Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1969

i

Nr 11

Utlåtande i anledning av motion angående hyressåttningen för
inackorderingsrum m. m.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och
till lagutskott hänvisad motion, nr 166 av fru Holmquist m. fl.

I motionen hemställes

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att ungdomsbostadsutredningen
får i uppdrag att utreda frågan om skälighetsprövning
av hyressättning för inackorderingsrum och del i lägenhet».

Gällande bestämmelser m. in.

Lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. in. innebär för det stora
flertalet bostads- och affärslägenheter ett system som karakteriseras av att
avtalsfriheten satts ur spel. Enligt detta system, som regleras i 3 § hyresregleringslagen,
skall hyran i princip prövas och fastställas i förväg av en
statlig myndighet, nämligen hyresnämnd och vid överklagande av hyresnämndens
beslut av statens hyresråd.

Bestämmelserna i lagen äger enligt huvudregeln tillämpning i varje stad,
köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst 2 000
invånare, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar samt i annan tättbebyggd
ort som Kungl. Maj:t bestämmer. Kungl. Maj:t äger även bestämma,
att lagen i ort där den gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst
eller vissa slag av lägenheter.

Hyreskontrollen enligt 3 § hyresregleringslagen äger tillämpning dels på
lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del användas till bostad
och som inte hyrs ut möblerad, dels på lägenhet som inte är avsedd att helt
eller till väsentlig del användas till bostad (lokal), om hyran den 1 januari
1942 inte var fastställd att utgå med växlande belopp för skilda tider. Enligt
3 § första stycket får hyresvärden inte ta emot, träffa avtal om eller begära
högre hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna grundhyran. Från
denna huvudregel görs dock vissa undantag. Från och med den 1 januari 1969
gäller att lägenhet i hus eller del av hus som färdigställts efter utgången av
år 1968 är undantagen från hyresregleringen. Har hus eller del av hus undergått
omfattande ombyggnad som avslutats efter utgången av år 1968 skall
hyresnämnden vidare på framställning av hyresvärd eller hyresgäst förordna
att lagen skall upphöra att gälla för huset eller husdelen. Undantagna från
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 11

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

hyresregleringen är även upplåtelser i första hand i sådant av kommun eller
av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus som Kungl.
Maj:t bestämmer.

Ett annat system för hyreskontroll gäller enligt § 6. Detla system, som i
huvudsak gäller endast för möblerade lägenheter, innebär att hyran fastställs
först efter framställning från hyresgästen. Om hyran för sådan bostad
är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och andra omständigheter
föranleder äger hyresnämnden sätta ned hyran efter vad som anses skäligt.
Nämnden kan därvid också föreskriva att lägenheten i fortsättningen skall
vara underkastad hyreskontroll enligt 3 §. Som regel gäller nämndens beslut
tr. o. in. den dag då beslutet meddelas eller den senare dag som nämnden
bestämmer. Om det av särskild anledning är skäligt, får nämnden dock
bestämma att beslutet skall avse också förfluten tid.

Hyresregleringslagen innehåller vidare i 7—8 a §§ bestämmelser om besittningsskydd.
Huvudprincipen (7 §) är att om hyresvärd uppsagt hyresavtal
utan att hyresrätten är förverkad hyresnämnden äger på framställning av
hyresgästen förklara uppsägningen ogiltig, om den strider mot god sed i
hyresförhållanden eller i annat fall är obillig. Från och med den 1 januari
1969 gäller besittningsskyddet enligt lagen endast lokaler.

Fr. o. m. den 1 januari 1969 gäller hyresregleringslagen inte lägenhet som
utgör del av upplåtarens egen bostad (prop. 1968:91, 3LU 50, rskr. 286).
Inackorderingsrummen är således numera undantagna från hyresregleringen.

Hyresregleringslagen gäller till och med den 31 december 1971. En successiv
regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringen har dock
skett, senast genom statsmakternas beslut år 1968 rörande bl. a. nyproduktionen.
Hyresregleringen gäller nu framför allt det äldre bostadsbeståndet
i enskild ägo i de större tätorterna.

