Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
1
Nr 58
Utlåtande i anledning av motioner om en allmän översyn av arbetarskyddslagen,
m. m.
Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner:
1)
de likalydande motionerna 1:144 av herr Wanhainen m. fl. och II: 160
av herrar Lindberg och Häll, i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag till sådant tillägg till arbetarskyddslagen,
att personaltransporter vid färd till och från arbetet kommer att innefattas
av arbetarskyddslagens bestämmelser».
2) de likalydande motionerna I: 760 av herr Hansson och II: 899 av fröken
Sandell m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte begära en allmän översyn av arbetarskyddslagen».
Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från arbetarskyddsstyrelsen. Därjämte har på
utskottets begäran avgivits yttranden av Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,
Föreningen skogsbrukets arbetsgivare och Svenska skogsarbetareförbundet
över motionerna I: 144 och II: 160 samt av Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges
akademikers centralorganisation över motionerna I: 760 och II: 899.
Gällande bestämmelser m. m.
Grundläggande regler om arbetarskyddet återfinns i arbetarskyddslagen
den 3 januari 1949. Kompletterande föreskrifter är intagna i kungörelsen
den 6 maj 1949 med föreskrifter angående tillämpningen av arbetarskyddslagen
(arbetarskyddskungörelsen) samt i råd och anvisningar, meddelade av
arbetarskyddsstyrelsen.
Arbetarskyddslagen är tillämplig på varje verksamhet, i vilken arbetstagare
användes till arbete för arbetsgivares räkning (1 §). Lagen gäller också
för elever vid vissa yrkesskolor, för dem som är intagna på vissa vårdanstalter
samt för värnpliktiga, då de utför yrkesarbete (2 §). Undantagna från
bestämmelserna är s. k. okontrollerbart arbete, arbete som utförs i arbetsgivarens
hushåll, skeppstjänst samt arbete som utförs av arbetsgivarens
familjemedlemmar i dennes hem eller i familjens jordbruk (3 §). Bestämmelserna
om minderårigas användande till arbete gäller endast på ett par
punkter för jordbruket (4 §).
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 58
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 är 1969
Lagens andra kapitel innehåller allmänna föreskrifter om åtgärder till
förebyggande av ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren är skyldig att iaktta
allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka
arbetet bedrivs, samt arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar
för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom
sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av
olycksfall i arbetet. Arbetstagaren å sin sida är pliktig att använda de skyddsanordningar
som finns och att noga följa i lagen eller med stöd av lagen
meddelade föreskrifter och även i övrigt iaktta tillbörlig försiktighet och
medverka till att ohälsa och olycksfall förekoms (7 §). Arbetslokal skall
vara inrättad i enlighet med vad därom kan vara föreskrivet (8 §). Vidare
skall i nödvändig utsträckning arbetstagarna på eller invid arbetsstället ha
tillgång till dricks- och tvättvatten, toaletter, plats för ombyte, förvaring och
torkning av kläder samt lämplig måltidsplats. Där så kan anses behövligt
skall lämplig plats för vila eller utrymme, som erbjuder tillfredsställande
skydd mot köld och nederbörd, stå till arbetstagarnas förfogande (9 §). Det
skall vara sörjt för tillräckligt luftutrymme, i regel minst tio kubikmeter
per arbetstagare, tillfredsställande luftväxling, tillräcklig och tjänlig belysning
samt lämplig värme- och fuktighetsgrad inom arbetslokalerna. Vidare
skall det finnas lämpliga anordningar för att hindra att damm, rök, gas
eller ånga sprids i skadlig eller besvärande mängd eller att arbetstagarna
skadas genom att utsättas för buller, skakningar eller annan liknande olägenhet.
På arbetsställe skall ordning och renlighet iakttas. Arbetet skall anordnas
så att det kan utföras på sätt som inte är onödigt tröttande (10 §). Till
förekommande av olycksfall i arbetet skall motorer och vissa angivna maskinella
anordningar, ångpannor och andra tryckkärl samt luft- och transportanordningar
vara försedda med erforderliga skyddsanordningar och
även i övrigt vara så utförda och anordnade, att de erbjuder betryggande
säkerhet. Åtgärder skall också vidtas till undvikande av skada genom fall,
nedstörtande föremål, ras, splitter, giftiga eller eljest farliga ämnen med
flera särskilt angivna omständigheter (11 §). Vidare finns bestämmelser om
personlig skyddsutrustning (12 §) och om första hjälpen vid olycksfall (13 §).
I 3 kap. ges särskilda bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning.
Här regleras arbetstagarnas rätt till rast och arbetspaus i arbetet samt deras
rätt till erforderlig ledighet för nattvila och veckovila. I nattvilan skall i
princip ingå tiden mellan kl. 24 och 5. Veckovilan skall omfatta 24 sammanhängande
timmar.
Särskilda bestämmelser om minderårigas användande till arbete finns i
4 kap. Minderårig, dvs. den som inte fyllt 18 år, får inte användas till arbete
före det år han fyller 14 år och innan han fullgjort sin skolplikt. Dispens
kan meddelas för lättare arbete. Till industriellt eller därmed likställt arbete,
transportarbete eller arbete i hotell, restaurang- eller kaférörelse får minderårig
inte användas före det år han fyller 15 år. Budskickning och lättare
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
3
distributionsarbete är undantagna från detta förbud. Arbetsgivaren skall
särskilt se till att den minderårige inte utsätts för fara i olycksfall, överansträngning,
moralisk skada e. d. Sistnämnda regel gäller även för jordbruket.
För den minderåriges arbetstid uppställs ett absolut maximum av 10 t/d och
54 t/v. Minderårig skall ha minst 11 timmars oavbruten nattvila. Den som
inte fyllt 16 år får inte arbeta under tiden kl. 19—6. Den som är 16 eller 17
år får inte arbeta under tiden kl. 22—5. Vissa dispensmöjligheter föreligger.
