Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1969

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av motion angående jakten på råbock.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 936 av herr Wikner.

I motionen hemställes

»att riksdagen måtte besluta, att bestämmelsen om användande av enbart
kulvapen vid jakt på hornbärande råbock slopas, att den speciella jakttiden
på hornbärande råbock slopas och att den regel som tidigare gällde
återinförs».

Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare samt Svenska dreverltlubben
har inkommit med skrifter i ärendet.

Gällande bestämmelser

Genom kungörelsen den 8 december 1967 (nr 769) om ändring i jaktstadgan
den 3 juni 1938 har bland annat införts bestämmelser som reglerar
formerna för jakt efter hornbärande råbock under tid då särskild sådan
jakt är tillåten. De nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 januari
1968, innebär att den särskilda bockjakten endast får utövas med kulvapen
och att hund inte får användas vid jakten. Bestämmelsen om
vilket vapen som får användas har upptagits i 5 § 3 mom. jaktstadgan,
vari stadgas att slätborrat skjutvapen inte får användas vid jakt efter
hornbärande råbock under tid då särskild sådan jakt är tillåten. I 12 §
4 mom. återfinns förbudet mot att använda hund vid den särskilda bockjakten.
Enligt 1 § jaktstadgan har Kungl. Maj:t att bestämma allmänna
jakttider. För jaktåret den 1 juli 1968—den 30 juni 1969 har Kungl. Maj :t
i brev den 28 juni 1968 bemyndigat länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län att
för särskild jakt efter hornbärande råbock bestämma allmän jakttid i länet
till antingen den 16—31 augusti eller den 1—30 september. Länsstyrelserna
i Blekinge och Värmlands län bestämde jakttiden till den 1—30 september.
Övriga länsstyrelser bestämde jakttiden till den 16—31 augusti. Genom
brev den 22 augusti 1968 bemyndigade Kungl. Maj:t länsstyrelsen i Kopparbergs
län att för särskild jakt efter hornbärande råbock bestämma allmän
jakttid i länet till den 1—30 september 1968.

0102809 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 21

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 dr 1969

Motionen

Motionären anför inledningsvis att jägarna i någon större omfattning
inte beretts tillfälle att diskutera pyrschjakten på hornbärande råbock
innan jaktformen infördes. Motionären, är kritisk mot att enbart kulvapen
får komma till användning och han anser också att jakttiden, senare hälften
av augusti månad, är olyckligt vald. Motionären framhåller att motståndet
mot denna speciella form av jakt är stort bland såväl jägare som allmänhet.
Det har kommit till motionärens kännedom att många lokala
jaktvårdsområden vid extrastämmor har beslutat att som protest mot jaktformen
gå emot denna och andra har genom motioner till länsjaktvårdsföreningarna
velat få en ändring till stånd. Enligt motionären fördömer
många jägare det obligatoriska lculskyttet på hornbärande råbock. De
fruktar också att införandet av bestämmelsen att endast kulvapen får
användas vid den särskilda bockjakten är det första steget mot totalt
förbud mot användande av hagelvapen vid rådjursjakt. Motionären framhåller
att obligatoriskt kulskytte vid jakt på hornbärande råbock inte
bara är en fråga om jägarnas önskemål, att själva få utföra jakten på
det sätt som de varit vana vid, utan påbudet rymmer också en mängd
andra viktiga frågor. Inte minst viktigt är humanitetskravet vid jakt.
Kulskytte medför enligt motionären betydligt större risker för djurplågeri
än hagelskytte. Riskerna för övriga jägare och människor ökar också,
om kulskyttet skulle bli mera utspritt. Av just dessa anledningar torde,
enligt motionären, flera jägare ha avhållit sig från jakt på råbock under
innevarande jaktsäsong.

Motionären anför vidare att det för en alldeles övervägande de! av landets
jägare framstår som ett rimligt krav att rådjursjakten i fortsättningen får
bedrivas på ett sätt som jägarna kan acceptera. Det är därför ett jägarkrav
att obligatoriskt användande av kulvapen vid råbocksjakt slopas
och att vapenvalet, såsom tidigare gällt, överlåts åt den enskilde jägaren.

Avslutningsvis framhåller motionären att ett stort antal jägare i landet
torde vara motståndare till den speciella jakttiden på hornbärande råbock
och därför önskar att rådjursjakten såsom tidigare var fallet börjar på
en gemensam dag, oavsett om det rör sig om bock, get eller kid.