Den nya hy re slagen, som trätt i kraft den 1 januari 1969, vilar på principen
om avtalsfrihet för parterna. Detta innebär att regleringen av hyrorna
upphör och att hyran i första hand bestäms genom avtal mellan parterna.
Hyresgästen skall emellertid, när det gäller en bostadslägenhet, kunna påkalla
myndighets prövning av hyrans skälighet. Hyra som vid sådan prövning
befinns vara oskälig skall sättas ned till skäligt belopp. Prövning av
detta slag skall alltid kunna ske när hyresvärden som villkor för förlängning
av hyresförhållande fordrar högre hyra. Denna spärr mot oskälig hyra bör
främst betraktas som ett medel att säkerställa det besittningsskydd som enligt
förslaget skall tillkomma hyresgästen. Detta skydd skall inte kunna sättas
ur spel genom obilliga hyreskrav. På orter med en mera utpräglad bristsituation
på bostadsmarknaden skall dessutom prövning kunna ske också
av s. k. förstagångshyra, dvs. i allmänhet hyra som bestäms första gången
som ett avtal sluts mellan två parter angående viss bostadslägenhet. Syftet
med denna prövningsmöjlighet är att förhindra en av bristsituationen föranledd
stegring av hyresnivån.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

3

Prövningen av hyrans skälighet skall gå till så att den aktuella hyran
jämförs med hyran för lägenheter, som med hänsyn till bruksvärdet kan
anses likvärdiga från konsumentsynpunkt. Man skall därvid beakta sådana
omständigheter som lägenhetens storlek, läge, utrustning, underhåll, yttre
miljö och övriga omständigheter som kan påverka bruksvärdet. Om den
prövade hyran visar sig vara väsentligt högre än jämförelsehyran, skall den
sättas ned till skäligt belopp.

Prövning av hyrans skälighet kan enligt lagen ske endast i sådana fall då
hyresgästen har rätt till förlängning av hyresavtalet, dvs. åtnjuter besittningsskydd.
Sådant skydd föreligger om ej någon viss i lagen angiven situation
är för handen. Undantagen avser bl. a. dels att hyresförhållandet upphör
innan det varat längre än nio månader i följd, dels att fråga är om upplåtelse
av bostadslägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad (45 §
första stycket p. 1 och 2). Det kan anmärkas att hyresgäst som hyr fristående
möblerad lägenhet däremot åtnjuter besittningsskydd.

Under förarbetena till det nämnda undantagsstadgandet beträffande del
av upplåtarens bostad anförde hyreslagskommittén bl. a. (SOU 1961:47 s.
81) att vissa kategorier av bostadsupplåtelser kännetecknas av att en nära
personlig kontakt etableras mellan upplåtare och hyresgäst. Framför allt
gäller detta när upplåtelsen avser del av upplåtarens bostad. Hänsynen till
upplåtarens personliga förhållanden måste anses påkalla att sådana upplåtelser
lämnas utanför optionsreglernas tillämpningsområde. Det är härvid
likgiltigt, om upplåtaren innehar bostaden med äganderätt, bostadsrätt eller
hyresrätt eller om den uthyrda delen av bostaden upplåtits i möblerat eller
omöblerat skick.

Hyreslagstiftningssakkunniga anförde bl. a. att ifrågavarande slag av bostadsupplåtelser
enligt de sakkunnigas mening var minst lämpad som underlag
för en rätt till förlängning av hyresavtalet mot upplåtarens vilja (SOU
1966: 14 s. 121).

Det föreslagna undantaget sattes inte i fråga av någon vid remissbehandlingen
av de båda nämnda betänkandena.

Förslag till ny hyreslagstiftning, grundat framför allt på hyreslagstiftningssakkunnigas
nämnda betänkande, förelädes riksdagen genom proposition
1967: 141. I denna föreslogs även att hyresregleringen skulle avvecklas
vid utgången av år 1968.

Det nyss berörda undantaget från besittningsskyddsreglerna beträffande
upplåtelse av bostadslägenhet, som utgör del av upplåtarens lägenhet, föranledde
i propositionen inte något uttalande från föredragande departementschefens
sida, som är av intresse i detta sammanhang (prop. s. 87 f.).

Propositionen återkallades sedermera (skrivelse 1967:174).

