Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av motioner om rätt att anlita valfri resebyrå
vid resa i statens tjänst.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 814 i första kammaren av herr Åkerlund och
nr 935 i andra kammaren av herr Wennerfors.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen med ändring av 1952 års riksdagsbeslut i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan ändring av principen i kungörelsen
nr 523/1952 att valfri resebyrå kan anlitas för resor som bekostas av statsmedel
».

Gällande bestämmelse och dess bakgrund

I kungörelsen den 3 juni 1952, nr 523, om anlitande av statens järnvågars
resebyråer vid vissa resor stadgas att den som finner sig böra anlita resebyrå
i samband med resa i statens ärenden eller i verksamhet, för vilken kostnaderna
helt eller till övervägande del bestrides av statsmedel, skall, där så
utan särskild olägenhet kan ske, hänvända sig till statens järnvägar tillhörig
resebyrå.

Bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 augusti 1952, har tillkommit på
begäran av riksdagen (SU 1952: 145 p. 27, rskr. 293).

I riksdagens år 1951 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning m. m. hade under
civildepartementet, § 32, förordats att allmänna föreskrifter skulle utfärdas
av innebörd att statsmyndigheterna åläggs att vid biljettbeställningar
som regel hänvända sig till statens järnvägar tillhörig resebyrå (Del I s
297—304).

Revisorerna hade funnit det vara av intresse att närmare undersöka, huruvida
särskild resebyrå brukade anlitas vid tjänsteresor i allmänhet, som
företagits av befattningshavare inom statliga förvaltningsområden. Uppgifter
härom hade därför införskaffats från ett tjugutal större verk och myndigheter.
I samband därmed hade revisorerna jämväl gjort sig underrättade
om dels i vilken ungefärlig omfattning anlitande av resebyrå i förekommande
fall skedde, dels anledningen till att resebyrås tjänster togs i anspråk, dels
vilka resebyråer som regelmässigt brukade anlitas, dels ock huruvida vederbörande
myndighet utfärdat reglerande föreskrifter i ämnet. Beträffande
innehållet av det sålunda införskaffade materialet torde få hänvisas till berättelsen
(s. 297—303).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 18

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 dr 1969

Revisorerna uttalade därefter följande.

Den undersökning revisorerna verkställt rörande förfaringssättet vid beställning
av biljetter för statliga tjänsteresor har av naturliga skäl måst begränsas
till att omfatta allenast ett mindre antal myndigheter. Då emellertid
dessa myndigheter torde få betraktas som representativa för respektive

grenar av statsförvaltningen, synes av det----redovisade materialet

kunna dragas den slutsatsen, att resebyrå i allmänhet anlitas vid dylik beställning,
i varje fall då det gäller längre eller mera komplicerade resor. Av
de lämnade uppgifterna framgår vidare, att därvidlag hänvändelse företrädesvis
sker till statens järnvägar tillhörig resebyrå. Icke sällan anlitas dock
vid sidan härav även privat resebyrå; i vissa fall kommer uteslutande sådan
resebyrå i fråga.