För kvinnors användande i arbete stadgas särskilda bestämmelser i 5 kap.
Dessa tar numera sikte dels på kvinnors användande till arbete under jord
i gruva eller stenbrott, dels på kvinnor som väntar eller just fött barn.
Sjätte kapitlet innehåller regler om samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden på
arbetsstället. Här ges också regler om utseende av skyddsombud eller tillsättande
av skyddskommitté.
Tillverkare, försäljare, upplåtare och installatörer av redskap, maskiner
och annan teknisk utrustning är enligt 7 kap. skyldiga att vidta behövliga
skyddsåtgärder innan de överlämnar en sådan anordning att tas i bruk av
andra. Den som har ett grustag är skyldig att vidta behövliga skyddsåtgärder
vid grustäkt, även om arbetarskyddslagen i övrigt inte är tillämplig.
Tillsynen av efterlevnaden av arbetarskyddslagen åvilar enligt 8 kap. arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende och ledning, yrkesinspektionens
befattningshavare och kommunala tillsynsmän.
Frågan om arbetarskyddslagens tillämpning på personaltransporter har
prövats av arbetarskyddsstyrelsen i anslutning till en förfrågan i ämnet den
22 januari 1953 från skogsyrkesinspektören i norra distriktet. Frågan gällde
huruvida arbetarskyddslagen var tillämplig under färd till och från arbetet
i de fall då arbetsgivaren i stället för att tillhandahålla bostad på eller i
närheten av arbetsplatsen med eget fordon transporterade de anställda mellan
bostad och arbetsplats. Arbetarskyddsstyrelsen anförde i svarsskrivelse
den 18 november 1953 följande:
Med hänsyn till att arbetstagarna under ifrågavarande transporter icke
kunna anses vara i arbete, finner styrelsen att arbetsgivare icke med stöd
av arbetarskyddslagens 7 § kan åläggas att i dylikt fail svara för fordonets
beskaffenhet ur arbetarskyddssynpunkt och alltså ej kan åläggas att tillse
att passagerarutrymme, om sådant finnes, är uppvärmt.
Då emellertid ifrågavarande transporter torde vara ett för arbetsgivare
och arbetstagare gemensamt intresse, är det enligt styrelsens mening lämpligt
och önskvärt att skogsyrkesinspektionen genom råd och förslag verkar
för att åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall under transporterna
vidtagas.
Beträffande chaufförerna i fordon för transporter av här ifrågavarande
slag har styrelsen däremot funnit, att arbetsgivaren enligt arbetarskyddskungörelsens
22 § bör tillse, att uppvärmning av förarhytt sker, där så kan anses
påkallat.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
Om passagerarutrymme i fordon, såsom i vissa fall sker under den kallare
årstiden, användes såsom raststuga för arbetstagare, bör enligt Arbetarskyddsstyrelsens
anvisningar nr 6 detta utrymme i mån av behov kunna på
tillfredsställande sätt uppvärmas.
Genom skrivelse den 27 juni 1968 till arbetarskyddsstyrelsen har LO:s
arbetarskyddskommitté — i anledning av en skrivelse från Svenska skogsarbetareförbundet
om behov av åtgärder för att tillförsäkra skogsarbetarna
säkerhet och god åkkomfort vid färder till och från arbetsplatserna i arbetsgivarna
tillhöriga personaltransportfordon —- hemställt, att styrelsen i samråd
med trafiksäkerlietsverket utreder och fattar beslut beträffande myndigheternas
befogenhetsområden vad gäller tillsynen av ifrågavarande fordon.
LO:s arbetarskyddskommitté har i sin skrivelse åberopat följande uttalande
av 1938 års arbetarskyddskommitté i motiveringen till föreskrifterna
i 7 § arbetarskyddslagen:
Uttrycket »iakttaga allt» innebär, att arbetsgivaren har att ägna uppmärksamhet
åt arbetslokaler, maskiner, apparater, redskap och andra anordningar
för arbetes bedrivande, arbetsmetoder, arbetstid och raster. I uttrycket bör
likaså innefattas skyldighet att ägna uppmärksamhet åt personalrum samt
andra hygieniska och sociala anordningar, som kunna främja arbetets sundhet
och säkerhet å arbetsstället. Vidare ankommer det på arbetsgivaren att
beakta arbetstagarnas lämplighet för arbetet med hänsyn till ålder, kön,
utbildning, yrkesvana m. m. Arbetsgivarens förpliktelser i dessa hänseenden
böra enligt kommitténs mening i regel vara begränsade till åtgärder inom
själva arbetsstället. Denna begränsning motsvarar också den föreslagna lagens
ändamål och syfte, nämligen skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete.
Föreligger emellertid behov av exempelvis en hygienisk eller social anordning
utom arbetsstället, torde vissa förpliktelser även härvidlag få anses
åvila arbetsgivaren, i synnerhet om behovet av anordningen är betingat av
förhållanden, som äro direkt förbundna med den av honom bedrivna verksamheten.
Till sådan anordning kan hänföras exempelvis badhus, marketenteri
och barnkrubba.
Enligt LO:s arbetarskyddskommittés mening måste aktuella transporter
av arbetstagare till och från arbetsstället anses som en social anordning,
där behovet av anordningen är betingat av förhållanden som är mera direkt
förbundna med den av arbetsgivarna bedrivna verksamheten än de nyss
angivna exemplen.
För utförlighetens skull bör nämnas att trafiklagstiftningen inte innehåller
några regler om uppvärmning och ventilation av passagerarutrymmen
och om sittplatsers beskaffenhet i transportfordon. Enligt vad arbetarskyddsstyrelsen
uppgivit i sitt remissyttrande till utskottet bedömer trafiksäkerhetsverket
inte frågan härom som en trafiksäkerhetsfråga utan mer som en
fråga om att bereda passagerarna bekväm transport.