I den förut nämnda propositionen 1968: 91 framlades på nytt förslag till
hyreslag. Förslaget var med något undantag likalydande med det som förelädes
riksdagen år 1967. I propositionen föreslogs vidare att giltighetstiden

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

för hyresregleringslagen skulle förlängas till utgången av år 1971 och att
lagen skulle ändras i vissa hänseenden.

Ändringarna innebar bl. a. att hyresregleringslagens bestämmelser om
besittningsskydd upphävdes beträffande bostadsupplåtelser (hyreslagens bestämmelser
blev i stället generellt tillämpliga) och att från hyresregleringen
undantogs lägenhet, som utgör del av upplåtarens egen bostad. Förslaget till
ändringar i hyresregleringslagen byggde inte på någon särskild utredning,
över vilken berörda myndigheter och organisationer fått tillfälle att yttra sig.

I propositionen anförde föredragande departementschefen bl. a. (prop. s.
66 ff.), att det var en fördel om hyreslagens besittningsskyddsbestämmelser
vann tillämpning även i fråga om bostadsupplåtelser som omfattades av
hyresregleringen. Besittningsskyddet för bostadshyresgäst enligt förslaget till
hyreslag ansågs åtminstone beträffande orter med mera påtaglig bostadsbrist
likvärdigt med hyresregleringslagens besittningsskydd. 1 vissa avseenden var
det t. o. m. överlägset. Detta gällde särskilt bostadsupplåtelser i anslutning
till bostadsanställning. Fn övergång till hyreslagens regler fick emellertid
till följd att besittningsskydd inte kom att gälla för lägenhet som utgör del
av upplåtarens egen bostad. I sin tur förde detta med sig att hyresregleringen
inte kunde behållas för sådan lägenhet. Eftersom det redan i princip rådde
avtalsfrihet för dylika hyresobjekt kunde en sådan ordning godtas.

Riksdagen antog lagförslagen.

Vid riksdagsbehandlingen av hyreslagstiftningen väcktes motioner såväl
år 1967 (II: 1083) som år 1968 (II: 1148) med hemställan att skälighetsprövningen
av hyressättningen skulle gälla även för inackorderingsrum och
möblerade lägenheter samt del av lägenhet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande vid 1968 års riksdag (3LU 1968: 50)
anförde tredje lagutskottet följande.

Enligt propositionsförslaget omfattar besittningsskyddet inte lägenheter
som utgör de! av upplåtarens bostad, dvs. bl. a. inackorderingsrum. Hänsyn
till upplåtarens personliga förhållanden anses nämligen påkalla att sådana
upplåtelser lämnas utanför optionsreglernas tillämpningsområde. Undantagets
berättigande har inte ifrågasatts från något håll, och bedömningen
måste ske med utgångspunkt från att det skall bestå. Hyresspärren enligt
propositionsförslaget har till huvudsaklig uppgift att utgöra ett komplement
till besittningsskyddet; detta skall inte kunna sättas ur spel genom obilliga
hyreskrav. Om hyresreglering i egentlig mening är däremot inte fråga. Med
hänsyn till det samband som råder mellan besittningsskyddet och hyresspärren
är det inte möjligt att införa en skälighetsprövning av det slag som
motionärerna ifrågasatt utan att rubba grunderna för förslaget. Det må f. ö.
anmärkas att enligt vad förut nämnts denna lägenhetskategori i propositionen
föreslagits undantagen från hyresregleringen utan att detta väckt
gensaga. Till sist bör här erinras om att fristående möblerade lägenheter
omfattas av besittningsskyddsreglerna och således också av bestämmelserna
om villkoren för den fortsatta förhyrningen och om prövning av förstagångshyra.
Motionärernas önskemål härvidlag är således redan tillgodosett.
Motionen II: 1148 bör med hänsyn till vad nu sagts inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1969 5

