förslaget i föreliggande proposition
är att åstadkomma större genomströmningshastighet vid de filosofiska fakulteterna.
För att denna målsättning skall kunna nås under bibehållande av undervisningens
kvalitet måste enligt utskottets mening en kraftig upprustning av de
pedagogiska hjälpmedlen genomföras. Det kan också komma att visa sig att en
ökad tilldelning av lärare och övrig personal blir nödvändig. Utskottet anser att
riksdagen i anledning av nu förevarande motionsyrkanden bör hos Kungl. Maj:t
hemställa om förslag om förstärkning av resurserna vid de filosofiska fakulteterna.»
dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
»14. att riksdagen i anledning av motionerna 1:902 och 11:1040
i vad de avser de filosofiska fakulteternas lärartilldelning samt
pedagogiska resurser och metoder i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer att förslag förelägges riksdagen om förstärkning av de
pedagogiska resurserna vid nämnda fakulteter,»
4. beträffande behörighetskrav för gymnasielärare av herrar Axel Andersson (fp),
Virgin (m), Per Jacobsson (fp), Bengtson (ep), Nyman (fp), Kaijser (m), Thorsten
Larsson (ep), Bohman (m), Eliasson i Sundborn (ep), Mattsson (ep), Källstad (fp),
Westberg i Ljusdal (fp), fru Sundberg (m) och herr Elmstedt (ep) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Med anledning»
och slutar med »i gymnasiet» bort ersättas med text av följande lydelse:
»Bakom det nu redovisade motionsyrkandet ligger uppfattningen att det inte
kommer att visa sig möjligt att inom en examen omfattande endast 120 poäng
inrymma en tillfredsställande lärarutbildning för gymnasiet och för grundskolans
högstadium. Även i motionerna I: 902 och II: 1040 ges beträffande gymnasiestadiet
uttryck åt uppfattningen, att det utbildningsomfång som föreslås knappast
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
27
kan vara tillräckligt för att ge lärarna en reell kompetens. Motionärerna uttalar
sig därför för en fyraårig utbildning för gymnasielärare.
Utskottet får erinra om att det i propositionen förutsatts att bestämmelser om
behörighetskrav för lärare skall utfärdas av Kungl. Maj:t, sedan skolöverstyrelsen
inkommit med förslag i ämnet. Utskottet vill starkt understryka att beträffande
behörighet på gymnasiestadiei måste ställas krav på fördjupade studier. Alldeles
särskilt måste möjligheten att tillgodose fördjupningskravet i de s. k. blockämnena
uppmärksammas. Både i fråga om svenska, biologi och samhällskunskap gäller att
läraren i sin undervisning måste spänna över en mängd olika områden. Han måste
på vart och ett av dessa ha en tillfredsställande utbildning att falla tillbaka på. Den
bredd i utbildningen som måste krävas av honom får emellertid inte leda till att
möjligheterna till fördjupning beskärs. Vid utarbetande av behörighetsbestämmelserna
bör detta beaktas. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges till känna
för Kungl. Maj:t.»
dels utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
»26. att riksdagen i anledning av motionerna 1:906 och II: 1031
i vad de avser kvalitetskrav för ämneslärare på högstadiet och
i gymnasiet som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i fråga om behörighetskrav för gymnasielärare,»
Särskilda yttranden
1. beträffande tillfälle för berörda parter att yttra sig över propositionen av herrar
Virgin (m), Kaijser (m), Bohman (m) och fru Sundberg (m) som anfört:
»Genomförandet av utbildningsreformen vid de filosofiska fakulteterna kommer
att ställa mycket stora krav såväl på universiteten som på lärare och studerande.
En anslutning till bunden studiegång innebär för den enskilde studenten ett ställningstagande
av avgörande betydelse som måste föregås av noggrant övervägande.
Från universitetens sida måste studievägledningen noggrant planeras med avseende
på föreslagna olika utbildningslinjer. Vi beklagar att utskottets behandling av propositionen
nr 4 påskyndades och uteslöt möjligheten för i förslaget berörda parter
att framlägga synpunkter på propositionen. Olika myndigheter och berörda organisationer
borde enligt vår mening ha givits möjlighet att yttra sig över propositionen
innan utskottsbehandlingen ägde rum, vilket hade varit möjligt vid bifall
till vårt yrkande om uppskov med reformens genomförande.»
2. beträffande möjligheten att införa en bredare basutbildning eventuellt ledande
till en ettårig primärexamen av herrar Virgin (m), Kaijser (m), Bohman (m) och
fru Sundberg (m) som anfört:
»För den enskilde studenten är det betydelsefullt att han upplever sin studiesituation
som meningsfull. Om så är fallet är hans möjligheter att följa normalstudietiden
större och belastningen på universiteten minskar. Yrkandet i motionerna I: 906 och
28
Statsutskottets utlåtande nr 34 år 1969
II: 1031 om uppdrag för 1968 års utbildningsutredning att närmare undersöka
möjligheterna att anordna en bredare basutbildning, eventuellt avslutad med en
primärexamen, har sin grund i övertygelsen att det har en ur studiesynpunkt positiv
effekt, om studenten vid studiernas påbörjande har ett näraliggande första
studiemål. Vidare är det så, att kraven på en bred och flexibel allmänutbildning
gör sig gällande inom allt fler områden. Då dessa krav ökar bör det vara självklart
för universiteten att ställa resurser till förfogande, så att dylik utbildning
även på akademisk nivå kan erbjudas. En bred basutbildning skulle ge de studerande
flera valmöjligheter såväl vid fortsatta akademiska studier som vid övergång
till annan utbildning eller till förvärvsverksamhet. Även avnämarna som i hög
grad svarar för de anställdas vidareutbildning skulle vara betjänta av att även den
akademiskt utbildade arbetskraften har en bred och varierad grundutbildning. Då
direktiven för 1968 års utbildningsutredning, som betonats i utskottets utlåtande,
är sådana att utredningen är oförhindrad att pröva olika förslag, som kan komma
fram, förutsätter vi att även förslagen i ovannämnda motioner, såvitt de här är
i fråga, snarast kommer att prövas.»
Tryckeribolaget Ivar Hzeggström AB • Stockholm 1969
690149