Att resebyrås tjänster tagas i anspråk beror uppenbarligen på de fördelar
i olika hänseenden som delta förfaringssätt medför för vederbörande
förrättningsman. Då eu resa spänner över ett vidsträckt område och nödvändiggör
besök vid en rad olika orter, vilka måhända icke kunna nås utan
användande av skilda trafikmedel, är det sålunda ofta förenat med svårighet
för den enskilde tjänstemannen att själv planera färdväg och ombesörja
biljettanskaffning på sådant sätt, att resereglementets bestämmelser om
minsta möjliga rese- och traktamentskostnader bliva iakttagna. I dylika fall
innebär det självfallet en betydande tidsvinst att bestyret härmed överlåtes
på ett företag, som äger speciell sakkunskap och erfarenhet i berörda hänseende.
Även reseräkningsgranskningen torde i icke ringa utsträckning kunna
förenklas, därest resebyrå haft att svara för erforderliga biljettkombinationer.
Vissa myndigheter ha också i detalj reglerat hithörande förhållanden
för att i görligaste mån utvinna de fördelar som anlitande av resebyrå
onekligen medför. Sålunda har exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen träffat
särskild överenskommelse i ämnet med järnvägsstyrelsen; det på grundval
härav tillämpade systemet innebär i korthet, alt statens järnvägars resebyrå
i Stockholm anförtros samtliga de uppdrag som i sammanhanget kunna
ifrågakomma och att kontakten med byrån upprätthålles av en för ändamålet
särskilt utsedd befattningshavare, till vilken vederbörande förrättningsmän
ha att vända sig i och för ordnande av biljettbeställning m. m. Enligt
inhämtade upplysningar ha de hittillsvarande erfarenheterna av detta system
varit uteslutande goda.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter förefinnes, såvitt revisorerna
kunna bedöma, i och för sig icke någon anledning til! erinran mot att
resebyrå anlitas vid beställning av biljetter för statliga tjänsteresor. Däremot
finna revisorerna det vara mindre tillfredsställande att vederbörande
förrättningsmän så jämförelsevis ofta som nu är fallet hänvända sig till privata
resebyråer i dylika angelägenheter. Enär ifrågavarande byråer äga
tillgodoräkna sig viss förmedlingsprovision på försålda biljetter, får nämligen
detta till följd att, såvitt angår inhemska järnvägsresor, de för resornas
gäldande avsedda anslagsmedlen icke i sin helhet återgå till statsverket
via statens järnvägar tillhörig resebyrå utan till en del tillfalla privata företag
i form av provision. Vid flygresor uppstår motsvarande förhållande
för SAS, i vilket konsortium staten har starka ekonomiska intressen. Jämväl
vid utrikes resor går statsverket förlustigt vissa intäkter, därest i stället
för statens järnvägar tillhörig resebyrå privat resebyrå anlitas. Att närmare
angiva storleken av det inkomstbortfall varom här är fråga torde icke vara

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

3

möjligt utan ingående undersökningar; uppenbarligen måste det dock röra
sig om icke obetydliga belopp.

Framhållas må att statens järnvägars resebyråorganisation är utrustad
för försäljning av biljetter till resor inom Sverige och i utlandet, såväl på
järnvägar som på vanligen förekommande ångbåtslinjer och flygrouter, liksom
även för lämnande av upplysningar om resor i allmänhet och uppgörande
av resplaner in. m. Då personalen inom ifrågavarande organisation
därtill besitter mångårig erfarenhet på förevarande område, lärer icke behöva
befaras att den av vederbörande förrättningsmän åstundade servicen
på något sätt skulle försämras, därest statsmyndigheterna ålades att vid
biljettbeställningar som regel hänvända sig till statens järnvägar tillhörig
resebyrå. Revisorerna finna för sin del starka skäl tala för att en allmän
föreskrift av denna innebörd utfärdas. Det må i detta sammanhang erinras
om att Kungl. Maj:t nyligen föreskrivit, att statliga myndigheter för sina
bankaffärer skola anlita statlig bankinrättning, där så utan särskild olägenhet
kan ske.

Utlåtanden avgavs av statskontoret och järnvägsstyrelsen (Del II, s. 214
och 215).

Statskontoret fann i likhet med revisorerna naturligt, att då statsverket
genom statens järnvägar organiserat egna resebyråer statsmyndigheterna
åläggs att i förekommande fall anlita dessa resebyråer, där så utan olägenhet
kan ske.

Järnvägsstyrelsen hade i princip inte något att erinra mot en föreskrift
av den innebörd revisorerna ifrågasatt. Därest en sådan föreskrift skulle
komma att utfärdas, framhöll styrelsen såsom önskvärt, att den gavs en
sådan utformning att det ankommer på järnvägsstyrelsen att från fall till
fall avgöra i vad mån ett anlitande av en statens järnvägars resebyrå vid
statliga tjänsteresor kan vara förenligt med statens järnvägars affärsintressen.

Statsutskottet anförde i sitt utlåtande (145 p. 27) följande.

I likhet med revisorerna är utskottet av den uppfattningen, att statliga
förrättningsmän vid beställning av biljetter för tjänsteresor skola åläggas
att hänvända sig till statens järnvägar tillhörig resebyrå, där så utan särskild
olägenhet kan ske. I förekommande fall synas anvisningar av motsvarande
innebörd böra meddelas jämväl icke-statliga institutioner och föreningar,
då fråga är om sådan verksamhet som helt eller till övervägande del finansieras
av statsmedel.

