Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att borttaga
gammal taggtråd.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av herr Sveningsson
in. fl. och nr 20 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till
ändring av gällande lag så att skyldighet att borttaga gammal taggtråd som
icke längre fyller någon funktion föreligger för den som är ansvarig för
taggtråden».

Gällande rätt och frågans tidigare behandling

I 23 § naturvårdslagen stadgas att »envar skall tillse att han ej skräpar
ned i naturen med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat, så att därav
kan uppkomma otrevnad eller skada för annan». Enligt 24 § samma lag äger
länsstyrelsen vid vite förelägga den som på viss plats i naturen vållat eller
eljest är ansvarig för nedskräpning, som kan medföra obehag av någon
betydenhet för annan eller skada till person eller egendom, att ställa i ordning
platsen och vidta erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till naturvårdslag
(prop. 1964: 148) väcktes en motion (1:829), vari yrkades sådan utformning
av 23 och 24 §§ att markägare blir skyldig att rensa sina marker
från gammal taggtråd. Tredje lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända
utlåtande (1964:41) att utskottet var medvetet om att taggtråden
fortfarande spelade en stor roll som stängselmaterial inom jordbruksnäringen.
Gammal nedfallen eller eljest övergiven taggtråd ansågs i vissa fall
utgöra sådan nedskräpning som avses i nämnda lagrum. Beträffande sådana
för allmänhetens friluftsliv särskilt betydelsefulla områden som avsatts
som naturreservat hänvisade utskottet till att erforderliga åtgärder torde
kunna vidtas med stöd av 9 § samma lag, vilket lagrum ger länsstyrelsen
befogenhet att förplikta ägaren av sådan mark att tåla intrång genom bl. a.
röjning och liknande åtgärder. Vid sådant förhållande fann utskottet motionärens
önskemål i tillräcklig mån tillgodosedda genom lagförslaget. Utskottet
avstyrkte därför bifall till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 3

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner vari hemställdes om utredning angående
åtgärder mot nedskräpning i naturen samt mot luftföroreningar och
vattenföroreningar. Rörande nedskräpning i naturen påpekade motionärerna
bland annat problemen på grund av underlåtenheten att bortta taggtrådsstängsel
från tidigare betesområden m. in. I sitt utlåtande över motionerna
(nr 26) uttalade tredje lagutskottet sammanfattningsvis att berörda frågor
var av stor vikt och betonade kraftigt önskvärdheten av att problemen
snarast bringades till en tillfredsställande lösning. Pågående utredningar
och ställningstaganden från Kungl. Maj :ts sida borde dock inte föregripas.
Vad angår frågan om övergiven taggtråd i naturen fann sig utskottet kunna
förutsätta att den ägnades vederbörlig uppmärksamhet från naturvårdsnämndens
sida.

I likalydande motioner vid 1968 års riksdag (I: 19a och II: 252) begärdes
att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle anhålla om förslag till sådan lagändring
att skyldighet att borttaga onyttig taggtråd föreskrivs för markägare
eller annan som är ansvarig för nedskräpning genom sådan tråd.

Över motionerna inhämtade tredje lagutskottet på sätt i § 46 riksdagsordningen
föreskrives utlåtande från statens naturvårdsverk och överbefälhavaren.
Därjämte avgavs på begäran av utskottet yttrande över motionerna
av Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF).

Statens naturvårdsverk avstyrkte bifall till motionerna, medan Riksförbundet
Landsbygdens folk ej hade något att erinra mot att de bifölls,
överbefälhavaren tog inte ställning till frågan om avslag eller bifall.

Naturvårdsverket framhöll att det är ett välkänt faktum att såväl friluftsfolk
som vilt åsamkas skador av taggtråd. Från jakt- och viltvårdssynpunkter
samt från allmänna naturvårdssynpunkter är det därför enligt
verket ett angeläget önskemål att nedfallen taggtråd och oanvända hägnader
av sådan tråd kommer bort men även att användningen av taggtråd inskränks
till det absolut nödvändiga. Verket fann det angeläget att naturvårdslagens
regler i ämnet skulle komma till användning i större utsträckning
än som var fallet. Verket upplyste bland annat att arbetsmarknadsstyrelsen
på förslag av verket förklarat sig i princip villig att låta utföra arbeten
av detta slag som beredskapsarbeten.

