Andra lagutskottets utlåtande nr åt år 1969

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om pensionstillskott, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 7 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 38, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om pensionstillskott,

2) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

3) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande
av lagen om allmän försäkring,

4) lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen har, såvitt angår lagförslagen, hänvisats till lagutskott och
behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats till
statsutskottet och behandlats i detta utskotts utlåtande 1969:53.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet
väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckt motion:

1) motionen II: 321 av herrar Hgltander och Enskog, samt

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

2) de likalydande motionerna 1:943 av herr Peterson, Eric, och herr
Åkesson samt II: 1080 av herrar Jonsson i Mora och Sellgren,

3) de likalydande motionerna 1:949 av herrar Brundin och Strandberg
samt II: 1088 av herr Carlshamre,

4) de likalydande motionerna I: 951 av herr Ngman och II: 1090 av
herrar Westberg i Ljusdal och Andersson i Örebro, samt

5) de likalydande motionerna 1:952 av herr Werner och 11: 1089 av
herr Hermansson m. fl., såvitt angår de i motionerna under 1. och 2. upptagna
yrkandena. (Yrkandet under 3. i motionerna har behandlats av statsutskottet.
)

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 2 avd. Nr ål

2

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

1) Förslag
till

Lag

om pensionstillskott
Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension
utgår pensionstillskott enligt denna lag.

2 §•

Pensionstillskott utgör trettio procent av basbeloppet, om ej annat följer
av bestämmelserna nedan i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall pensionstillskottet utgöra

den 1 juli 1969—den 30 juni 1970 tre,

den 1 juli 1970—den 30 juni 1971 sex,

den 1 juli 1971—den 30 juni 1972 nio,

den 1 juli 1972—den 30 juni 1973 tolv,

den 1 juli 1973—den 30 juni 1974 femton,

den 1 juli 1974—den 30 juni 1975 aderton,

den 1 juli 1975—den 30 juni 1976 tjugoen,

den 1 juli 1976—den 30 juni 1977 tjugofyra,

den 1 juli 1977—den 30 juni 1978 tjugosju procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspension, som börjat utgå tidigare eller senare
än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år,
utgör det belopp som framkommer om de i första eller andra stycket angivna
procenttalen minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen
skall minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra stycket lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Pensionstillskott till förtidspension, som enligt 7 kap. 2 § andra eller
tredje stycket lagen om allmän försäkring utgår med två tredjedelar eller
en tredjedel av hel förtidspension, utgör motsvarande andel av pensionstillskott
som anges i första eller andra stycket.

Pensionstillskott till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra stycket
lagen om allmän försäkring utgår med minskat belopp, utgör det belopp
som framkommer om de i första eller andra stycket angivna procenttalen
minskas i motsvarande mån.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

3 §•

Pensionstillskott utgår ej i den mån det tillsammans med vad den försäkrade
har rätt att uppbära i tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension
och änkepension överstiger vid

ålderspension, som börjat utgå från och med den månad varunder den försäkrade
fyller sextiosju år, hel förtidspension samt änkepension, som utgår
enligt 8 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring, trettio procent
av basbeloppet,

ålderspension, som börjat utgå tidigare eller senare än från och med
den månad varunder den försäkrade fyller sextiosju år, det belopp som
framkommer om trettio procent av basbeloppet minskas eller ökas i motsvarande
mån som pensionen minskas eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra
stycket lagen om allmän försäkring,

förtidspension, som enligt 7 kap. 2 § andra eller tredje stycket lagen
om allmän försäkring utgår med två tredjedelar eller en tredjedel av hel
förtidspension, motsvarande andel av trettio procent av basbeloppet,
änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring
utgår med minskat belopp, det belopp som framkommer om trettio
procent av basbeloppet minskas i motsvarande mån.

4 §.

Vid tillämpning av 3 § skall, då undantagande enligt 11 kap. 7 § lagen
om allmän försäkring gällt, hänsyn tagas till tilläggspension, som skulle
ha utgått om undantagande ej ägt rum. Motsvarande skall gälla, då pensionspoäng
enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen om allmän försäkring på
grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats försäkrad.

5 §•

Pensionstillskott till änkepension enligt 16 § lagen den 25 maj 1962 (nr
382) angående införande av lagen om allmän försäkring skall utgå efter
samma grunder som änkepensionen. Minskning av pensionstillskottet med
hänsyn till den pensionsberättigades inkomst skall göras först sedan kommunalt
bostadstillägg helt bortfallit men innan minskning sker av änkepensionen.

6 §•

I den mån ej annat följer av denna lag skall vad i lagen om allmän försäkring
eller i annan författning är föreskrivet om folkpension äga motsvarande
tillämpning på pensionstillskott.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

7 §•

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Bestämmelserna i 4 § skall ej tillämpas på undantagande som återkallats
med verkan från och med den 1 januari 1963.

Till den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension
och vars pension enligt 18 § andra stycket lagen angående införande
av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat
utges med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall pensionstillskott
utgå utan hinder av bestämmelserna i sistnämnda lagrum.

Beslut om pensionstillskott för juli 1969 meddelas av riksförsäkringsverket
om icke pensionen för ifrågavarande månad utbetalas av försäkringskassa.
Motsvarande gäller då pensionstillskott ökas på grund av bestämmelserna
i 2 § andra stycket.

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

5

2) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 9 kap. 5 § och 16 kap. 1 § lagen den 25 maj
1962 om allmän försäkring» skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 kap.

5 §•

Om hustrutillägg och kommunalt Om pensionstillskott, hustrutillbostadstillägg
förordnar Konungen lägg och kommunalt bostadstillägg

med riksdagen. förordnar Konungen med riksdagen.

16 kap.

1 §•

Den som----— — Konungen förordnar.

Åtnjuter försäkrad sjukpenning-------ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag -— -----därom gjorts.

I den---------ansökan därom.

För den försäkrades kostnader för
läkarundersökning och läkarintyg
vid ansökan om förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning
skall ersättning utgå i enlighet
med vad Konungen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 16 kap. 1 § se 1964:156.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1969

3) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 25 maj 1962 angående införande

av lagen om allmän försäkring1 skall
anges.

(Nuvarande lydelse)

16

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man,
som avlidit före den 1 juli 1960, i
stället för 8 § första stycket lagen
om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt gälla,
att sådan pension minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
ettusensjuhundra kronor. Vid
tillämpning i fall som nu sagts av
13 § 2 mom. sistnämnda lag skall
ock procenttalet 20 utbytas mot 10
samt beloppet 20 000 kronor utbytas
mot 30 000 kronor.

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
(Föreslagen lydelse)

§•

Bestämmelserna i tredje stycket
punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna
till lagen den 5 maj 1960
(nr 99) angående ändring i lagen
den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
skola alltjämt äga motsvarande
tillämpning. Dock skall beträffande
änkepension efter man,
som avlidit före den 1 juli 1960, i
stället för 8 § första stycket lagen
om folkpensionering i lagrummets
lydelse före nämnda tidpunkt gälla,
att sådan pension minskas med en
tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må överstiga
tvåtusen kronor. Vid tillämpning
i fall som nu sagts av 13 § 2
mom. sistnämnda lag skall ock procenttalet
20 utbytas mot 10 samt beloppet
20 000 kronor utbytas mot
30 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Det åligger riksförsäkringsverket att omräkna utgående pensioner i enlighet
med bestämmelserna i denna lag.

