Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av motioner om byggnadslov för vissa
ekonomibyggnader.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nr 813 i första kammaren av herr Wååg
och herr Kristiansson, Svante, och nr 914 i andra kammaren av herrar
Gustavsson i Ängelholm och Nilsson i Kristianstad.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till sådan ändring
av byggnadsstadgan att byggnadslov alltid erfordras för uppförande
av ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring».
Gällande bestämmelser in. m.
Reglering av bebyggelsen sker främst genom planer över markens framtida
användning för bebyggelse. En översiktlig redogörelse för instituten
regionplan, generalplan, stadsplan och byggnadsplan återfinns i utskottets
utlåtande nr 26 år 1969, till vilket här må hänvisas.
Med tätbebyggelse förstås enligt 6 § byggnadslagen den 30 juni 1947
(BL) sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar
för tillgodoseende av gemensamma behov. Annan bebyggelse benämns glesbebyggelse.
För att mark skall få användas till tätbebyggelse förutsätts
att den vid planläggning enligt lagen prövats från allmän synpunkt lämpad
för ändamålet. Sådan bebyggelse får alltså i princip inte äga rum utan
att detaljplan, dvs. stadsplan eller byggnadsplan, för den närmare regleringen
därav fastställts.
Till skillnad från tätbebyggelsen är glesbebyggelsen i princip fri. Vill
man förhindra att glesbebyggelse utformas på ett olämpligt sätt kan utomplansbestämmelser
användas. Sådana bestämmelser innefattar ingen kartläggning
och har inte att göra med markens indelning i områden för bebyggelse,
trafikleder m.m. De utgörs av föreskrifter, vilka numera standardiserats
för hela riket och uppräknas i 29 § byggnadsstadgan den 30 december
1959 (BS). De avser att förhindra att tomtplatserna blir för trånga, att
vatten- och avloppsfrågan försummas och att hus läggs för nära enskild
väg. Vidare begränsas husens höjd samt vånings- och lägenhetsantal.
Förordnande att utomplansbestämmelser skall tillämpas på visst orn0103379
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 28
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969
råde meddelas av kommunens fullmäktige (ev. byggnadsnämnden) och
fastställes av länsstyrelsen.
I 5 kap. BS ges bestämmelser bl. a. om byggnaders yttre och inre beskaffenhet
samt om deras utrustning. Bestämmelserna är avsedda att tillgodose
bl. a. plansynpunkter och grannelagshänsyn, hänsyn till stadseller
landskapsbilden, hälsovårdens, brandskyddets och arbetarskyddets
intressen samt det sociala intresset av att byggnadsbeståndet får en tillfredsställande
standard.
För att möjliggöra kontroll över att byggnadsföretag ej strider mot
gällande planer och föreskrifter samt för att möjliggöra ledning av tätbebyggelsens
utveckling har stadgats att — med nedan berört undantag
— nybyggnad och annan byggnadsverksamhet inte får ske utan byggnadslov
av byggnadsnämnden (54 §). Byggnadslovet föregås av en prövning av
företagets laglighet. Dessutom följer nämnden arbetets fortgång genom besiktningar
och annan tillsyn (64 §).
De nämnda reglerna i 5 kap. BS om byggnaders yttre och inre anordnande
och om byggnadslov in. in. skall tillämpas inom områden med fastställd
generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser.
Inom område med endast utomplansbestämmelser gäller de dock inte i
fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig
näring (35 § BS).
Det kan nämnas att även i övrigt vissa särbestämmelser gäller för bebyggelse
för jordbruk, skogsbruk och därmed jämförliga näringar. Som
exempel kan nämnas att enligt 13 § BS byggnadsplan inte får uppgöras
så att jordbruk, skogsbruk eller annan dylik näring onödigtvis hindras
eller försvåras. I byggnadsplanen får mark för jordbruksändamål upptas
endast i den mån det erfordras för planens lämpliga utformning.
