Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av motioner angående dels översyn av
bestämmelserna angående handeln med preventivmedel,
dels försäljningen av preventivmedel.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 350 i första kammaren av herr Palm m. fl.
och nr 400 i andra kammaren av fru Lewén-Eliasson.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
en utredning beträffande lagstiftningen om handeln med preventivmedel».

Utskottet har vidare behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, nr
797 i första kammaren av herr Hansson och nr 917 i andra kammaren av
herr Hugosson m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära en omprövning
av de olika bestämmelser som reglerar försäljningen av receptfria preventivmedel
».

Gällande bestämmelser

Nu gällande lagstiftning om handel med preventivmedel trädde i kraft
den 1 juli 1959 da förordningen den 9 september 1938 i samma ämne upphörde
att gälla. I jämförelse med sistnämnda förordning innebär 1959 års lagstiftning
i ämnet en friare reglering, bland annat genom att preventivmedel
får försäljas även från automatapparat. I lagstiftningen ingående författningar,
som utfärdats den 5 juni 1959 och därefter ändrats i vissa hänseenden
1960 och 1967, består av dels en förordning, nr 325, om handel med preventivmedel,
dels en kungörelse, nr 326, med tillämpningsföreskrifter till denna
förordning, dels en kungörelse, nr 327, om införsel till riket av preventivmedel,
dels ock en kungörelse, nr 328, om tillhandahållande av preventivmedel
från apoteksinrättning. Kungl. Maj:t har vidare den 5 juni 1959 meddelat
särskilda anvisningar rörande tillämpningen av förordningen om handel
med preventivmedel. Tillämpningsbestämmelser har även utfärdats av
medicinalstyrelsen (MF 1959:51 och 52).

Regleringen innebär i huvudsak följande. Enligt kungörelsen om införsel
av preventivmedel får för försäljning inom riket hit införas endast sådana
medel som socialstyrelsen godkänt. Den som annorstädes än i apoteksinrättning
eller läkemedelsförråd vill idka handel med preventivmedel skall enligt
förordningen i ämnet söka tillstånd hos polismyndigheten i den ort, där försäljningen
skall bedrivas (§ 1). Tillstånd får beviljas endast beträffande sådana
medel som socialstyrelsen godkänt för den försäljningsform, som avses
1 Bihcirig till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 20

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1969

med ansökningen (§ 2). Försäljning får inte äga rum genom kringföring
(§ 3). Utomhus får försäljning endast ske från automatapparat, vari samtidigt
tillhandahålls också andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar (§ 3). På
grund av denna bestämmelse är i regel all kioskförsäljning av preventivmedel
förbjuden. Enligt kungörelsen om tillhandahållande av preventivmedel
från apoteksinrättning skall från självständigt apotek, filialapotek
och läkemedelsförråd typ A under all annan expeditionstid än då nattexpedition
är anordnad eller då expeditionsskyldigheten 1''ullgöres genom passning
tillhandahållas de preventivmedel som socialstyrelsen bestämmer. Vid
prövning av ansökan om tillstånd att försälja preventivmedel skall enligt
tillämpningsföreskrifterna särskilt iakttas bland annat att sökanden med
hänsyn till den reklam han uppger sig ämna bedriva och i övrigt kända förhållanden
är lämpad att erhålla sådant tillstånd och att uppgiven lokal och
formerna för medlens tillhandahållande är från hygienisk synpunkt och i
övrigt tillfredsställande. Vid försäljning från automatapparat skall härutöver
iakttas att plats där automat avses skola uppsättas inte är olämplig från
barna- och ungdomsskyddande synpunkter samt med hänsyn till allmän
ordning och trevnad, att förekomsten av preventivmedel i automat inte utmärks
så, att apparaten på grund därav tilldrar sig särskild uppmärksamhet
samt att de lokala förhållandena ytterst skall vara avgörande vid bedömningen
av tillståndsfrågan och att tillstånd bör kunna vägras exempelvis
av det skälet att en försäljningsapparat redan uppsatts på annan plats i närheten.
Tillståndsmyndigheten äger återkalla eller begränsa givet tillstånd
när skäl är därtill.

Den som tillhandahåller preventivmedel i strid mot bestämmelserna i förordningen
om handel med preventivmedel straffas med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader. Preventivmedel som påträffas hos den som sålunda
brutit mot bestämmelserna förklaras förverkade till kronan, om det inte
är uppenbart obilligt (§ 5).