1 Senaste lydelse av 16 § se 1965:145.

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

7

4) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 5 §§ lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Hustrutillägg tillkommer —
Hustrutillägg skall, där ej annat
följer av vad i 4 § stadgas, för år
räknat motsvara skillnaden mellan
å ena sidan sammanlagda beloppet
av folkpension i form av ålderspension
till två makar samt å andra sidan
sådan pension till ogift, pensionerna
beräknade för år och under
förutsättning att de börjat utgå från
och med den månad varunder den
pensionsberättigade fyllt sextiosju
år.

-----fem år.

Hustrutillägg skall, där ej annat
följer av vad i 4 § stadgas, för år
räknat motsvara skillnaden mellan
å ena sidan sammanlagda beloppet
av folkpension i form av ålderspension
till två makar jämte två pensionstillskott
enligt lagen om pensionstillskott
samt å andra sidan
folkpension i form av ålderspension
till ogift jämte ett sådant pensionstillskott,
ålderspensionerna och pensionstillskotten
beräknade för år och
under förutsättning att de börjat
utgå från och med den månad varunder
den pensionsberättigade fyllt
sextiosju år.

4 §•

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
minskas med en tredjedel
av den pensionsberättigades årsinkomst
i vad den må överstiga för

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
minskas med hälften av
den pensionsberättigades årsinkomst
i vad den må överstiga för den som

1 Senaste lydelse av 1 och 4 §§ se 1963: 57 och av 5 § se 1965:146.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den som är gift ettusentvåhundra är gift ettusenfemhundra kronor
kronor och för annan ettusensju- och för annan tvåtusen kronor.
hundra kronor samt med ytterligare
en tredjedel av årsinkomsten i vad
den må överstiga för den som är
gift ettusensjuhundra kronor och
för annan tvåtusenfyrahundra kronor.

Minskning skall,--------å hustrutillägget.

5 §•

Med årsinkomst avses i denna lag
den inkomst, för år räknat, som någon
kan antagas komma att åtnjuta
under den närmaste tiden. Såsom
inkomst räknas icke allmänt barnbidrag,
folkpension, tilläggspension
enligt lagen om allmän försäkring
till den del pensionen jämlikt 9 kap.

1 § sista stycket nämnda lag föranlett
minskning av barntillägg som
där avses, livränta eller sjukpenning
jämte barntillägg som avses i 17 kap.

2 § nyssnämnda lag i vad den enligt
samma lagrum avdragits från pension,
ersättning på grund av sjukförsäkring
i allmän försäkringskassa
eller understöd som någon på
grund av skyldskap eller svågerlag
må vara föranledd att utgiva.

Vid uppskattning---

Värdet av-----

Ifråga om-----

Årsinkomst avrundas--

Med årsinkomst avses i denna lag
den inkomst, för år räknat, som någon
kan antagas komma att åtnjuta
under den närmaste tiden. Såsom
inkomst räknas icke allmänt barnbidrag,
folkpension, tilläggspension
enligt lagen om allmän försäkring
till den del pensionen föranlett
minskning av pensionstillskott enligt
3 § lagen om pensionstillskott
eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 §
sista stycket lagen om allmän försäkring,
livränta som avses i 17 kap.
2 § nyssnämnda lag i vad den enligt
samma lagrum avdragits från pension,
ersättning på grund av sjukförsäkring
i allmän försäkringskassa
eller understöd som någon på
grund av skyldskap eller svågerlag
må vara föranledd att utgiva.

---trettiotusen kronor.

av Konungen.

- sammanlagda förmögenhet.

----tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Det åligger riksförsäkringsverket att omräkna utgående hustrutillägg och
kommunala bostadstillägg i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

9

Motionsyrkandena

1) I motionen 11:321 hemställs »att riksdagen måtte besluta, att det
kommunala bostadstillägget för folkpensionärer med i övrigt oförändrade
regler inte i något fall minskas med mer än en tredjedel av varje 100 kronor
i sidoinkomst, samt att uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta
erforderlig lagtext».

2) I motionerna I: 94-3 och II: 1080 hemställs »att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 38 måtte besluta 1. om en ökning av folkpensionerna
under en femårsperiod — i stället för som föreslås i propositionen
under en tioårsperiod — genom årliga pensionstillskott motsvarande sex
procent av basbeloppet — motsvarande 360 kr. vid ett basbelopp av 6 000 kr.
— upp till en garantinivå på trettio procent av basbeloppet, 2. att det avdragsfria
beloppet i fråga om inkomstprövningen av samtliga inkomstprövade
folkpensionsförmåner höjs till 2 500 kr. för ensam pensionär och till
3 500 kr. för två makar tillsammans, samt» 3. »att vederbörande utskott
utarbetar erforderlig lagtext».

3) I motionerna I: 949 och II: 1088 hemställs »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning om och förslag till ur APfonden
finansierad komplettering av de i proposition nr 38 föreslagna pensionstillskotten».

4) I motionerna I: 951 och II: 1090 hemställs »att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 38 i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna,
att de nu föreslagna särskilda folkpensionstilläggen bör ökas och pensionärernas
levnadsvillkor förbättras minst i den takt varmed nationalinkomsten
per huvud växer».

5) I motionerna I: 952 och II: 1089 yrkas, såvitt nu är i fråga, »att riksdagen
med bifall i övrigt till Kungl. Maj :ts proposition nr 38 år 1969 måtte
besluta:

1. Att pensionstillskotten skall utgå med belopp grundade på 4 procent
av basbeloppet och att Förslag till Lag om pensionstillskott i denna del av
2 § erhåller följande lydelse:

’2 §.

Pensionstillskott utgör fyrtio procent av basbeloppet.
Under nedannämnda tider skall pensionstillskotten utgöra

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1969

den

1

juli 1969—

den

30

juni

1970

fyra,

»

»

»

1970—

»

1971

åtta,

»

»

1971—

»

»

1972

tolv,

»

»

»

1972—

1973

sexton,

1973—

»

»

1974

tjugo,

»

»

1974—

»

1975

tjugofyra,

»

»

»

1975—

»

»

»

1976

tjugoåtta,

»

»

1976—

»

1977

trettiotvå,

»

»

1977—

»

»

»

1978

trettiosex procent av

basbeloppet.’

2. Att pensionstillskotten skall utgå med oreducerade belopp även till
förtidspensionerade, personer som uppbär förtida uttag av ålderspension
samt dem som erbåller änkepension.

