Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av motion om tvångsförvaltning av bostadsfastighet
i vissa fall.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och
till lagutskott hänvisad motion, nr 928 av herrar Svenning och Henningsson.

I motionen hemställes

”att riksdagen måtte överlämna motionen till Kungl. Maj :t för att närmare övervägas
av de sakkunniga inom justitiedepartementet, som f. n. arbetar med en utredning
om vanhävdslag för hyresfastigheter”.

Gällande bestämmelser

I hyreslagen, infogad som 3 kap. i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, finns
i 9—19 §§ bestämmelser om lägenhetens skick och hinder i hyresrätten. Enligt 15 §
åligger det hyresvärden att under hyrestiden hålla lägenheten i det skick i vilket
hyresgästen ägt tillträda den, d. v. s. i allmänhet i det skick att den enligt den allmänna
uppfattningen i orten är fullt brukbar för det ändamål, som avses med förhyrningen.
Genom lagändring, som trätt i kraft den 1 januari 1969 (prop. 1968:91,
3LU 50, rskr. 286) har bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt under hyrestiden
tillförts regler som direkt tar sikte på det löpande underhållet av lägenheter
som hyrts för att användas som bostad. I 15 § andra stycket har intagits en regel,
som innebär att hyresvärden i fråga om sådana lägenheter är skyldig att med skäliga
tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer
till följd av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Uppstår hinder eller
men i nyttjanderätten eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet är hyresgästen
enligt 16 § hyreslagen berättigad att avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad
om denne underlåter att på tillsägelse vidta rättelse så snart ske kan. Kan
bristen inte avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att avhjälpa bristen,
är hyresgästen berättigad att säga upp avtalet om bristen är av väsentlig betydelse.
För den tid lägenheten är i bristfälligt skick är hyresgästen berättigad till
nedsättning i hyran. Beror bristen på försummelse från hyresvärdens^ sida har hyresgästen
rätt till skadestånd.

De nämnda bestämmelserna är med ett par undantag tvingande. Reglerna om
skyldighet för värden att ombesörja löpande underhåll är sålunda dispositiv beträffande
enfamiljshus. Hyresvärden har vidare rätt att förbehålla sig oreducerad hyra
under den tid då lägenheten repareras.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 22

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

Vissa bestämmelser om bostäder återfinns också i 3 kap. hälsovårdsstadgan den
19 december 1958. Däri stadgas bl. a. att byggnad, som inrymmer boningsrum, skall
vara så anordnad och inredd samt skall så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet
inte uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden (15 §).

Bestämmelser om hälsovårdskontroll återfinns i 14 kap. hälsovårdsstadgan. Hälsovårdsnämnden
tilläggs häri vissa befogenheter vid övervakandet av särskilda materiella
föreskrifter i hälsovårdsstadgan. Enligt 70 § äger hälsovårdsnämnd för särskilda
fall meddela de föreskrifter som utöver stadgan och lokal hälsovårdsordning finnes
erforderliga till förebyggande aSr sanitär olägenhet. Hälsovårdsnämnden äger antingen
omedelbart eller efter råd och uppmaningar och skäligt anstånd meddela
föreläggande och förbud som finnes erforderliga för efterlevnaden av hälsovårdsstadgan,
lokal hälsovårdsordning eller föreskrifter som nyss sagts (71 §). Sådant
beslut kan avse bl. a. föreläggande att inom viss tid vidta åtgärd för undanröjande
av bristfällighet hos byggnad eller annan egendom, förbud mot att använda lägenhet
eller lokal för avsett ändamål, intill dess förekommande bristfällighet undanröjts,
samt förbud mot att lägenhet bebos av mer än visst antal personer eller av minderårig
eller under viss årstid (72 §).

Föreläggande och förbud kan allt efter omständigheterna riktas mot ägare eller
nyttjanderättshavare av berörd egendom eller mot bådadera. Vid meddelande av föreläggande
eller förbud gentemot ägare av byggnad m. m. kan hälsovårdsnämnden
ålägga ägaren att vid försäljning omedelbart lämna nämnden uppgift om den nye
ägarens namn och adress.

