Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1969

1

Nr 113

Utlåtande i anledning av motioner angående åtgärder mot narkotikamissbruket.

(3:e avd.)

I detta utlåtande behandlar utskottet

dels de likalydande motionerna I: 222 av herr Bengtson m. fl. och II: 251 av
herr Hedlund m. fl. i vad avser hemställan

att riksdagen måtte besluta

1. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om ytterligare åtgärder på det internationella
planet för att åstadkomma en effektiv begränsning av tillverkningen av
narkotika och därmed jämställda preparat med sikte på en internationell kvantitetskontroll,

2. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en statlig upplysningskampanj om
narkotika och om att tillkomsten av aktionsgrupper mot narkotika och andra gifter
stimuleras i varje län,

3. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att berörda myndigheter stimuleras
att effektivisera vården av narkotikamissbrukare,

4. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om översyn av narkotikapolisens organisation,

5. att ett centralt register för dataregistrering av läkemedelsrecept upprättas,

6. att i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla om parlamentarisk utredning med
uppgift att skyndsamt framlägga förslag om åtgärder för att stoppa narkotikamissbruket,

7. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att forskning kring narkotikamissbruket
stimuleras,

dels de likalydande motionerna I: 225 av herr Dahlén m. fl. och II: 284 av herr
Wedén m. fl. i vad avser hemställan

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa

1. att en parlamentarisk beredning tillsättes med uppgift att

a. med ledning av narkomanvårdskommitténs omfattande utredningsmaterial
skyndsamt framlägga förslag till de ytterligare åtgärder mot narkotikamissbruket
som på kort sikt kan anses påkallade,

b. framlägga förslag till den närmare utformningen av den svenska narkotikapolitiken
på sikt när det gäller vården av narkotikamissbrukare, påföljdssystemet,
förebyggande åtgärder samt forskning,

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 samt. Nr 113

2

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1969

2. att staten genom bidrag till kostnaderna främjar tillkomsten av öppna narkomanvårdskliniker
av den typ som skisserats i motionerna, även för äldre, till
en början lämpligen som försöksverksamhet i några storstadsområden, samt att
förslag om detta förelägges riksdagen,

3. att förslag om registrering av alla recept på beroendeframkallande medel
samt databehandling av sådana recept i enlighet med narkomanvårdskommitténs
förslag i dess betänkande SOU 1967: 41 föreläggs riksdagen,

dels de likalydande motionerna I: 373 av herr Virgin m. fl. och II: 430 av herr
Holmberg m. fl. i vad avser hemställan

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående
kriminalvårdens narkotikaproblem,

dels de likalydande motionerna 1:577 av fröken Stenberg och herr Lundström
samt II: 654 av herrar Nordstrandh och Petersson i Gäddvik vari hemställts

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam
utredning och förslag om statsbidrag till inrättande vid Umeå lasarett av en
klinik för alkohol- och läkemedelsmissbrukare,

dels motionen II: 60 av herr Björck i Nässjö vari hemställts

att riksdagen måtte

1. hos Kungl. Maj:t hemställa om en parlamentarisk utredning i syfte att följa
upp narkomanvårdskommitténs arbete,

2. uttala att Kungl. Maj:t ger skolöverstyrelsen i uppdrag att intensifiera narkotikainformationen
i skolorna,

3. uttala att Kungl. Maj:t måtte ge skolöverstyrelsen i uppdrag att tillhandahålla
ungdomsorganisationer material för narkotikainformation,

4. uttala att Kungl. Maj:t måtte ge socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med
representanter för sjuk- och socialvårdshuvudmännen utarbeta principiella rekommendationer
för narkomanvården samt angående omdisponeringar av befintliga
och planerade vårdresurser och utarbeta alternativa vårdformer för såväl klinisk
vård som eftervård i drogfri miljö,

dels motionen II: 630 av herrar lohansson i Skärstad och Mattsson vari hemställts att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om vidgad
information, företrädesvis inom skolan, i narkotikafrågan.

Utskottet

1968 års riksdag (prop. 1968: 7, SU 37) yttrade sig över framlagda riktlinjer
för organisationen av vården av narkotikamissbrukare. Riksdagen antog vidare
(prop. 1968: 7, 2LU 1) förslag till narkotikastrafflag och förslag om straffen för

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1969

3

smuggling av narkotika och om kontroll beträffande införsel av och handel med
injektionssprutor och kanyler, m. m. Riksdagen behandlade vidare (SU 1968: 8)
informationen i skolorna om narkotika och (SU 1968: 41) bl. a. forskningsresurserna.

