Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av motioner om införande av provisoriskt
körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 102 av herr Eriksson i Bäckmora
in. fl.

1 motionen hemställes

»att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att
trafikmålskommittén får i uppdrag att utreda frågan om provisoriska körkort
enligt i motionen uppdragna riktlinjer».

Utskottet har vidare behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
nr 149 i första kammaren av herr Sveningsson m. fl. och nr 164 i andra
kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om tillsättandet
av en utredning rörande frågan om provisoriska körkort med uppgift
att snarast framlägga förslag till bestämmelser för provisoriska körkort
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som har anförts i denna motion».

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 är ett i vederbörlig ordning utfärdat körkort giltigt i full utsträckning
från och med dagen för utfärdandet. Någon möjlighet att meddela föreskrifter
om inskränkningar i giltighetstiden för körkort föreligger inte i
vidare mån än beträffande körkort som av medicinska skäl förknippats
med vissa villkor, t. ex. om förnyad läkarundersökning efter viss tid. Körkortet
gäller i princip för innehavarens livstid.

Beträffande återkallelse och omhändertagande av körkort i anledning
av begångna förseelser m. m. gäller särskilda regler i 33-—35 §§ vägtrafikförordningen.
I fråga om det närmare innehållet i dessa bestämmelser hänvisas
till 3LU 1969: 8.

Motionerna

I motionerna I: 149 av herr Sveningsson m. fl. och II: 164 av herr Börjesson
i Falköping m. fl. anförs bl. a. att för provisoriska körkort talar den
omständigheten att det är svårt att på ett så tidigt stadium som då körkortet
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 3 avd. Nr G

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

utfärdas bilda sig eu säker uppfattning om en persons lämplighet som
fordonsförare och att ett körkort i och för sig således inte är någon bekräftelse
på innehavarens lämplighet att framdeles föra motorfordon i
trafik. Ett provisoriskt körkort skulle möjliggöra för myndigheterna att
bedöma hur vederbörande utvecklar sig som fordonsförare innan han definitivt
betroddes med körkort. Ett annat betydelsefullt argument är den
psykologiska effekt införandet av provisoriska körkort skulle få. Om körkortsinnehavaren
vet att hans körkort är villkorligt under viss tid från
utfärdandet torde detta verka gynnsamt ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Motionärerna påpekar i fortsättningen att mot ett införande av provisoriska
körkort har anförts bl. a. den belastning som en sådan åtgärd skulle
medföra för olika myndigheter. Vidare har sagts att körkortet alltid kan
betraktas som provisoriskt, eftersom det genom administrativ åtgärd kan
återkallas, om inte körkorlsinnehavaren längre uppfyller de villkor som
krävdes för dess utfärdande. Mot att låta körkortet vara provisoriskt under
t. ex. ett år talar vidare, att den förare som aktivt deltar i trafiken lättare
kan förlora sitt körkort än den körkortsinnehavare som under första året
inte alls eller obetydligt använder sig av sin rätt att framföra fordon.

Motionärerna anför i fortsättningen att tyska undersökningar visat att
olycksbelastningen under de första åren eu person innehar körkort inte i
huvudsak är ett åldersproblem, eftersom bilförardebutanterna har i stort
sett samma olycksutveckling oavsett vid vilken ålder debuten sker. Antalet
trafikolyckor under dessa år skulle avsevärt kunna reduceras genom en
systematiserad trafikutbildning i förskola och genom grundskolans olika
stadier, fack- och yrkesskola samt gymnasium. Denna borde sedan kompletteras
med vidareutbildning efter det att vederbörande har fått viss erfarenhet
som bilförare. Det förefaller enligt motionärerna som om olycksbelastningen
är störst under de fyra första åren för att därefter sjunka.

Ett system med obligatorisk vidareutbildning skulle enligt motionärerna
ställa frågan om provisoriska körkort i ett helt annat läge än som hittills
diskuterats. Körkortet kunde då anses vara provisoriskt intill t. ex. det
tredje året som bilförare och blev inte permanent förrän vederbörande
hade kompletterat sin utbildning och avlagt slutligt körkortsprov. Härigenom
skulle garantier skapas för alt en körkortsinnehavare verkligen tillägnat
sig de kunskaper och erfarenheter som framstår som den nödvändiga
grunden för att skapa säkerhet i trafiken.

I motionen II: 102 av herr Eriksson i Bäckmora in. fl. anförs bl. a. att det
endast är den tekniska färdigheten och del elementära kunnandet av trafikregler
som blir föremål för bedömning vid körkortsprov. Det praktiska
omdömet får bilföraren ofta inte tillfälle att visa förrän han eller hon
befinner sig ute i den reguljära trafiken. Utan tvekan tar det en avsevärd
tid innan en bilförare förvärvat den rutin och de erfarenheter som gör att
hans duglighet objektivt kan bedömas. Mot denna bakgrund ter det sig för

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

3

motionärerna som önskvärt med ett system enligt vilket det definitiva avgörandet
beträffande en persons lämplighet som bilförare inte behöver ske
förrän en tid efter det att utbildningen genomgåtts. Sålunda bör till en
början blott provisoriskt körkort utfärdas. Visar det sig att den körkortssökande
under en tid av förslagsvis ett år besitter tillräcklig förarförmåga,
erhåller vederbörande då ett definitivt körkort.

