Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969
1
Nr 4
Utlåtande i anledning au motion om slopande av försåkringsnämnderna
för prövning av folkpensionsärenden.
Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion,
II: 454, av herr Nilsson i Lönsboda, i vilken hemställts, »att riksdagen måtte
besluta om sådan ändring i ''Lag om allmän försäkring’, att stadgandet om
försäkringsnämnder upphör att gälla i och med nuvarande valperiods utgång,
och att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
författningsändring».
Gällande bestämmelser
Föreskrifter om den allmänna försäkringens administration återfinns i
18 kap. lagen om allmän försäkring. Bestämmelserna innebär i huvudsak
följ ande.
För varje landstingskommun och stad som inte tillhör sådan kommun
skall finnas en allmän försäkringskassa. 1 den mån så prövas erforderligt
skall allmän försäkringskassa inrätta lokalkontor.
I allmän försäkringskassa skall finnas styrelse, en eller flera pensionsdelegationer
samt försäkringsnämnder.
Styrelsen skall i princip besluta i alla kassans angelägenheter, såvida inte
annat föreskrivs. I praktiken är det inte styrelsen som sådan som beslutar
i enskilda ärenden utan befattningshavare hos kassan åt vilka styrelsen uppdragit
att på styrelsens vägnar fatta beslut.
För handläggning av vissa kvalificerade pensionsärenden har särskilda
organ tillskapats. Pensionsdelegationerna skall sålunda avgöra frågor om
förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, och försäkringsnämnderna
skall i den utsträckning som stadgas i särskild författning
pröva frågor rörande folkpension. Genom föreskrifter i andra författningar
har dessa frågor begränsats till de inkomstprövade folkpensionsförmånerna,
d. v. s. kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension i övergångsfallen
(de fall där mannens bortgång inträtt före den 1 juli 1960).
Nämnderna skall också tillhandagå kassans styrelse, pensionsdelegation och
lokalkontor med råd och upplysningar angående lokala angelägenheter
(23 §).
Försäkringsnämnd skall finnas för varje kommun. Med riksförsäkringsverkets
medgivande kan dock försäkringsnämnds verksamhetsområde omBihang
till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 4
0102429
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969
fatta flera kommuner eller del av kommun. Försäkringsnämndens ledamöter
utses av kommunen. Nämnden är dock ej något kommunalt organ utan
ett organ inom försäkringskassan. Såsom föredragande i nämnden tjänstgör
i regel föreståndaren vid respektive lokalkontor.
Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter.
För varje ledamot skall finnas en suppleant. Arvode och annan ersättning
till ledamot i försäkringsnämnd fastställs av riksförsäkringsverket och utges
av försäkringskassan.
Försäkringsnämnd skall sammanträda så ofta som det erfordras med
hänsyn till ärendenas antal och angelägenhetsgrad. Ärende bör dock alltid
handläggas av försäkringsnämnden så snart ske kan och senast inom tre
veckor från del ärendet inkommit till vederbörande lokalkontor. Brådskande
ärenden får avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och
minst halva antalet övriga ledamöter om samtliga biträder det föreliggande
förslaget till beslut.
Motionen
Motionären anser att försäkringsnämndernas verksamhet med åren
blivit alltmer onödig och att nämnderna numera inte har någon uppgift att
fylla. Försäkringskassans tjänstemän gör den utredning som erfordras, och
som regel godtas denna vid behandlingen i försäkringsnämnderna. Genom
kommunsammanslagningarna blir personkännedomen inom nämderna allt
mindre. Den nuvarande ordningen kan enligt motionären ofta fördröja ärendenas
slutliga avgörande.
Tidigare riksdagsbehandling
1 riksdagens revisorers berättelse över den år 1963 verkställda granskningen
av statsverket behandlas frågan om försäkringsnämndernas verksamhet.
Genom frågeformulär, som tillställdes samtliga försäkringskassor,
anhöll revisorerna bl. a. om uppgifter avseende utbetald ersättning till
nämnderna samt om allmänna synpunkter på försäkringsnämndernas verksamhet.
Innehållet i åtskilliga av yttrandena redovisas i revisorernas berättelse
(del I s. 114—119), till vilken hänvisas. Revisorerna uttalade för
egen del bl. a. följande.