Något om bakgrunden till bestämmelserna om den särskilda bockjakten

Rörande bakgrunden till gällande bestämmelser om särskild jakt efter
hornbärande råbock må följande anföras. Jakten efter rådjur börjar — sedan
1955 — i allmänhet inte förrän den 1 oktober. Jaktåren 1958/1959—
1965/1966 kunde emellertid jakt efter hornbärande råbock bedrivas i norra
och mellersta Sverige under september månad. För jakten gällde ingen inskränkning
i fråga om hund- och vapenanvändning. På grund av efterverk -

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1969

ningar av den hårda vintern 1965/1966 förekom ifrågavarande jakt under
jaktåret 1966/1967 endast i Stockholms, Uppsala, Värmlands och Kopparbergs
län. När Svenska jägareförbundet i skrift den 14 april 1967 till statens
naturvårdsnämnd avgav förslag om jakt- och fridlysningstider under
jaktåret 1967/1968 fann därför förbundet att det förelåg ett lämpligt tillfälle
att lösa de problem som varit förknippade med den särskilda bockjakten
alltsedan den infördes. Jägareförbundet förordade att jakten framdeles
inte borde få bedrivas med hagelbössa och drivande hund utan uteslutande
som pyrschjakt (smygjakt och vakskytte) med kulvapen. En uppenbar
brist med september jakten på hornbärande råbock hade, enligt förbundets
mening, varit att jakten kunnat bedrivas med drivande hund. Enligt förbundet
var det ogörligt att bedriva urvalsmässig avskjutning av hornbärande
bockar med hjälp av drivande hund. Förbundet ansåg det också vara
felaktigt att bedriva rådjursjakt med drivande hund under tid då endast
bock är lovlig, eftersom svårigheterna att avgöra om det är en bock eller en
get som kommer för drevet i många fall kan vara betydande. Bedrives jakten
som smygjakt följer därav, enligt förbundets uppfattning, att kulgevär
måste användas. De normala skotthållen vid denna jaktform överskrider
nämligen i regel det godtagbara skotthållet från hagelgevär •— 30 m. Jägareförbundet,
vilket i fråga om jakt efter rådjur såsom ram — den från
biologiska och andra synpunkter längsta tänkbara jakttiden för en djurart
— föreslagit tiden 16/8—31/12, ansåg att den särskilda bockjakten
borde omfatta tiden 16/8—31/8. I skrivelse den 11 maj 1967 till Kungl.
Maj :t med förslag till jakt- och fridlysningstiden för jaktåret 1967/68 tillstyrkte
statens naturvårdsnämnd vad jägareförbundet föreslagit i fråga
om rådjursjakten. I fråga om råbocksjakten framhöll nämnden att den
föreslagna ordningen skulle tillskapa möjligheter att genomföra jakten
på det sätt som ursprungligen avsågs, nämligen som en urvalsmässig avskjutning
vid smygjakt eller vaktskytte. Förslaget i denna del innebar
emellertid en omläggning av jaktmetoden. Då föreskrifter om jaktmetoder
inte kan meddelas i den årliga fridlysningskungörelsen uppdrog Kungl.
Maj :t den 9 juni 1967 åt statens naturvårdsnämnd att —• efter hörande
av vissa angivna myndigheter och organisationer — närmare utreda frågan
och inkomma med de förslag till ändring i jaktstadgan som utredningen
kunde ge anledning till. Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 29
september 1967 redovisade statens naturvårdsverk, som den 1 juli 1967
övertagit naturvårdsnämndens uppgifter om bl. a. jakt och viltvård, ärendet
samt föreslog sådana kompletteringar av jaktstadgan att jägareförbundets
förslag om jakt efter hornbärande råbock skulle kunna möjliggöras.

Naturvårdsverket hade i ärendet hört rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms, Uppsala, Örebro, Värmlands och Kopparbergs län, riksidrottsförbundet
och skid- och friluftsfrämjandet. Rikspolisstyrelsen fann
att riskerna för förlupna kulor vid ett mera allmänt kulskytte måste be -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1969

