Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969
1
Nr 30
Utlåtande i anledning av motioner om förbättrade förmåner inom den
allmänna försäkringen för hemarbetande i vissa fall.
Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat följande till lagutskott hänvisade
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:758 av fru Diesen och 11:887 av fru Kristensson,
i vilka hemställts, ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och
förslag med beaktande av vad i motionen anförts om rätt för hemarbetande att
tillgodoräkna sig pensionsår inom ATP för år då de vårdar barn i förskoleåldern”;
samt
2) de likalydande motionerna 1:779 av fru Olsson, Elvy, m.fl och 11:875 av herr
Gustavsson i Alvesta och fru Nilsson, i vilka hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning angående en förbättrad ställning för de
hemarbetande kvinnorna inom den allmänna försäkringen”. Av motionsmotiveringen
framgår att motionärerna med sitt yrkande åsyftat hemarbetande kvinnors rätt till
förtidspension inom tilläggspensioneringen.
Gällande bestämmelser
Försäkringen för tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring avser att bereda
bl. a. ålderspension och förtidspension utöver folkpensionen. Rätten till tillläggspension
grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför
under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Den inkomst som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen är den försäkrades
inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år
t. o. m. det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit
eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring
är dock ej pensionsgrundande. Förvärvsarbetsinkomsterna indelas i inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete.
Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns,
det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av
den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad,
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 30
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969
skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande
inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång.
Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats den
forsakrade för minst tre år. Ålderspension utgår fr. o. m. den månad under vilken
den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet pensionsuttag
efter samma regler som inom folkpensioneringen.
Storleken av den ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent
av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall utges,
och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om
pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta
poängtalen (femtonårsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för mindre
än 30 ar, skall dock nämnda produkt minskas med 1/30 för varje år, som antalet
poangår understiger 30 (trettioårsregeln). I pensioneringens inledningsskede har
30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel för dem som är födda åren 1896—1914. För
dem som är födda under något av åren 1915-1923 fordras i stället för 30 år 21 år
för dem som är födda 1915, 22 år för dem som är födda 1916 o. s. v.
Förtidspension utgår till den, vilkens arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk
efterbhvenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och
nedsättningen kan anses varaktig samt den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng
för tid före det år under vilket pensionsfallet inträffat. Förtidspension
kan utgå som hel, två tredjedels eller en tredjedels pension beroende på graden av
nedsättningen av arbetsförmågan.
A) Beräkningen av förtidspensionen kan ske enligt två olika metoder. Den för
den försäkrade förmånligaste bygger på ett system med antagandepoäng. Denna
metod skall tillämpas i följande två fall, som båda avser sådana situationer där
invaliditeten inträtt i nära anslutning till tid då den försäkrade varit verksam i förvärvslivet.
1) Den försäkrade är vid tidpunkten för pensionsfallets inträffande placerad
lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst lika med det vid
årets ingång gällande basbeloppet. Det räcker då att den försäkrade tillgodoräknats
pensionspoäng för minst ett år före året för pensionsfallet. 2) Den försäkrade äger
tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.
I detta fall krävs ingen sjukpenningklassplacering.
I båda nu nämnda fall beräknas pensionen med utgångspunkt från att den försäkrade
antas ha för varje år, från och med det då pensionen börjar utgå till och
med det då han uppnår 65 års ålder, tillgodoräknats viss pensionspoäng. Denna
pensionspoäng skall beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för
den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen
beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra
åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen
beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år från och med den försäkrades
sextonde år till och med året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen
skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer
i fråga, varvid hänsyn i första hand tas till aren med de högsta poängtalen. — Det
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969
3
må påpekas att fyraårsregeln är tillämplig även om endast ett poängår finns inom
fyraårsperioden. Medeltalet beräknas då på det årets poängtal och ett nollår. Medeltalet
kommer alltså att motsvara halva poängen för det poänggivande året.