Vederbörande lagutskott förutsättes utarbeta förslag till lagtext».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 321, II: 1080, II: 1088, II: 1090 och II: 1089.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ett nytt program för årliga folkpensionshöjningar
fr. o. m. den 1 juli 1969. Förslaget innebär en ökning av folkpensionerna upp
till en viss garantinivå genom pensionstillskott som ökas för varje år under
en tioårsperiod. Pensionstillskottet skall första året motsvara 3 % av basbeloppet
och sedan öka med motsvarande belopp varje år under tioårsperioden,
alltså upp till 30 % av basbeloppet. Genom de nya pensionstillskotten
ökar folkpensionens årsbelopp den 1 juli 1969 med 180 kr. för en ensam
pensionär och med 360 kr. för ett pensionärspar. Pensionstillskotten läggs
ovanpå nuvarande folkpension, som liksom pensionstillskotten genom värdesäkringen
ökar vid prisstegringar. Pensionstillskotten utgår till pensionärer
som inte har ATP-pension eller som har låga ATP-belopp.

Genom pensionstillskotten kan folkpensionsbeloppen beräknas stiga till
— bortsett från kommunalt bostadstillägg — 5 400 kr. för ensam pensionär
och 8 472 kr. för ett pensionärspar den 1 juli 1969.

Propositionen innehåller vidare förslag om uppmjukning av reglerna för
inkomstprövningen av bl. a. de kommunala bostadstilläggen.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1969/70 till folkpensioner
beviljar ett förslagsanslag av 6 510 milj. kr.

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1969

11

Av propositionen återges i det följande endast vad föredragande departementschefen
i huvudsak anfört vid lagrådsremissen. Beträffande redogörelsen
för gällande bestämmelser, pensionsförsäkringskommitténs förslag,
remissyttrandena över detta och specialmotiveringen till lagförslagen får
utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anför i propositionen
i huvudsak följande:

»Allmänna synpunkter

Den senaste tioårsperioden karakteriseras av en kraftig utveckling på
den allmänna pensioneringens område. Folkpensionsnivån har successivt
trappats upp i enlighet med den plan som antogs år 1958. Förtids- och
änkepensioneringen inom folkpensioneringen har i grunden förändrats och
barnpensioner har införts. Den stora ATP-reformen har genomförts med
allt vad detta betyder för den enskildes trygghet och möjligheter till bibehållen
levnadsstandard på ålderdomen, vid invaliditet och vid försörj arens
död. Utvecklingen är emellertid inte slut med detta. I det moderna samhället
är det en angelägen uppgift att tillse att socialförsäkringssystemen
anpassas och förbättras i takt med att behoven förändras och resurserna
för ytterligare insatser ökar. Utredningsarbete pågår på flera områden. I
det följande skall behandlas frågor om en förbättring av folkpensionerna,
sedan 1958 års beslut om standardökning av dessa pensioner nu i sin helhet
genomförts.

Pensionsbeslutet år 1958 innebar bl. a. att folkpensionerna successivt
skulle höjas fram till år 1968 så att ålderspensionen då uppgick till 3 600
kr. för ensam pensionär och 5 400 kr. för två gifta pensionärer, allt räknat
i 1957 års penningvärde. Dessa belopp motsvarar i dagens penningvärde
5 220 kr. resp. 7 830 kr. Det uppställda programmet har nu genomförts. Efter
den standardhöjning av folkpensionerna som beslutats att gälla fr. o. m.
den 1 juli 1968 uppgår i dag ålderspensionen för ensam pensionär till 5 220
kr. och för ett pensionärspar till 8 112 kr. Utvecklingen av folkpensionerna
under den gångna tioårsperioden kan belysas av att vid ingången av år 1958
motsvarande pensionsbelopp uppgick till 2 200 kr. resp. 3 520 kr. Folkpensionernas
belopp är sedan den 1 juli 1967 anknutna till basbeloppet. Jämsides
med standardhöjningarna och anpassningen av pensionernas storlek
efter ändringarna i penningvärdet har utvecklingen i fråga om de kommunala
bostadstilläggen gått i den riktningen att tilläggen genomgående höjts
och att deras storlek i allt större utsträckning anknutits till pensionärernas
faktiska bostadskostnad. Pensionärerna får alltså nu i betydande utsträckning
sina bostadskostnader täckta genom dessa tillägg. De totala kostna -

12

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

derna för bostadstilläggen har från år 1958 till år 1968 stigit från 254 milj.
kr. till omkring 660 milj. kr. per år.

Beslut om införande av ATP fattades år 1959, pensionsrätt började intjänas
år 1960 och de första tilläggspensionerna började utbetalas år 1963.
Antalet personer med ATP, utom barnpension, var i början av år 1963
omkring 13 300 och har sedan ökat till omkring 250 000 år 1968. Budgetåret
1969/70 beräknas antalet personer med ATP uppgå till omkring 350 000
och budgetåret 1978/79 till omkring 870 000. Antalet ATP-pensionärer stiger
alltså kraftigt. Även pensionernas belopp växer. ATP-utbetalningarna
beräknas till omkring 700 milj. kr. under budgetåret 1968/69 och till omkring
4 000 milj. kr. under budgetåret 1978/79 vid basbeloppet 6 000 kr.
Antalet folkpensionärer utan ATP är dock betydande och kommer att vara
det en lång tid framåt. Enligt gjorda uppskattningar beräknas antalet folkpensionärer
vara 1 275 000 budgetåret 1969/70 och omkring 1 490 000 budgetåret
1978/79. Sammanställer man dessa siffror med det nyss nämnda
beräknade antalet personer med ATP finner man att antalet folkpensionärer
utan ATP de nämnda budgetåren utgör över 900 000 resp. 600 000.

Redan i prop. 1964: 1 (bil. 7 s. 22) framhöll jag att standardhöjningar av
folkpensionerna bör genomföras inte endast fram till det av statsmakterna
för år 1968 angivna målet utan även efter detta år bl. a. på grund av att
vid denna tid endast en mindre del av pensionärerna har ATP utöver folkpension.
Med stöd av Kungi. Maj :ts bemyndigande uppdrog jag i juni 1965
i tilläggsdirektiv åt pensionsförsäkringskommittén att utreda frågor i samband
med framtida höjningar av folkpensionerna. I direktiven erinrade jag
om att ett viktigt skäl för etapphöjningarna fram till år 1968 var önskvärdheten
att förbättra pensionsstandarden för de pensionärer som i huvudsak
har endast folkpensionen att lita till för sin försörjning. Jag underströk
vidare att motivet för folkpensionshöjningar efter år 1968 likaledes är att
söka i den omständigheten att flertalet folkpensionärer under ytterligare
ett antal år kommer att tillhöra de årsklasser, som inte omfattas av ATP
eller har låg ATP.

Pensionsförsäkringskommittén, som är parlamentariskt sammansatt, har
i ett enhälligt betänkande lagt fram förslag i viktiga frågor rörande den
allmänna pensioneringens utformning. Förslaget omfattar främst frågan
om den framtida utbyggnaden av folkpensioneringen men dessutom frågan
om inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och
vissa änkepensioner. Under sitt fortsatta arbete kommer kommittén bl. a.
att göra en översyn av familjepensioneringen.

Kommittén tar ställning till folkpensionernas utveckling under tio år
framåt eller för åren 1969—1978. Tillgängliga resurser bör enligt kommitténs
mening i första hand koncentreras på förbättringar för de pensionärsgrupper,
som i huvudsak inte har några inkomster vid sidan av folkpensionen.