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
Historik
5
Skyddslagstiftning till förmån för enskilda arbetstagare har funnits länge.
Till en början tog den särskilt sikte på kvinnor och barn. Sedan 1912, då
den första arbetarskyddslagen kom till, har den tagit sikte på alla arbetstagare
sysselsatta inom industri och annan rörelse. År 1938 tillkallades särskilda
sakkunniga för att verkställa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.
De sakkunniga, som antog benämningen 1938 års arbetarskyddskommitté,
lade fram ett preliminärt utkast till ny arbetarskyddslag
1944. Sedan kommittén låtit remissbehandla utkastet och överarbetat detsamma,
avlämnade kommittén betänkande med förslag till lag om skydd
mot ohälsa och olycksfall i arbete, m. m., i juni 1946 (SOU 1946:60). Efter
remissbehandling och ytterligare överarbetning inom socialdepartementet
lade Kungl. Maj:t fram proposition med förslag till arbetarskyddslag (prop.
1948:298). Förslaget antogs med vissa ändringar och ny arbetarskyddslag
utfärdades den 3 januari 1949. Kompletterande bestämmelser utfärdades i
arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949.
Arbetarskyddsförfattningarna har ändrats ett flertal gånger under de tjugo
år som gått sedan dess tillkomst, i de flesta fallen efter förslag av arbetarskyddsstyrelsen.
Av ändringarna må här nämnas följande.
1) År 1962 (prop. 1962: 167, 2LU 1962: 31) slopades de särskilda bestämmelserna
om nattvila för kvinnor. Samtidigt infördes möjlighet att i vissa
fall bevilja dispens för kvinnors användande till arbete under jord. Den allmänna
nattvileregeln justerades för att underlätta tvåskiftsarbete vid femdagarsvecka.
2) År 1963 (prop. 1963:126, 2LU 1963:53) utvidgades arbetarskyddslagens
tillämpningsområde från rörelse till i princip all verksamhet i vilken
arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning. Arbetarskyddsstyrelsen
tillädes befogenhet att utfärda föreskrift om s. k. typgodkännande
av maskiner, redskap o. dyl. till förhindrande av att farliga sådana anordningar
tas i bruk. Vissa smärre ändringar beträffande minderårigas användande
till arbete gjordes också. I anslutning till dessa anförde föredragande
departementschefen i propositionen bl. a. följande:
I samband med frågorna om minderårigas användande till arbete har
Landsorganisationen tagit upp det särskilda stadgande i 4 § arbetarskyddslagen
som säger, att bestämmelserna om minimiålder, fullgjord skolplikt,
arbetsbok, läkarbesiktning och nattvila inte är tillämpliga på jordbruket
med därtill hörande s. k. osjälvständiga binäringar. Landsorganisationen
pekar på mekaniseringen av jordbruket och det starkt minskade antalet
arbetstagare samt yttrar, att övertids- och skiftarbete blivit ett sätt att möta
arbetstopparna vid exempelvis sådd och skörd. De minderåriga inom jordbruket
har enligt organisationens åsikt numera inte någon gynnad ställning
framför arbetstagare inom andra områden, varför den angivna undantagsbestämmelsen
bör slopas.
Före tillkomsten av nu gällande arbetarskyddslag var arbetet inom jord -
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
bruket med osjälvständiga binäringar endast i ett par speciella avseenden,
nämligen i fråga om användande av maskinella hjälpmedel och farliga tryckkärl,
omfattat av lagens bestämmelser. Nuvarande lag innebar alltså ur arbetarskyddssynpunkt
ett väsentligt framsteg. Den utveckling inom jordbruket
som Landsorganisationen berört aktualiserar en omprövning av de ännu
återstående undantagen för denna näringsgren. Enligt vad jag erfarit har
arbetarskyddsstyrelsen uppmärksamheten riktad på denna fråga, och jag
räknar med att styrelsen för Kungl. Maj:t skall framlägga förslag till de
åtgärder, som visar sig erforderliga.
3) Vid 1965 års riksdag väcktes motioner som syftade till en effektivisering
av tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad på de mindre
arbetsplatserna. Riksdagen hemställde att Kungl. Maj:t — efter den utredning
som Kungl. Maj:t fann lämplig — måtte lägga fram förslag i ämnet
(2LU 1965: 38). Den 1 oktober 1965 lämnade Kungl. Maj:t i uppdrag åt arbetarskyddsstyrelsen
att utreda frågan. Utredningsarbetet pågår alltjämt.
4) År 1966 ändrades bestämmelserna om minderårigas nattarbete så att
dispensmöjligheterna blev lika för pojkar och flickor. Särskilda regler infördes
också för behandlingen av vissa arbetarskyddsfrågor rörande riksdagen
och dess verk (prop. 1966: 38, 2LU 1966: 28).
5) År 1967 utvidgades arbetarskyddsstyrelsens möjligheter att meddela
dispens för kvinnor att utföra arbete under jord (prop. 1967: 87, 2LU 1967:
46). Samma år behandlade riksdagen motioner i vilka det föreslogs att arbetarskyddsstyrelsen
skulle få i uppdrag att verkställa en översyn av arbetarskyddslagens
tillämpningsföreskrifter. Enligt motionärerna var det påkallat
att de allmänt hållna reglerna i arbetarskyddslagen kombinerades med
tillämpningsföreskrifter som hade en mer preciserad utformning än f. n. Motionerna
avslogs av riksdagen i enlighet med andra lagutskottets förslag i
utlåtande 1967: 32. Utskottet anförde bl. a.:
Motionerna berör ett betydelsefullt problem. Sunda och säkra arbetsförhållanden
är inte endast en social fråga för den enskilde arbetsgivaren
och arbetstagaren utan en samhälls- och företagsekonomisk fråga av stor
vikt. En förutsättning för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet
är att det finns ett effektivt fungerande arbetarskydd. Ett sådant uppnår
man inte endast genom ändamålsenliga författningsregler. Det krävs också
ett väl lett och organiserat lokalt arbetarskydd i samverkan mellan arbetsgivare
och arbetstagare, propaganda- och upplysningsverksamhet och en
regelbunden tillsyn från samhällets sida.