För att belysa reglerna kan följande exempel anges. En person förvärvar under
ett vart av åren 1960—1963 tre pensionspoäng, under åren 1964—1966 fem poäng
och under åren 1967—1969 återigen tre poäng för år. År 1970 drabbas han av invaliditet
och blir berättigad till förtidspension. Medeltalet för de två bästa av de fyra
åren 1966—1969 blir fyra poäng. Medeltalet av pensionspoängen för de fem bästa
av de tio åren 1960—1969 blir 4,2 poäng. Den försäkrade skall alltså vid pensionsberäkningen
tillgodoräknas 4,2 pensionspoäng för varje år fr. o. m. år 1970 t. o. m.
det år då han fyller 65 år.
B) Det nu redovisade systemet med antagandepoäng förutsätter som angivits
antingen att den försäkrade är placerad i viss sjukpenningklass vid pensionsfallet
eller att pensionspoäng föreligger för minst tre av de fyra år som närmast föregått
året för pensionsfallet. År inte dessa villkor uppfyllda skall förtidspensionen utgå
med ett belopp som motsvarar vad den försäkrade skulle erhållit i ålderspension,
om han uppnått 67 års ålder och ålderspensionen tillika börjat utgå vid den tidpunkt
då pensionsfallet inträffat. Förtidspensionen beräknas då på grundval enbart
av de poäng och poängår som tillgodoräknats den försäkrade för år före pensionsfallets
inträffande. Minimikravet på tre pensionsgrundande år får aktualitet. För
full pension krävs 30 poänggivande år.
Innebörden av sistnämnda bestämmelser kan belysas med följande exempel. En
kvinna har fr. o. m. det år då hon fyller 20 år t. o. m. det då hon uppnår 29 års
ålder tillgodoräknats under de första fyra åren 2 och under de återstående sex åren
3 pensionspoäng för varje år. Vid 30 års ålder ingår den försäkrade äktenskap och
slutar att förvärvsarbeta. Vid 35 års ålder blir hon invalidiserad. Förtidspension
kan utgå med stöd av de tio pensionsgrundande åren, som i genomsnitt givit 2,6
pensionspoäng per år. Pension utgår med 60 procent av 10/30 av 2,6 X basbeloppet.
Föreligger inte förutsättning för pensionsberäkning med antagandepoäng och har
man inte heller intjänat poäng för minst det antal år som krävs för ålderspension
från ATP har man inte rätt till någon förtidspension inom tilläggspensioneringen
för invaliditet, även om man skulle ha ett eller ett par poängår.
Motionerna
I motionerna 1:758 och 11:887 framhålls att många föräldrar såväl kvinnor som
män får stanna hemma och vårda sina barn då de är små. Genom sina insatser i
hemmet gör dessa personer lika väsentlig samhällsnytta som om de vore förvärvsarbetande
i konventionell mening, inte minst med tanke på att de avlastar samhällets
barntillsynsinstitutioner. Motionärerna uppger att det ofta är svårt för dem
som vårdar sina egna barn under dessas uppväxtår att nå upp till fullt antal ATPår.
ATP-systemet bör enligt motionärerna ändras så att föräldrar tillförs pensionsår
för tillsyn av barn i förskoleåldern, åtminstone ett halvt pensionsår per inkomstlöst
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969
år, med en maximering till t. ex. tio pensionsår. Motionärerna finner det t. o. m.
möjligt att varje barnavårdande år skulle kunna ge ett helt pensionsår, utan att de
ekonomiska konsekvenserna för pensionssystemet därav blev för vittgående.
I motionerna 1:779 och 11:875 behandlas reglerna om rätt till förtidspension inom
tilläggspensioneringen. Reglerna har enligt motionärerna utformats så att hemmafruar
som lämnat förvärvsarbetet kommer i en ogynnsam situation vid pensionsberäkningen.
Motionärerna anför:
Hemmafru utan något slag av förvärvsarbete vid sidan om är placerad i sjukpenningklass
nr 1 (sjukpenning 6 kr.). Denna klass motsvarar en årsinkomst under
1 800 kr. Hemmafru kan följaktligen inte uppfylla det första alternativa villkoret
för antagandepoängberäkning.
En hemmafru, som något år varit borta från förvärvsarbete, förlorar möjligheten
att uppfylla villkoret om pensionspoäng för minst tre av de fyra åren innan pensionsfallet
inträffat.