I princip innebär förslaget att alla pensionärer på sikt tillförsäkras en

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

nivå för det ekonomiska grundskyddet — en garantinivå — som ligger
väsentligt högre än nuvarande folkpensionsnivå. För ensam pensionär höjs
successivt garantinivån under de närmaste tio åren med en tredjedel av
den nuvarande folkpensionsnivån. Sådan pensionär, vars folkpension
fr. o. m. den 1 juli 1968 utgör 90 % av basbeloppet, får alltså en pensionsökning
med 30 % av basbeloppet. Detta innebär att folkpensionen för ensam
pensionär med ingen eller låg ATP blir 120 % av basbeloppet. För att alla
år 1978 skall komma upp till den nämnda garantinivån föreslås ett särskilt
pensionstillskott som höjs varje år. Pensionstillskottet skall enligt förslaget
öka med 3 % av basbeloppet varje år under tioårsperioden.

Kommittén föreslår vidare att ökningen genom pensionstillskott skall bli
lika stor för var och en av två gifta pensionärer som för en ogift pensionär.
Folkpensionen för två gifta pensionärer är nu tillhopa 140 % av basbeloppet.
Vid tioårsperiodens slut blir den (140 + 30 + 30) 200 % av basbeloppet,
vilket motsvarar en höjning med över 40 % av nuvarande folkpensionsnivå.

År 1978 skall pensionärerna ha uppnått en garantinivå som — räknat på
ett basbelopp av 6 000 kr. — uppgår till 7 200 kr. för ogift och 12 000 kr.
för två makar, allt för år räknat. Till de nämnda beloppen kommer kommunalt
bostadstillägg.

Remissinstanserna har utan undantag gett sitt stöd åt tanken på fortsatt
förbättring av folkpensionsförmånerna. Den principiella lösning som pensionsförsäkringskommittén
valt har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av alla remissinstanser med undantag av riksförsäkringsverket, som bl. a.
hävdat att en höjning av grundtryggheten av den föreslagna omfattningen
bör föranleda en översyn av pensionssystemet. I väntan på en sådan översyn
bör enligt verkets mening pensionsförbättringar nu ske provisoriskt och på
ett sätt som inte försvårar en systematisk lösning mera än vad som är oundgängligt.
Jag kan inte finna att den föreslagna ökningen av folkpensionerna
genom ett pensionstillskott på något avgörande sätt försvårar en samordning
i framtiden av pensionssystemets båda delar eller att den bryter enhetligheten
i pensionssystemet. Jag biträder därför kommitténs lösning.

Några remissinstanser, såsom TCO, SR och Pensionärernas riksorganisation
i Sverige, anser att ställning nu inte bör tas till folkpensionsförbättringarna
för en så lång tid som tio år framåt. De föreslår att beslutet begränsas
att avse tre eller fem år. Bakom kommitténs förslag på denna
punkt ligger erfarenheter från den gångna tioårsperioden. Det är otvivelaktigt
från flera synpunkter av värde om folkpensionshöjningarna liksom
hittills kan ske med ledning av en plan för en längre tidsperiod. Enligt min
mening är det lämpligt att inrikta sig på en ny tioårsperiod.

Jag godtar kommitténs förslag att folkpensionerna under den närmaste
tioårsperioden bör öka med ett belopp som motsvarar 30 % av basbeloppet
och att ökningen bör fördela sig med 3 % av basbeloppet för varje år. Vid
ett basbelopp av 6 000 kr. blir ökningen 180 kr. om året.

14

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

I likhet med kommittén anser jag att ökningen bör vara lika stor för gift
och ogift pensionär. Den skillnad mellan gift och ogift som i pensionshänseende
existerar i dag kommer med en sådan anordning att minska i betydelse
allt efter som pensionstillskotten kommer att motsvara en ökande
andel av den samlade pensionen. Vid ett basbelopp av 6 000 kr. blir ökningen
således för två pensionsberättigade makar tillhopa 360 kr. om året.

Folkpensionens årsbelopp för en ensam pensionär är f. n. 5 220 kr. och
för ett pensionärspar 8 112 kr. Genom de föreslagna pensionstillskotten stiger
folkpensionsbeloppet vid oförändrat basbelopp, 5 800 kr., till 5 400 kr. för
ensam pensionär och 8 472 kr. för ett pensionärspar den 1 juli 1969. Härtill
kommer för ungefär hälften av pensionärerna kommunala bostadstillägg, som
i ökande omfattning täcker den faktiska bostadskostnaden. Som framgår av
det följande föreslås en uppmjukning av reglerna för inkomstprövningen av
dessa tillägg.

Pensionstillskottens utformning

Med utgångspunkt i den grundläggande uppfattningen att pensionsförbättringarna
bör komma de pensionärsgrupper till godo, där behovet av
ytterligare förbättringar är mest framträdande, krävs någon form av inkomst-
eller behovsprövning. Man måste därvid ta ställning till vilka slag
av inkomster som skall påverka det föreslagna pensionstillskottet och vilken
minskande verkan dessa inkomster skall ha. Pensionsförsäkringskommittén
har prövat olika lösningar som jag närmare redogjort för vid presentationen
av kommittéförslaget. Kommittén har stannat vid att förorda
att endast ATP skall beaktas vid inkomstprövningen. ATP skall avräknas
från pensionstillskotten i den mån ATP tillsammans med det tillskott som
skall utgå under ett visst år överstiger pensionstillskottets nivå vid tioårsperiodens
slut. Om en ensam pensionär vid ett basbelopp på 6 000 kr. t. ex.
har ATP-pension med 900 kr. per år, utgör pensionstillskottet 180 kr. under
år 1969 och ökar därefter årligen med 180 kr. under åren 1970, 1971 etc.
intill dess pensionstillskottet tillsammans med ATP-pensionen uppgår till
1 800 kr. utöver vad han i övrigt erhåller i folkpension och bostadstillägg.
För pensionärspar gäller dessa belopp för var och en av makarna. Den som
har en låg ATP eller ingen ATP alls kommer alltså att få pensionstillskott
tills han uppnått garantinivån.

Enligt kommittén skall den som anmält undantagande från försäkringen
och därför inte har ATP eller fått sin ATP reducerad behandlas som om han
hade lyft den ATP som han skulle fått om han inte trätt ur försäkringen.
Skulle han exempelvis haft ATP motsvarande garantibeloppet om han varit
med i systemet oavbrutet får han inget pensionstillskott, även om han i
praktiken inte lyfter någon ATP.

Vidare föreslås som framgår av det följande att ATP, till den del sådan

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969 15

pension föranleder minskning av pensionstillskott, inte skall anses som
inkomst vid den inkomstprövning som sker vid bestämmande av kommunalt
bostadstillägg, hustrutillägg och vissa änkepensioner. Härigenom gynnas
i detta avseende de pensionärer som vid sidan av folkpension har inkomster
i form av ATP jämfört med dem som har sido inkomster av annat
slag, exempelvis av fastighet eller kapital.

