Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1969
1
Nr 48
Utlåtande i anledning av motioner angående tidpunkten för inplacering
i ny sjukpenningklass.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 767 av herr Larsson, Lars, och herr Hedlund samt II: 878 av fru Håvik
och fru Skantz.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts »att riksdagen måtte
besluta om att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära förslag till ändring i lagen
om allmän försäkring enligt i motionen angivet syfte så att inplacering i
sjukpenningklass vid höjd inkomst sker vid det månadsskifte som inträffar
efter det då arbetsoförmågan på grund av sjukdom eller yrkesskada föranlett
inkomstbortfall under minst 30 dagar oberoende av om sjukfallet pågår vid
det aktuella månadsskiftet».
över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket. På begäran av utskottet
har vidare yttrande över motionerna avgivits av Försäkringskasseförbundet.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen om allmän försäkring (AFL) skall i Sverige bosatt försäkrad
som fyllt 16 år inskrivas i försäkringskassa. I samband med inskrivningen
skall försäkringskassan placera den försäkrade i viss sjukpenningklass
eller, om förutsättning härför ej föreligger, »nollklassa» honom.
Med placering i sjukpenningklass följer rätt till grundsjukpenning samt,
vid placering i någon av klasserna nr 3—21, tilläggssjukpenning med belopp
som beror av klassplaceringen. Vid sjukdom utgår både grund- och tilläggssjukpenning
i regel fr. o. m. dagen efter insjuknandet. I fråga om tilläggssjukpenning
som grundas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
kan den försäkrade dock välja en försäkringsform som innefattar 3, 33 eller
93 dagars karenstid.
Klassplaceringen är även avgörande för storleken av den försäkrades
sjukpenningavgift. Denna ingår i den sjukförsäkringsavgift, som årligen i
efterskott debiteras försäkrade, och beräknas särskilt för varje månad som
den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass. I vad tilläggssjukpenning
svarar mot inkomst av anställning bidrar arbetsgivarna till dess finansiering
1 B i haag till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 48
2
Andra lagutskottets utlåtande nr A8 år 1969
genom kollektiva arbetsgivaravgifter. På grund härav är en arbetstagares
avgift för tilläggssjukpenning lägre än samma avgift för en företagare i
motsvarande inkomstläge. Den senare kan genom att begagna sig av sin rätt
att välja försäkring med karenstid nedbringa sin avgift.
Placering i sjukpenningklass skall enligt 3 kap. 5 § AFL i vissa fall omprövas.
Detta gäller bl. a. när det kommit till kassans kännedom att försäkrads
inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för den försäkrades
placering i sjukpenningklass. Ändring av försäkrads placering i sjukpenningklass
i sådant fall får ej ske förrän vid det månadsskifte, som inträffar
närmast efter det beslutet härom fattats. Att försäkringskassa får
kännedom om inkomständring måste naturligtvis i stor utsträckning bli
beroende av anmälan från den försäkrade. Anmälningsskyldighet föreligger
enligt 3 kap. 6 § första stycket AFL. Försäkrad skall så snart ske kan och
senast inom två veckor till försäkringskassan anmäla sådan stadigvarande
ändring i sina inkomstförhållanden som är av betydelse för klassplaceringen.
Klassändring på grund av sådan anmälan får verkan från det månadsskifte
som följer närmast efter anmälningsdagen, som i praxis anses som beslutsdag
för klassändringen. Emellertid får i princip placering i sjukpenningklass
icke ändras under tid då försäkrad lider av sjukdom. Om den försäkrade är
sjuk dagen omedelbart före och dagen omedelbart efter månadsskiftet gäller
inte klassändringen förrän dagen efter den försäkrades sista sjukdag. I princip
bestäms således sjukpenningens storlek i detta fall efter den gamla klassplaceringen
under hela sjuktiden.
Vad sålunda sagts om ändring av sjukpenningklass under pågående sjukdom
gäller med vissa undantag även när en sjukdom, som föranletts av
yrkesskada, inte varar mer än 90 dagar efter dagen för yrkesskadans inträffande.
Under denna tid, den s. k. samordningstiden, regleras nämligen
yrkesskadan i vad avser sjukdom i princip inom den allmänna försäkringens
ram. Varar den av yrkesskada föranledda sjukdomen längre tid, utges
emellertid enligt yrkesskadeförsäkringslagen (13 §) sjukpenning fr.o.m. den
91 :a dagen efter lägst den sjukpenningklass inom den allmänna försäkringen
som svarar mot hans årliga arbetsförtjänst vid skadetillfället (dock inte
efter högre sjukpenningklass än som motsvarar en arbetsförtjänst av fem
gånger basbeloppet, f.n. klass nr 17, såvida inte sjukpenningen dessförinnan
utgått efter klass med högre nummer). Samtidigt blir den av inkomstanmälningen
föranledda klassplaceringen gällande inom den allmänna försäkringen
vid därefter inträffande andra sjukdomsfall (3 kap. 5 § tredje stycket
AFL).