I avvaktan på de resultat iy>m kan åstadkommas inom ramen för gällande
ordning ansåg naturvårdsverket det knappast befogat att utfärda speciella
lagbestämmelser i det av motionärerna angivna syftet.

överbefälhavaren konstaterade sammanfattningsvis att borttagande av
gammal taggtråd som tillhör krigsmakten successivt pågår. Anledningen
till att taggtråd, som ej längre fyller något ändamål, fortfarande finns kvar
inom vissa delar av landet är brist på medel för dess borttagande, överbefälhavaren
framhöll å andra sidan att det inom vissa områden av beredskapsskäl
är nödvändigt att taggtrådshinder finns utbyggda redan i fred.
Det fåtal hinder som numera utbyggs är dock utformade på sådant sätt

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

3

att de i största möjliga utsträckning skall förhindra skador på vilda djur
som försöker forcera dem.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) anförde bland annat att gammal
taggtråd får ses som en del i det allmänna problem, som nedskräpningen
av naturen utgör. Den fortgående nedläggningen av åkrar och betesmarker
ökar förekomsten av mer eller mindre nedfallna och övervuxna
stängsel. I första hand borde man enligt RLF :s mening söka att genom upplysning
och propaganda förmå markägare och andra berörda att undanskaffa
taggtrådsstängsel och hinder av andra slag, vilka inte längre hålls i stånd
eller fyller avsedd funktion. Det syntes RLF också angeläget att militärmyndigheter,
kommuner och statliga markägare föregår med gott exempel
och åtminstone rensar bort gammal taggtråd från marker, som speciellt
inköpts för att tjäna som ströv- och rekreationsområden. Sannolikt torde
dock därutöver krävas vissa maktmedel. RLF hade därför ej något att erinra
emot att bestämmelser införs, som gör det möjligt att ålägga vederbörande
markägare att undanskaffa taggtråd från inhägnader och andra hinder
som ej är i bruk. Eventuell lagstiftning på området torde få samordnas
med och anpassas till vad som i övrigt gäller i fråga om nedskräpning i
naturen.

Utskottet erinrade i sitt utlåtande över motionerna (nr 43) om att det
enligt naturvårdslagen finns vissa möjligheter att komma till rätta med
ifrågavarande problem. I likhet med naturvårdsverket fann utskottet det
angeläget att ifrågavarande lagbestämmelser kom till användning i större
utsträckning än dittills varit fallet. Enligt utskottet kunde dock åtgärder
av detta slag endast få begränsad räckvidd. Även andra vägar borde därför
väljas. Enligt utskottet syntes vissa möjligheter öppnas genom att arbetsmarknadsstyrelsen
förklarat sig i princip villig att låta utföra arbeten
för borttagande av gammal taggtråd som beredskapsarbeten. Även den militära
aktivitet som utvecklas på området ingav enligt utskottet vissa förhoppningar
om att åtskilligt kan åstadkommas inom ramen för nuvarande
ordning.

Utskottet, som ansåg sig kunna förutsätta att naturvårdsverket med uppmärksamhet
skulle följa frågan, avstyrkte motionerna under hänvisning
till det anförda.

Riksdagen följde utskottet.

Motionerna

I motionerna framhålles att det på många håll i landet finns kvar stora
mängder med taggtråd och även slättråd från den tid då skogsmarkerna
betades och små åkerlappar var inhägnade. Skogsmarkerna betas inte längre,
och på ett mycket stort antal av åkerlapparna har planterats skog. Utvecklingen
fortgår i denna riktning, och enligt motionärerna kommer stora