Att inkomstprövningen begränsas till ATP medför den fördelen att man
slipper ifrån åtskilliga avgränsningssvårigheter eftersom ATP är registrerad
inom det allmänna pensionssystemet. Avräkningsförfarandet kan ske
automatiskt genom att alla behövliga uppgifter finns tillgängliga hos de
utbetalande organen. Man kommer därigenom ifrån de olägenheter som ett
ansökningsförfarande och en därav följande prövning i det enskilda fallet
måste medföra för såväl den enskilde som försäkringsadministrationen.

Remissinstanserna har med undantag av riksförsäkringsverket ställt sig
positiva till den av kommittén förordade utformningen av pensionsförbättringarna.

Någon helt invändningsfri lösning för att åstadkomma den erforderliga
inkomstprövningen torde knappast finnas. Kommittén har ingående prövat
och mot varandra vägt för- och nackdelarna av olika tänkbara lösningar.
Enligt min mening utgör det av kommittén föreslagna systemet en godtagbar
lösning på de problem som här möter. Jag vill erinra om att flera
remissinstanser — bland dem riksförsäkringsverket — uttalat sin tillfredsställelse
över att pensionstillskotten föreslås skola utgå utan tillämpning av
den traditionella inkomstprövningen inom folkpensioneringen. Jag är ense
härom och ansluter mig till kommitténs förslag.

I det följande skall jag ta upp vissa särskilda frågor som väckts vid
remissbehandlingen av kommitténs förslag.

Pensionstillskott skall enligt förslaget utgå till folkpension i form av
ålderspension, förtidspension och änkepension. Riksförsäkringsverket finner
det tveksamt, om det är lämpligt att i detta sammanhang besluta om
ytterligare standardhöjningar till änkorna, eftersom pensionsförsäkringskommittén
i sitt fortsatta utredningsarbete skall ta upp frågorna om
familjepensionerna till övervägande. En generell höjning av änkepensionsnivån
skulle enligt verkets mening kunna föregripa det kommande utredningsarbetet.
Jag utgår från att kommittén noga beaktat detta problem när
kommittén i anslutning till denna fråga uttalat att ändringar i fråga om
änkepensioneringen kan bli en följd av kommitténs fortsatta arbete. Jag
vill också nämna att standardtillägg hittills kommit också änkepensionärerna
till godo. De av verket anförda betänkligheterna bör enligt min mening
inte få lägga hinder i vägen för att utge pensionstillskott även till
änkorna. Jag förordar därför att pensionstillskott skall utges också till änkepension.
I den mån så påkallas av pensionsförsäkringskommitténs förslag

16

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

rörande familj epensioneringen får frågan prövas på nytt.

LO reser erinringar mot förslaget att pensionstillskott vid förtida uttag
av ålderspension skall reduceras i samma mån som ålderspensionen. Motsvarande
reduktion skall enligt förslaget ske även om förtidspension och
änkepension utgår med mindre belopp än hel pension. Regler av detta slag
har bedömts vara nödvändiga för att inte rubba relationerna mellan de
olika förmånerna. Enligt min mening är det i fråga om det förtida uttaget
också angeläget att slå vakt om de nuvarande på grundval av försäkringsmässiga
bedömanden utformade principerna för beräkningen av pensionens
storlek. Ett förtida uttag — liksom ett uppskjutet uttag efter 67 år — skall
i princip vara från ekonomisk synpunkt neutralt för pensionären. I annat
fall rubbas förutsättningarna för det förtida uttaget, önskvärda pensionsförbättringar
före 67-årsåIdern bör enligt min mening åstadkommas på
andra vägar än genom en annan utformning av reglerna i det nu berörda
hänseendet. Jag vill här erinra om att riksförsäkringsverket nyligen fått i
uppdrag att utreda möjligheterna att i ökad utsträckning ge förtidspension
åt den äldre arbetskraften. Vidare har föregående års riksdag begärt utredning
av frågan om lägre pensionsålder för gruvarbetare med arbete under
jord. Detta utredningsuppdrag har överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.
Jag anser mig mot bakgrunden av det anförda böra godta kommitténs
förslag.

Kommittén har inte ifrågasatt att annan ATP än pensionärens egen skall
beaktas vid prövningen om rätt till pensionstillskott föreligger. Grundsatsen
om vardera makens självständiga ställning i ekonomiskt avseende talar
enligt kommitténs mening för en sådan ordning. I enlighet härmed föreslår
kommittén att makes ATP inte skall beaktas vid bedömningen av den andra
makens rätt till pensionstillskott. Ett par remissinstanser erinrar om att
man vid inkomstprövningen av kommunala bostadstillägg och hustrutillägg
inte tillämpar den av kommittén förordade principen utan då anses eventuell
sidoinkomst hos maken eller båda makarna belöpa med hälften på
vardera maken. Det ifrågasätts därför om man inte bör förfara på samma
sätt vid den ifrågavarande inkomstprövningen. Jag ansluter mig till den av
kommittén förordade lösningen. Som kommittén anfört bärs den av principiella
motiveringar och den medför också administrativa fördelar.

Om änka själv åtnjuter ATP i form av änkepension bör denna enligt förslaget
avräknas mot pensionstillskottet. Ett par remissinstanser anser att
detta är mindre tillfredsställande. Jag anser för min del inte att det i förevarande
avseende föreligger skäl att behandla ATP, som utgår till änka i
form av änkepension efter avliden make, annorlunda än ATP, som utgår
till änka i form av ålderspension eller förtidspension. Jag godtar därför
kommitténs förslag.

Kostnaderna för pensionstillskotten kan beräknas till omkring 190 milj.
kr. för budgetåret 1969/70.

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

17

Inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg m. m.

Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner med anledning
av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna
innebär att pensionsförmånen minskas med pensionärens inkomster vid
sidan av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensam pensionär,
sker minskning med en tredjedel av inkomst som ligger mellan

1 700 kr. och 2 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För
makar är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 2 400 kr. och 3 400 kr. I
fråga om de nyss nämnda änkepensionerna sker dock avdrag med en tredjedel
i alla inkomstlägen över 1 700 kr. Årsinkomst under 1 700 kr. för
ensam och 2 400 kr. för makar medför ej något avdrag.

Vid inkomstprövningen avses med årsinkomst den inkomst, för år räknat,
som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste framtiden.
I fråga om inkomstberäkningen finns detaljerade regler. Det kan
nämnas att folkpensionsförmån inte räknas såsom inkomst men däremot
ATP.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med
10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift
22 500 kr. (för makar tillhopa 45 000 kr.) och för annan 30 000 kr.

De nuvarande inkomstprövningsreglerna har gällt fr. o. m. den 1 juli 1963
bortsett från att de nyssnämnda s. k. skärpningsreglerna vid innehav av
förmögenhet ändrats med verkan fr. o. m. den 1 juli 1965.