Av de uppgifter revisorerna inhämtat framgår att den nu tillämpade
ordningen, som innebär att ärenden rörande samtliga inkomstprövade pensionsförmåner
skall behandlas i försäkringsnämnd, praktiskt taget genomgående
anses omständlig, administrativt betungande och tidskrävande. Kostnaderna
för nämndernas verksamhet har vidare blivit högst betydande och
kan enligt tillgängliga uppgifter för länskassorna beräknas belöpa sig till
närmare 1 milj. kronor under enbart de tre första kvartalen detta år.--
— Då man bedömer utgifterna för den här avsedda verksamheten bör
också beaktas att nämndernas reella inflytande blivit mycket ringa, då be
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1969
sluten praktiskt taget alltid fattas i enlighet med lokalkontorsföreståndarens-föredragandens
förslag.
Försäkringsnämnderna har även till uppgift att tillhandagå försäkringskassan
med råd och upplysningar i lokala frågor. Verksamheten i detta
avseende har, enligt vad revisorerna inhämtat, haft en mycket begränsad
omfattning. Nämndernas personkännedom anses endast undantagsvis ha
någon betydelse; i flertalet fall torde f. ö. föredraganden ofta ha lika goda
kunskaper i detta avseende.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser revisorerna att försäkringsnämnderna
knappast fyller en uppgift som står i rimligt förhållande till
de kostnader och nackdelar i övrigt som är förbundna med verksamheten.
De torde därför utan olägenhet kunna avskaffas. Det medinflytande vid
pensionsärendenas handläggning som kommunerna genom dessa nämnder
ansetts böra tillförsäkras på grund av att pensionsförmånerna till viss del
bestrides av kommunala medel har, som ovan antytts, i praktiken blivit
illusoriskt; ej heller denna synpunkt kan därför enligt revisorernas mening
motivera ett bibehållande av nämnderna. Handläggningen av och beslutanderätten
i här avsedda ärenden bör därför enligt revisorernas mening
snarast överflyttas till försäkringskassorna. Av skäl som nyss anförts är
det emellertid naturligt att vederbörande kommuner önskar erhålla möjlighet
till viss insyn i beslutsprocessen. Detta torde organisatoriskt kunna
tillgodoses på olika sätt, exempelvis genom att varje kommun får rätt att
genom lämpligt organ taga del av ärendenas handläggning. Det torde böra
ankomma på riksförsäkringsverket att närmare överväga frågan härom och
framlägga de förslag som kan visa sig motiverade.
Revisorernas berättelse behandlades av statsutskottet i dess utlåtande
1964: 181. Utskottet utgick från att riksförsäkringsverket beaktade revisorernas
utredning. Även om frågan om försäkringsnämndernas verksamhet
kunde synas tidigt väckt, borde enligt utskottets mening särskild uppmärksamhet
ägnas frågan för att finna vägar att göra nämnderna effektiva och
för att förenkla proceduren hos nämnderna.
Vid 1968 års riksdag väcktes en motion, som syftade till eu omprövning
av försäkringsnämndernas verksamhet. Motionen, som i allt väsentligt anslöt
till riksdags revisorer nas uppfattning, mynnade ut i ett yrkande om
förutsättningslös utredning angående möjligheterna att förenkla handläggningen
av sådana ärenden som försäkringsnämnd har att pröva. Motionen
sändes av andra lagutskottet på remiss till riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet,
Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet.
Redogörelse för remissyttrandena finns intagen i utskottets utlåtande
1968: 63, till vilket hänvisas.
Under remissbehandlingen framkom att det inom statskontoret och riksförsäkringsverket
pågick ett utredningsarbete i samråd med de allmänna
försäkringskassorna i syfte att rationalisera administrationen inom den allmänna
försäkringen, den s. k. RAF A-utredningen. Under detta arbete var
försäkringsnämndernas verksamhet föremål för granskning. Utredningens
pensionsgrupp hade i början av år 1968 presenterat en redovisning av första
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1969
etappen i utredningsarbetet angående handläggningen i de allmänna försäkringskassorna
av ärenden rörande kommunalt bostadstillägg. När ytterligare
underlagsmaterial erhållits, skulle utredningen gå in på frågan om
en eventuell avveckling av nämndsorganisationen och diskutera möjliga
ersättningsalternativ. Riksförsäkringsverket upplyste i sitt remissyttrande
att verket avsåg att, sedan RAF A-utredningen slutfört sitt arbete, till Kungl.
Maj :t inkomma med de förslag som verket kunde finna påkallade.