Motionerna

Motionärerna framhåller att verksamheten inom resebyråbranschen har
utpräglad servicekaraktär och bör ha den stimulans som fri konkurrens
innebär. Bestämmelsen från 1952 måste enligt motionärerna ses som en allvarlig
konkurrensbegränsning inom en expanderande bransch. Motionärerna
anser dessutom att bestämmelsen strider mot ett uttalande som riksdagens

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

andra lagutskott gjorde 1956 i utlåtande nr 35 i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 142, med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 september
1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom
näringslivet m. m. Det av motionärerna åberopade uttalandet lyder.

De brister i konkurrensen som det här gäller att komma till rätta med
kan sägas bottna i två i och för sig skilda förhållanden. Å ena sidan saknar
av flera orsaker konsumenterna i tillräcklig grad det prismedvetande, som
är en förutsättning för att de skall söka de förmånligaste villkoren vid sina
inköp och därmed medverka till effektiv konkurrens. Å andra sidan kan
orsaken till en försvagad konkurrens vara att finna i konkurrensbegränsande
åtgärder, som vidtagits av företagare eller deras organisationer. Samhällets
konkurrensfrämjande verksamhet måste inriktas så att båda dessa slag av
brister i konkurrensförhållandena undanröjes eller i vart fall motverkas.

Enkel fråga vid 1968 års riksdag

Vid vårsessionen 1968 framställde herr Wennerfors i andra kammaren
en fråga om det är förenligt med principen om konkurrens på lika villkor
att statliga tjänstemän vid beställning av biljetter för tjänsteresor endast
får anlita SJ:s resebyråer. Chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Lange, besvarade frågan i kammaren den 25 april 1968 (11:20 s. 6 ff.).
Han erinrade därvid om att bestämmelsen tillkommit på begäran av riksdagen.
Enligt departementschefens mening var det ett klokt beslut som
riksdagen därvid fattat. Det syntes honom naturligt att i första hand statsverkets
egna resebyråer anlitas för resor som bekostas av statsmedel, och
att så sker kunde inte departementschefen finna stridande mot principen
att konkurrens bör äga rum på lika villkor. Om statens företagsamhet ses
som en enhet var det enligt departementschefen naturligt att man i första
hand anlitar sina egna resurser innan man vänder sig till andra. Detta syntes
honom också gälla resebranschen.

Utskottet

Enligt kungörelse från år 1952 har den som finner sig böra anlita resebyrå
vid resa i statens ärenden eller i verksamhet, för vilken kostnaderna helt
eller till övervägande del ersätts av statsmedel, att vända sig till någon av
statens järnvägars resebyråer, där detta kan ske utan särskild olägenhet.

Motionärerna anser att bestämmelsen strider mot rådande princip om
konkurrens på lika villkor. Motionärerna framhåller att resebyråbranschen
med dess utpräglade servicekaraktär bör ha den stimulans som fri konkurrens
innebär. De hemställer därför att bestämmelsen ändras så att valfri
resebyrå kan anlitas för resor som bekostas av statsmedel.

Eftersom statens företagsamhet bör ses som en enhet är det — såsom
chefen för handelsdepartementet uttalade i det i föregående avsnitt redovisade

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

5

svaret på en enkel fråga vid 1968 års riksdag — naturligt att statsverkets
egna resebyråer i första hand anlitas för resor, som bekostas av statsmedel.
Att så sker kan enligt utskottets mening inte anses stridande mot principen
att konkurrens bör äga rum på lika villkor. Motionerna bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 814 och II: 935 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson
(s), Ernulf (fp) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Sundelin (s),
fröken Anderson (s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth (s), herrar
Wachtmeister (m) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Svenska Reproduktions AB 1969

u

u; •

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1969

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Ivarlssson (s), Svante Kristiansson
(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)
och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Sundelin
(s), Tobé (fp), fröken Anderson (s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru
Ekroth (s) och herr Wachtmeister (m).

Reservation

av herr Ernulf (fp),