De bestämmelser som inryms i arbetarskyddslagstiftningen är såsom motionärerna
påpekar förhållandevis allmänt hållna. Man har avsiktligt eftersträvat
att göra bestämmelserna vaga och tänjbara. Anledningen härtill är
dels att bestämmelserna skall gälla för så gott som hela arbetslivet med alla
dess skilda verksamhetsgrenar och skiftande arbetsförhållanden, dels att
man velat underlätta lagstiftningens anpassning till teknisk och annan utveckling.
Skulle behov av mer preciserade föreskrifter föreligga, ankommer
det på arbetarskyddsstyrelsen att meddela särskilda råd och anvisningar. I
sista hand åligger det yrkesinspektionen att vid besök på arbetsplatserna anpassa
x-egelbeståndet efter förhållandena vid varje enskild verksamhet. Den
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
7
na ordning för arbetarskyddets författningsmässiga reglering har enligt utskottets
mening visat sig i stort sett ändamålsenlig. Utskottet finner det därför
inte påkallat att riksdagen begär en särskild översyn av arbetarskyddskungörelsen
i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet förutsätter emellertid
att arbetarskyddsstyrelsen fortlöpande följer utvecklingen på arbetarskyddets
område samt tar de initiativ till nya föreskrifter som kan vara
motiverade av förhållandena.
Motionerna
I motionerna I: 1-U och II: 160 framhålls att de fordon som arbetsgivaren
inom skogsbruket ställer till förfogande för transport av personal mellan
bostad och arbetsplats ofta är bristfälliga vad gäller standard och åkkomfort.
Framför allt är så fallet i fråga om uppvärmningen av passagerarutrymmena
samt sittplatsernas bekvämlighet. Transportbussarna saknar ofta
förvaringsutrymme för bränsletankar, arbetsredskap m.m., vilka måste transporteras
tillsammans med passagerarna. Allvarliga olyckstillbud har uppstått
härigenom. Arbetarskyddslagen är endast tillämplig på föraren av fordonet.
Någon rättelse genom skogsyrkesinspektionen med stöd av arbetarskyddslagen
har därför inte kunnat erhållas. Inte heller kan man med stöd
av föreskrifter om fordonens utrustning få bristerna avhjälpta. Motionärerna
menar att man bör komplettera arbetarskyddslagen så att den blir tillämplig
på personaltransporter vid färd till och från arbetet. För en sådan åtgärd
kan stöd erhållas direkt ur arbetarskyddslagens förarbeten. Motionärerna
anför:
Aktuella arbetartransporter till och från arbetsstället måste anses som
en social anordning där behovet av anordningen är betingat av förhållanden,
som är direkt förbundna med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten,
varför så sunda och säkra förhållanden som möjligt bör råda även vid
personaltransporter. Det ligger i såväl samhällets, arbetsgivarnas som arbetstagarnas
intresse att risker för ohälsa och olycksfall undanröjes.
I motionerna I: 760 och II: 899 framhålls att nuvarande arbetarskyddslag
är 20 år gammal och att den vid sin tillkomst grundades på värderingar som
kommit till uttryck i tidigare lagstiftning. De förändringar som sedan dess
skett och som ständigt sker på arbetsmarknaden gör det enligt motionärerna
angeläget att företa en översyn av arbetarskyddslagen. Som exempel på bestämmelser
i den nuvarande lagen som inte är i takt med arbetslivet av i
dag nämner motionärerna särbestämmelserna för jordbruket, enligt vilka
flertalet av föreskrifterna för minderårig arbetskraft inte gäller för jordbruk.
Vidare nämner motionärerna reglerna om nattvila för minderåriga.
Den skolpliktiga ungdomen och den som studerar frivilligt torde efter en
pressande arbetsdag i skolan också nödgas att använda kvällstid för studier
och fritidssysselsättningar utan att särskilda skyddsföreskrifter aktualiseras.
Lättare arbete mot betalning kan den däremot inte få utföra. Motionärerna
anser att nuvarande regler om minderårigs nattvila är mogna för en om
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
prövning såväl vad gäller uppställda åldersgränser som omfattningen och
förläggningen av nattvilan. För detta talar förändrade levnadsvanor, tidigare
mognad hos ungdomen samt den tekniska utvecklingen. Motionärerna
anför avslutningsvis att arbetarskyddslagen även i andra avseenden synes
vara mogen för en översyn.
Remissyttrandena
Motionerna 1:144 och II: 160
Samtliga remissinstanser uttrycker förståelse för motionernas syfte. Beträffande
behovet av ändringar i arbetarskyddslagen för att komma till
rätta med problemet är meningarna dock delade.
Arbetarskyddsstgrelsen redovisar i sitt yttrande vad styrelsen uttalat i
frågan 1953, framställningen från LO:s arbetarskyddskommitté 1968 samt
vissa andra bestämmelser av intresse i sammanhanget. Styrelsen vitsordar
att bristfälliga fordon i viss utsträckning kommer till användning för personaltransporter
inom skogsbruket. Den anför härom:
Enligt uppgifter från skogsyrkesinspektörerna är de fordon som arbetsgivarna
numera anskaffar för personaltransporter i regel av sådan beskaffenhet,
att de motsvarar vägtrafikförordningens bestämmelser om säkerhet
samt rimliga krav i fråga om värme, ventilation och sittplatsernas beskaffenhet.