I förarbetena till lagen anges, att de förmånligare reglerna för beräkning av förtidspension
är avsedda för fall där invaliditeten inträtt i nära anslutning till tid då
den försäkrade varit verksam i förvärvslivet. Lagstiftarnas syfte har uppenbarligen
vunnits. Måhända har lagstiftaren emellertid bortsett från hemmafruarnas speciella
förhållanden. När lagen nu tillämpats under flera år har man kunnat se lagens
konsekvenser för hemmafruarna. De är i övrigt inte särskilt gynnade inom den allmänna
försäkringen, och på denna punkt kan ifrågasättas om den omständigheten
att de lämnat förvärvslivet — kanske blott för några år då barnen behöver dem
särskilt — skall undandra dem den möjlighet till förmånlig pensionsberäkning som
eljest tillkommer andra försäkrade.
Tidigare behandling
Pensionspoäng för arbete i hemmet
Som framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser grundas rätt till pension
inom ATP-systemet på inkomst av förvärvsarbete. Frågan om en självständig pensionsrätt
för hemarbetande kvinnor och om rätt till s. k. gratispoäng eller gratisår
vid pensionsberäkningen för husmödrar, som lämnat sitt förvärvsarbete för att ta
vård om minderåriga barn, har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen
under 1960-talet. En redogörelse härför finns intagen i andra lagutskottets utlåtande
1868:64, till vilket hänvisas. Här må endast nämnas att motionsyrkanden om utredning
och förslag angående nämnda frågor genomgående avslagits av riksdagen.
Mot förslaget om en självständig pensionsrätt för hemarbetande kvinnor har invänts,
att pensionsavgifterna skulle komma att drabba familjens kontantinkomster,
d. v. s. regelmässigt makens arbetsförtjänst bl. a. under den tid då i många fall
familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran är stora. Förslaget om
införande av gratispoäng har ansetts innebära ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen
grundläggande principen om förvärvsinkomst som förutsättning för
pension. Det har också framhållits att det för rätt till hel ålderspension krävs endast
30 pensionsgrundande år och att tack vare denna regel pensionens storlek i allmänhet
inte påverkas för den, som något eller några år avhåller sig från förvärvsarbete.
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969 5
Vid föregående års behandling av motionsyrkanden angående pensionspoäng för
vård av barn i hemmet erinrade andra lagutskottet i sitt ovan angivna utlåtande om
riksdagens tidigare avslagsbeslut och motiveringarna för dessa samt anförde vidare:
Det må emellertid framhållas, att riksdagen föregående år gjort en framställning
till Kungl. Maj:t om att frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor inom
socialförsäkringssystemet skulle utredas. I det utskottsutlåtande som låg till grund
för riksdagens ställningstagande anfördes, att sedan principerna för sjukförsäkringen
och den allmänna pensioneringen fastställts, hade samhället genomgått åtskilliga
förändringar och nu företedde i många avseenden en ny bild, bl. a. genom att kvinnorna
i växande omfattning börjat ägna sig åt förvärvsarbete. Det framhölls, att en
tendens mot större jämställdhet med männen i försörjningshänseende blev mer och
mer markant, att mannen som den ende försörjaren av familjen inte var en lika given
sak nu som då grunderna för socialförsäkringssystemet tillskapades och att utvecklingen
mot en ökad yrkesverksamhet bland kvinnorna kunde väntas fortsätta. Utskottet
fann det uppenbart, att dessa förhållanden i viktiga avseenden kunde rubba
förutsättningarna för det nuvarande socialförsäkringssystemet och ville därför ansluta
sig till motionärernas uppfattning, att behov förelåg av en översyn av socialförsäkringsförmånerna
i de hänseenden, som påtalats. Kungl. Maj:t har därefter givit
pensionsförsäkringskommittén i uppdrag att företa den begärda översynen, såvitt
avser pensioneringen. Kommittén — som även fått till sig överlämnat motioner om
en allmän egenpension — har således i uppgift att pröva frågor som uppenbarligen
innefattar problem av den art som aktualiserats av motionärerna. Något riksdagens
initiativ i anledning av motionerna synes därför inte erforderligt.