Med hänsyn till vad som upplysts om RAF A-utredningens arbete uttalade
andra lagutskottet i sitt utlåtande 1968:63 att det önskemål motionären
framställt i sin motion redan syntes vara tillgodosett. Motionen borde därför
enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen
anslöt sig till utskottets uppfattning.
Utskottet
De regionala försäkringskassorna utgör basen i den allmänna försäkringens
organisation med riksförsäkringsverket som tillsyns- och besvärsmyndighet
och försäkringsdomstolen som högsta besvärsinstans. Beslut i
försäkringsärenden fattas i första instans i princip av försäkringskassans
styrelse. Handläggningen av vissa kvalificerade pensionärenden har dock
lagts på särskilda organ. Pensionsdelegation skall avgöra frågor om förtidspension,
invaliditetstillägg och invaliditetsersättning och försäkringsnämnd
frågor angående inkomstprövade folkpensionsförmåner, d. v. s. kommunala
bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension i sådana fall där
mannen dött före den 1 juli 1960. Försäkringsnämnd skall dessutom tillhandagå
kassans styrelse, pensionsdelegation och lokalkontor med råd och
upplysningar i lokala angelägenheter. Försäkringsnämnd skall i princip
finnas för varje kommun och bestå av 5—7 kommunalt valda ledamöter.
Nämnden skall sammanträda så ofta det erfordras med hänsyn till ärendenas
antal och angelägenhetsgrad. Ärende bör alltid handläggas av nämnden
senast inom tre veckor från det ärendet inkommit till vederbörande lokalkontor.
I förevarande motion hävdas att försäkringsnämnderna inte längre har
någon egentlig uppgift att fylla. Föredragningarna inför nämnden har enligt
motionären i praktiken blivit en formalitet. Delegerandet av beslutanderätten
till försäkringsnämnderna innebär dessutom att ärendenas slutliga
avgörande fördröjs. Motionären anför också att den personkännedom, som
nämnderna vid deras instiftande ansågs skola besitta, blivit allt mindre på
grund av sammanläggningen av kommuner till större enheter. I anledning
härav föreslår motionären att försäkringsnämnderna avskaffas i
och med nuvarande valperiods utgång och hemställer att riksdagen måtte
besluta sådan ändring av lagen om allmän försäkring som erfordras för
genomförandet av detta förslag.
Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969 5
Riksdagen har haft att ta ställning till liknande synpunkter i tidigare
sammanhang. Riksdagens revisorer undersökte år 1963 försäkringsnämndernas
verksamhet. I anledning härav uttalade revisorerna att nämnderna
knappast fyllde en uppgift som stod i rimligt förhållande till de kostnader
och nackdelar i övrigt som var förbundna med verksamheten. Revisorerna
var närmast av den uppfattningen att nämnderna utan olägenhet kunde
avskaffas. 1964 års riksdag uttalade vid sin behandling av revisorernas berättelse
att särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan om försäkringsnämndernas
verksamhet för att göra nämnderna effektiva och för att förenkla
handläggningsproceduren hos dessa.
Vid fjolårets riksdag väcktes en motion som i allt väsentligt hade samma
syfte som den nu föreliggande. Riksdagen avslog motionen med hänvisning
till det arbete som pågick inom den av statskontoret och riksförsäkringsverket
i samråd med de allmänna försäkringskassorna bedrivna RAFAutredningen.
Denna utredning, som har till syfte att rationalisera administrationen
inom den allmänna försäkringen, skulle nämligen sedan tillräckligt
underlagsmaterial förelåg gå in på frågan om en eventuell avveckling
av nämndorganisationen och en diskussion om möjliga ersättningsalternativ.
Utskottet har inhämtat att RAF A-utredningen har för avsikt att under
innevarande vår lägga fram ett förslag i vilket frågan om försäkringsnämndernas
ställning behandlas. I avvaktan härpå synes det utskottet inte erforderligt
med något riksdagens initiativ i anledning av motionen. Utskottet
får därför hemställa,
att motionen II: 454 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 februari 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Lars Larsson (s), Hiibinette (m), Eric Carlsson (ep), Wanhainen
(s), Österdahl (fp) och fru Grethe Lundblad (s);
från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Jönsson i Ingemarsgården
(fp), Fredriksson (s), fru Skantz (s), herr Ringaby (m), fru Nilsson
(ep), fru Håvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s)*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.