Motionerna

I motionerna 1:350 och 11:400 erinras inledningsvis om att den lagstiftning
som reglerar försäljningen av preventivmedel nu varit i kraft i tio år.
Motionärerna anser att de farhågor som uttalades när denna något friare
lagstiftning genomfördes visat sig överdrivna. I dagens samhälle framstår
enligt motionärerna lagstiftningen och dess tillämpning som onödigt restriktiv.
Enbart det förhållandet att polischefen inom varje polisdistrikt har att
bevilja tillstånd för handel med preventivmedel framstår för motionärerna
som både olämpligt och otidsenligt. Detta säges gälla också den rad bestämmelser
som omger rätten att uppsätta automater för försäljning av dessa
varor. Enligt motionärerna har erfarenheten under de senaste tio åren visat
att tillämpningen av de nuvarande reglerna givit stort utrymme för vitt skilda
tolkningar. I många fall har ansökningar om att få uppsätta preventivmedels -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

3

apparater resulterat i bordläggningar och en omfattande remissbehandling
som i vissa fall fördröjt tillståndsgivningen med ända upp till ett år. Enligt
motionärerna har detta förhållande också inneburit — som statens pris- och
kartellnämnd konstaterat i en utredning för några år sedan — att ett stort
antal försäljningsställen helt saknar tillstånd.

Motionärerna framhåller att åtskillig kritik riktats mot lagstiftningen och
de åberopar särskilt den kritik näringsfrihetsombudsmannen framfört, senast
i skrivelse den 2 juli 1968 till chefen för socialdepartementet. Motionärerna
erinrar om att ombudsmannen framhållit att det ur pris- och konkurrenssynpunkt
är angeläget att en översyn av gällande bestämmelser kommer
till stånd i syfte att skapa friare förhållanden inom handeln med preventivmedel.

Motionärerna anser avslutningsvis alt de mot bakgrunden av den alltmer
öppna och realistiska syn som utvecklas i takt med en förbättrad sexualundervisning
i våra skolor finner den hittillsvarande starkt restriktiva lagstiftningen
på området helt otidsenlig. Läggs till detta de ofta uttalade önskemålen
om ett ökat utrymme för såväl de allmänna hygieniska som de humanitära
kraven framstår för dem en översyn av nu gällande lagstiftning
beträffande handeln med preventivmedel som mycket angelägen.

I motionerna I: 797 och II: 917 framhålls — utöver synpunkter som också
kommit till uttryck i det föregående motionsparet — att de tio år som förflutit
etter tillkomsten av lagstiftningen om handel med preventivmedel kännetecknats
av en snabb utveckling på de flesta samhällsområden och då inte
minst inom detaljhandelsledet. Handeln med preventivmedel utgör emellertid
ett undantag. De gällande bestämmelserna hindrar i och för sig icke att
försäljningen av dessa preventivmedel (kondomer) sker i dagligvarubutiker
såsom varuhus, snabbköpsbutiker och tobaksaffärer. Motionärerna anser
emellertid att bestämmelserna för handelns del innebär en påtaglig konkurrensbegränsning
dels beroende på att ansökningsförfarandet är krångligt
och tidsödande, dels som en följd av att ansökningarna behandlas oenhetligt
på olika håll i landet och under ofta godtyckliga försök att upprätthålla
branschgränser som icke längre existerar. Motionärerna framhåller vidare att
såväl tillståndsgivningen som kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad
innebär en icke oväsentlig arbetsbelastning för polisväsendet. Då ansökningar
av försäljningstillstånd i regel remitteras till hälsovårdsmyndigheten och
ibland även till barnavårdsmyndigheten på orten tas även dessa hårt arbetsbelastade
institutioner i anspråk. Motionärerna ifrågasätter om den individuella
prövning av varje butiks förutsättningar för att sälja av socialstyrelsen
godkända kondomer är erforderlig och anser att en omprövning av de
olika bestämmelser som reglerar försäljningen av receptfria preventivmedel
bör komma till stånd.

Beträffande den fullständiga lydelsen av innehållet i motionerna hänvisar
utskottet till motionerna I: 350 och II: 917.

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

Tidigare framställningar om översyn av bestämmelserna m. m.

På senare år har från olika håll framförts önskemål till Kungl. Maj:t om
en översyn av lagstiftningen på förevarande område. Sålunda framhöll dåvarande
verkställande direktören i importföretaget London Rubber Company
AB, Lars Feuk, i skrivelse den 10 februari 1964 till Kungl. Maj:t bland annat
att gällande preventivmedelslagstiftning medförde att handeln med preventivmedel
begränsades till ett relativt litet antal försäljningsställen, varigenom
prisreducerande konkurrens eliminerades. Den fria konkurrensen hade vidare
enligt Feuk i många fall helt satts ur spel. Han anförde härvidlag att
i avtal som affärsföretag ingått med många av landets kommunala myndigheter
träffats överenskommelse om konkurrens- och näringsfrihetsbegränsning.
Feuk påtalade också att tillståndsgivningen beträffande automathandeln
visat sig i hög grad ojämn samt ifrågasatte om inte förordningen vid
tillståndsgivningen utnyttjats på sådant sätt att såväl mannamån som konkurrensbegränsning
blivit följden. Den mest realistiska lösningen ansåg Feuk
vara att lägga tillståndsgivningen beträffande automatförsäljning på medicinalstyrelsen.