Motionärerna anför i fortsättningen att tanken på provisoriska körkort
tidigare har avvisats bl. a. under hänvisning till den stora och komplicerade
apparat som skulle krävas för eu sådan anordning. Enligt deras
uppfattning är riskerna i detta avseende överdrivna. Ett system med provisoriska
körkort borde kunna handhas med eu förhållandevis enkel administrativ
apparat genom att eventuella trafikförseelser antecknas på det
provisoriska körkortet. Enligt motionärernas bedömning skulle vinsterna ur
trafiksäkerhetssynpunkt väsentligen överväga de nackdelar som ur administrativ
synpunkt emellertid blir följden.

Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av provisoriska körkort har prövats av riksdagen
vid flera tillfällen. Några bestämmelser om sådana körkort har, som redan
framgått, emellertid inte kommit till stånd. Här må hänvisas till följande
utskottsutlåtanden, nämligen

dels 2LU 1958 A: 20 i anledning av prop. 1959: 69 med förslag till revision
av bestämmelserna om återkallelse av körkort jämte motioner,
dels 3LU 1962:6 i anledning av motioner i ämnet,
dels 3LU 1967:31 i anledning av prop. 1967:55 med förslag bl. a. till
förbättrad förarutbildning jämte motioner,

dels ock 3LU 1968: 6 i anledning av motionerna II: 74 av herr Gustafsson
i Borås och 11:119 av herrar Börjesson i Falköping och Gustavsson i Alvesta.

Beträffande de huvudsakliga skälen för riksdagens ställningstagande må
här hänvisas till det nämnda utlåtandet vid 1968 års riksdag. Utskottet anförde
hl. a. följande.

Förslaget att införa provisoriska körkort har vid flera tidigare tillfällen
diskuterats men avvisats, senast av 1967 års riksdag i anledning av motion
som väcktes i anslutning till en proposition rörande bl. a. trafikutbildningen.
I utlåtandet i ämnet anförde utskottet att frågan prövats av riksdagen år
1962 och att vad som därefter inträffat närmast stärkt skälen mot provisoriska
körkort. Utskottet hänvisade härvid till att förar utbildningen och förarproven
effektiviserats och att trafikövervakningen skärpts. I utlåtandet
påpekades också att körkorten så till vida är provisoriska att de kan återkallas
av körkortsmyndigheten. Utskottet ansåg mot bakgrunden av dessa
omständigheter att införandet av provisoriska körkort inte skulle innebära
vinster från trafiksäkerhetssynpunkt, som stod i rimlig proportion till det
arbete och de kostnader som ett dylikt system måste medföra. Systemet an -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1969

41

sågs förutsätta inte bara all en prövning föregår utfärdandet av det slutgiltiga
körkortet utan även en effektiv kontroll av att körkortsinnehavaren
under prövotiden verkligen fört motorfordon i godtagbar omfattning.

Vad utskottet uttalade föregående år äger alltjämt giltighet. Skäl att nu
inta annan ståndpunkt föreligger således inte. Utskottet vill emellertid, i
anledning av att herr Gustafsson i Borås särskilt uppehållit sig vid den
höga olycksfallsfrekvensen hos unga bilförare, omnämna att statens trafiksäkerhetsråd
nyligen redovisat en undersökning rörande trafikolycksbelastningen
hos nya körkortsinnehavare med speciell hänsyn till skillnader
i olycksfrekvens mellan olika åldersgrupper. Undersökningen, som bl. a.
är ägnad att belysa det av motionären sålunda uppmärksammade problemet,
synes utgöra ett viktigt bidrag till kunskapen om hithörande frågor.
Utskottet förutsätter att utredningens resultat närmare övervägs av berörda
myndigheter under det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Något initiativ
från riksdagens sida är emellertid i frågans nuvarande läge icke påkallat.

Här må nämnas att trafikmålskommittén utreder frågorna om återkallelse
av körkort i vad avser både grunderna för återkallelse och de olika former
för återkallelse som bör finnas samt vilken myndighet som skall ha
att besluta härom.

Trafiksäkerhetsvcrkets program m. m.

Trafiksäkerhetsverket har den 16 december 1968 framlagt program för
arbetet för ökad trafiksäkerhet under tiden den 1 januari 1969—den 30
juni 1970. Av programmet framgår att trafiksäkerhetsverket i samarbete
med bl. a. socialstyrelsen undersöker de praktiska möjligheterna att stickprovsvis
genomföra en prövning av förares hälsotillstånd, trafikkunskaper
och körskicklighet. Om det visar sig föreligga praktiska möjligheter med
hänsyn bl. a. till tillgång på läkare, förarprövare etc. kommer frågan att
aktualiseras hos Kungl. Maj:t. En sådan verksamhet skulle även, sägs det
i programmet, ge erfarenheter för en periodisk kontroll, när erforderliga
resurser i form av läkare, bilinspektörer m. fl. står till buds.

