Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1969
1
Nr 17
Utlåtande i anledning av motioner angående förmånerna inom
den allmänna försäkringen för deltids- och korttidsanställda,
in. m.
Andra lagutskottet har behandlat fem till lagutskott hänvisade motioner.
1) de likalydande motionerna 1:41 av herr Kristiansson, Axel, och herr
Carlsson, Eric, samt II: 52 av herr Jonasson m. fl. I motionerna yrkas, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning
samt förslag rörande en sådan reformering av berörda regler i ATP-systemet
att den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och
korttidsanställda samt lågavlönade avlägsnas i enlighet med vad i motionen
anförts.»
2) de likalydande motionerna I: 790 av herrar Wirtén och Levin samt
11: 864 av herrar Ahlmark och Mundebo. I motionerna yrkas, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t matte anhålla om förslag till sådan reformering
av berörda regler i ATP-systemet att den nuvarande disproportionen mellan
avgift och förmån för del- och korttidsanställda avlägsnas.»
3) motionen 11:904 av herrar Sundman och Ullsten. I motionen yrkas,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning
samt förslag om sådan ändring av bestämmelserna angående pensionsgrundande
inkomst inom tilläggspensioneringen att vid avgiftsberäkningen
för förvärvsarbetande med inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete
basbeloppet i första hand avräknas mot inkomsten av annat förvärvsarbete
i enlighet med vad i motionen anförts.»
Gällande bestämmelser
Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år ufgöres
i princip av summan av den försäkrades inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger
det för året gällande basbeloppet, d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000
kronor i 1957 års penningvärde (5 800 kr i februari 1969), men icke överstiger
7,5 gånger basbeloppet. Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomsten
av anställning. På den pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng,
som i sin tur ligger till grund för bestämmandet av de förmåner
som skall utgå från försäkringen. För varje år, för vilket pensionsgrundande
inkomst fastställts för försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom
1 Biliang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt 2 avd. Nr 17
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1969
Pensionspoäng beräknas på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten
delas med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan
enligt huvudregeln utgå endast om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats
den försäkrade. I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare
gäller övergångsbestämmelser, som innebär att ett mindre antal år än 30
krävs för full pension. Pensionen uträknas med utgångspunkt från medelpoängen
under ett antal år, enligt huvudregeln medelpoängen under de 15
år då poängen varit liögst. Ålderspension förutsätter att pensionspoäng tillgodoräknats
för minst tre år.
Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av
arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade
själv. Genom avtal mellan parterna i ett arbetsförhållande kan bestämmas
att arbetsersättning, som enligt gängse regler ej utgör anställningsinkomst,
skall likställas med sådan inkomst (likställighetsavtal). Avgifterna beräknas
i princip på den de! av inkomsten som överstiger basbeloppet. I fråga om
arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak så, att arbetsgivaravgiften
beräknas på den sammanlagda lönesumman, minskad med produkten av
basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas den som varit anställd på
heltid under hela året såsom eu anställd, den som varit anställd på heltid
under en månad såsom en tolftedels anställd, den som varit anställd på halvtid
under hela året såsom en halv anställd o. s. v. Lönebelopp för en anställd
överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas ej heller i den summa på vilken
pensionsavgiften beräknas. — I fråga om avgifter, som skall erläggas på
grund av inkomst av annat förvärvsarbete, sker beräkningen på den pensionsgrundande
inkomsten, i vad denna härrör från annat förvärvsarbete.
De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges
av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres den
anställde. Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda fallen
har förutsatts att basbeloppet är 5 800 kronor.)
I. Fn person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som
varar ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 5 000 kronor. Arbetsgivaren
erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva
basbeloppet, alltså å (5 000—2 900 =) 2 100 kronor, men någon pensionsgrundande
inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte överstiger
basbeloppet.
II. Fn person har såsom arbetsinkomst dels 6 000 kronor på grund av
verksamhet i egen rörelse, dels 5 800 kronor på grund av fyra månaders anställning.
För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift,
som beräknas på lönen minskad med en tredjedel av basbeloppet,
alltså på (5 800—J/3X5 800 = ) 3 887 kronor. Den försäkrade är skyldig att
själv erlägga avgift till pensioneringen på inkomsten av rörelse. Eftersom
avdraget för basbeloppet i första hand skall göras på inkomsten av anställning,
som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet, beräknas avgiften
på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta fall kan sägas
vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten, som ligger
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1969
3
inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger för
den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för den försäkrade.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågor som rör förhållandet mellan avgifter och förmåner inom ATP har
varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen alltsedan tillkomsten av tillläggspensioneringen.