Förtidspensioneringen
Till grund för gällande regler om förtidspension ligger det av socialförsäkringskommittén
framlagda betänkandet SOU 1961:29. I detta framhöll kommittén att
en regel om beräkning av antagandepoäng knuten enbart till placeringen i en viss
sjukpenningklass skulle verka alltför hårt i sådana fall där den försäkrade, utan att
ha lämnat förvärvsarbetet, för en tid fått sin arbetsinkomst reducerad och på grund
därav blivit placerad i en sjukpenningklass som ej motsvarade en inkomst uppgående
till basbeloppet. Så kunde exempelvis inträffa om en kvinna för något eller
några år övergick till deltidsarbete för att få tillfälle att sköta ett spädbarn. Regeln
om antagandepoäng syntes därför böra kompletteras med en bestämmelse som medgav
en beräkning av antagandepoäng då den försäkrade ägde tillgodoräkna sig pensionspoäng
för åren närmast före pensionsfallet. En sådan regel kunde dock göras
mer restriktiv än den motsvarande regel som fanns i lagen 1959 om försäkring för
allmän tilläggspension, eftersom den nya huvudregeln om placeringen i sjukpenningklass
som utgångspunkt verkade mindre restriktivt än nämnda regel i ett mycket
stort antal fall. De i lagen om allmän tilläggspension uppställda kraven på pensionspoäng
för två av de fyra sista åren borde därför kunna skärpas till att avse tre
av dessa år. Elärigenom tillgodosågs, framhöll kommittén, önskemålet att en rimlig
sannolikhet skulle föreligga att den försäkrade inte lämnat förvärvsarbetet.
I fråga om pensionsberäkningen i antagandepoängsfallen anförde kommittén att
det kunde vara naturligt att låta poängantagandet avse medelpoängen för de två år,
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969
som uppvisade de högsta poängtalen under den föregående fyraårsperioden. Kommittén
fortsatte:
För vissa kategorier skulle den nyssnämnda regeln dock ibland giva mindre tillfredsställande
resultat. Detta gäller främst sådana förvärvsarbetande, som på grund
av värnplikt, havandeskap, barnsbörd och vård om småbarn inte har två poängår
under den aktuella fyraårstiden eller som på grund av sjukdom (begynnande invaliditet)
eller arbetslöshet eller någon av nyss angivna omständigheter har en lägre
poäng under ifrågavarande år än tidigare. För att tillgodose dessa kategorier synes
man böra överväga att komplettera regeln med en alternativ regel, därvid den regel
skall tillämpas som ger högst pension. Vid utformningen av en sådan alternativ
regel torde man kunna anknyta till det förhållandet att fyraårsregeln innebär att
den bästa hälften av åren beaktas. 15-årsregeln kan också — i vart fall i viss mån
— sägas giva uttryck för samma princip, nämligen att den bästa hälften av åren
skall vara avgörande. Med hänsyn härtill synes naturligt att låta den alternativa
regeln innebära att antagandet skall avse medelpoängen under samtliga de år vederbörande
varit försäkrad enligt TPL med frånräknande av de år intill ett antal av
hälften, för vilka poängtalet är lägst. År utan poäng medräknas härvid, ehuru deras
poängvärde då blir noll.
På anförda skäl förordar kommittén en regel av följande innehåll. Den försäkrade
skall för varje år fr. o. m. det då pensionsfallet inträffar t. o. m. det då han uppnår
65 års ålder antagas ha tillgodoräknats pensionspoäng motsvarande medeltalet av
de pensionspoäng, vilka tillgodoräknats honom under de fyra år som närmast föregått
det år då pensionsfallet inträffade eller, därest pensionen därigenom blir större,
under de år varunder han varit omfattad av försäkringen enligt TPL. Vid beräkningen
av nämnda medeltal skall i båda fallen bortses från de år intill ett antal av
hälften, för vilka poängtalet är lägst eller för vilka pensionspoäng ej tillgodoräknats
den försäkrade.