Hälsovårdsnämnden äger föreskriva vite för underlåtenhet att ställa sig nämnden
meddelat föreläggande eller förbud till efterrättelse (75 §). Underlåter någon att
utföra arbete eller åtgärd som åligger honom kan nämnden låta på den försumliges
bekostnad verkställa arbetet eller åtgärden.

Den som bryter mot föreskrift som hälsovårdsnämnden meddelat med stöd av
70 § kan enligt 84 §, om gärningen ej är belagd med straff i annan författning, straffas
med böter, högst 300 kronor.

Myndighet äger enligt 86 § föreskriva att dess beslut skall lända till efterrättelse
utan hinder av förd klagan.

Bestämmelser av det slag som åsyftas i motionen saknas f. n. i lagstiftningen.

Motionen

Motionärerna anför — efter redogörelse för vissa gällande bestämmelser och ett
i Stockholm inträffat fall av allvarlig vanvård av fastighet — bl. a. att många hälsovårdsnämnder
har fått brottas med bristerna i nu gällande bestämmelser. Många
gånger har det enligt motionärerna varit helt omöjligt att klara av de sanitära
olägenheterna i vanvårdade fastigheter. Det har också för hyresgästerna blivit besvärliga
bostadsförhållanden under lång tid och uppenbara men i deras rättigheter
som hyresgäster,

I motionen anförs vidare att många förslag till lagstiftning i ämnet har varit

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

3

uppe till debatt, bl. a. om vanhävdslag för hyresfastigheter. Motionärerna vill i
motionen försöka anvisa vissa lagstiftningsvägar som möjliggör för hyresgästerna
att få gehör för sina krav på att nödvändiga reparationer utförs och att sanitära
olägenheter inte uppkommer. Enligt motionärerna bör någon form av tvångsförvaltning
kunna ordnas beträffande vanvårdade hyresfastigheter. Som förutsättningar
för tvångsförvaltning skulle enligt förslaget uppställas

1) att fråga är om fastighet vari bostad upplåts till annan än ägaren;

2) att de sanitära bristerna i fastigheten är av allvarlig beskaffenhet;

3) att fastighetsägaren icke efterkommer föreläggande av hälsovårdsnämnd att avhjälpa
bristerna; samt

4) att fastighetsägarens uppträdande beror antingen på tredska eller på ekonomisk
eller annan oförmåga.

Man kan enligt motionärerna tänka sig antingen att hälsovårdsnämnden (eventuellt
länsstyrelsen på nämndens framställning) beslutar om tvångsförvaltning och
utser förvaltare eller att nämnden anmäler förhållandet till vederbörande underrätt,
som beslutar om tvångsförvaltning och utser förvaltare. Tvångsförvaltning av
detta slag skulle innebära, att den utsedde förvaltaren uppbär fastighetens inkomster
och sköter förvaltningen av fastigheten och alltså bl. a. ser till, att de sanitära bristerna
undanröjs. När bristerna undanröjts och fastigheten kommit i balans skulle
tvångsförvaltningen upphöra. Som förvaltare bör kunna utses antingen t. ex. en
advokat eller annan i fastighetsförvaltning kunnig person eller t. ex. ett kommunalt
förvaltningsbolag (möjligen något kommunalt organ t. ex. fastighetsnämnd eller
liknande). Kostnaderna för förvaltningen bör enligt motionärerna betalas av fastighetsägaren.
Finns ej medel att betala förvaltarens arvode bör övervägas att låta
kommunen betala arvodet. En lagstiftning om tvångsförvaltning av bostadsfastigheter
bör antingen kunna infogas i vanhävdslagen för jordbruksfastigheter eller intas
i en särskild lag.

Enkel fråga vid 1969 års riksdag

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, besvarade den 23 januari 1969
i andra kammaren en av herr Svenning framställd fråga angående vanhävdslag
för hyresfastigheter. Justitieministern anförde i sitt svar följande.