Pensionsförsäkringskommittén har prövat olika metoder för att mildra
de tröskeleffekter som uppkommer vid tillämpning av de gällande reglerna
och som har sin grund i att när pensionären ökar sin inkomst av exempelvis
förvärvsarbete han mister en betydande del av det kommunala bostadstillägget
samtidigt som förvärvsinkomsten beskattas. Sådana effekter kan
vara ogynnsamma från arbetsmarknadspolitiska synpunkter samtidigt som
de för den enskilde framstår som orättvisa. Kommittén har stannat för att
föreslå att det avdragsfria beloppet i fråga om samtliga inkomstprövade
förmåner höjs till 2 000 kr. för ensam pensionär och till 3 000 kr. för två
makar tillsammans samt att •— såvitt gäller kommunala bostadstillägg och
hustrutillägg — reduktionen för inkomster över det avdragsfria beloppet
görs enhetlig och bestäms till 50 %.

Kommittén föreslår vidare att pensionstillskotten och ATP till den del
sådan pension föranleder minskning av pensionstillskott inte skall anses
utgöra inkomst som minskar de inkomstprövade förmånerna.

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan har tillstyrkt
kommitténs förslag. Några remissinstanser, bland dem riksförsäkringsverket
och Svenska kommunförbundet, önskar en ytterligare översyn av dessa
regler. Därvid bör enligt riksförsäkringsverkets mening också övervägas
om de kommunala bostadstilläggen hör hemma inom socialförsäkringen

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 41

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

eller om de inte bör knytas samman med bostadsstödets övriga delar. Kommunförbundet
menar att man dessutom bör pröva om tiden nu är mogen
för att staten övertar ansvaret för bostadstilläggen. Jag är inte beredd att
förorda utredningar av de angivna slagen. Sådana utredningar skulle för
övrigt ta en avsevärd tid och de förbättringar beträffande de inkomstprövade
förmånerna, som kommittén föreslagit och som i övervägande grad
mottagits med tillfredsställelse av remissinstanserna, skulle inte kunna
genomföras förrän längre fram i tiden. Jag anser mig böra godta kommitténs
förslag.

Pensionärernas riksorganisation i Sverige har pekat på de olikheter som
föreligger mellan bostadstilläggen i olika kommuner och uttalat att bostadstiHäggen
bör få en sådan utformning att de täcker en godtagbar bostadsstandard
åt folkpensionärerna. Med anledning härav vill jag först erinra
om att utvecklingen i fråga om bostadstilläggen — såsom pensionsförsäkringskommittén
också framhållit —- allt mera gått i den riktningen att
deras storlek anknutits till pensionärernas faktiska bostadskostnader.

Vidare vill jag nämna att de berörda olikheterna beträffande bostadstilläggen
— i fråga om såväl uppbyggnad som belopp — har uppmärksammats
av Svenska kommunförbundet. Kommunförbundet har sålunda i november
1968 utfärdat en rekommendation till kommunerna angående nya
normalgrunder för bostadstillägg till folkpensionärer. I kommunförbundets
rekommendation formuleras målsättningen för bostadstilläggen så att dessa
— förutom att stimulera pensionärerna att söka skaffa sig lättskötta och
moderna bostäder — bör ge största möjliga grupp folkpensionärer täckning
för den verkliga bostadskostnaden. Detta anses böra ske inom ramen för en
rimlig kostnad för kommunerna och med en rimlig administrativ belastning
för försäkringskassorna. Utifrån den angivna målsättningen rekommenderar
kommunförbundet att grunderna för de kommunala bostadstillläggen
utformas så att alla pensionärer får ett generellt grundbelopp samt
att bostadskostnad över grundbeloppet täcks intill ett tak, som kan vara
antingen beloppsmässigt eller standardmässigt fixerat.

Vad jag i det föregående föreslagit rörande pensionstillskotten och de
kommunala bostadstilläggen påverkar gällande bestämmelser om skattelättnader
för folkpensionärer. Med anledning härav kommer frågan om folkpensionärernas
beskattning under vårriksdagen att anmälas av chefen för
finansdepartementet.

Kostnadsökningen till följd av de förordade ändringarna i inkomstprövningsreglerna
kan beräknas till omkring 19 milj. kr. för budgetåret 1969/70.
Härav beräknas 5 milj. kr. uppkomma på grund av förslaget att ATP i viss
utsträckning inte skall beaktas vid inkomstprövningen. Av den totala kostnadsökningen
19 milj. kr. faller omkring 15 milj. kr. på kommunerna och
resten på staten.

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1969

19

Pensionärsbostadsbidrag

Pensionsförsäkringskommittén har förordat att de nuvarande pensionärsbostadsbidragen
skall avvecklas med verkan fr. o. m. den 1 januari 1970.
Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag. Liksom kommittén och bostadsstyrelsen
utgår jag därvid från att kommunerna i samband med avvecklingen
av pensionärsbostadsbidragen bereder de pensionärer som berörs
kompensation genom kommunala bostadstillägg eller på annat sätt.

Ersättning för vissa läkarintyg

Utöver de frågor som behandlats i det föregående vill jag här ta upp ett
spörsmål som rör försäkrads rätt till ersättning för läkarintyg i samband
med ansökan om pension.

Enligt 16 kap. 1 § första stycket AFL skall den som önskar erhålla pension
göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad Kungl.
Maj :t förordnar. I 4 § kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 394) med vissa
bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän försäkring
in. m. har föreskrivits att, om ansökningen avser förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning, rätten till sådan förmån i regel
skall styrkas med läkarintyg. Kostnaderna för anskaffande av sådant läkarintyg
betalas av den som begär intyget. Det arvode läkaren får begära för
intyget är maximerat i de fall intyget utfärdas av i statens eller kommuns
tjänst anställd läkare. Bestämmelser härom finns i 1 § kungörelsen den 14
september 1962 (nr 518) angående kostnaderna för läkarundersökning
m. m. vid prövning av rätt till pension enligt lagen om allmän försäkring.

I 16 kap. 1 § andra stycket AFL finns ett undantag från kravet på ansökan
för att erhålla pension. Där föreskrivs att om försäkrad åtnjuter sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård enligt AFL, försäkringskassa kan
tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan
om pension. Denna regel har samband med samordningen mellan sjukförsäkring
och pensionering. I dessa fall svarar försäkringskassan för samtliga
kostnader för behövlig medicinsk utredning. Denna sker därvid på
initiativ av kassan.

Enligt 16 kap. 2 § AFL kan som villkor för rätt till förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning föreskrivas att den försäkrade
skall under högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus eller underkasta
sig undersökning av viss läkare. För sina kostnader i samband med sådan
läkarundersökning eller sjukhusintagning får den försäkrade ersättning
enligt grunder som Kungl. Maj :t föreskriver. Ersättningen utges från vederbörande
försäkringskassa enligt bestämmelserna i 2 § ovannämnda kungörelse
den 14 september 1962 (nr 518).

20 Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1969

I samband med en översyn av bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse,
som riksförsäkringsverket gjort på Kungl. Maj :ts uppdrag, har verket tagit
upp bl. a. frågan om rätten till ersättning för läkarintyg i samband med
pensionsansökan. Enligt verkets mening är det inte tillfredsställande att
låta det sätt på vilket ett förtidspensionsärende aktualiseras hos försäkringskassan
vara utslagsgivande för frågan vem som skall ersätta kostnaderna
för läkarintyg, som behövs för prövningen av ärendet. Verket föreslår
därför att de allmänna försäkringskassorna åläggs skyldighet att ersätta
den försäkrades kostnad för läkarintyg i ärenden om förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning, om ansökningen helt eller delvis
bifalles eller det annars med hänsyn till omständigheterna är skäligt. Riksförsäkringsverket
erinrar om att verket enligt en bestämmelse i 32 § lagen
den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring betalar nödiga kostnader
för läkarintyg inom yrkesskadeförsäkringen.