Likaså har motioner om trettioårs- och femtonårsreglerna
behandlats så golt som varje år. Redogörelse för den tidigare riksdagsbehandlingen
finns intagen i 2LU 1968: 4.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas problem som rör sambandet mellan avgifter
och förmåner inom tilläggspensioneringen. I motionerna I: 41 och II: 52
samt 1:790 och 11:864 kritiseras hl. a. förhållandet att en del arbetstagare
med deltids- och korttidsanställning inte får såsom pensionsgrundande tillgodoräkna
sig den inkomst som arbetsgivaren erlagt avgift för. Motionerna
syftar till lagändring som undanröjer dessa olägenheter.
Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser deltidsoch
korttidsanställda arbetstagare, har tagits upp i motioner vid så gott
som samtliga riksdagar under 1960-talet. Motionerna har avslagits. Andra
lagutskottet, som behandlat motionerna, har erinrat om att tilläggspensioneringen
bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna debiteras
och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter inte sker individuellt
för varje försäkrad samt att det på grund härav inte är möjligt att
åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och tillgodoförd
pensionspoäng. Utskottet har vidare framhållit att frågan har samband
med finansieringssystemet i stort för socialförsäkringarna.
Då frågan behandlades i fjol avstyrkte utskottet motionerna med hänvisning
till att de föreslagna ändringarna skulle äventyra de stora fördelar
som är förenade med tilläggspensioneringens enhetliga uppbyggnad. Sedan
föregående år har det inte inträffat något som föranleder ändrat ställningstagande.
Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandena.
I motionen II: 904 behandlas en fråga som rör pensionsavgiften för anställda
som vid sidan av anställningsinkomsten har inkomst från. annat förvärvsarbete.
Försäkrade med sådan blandad inkomst får i princip räkna
båda inkomstdelarna som pensionsgrundande. Vid fastställande av pensionsgrundande
inkomst för ett år skall från den sammanlagda inkomsten av
anställning och annat förvärvsarbete dras av ett basbelopp. Detta basbelopp
skall i första hand avräknas på inkomsten av anställning. Denna regel får
betydelse för den egenavgift den försäkrade skall betala för inkomst av
annat förvärvsarbete. Egenavgiften fastställs nämligen på grundval av den
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1969
del av den pensionsgrundande inkomsten som härrör från annat förvärvsarbete.
Överstiger anställningsinkomsten ett basbelopp kommer därför hela
inkomsten av annat förvärvsarbete att belastas av egenavgift.
Motionärerna vill ha ändring i de berörda reglerna så att vid beräkningen
av egenavgift basbeloppet i första band skall avräknas på inkomsten av
annat förvärvsarbete än anställning. En sådan ordning skulle innebära en
lättnad i avgiftsskyldigheten för personer med blandad inkomst. Motionärerna
menar att detta är motiverat då det ofta gäller personer med låga inkomster.
Regeln att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst basbeloppsavdraget
i första hand skall göras på inkomst av anställning skall ses mot bakgrunden
av att arbetsgivarna i princip inte erlägger avgift för den del av
de anställdas inkomster som understiger ett basbelopp. Ett bifall till motionärernas
förslag skulle innebära att anställda med sidoinkomster skulle få
räkna sådan inkomst fullt ut som pensionsgrundande, oaktat avgift inte
skulle erläggas för den del av sidoinkomsten som understeg ett basbelopp.
Detta skulle strida mot den fullständiga överensstämmelse som f. n. råder
mellan avgifter och förmåner när det gäller den del av pensionen som grundar
sig på annat förvärvsarbete än anställning. De anförda konsekvenserna
kan inte godtas och utskottet avstyrker därför motionen.
I motionerna I: 41 och II: 52 behandlas också frågan om en reformering
av de s. k. trettioårs- och femtonårsreglerna. I princip gäller för erhållande
av full ålderspension inom tilläggspensioneringen att pensionspoäng skall
ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år. Pensionen beräknas på genomsnittet
av pensionspoängen under de 15 år då poängen varit högst.
Motionärerna gör gällande att trettioårsregeln missgynnar de låginkomsttagare,
som tidigt kommer ut i förvärvslivet och för vilka avgifter erlägges
till pensioneringen under mer än 30 år och under avsevärt längre tid än för
andra inkomsttagare. Genom femtonårsregeln gynnas enligt motionärernas
uppfattning de grupper som har brant stigande inkomster under senare delen
av sin aktiva tid. Motionärerna menar att pensionssystemet bör reformeras
så, att samtliga poängår blir pensionsgrundande och pensionen beräknas
efter inkomsten under alla dessa år.
