Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om socialförsäkringsskyddet
för företagare och fria yrkesutövare.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 766 av herr Kristiansson, Axel, m. fl., och II: 865 av herr Andersson i
Knäred m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag
rörande ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare och
fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter i enlighet
med vad i motionen anförts».

Motionärerna kritiserar det förhållandet att företagare och fria yrkesutövare
ställs inför valet att inom den allmänna försäkringens ram antingen
tillhöra såväl försäkringen för tilläggssjukpenning som tilläggspensionsförsäkringen
eller stå utanför båda försäkringsformerna. I motionerna
framhålles vidare att en företagare kan ha behov av att göra en klar distinktion
mellan riskskydd och åldersskydd. Genom investeringar kan en företagare
skapa reserver som ur trygghetssynpunkt fyller samma funktion
som tilläggspensioneringen. Hans behov och möjligheter att tillhöra denna
försäkring kan därför vara begränsade, samtidigt som det kan vara angeläget
för honom att få ett riskskydd av den typ tilläggssjukpenningförsäkringen
erbjuder. Motionärerna vill också att man skall överväga om det går
att ge företagare och fria yrkesutövare ökade valmöjligheter inom tilläggspensioneringens
ram.

Gällande bestämmelser

Sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen — d. v. s. folk- och
tilläggspensioneringen — är samordnade enligt principen att det inte bör
uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet eller dubbelersättning.
Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är därför ej begränsad till visst
antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension
från den allmänna försäkringen. I princip utgår alltså ej sjukpenning
och pension samtidigt. Det har föreskrivits att allmän försäkringskassa
kan tillerkänna en försäkrad, som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 6

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

sjukhusvård, förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan
därom.

En försäkrad kan anmäla individuellt undantagande från försäkringen
för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst för den försäkrade för tid efter ingången av året näst efter
det då anmälan gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.
Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med
verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan
undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om
undantagande får sedan inte ånyo göra dylik anmälan.

Undantagande från försäkringen för tilläggspension får betydelse även
för sjukförsäkringen. Den försäkrade skall nämligen för tid då sådant undantagande
äger giltighet vara undantagen även från sjukförsäkringen vad
gäller viss del av tilläggssjukpenningen. Den försäkrades sjukpenningklass
skall nämligen bestämmas med bortseende från hans inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning.

Inom sjukförsäkringen finns en viss valfrihet för företagare och andra,
som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. I fråga om tilläggssjukpenning
som svarar mot sådan inkomst kan den försäkrade välja karenstid
om 3,33 eller 93 dagar. Någon möjlighet att välja pensionsnivå inom
tilläggspensioneringen finns inte, frånsett rätten att med reducerat belopp
ta ut pensionen tillsammans med folkpensionen från 63 års ålder.

Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade, arbetsgivaravgifter
och statsbidrag. Den försäkrades egen avgift avseende sjukpenningen
beror till sin storlek på sjukpenningsklassen, karenstidens längd
och huruvida sjukpenningen svarar mot inkomst av anställning eller annat
förvärvsarbete. Utgifterna för tilläggssjukpenning i vad avser annat förvärvsarbete
än anställning bestrides helt med de försäkrades egna avgifter.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den
allmänna pensionsfonden. Procentsatsen för avgiftsuttaget är för år 1968
nio och för 1969 nio och en halv procent. Avgift för inkomst av anställning
erlägges av arbetsgivarna. Avgift för inkomst av annat förvärvsarbete (tillläggspensionsavgift)
erlägges av den försäkrade själv och beräknas på den
pensionsgrundande inkomsten i den mån denna härrör från sådant arbete.