Över riksförsäkringsverkets utredning har efter remiss yttranden avgetts
av socialstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Försäkringskasseförbundet och Sveriges läkarförbund. Remissinstanserna
tillstyrker verkets förslag eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser
framhåller att den av sjukdomen förorsakade arbetsoförmågan
utgör en besvärande belastning på ekonomin för flertalet personer som
söker förtidspension eller andra invalidförmåner. Det är därför av sociala
skäl angeläget att ifrågavarande pensionssökande såvitt möjligt får täckning
för de merutgifter, som har direkt samband med hälsotillståndet.

Jag ansluter mig till riksförsäkringsverkets förslag. Ersättning för läkarundersökning
och läkarintyg i ärende om förtidspension, invaliditetstillägg
eller invaliditetsersättning bör sålunda kunna utgå från den allmänna försäkringen
oavsett på vilket sätt pensionsfrågan aktualiseras. De närmare
grunderna för ersättning bör bestämmas av Kungl. Maj :t. Ett bemyndigande
för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om ersättning för den försäkra^
des kostnader för läkarundersökning och läkarintyg vid ansökan om förtidspension,
invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning bör därför tas in
i 16 kap. 1 § som ett nytt femte stycke».

Utskottet

I förevarande proposition föreslås en utbyggnad av folkpensioneringen
och en uppmjukning av reglerna för inkomstprövningen av de kommunala
bostadstilläggen m. m.

Allmänna synpunkter

Propositionsförslaget grundar sig på ett av pensionsförsäkringskommittén
i maj 1968 avgivet betänkande. I propositionen läggs kommittéförslaget, som

21

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1969

vid remissbehandlingen fått ett så gott som undantagslöst positivt mottagande,
oförändrat fram.

Förslaget innebär, såvitt gäller frågan om folkpensionernas utveckling,
att alla pensionärer tillförsäkras på sikt en nivå för det ekonomiska grundskyddet
som ligger väsentligt högre än den nuvarande folkpensionsnivån.
Den föreslagna nivån utgör för en ensamstående pensionär 120 % av basbeloppet
och för en gift pensionär 100 % av basbeloppet. F. n. utgår folkpension
till den ensamstående pensionären med 90 % och till den gifte pensionären
med 70 % av basbeloppet. Skillnaden mellan den föreslagna och den
nu föreliggande pensionsnivån utgör 30 % av basbeloppet för såväl ogift som
gift pensionär. I den mån ATP inte täcker skillnaden skall pensionstillskott
utgå till pensionären. Den höjda pensionsnivån skall genomföras under den
närmaste tioårsperioden i sådan takt att lika stora höjningar, dvs. 3 % av
basbeloppet, sker ettvart av åren 1969—1978. Pensionstillskotten kommer
således att utgöra, om man räknar med nu gällande basbelopp 5 800 kronor,
174 kronor för det första året, 348 kronor för det andra året, osv. Tillsammans
med utgående ATP får dock pensionstillskotten inte överstiga 30 %
av basbeloppet eller 1 740 kronor vid nuvarande basbelopp.

Genom förslaget tillförsäkras de pensionärer som saknar eller som har
obetydlig ATP en successiv standardförbättring av sin pension. Riksdagen
har i tidigare sammanhang uttalat sig för en sådan reform. Den principiella
lösning som läggs fram i propositionen för den fortsatta förbättringen av
folkpensionsförmånerna kan utskottet för sin del biträda.

I motionerna I: 943 och II: 1080 hävdas att tio år är en alltför lång tidsperiod
för genomförandet av den aktuella standardförbättringen. Många
folkpensionärer i högre åldrar kommer enligt motionärerna inte att få någon
större fördel av reformen. Motionärerna yrkar att den föreslagna garantinivån
genomförs under en femårsperiod. Under varje år skulle därvid
pensionstillskottet öka med 6 % av basbeloppet.

Liknande synpunkter har förts fram under remissbehandlingen av pensionsförsäkringskommitténs
betänkande. Kommittén har ansett att det mot
bakgrunden av de vunna erfarenheterna under den gångna tioårsperioden
skulle vara värdefullt och lämpligt att inrikta programmet för folkpensionernas
fortsatta utbyggnad på en tidsperiod av samma längd. Utskottet delar
denna uppfattning. Inte minst med tanke på planeringen av andra kostnadskrävande
reformer är det av värde att utvecklingen på folkpensionsområdet
kan överblickas för en längre tidsperiod. Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandet.

I motionerna I: 951 och II: 1090 uttrycks farhågor för att i förväg låsa
fast ökningstakten till eu tioårsperiod. Skulle den ekonomiska tillväxten
ske snabbare än vad förslaget förutsätter, bör enligt motionärernas mening
den uppställda garantinivån kunna uppnås på kortare tid än tio år. Mo3
—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr il

22 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

tionärerna hemställer med anledning därav att riksdagen ger Kungl. Maj :t
till känna att pensionstillskotten bör ökas och pensionärernas levnadsvillkor
förbättras minst i den takt varmed nationalinkomsten per capita växer.

Spörsmålet i sistnämnda motioner hänger delvis samman med grunderna
för basbeloppets beräkning. En allsidig översyn av dessa grunder har begärts
i motioner som väckts vid riksdagens början. En sådan översyn skulle
bl. a. ta sikte på att anpassa basbeloppet inte endast till kostnadsutvecklingen
utan även till reallöneutvecklingen. Vid behandlingen av dessa motioner
kommer den nu aktualiserade frågan att ingå som ett led i ett större
sammanhang. I avvaktan härpå bör motionerna 1:951 och 11:1090 inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I fråga om garantinivån anser utskottet att propositionens förslag om en
nivå på 120 % av basbeloppet för ogift och 100 % för gift pensionär är
lämpligt avvägt. Yrkandet i motionerna 1:952 och II: 1089 om en garantinivå
som ligger på 130 respektive 110 % av basbeloppet avstyrkes. Detsamma
gäller yrkandet i motionerna 1:949 och II: 1088 om utredning och förslag
till en ur allmänna pensionsfonden finansierad komplettering av pensionstillskotten.

Pensionstillskottens utformning

Målsättningen för folkpensionshöjningarna att de skall komma sådana
pensionärer till del som har ingen eller endast liten ATP kräver någon form
av behovs- eller inkomstprövning. Propositionen har stannat för ett system
med inkomstprövning där hänsyn endast tas till sådana inkomster som utgörs
av ATP. Systemet har såsom departementschefen utvecklar åtskilliga
fördelar och utskottet vill för sin del uttala sin anslutning till detsamma.