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

arealer under de närmaste 10—15 åren att tagas ur jordbrukets produktion.
Kvarläinnat stängselmaterial kan föranleda skador för människor som
under fritid vistas i skog och mark. Motionärerna påpekar att dessa snärjen
av gammal stängseltråd ofta ligger dolda av löv och vegetation på marken
och därigenom utgör lömska snaror för både människor och vilda djur.
Enligt motionärerna har jägare och andra naturvänner hittat otaliga djur
av skilda slag i skog och mark, som genom att de blivit fastsnärjda i gammal
stängseltråd gått en kvalfull och ytterst plågsam död till mötes. I somras
hittades t. ex. en älg som insnärjd i gammal taggtråd fått svälta ihjäl.
Det förekommer även att djur av ren barmhärtighet omedelbart måste avlivas
på grund av de skador stängseltråden orsakat dem. Motionärerna hänvisar
vidare till en artikel i en dagstidning om de försåtliga snaror, som
gammal taggtråd utgör. I artikeln framhålles: — —- — »dessa försåt överraskar
inte med en snabb och aningslös död. Avrättningen sker bestialiskt,
de drabbade offren måste nästan i samtliga fall genomgå tortyr och svält
innan de äntligen befrias från sitt lidande. Ingen vittjar dessa giller, de är
en bortglömd kvarleva från odlingslandskapets förändring».

I motionerna åberopas vidare de under föregående rubrik redovisade
remissvar, som statens naturvårdsverk och Riksförbundet Landsbygdens
folk avgav vid 1968 års riksdagsbehandling av frågan om borttagande avgammal
taggtråd. I anledning av naturvårdsverkets yttrande anför motionärerna
att det enda initiativ som naturvårdsverket tagit är ett förslag om
att arbetsmarknadsstyrelsen borde biträda militära myndigheter med borttagandet
av taggråd vid äldre befästningar. 1 princip har också arbetsmarknadsstyrelsen
förklarat sig villig låta utföra arbeten av detta slag som beredskapsarbete.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att det i betraktande av det
anförda kan redovisas mycket starka motiv för den uppfattningen att staten
och det allmänna bör vidtaga sådana åtgärder att gammal taggtråd på ett
effektivt sätt blir bortröjd så snart som möjligt. Jordägare, arrendatorer
och andra näringsutövare som använder taggtrådsstängsel bör enligt motionärerna
åläggas ta bort taggtråden då inhägnaden inte längre tjänar
något syfte. Dessutom bör de personer, som är närmast ansvariga för de
områden där gammal taggtråd ligger utspridd på marken, åläggas att uppsamla
och bortföra denna. Enligt motionärerna gäller detta inte minst de
gamla taggtrådshinder som fortfarande påminner om den militära aktiviteten
under andra världskriget.

Kommittén för ett renare samhälle

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 mars 1967 har sakkunniga tillkallats
för att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning m. m. De sakkunniga
har antagit benämningen kommittén för ett renare samhälle.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

o

I direktiven (1968 års riksdagsberättelse s. 130 f) uppehåller sig departementschefen
huvudsakligen vid den nedskräpning som sammanhänger
med den tilltagande mängden avfall från hushåll och arbetsplatser och de
tomma förpackningar bland annat av engångstyp, som lämnas på gator
och allmänna platser i tätorter, utefter vägar, på badplatser och i naturen.
Det frågekomplex som knyter sig till nedskräpningen i vid bemärkelse bör
emellertid enligt departementschefen bli föremål för en allsidig utredning.
Sammanfattningsvis uttalas att det bör vara utredningens uppgift att pröva
alla vägar —- upplysning, förbättrad organisation och teknik, lagstiftning
m. in. — som kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt. Enligt
vad utskottet erfarit har kommittén uppmärksammat problemet med övergiven
taggtråd i naturen. Frågan kommer dock inte att behandlas av kommittén
i kommande betänkande. Kommittén har nämligen funnit sig böra
begränsa utredningen till frågor om nedskräpning i ordets egentliga betydelse.
Vad beträffar övergiven taggtråd har denna för det mesta kommit
på plats helt lagenligt och inte för att ägaren skulle bli av med tråd som
han ej haft bruk för. Enligt kommitténs uppfattning rör det sig alltså merendels
inte om nedskräpning i egentlig bemärkelse.