Frågans tidigare behandling

Sammankopplingen mellan sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen
tillkom år 1962 med lagen om allmän försäkring. Vid riksdagsbehandlingen
av lagförslaget väcktes motioner av i princip samma innebörd
som de förevarande. Motionsförslagen har därefter återkommit årligen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

3

Vid samtliga tillfällen har de avvisats av riksdagen (2LU 1963: 44, 1964: 22,
1965:9, 1966: 4, 1967: 9 och 1968: 3). Beträffande den fullständiga historiken
hänvisas till dessa utlåtanden. Här skall endast redovisas vad riksdagen
anförde år 1962 (2LU 1962: 27). Riksdagen har alltsedan dess hänvisat till
sitt ställningstagande vid detta tillfälle.

Enligt utskottets mening är en valfrihet att tillhöra endast endera tillläggssjukpenningförsäkringen
eller tilläggspensioneringen icke förenlig
med den föreslagna samordningen. De som uttalar sig för en valfrihet att
tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen synes
utgå från den nuvarande sjukpenningförsäkringen. Såsom torde framgå
av det ovan anförda, skiljer sig emellertid sjukpenningförsäkringen enligt
propositionens förslag från den nuvarande bl. a. så till vida, att den i
princip inte är avsedd att ge skydd vid invaliditet till följd av sjukdom. En
valfrihet av nämnda slag skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk
försäkring för tilläggssjukpenning, en för företagare, som står
utanför tilläggspensioneringen, och en för övriga försäkrade. Om däremot
rätten att tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen
skulle avse en sjukpenningförsäkring av den typ som innefattas
i propositionen, skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen
mellan sjukdom och invaliditet. Detta synes utskottet inte möjligt. Av samma
skäl är det omöjligt att medge tillhörighet enbart till tilläggspensioneringen.
Såsom framgår av vad departementschefen anfört, skulle en fristående
tilläggspensionering eller en fristående sjukpenningförsäkring, som
bygger på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet, ge upphov till
tryck på de pensionsbeviljande organen att bevilja pension i fall, då detta
eljest inte skulle ha skett, respektive att dröja därmed längre än som normalt
skulle ha varit fallet.

Såsom skäl för motionsyrkandena har anförts att det bland företagarna
föreligger behov av valfrihet i förevarande hänseenden. Om därmed avses att
en företagare skulle ha behov av tilläggssjukpenningförsäkring men ej av
tilläggspensionering, är argumentet knappast bärande. Sjukpenningförsäkringen
är nämligen i huvudsak avsedd som ett skydd mot inkomstbortfall
vid kortvarig sjukdom samt vid sådan långvarig sjukdom som inte leder till
invaliditet. Däremot lämnar den ej skydd rid invaliditet eller rid försörjarens
bortgång. För utskottet ter det sig naturligt att förutsätta, att den
som anser sig själv kunna svara för långtidsskydd och familjeskydd också
bör kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. I vart fall är det enligt utskottets
mening inte särskilt angeläget att det allmänna erbjuder ett försäkringsalternativ
med enbart korttidsskydd. Däremot har utskottet förståelse
för att en företagare bedömer sig vara i behov av långtids- och familj
eskydd men anser sig kunna avstå från korttidsskyddet. För dessa fall
innebär emellertid propositionens förslag om en förlängning av karenstiden
upp till 93 dagar ett godtagbart alternativ till motionsyrkandena om rätt
för företagare att deltaga enbart i tilläggspensioneringen. Det har också i
motionerna anförts, att många företagare saknar ekonomiska möjligheter
att tillhöra både tilläggssjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.
Detta argument saknar enligt utskottets mening bärkraft, såvitt därmed
åsyftas den som anser sig kunna bära allenast avgifterna för tilläggspensioneringen.
Avgifterna för tilläggssjukpenningför säkringen kommer nämligen
för den som väljer den längsta karenstiden att uppgå till förhållandevis
blygsamma belopp.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

Utskottet behandlade vidare motionsyrkanden om valfrihet inom tilläggspensioneringen
så till vida, att en företagare skulle äga tillhöra denna försäkring
endast i fråga om vissa delar av dess skydd, nämligen förtids- och
efterlevandeskyddet. Beträffande dessa motioner anfördes följande.