Det användes dock fortfarande, såsom motionärerna framhåller,
transportfordon, där det brister i fråga om fordonens uppvärmning, sittplatsernas
beskaffenhet o. d. och där det saknas utrymmen, som är skilda
från passagerarutrymmet och lämpliga för transport av motorsågar och
andra arbetsredskap, bensin- och oljebehållare in. m.
För att öka intresset hos arbetsgivarna och söka påverka utvecklingen
mot bättre förhållanden i fråga om personaltransporterna har skogsyrkesinspektionen
vid inspektionsbesök och på annat sätt fäst arbetsgivarnas uppmärksamhet
på angelägenheten av
att passagerarutrymmet är tillfredsställande uppvärmt och ventilerat redan
från färdens början,
att vid dörrar, fönster och golv finnes god tätning,
att avgaser ej tränger in i passagerarutrymmet samt
att motorsågar, bränsledunkar, verktyg e. d. ej förvaras i passagerarutrymmet
under färd utan transporteras i ett separat utrymme, väl avskilt
från passagerarutrymmet, eller väl förankrade på en tillkopplad släpvagn
eller eventuellt på fordonets tak.
Resultatet härav har blivit att flera företag beaktat dessa rekommendationer
från skogsyrkesinspektionen och vid nyanskaffning eftersträvat att
personaltransportfordonen blir anordnade i enlighet härmed. Det finns dock
alltjämt företag som visar ringa intresse för fordonens beskaffenhet i ovan
angivna avseenden.
Beträffande spörsmålet hur man skall komma till rätta med bristerna
anför styrelsen följande:
Såsom framgår av arbetarskyddsstyrelsens ovan omnämnda skrivelse av
år 1953 kan arbetarskyddslagen åberopas vad beträffar fordonsförarens ar
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1959
9
betsplats. De åtgärder, som därvid kan anvisas och vidtas, tillgodoser likväl
endast i begränsad omfattning de medåkandes behov av säkerhet och bekvämlighet
under färd. Det finns emellertid starka skäl för att passagerarna
tillförsäkras samma säkerhet och bekvämlighet som fordonets förare.
Särskilt angeläget är detta i de fall arbetstagarna inte har tillgång till utrymme
för omklädning på arbetsplatsen och därför under hemresan måste
färdas i sina arbetskläder, som ofta är våta av svett och nederbörd, såsom
fallet kan vara inom skogsbruket.
Även om arbetsgivare, med hänsyn till de ovan relaterade uttalandena i
förarbetena till arbetarskyddslagen, tidigare ansetts inte kunna åläggas att
vidta åtgärder av den art som här avses, är åtgärderna dock mycket nära
förbundna med arbetet och de förhållanden som sammanhänger med den
av arbetsgivaren bedrivna verksamheten. Det torde också vara ostridigt, att
aktuella transporter av arbetstagare till och från arbetsplatsen är, såsom
LO:s arbetarskyddskommitté framhållit i sin ovannämnda skrivelse, mera
direkt förbundna med verksamheten i fråga än de anordningar som i uttalandena
ovan gives exempel på.
Det får härtill framhållas, att sedan nämnda uttalanden i förarbetena
till arbetarskyddslagen gjordes, det inom skogsbruket skett eu sådan utveckling
och förändring av arbetsförhållandena, att starka skäl tala för all
i uttrycket »iakttaga allt som skäligen kan erfordras» i lagens 7 § lägges
en vidare tolkning och att däri innefattas även skyldighet att ägna uppmärksamhet
åt fordon som av arbetsgivaren tillhandahålles och användes för
transport av arbetstagare till och från arbetsplatsen. Detta synes särskilt
motiverat i det fall arbetsgivaren eljest enligt skogsförläggningslagen är
skyldig att på arbetsplatsen eller i dess närhet ställa särskild anordning till
arbetstagarnas förfogande, såsom i förevarande fall lämplig skogsförläggning,
en anordning som numera används i endast mycket begränsad omfattning
Skogsyxdcesinspektionen
bör sålunda enligt styrelsens mening kunna anvisa
arbetsgivare att tillse, att personaltransportfordon förses med lämplig
anordning för uppvärmning och ventilation av passagerarutrymmet, att fordonet
under den kalla delen av året är väl uppvärmt då färd skall anträdas,
att tillfredsställande sittplatser finnes samt att motorsågar, andra arbetsredskap
och bränsletankar kan transporteras i utrymme eller på plats, som är
helt avskilt från passagerarutrymmet, eller på släpvagn.
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen samt Föreningen skogsbrukets arbetsgivare
vitsordar båda att vissa svårigheter förelegat att klara värmefrågan
och frågan om särskilda utrymmen för transport av arbetsredskap m. in.
i personallransportfordonen. Båda föreningarna anför emellertid att utvecklingen
gått mot en bättre ordning, dels genom insättande av moderna bussar,
dels genom diskussioner mellan arbetsgivare och arbetstagare. Eventuellt
kvarstående brister bör, anför Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, kunna
lösas genom direkta kontakter mellan parterna. Nämnda förening avstyrker
därför motionerna. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen har den uppfattningen
att förhållandena inom föreningens verksamhetsområde är ordnade
i enlighet med arbetarskyddslagens anda. Om det trots detta skulle anses
erforderligt att uttryckligen reglera frågan i arbetarskyddslagen, vill för
eningen inte motsätta sig detta.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 är 1969
Svenska skogsarbetare förbundet erinrar om den framställning som LO:s
arbetarskyddskommitté gjort i frågan 19(58. Förbundet tillstyrker med hänvisning
till innehållet i denna framställning bifall till motionerna.