aktas samt att jakt med kulvapen under tid, då campare, bär- och svampplockare
uppehåller sig i markerna i större utsträckning än annars, måste
anses innebära stora risker. Länsstyrelsen i Stockholms län, som i ärendet
hört Svenska jägareförbundets avdelning för Stockholms stad och län, ansåg
att en försöksverksamhet enligt den föreslagna ordningen skulle vara
av värde samt att de av en sådan försöksverksamhet vunna erfarenheterna
borde läggas till grund för den slutgiltiga utformningen av jakten efter
hornbärande bock. Länsstyrelsen i Uppsala län instämde i de synpunkter
länets jaktvårdsförening anfört i särskilt yttrande och tillstyrkte förslaget.
Länsstyrelsen i Örebro län hade hört Örebro läns jaktvårdsförening. Länsföreningen
tillstyrkte varmt förslaget till ny ordning. Länsstyrelsen ifrågasatte
emellertid om förslaget var så underbyggt att det borde genomföras
utan vidare utredning. Länsstyrelsen i Värmlands län anförde att jakten
efter liornbärande bock under september månad utan inskränkning i fråga
om hund- eller vapenanvändning inte inneburit några olägenheter. Länsstyrelsen
ansåg i likhet med länets jaktvårdsförbund att den redan prövade
ordningen för jakt efter hornbärande bock borde bibehållas och avstyrkte
det nya förslaget. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anslöt sig till
vad Dalarnas jaktvårdsförbund anfört i ärendet. Jaktvårdsförbundet hade
ansett att jägareförbundets förslag var välbetänkt men avstyrkte den nya
ordningen för länets del med hänvisning till en enkät bland länets jägare,
som visade att flertalet av dessa inte önskade någon jakt efter hornbärande
råbock vare sig enligt den nya eller den gamla ordningen. Sveriges riksidrottsförbund
begränsade sin granskning av förslaget till de delar som
kunde komma att beröra idrotten och hade efter att ha inhämtat yttrande
från Svenska orienteringsförbundet inte något att erinra mot jägareförbundets
förslag. Skid- och friluftsfrämjandet ansåg sig som organisation
inte ha något att framföra i ärendet.

För egen del framförde naturvårdsverket bl. a. följande synpunkter.

Riskmomenten: Såvida allmän eller lokal ordningsstadga inte föreskriver
annat är skottlossning — även med kulvapen — tillåten. Antalet
olyckshändelser på grund av ovarsam skottlossning är försvinnande litet
och i pyr sch jaktssammanhang är ingen olycka känd. För den föreslagna
jakt formen talar dels de tidigare — om än begränsade — erfarenheterna
av pyrschjakt i Sverige, dels att ifrågavarande jakt på grund av rådjurens
beteende till helt övervägande del bedrivs vid tidpunkter — gryning eller
skymning — då antalet icke jägare i markerna är mycket litet, dels att
jaktformen medger tid för en noggrann granskning av terrängen omkring
ett eventuellt upptäckt djur, dels att en jakten utomstående person, som tar
sig fram genom terrängen på ett normalt sätt, i allmänhet skrämmer i
närheten förekommande rådjur så att skottillfälle för jägaren aldrig bjuds.
Mot jaktformen talar dock i viss mån den risk för förlupna kulor som
rikspolisstyrelsen omnämnt.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1969 5

Biologiska synpunkter: Jakttidsberedningen — bestående av representanter
för Vetenskapsakademien, Skogs- och lantbruksakademien, veterinärmedicinska
anstalten, naturskyddsföreningen och jägarna ävensom Jägareförbundets
vetenskaplige konsult och viltforskningslaboratorer — har
förordat jaktformen. En eventuell olägenhet från biologisk synpunkt i
form av ensidig avskjutning skulle kunna tänkas om inte en allmän jakttid
med alla kön och åldersklasser tillåtna följde efter den jakt som enbart
inriktar sig på hornbärande bockar. Den allmänna jakttiden — vanligen
omfattande 2—3 månader — måste dock anses helt återställa en eventuell
snedvridning av könsfördelningen till följd av bockjakten.

Den föreslagna jaktformen är väsentligt mindre störande såväl för rådjuren
som för friluftsfolk än jakten med drivande hund.

1968 års riksdag

I en vid 1968 års riksdag väckt motion nr II: 617 av herr Wikner hemställdes
att en av de bestämmelser som reglerar formerna för den särskilda
bockjakten, nämligen det i 12 § 4 mom. jaktstadgan upptagna hundförbudet,
skulle upphävas. Tredje lagutskottet, som låtit inhämta yttrande
från naturvårdsverket, avstyrkte motionen. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande (nr 55) anförde utskottet:

Den allmänna jakten efter rådjur börjar inte förrän den 1 oktober.
Skälet härtill är att jakten med drivande hund utgör ett visst störningsmoment
för rådjurskiden som vid denna tid inte nått full utveckling. En
stark jägaropinion har emellertid krävt att allmän jakt efter hornbärande
råbock bör få förekomma redan dessförinnan bl. a. för att möjliggöra avelsmässig
utgallring av bockar. Naturvårdsverket har efter utredning inte
funnit hinder mot att bestämmelser om sådan jakt införes. För att skydda
rådjurskiden bör då jakten utövas utan drivande hundar.