1969 års riksdag har antagit (prop. 1969:5, 1LU 16) förslag till lag om telefonavlyssning
angående grovt narkotikabrott m. m. samt (prop. 1969: 13, 2LU 7) lagförslag
om höjda straffsatser för grovt narkotikabrott och för grov varusmuggling
som gällt narkotika, m. m.

Riksdagen har vidare (prop. 1969: 105, bil. 4, SU 75) för upplysningsverksamhet
i narkotikafrågor anvisat ett reservationsanslag av 1 000 000 kr. på tilläggsstat
för innevarande budgetår.

Förslag till ändring i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
har hänvisats till andra lagutskottet (prop. 1969: 111, 2LU 59).

I det vid propositionen nr 111 fogade statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 28 mars 1969 redovisar departementschefen olika åtgärder för att
komma till rätta med narkotikamissbruket och de problem som här möter.

De förebyggande åtgärder som erfordras för att hejda narkotikamissbrukets
spridning måste täcka flera skilda områden. Tillkomsten av ett särskilt
samarbetsorgan torde kraftigt öka möjligheterna till samordnade och effektiva
insatser.

I samarbetsorganets arbete har informationsfrågorna hittills fått prioritet. Ett
sakligt underbyggt material med fakta om narkotika kommer att stå till förfogande.
Åtgärder har vidtagits för att upplysningsarbetet genom skilda kanaler, inte minst
skolorna och Sveriges Radio, och i samverkan med olika organisationer skall kunna
nå ut till allmänheten och särskilt ungdomen. Statliga medel för verksamheten
har anvisats på tilläggsstat och kan även disponeras från anslaget för hälsovårdsupplysning.
Möjlighet till stöd genom bidrag från allmänna arvsfonden torde också
föreligga.

I de nu föreliggande motionerna 1:222 och II: 251, II: 60 samt II: 630 läggs
fram förslag som syftar till en ökad information.

Utskottet ansluter sig till de bedömningar som gjorts i motionerna om vikten av
en vidgad, objektiv information i narkotikafrågorna. De åtgärder som vidtagits och
som planeras har dock en sådan omfattning och inriktning att motionernas syften
i denna del nu får anses så tillgodosedda att någon riksdagens åtgärd inte är erforderlig.

En riksomfattande aktion för bekämpning av narkotikabrottsligheten har satts i
gång och snabbt gett påtagliga resultat. Tillgången till narkotika på den illegala
marknaden uppges ha sjunkit avsevärt.

Förslaget i motionerna I: 222 och II: 251 om en översyn genom statskontorets
försorg av polisens arbetssätt i dessa fall är mot bakgrund av rikspolisstyrelsens
befogenheter och det sätt på vilket dessa utövas inte motiverat. I den mån förslaget
avser möjligheterna till husrannsakan hänvisar utskottet till andra lagutskottets
utlåtande år 1969, nr 7 (s. 17), och riksdagens beslut i anledning därav.

4

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1969

Narkomanvårdskommitténs förslag om registrering av recept på beroendeframkallande
medel togs upp i motioner till 1968 års riksdag som avslog en sådan hemställan
i enlighet med utskottets enhälliga utlåtande (SU 1968: 37, s. 3), där utskottet
inte fann övervägande skäl tala för en sådan verksamhet. Utskottet anslöt
sig därigenom till vad departementschefen anfört (prop. 1968: 7, s. 104).

Utskottet har inte funnit att i motionerna I: 222 och II: 251 samt I: 225 och
II: 284 anförts några skäl som kan föranleda till ett ändrat ståndpunktstagande
och avstyrker därför det i dessa motioner nu återupptagna förslaget angående
registrering av recept. Skulle ytterligare material presenteras får frågan tas upp på
nytt.

Vikten av en internationell kontroll har efter bl. a. svenskt initiativ fått ett nytt
uttryck i de av Förenta Nationernas narkotikakommission antagna resolutionerna
med rekommendation om tillämpning av kontrollåtgärder beträffande bl. a. LSD
och de sex centralstimulerande ämnen som i Sverige anses som särskilt farliga.

Mot bakgrund av den aktivitet som från svensk sida utvecklas på det internationella
området har utskottet funnit att någon riksdagens anhållan om ytterligare
åtgärder enligt förslaget i motionerna I: 222 och II: 251 inte ar erforderlig. Motionernas
syfte får anses tillgodosett.