Över Feuks framställning inhämtades remissyttranden från social- och
medicinalstyrelserna m. fl. statliga myndigheter samt från Svenska stadsförbundet,
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) ävensom från
branschorganisationer och enskilda företag.

Ingen av remissinstanserna förordade ett upphävande av tillståndsprövningen
eller ett överflyttande av denna från de lokala organen till medicinalstyrelsen.
Däremot ansåg ett stort antal av remissmyndigheterna att tilllämpningsföreskrifterna
borde ändras så att en liberalare tillståndsgivning
möjliggjordes. I åtskilliga yttranden föreslogs att föreskriften i 3 § preventivmedelsförordningen
att i utomhusautomat skall tillhandahållas jämväl
andra sjukvårds- och sanitetsartiklar än preventivmedel borde utgå. RFSU
ansåg att tillstånd borde få meddelas till försäljning av preventivmedel även
genom kringföring och i kiosker, eftersom det gällde varor i hermetiskt förseglade
förpackningar. 1 åtskilliga yttranden, särskilt från dem som företrädde
den enskilda handeln med preventivmedel, anmärktes på att tillståndsansökningarna
behandlats oenhetligt i synnerhet när det gällde automathandeln.
Rättelse borde kunna åstadkommas genom ändrade tillämpningsföreskrifter.
Kritik riktades också mot de hyresersättningar och övriga
villkor som kommuner ofta betingat sig i samband med att tillstånd lämnats
för att sätta upp preventivmcdelsautomater på offentliga platser. Hälsovårdsnämnden
i Malmö påtalade de högst varierande prisförhållandena inom
preventivmedelshandeln. Liknande kritik framfördes även av barnavårdsdirektören
i Stockholm.

Med hänsyn till bland annat den kritik som sålunda framförts utförde
statens pris- och kartellnämnd på hemställan av ombudsmannen för närings -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1969

5

frihetsfrågor en undersökning av pris- och konkurrensförhållanden m. m.
inom handeln med preventivmedel (kondomer) år 1964.

Av undersökningsrapporten framgick bl. a. att antalet tillstånd att driva
handel med preventivmedel vid årsskiftet 1964—1965 utgjorde drygt 3 100,
av vilka ca 2 100 avsåg detaljister, främst frisörer, färghandlare och sjukvårdsaffärer.
Det verkliga antalet företag med detaljhandelsförsäljning uppgavs
dock vara minst 6 000. Tillståndsbestämmelsen hade däremot stor betydelse
för automathandeln, vilken ökat kraftigt och år 1964 omfattade ungefär
en fjärdedel av all försäljning av kondomer. I slutet av samma år redovisades
1 272 automater i bruk och antalet föreföll öka i rask takt. — Enligt
utredningen var de genomsnittliga handelsmarginalerna osedvanligt höga.
16 företag importerade kondomer och deras inköpspris på de ca 30 milj.
kondomer, som årligen såldes inom landet, uppgick till omkring 5 milj. kr.
medan konsumenterna fick betala mer än tre gånger så mycket för samma
varor. Konsumentpriserna var dock mycket olika.

Vid bedömningen av undersökningen fann näringsfrihetsombudsmannen
att intet framkommit som tydde på alt den höga prissättning, som tillämpades
av i första hand de ledande företagen inom branschen, grundade sig på
konkurrensbegränsande överenskommelser eller annan samverkan. Med hänsyn
härtill och då likvärdiga varor till avsevärt lägre priser tillhandahölls av
apotek och postorderföretag, syntes förutsättningar för åtgärder med stöd
av konkurrensbegränsningslagen inte föreligga. För alt främja en ur allmän
synpunkt önskvärd konkurrens inom branschen borde därför i stället övervägas
åtgärder inom ramen för preventivmedelslagstiftningen och dess tilllämpning.

1 skrivelse den 30 juni 1966 till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
uttalade näringsfrihetsombudsmannen uppfattningen att det från
pris- och konkurrenssynpunkt var angeläget att en översyn av gällande bestämmelser
i syfte att skapa friare förhållanden inom handeln med preventivmedel
kom till stånd. Näringsfrihetsombudsmannen ansåg bl. a. att bestämmelserna
i fråga om försäljning genom automat och tillämpningen av
dessa kunde uppmjukas och göras mindre konkurrenshämmande utan fara
för olägenheter. Med tanke på den stora betydelse diskretionen uppenbarligen
hade vid konsumenternas val av inköpsställe och då automatförsäljning
härvid visat sig vara en ändamålsenlig försäljningsform borde därför övervägas
att undanröja hinder för företag med olika prispolitik att bedriva automatförsäljning
på samma plats och att även i övrigt underlätta automathandelns
utveckling.