Utskottet

I motionerna framhålls att uttjänt taggtråd, som ligger kvar i naturen,
utsätter människor och djur för risk att tillskyndas svåra skador och att
allvarliga skadefall årligen inträffar.

Motionärerna hemställer att riksdagen hos Ivungl. Maj :t anhåller om
förslag till ändring av gällande lag så att den som är ansvarig för gammal
taggtråd, vilken inte längre fyller någon funktion, är skyldig att ta
bort tråden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att effektiva åtgärder bör
vidtas för att få bort övergiven taggtråd.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt skall enligt naturvårdslagen
envar tillse att han inte skräpar ned i naturen med plåt, glas, plast,
papper, avfall eller annat så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada
för annan. Den som på viss plats i naturen vållat eller eljest är ansvarig
för nedskräpning, som kan medföra obehag av någon betydenhet för annan
eller skada till person eller egendom, kan av länsstyrelsen föreläggas att
vid vite ställa i ordning platsen och vidta erforderliga förebyggande åtgärder
för framtiden. Vid förarbetena till lagen uttalade utskottet i sitt av
riksdagen godkända utlåtande att gammal nedfallen eller eljest övergiven
taggtråd i vissa fall kunde utgöra sådan nedskräpning som avses i nämnda
bestämmelser. Beträffande sådana för allmänhetens friluftsliv särskilt betydelsefulla
områden som avsatts som naturreservat hänvisade utskottet

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

till att erforderliga åtgärder kunde vidtas enligt 9 § naturvårdslagen, som
ger länsstyrelsen befogenhet att förplikta ägaren av sådan mark att tåla
intrång genom bl. a. röjning och liknande åtgärder.

Gällande lag erbjuder således vissa möjligheter att komma till rätta med
problemet. Som framgår av den föregående redogörelsen har frågan om åtgärder
för att få bort övergiven taggtråd prövats av riksdagen vid flera
tillfällen dock utan att föranleda någon åtgärd. Senast behandlades frågan
vid föregående års riksdag i anledning av motioner med i huvudsak samma
innehåll som förevarande. På utskottets hemställan avslogs motionerna.
I sitt utlåtande framhöll utskottet att det var angeläget att lagbestämmelserna
i naturvårdslagen kom till användning i större utsträckning än som
varit fallet. Enligt utskottet var det dock givet att de åtgärder som står till
buds med stöd av ifrågavarande bestämmelser endast kan få begränsad
räckvidd, varför även andra vägar än de som lagen erbjuder borde väljas
för att man skall komma till rätta med den form av nedskräpning som övergiven
taggtråd utgör. Utskottet erinrade om de möjligheter som syntes ha
öppnats genom att arbetsmarknadsstyrelsen i princip var villig att låta utföra
arbeten för borttagande av gammal taggLråd som beredskapsarbeten.
Även den militära aktivitet som utvecklades på området syntes utskottet
inge förhoppningar om att åtskilligt kan åstadkommas inom ramen för
gällande ordning. Utskottet ansåg sig också kunna förutsätta att naturvårdsverket
skulle följa frågan med uppmärksamhet. Vad utskottet sålunda
uttalade synes alltjämt äga giltighet. Enligt utskottets mening är det tveksamt
om något står att vinna med ytterligare lagstiftning i ämnet utan andra
utvägar torde få väljas. Utskottet vill i detta sammanhang understryka
att naturvården enligt 2 § naturvårdslagen också är en kommunal angelägenhet.
Självfallet kan förutsättas att kommunerna rensar egna marker som
tjänar som ströv- och rekreationsområden. Men det är också önskvärt att
kommunerna är aktiva för att genom information och andra åtgärder
förmå markägare och andra berörda att undanskaffa taggtrådsstängsel
som inte längre fyller någon funktion.

Med hänsyn till det anförda bör motionerna inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 18 och II: 20 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Knut Johansson (s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric
Gustafsson (ep) och Erik Jansson (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström
(s), Sundelin (s), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)
och Wachtmeister (in).