Utskottet är medvetet om att många företagare inte har samma behov av
åldersskydd som övriga försäkrade och att i fråga om tilläggspensioneringen
en anslutning enbart till förtids- och familjepensioneringen skulle innebära
en lämplig lösning av deras individuella trygghetsproblem. En sådan
anordning skulle dessutom ha den fördelen att den inte rubbade samordningen
mellan tilläggssjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.
Såsom departementschefen framhållit bryter emellertid en valfrihet av detta
slag mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen.
Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största sannolikhet
göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen
komplicerade. Utskottet kan följaktligen inte biträda förevarande motionsyrkanden.

Dessutom behandlade utskottet motioner, i vilka det begärdes valfrihet
mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen. I denna del uttalade
utskottet.

Det är enligt utskottets mening icke möjligt att inom en obligatorisk,
hela folket omfattande försäkring, som bygger på fördelningsprincipen,
tillgodose individuella önskemål om försäkringens utformning utan att den
enkelhet som är en av systemets stora fördelar går förlorad. Utskottet avstyrker
därför förevarande motionsyrkanden.

Utskottet

Företagare och fria yrkesutövare omfattas i princip av den allmänna försäkringen.
Försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
kan emellertid anmäla undantagande från försäkringen för tilläggspension,
såvitt avser nämnda inkomst. Sådant undantagande får betydelse
även för sjukförsäkringen. Den som är undantagen från tilläggspensioneringen
får nämligen inte vara försäkrad för tilläggssjukpenning, i den mån
denna grundas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Utträde
från försäkringarna för tilläggspension och för tilläggssjukpenning kan således
ske endast med avseende på båda försäkringarna i förening.

I förevarande motioner kritiseras sammankopplingen mellan tilläggspensioneringen
och tilläggssjukpenningen för företagare och fria yrkesutövare.
Motionärerna begär att förslag till lagändring skall framläggas så att företagare
och fria yrkesutövare får möjlighet att tillhöra försäkringen för tillläggssjukpenning
enbart. Motionärerna vill dessutom att dessa kategorier
skall få ökade valmöjligheter inom tilläggspensioneringens ram.

De i motionerna upptagna problemen aktualiserades första gången år
1962 i samband med behandlingen av lagen om allmän försäkring. Frågan

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

5

har därefter återkommit varje år genom motioner. Riksdagen har vid samtliga
tillfällen avslagit motionerna.

Vid frågans behandling år 1962 anförde andra lagutskottet att en valfrihet
att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tillläggspensioneringen
icke var förenlig med den samordning mellan sjukförsäkringen
och pensioneringen som avsågs med lagen om allmän försäkring.
En valfrihet att tillhöra sjukpenningförsäkringen men inte tilläggspensioneringen
skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk försäkring
för tilläggssjukpenning, en för företagare, som stod utanför tilläggspensioneringen,
och en för övriga försäkrade. Om däremot rätten att tillhöra försäkringen
för tilläggssjukpenning men ej tilläggspensioneringen skulle avse
en sjukpenningförsäkring av den typ, som innefattades i förslaget till lag
om allmän försäkring, skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen
mellan sjukdom och invaliditet. Detta syntes utskottet inte möjligt.
Utskottet framhöll därjämte, att en fristående sjukpenningförsäkring, som
byggde på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet, skulle ge upphov
till tryck på de pensionsbeviljande organen att dröja med att bevilja
pension längre än som normalt skulle ha varit fallet. Dessutom påpekade
utskottet, att den som ansåg sig själv kunna svara för långtidsskydd också
borde kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. Beträffande ökade valmöjligheter
vid anslutning till tilläggspensioneringen uttalade utskottet, att
rätt till anslutning till enbart förtids- och efterlevandeskyddet skulle innebära
en lämplig lösning av företagarnas individuella trygghetsproblem. En
valfrihet av detta slag skuile emellertid bryta mot den grundläggande konstruktionen
inom tilläggspensioneringen. Att bygga in en sådan valfrihet i
systemet skulle därför med största sannolikhet göra detta ohanterligt. I vart
fall skulle reglerna bli synnerligen komplicerade. Beträffande valfrihet mellan
olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen framhöll utskottet, att
det inte var möjligt att inom en obligatorisk, hela folket omfattande försäkring,
som byggde på fördelningsprincipen, tillgodose individuella önskemål
utan att den enkelhet som var en av systemets stora fördelar gick förlorad.