Motionen

I motionen anförs bl. a. att de inneboende knappast företräds av någon
intresseorganisation och att denna kategori i stor utsträckning saknar möjligheter
att komma till tals. Det torde dock inte, säger motionärerna, vara
någon obekant att det existerar en rad problem i samband med boendeformen
i fråga. Det har bl. a. genom press och andra media under senare år
kunnat konstateras att allt fler hyresvärdar bedriver en yrkesmässig uthyrningsverksamhet
som i många fall tenderar att få en karaktär av uppskörtning
gentemot utpräglat betalningssvaga hyresgäster. Hyressättningen visar
sig i många fall obillig. Detta är i särskilt hög grad fallet i orter med betydande
bostadsbrist som t. ex. i storstadsområdena. Ofta hänvisas ungdomar
och ensamstående, heter det i motionen, till att hyra i andra hand. Genom
pågående urbanisering flyttar ungdomar till större tätorter och städer. De
studerande, vilkas antal ökar mycket kraftigt, är beroende av bosättning i
utbildningsorterna. Dessa orter är samtidigt de större inflyttningscentra.
Ensamstående föräldrar tvingas också att hyra möblerade rum, och detta
gäller i synnerhet yngre ensamma mödrar. Den part som i skilsmässofall
blir frånhänd hyresrätten har ofta svårt att få lägenhet och blir i stället
hyresgäst i andra hand. Den nyinflyttade utländska arbetskraften får ofta
vidkännas mycket undermåliga boendeförhållanden med obillig hyressättning.
Det finns enligt motionärernas mening starka skäl som talar för att
även hyresgäster i inackorderingsrum bör kunna få skäligheten av hyran
prövad. Det bör därför närmare undersökas huruvida denna bostadskategori
kan gå in under samma skälighetsprövning som gäller på den övriga hyresmarknaden
eller genom andra lösningar erhålla skydd emot obilliga hyreskrav.

1956 års riksdag m. m.

Statsmakterna beslöt år 1956 att en successiv regional och kategorimässig
avveckling av hyresregleringen skulle påbörjas den 1 juli 1956 (prop. 1956:
168, 3LU 28, rskr. 382). Som förberedelse härtill antogs lagen den 7 december
1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal, den s. k.
besittningsskyddslagen. Lagen, som var att anse som ett provisorium i avbidan
på omarbetning av hyreslagen, gäller fr. o. in. den 1 januari 1969
endast övergångsvis. Enligt lagen ägde hyresgäst i princip rätt till nytt hyresavtal,
när hyrestiden till följd av uppsägning eller annan orsak gick ut.
Besittningsskyddet kompletterades med bestämmelser som hindrade att det
sattes ur spel genom oskäliga hyreskrav. Från besittningsskyddet undantogs
bl. a. lägenhet, som upplåtits till bostad i möblerat skick och upplåtelse från
hyresgästs sida av del i förhyrd bostadslägenhet. Lagen har tillämpats på
orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke
gällt.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

6

I anslutning till beslutet om successiv avveckling av hyresregleringen
diskuterades även frågan huruvida regleringen borde omfatta möblerade
enkelrum. Härom må nämnas följande.

Hyresregleringskommittén föreslog i betänkandet SOU 1955:35 att den
kategorimässiga avvecklingen skulle omfatta även möblerade enkelrum.
Kommittén anförde härvid följande.

Det torde vara klart, att hyresregleringen medfört en minskad benägenhet
att hyra ut möblerade rum dels på grund av risken för uthyraren att ej
kunna bli av med en olämplig hyresgäst, dels såsom en följd av den relativa

hyressänkningen.---En förbättring av uthyrningsviljan i förevarande

hänseende synes vara önskvärd under alla förhållanden. Om utbudet av
möblerade rum ökades, skulle enpersonshushållens konkurrens om de minsta
bostadslägenheterna uppenbarligen minska.

Givetvis föreligger viss risk för att en avveckling av regleringen beträffande
möblerade rum i en bristsituation kan verka hårt mot de ensamstående.
A andra sidan är det icke uteslutet, att upphävande av hyreskontrollen och
än mera uppsägningsskyddet kan föranleda ökat utbud av dessa hyresobjekt.
Härigenom skulle olägenheterna av regleringens upphävande mildras.