Den fortsatta kritik som i olika sammanhang riktats mot 1959 års preventivmedelslagstiftning
och tillämpningen av denna föranledde näringsfrihetsombudsmannen
att i en till socialministern ställd skrivelse den 2 juli 1968
återkomma i frågan angående en översyn av bestämmelserna. Däri anförs
bland annat att principerna för tillståndsgivning i fråga om automatförsälj -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

ning varierar från ort till ort och att prövningen ibland tar orimligt lång tid.
Det är inte ovanligt att framställningar om tillstånd avslås med motiveringen
att en automat redan finns i närheten och att därför ytterligare behov ej
föreligger.

Invändningar har vidare riktats hl. a. mot bestämmelsen att i preventivmedelsautomat
utomhus också måste tillhandahållas andra sjukvårds- eller
sanitetsartiklar. Föreskriften har ansetts medföra försämrad lönsamhet
och enligt uppgift förhindrat prissänkningar vid automatförsäljning. Näringsfrihetsombudsmannen
erinrar vidare om att en vacuumförpackad kondom
avsedd för försäljning från hängställ i hl. a. självbetjäningsbutiker lancerats
till lägre pris under våren 1967. Försäljningsfrämjande åtgärder av annat
slag har också vidtagits av olika företag. Ett par riksomfattande varuhuskedjor
visade stort intresse för den nya försäljningsformcn men de stötte
åtminstone till en början på stora svårigheter på grund av den omständliga
tillståndsproceduren. Slutligen har enligt näringsfrihetsombudsmannen påtalats
att till följd av lagstiftningens utformning och tillämpning viktiga
detaljhandelskategorier, bl. a. kiosker och bensinstationer, oavsett belägenhet
och standard saknar möjlighet att erhålla tillstånd för preventivmedelsförsäljning.

Sammanfattningsvis anför näringsfrihetsombudsmannen att, även om förutsättningarna
för en effektivare konkurrens inom handeln med preventivmedel
i viss mån ökat, de enligt hans uppfattning ytterligare kan förbättras.
Mot bakgrunden av de erfarenheter, som vunnits under de nio år gällande
lagstiftning varit i kraft, och de i olika avseenden ändrade förutsättningarna
— bl. a. genom mera hygieniska och diskreta förpackningar samt nya försäljningsmetoder
— bör därför övervägas att uppmjuka författningsbestämmelserna
och åstadkomma en enklare ordning. I sammanhanget ifrågasätter
ombudsmannen särskilt om speciellt tillstånd för försäljning av preventivmedel
annat än genom automat över huvud taget skall behövas samt, i vart
fall, om det kan vara rationellt att belasta polismyndigheterna med ärenden
av detta slag.

Enligt vad utskottet erfarit har man nyligen inom socialdepartementet,
bland annat mot bakgrund av innehållet i de här redovisade framställningarna,
fattat beslut om översyn av lagstiftningen om försäljning av preventivmedel.
Inom departementet pågår arbete med att utarbeta en promemoria
i ämnet, som sedan skall ställas ut på remiss.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969 7

Utskottet

Den gällande lagstiftningen om handeln med preventivmedel trädde i
kraft den 1 juli 1959 och bar därefter inte undergått några större ändringar.
I jämförelse med tidigare bestämmelser i ämnet innebär de nuvarande
bestämmelserna en friare reglering. Handeln med preventivmedel omgärdas
emellertid fortfarande av en rad restriktioner.

Motionärerna anser att lagstiftningen är otidsenlig och hemställer att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär översyn av de olika bestämmelser som reglerar
handeln med preventivmedel.

Under senare år har åtskillig kritik riktats mot lagstiftningen om handeln
med preventivmedel och mot tillämpningen av bestämmelserna. Bland annat
har näringsfrihetsombudsmannen, senast i skrivelse till chefen för socialdepartementet,
framhållit att det är angeläget med en översyn av bestämmelserna
i syfte att skapa friare förhållanden.

Efter det att motionerna avlämnats har man — enligt vad utskottet erfarit
— inom socialdepartementet beslutat om översyn av lagstiftningen om handeln
med preventivmedel. Motionärernas önskemål har således redan tillgodosett,
och någon åtgärd från riksdagens sida erfordras därför inte.

Utskottet hemställer

att motionerna 1:350 och 11:400 samt 1:797 och 11:917
icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

GÖRAN KARLSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)*, fru
Landberg (s) och herr Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Svenning (s), Ekström (s), Franzén i
Träkumla (ep)*, Wachtmeister (m), Hugosson (s), Sörenson (s)* och Sellgren
(fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB 1969