Om grundförmånen utgår med reducerat belopp, skall pensionstillskotten
enligt propositionsförslaget reduceras i samma mån. Denna regel får betydelse
i sådana fall där ålderspension tagits ut i förtid, förtidspension utgår
med en tredjedels eller två tredjedels pension samt änkepension reducerats
med hänsyn till änkans ålder.

I motionerna I: 952 och II: 1089 yrkas att pensionstillskotten skall utgå
med oreducerade belopp i samtliga nämnda fall.

Regler om reducering av pensionstillskotten har ansetts nödvändiga för
att inte rubba relationerna mellan de olika förmånerna. Departementschefen
har i fråga om reduktionen vid förtida uttag av pension jämväl betonat de
på försäkringsmässiga bedömanden grundade principerna för beräkningen
av pensionens storlek. Ett förtida uttag skall liksom ett uppskjutet uttag
i princip vara från ekonomisk synpunkt neutralt för pensionären. Departementschefen
har också understrukit att önskvärda förbättringar av pensionsförmånerna
före 67 års ålder bör åstadkommas på annat sätt än genom
en annan utformning av berörda regler. I det sammanhanget har han
erinrat om att riksförsäkringsverket fått i uppdrag att utreda möjlighe -

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969 23

terna att i ökad utsträckning ge förtidspension åt den äldre arbetskraften.

Utskottet kan instämma med departementschefen. Utskottet avstyrker
således motionerna och tillstyrker propositionen i förevarande del.

Inkomstprövning av kommunalt bostadstillägg m. m.

Hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt änkepensioner i anledning
av dödsfall före den 1 juli 1960 är inkomstprövade. Reglerna härom
innebär att förmånen minskas med pensionärens inkomster vid sidan
av folkpensionen. Överstiger sidoinkomsten 1 700 kr. för ensamstående,
sker minskning med 1/3 av inkomst som ligger mellan 1 700 och 2 400 kr.
och med 2/3 av inkomst därutöver. För äkta makar är motsvarande gränsbelopp
sammanlagt 2 400 och 3 400 kr. I fråga om änkepensionerna sker
avdrag med 1/3 i alla inkomstlägen över 1 700 kr. Årsinkomster under
1 700 för ensam och 2 400 kr. för makar medför inte något avdrag. Vid inkomstprövningen
avses med årsinkomst den inkomst för år räknat som
någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste tiden.

Som ett led i strävandena att förbättra levnadsförhållandena för de pensionärer
som är mest i behov därav förordas i propositionen att inkomstprövningsreglerna
mjukas upp. Det föreslås att det avdragsfria beloppet i
fråga om samtliga inkomstprövade förmåner höjs till 2 000 kr. för ensam
pensionär och till 3 000 kr. för två makar tillsammans samt att, såvitt gäller
kommunala bostadstillägg och hustrutillägg, reduktionen för inkomster
över det avdragsfria beloppet görs enhetlig och bestäms till 50 %. Dessutom
föreslås att pensionstillskotten och ATP till den del sådan pension föranleder
minskning av pensionstillskott inte skall — i likhet med vad redan
gäller i fråga om folkpension — utgöra inkomst som minskar de inkomstprövade
förmånerna.

I motionerna I: 943 och II: 1080 yrkas att det avdragsfria beloppet fastställs
till 2 500 kr. för ensam pensionär och 3 500 kr. för två makar tillsammans.
I den vid riksdagens början väckta motionen II: 321 yrkas att med
i övrigt oförändrade regler avdragsfaktorn bestäms till 1/3 för alla inkomster
över det avdragsfria beloppet.

Nackdelarna med nuvarande inkomstprövningsregler har främst bestått
i kraftiga tröskeleffekter i vissa inkomstskikt. En mindre ökning av sidoinkomsten
har kunnat medföra en reducering av det kommunala bostadstillägget
av en sådan omfattning att om hänsyn också tas till beskattningsfaktorn
pensionären inte fått något nämnvärt ekonomiskt utbyte av sitt
förvärvsarbete. Pensionsförsäkringskommittén har ingående prövat olika
lösningar att åstadkomma en avvägning mellan å ena sidan intresset av att
förvärvsarbete blir lönsamt och å andra sidan angelägenheten av att kretsen
av förmånsberättigade begränsas till de mest behövande. Kommitténs
förslag, som departementschefen gett sin anslutning, är enligt utskottets
bedömande en godtagbar lösning. Genom förslaget tillgodoses framför allt
att avtrappningen av förmånerna sker efter en flackare kurva. Utskottet,

24 Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1969

som även vill erinra om att Kungl. Maj :t i proposition nr 95 till årets riksdag
föreslår ändrade regler i skatteförfattningarna innebärande ökad avdragsrätt
för folkpensionärer med inkomster vid sidan av folkpension, tillstyrker
således propositionen i förevarande del. Därmed avstyrker utskottet
yrkandena i motionerna I: 943 och II: 1089 samt motionen II: 321.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda författningsförslagen
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med avslag på motionerna 1: 943 och
II: 1080 samt I: 952 och II: 1089, båda motionsparen i förevarande
del — antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om pensionstillskott;

B. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring;

C. att riksdagen — med avslag på motionerna 1: 943 och
II: 1080 i förevarande del — antar det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän försäkring; D.

att riksdagen — med avslag på motionerna 1: 943 och
II: 1080 i förevarande del samt motionen II: 321 — antar det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension; samt

E. att följande motioner

1) motionerna I: 949 och II: 1088, samt

2) motionerna I: 951 och II: 1090
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s), Dahlberg
(s), Hiibinette (in), Wanhainen (s)*, Österdahl (fp), Axelson (fp)*, och
Axel Georg Petterson (ep)*;

från andra kammaren: herrar- Lundberg (s), Gustavsson i Alvesta
(ep)*, fröken Wetterström (m), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson
(s), Svensson i Ivungälv (s), fru Skantz (s) och herr Romanus (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

25

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1969

Särskilt yttrande

av herr Hubinette (m) och fröken Wetterström (m), som anfört:

Vi hälsar med tillfredsställelse att i det av utskottet tillstyrkta förslaget
om pensionstillskott den princip tillämpas som låg till grund för högerpartiets
första gången 1964 framförda förslag om kompensation till de folkpensionärer
som uppbär liten eller ingen ATP. Samtidigt måste vi dock
beklaga att de nu föreslagna tillskotten kommer för sent och byggs upp
alltför sakta — under loppet av 10 år i stället för, som högerpartiet förordade
1964, under en treårsperiod — för att bli till nämnvärd glädje för de
allra sämst ställda pensionärerna, de som vid ATP:s införande redan var
för gamla för att inlemmas i det nya systemet. När det föreslagna tillskottet
efter tio år nått upp till beräknade 1 740 kr. om året kommer de yngsta i
den gruppen att vara 83 år gamla.

Den föreslagna reformen är alltså ett steg i rätt riktning, men vi vill uttrycka
förhoppningen att det i en nära framtid skall bli möjligt att — såsom
föreslagits i motionerna I: 949 och II: 1088 — genomföra ytterligare förbättringar
för de äldsta och sämst ställda pensionärerna. Endast en mycket
liten del av de årligen inflytande ATP-avgifterna skulle behöva tas i anspråk
härför.