Kontrollen över nu ifrågavarande hyresförhållanden torde numera fungera
på sådant sätt, att uthyrarna i regel få ut en hyra, som de finna tillräcklig.
Det torde för närvarande vara så, att frågan om skäligheten av hyran
för ett möblerat rum i flertalet fall dragés under hyresnämnds prövning endast
om hyresgästen blir uppsagd. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om
hyreskontrollen över de möblerade rummen numera har lika stor betydelse
som tidigare.

Förslaget att upphäva hyresregleringen för möblerade enkelrum mötte
vid remissbehandlingen kritik från åtskilliga håll.

Departementschefen anförde (prop. s. 41) att reglerna om besittningsskydd
icke lämpligen kunde göras tillämpliga på de möblerade enkelrummen. En
avveckling av hyresregleringen skulle därför ställa stora grupper av hyresgäster,
ofta personer med små inkomster, utan varje skydd mot hyreshöjningar
och obefogade uppsägningar. I dåvarande läge på hyresmarknaden
ansåg sig departementschefen icke kunna tillstyrka, att hyresregleringen
generellt upphävdes beträffande de möblerade enkelrummen.

Vid riksdagsbehandlingen yrkades i motioner (I: 458 och II: 596 samt
II: 733) att möblerade enkelrum skulle undantas från hyresregleringen.

Tredje lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (3LU
1956: 28) följande.

Här föreligger den kategori, beträffande vilken olägenheterna av en avveckling
synes minst framträdande men i fråga om vilken även verkningarna
av hyresregleringens bibehållande ter sig minst oförmånliga. Tillgång och
efterfrågan torde redan nu i stort sett bestämma hyrornas höjd, och någon
större ökning av tillgången skulle väl knappast bli följden av att hyresregleringen
släpptes. Eftersom målet är en avveckling av regleringen så snabbt
detta utan alltför stora sociala vådor låter sig göra, synes det starkt motiverat
med en snar avveckling beträffande möblerade enkelrum. Vad som emellertid
orsakar någon tvekan är att hyreskontrollen kan beräknas ha en viss all -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

7

mänt återhållande effekt på hyressättningen å uthyrningsrum i storstäderna
samt måhända också i universitetsstäderna, där tillgången på dylika rum
fortfarande lär vara knapp. Då reglerna om besittningsskydd föreslås icke
komma att gälla rum som upplåtes i möblerat skick och hyresgästerna i
sådana rum utan hyresregleringens skydd därför även skulle vara oskyddade
mot obefogade uppsägningar, finner utskottet det vara lämpligt att avvakta,
huruvida genom en kombinerad regional och kategorimässig avveckling
fortsatt skydd möjligen kan beredas hyresgästerna på de orter, där skydd
alltjämt må anses behövligt. Vid fortsatta överväganden om en kategorimässig
avveckling anser utskottet de möblerade enkelrummen höra till den
typ av lokaler som främst bör komma i åtanke.

Statsmakternas beslut innebar att hyresregleringslagen tills vidare skulle
omfatta även de möblerade enkelrummen. En successiv regional avveckling
påbörjades emellertid, varigenom allt större områden enligt Kungl. Maj ds
beslut helt eller delvis undantogs från lagens tillämpning. Under senare tid
gällde hyresregleringen för möblerad lägenhet, utgörande del av uthyrarens
bostad, i åtta större städer (SOU 1966:14 s. 67). Det sista steget i denna
utveckling togs genom statsmakternas beslut år 1968, innebärande att upplåtelse
av lägenhet som utgör del av upplåtarens bostad, helt undantogs från
hyresregleringslagen.

Ungdomsbostadsutredningen

Ungdomsbostadsutredningen har tillkallats enligt Kungl. Maj ds bemyndigande
den 15 augusti 1968 för utredning rörande bostäder för ungdom
(1969 års riksdagsberättelse In: 23).

Utredningen skall företrädesvis syssla med frågor som rör det framtida
behovet av ungdomsbostäder och de åtgärder som kan vidtas från samhällets
sida för att tillgodose detta behov. I direktiven nämns bl. a. att utredningen
bör ange de huvudkrav som bör uppfyllas när det gäller ungdomsbostädernas
lokalisering, utformning och utrustning. Vidare skall övervägas
vilka former av huvudmannaskap som är lämpliga när det gäller byggnadsskedet
och bostädernas förvaltning. Även behovet av ändring i nuvarande
låneregler skall prövas.