Utanför områden, för vilka fastställd plan eller utomplansbestämmelser
gäller, förekommer i princip inte någon bebyggelsekontroll. Dock har man
i fråga om särskilt stora byggnadsprojekt ansett att kontrollen inte kan undvaras
ens här. Bestämmelserna härom återfinns i 65 § BS. De gäller bl. a.
hus i tre eller flera våningar samt fabriksbyggnad eller byggnad för annan
industriell rörelse. Även här görs undantag för ekonomibyggnader för
jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring.
Konsekvensen av de nu i korthet återgivna bestämmelserna är att ekonomibyggnader
av nyssnämnda slag aldrig kräver byggnadslov, då de uppförs
utanför område med fastställd generalplan eller detaljplan.
Bestämmelserna infördes genom statsmakternas beslut år 1959 (prop.
1959:168, 3LU 26, rskr. 358) på förslag av 1951 års byggnadsutredning
i dess i juni 1957 avgivna betänkande, benämnt Förenklad byggnadslagstiftning
(SOU 1957:21).
I motiveringen för den ifrågavarande undantagsbestämmelsen i 35 § BS
anförde chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, i
propositionen (s. 114) följande.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969
Vad beträffar förslaget att undantaga ekonomibyggnader för jordbruk,
skogsbruk eller därmed jämförlig näring från de vanliga byggbestämmelserna,
såvitt fråga är om byggande inom område, varest bebyggelsen endast
regleras med utomplansbestämmelser, synes det mig uppenbart, att syftet
med dylika bestämmelser icke är att ens i någon män reglera dessa näringar.
Om bebyggelsen antar sådan karaktär, att det ur allmän synpunkt är
nödvändigt att införa tillsyn även över byggande för jordbruksändamål o.d„
bör planläggning äga rum. Det förtjänar erinras, att även vid planläggning
medelst byggnadsplan vissa speciella bestämmelser gäller med syfte att ge
jordbruket och dess binäringar en friare ställning. Beträffande områden med
endast utomplansbestämmelser är skälen för ett undantag för ifrågavarande
näringar betydligt starkare. Enligt min mening är det av utredningen föreslagna
generella undantaget för jordbruksbebyggelse och jämförlig bebyggelse
väl befogat. De särskilda krav, som måste uppställas även på nu förevarande
byggnader ur bl. a. hälsovårds- och brandskyddssynpunkt, torde
utan olägenhet kunna tillgodoses genom de speciella författningarna på dessa
områden.
Riksdagen gjorde icke något särskilt uttalande i frågan.
1 hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 finns i 11 kap. vissa bestämmelser
om hållande av djur. Däri stadgas bl. a. att husdjur och andra djur,
som hålls i fångenskap, skall så förvaras och skötas att sanitär olägenhet
inte uppstår (57 §). Byggnad som inrymmer stall, ladugård eller annat dylikt
förvaringsrum för djur, ävensom gödselstad och annan upplagsplats
för djurspillning skall vara så anordnade att sanitär olägenhet inte uppstår
(58 §). Byggnadsplats och upplagsplats skall ligga på betryggande
avstånd från källa, brunn och annat dylikt vatten, hämtningsställe, livsmedelslokal
samt såvitt avser hälsovårdstätort, dvs. område för vilket fastställts
stadsplan eller byggnadsplan, från gata, väg och annan allmän plats
samt bostad. I fråga om hälsovårdstätort gäller vidare att stall, ladugård
eller annat förvaringsrum för djur bör vara försett med sluten ledning för
avledande av flytande orenlighet och att golv i förvaringsrum samt golv
och väggar i upplagsplats för djurspillning skall vara så inrättade att flytande
orenlighet inte rinner ut därifrån eller nedtränger i marken. Särskilda
regler ges också om förvaring av fast orenlighet man. (59 §).
Före anordnandet inom hälsovårdsort av stall, ladugård eller annat dylikt
förvaringsrum för djur eller av gödselstad eller annan upplagsplats för
djurspillning skall skriftlig anmälan göras till hälsovårdsnämnden (61 §'').