Slutligen må här påpekas att enligt 3 kap. 17 § AFL, sjukpenning får
dras in eller skäligen sättas ned, om försäkrad utan giltigt skäl underlåter
att på sätt stadgas i 3 kap. 6 § första stycket AFL anmäla sådan ändring
i sina inkomstförhållanden, som är av betydelse för placering i sjukpenningklass.
Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1969 3
Motionerna
I motionerna redogörs för bestämmelserna i AFL och yrkesskadeförsäkringslagen
om ändring av sjukpenningklass och om anmälningsskyldighet
vid ändrad inkomst. Härefter anförs följande.
Om man vill trygga rättsförlust i samband med höjd sjukpenning på grund
av ökad inkomst, bör i samordningens intresse detta gälla för varje fall av
skada eller sjukdom som medför inkomstbortfall, och tidpunkten för när
ändring kan ske bör överensstämma.
För att eliminera spekulation genom att försäkrad icke fullgör sin i lag
stadgade skyldighet beträffande anmälan om ändrad inkomst för att därigenom
debiteras lägre avgift till försäkringen, bör ändring av inplaceringen
i sjukpenningklass ske vid det månadsskifte som inträffar närmast efter det
då sjukdomen resp. yrkesskadan förorsakat inkomstbortfall under 30 dagar.
En ändring av nuvarande lagstiftning bör ligga helt i linje med sociallagarnas
innebörd att skapa ökad trygghet för individen vid inkomstbortfall
för vilket han är berättigad erhålla kompensation enligt lagen om allmän
försäkring.
Remissyttranden
Riksförsäkringsverket anför väsentligen följande.
Regeln att sjukpenningklassen i princip ej ändras under pågående sjukperiod
anses vara av grundläggande betydelse inom den allmänna försäkringen
för sjukpenning. Genom denna regel garanteras den försäkrade i
princip att så länge sjukdomstillståndet varar få uppbära sjukpenning enligt
den klass han var placerad i vid insjuknandet. Å andra sidan förhindras
den försäkrade att under sjukdomstiden göra gällande anspråk på höjd
sjukpenning. Detta motverkar bl. a. spekulation i att genom i det längsta
underlåten anmälan av inkomständring bli påförd en lägre sjukpenningavgift
än den som svarar mot den faktiska förvärvsinkomsten.
Emellertid kan klassplaceringsreglerna otvivelaktigt få otillfredsställande
verkningar i fall då försäkrad, som inom föreskriven tid anmält avsevärd
inkomstökning, drabbas av en oförutsedd långvarig sjukdom före det månadsskifte,
vid vilket den av anmälningen föranledda klassändringen skulle
ha blivit gällande. Han får då i allmänhet under hela sjukperioden en avsevärt
lägre sjukpenning än om sjukdomsfallet inträffat efter månadsskiftet.
En »nollklassad» eller såsom hemmafru i klass nr 1 placerad försäkrad,
som just inträtt i förvärvslivet och omedelbart anmält sina därav föranledda
ändrade inkomstförhållanden, går helt miste om den sjukpenning han skulle
blivit berättigad till om sjukdomsfallet hade inträffat kanske bara någon
dag senare. Endast när sjukdomen är en följd av yrkesskada kommer den
försäkrade i här avsett fall att -— fr. o. m. den 91 :a dagen efter skadans
inträffande — erhålla en efter hans aktuella arbetsförtjänst avpassad sjukpenning.
Riksförsäkringsverket har uppfattat motionerna så att den däri föreslagna
regeln skulle gälla i det fall att försäkrad i behörig ordning gjort anmälan
om inkomständring, att anmälan skulle ha föranlett klasshöjning fr. o. m.
nästa månadsskifte men att klassändringen ej trätt i kraft på grund av att
sjukdomsfall inträffat före månadsskiftet. Även om en uppmjukning av
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 4-8 år 1969
den nu gällande regeln kan tänkas i någon mån försvaga intresset av att
anmäla inkomständringar anser riksförsäkringsverket, med hänsyn till vad
förut sagts, att en ändring är väl värd att övervägas med beaktande bl. a.
av den regel som gäller inom yrkesskadeförsäkringen.
