Tréuje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1969
1
Nr 27
Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att samråda
med kyrkoråd i stadsplanefrågor.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till
lagutskott hänvisade motioner, nr 810 i första kammaren av herr Svenungsson
och nr 915 i andra kammaren av herr Hedin m.fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om sådan ändring
av Byggnadsstadgans 14 § att däri föreskrives skyldighet att samråda med
kyrkorådet i planfrågor».
Gällande bestämmelser m. m.
^ byggnadsstadgan den 30 december 1959 (BS) finns bestämmelser om
upprättande, antagande och fastställelse av plan. Dessa har till syfte bl. a.
att skapa garantier för att olika intressenter får tillfälle att framföra sina
synpunkter redan på ett inledande stadium av förfarandet.
Enligt 14 § skall sålunda den som upprättar förslag till plan samråda
med kommunens styrelse eller annat organ som kommunens fullmäktige
bestämmer, länsarkitekten samt övriga myndigheter, sammanslutningar
och enskilda personer, som kan ha ett väsentligt intresse i frågan. För att
möjliggöra kontroll över att bestämmelsen iakttas stadgas i 16 § skyldighet
att vid förslag till plan, som överlämnas för antagande eller fastställelse,
foga redogörelse för det samråd som ägt rum vid utarbetande av förslaget.
Underlåtenhet från planförfattarens sida att efterkomma bestämmelsen
om samråd kan — om den har till följd att det möter svårighet för fastställelsemyndigheter
att bedöma, huruvida planförslaget innebär den bästa
lösningen av frågan — i och för sig utgöra skäl att vägra fastställelse.
Förslag till den ifrågavarande bestämmelsen om samråd framlades av
1951 års byggnadsutredning i betänkandet med titeln Förenklad byggnadslagstiftning
(SOU 1957:21), vilket låg till grund för BS.
I remissyttrandena över förslaget yrkades från flera håll på att i författningstexten
skulle uppräknas alla de myndigheter och enskilda intressenter,
vilkas mening borde inhämtas i samband med utarbetande av
förslag till planer för bebyggelsen. Bl. a. nämndes överlantmätare och
andra befattningshavare inom lantmäteriet, hälsovårdsnämnd, distrikts0103369
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 27
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1969
ingenjör för vatten och avlopp, järnvägsstyrelsen, telestyrelsen, folkskoleinspektör
och större industriföretag med verksamhet inom orten.
Departementschefen ansåg sig emellertid inte böra förorda upptagande i
författningen av någon uttrycklig bestämmelse om vilka som borde höras
utan ansåg att denna fråga borde bedömas med hänsyn till omständigheterna
i varje särskilt fall (prop. 1959:168 s. 211 f.).
Vad departementschefen anfört föranledde inte något yttrande från
riksdagens sida (3LU 1959:26, rskr. 358).
Innan förslag till plan antas skall det under viss tid utställas till
granskning genom byggnadsnämndens eller, där fråga är om regionplan,
genom regionalplaneförbundsstyrelsens försorg (17 §). Den som inte är
nöjd med förslaget äger inom den utsatta tiden framställa anmärkning
mot förslaget. Vid utställande av förslag till stadsplan eller byggnadsplan
skall byggnadsnämnden före ingången av den tid som bestämts föi
förslagets granskning skicka skriftlig underrättelse om innehållet i den
utfärdade kungörelsen till kända markägare in. fl. som berörs av frågan och
som inte skriftligen godkänt förslaget. Ett exemplar av förslaget skall tillställas
kommunens styrelse samt, där så finns erforderligt, aven kyrkorådet.
Den nämnda föreskriften om att ett exemplar av förslag till plan vid behov
skall tillställas även kyrkorådet infördes i BS på begäran av kyrkomötet.
I propositionen med förslag till BS anförde föredragande departementschefen
i anledning av kyrkomötets framställning följande (prop.
1959: 168 s. 221 f.).
Vad beträffar kyrkomötets framställning — — — vill jag erinra om
att planläggningsverksamheten har en mycket betydande omfattning och
att endast en försvinnande liten del av planmaterialet kan tänkas vara
av intresse ur de synpunkter, som kyrkliga myndigheter har att bevaka.