Vid riksdagsbehandlingen 1962 (prop. 1962:90, 2LU 1962:27) bedömdes socialförsäkringskommitténs
förslag till förtidspensionsregler som ändamålsenliga. Föredragande
departementschefen uttalade att förslaget innebär att — samtidigt som
kvalifikationstiden för flertalet fall förkortades från två till ett år — det förhindrades
i ett större antal fall än med dittillsvarande bestämmelser, att den försäkrade blev
utan pension eller fick en mycket låg pension, om han under åren närmast före
invaliditetens inträde — t. ex. på grund av utbildning, värnpliktstjänstgöring, arbetslöshet
eller sjukdom — tillfälligt saknat pensionsgrundande inkomst eller haft osedvanligt
låg sådan inkomst.
Utskottet
I förevarande motioner efterlyses generösare regler för hemarbetande inom den
allmänna tilläggspensioneringen.
Motionerna 1:758 och 11:887 tar sikte på föräldrar som avstår från förvärvsarbete
och i stället stannar hemma och vårdar sina barn, då de är små. Dessa personer kan
enligt motionärerna få svårt att komma upp till så många pensionsgrundande år
som krävs för att full tilläggspension skall utgå. Motionärerna anser att föräldrarna
genom sina insatser i hemmet gör lika väsentlig samhällsnytta som om de varit för
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969
värvsarbetande i konventionell mening. De föreslår med hänsyn härtill att hemarbetande
bör få tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen för år då
de vårdar barn i förskoleåldern.
Motioner med i huvudsak samma syfte har behandlats av riksdagen vid upprepade
tillfällen under 1960-talet. Motionerna har avslagits under hänvisning till att ett
genomförande av den föreslagna ordningen skulle innebära ett avsteg från den inom
tilläggspensioneringen grundläggande principen om inkomst av förvärvsarbete som
förutsättning för pension. Det har också framhållits att några års bortovaro från
förvärvsarbete inte betar en försäkrad möjligheten att erhålla full tilläggspension.
För full pension krävs nämligen endast 30 pensionsgrundande år eller åtskilliga år
färre än som regelmässigt ingår i den försäkrades aktiva tid. Bortovaron påverkar
som regel inte heller pensionens storlek, eftersom denna beräknas med utgångspunkt
från de 15 bästa poängåren. Vid fjolårets behandling av motionsyrkanden i ämnet
erinrade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande om att pensionsförsäkringskommittén
fått i uppdrag att utreda frågan om jämställdhet mellan kvinnor
och män inom den allmänna pensioneringen och också fått till sig överlämnat
motioner om en allmän egenpension. Utskottet uttalade att kommittén härigenom
hade i uppgift att pröva frågor som uppenbarligen innefattade problem av den art
som aktualiserats genom motionsyrkandena, varför något initiativ från riksdagens
sida i anledning härav inte var erforderligt.
Utskottet finner inte anledning att frångå sin uppfattning från föregående år.
Det i motionerna 1:758 och 11:887 framställda yrkandet bör följaktligen inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I motionerna 1:779 och 11:875 aktualiseras frågan om hemarbetande kvinnors rätt
till förtidspension inom tilläggspensioneringen.
Som allmän förutsättning för rätt till förtidspension inom tilläggspensioneringen
gäller att den försäkrade på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet
eller annat lyte fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst hälften samt att han äger
tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år före det år under vilket pensionsf
alle t inträffat. Förtidspensionens storlek beräknas efter två skilda metoder beroende
på om invaliditeten inträtt i nära anslutning till tid då den försäkrade varit verksam
i förvärvslivet eller inträffat sedan längre tid förflutit från den försäkrades förvärvsarbete.
Den förstnämnda metoden, som bygger på ett system med antagandepoäng,
skall tillämpas i två fall, nämligen om den försäkrade vid tidpunkten för pensionsfallets
inträffande är placerad lägst i den sjukpenningklass som svarar mot en årsinkomst
lika med basbeloppet, eller om den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng
för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Pensionen
beräknas i dessa fall med utgångspunkt från att den försäkrade antas ha för varje
år, fr. o. m. det då pensionen börjar utgå t. o. m. det då den försäkrade fyller 65 år,
tillgodoräknats vissa pensionspoäng. Dessa poäng skall beräknas enligt den av två
alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Föreligger
inte förutsättningar för en beräkning med antagandepoäng, skall pensionen
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969
beräknas på grundval enbart av de poäng och poängår som tillgodoräknats den försäkrade
för år före pensionsfallet. För rätt till pension krävs därvid minst tre pensionsår
och för rätt till full pension minst 30 poänggivande år.