I direktiven framliålles att utredningsuppdraget huvudsakligen gäller frågor
rörande nyproduktion eller upprustningsåtgärder för att få fram bostäder
som är lämpliga för ungdom. Utredningen är emellertid oförhindrad att
ta upp spörsmål av annan art som kan ha samband med ungdomens bostadsförsörjning,
t. ex. frågan om villkor för upplåtelse av bostad och om ungdomarnas
tidigare utflyttning ur föräldrahemmet bör och kan dämpas genom
förbättrad planering av familjebostäderna.

Enligt vad utskottet erfarit ser utredningen som sin främsta uppgift att
söka få till stånd goda alternativ till inackorderingsrummen. Sådana spörsmål
som aktualiserats genom motionerna anser utredningen falla utanför
uppdraget.

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

Vissa uppgifter angående inneboende ungdomars hyresförhållanden

Stockholms stads statistiska kontor har på uppdrag av stadens fastighetsnämnd
utfört en i maj 1968 färdigställd utredning angående bostadssituationen
för den inneboende ungdomen år 1966.

Utredningen grundar sig på ett slumpmässigt urval av inneboende i åldern
16—29 år. Någon tillförlitlig uppskattning av totalantalet inneboende ungdomar
i Stockholm har inte kunnat verkställas. En sådan har inte heller
ingått i undersökningsprogrammet. Antalet anses dock inte understiga
13 000 å 14 000. Som jämförelse kan nämnas att 15 700 ej gifta ungdomar
år 1965 hade egen lägenhet. Drygt 84 000 var bosatta i föräldrahemmet.

Vid undersökningen har inskaffats uppgifter bl. a. angående de inneboendes
hyror. I utredningen framhålls att en rad omständigheter kan vara
av större eller mindre betydelse för vad en inneboende får betala i hyra.
Här kan nämnas lägenhetens beskaffenhet och hyra med hänsyn till ålder,
standard och läge, hyresrummets beskaffenhet och där rådande omständigheter
(eget eller delat rum, möblering, storlek och läge i lägenheten m. in.),
möjligheter att utnyttja andra utrymmen (badrum, kök in. in.) samt serviceförmåner
som telefon, städning, linne, kost m. m. De uppgivna månadshyrorna
visar följande fördelning i procent.

Hyra per månad, kr.

Samtliga

inneboende

Därav ens

Med eget
rum

amstående

Delar rum
med en
person

125 eller mindre ....................

13

10

26

150 ................................

21

21

31

175 ................................

19

23

15

200 ................................

22

24

22

225 ................................

8

10

)

250 ................................

8

8

f 6

275 eller mer ......................

5

4

1

Uppgift saknas......................

4

0

Summa procent.....................

100

100

100

Antal i urvalet ......................

599

424

103

Medelhyra..........................

185

185

160

Medianhyra ........................

170

180

150

Resultatet kommenteras i utredningen på följande sätt.

Hyrorna karakteriseras allmänt sett av en betydande variation. Bortsett
från några fall, där den inneboende hade fri bostad som anställningsförmån,
låg hyrorna mellan 50 och 300 kronor per månad. Dessutom fanns i materialet
12 fall (2 %>) med hyror överstigande 300 kronor per månad. En
genomgång av dessa fall har antytt förekomsten av speciella omständigheter,
som åtminstone till en del kan förklara de relativt höga beloppen. I 8 av de
12 fallen avsåg hyran två rum, del i två rum eller ett belopp gemensamt för
två personer, företrädesvis makar, varav ett gift par med kost. I ytterligare
två fall gällde det en person med eget rum i modern lägenhet, där hyran

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

9

inkluderade kost. I återstående två fall, 325 resp. 450 kronor per månad,
synes beloppen ha varit extremt höga mot bakgrund av materialet i sin helhet.

Gruppen ensamstående med eget rum var heterogen med hänsyn till de
olika faktorer som kan tänkas påverka hyrans storlek. Hyresbeloppens
stora variationer skulle kunna ha sin grund häri. För att få en uppfattning
härom undersöktes hyrorna särskilt beträffande en idvald, relativt enhetlig
grupp inneboende. Hyrorna uppvisade emellertid fortfarande en betydande
variation med huvuddelen av beloppen koncentrerade till intervallet 150—
250 kronor. Den utvalda gruppens medelhyra var liksom tidigare för samtliga
185 kronor.