Under hösten 1967 uppmärksammades några fall där underhållet av bostadsfastighet
hade eftersatts i sådan mån att bostadssanitära missförhållanden hade uppstått.
I samband därmed ifrågasattes, om inte samhället behöver maktmedel som
på ett eller annat sätt möjliggör ett ingripande i syfte att hindra att en fastighet
förfaller och kommer i sådant skick att de i fastigheten boende utsättes för allvarliga
sanitära olägenheter. Med anledning därav beslöt jag att låta sakkunniga inom departementet
närmare undersöka frågan. Arbetet har hittills varit inriktat främst
på att undersöka orsakerna till det bristfälliga underhållet av bostadsfastigheter och
till de missförhållanden som i vissa fall har framkommit. Möjligheterna att med
hjälp av den nuvarande lagstiftningen — främst hälsovårdsstadgan — komma till
rätta med sanitära olägenheter i bostadsfastigheter har också övervägts. Undersök -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

ningen har givit vid handen att behov av lagstiftningsåtgärder föreligger.

I första hand bör komma i fråga att skapa möjligheter till tvångsinlösen av hyresfastighet
vid vanhävd. Detta spörsmål övervägs av expropriationsutredningen, och
förslag kan väntas i saken under våren.

Mycket talar emellertid för att en rätt till inlösen av vanhävdad hyresfastighet
inte är tillräcklig som medel att komma till rätta med föreliggande problem. Frågan
är, om inte dämtöver behövs någon form av tvångsförvaltning, som ger möjlighet
till snabbt ingripande vid fara för vanvård. Denna fråga rymmer emellertid många
svårlösta problem som inte kan lösas utan ytterligare utredning.

Utskottet

Regler som ger myndigheterna möjligheter att ingripa mot sanitära olägenheter i
bostadsfastigheter finns främst i hälsovårdsstadgan. Kontrollen av efterlevnaden av
stadgan och i enlighet med den givna föreskrifter ankommer på hälsovårdsnämnden.
Till fullgörande av sin uppgift har hälsovårdsnämnden bl. a. befogenhet att meddela
förelägganden och förbud samt att därvid fastställa vite.

Erfarenheterna under senare tid får anses ha gett vid handen att de gällande
bestämmelserna i vissa fall är otillräckliga som instrument för att komma till rätta
med vanvård av hyresfastigheter. Bristerna synes bl. a. sammanhänga med att eu
fastighetsägare har möjlighet att undandra sig ett av hälsovårdsnämnden meddelat
föreläggande genom att överlåta fastigheten på annan person. Behovet av lagstiftningsåtgärder
har observerats inom justitiedepartementet. Chefen för detta departement
har sålunda hösten 1967 avdelat sakkunniga för att undersöka frågan om införande
av någon form av vanhävdslagstiftning när det gäller bostadsfastigheter.
De sakkunniga skall bl. a. undersöka hur man skall kunna förmå fastighetsägare
att vidta åtgärder som hindrar att en fastighet förfaller och kommer i sådant skick
att de boende utsätts för allvarliga sanitära olägenheter.

Motionärerna berör frågan om införande av möjligheter till tvångsförvaltning av
särskilt vanvårdade hyresfastigheter och framlägger ett utkast till bestämmelser i
ämnet. De hemställer att motionen överlämnas till Kungl. Maj:t för att närmare
övervägas av de nämnda sakkunniga.

Den aktualiserade frågan torde komma att närmare belysas genom de sakkunnigas
försorg. Då emellertid motionen innehåller en del synpunkter, som bör beaktas
i sammanhanget, föreslår utskottet att motionen, i enlighet med det däri framställda
yrkandet, överlämnas till Kungl. Maj:t för att närmare övervägas vid de sakkunnigas
arbete.

Utskottet hemställer,

att riksdagen överlämnar motionen 11:928 jämte detta utlåtande
till Kungl. Maj :t för att närmare övervägas av de sakkunniga inom
justitiedepartementet, som undersöker frågan om införande av någon
form av vanhävdslagstiftning när det gäller bostadsfastigheter.

Stockholm den 18 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK GREBÄCK

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

5

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s),
Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)*, fru Landberg (s)
och herr Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström (s), Tobé
(fp), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)*, Wachtmeister (m)
och Olsson i Timrå (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.