I motionerna 1:779 och 11:875 efterlyses vidgade möjligheter att beräkna förtidspension
enligt metoden med antagandepoäng. Motionärerna hänför sig särskilt
till sådana pensionsfall som rör hemarbetande kvinnor, vilka för en tid lämnat förvärvsarbetet
för att vårda barn i hemmet. Motionärerna hemställer om utredning av
frågan.
Enligt utskottets mening bygger gällande regler om beräkning av förtidspension
på en riktig princip. Sådana försäkrade, som kan antas fortsätta att vara i arbete
och därmed förvärva pensionspoäng fram till den ordinarie pensionsåldern, bör vid
inträffad invaliditet tillerkännas en förtidspension som svarar mot full ålderspension.
Eftersom pensionen i princip skall ersätta utebliven förvärvsinkomst, bör en person
som dragit sig tillbaka från förvärvslivet innan pensionsfallet inträffat knappast
tillerkännas en lika förmånligt beräknad pension. De insatser vederbörande redan
gjort i förvärvslivet bör dock berättiga honom til! viss pension. En sådan pension
bör beräknas enbart med utgångspunkt från vad den försäkrade tjänat in i form
av pensionspoäng och poängår.
När det gäller att dra gränsen mellan försäkrade som får anses stå kvar i förvärvslivet
och försäkrade som lämnat detta har man i första hand anknutit till den
försäkrades placering i sjukpenningklass på grundval av en arbetsinkomst överstigande
basbeloppet. Enligt utskottets bedömande är en sådan anknytning väl ägnad
som kriterium på huruvida den försäkrade är att bedöma som förvärvsarbetande.
Regeln måste emellertid kompletteras med tanke på sådana försäkrade som blott
tillfälligt lämnat förvärvslivet, det kan vara för vård av barn eller annan anhörig,
för studier eller för någon annan anledning. Nuvarande kompletteringsregel innebär
att som förutsättning för metoden med antagandepoäng krävs att den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng för tre av de fyra åren före pensionsfallet. Denna
kompletteringsregel kan enligt utskottets mening i vissa fall framstå som väl restriktiv.
Den medför att en försäkrad efter endast ett års bortovaro från förvärvslivet
förlorar rätten att beräkna förtidspension efter den förmånligare metoden med antagandepoäng.
Fall torde föreligga där försäkrade med längre bortovaro än ett år
med fog kan göra gällande att de inte lämnat förvärvslivet. Detta torde inte minst
gälla sådana i motionerna nämnda kvinnor som tillfälligt dragit sig tillbaka för att
varda smabarn i hemmet. Utskottet står därför inte främmande för att nuvarande
krav pa minst tre pensionsgrundande år under den senaste fyraårsperioden bör mjukas
upp. I tilläggspensioneringens initialskede — då regeln om placering i sjukpenningklass
ännu inte fanns — gällde ett krav på minst två pensionsgrundande år
under fyraårsperioden. Huruvida man skall återgå till en sådan regel eller söka någon
annan lösning av frågan har utskottet inte någon bestämd uppfattning om.
Frågan bör bli föremål för utredning i ett lämpligt sammanhang.
Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1969
A) att motionerna 1:758 och 11:887 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd;
B) att riksdagen i anledning av motionerna 1:779 och 11:875
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning av frågan om
liberalare regler för beräkning av förtidspension inom tilläggspensioneringen;
C)
att motionerna 1:779 och 11:875, i den mån de inte kan anses
besvarade genom utskottets hemställan under B), inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 mars 1969
På andra lagutskottets vägnar:
RUTH HAMRIN-THORELL
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars Larsson (s),
Dahlberg (s), Hiibinette (m), Österdahl (fp), Högström (s), Andreasson (ep) och
fru Grethe Lundblad (s);
från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström
(m), fröken Sandell (s), fru Skantz (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Aldén (s),
Olsson i Mölndal (s) och Romanus (fp).
Reservation
vid utskottets hemställan under A) av herr Hiibinette (m) och fröken Wetterström
(m).