Riktlinjer för vård och behandling av narkotikamissbrukare drogs
upp genom statsmakternas beslut vid 1968 års riksdag (prop. 1968: 7, SU 37) och
har fått ytterligare uttryck genom vad departementschefen anfört i propositionen
nr 111 (s. 20—22) till innevarande års riksdag. Enighet råder om att vården och
behandlingen bör byggas upp som en vårdkedja omfattande uppsökande verksamhet
— öppen vård — sluten vård — eftervård. Socialnämndernas ansvar för en
aktiv, uppsökande verksamhet har klarlagts. Det har vidare lagts fast att ansvaret
för den öppna vården faller på sjukvårdshuvudmännen beträffande såväl anordningar
inom psykiatrisk sjukvård som vid sidan därav inrättade vårdcentraler —
även i de fall då driften av centralerna enligt avtal uppdras åt primärkommunal
myndighet. Sjukvårdshuvudmännen svarar vidare för den slutna vården på psykiatrisk
klinik för intensiv medicinsk behandling och för att behandlingshem med
terapi, arbete och utbildning anordnas i erforderlig utsträckning av huvudmännen
eller av andra enligt avtal. Ansvaret för en stödjande och differentierad eftervård
■—-1, ex. genom tillsyn, placering i ungdomshem, familjevård eller i inackorderingshem
— vilar i första hand på socialnämnderna som på detta område liksom beträffande
den uppsökande verksamheten har att ta initiativ till erforderligt samarbete.

Socialstyrelsen har pekat på behovet av ökade vårdresurser. Samråd med de tre
största städerna, landstingsförbundet och kommunförbundet samt regionala konferenser
har anordnats i syfte att få fram realistiska och snabba åtgärder beträffande
inte blott förebyggande insatser utan även vård och behandling. Styrelsens aktivitet
syftar bl. a. till att få en kartläggning och en planering för ökade vårdresurser.

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1969

5

I motionerna I: 222 och II: 251 föreslås riksdagen anhålla att berörda myndigheter
stimuleras att effektivisera vården av narkotikamissbrukare.

De refererade åtgärderna har vidtagits i det syfte som motionerna anger. Socialstyrelsen
har anfört att denna verksamhet kommer att intensifieras och erinrat
om att i sammanhanget måste uppmärksammas betydelsen av en integrerad hälso-,
sjuk- och socialvård. Utskottet ansluter sig till denna även i motionerna upptagna
mening. Med hänsyn till vidtagna åtgärder, till att ansvaret för vårdresurserna och
deras samordning nu får anses klarlagt och till de förslag som läggs fram om ändring
i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall får dock motionärernas
syfte anses tillgodosett även utan föreslagen riksdagens åtgärd.

Syftet att stimulera en snabb ökning av vårdresurserna hos sjukvårdens och socialvårdens
huvudmän, vilka som nämnts har ansvaret för verksamheten, tillgodoses
tills vidare även med statligt ekonomiskt stöd.

Inom den öppna vården kan i angivet syfte särskilt statsbidrag utgå till driften
av sådan vårdcentral som huvudsakligen är avsedd för narkotikamissbrukare under
25 år. Bidrag utgår med 75 % av de godkända kostnaderna för verksamheten
enligt grunderna för bidrag till kommunala alkoholpolikliniker (SFS 1954:431, ändrad
senast 1968: 306). Bidrag utgår vidare som anordnings- och driftbidrag för
behandlingshem och inackorderingshem enligt grunderna för stödet till erkända
vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Anordningsbidrag utgör högst 10 000 kr.
eller i särskilda fall 15 000 kr. för vårdplats (SFS 1957: 144, ändrad senast
1966: 211). Driftbidrag utgår med högst 75 % av styrkta nettokostnader enligt de
grunder som gäller för motsvarande bidrag inom nykterhetsvården (SFS 1955: 426,
ändrad senast 1968: 304). De nämnda bidragen beviljas av Kungl. Maj:t (k. br.
28/5 1968). Vidare fördelar socialstyrelsen (k. br. 28/5 1968) bidrag till organisationer
för stöd och hjälp åt läkemedelsmissbrukare samt för viss konvalescentvård
för narkotikamissbrukare. Anslag för dessa ändamål för nästa budgetår har anvisats
enligt utskottets utlåtande nr 5.

I motionerna I: 225 och II: 284 förordas att staten genom bidrag skulle främja
tillkomsten av vårdcentraler även för äldre av den typ som inrättats vid Mariakliniken
i Stockholm för unga missbrukare samt med möjlighet till socialkurativ
eftervård och uppsökande verksamhet.

Utskottet erinrar om att statsbidrag numera kan utgå för vårdcentraler även vid
en mindre beläggning med äldre narkotikamissbrukare. Det krävs nu inte heller
för bidrag att de erforderliga akutvårdplatsema anordnas i direkt anslutning till
vårdcentralen. Motionernas syfte är därmed delvis tillgodosett. Utskottet vill dock
i detta sammanhang aktualisera en sådan i huvudsak redovisningsmässig översyn
av statsbidragsreglerna som skulle medverka till en enklare tillämpning av bidragssystemet
och förutsätter att en sådan översyn kommer till stånd.