I samband härmed hör emellertid även en del i motionerna ej berörda
frågor tas upp. Sålunda bör övervägas om det finns skäl för att lagändringen
även bör avse sänkning av sjukpenning under pågående sjukperiod. Vidare
kan nämnas att riksförsäkringsverket i annat sammanhang uttalat sig för
en mera långtgående ändring än motionärerna tänkt sig, när fråga är om
person som förut inte haft något arbete och därför varit »nollklassad» eller
placerad i sjukpenningklass nr 1 i egenskap av hemmafru.
I sistnämnda avseende hänvisar riksförsäkringsverket till verkets yttrande
över betänkandet Yrkesskadeförsäkring (SOU 1966:54).
I yttrandet avvisades på anförda skäl förslag av yrkesskadeutredningen
att sjukpenning vid sjukdom på grund av yrkesskada, som inträffat efter
dagen för anmälan om inkomstökning, skulle utgå efter den av anmälningen
föranledda klassplaceringen. Därvid anförde verket bl. a., att oavsett om
yrkesskadan var av kort- eller långvarig beskaffenhet, skulle försäkringskassan
nämligen i dylika fall alltid tvingas att ta ställning till frågan om
yrkesskada förelåg eller inte.
Emellertid, framhöll verket, kunde gällande klassplaceringsregler få
mindre tillfredsställande verkningar när inkomst av förvärvsarbete anmäldes
av någon som förut inte haft sådant arbete och därför var »nollklassad»
eller placerad i sjukpenningklass nr 1 i egenskap av hemmafru. Verket förordade
därför sådan ändring av 3 kap. 5 § lagen om allmän försäkring att
i sådana fall en av inkomstanmälan föranledd klassändring skulle bli
gällande redan dagen efter den då anmälningen inkom till försäkringskassan.
Därigenom skulle alla som insjuknade efter sitt inträde i förvärvslivet
få sjukpenning enligt den sjukpenningklass som svarade mot den anmälda
inkomsten.
Däremot ansåg verket inte lämpligt att vare sig för yrkesskadade eller
för andra göra ändring i den allmänna försäkringens regler om verkningarna
av anmälan om inkomstförhöjning för personer som är placerade
i sjukpenningklass nr 2 eller högre. En sådan ändring skulle nämligen
öppna möjlighet för personer med sviktande hälsa att ordna med en uppklassning
strax före en sjukskrivning samt avtrubba känslan för skyldigheten
att anmäla inkomständringar.
Försäkringskasseförbundet tillstyrker motionerna på i huvudsak följande
skäl.
Motionärerna har pekat på att även en i lagenlig ordning gjord inkomstanmälan
leder, på grund av ändrings ikraftträdande vid följande månadsskifte,
till uppskjuten ändring då sjukdom eller yrkesskada pågår vid den
tidpunkt då klassändring eljest skulle ha skett. Denna bestämmelse, som
synes ha tillkommit för att förhindra spekulation, förhindrar samtidigt en
i vederbörlig ordning gjord anmälan att träda ikraft vid närmaste månadsskifte
med åtföljande rättsförlust för den sjuke resp. yrkesskadade.
Statstjänsteman för vilken arbetsgivarinträde gäller får icke sådan förlust
i motsvarande situation därför att han är garanterad sin sjuklön oavsett om
Andra lagutskottets utlåtande nr A8 år 1969
5
han anmält klassändring eller inte, eller på grund av sjukdom vid tidpunkten
för ändrings ikraftträdande fått klassändringen uppskjuten. Den lägre sjukpenning
som på grund härav utgår leder däremot till minskade inkomster
för statlig myndighet eller verk.
Ändring enligt motionerna skulle begränsa följderna av sjukdom eller
yrkesskada som inträffar innan anmäld klassändring trätt ikraft. Man kan
därvid inte helt bortse från spekulationsmomentet nämligen att försäkrad
underlåter att göra anmälan om klassändring eller att han gör den först
i samband med sjukdom. Denna spekulation har motionärerna sökt eliminera
genom en regel att sjukdom resp. yrkesskada skall ha förorsakat inkomstbortfall
i 30 dagar. Förbundet vill i detta sammanhang framhålla att
det ur försäkringens synpunkt vid tillämpningen av en sådan ändring som
motionärerna yrkat det är riktigare att utbyta uttrycket inkomstbortfall mot
uppburit sjukpenning. En sådan ändring i uttrycket har särskild betydelse
för lörsäkringsfall rörande personer med karenstidsförlängning.
I övrigt måste en del andra problem beaktas för egna företagare om motionärernas
förslag genomföres bl. a. om här föreslagna ändringar i reglerna
endast skall gälla tilläggssjukpenning för försäkrade för annat förvärvsarbete.