Utskottet anser att de skäl som år 1962 anfördes mot de framställda förslagen
och som riksdagen varje år sedan dess vidhållit alltjämt är bärande.
Motionerna bör således avslås.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 766 och II: 865 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1969

På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från. första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Lars Larsson (s), Hubinette (m), Eric Carlsson (ep), Wanhainen (s),
Österdahl (fp) och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Gustavsson i Alvesta
(ep), Jönsson i Ingemar sgården (fp), Fredriksson (s), fru Skantz (s), herr
Ringaby (m), fru Håvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Österdahl (fp),
Gustavsson i Alvesta (ep) och Jönsson i Ingemar sgården (fp), vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som på s. 5 börjar med »Vid
frågans» och slutar med »således avslås» bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Vid tidigare riksdagsbehandling har följande skäl anförts till stöd för
motionärernas ståndpunkt. De önskemål och behov, som från företagarnas
sida gör sig gällande i fråga om den allmänna försäkringen, är nära förknippade
med företagandets natur. Ett stort antal företagare har sålunda under
sin aktiva förvärvstid omfattande utgifter för investeringar och amorteringar,
vilka måste bestridas med löpande inkomster. Till följd härav minskas
dessa företagares ekonomiska möjligheter att ansluta sig till försäkringarna
i deras helhet. Samtidigt kan företagarnas behov av ålderspension
vara mindre än de anställdas, då det i rörelsen nedlagda kapitalet i viss mån
ger företagarna trygghet på ålderns dagar. Den ordning som råder beträffande
företagarnas anslutning till den allmänna försäkringen kan inte anses
helt tillfredsställande. Försäkringssystemet är avsett för alla medborgare.
Utformningen medför emellertid att vissa grupper i samhället ställs inför
valet att antingen anta en anslutningsform, som inte svarar mot deras verkliga
behov, eller avstå från viktiga delar av systemet. Även ur samhällets
synpunkt är det angeläget att detta förhållande rättas till.

Det har tidigare invänts att det system som föreslås i motionerna skulle
bli svåradministerat. Utskottet anser emellertid att de invändningar om
samordning och administration, som kan göras, inte bör tillmätas avgörande
vikt. Utskottet ansluter sig i stället till de skäl som vid tidigare riksdagsbehandlingar
—- senast redovisade i utskottets utlåtande 1968: 3 — anförts
för bifall till motionsförslaget. Enligt utskottets mening bör sålunda företagare
och fria yrkesutövare få möjlighet att ansluta sig till försäkringen för
tilläggssjukpenning utan att samtidigt behöva tillhöra tilläggspensioneringen.
Även inom tilläggspensioneringens ram bör viss valfrihet för företagare

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969 7

genomföras. Företagare bör få möjlighet att begränsa sin anslutning till
pensioneringen till att omfatta endast förtids- och efterlevnadsskyddet. Det
bör också stå öppet för dem att välja en lägre pensionsnivå än den nuvarande
i fråga om ålderspensionen.

Utskottet anser alltså att riksdagen bör ompröva sin tidigare inställning
till de i motionerna framförda förslagen.»
dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 766 och II: 865
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag rörande
ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare
och fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter.
»

II

av herrar Hubinette (m) och Ringaby (m).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6f0031