Förslaget i motionerna I: 577 och II: 654 syftar till statsbidrag till inrättande vid
Umeå lasarett av en klinik för alkohol- och läkemedelsmissbrukare. Förslaget
grundas på meningen att gemensamma kliniker bör stödjas där underlaget inte är

6 Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1969

tillräckligt för skilda kliniker och att ett ekonomiskt stöd till landstingen för dessa
är erforderligt.

Enligt utskottets mening bör den aktualiserade frågan kunna lösas av sjukvårdshuvudmannen
och i fråga om öppen vård inom de statsbidragsmöjligheter som generellt
står till buds. Ett särskilt beslut för bidrag avseende visst lasarett bör inte
fattas av riksdagen.

Enligt uppgifter som utskottet inhämtat pågår inom landet ett inte oväsentligt arbete
med forskning angående narkotikamissbrukets natur och om botemedlen.
I motionerna I: 222 och II: 251 föreslås riksdagen besluta att hos Kungl. Maj:t
anhålla om att forskning kring narkotikamissbruket stimuleras. Bl. a. understryks
vikten av att klarlägga missbrukets omfattning och att analysera hur spridningen
ägt rum.

Förutom biologiska studier och forskning kring sjukdomsbild och behandling
har forskning inriktats på även psykologiska och sociala studier av narkotikamissbruket.
Socialstyrelsens nämnda intensifierade insatser syftar till en allmän kartläggning
som torde vara värdefull även som grund för fortsatta forskningsinsatser.
Narkomanvårdskommitténs slutbetänkande som väntas föreligga inom kort kommer
att innehålla en närmare redogörelse för hittills vunna erfarenheter angående
metoderna för vård och behandling av narkotikamissbrukare.

Utskottet delar motionärernas mening om vikten av en fortsatt och utvidgad
forskning. Utskottet har anledning förutsätta såväl att dessa forskningsuppgifter
kommer att intressera ett större antal forskare som att de statliga myndigheterna
tar fortsatta initiativ i sådant syfte. Med hänsyn därtill och till att Kungl. Maj:t
även på detta område förutsätts ta de initiativ som i sådant hänseende är möjliga
och lämpliga får motionärernas syfte anses tillgodosett även utan ett föreslaget
riksdagens beslut.

Förslag om ytterligare utredningar m. m. har lagts fram i flera motioner.
Sålunda föreslås riksdagen i motionerna I: 222 och II: 251 anhålla om en parlamentarisk
utredning med uppgift att skyndsamt framlägga förslag om åtgärder för
att stoppa narkotikamissbruket. I motionerna I: 225 och II: 284 förordas en parlamentarisk
beredning med nämnd inriktning såvitt avser åtgärder på kort sikt och
därutöver med uppgifter rörande den svenska narkotikapolitiken på längre sikt.
Slutligen föreslås i motionen II: 60 riksdagen begära en parlamentarisk utredning
i syfte att följa upp narkomanvårdskommitténs arbete.

Utskottet vill i detta sammanhang med tillfredsställelse notera den parlamentariska
enighet som visats i tidigare riksdagsbehandling samt genom Kungl. Maj:ts
åtgärder och nu föreliggande motionsförslag. Uppslutningen kring målet att med
all kraft hejda och tränga tillbaka det oroande narkotikamissbruket har varit fullständig.
Ett i andra sammanhang åberopat skäl för parlamentariska utredningar
eller beredningar, nämligen att skapa förankring för åtgärder som kan utgå
från skilda värderingar, gör sig i detta sammanhang sålunda inte gällande.

Den nämnda enigheten och insikten om att vissa positiva uppgifter inte får ge
anledning till minskade ansträngningar leder till enighet även i fråga om behovet

Statsutskottets utlåtande nr 113 år 1969

7

av fortsatta samordnade och kraftiga samhälleliga insatser. Det arbete som läggs
ner i de berörda centrala ämbetsverken, inom narkomanvårdskommittén och det
nämnda särskilda samarbetsorganet måste därför föras vidare mot de mål som
även de nämnda motionsyrkandena speglar. Utskottet har dock inte övertygats om
att en parlamentarisk utredning eller beredning nu vore det lämpligaste sättet att
nå dessa inte omtvistade mål. De åtgärder som vidtagits efter bedömningar inom
förvaltningsmyndigheterna och samarbetsorganet samt av statsmakterna i övrigt
har hittills visat sig effektiva. Dessa åtgärder har också fått en inriktning som tjänar
syftet att engagera de landstingskommunala och primärkommunala myndigheterna
samt ungdomsorganisationer och andra frivilliga krafter och på detta sätt
gett den bredd åt kampen mot narkotikan som torde ha varit ett av motionärernas
mål. Motionernas yttersta syfte får därför anses tillgodosett inom ramen för nuvarande
ordning.