Utskottet

Den nya hyreslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1909, vilar på principen
om avtalsfrihet för parterna. Hyran bestäms således i första hand
genom avtal mellan parterna. Bostadshyresgäst kan emellertid påkalla myndighets
prövning av hyrans skälighet. Så kan alltid ske när hyresvärden som
villkor för förlängning av hyresförhållandet fordrar högre hyra. På orter
med mera utpräglad bostadsbrist kan prövning dessutom ske av s. k. förstagångshyra,
dvs. i allmänhet hyra som bestäms första gången ett avtal sluts
mellau två parter angående viss bostadslägenhet.

Rätten att få hyrans skälighet prövad är begränsad till sådana fall då
hyresgästen har rätt till förlängning av hyresavtalet, dvs. åtnjuter besittningsskydd.
Bland undantagen från reglerna om besittningsskydd har upptagits
bl. a. det fall att fråga är om upplåtelse av lägenhet som utgör del av
upplåtarens egen bostad.

Fr. o. m. den 1 januari 1969 har också från hyresregleringslagens tillämpning
undantagits upplåtelse av lägenhet som nyss sagts.

I motionerna anförs att de nämnda undantagen fått till följd att de inneboende
nu helt saknar skydd mot obilliga hyreskrav. Sådana krav förekommer
enligt motionärernas mening i många fall. De anser därför att det
bör undersökas om hyreslagens spärregler kan tillämpas även beträffande
denna kategori av boende eller om den på andra vägar kan beredas skydd
mot oskäliga hyreskrav. Motionärerna föreslår att ungdomsbostadsutredningen
får i uppdrag att utreda frågan om skälighetsprövning av hyressättning
för inackorderingsrum och del i lägenhet.

Vid den tidigare diskussionen av denna fråga har man — under hänvisning
till den nära personliga kontakt som uppstår mellan hyresgäst och
upplåtare och hänsynen till den senares personliga förhållanden — utgått
från att hyreslagens regler om besittningsskydd inte lämpligen kan göras
tillämpliga beträffande inackorderingsrummen. Mellan besittningsskyddet
och hyresspärren råder det sambandet att den senare har till huvudsaklig
uppgift att utgöra ett komplement till besittningsskyddet på så sätt att detta
inte skall kunna sättas ur spel genom obilliga hyreskrav. Besittningsskyddet

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

för med sig att en norm måste uppställas för hyressättningen. Omvänt gäller
att eu hyresspärr som inte är förenad med skydd mot obefogade uppsägningar
har vissa svagheter. Med hänsyn till det samband som sålunda råder
mellan besittningsskydd och hyresspärr möter svårigheter att få till stånd
ett effektivt och samtidigt lämpligt skydd mot obilliga hyreskrav av det slag
som motionärerna åsyftar. Otvivelaktigt förekommer emellertid missförhållanden
i form av uppskörtningar in. m. på marknaden för inackorderingsrum.
Enligt utskottets mening är det önskvärt att man på lämpliga vägar
söker komma till rätta med dessa problem.

Enligt Kungl. Maj ds bemyndigande har under hösten 1968 sakkunniga
tillkallats för att utreda frågan om bostäder för ungdom, ungdomsbostadsutredningen.
Utredningen har som sin främsta uppgift att söka få till stånd
goda alternativ till inackorderingsrummen men är oförhindrad att ta upp
spörsmål av annan art som har samband med ungdomens bostadsförsörjning.
Då den nu aktuella frågan rörande hyressättningen för inackorderingsrum
m. m. till stor del är ett ungdomsproblem föreslår utskottet att den anförtros
åt ungdomsbostadsutredningen.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen II: 166 i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller att motionen jämte detta utlåtande
överlämnas till ungdomsbostadsutredningen.

Stockholm den 18 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)*,
fru Landberg (s) och herr Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström (s),
fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)*, Wachtmeister (m),
Olsson i Timrå (s) och Sellgren (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB 1969