För de anställda begränsas eventuell spekulation i avgiftsbesparing
till den del som faller på den anställde vilken utgör ungefär 40 °/o av totala
avgiften. Följden av sådant risktagande — att få lägre sjukpenning under
minst 30 dagar — samt den numera omfattande klassplaceringskontrollen
torde begränsa spekulationsrisken och får i övrigt vägas mot den rättsförlust
som nu drabbar dem som icke spekulerar.
Fn ändring av reglerna vid klassplacering i samband med sjukdom eller
yrkesskada får som följd att sänkning av sjukpenningklass synes bli möjlig
vid övergång från högre till lägre sjukpenning i de fall sjukdom uppskjuter
tiden för klassändring. Detta får särskild betydelse för fall där försäkrad
före 67-årsåldern avgår med tjänstepension och anmäler detta till försäkringskassan
inom den i 3 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrivna
tiden men insjuknar innan ändringen av försäkringen kommit att träda
ikraft varigenom dubbelersättning, pension från arbetsgivare och sjukpenning,
kan utgå samtidigt under avsevärd tid.
Även fall som i övrigt blivit felaktigt klassplacerade utan att medvetet
oriktiga uppgifter lämnats eller uppgifter undanhållits kan genom den
föreslagna ändringen av reglerna bli justerade under sjukdomsfall som pågått
minst 30 dagar.
De i motionerna framställda förslagen siktar till och synes utgöra ett led
till förbättringar i föreliggande fråga.
Utskottet
Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring skall vara placerad
i sjukpenningklass om hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till
minst 1 800 kr. om året. Placeringen i sjukpenningklass är avgörande för
storleken av den sjukpenning, som skall utgå vid sjukdom. Storleken av
den försäkrades sjukpenningavgift beror på klassplaceringen.
Försäkringskassan skall ompröva placeringen i sjukpenningklass bl. a.
då det kommer till kassans kännedom att inkomstförhållandena för den
försäkrade undergått ändring av betydelse för klassplaceringen. Sådan kän
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 48 dr 1969
nedom får kassan ofta genom anmälan från den försäkrade. Denne är skyldig
att så snart ske kan och senast inom två veckor anmäla inkomständring.
Den nya klassplaceringen skall tillämpas från månadsskiftet efter kassans
beslut i saken. Om den försäkrade är sjuk vid månadsskiftet får emellertid
hans sjukpenningklass inte ändras förrän arbetsoförmågan upphört.
Motionärerna vill, att lagen om allmän försäkring skall kompletteras med
sådana bestämmelser att den som gjort föreskriven anmälan om inkomständring
kan placeras i högre sjukpenningklass även om han efter anmälan
drabbats av sjukdom som pågår vid följande månadsskifte. För att undvika
att de försäkrade i avsikt att få lägre sjukpenningavgift underlåter att göra
anmälan om höjd inkomst förrän i samband med inträffad sjukdom, bör
man införa en viss karenstid för klassändringen. Enligt motionärernas mening
bör inplaceringen i den högre sjukpenningklassen ske vid det månadsskifte,
som inträffar efter det, då arbetsoförmågan på grund av sjukdom
eller yrkesskada föranlett inkomstbortfall under minst 30 dagar.
De nuvarande reglerna om tidpunkten för ändring av sjukpenningklass
kan vid långtidssjukdom leda till otillfredsställande resultat för den enskilde.
Detta gäller inte minst i de fall, då en person första gången går ut i förvärvslivet
eller då han på grund av studier eller av annan anledning under en
längre tid inte haft arbetsinkomst. Utskottet anser därför, i likhet med de
remissinstanser som yttrat sig över motionerna, riksförsäkringsverket och
Försäkringskasseförbundet, att lagen om allmän försäkring bör ändras i
det aktuella avseendet. Det bör således göras möjligt för den som iakttagit
sin skyldighet att anmäla inkomständring att bli inplacerad i högre sjukpenningklass
även om han efter anmälningen drabbas av sjukdom som
varar vid närmaste månadsskifte. Vad utskottet sålunda anfört bör bringas
till Kungl. Maj ds kännedom.
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 767 och II: 878
i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet anfört
om ändring av sjukpenningklass under sjukdom.
Stockholm den 29 april 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s), Dahlberg
(s)*, Eric Carlsson (ep), Österdahl (fp)*, Ivar Andersson (s), Skagerlund
(fp)* och Blomquist (m);
från andra kammaren: fröken Wetterström (m), fröken Sandell (s),
herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s)*, fru Skantz (s), herr Larsson
i öskevik (ep), fru Frankel (fp) och fru Håvik (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.