Motionerna I: 760 och II: 899
Arbetarskyddsstyrelsen och SACO tillstyrker en allmän översyn av arbctarskyddslagen.
LO ställer sig i princip positiv till en sådan åtgärd, medan
SAF och TCO avstyrker.
Arbetarskyddsstyrelsen anför:
De tjugo år, varunder arhetarskyddslagen varit tillämplig, bär kännetecknats
av en utomordentligt snabb utveckling inom näringslivet. Här kan som
exempel nämnas kärnkraftens exploatering, nya högeffektiva maskiner och
den kemiska industrins framsteg, som saknar tidigare motstycken. Denna
utveckling har emellertid medfört mycket betydande nya risker för ohälsa
och olycksfall i arbetet. Arbetsplatsens hälsofrågor har kommit alltmer i förgrunden
och upplevs som en mycket oroande realitet av arbetstagarna. De
ergonomiska problemen — anpassningen av människan och arbetet till varandra
— har fått en ständigt växande aktualitet.
Arbetarskyddsstyrelsen har nyligen framlagt ett betänkande om företagshälsovård.
Begreppet företagshälsovård i modern mening omfattar alla ett
företags aktiviteter inom den förebyggande arbetar skydds verksamheten och
den förebyggande hälsovården. Företagshälsovården består enligt detta betraktelsesätt
av en teknisk och en medicinsk del, som kompletterar och griper
in i varandra. Ordet företagshälsovård förekommer inte i arbetarskyddslagen,
och antalet föreskrifter med direkt syftning på de medicinska aktiviteterna
inom företagshälsovården är få, särskilt vid en jämförelse med antalet
skyddstekniska föreskrifter. Bristen på detaljföreskrifter hindrar enligt
styrelsens mening inte en utveckling av företagshälsovården i önskvärd
riktning under det nu pågående utvecklingsskedet. Vid en allmän översyn
av arbetarskyddslagstiftningen bör dock en komplettering i nu berörda avseende
övervägas.
Även andra frågor av allmännare natur är aktuella. Motionärerna nämner
två av dem, som båda berör minderåriga arbetstagare. Den ena avser att
undantagsbestämmelsen i 4 § första stycket arbetarskyddslagen bör tagas
bort, så att samma regler kommer att gälla för minderåriga arbetstagare,
vilka sysselsättas i jordbruksarbete, som för andra minderåriga. Den andra
frågan rör särbestämmelserna för minderåriga arbetstagare över huvud, vilka
anses böra bli föremål för omprövning. Fn fråga, som tagits upp av
Landsorganisationen, avser en utvidgning av arbetarskyddslagen innebärande
att en arbetsgivares skyldigheter enligt lagen skall omfatta även arbetstagare,
som ej är anställda hos honom men som utför arbete på hans arbetsställe,
t. ex. distributionsarbete.
Det anförda torde ge vid handen att arbetarskyddslagen nu efter tjugo år
är i behov av en genomgripande revision. Arbetarskyddsstyrelsen får alltså
tillstyrka, att en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen kommer
till stånd. Styrelsen vill emellertid framhålla, att styrelsen helt saknar resurser
att utföra ett så omfattande arbete.
Det kan förutses att översynen kommer att ta lång tid. Styrelsen är därför
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
11
beredd att oberoende av översynen lägga fram förslag till ändringar på vissa
punkter som kan anses vara särskilt aktuella, t. ex. beträffande undantagsbestämmelserna
avseende jordbruket i 3 och 4 §§ i lagen.
Avslutningsvis betonar styrelsen vikten av alt nödvändiga resurser ställs
till styrelsens förfogande för att stödja och övervaka efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen.
En översyn av lagstiftningen kommer med all
sannolikhet att medföra en ökning av verkets arbetsuppgifter och resursbehov.
S/ICO tillstyrker motionsförslaget utan att ange någon motivering.
LO uppehåller sig först vid den i motionerna berörda frågan om arbetarskyddslagens
specialbestämmelser för jordbruk. LO anför:
Vad beträffar undantagsbestämmelserna för jordbruk och dess binäringar
i arbetarskyddslagens § 4 st. 1 har departementschefen i proposition nr 126
år 1963 framhållit: »Den utveckling inom jordbruket som Landsorganisationen
berört» — mekanisering av jordbruket och det starkt minskade antalet
anställda arbetstagare — »aktualiserar en omprövning av de ännu återstående
undantagen för denna näringsgren.» Departementschefen räknade
vidare med att arbetarskyddsstyrelsen för Kungl. Maj:t skall framlägga förslag
till de åtgärder som är erforderliga. Enligt LO:s mening har sedan 1963
utvecklingen inom jordbruket mot en ytterligare ökad mekanisering och ett
mindre antal anställda betonat nödvändigheten och lämpligheten av att undantagsbestämmelsen
i § 4 st. 1 arbetarskyddslagen slopas.
LO går sedan över till att diskutera frågan om eu allmän översyn av arbetarskyddslagen
och anför:
Vad slutligen gäller motionärernas allmänna yrkande om en översyn av
arbetarskyddslagen vill LO framhålla, att rådande missförhållanden i skyddshänseende
oftast inte beror på lagens innehåll utan framför allt på de otillräckliga
resurser, som ställts till tillsynsmyndigheternas och arbetsforskningens
förfogande. Denna brist på resurser, som LO vid ett flertal tillfällen påtalat,
medför givetvis att skyddsstandarden på arbetsplatserna ofta kommer
att ligga betydligt under den nivå som den nuvarande lagen kräver. Det är
följaktligen i första hand nödvändigt att tillsynsmyndigheternas kapacitet
utbyggs inom detta område, vilket organisationen i sitt yttrande den 4 mars
i år över motionen II: 280 framhållit och till vilket yttrande hänvisas*. Oaktat
detta torde arbetarskyddslagen behöva i vissa avseenden anpassas till
den moderna syn på arbetarskyddet som kommit till uttryck i företagshälsovårdsutredningens
förslag (SOU 1968:44). Även arbetstidskommitténs betänkande
till allmän arbetstidslag (SOU 1968:66) kan komma att aktualisera
en översyn av arbetarskyddslagen.