Av programmet framgår vidare att försvaret avser att genomföra skärpt
kontroll av militära fordonsförares kunskaper beträffande trafikbesläminelser
och att socialstyrelsen överväger att rekommendera bestämmelser
angående regelbunden hälsokontroll av personer med trafikkort, i första
hand bussförare.

Trafiksäkerhetsverket kommer inom ramen för informationsverksamheten
att stimulera till aktiviteter, som ger möjlighet till frivillig kontroll av
förares hälsotillstånd, kunskaper och körskicklighet. En undersökning skall
ske av möjligheterna att inbjuda allmänheten till kunskaps- och förarprov
vid verkets distriktsorganisation.

Här må slutligen nämnas att trafiksäkerhetsverket avser att i samarbete
med bl. a. Trafikskolornas riksförbund, NTF och motororganisationer genomföra
en mer långsiktig fortbildning av körkortsinnehavare. I samband

Tredje lagutskottets utlåtande nr G dr 1969 5

härmed studeras behovet av övningsområden samt hur sådana lämpligen
bör utformas.

I anslutning till trafiksäkerhetsverkets förslag om en stickprovs vis prövning
av förares hälsotillstånd, trafikkunskaper och körskicklighet må här
erinras om att riksdagen år 1967 behandlade motioner (1:727 och 11:911)
med förslag om införande av sådan prövning. Motionerna väcktes i anledning
av prop. 1967:55 med förslag rörande förarutbildning in. in.

1 sitt av riksdagen godkända utlåtande (3LU 1967:31) anförde utskottet
bl. a. följande.

Vad gäller frågan om stickprovsvis prövning av hälsotillstånd och körskicklighet
hos körkortsinnehavare anser departementschefen inte att förhållandena
nu är sådana att en dylik prövning bör genomföras. Utskottet
anser inte heller att tillräckliga motiv för en mer omfattande sådan verksamhet
med sikte på att kontrollera vissa förarkategorier från trafiksäkerhetssynpunkt
föreligger. Frågan har emellertid sitt intresse på så sätt att
en stickprovsvis företagen undersökning av hälsotillstånd, körskicklighet,
kunskaper om gällande trafikregler och vägmärken nr. m. hos ett representativt
urval fordonsförare skulle kunna ge värdefulla uppslag för det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet. För genomförandet av en sådan undersökning
torde det inte vara tillräckligt att lita till frivillig medverkan från fordonsförarnas
sida. Bestämmelser som ger möjlighet att ålägga vissa förare att
underkasta sig prövning synes sålunda vara erforderliga. Utskottet anser
därför att det i samband med utarbetandet av de i nu förevarande sammanhang
erforderliga författningsändringarna bör övervägas, om inte möjlighet
för Kungl. Maj:t att förordna härom bör införas.

Utskottet

I motionerna 1:149 av herr Sveningsson in. fl. och 11:164 av herr Börjesson
i Falköping in. fl. hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skall anhålla att en utredning tillsätts med uppgift att framlägga förslag till
bestämmelser rörande provisoriska körkort. I motionen 11: 102 av herr Fiiksson
i Bäckmora in. fl. hemställes att trafikmålskommittén får i uppdrag att
utreda frågan. Förslagen syftar till ett system med körkort, som endast skulle
gälla under en viss kortare prövotid för den nyblivne körkortsinnehavaren.

Förslag om införande av provisoriska körkort har vid t lera tillfallen liamförts
i riksdagen, senast under föregående år. Förslagen har avvisats under
hänvisning bl. a. till att förarutbildningen och förarproven eflektiviseiats
och att trafikövervakningen skärpts, vilket allt är ägnat att minska behovet
av att körkorten görs provisoriska. Det har vidare påpekats att körkorten
så till vida är provisoriska att de kan återkallas av körkortsmyndigheten.
Systemet har också ansetts förutsätta inte bara att en prövning föregår ut -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1969

färdandet av det slutgiltiga körkortet utan även en effektiv kontroll av att
k ö rk or t s in n eh a v aren under prövotiden verkligen fört motorfordon i godtagbar
omfattning. Riksdagen har mot bakgrunden av dessa omständigheter
menat att införandet av provisoriska körkort inte skulle innebära vinster
från trafiksäkerhetssynpunkt som stod i rimlig proportion till det arbete och
de kostnader som ett system med provisoriska körkort skulle medföra.

Enligt utskottets mening har sedan frågan senast prövades inte inträffat
någon omständighet som kan ge anledning att frångå den tidigare intagna
ståndpunkten.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna I: 149 och II: 164 samt II: 102 icke föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

GÖRAN KARLSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Knut Johansson (s)*, Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric
Gustafsson (ep), Ernulf (fp) och fröken Ranmark (s);

från andra kammaren: herrar Svenning (s), Sundelin (s), fröken Anderson
(s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth (s), herrar Wachtmeister
(m), Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Reservation

av herrar Ernulf (fp) och Franzén i Träkumla (ep).