Utskottet anser att vissa erinringar kan framställas mot att den ifrågavarande
jakten får påbörjas redan i augusti månad och vill härvid peka
på riskerna som jakten kan medföra för bärplockare och andra som vistas
i markerna under den aktuella tiden. I den mån viltvårdande synpunkter
talar för en avskjutning av råbockar synes något hinder mot att bedriva
en sådan senare under hösten inte föreligga. De nya bestämmelserna har
emellertid ännu tillämpats under endast en jaktsäsong och några nämnvärda
erfarenheter av deras verkningar har uppenbarligen ännu inte vunnits.
Utskottet anser sig därför inte böra föreslå någon ändring av reglerna.

Utskottet

Från och med den 1 januari 1968 har i jaktstadgan införts bestämmelser
som reglerar formerna för jakt efter hornbärande råbock under tid då särskild
sådan jakt är tillåten. Bestämmelserna innebär att den särskilda bockjakten
endast får utövas med kulvapen och att hund inte får användas vid

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 dr 1969

jakten. Avsikten med jaktformen som tillkommit på förslag av Svenska
jägareförbundet, har angivits vara att möjliggöra en urvalsmässig avskjutning
av hornbärande bockar vid smygjakt eller vakskytte (s. k. pyrschjakt).
Enligt jaktstadgan bestämmer Kungl. Maj :t allmänna jakttider. Under
innevarande jaktår var särskild jakt efter hornbärande råbock tillåten den
16—31 augusti i elva län och den 1—30 september i tre län.

Motionären hemställer på ovan angivna skäl att riksdagen beslutar att
bestämmelsen om att endast kulvapen får användas vid jakt efter hornbärande
råbock upphävs. Vidare hemställer han att den speciella jakttiden
på råbock slopas och att jakten såsom tidigare gällde börjar på en
och samma dag oavsett om det rör sig om bock, get eller kid.

Utskottet är medvetet om att den nyligen införda formen för jakt efter
hornbärande råbock inte är invändningsfri. Då utskottet föregående år
behandlade en motion om upphävande av hundförbudet vid den särskilda
bockjakten framhölls särskilt de risker som bockjakt redan under augusti
månad kan medföra för bärplockare och andra som under denna tid
brukar vistas i markerna. Det har vidare invänts att den särskilda bockjakten
kan komma att snedvrida könsfördelningen, vilket skulle få menliga
följder för rådjursstammen i riket. Naturvårdsverket har anfört att
en eventuell snedvridning av könsfördelningen kan väntas bli återställd
genom att allmän jakttid om vanligen 2—3 månader med alla kön och
åldersklasser tillåtna brukar följa efter den särskilda bockjakten. Utskottet
anser sig inte övertygat om att detta obetingat blir fallet. Invändningen
förtjänar därför att beaktas. I detta sammanhang vill utskottet framhålla
att en förutsättning för att snedvridning av könsfördelningen inte skall
inträda synes vara att avskjutningen begränsas och — i enlighet med det
ursprungliga syftet med jaktformen — verkligen sker urvalsmässigt.
Jaktformen kräver således att den enskilde jägaren är medveten om sitt
ansvar.

Jakt efter hornbärande råbock enligt de nya bestämmelserna har endast
utövats under en jaktsäsong. Nämnvärda erfarenheter av jaktformen och
dess verkningar har uppenbarligen ännu inte vunnits. Utskottet anser sig
därför inte böra föreslå någon ändring av reglerna. Som framgår av vad
ovan anförts råder emellertid delade meningar om jaktformen. Utskottet
förutsätter därför att naturvårdsverket, som har att årligen till Kungl.
Maj :t avge förslag till allmänna jakttider för kommande jaktår, följer
frågan med uppmärksamhet.

Utskottet hemställer

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1969

7

att motionen II :936 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf
(fp)*, fru Landberg (s) och herr Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström
(s), Tobé (fp), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)*,
Wachtmeister (m) och Olsson i Timrå (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.