De vidtagna åtgärderna innebär även att syftet med förslaget i motionen II: 60
om ett särskilt uppdrag till socialstyrelsen att utarbeta principiella rekommendationer
blivit i allt väsentligt tillgodosett.

Slutligen har i motionerna I: 373 och II: 430 föreslagits en utredning om kriminalvårdens
narkotikaproblem.

Kriminalvårdsstyrelsen har fått representation i samordningsorganet. Innevarande
års riksdag har (SU 2) fattat beslut som ger ökade resurser för kriminalvården
på detta område såväl rent personellt som genom styrelsens ökade utredningskapacitet.

Utskottet delar den i motionerna anförda meningen att kriminalvårdens narkotikaproblem
förtjänar uppmärksamhet. Utskottet förutsätter dock att erforderliga
åtgärder initieras utan en särskild utredning.

Allmänt sett råder enighet om att narkotikamissbruket måste bekämpas med
kraft och med hjälp av omedelbara, effektiva och samordnade åtgärder från samhällets
sida. Enighet råder också om att fortsatta ansträngningar är nödvändiga
för att skapa ökade och förbättrade resurser för vård och behandling av narkotikamissbrukare.
Utskottet förordar att vad sålunda och i övrigt anförts om uppslutningen
kring de gemensamma målen ges Kungl. Maj:t till känna som riksdagens
mening.

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder mot narkotikamissbruket i vad de ej
behandlas under 2—12 att riksdagen som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande informationsfrågorna att riksdagen avslår motionerna
I: 222 och II: 251, II: 60 samt II: 630, de tre förstnämnda
såvitt nu är i fråga,

3. beträffande en översyn av polisens arbetssätt m. m. att
riksdagen avslår motionerna 1:222 och 11:251 såvitt nu är i
fråga,

8

Statsutskottets utlåtande nr 113 är 1969

4. beträffande registrering av recept att riksdagen avslår motionerna
I: 222 och IT: 251 samt I: 225 och II: 284, samtliga såvitt
nu är i fråga,

5. beträffande internationell kontroll att riksdagen avslår motionerna
I: 222 och II: 251 såvitt nu är i fråga,

6. beträffande stimulans för en effektiviserad vård att riksdagen
avslår motionerna I: 222 och II: 251 såvitt nu är i fråga,

7. beträffande statsbidrag till driften av vårdcentraler att riksdagen
avslår motionerna I: 225 och II: 284 såvitt nu är i fråga,

8. beträffande statsbidrag till en klinik för alkohol- och läkemedelsmissbrukare
vid Umeå lasarett att riksdagen avslår motionerna
I: 577 och II: 654,

9. beträffande forskning att riksdagen avslår motionerna I: 222
och II: 251 såvitt nu är i fråga,

10. beträffande parlamentarisk utredning m. m. att riksdagen
avslår motionerna 1:222 och 11:251, 1:225 och 11:284 samt
II: 60, samtliga såvitt nu är i fråga,

11. beträffande uppdrag till socialstyrelsen angående principiella
rekommendationer att riksdagen avslår motionen II: 60 såvitt
nu är i fråga,

12. beträffande utredning om kriminalvårdens narkotikaproblem
att riksdagen avslår motionerna I: 373 och II: 430 såvitt
nu är i fråga.

Stockholm den 20 maj 1969

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Birger Andersson (s), Rikard Svensson (s),
Axel Andersson (fp), Virgin (m), Bertil Petersson (s), Per Jacobsson (fp), Bengt
Gustavsson (s), Bengtson (ep), Rönnberg (s), Wååg (s), Eric Peterson (fp), Björk
(s), Erik Svensson (s), Strandberg (m) och fru Elvy Olsson (ep) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (m), Karlsson i Olofström (s), Almgren
(s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Bergman (s), Mattsson (ep), Johansson i
Norrköping (s), Alemyr (s), Andersson i Knäred (ep), Svanberg (s), fröken Ljungberg
(m), herrar Dahlgren (ep), Gustavsson i Ängelholm (s), Mundebo (fp) och
Westberg i Ljusdal (fp).

TRYCKERIBOLAGET IVAR HyEGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1969