Hälsovårdsnämnd kan föreskriva att de i stadgan för hälsovårdstätort
meddelade särskilda bestämmelserna skall gälla utom hälsovårdstätort
(66 §).
Regler om skydd mot förorening av ytvattentillgångar finns huvudsakligen
i 8 kap. vattenlagen. Häri stadgas bl. a. förbud mot att avleda urin
från djurstall till vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om det inte
uppenbarligen kan ske utan olägenhet. Bestämmelser om skydd för grundvatten
finns i 2 kap. 62—68 §§ vattenlagen. Dessa innehåller bl. a. en allmän
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969
aktsamhetsnorm, som skall iakttas när man utför åtgärd, som kan inverka
menligt på grundvattentillgång.
Motionerna
I motionerna anförs bl. a. att undantaget i 35 § byggnadsstadgan beträffande
ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig
näring kan ha varit berättigat i gången tid men knappast numera. Utvecklingen
inom jordbruket går, heter det, nu mot allt större enheter och
dessa medför särskilda problem från olika synpunkter. Särskilt nämns
i motionerna de mycket stora svingårdar och hönserier, som nu uppförs
eller planeras på olika håll. Dessa drivs i närmast industriella former och
i varje fall svingårdarna medför sanitära olägenheter för omgivningen
genom besvärande lukt m. in. Enligt motionärernas mening är det önskvärt
att bebyggelsekontrollen omfattar även ekonomibyggnader inom icke
planlagda områden.
Bygglagutredningen
Bygglagutredningen har tillsatts enligt Kungl. Maj ds bemyndigande den
29 mars 1968 för översyn av byggnadslagstiftningen (1969 års riksdagsberättelse
K:54).
I direktiven för utredningen berörs bl. a. frågan om i vilken omfattning
detaljplanläggning behövs. Härvid framhålles att tätbebyggelse enligt
BL skall föregås av planläggning men att någon klar och entydig tolkning
av tätbebyggelsebegreppet inte utbildats. Nuvarande bestämmelser har
inte gett tillräckligt skydd mot planlös exploatering. Omfattande hussamlingar
har i lokal praxis bedömts som glesbebyggelse. Direktiven framhåller
också att det inte är tillfredsställande med den olikhet i behandlingen
av markägarna som svårigheterna att tolka tätbebyggelsebegreppet
stundom lett till. Olägenheterna av s.k. fri bebyggelse anges redan
nu vara så betydande att övervägande skäl talar för att i princip all bebyggelse
bör föregås av planläggning. Om vid planeringen hänsyn tas till de
olika förhållanden som kan föreligga i tätare respektive glesare bebyggda
trakter bör ett krav på att varje byggnadsföretag skall ha till förutsättning
en gällande detaljplan ge det allmänna det inflytande över bebyggelseutvecklingen
som behövs utan onödig begränsning av enskild rätt.
Direktiven framhåller att utredningens uppdrag är omfattande och att
det krävs viss tid innan en ny lagstiftning kan väntas träda i kraft. Utredningen
bör därför i ett tidigt skede också överväga i vad mån speciellt
angelägna reformer kan med mindre ändringar eller kompletteringar byggas
in i denna samt snarast framlägga ett förslag som prövningen ger anledning
till.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969 5
Förslag till miljöskyddslag
Kungl. Maj:t har genom propositionen 1969:28 föreslagit riksdagen att
anta vid propositionen fogat förslag till miljöskyddslag in. m.
I propositionen läggs fram förslag till miljöskyddslag, som innebär en
ny samlad lagstiftning till skydd mot vattenförorening, luftförorening,
buller och andra störningar. I fråga om vattenförorening föreslås att de regler
om skyldighet att motverka sådan förorening som f. n. finns i 8
kap. vattenlagen ersätts med bestämmelser i den nya lagen och att en skärpning
av bestämmelserna genomförs. Beträffande övriga störningar innebär
förslaget att lagstiftning införs på ett område som tidigare varit i
huvudsak oreglerat.