Då med hänsyn till dessa båda utredningar och utifrån ett vidare perspektiv
än motionärerna tagit upp en sådan översyn kan bli nödvändig,
överväger LO att inkomma med en skrivelse till Kungl. Maj:t i denna fråga.
Statsmakternas ställningstagande till nämnda offentliga utredningar bör
dock först avvaktas innan slutgiltig ställning tas till i vilka avseenden arbetarskyddslagen
bör överses.
* Se ABU 1969:28
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
Med hänsyn till vad organisationen anfört anser LO att motionerna f. n.
inte bör medföra någon annan åtgärd än att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
att arbetarskyddsstyrelsen på Kungl. Maj ds anmodan snarast måtte inkomma
med förslag till lagändring, som innebär att jordbruksarbetarnas
särställning i arbetarskyddshänseende undanröjs.
SAF anser att motionärerna inte lagt fram några bärande skäl för en
allmän översyn av arbetarskyddslagen. Föreningen hemställer därför att
motionerna inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
TCO instämmer i motionärernas uppfattning att det ständigt sker förändringar
på arbetsmarknaden som kan motivera en allmän översyn av arbetarskyddslagen.
TCO utgår emellertid från att dessa frågor bevakas av arbetarskyddsstyrelsen
och räknar med att denna tar upp frågan om översyn
då man finner anledning därtill. Det finns också, framhåller TCO, anledning
att utgå från att arbetsmarknadsorganisationerna följer utvecklingen på området
och tar initiativ till förändringar i lagen då man anser sig ha skäl för
detta. Med hänvisning till dessa synpunkter avstyrker TCO bifall till motionerna.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas dels frågan om arbetarskyddslagens
tillämpning i visst hänseende, dels frågan om en allmän översyn av lagen.
Arbetarskyddslagen har i princip tillämpning på varje verksamhet (fram
till år 1964 varje rörelse), i vilken arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares
räkning. Frågan huruvida lagen skall tillämpas på personaltransporter
som arbetsgivare ombesörjer av anställda mellan deras bostad och
arbetsplats har prövats av arbetarskyddsstyrelsen 1953. Styrelsen uttalade
därvid att arbetstagarna (med undantag av chauffören i fordonet) inte kunde
anses vara i arbete under transporten och att arbetsgivaren av den anledningen
inte kunde med stöd av arbetarskyddslagen åläggas att svara för
fordonets beskaffenhet ur arbetarskyddssynpunkt.
I motionerna I: 144 och II: 160 hävdas att de fordon, som arbetsgivarna
ställer till förfogande för transport av personal inom skogsbruket, ofta är
bristfälliga vad gäller uppvärmning i passagerarutrymmena, sittplatsernas
bekvämlighet samt förvaringsutrymmena för bränsletankar, motorsågar och
andra arbetsredskap. De senare får ofta transporteras tillsammans med passagerarna,
varigenom allvarliga olyckstillbud kan uppstå. Då någon rättelse
av rådande missförhållanden inte kan åstadkommas genom bestämmelserna
i trafiklagstiftningen om fordons beskaffenhet, föreslår motionärerna att
arbetarskyddslagen utvidgas att avse ifrågavarande transporter. En sådan
åtgärd skulle ge arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen möjlighet att
komma till rätta med problemet.
I yttranden över motionerna från arbetarskyddsstyrelsen och skogsbrukets
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
13
arbetsmarknadsorganisationer bekräftas att otillfredsställande förhållanden
i viss utsträckning råder i fråga om personaltransporter inom skogsbruket i
enlighet med motionärernas påståenden. Det framhålls dock samtidigt att
utvecklingen gått mot en bättre ordning bl. a. genom insättande av moderna
bussar. Arbetarskyddsstyrelsen uttalar att starka skäl finns för att passagerare
tillförsäkras samma säkerhet och bekvämlighet som fordonets förare.
Utvecklingen och förändringen av arbetsförhållandena inom skogsbruket
talar enligt styrelsen för att man numera bör kunna lägga en vidare tolkning
i arbetarskyddslagens föreskrift för arbetsgivaren att iaktta allt som
skäligen kan erfordras för att förebygga ohälsa. På arbetsgivaren bör sålunda
kunna läggas eu skyldighet att ägna uppmärksamhet åt fordon som
arbetsgivaren tillhandahåller för transport av arbetstagare till och från
arbetsplatsen. En sådan utvidgning av lagen synes enligt styrelsen särskilt
motiverad i de fall där arbetsgivaren eljest enligt skogsförläggningslagen är
skyldig att på arbetsplatsen eller i dess närhet ställa särskild anordning till
arbetstagarnas förfogande. Skogsyrkesinspektionen bör sålunda enligt styrelsen
kunna anvisa arbetsgivare att tillse, att fordonen är väl uppvärmda
och ventilerade, att tillfredsställande sittplatser finns och att arbetsredskap
och bränsletankar kan transporteras i utrymme, som är helt avskilt från
passagerarutrymmet, eller på släpvagn.