Andra lagutskottet har vid åtskilliga tillfällen tagit ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden
har utskottet avstyrkt motionerna med följande motivering. Regeln om 30
pensionsgrundande år bar sin förebild inom den statliga pensioneringen.
Genom att antalet poänggivande år som fordras för full pension begränsats
till 30, tillgodoses sådana försäkrade som på grund av studier eller annan
utbildning inträder i förvärvslivet vid en högre ålder. Även kvinnor, som
på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen under några år är förhindrade
att ha förvärvsarbete, har fördel av trettioårsregeln. Detsamma
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1969
5
gäller personer, som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara
borta från förvärvslivet under längre tid. Regeln får anses innefatta en lämplig
avvägning mellan, olika arbetstagares pensionsintressen. Femtonårsregeln
innebär enbart fördelar för den försäkrade, så snart någon förändring skett
i realinkomsten under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten att
vissa grupper kan ha större fördel av regeln än andra motiverar inte att
regeln tas bort.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om trettioårs- och femtonårsreglerna
och avstyrker därför motionerna 1: 41 och II: 52 även i
denna del.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
A. att motionerna I: 41 och II: 52, såvitt angår deltidsoch
korttidsanställda, samt I: 790 och II: 864 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd;
B. att motionen II: 904 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd; samt
C. att motionerna 1:41 och 11:52, såvitt angår femtonårsregeln
och trettioårsregeln, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 11 mars 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Strand (s), Dahlberg (s), Hubinette
(in)*, Wanhainen (s), Andreasson (ep), fru Grethe Lundblad (s), herrar
Slcagerlund (fp) * och Axelson (fp);
från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell
(s), herrar Fredriksson (s), Göransson (s)*, Jonsson i Mora (fp), Ringaby
(in), Gadd (s) och fru Håvik (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
vid utskottets hemställan under A och B
av herrar Hubinette (in), Andreasson (ep), Skagerlund (fp), Axelson (fp),
Gustavsson i Alvesta (ep), Jonsson i Mora (fp) och Ringaby (m), som ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med orden
»Frågan om» och slutar på samma sida med orden »alltså motionsyrkandena»
bort ersättas med följande text:
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1969
»Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen av
tilläggspensioneringen att betydande avgifter erlägges för kort- och deltidsanställda
utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra fall erlägges
avgift för anställda av den åsyftade kategorin utan att de erhåller så
stor pensionsrätt som avgiftens storlek skulle motivera. Utskottet finner
dessa förhållanden otillfredsställande och vill särskilt påpeka att olägenheterna
till övervägande del drabbar personer med relativt små inkomster.
Då det i motionerna aktualiserade problemet tidigare under 1960-talet behandlats
av riksdagen, har riksdagen inte tagit ställning i sakfrågan. Riksdagen
har hänvisat till att spörsmålet hade samband med finansieringssystemet
i stort inom socialförsäkringarna och att detta system var föremål för
utredning. Det åsyftade utredningsarbetet har avslutats utan att leda till
något resultat för socialförsäkringarnas del. Med hänsyn härtill är det enligt
utskottets mening nödvändigt att man genom separata åtgärder söker komma
till rätta med det i motionerna aktualiserade problemet. Utskottet vill
alltså ha utredning av frågan så att förslag i enlighet med motionernas syfte
snarast kan föreläggas riksdagen.»
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med orden
»Regeln att» och slutar på samma sida med orden »därför motionen» bort
ersättas med följande text:
»I samband med den utredning som förordats i det föregående bör även
behandlas problem av den art som tagits upp i motionen II: 904. Man bör
överväga om vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för en deltidseller
korttidsanställd med inkomst jämväl av annat förvärvsarbete basbeloppsavdraget
kan fördelas på inkomsten av anställning och inkomsten av
annat förvärvsarbete i förhållande till inkomstdelarnas storlek. Därigenom
skulle överensstämmelse uppnås mellan den del av anställningsinkomsten
som arbetsgivaren erlägger avgift för och den pensionsgrundande inkomsten
som härrör från anställning. Dessutom skulle egenavgiften bli rättvisare
avvägd genom att den blev beräknad på den del av den pensionsgrundande
inkomsten som återstår sedan en proportionell del av basbeloppet avdragits.»
dels ock att utskottet bort hemställa,
»A. att riksdagen med bifall till motionerna 1:41 och
II: 52, såvitt angår deltids- och korttidsanställda, samt motionerna
I: 790 och II: 864 ävensom i anledning av motionen
II: 904 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
i enlighet med vad utskottet anfört;
B. att motionen II: 904, i den mån den inte besvarats genom
vad utskottet ovan hemställt, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.»
Svenska Reproduktions AB 1969