Förslaget går ut på att störningar skall förebyggas så långt det är praktiskt
och ekonomiskt möjligt. Det står var och en som utövar eller ämnar
utöva miljöfarlig verksamhet fritt att ansöka om tillstånd till verksamheten
och därvid få fastslaget om och under vilka villkor verksamheten får drivas.
Tillstånd lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd. Talan mot tillståndsbeslut
kan föras hos Kungl. Maj:t i statsrådet. När väsentliga allmänna
intressen är berörda skall tillståndsärende underställas Kungl.
Maj :t. Under vissa i lagen närmare angivna omständigheter kan omprövning
av tillstånd ske och nya villkor fastställas.
Enligt förslaget får det allmänna möjlighet att utöva en effektiv kontroll
och att aktivt medverka till att störningar förebyggs. Kungl. Maj :t får
bemyndigande att föreskriva att vissa slag av fabriker eller andra inrättningar
inte får anläggas eller på visst sätt ändras eller att avloppsvatten
av visst slag inte får utsläppas utan att tillstånd lämnats enligt lagen eller
särskild anmälan gjorts. I fall då Kungl. Maj :t föreskrivit skyldighet att
söka tillstånd kan statens naturvårdsverk medge dispens från skyldigheten
under förutsättning att av verket fastställda villkor för verksamheten
följs. Statens naturvårdsverk och länsstyrelserna skall utöva fortlöpande tillsyn
till skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara för allmänna
intressen.
För skada och olägenhet genom miljöfarlig verksamhet är den som utövar
verksamheten skyldig att utge ersättning.
Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1969.
Utskottet
Enligt byggnadsstadgan får byggnad inte uppföras inom område där
fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser
gäller utan medgivande av byggnadsnämnden, byggnadslov. Även
utanför sådant område krävs byggnadslov för vissa särskilt omfattande
byggnadsprojekt. Ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därvid
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969
jämförlig näring är delvis undantagna från tillståndsplikt. I fråga om
sådana byggnader erfordras byggnadslov endast då de uppförs inom område
med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.
I motionerna hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag
till sådan ändring av byggnadsstadgan att byggnadslov alltid erfordras
för uppförande av nämnda slag av ekonomibyggnader. Yrkandet motiveras
främst av de sanitära problem som uppstår i samband med de stora svingårdar
och hönserier som nu uppförs eller planeras på olika håll i landet.
Som motionärerna anfört torde de stora svingårdarna och hönserierna,
som drivs i närmast industriella former, på sina håll ha skapat vissa
problem i form av bl. a. vattenföroreningar och stank som det kan finnas
behov av att söka komma till rätta med. En betydande förbättring av möjligheterna
härtill lorde inom kort komma att öppna sig, om det förslag till
miljöskyddslag som nyligen förelagts riksdagen blir antaget. Lagförslaget
innebär som framgår av den föregående redogörelsen en ny samlad lagstiftning
till skydd mot bl. a. vatten- och luftförorening. Till det senare slaget
av förorening hänförs bl. a. stank.
Vad beträffar frågan om ändring i byggnadslagstiftningen bör nämnas att
under våren 1968 Bygglagutredningen tillkallats för översyn av byggnadslagstiftningen.
I direktiven för utredningen framhålls bl. a. att olägenheterna
av s. k. fri bebyggelse redan nu är så betydande att övervägande
skäl talar för alt i princip all bebyggelse bör föregås av planläggning. De
sakkunniga torde komma alt pröva även frågan om behovet av bebyggelsekontroll
beträffande jordbrukets och skogsbrukets ekonomibyggnader.
Med hänsyn till vad nu sagts är någon riksdagens åtgärd i anledning av
motionerna inte erforderlig.
Utskottet hemställer
att motionerna 1:813 och 11:914 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 april 1969
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK GREBÄCK
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson
(s)*, Åkesson (fp)*, Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s)* och Nils
Nilsson (ep)*,
från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Ekström (s), Sundelin
(s), Tobé (fp), Hammarberg (s), Hugosson (s), Josefson i Arrie (ep) och
Burenstam Linder (in).
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
KL Beckmans Tryckerier AB - Stockholm