Utskottet vill för sin del ansluta sig till de synpunkter som arbetarskyddsstyrelsen
lagt på frågan. Då arbetarskyddsstyrelsen som är central förvaltningsmyndighet
för ärenden om arbetarskydd och som har att meddela råd
och anvisningar om arbetarskyddslagstiftningens tillämpning numera förklarat
sig beredd att ge arbetarskyddslagen en vidare tolkning och under
dess tillämpning inrymma de personaltransporter som motionärerna avser,
har motionernas syfte blivit tillgodosett. Utskottet, som utgår från att arbetarskyddsstyrelsen
med uppmärksamhet följer frågan, anser med anledning
härav att motionerna inte bör föranleda något initiativ från riksdagens
sida.
I motionerna I: 760 och II: 899 hemställs om en allmän översyn av arbetarskyddslagen.
Motionärerna framhåller att nuvarande arbetarskyddslag är
20 år gammal och grundades vid sin tillkomst på värderingar som kommit
till uttryck i tidigare lagstiftning. Den tekniska utvecklingen och de ständigt
pågående förändringarna på arbetsmarknaden gör det motiverat med eu
översyn av lagen. Som exempel på bestämmelser i den nuvarande lagen som
är mogna för en omprövning nämner motionärerna särbestämmelserna om
användandet av minderårig arbetskraft i jordbruk samt de generella reglerna
om nattvila för minderåriga.
Arbetarskyddsstyrelsen har i yttrande över motionerna understrukit all
den tid som förflutit sedan lagens tillkomst kännetecknats av en utomordentligt
snabb utveckling. Kärnkraftens exploatering, nya högeffektiva maskiner
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
och den kemiska industrins framsteg har medfört betydande nya risker för
ohälsa och olycksfall i arbete. Arbetsmedicinska och ergonomiska problem
har fått en växande aktualitet. Detsamma gäller företagshälsovården. Samtliga
dessa omständigheter jämte behovet av en omprövning av olika detaljiöreskrifter
i arbetarskyddslagen — förutom de av motionärerna nämnda
anger styrelsen regeln om arbetsgivarbegreppet — talar enligt styrelsens mening
för att arbetarskyddslagen är i behov av en genomgripande revision.
Styrelsen tillstyrker således att en allmän översyn av lagen kommer till
stånd. Detsamma gör SACO. LO framhåller att arbetarskyddslagen i vissa
avseenden torde behöva anpassas till den moderna syn på arbetarskyddet
som kommit till uttryck i företagshälsovårdsutredningens förra året framlagda
förslag. Även arbetstidskommitténs nyligen framlagda förslag till allmän
arbetstidslag kan enligt LO aktualisera en översyn av arbetarskyddslagen.
Utskottet kan för egen del i stort instämma i de synpunkter som motionärerna
och de redovisade remissinstanserna anfört beträffande frågan om
en allmän översyn av arbetarskyddslagen. Det är uppenbart att en lagstiftning
angående åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m. fl. åtgärder
på arbetarskyddets område tid efter annan måste ses över och anpassas
till arbetslivets utveckling. Den tid som förflutit sedan nuvarande
arbelarskyddslag antogs har präglats av vittomfattande sociala, ekonomiska
och tekniska framsteg. Även om arbetarskyddslagen genom successiva reformer
moderniserats i åtskilliga avseenden, utgör den alltjämt i sina grunddrag
ett uttryck för den syn på arbetarskyddsfrågor som statsmakterna hade
för mer än tjugo år sedan. Redan denna omständighet talar för en allmän
översyn av lagen. Till detta kommer att ändringar i lagen i ett flertal detaljfrågor
aktualiserats i olika sammanhang. En del av dessa har redovisats
i motionerna och remissvaren. Andra har kommit fram i den allmänna debatten
eller i andra sammanhang. Utskottet vill endast omnämna frågan
om kostnadsansvaret för undersökningar på föranstaltan av yrkesinspektionen
samt avgränsningen av såväl personkretsen som de tekniska anordningarna
i 45 § arbetarskyddslagen. Samtliga nu redovisade omständigheter
har övertygat utskottet om att tiden är inne för en allmän översyn av arbetarskyddslagen.
En sådan översyn kan som arbetarskyddsstyrelsen anfört
bli ganska tidskrävande och utskottet förutsätter därför att arbetet med
densamma igångsättes utan tidsutdräkt.
Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
A. att motionerna I: 144 och II: 160 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd;
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969
15
B. att riksdagen med bifall till motionerna I: 760 och
II: 899 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en allmän
översyn av arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).
Stockholm den 13 maj 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hiibinette (m), Wanhainen (s), Österdahl
(fp) och Andreasson (ep);
från andra kammaren: herr Jönsson i Ingemarsgården (fp), fröken
Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s)*,
fru Nilsson (ep), herr Åkerlind (m) och fru Håvik (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
vid utskottets hemställan under A. av herrar Dahlberg (s) och Wanhainen
(s), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13, som börjar med orden
»Utskottet vill» och slutar med orden »riksdagens sida», bort ersättas med
text av följande lydelse:
»Utskottet vill för sin del ansluta sig till de synpunkter som arbetarskyddsstyrelsen
lagt på frågan. I skyldigheten för arbetsgivaren enligt 7 § lagen
att iakttaga allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden
under vilka arbetet bedrivs skäligen kan erfordras för att förebygga ohälsa
eller olycksfall måste ingå att anordna ifrågavarande personaltransporter
på ett ur arbetarskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Denna skyldighet
bör enligt utskottets mening anges direkt i lagen. I överensstämmelse med
motionärernas yrkande bör därför riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställa
att förslag om ett sådant tillägg till arbetarskyddslagen förelägges riksdagen
utan dröjsmål och utan att avvakta den allmänna översyn av lagen, varom
utskottet hemställer i det följande.»
dels att utskottet under A. bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 144 och II: 160
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till sådant
tillägg till arbetarskyddslagen att personaltransporter vid
färd till och från arbetet kommer att innefattas av arbetarskyddslagens
bestämmelser.
Svenska Reproduktions AB 1969