En allmän skyldighet för byggnadsnämnden att tillställa kyrkorådet eller
annan kyrklig myndighet avskrift av upprättade planförslag skulle därför
framstå som opraktisk och föga ägnad att tillgodose de kyrkliga myndigheternas
intresse. Jag biträder i princip det syfte, som kyrkomötets framställning
avser att tillgodose, men förutskickar, att en kraftig gallring måste
ske av det material, som tillställes de kyrkliga myndigheterna. Lämpligast
torde vara att det överlåtes åt byggnadsnämnden att bedöma, vilka planärenden
som kan tänkas vara av intresse ur kyrklig synpunkt. I enlighet
härmed förordar jag, att i paragrafen inflyter en bestämmelse om att byggnadsnämnden,
där så finnes erforderligt, skall i samband med utställandet
av planförslag tillställa kyrkorådet avskrift av förslaget.
Vad departementschefen anfört föranledde inte något uttalande från
riksdagens sida.
Motionerna
I motionerna framhålls att det — mot bakgrunden av att behovet av
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 dr 1969 3
andlig omvårdnad och vård är mycket stort i vår tid — är angeläget att
kyrka och frikyrka även framdeles har organisatoriska och ekonomiska
förutsättningar att motsvara medborgarnas behov och önskemål av andlig
vård. I detta sammanhang är inte minst kyrkans byggnader av betydelse.
Vid utbyggnad av nya tätortsområden måste därför enligt motionärerna
utrymme beredas för kyrkobyggnader, församlingshem och andra kyrkliga
lokaler i centrala delar av tätbebyggelsen. När det gäller planeringen
av kyrkliga lokaler är det väsentligt att församlingarna på ett så tidigt
stadium som möjligt får kännedom om de planer som utarbetas. På många
håll sker en fortlöpande kontakt mellan stadsplanemyndigheter och kyrkoråd.
I andra fall föreligger ej något sådan samarbete. Motionärerna framhåller
att det måste anses vara rimligt att den borgerliga kommunen ålägges
att samråda i de för kyrkan så viktiga byggnads- och stadsplanefrågorna.
Ett sådant samråd hör lämpligen ske med kyrkorådet. Den gällande författningstexten
är icke preciserad, och det är enligt motionärerna oklart
vilka myndigheter och personer som avses. I varje fall synes bestämmelserna
ej ha tolkats så att den borgerliga kommunen har skyldighet att samråda
med den kyrkliga i dessa avseenden.
Utskottet
Enligt bestämmelse i byggnadsstadgan skall den som upprättar förslag
till plan samråda med kommunens styrelse eller annat organ som kommunens
fullmäktige bestämmer, länsarkitekten samt övriga myndigheter,
sammanslutningar och enskilda personer, som kan ha ett väsentligt intresse
i frågan. I samband med att förslag till plan utställes till granskning
skall ett exemplar av förslaget, där så finns erforderligt, tillställas kyrkorådet.
I motionerna hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj it begär sådan
ändring av bestämmelsen om samråd att däri föreskrivs skyldighet att samråda
med kyrkorådet i planfrågor.
Under förarbetena till den ifrågavarande bestämmelsen yrkades från
flera håll på att i författningstexten skulle uppräknas alla de myndigheter
och enskilda intressenter, vilkas mening borde inhämtas i samband med
utarbetande av förslag till planer. Det ansågs emellertid inte lämpligt
att utforma bestämmelsen på detta sätt. Frågan om samråd borde i stället
bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. En sådan
princip är enligt utskottets mening väl motiverad även då det gäller
frågan om samråd med kyrkorådet. En föreskrift om att samråd alltid skall
ske med kyrkorådet i planfrågor skulle vara alltför opraktisk med hänsyn
till att planläggningsverksamheten har en mycket betydande omfattning och
att endast en mindre del därav kan tänkas vara av intresse från de svn
-
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 27 år 1969
punkter som de kyrkliga myndigheterna har att bevaka. Det måste därför
överlämnas åt tillämpningen att avgöra när samrad skall aga rum.
Utskottet får på grund av det anförda hemställa
att motionerna 1:810 och 11:915 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 april 1969
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK GREBÄCK
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante KristiansEbbe
Ohlsson <m), Erik Jansson (.)• och N.ls Nds
“fräo
Tn .1 r a kammaren: herrar Grebäck (ep), Ekström (s), Sundelin
(s), Tobé (fp), Hammarberg (s), Hugosson (s), .losefson i Arne (ep)
Burenstam Linder (m).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
< t Beckmans Tryckerier AB» Stockholm