Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1969

Nr 8

Utlåtande i anledning av motioner om sabbatsår.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
1: 224 av herr Dahlén m. fl. samt II: 260 av fru Nettelbrandt m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning rörande möjligheterna att
inom ramen för den allmänna försäkringen eller annorledes ge enskilda
individer rätt att under livstiden åtnjuta längre sammanhängande ledighet
i form av sabbatsår eller sabbatsledighet.»

Vissa bestämmelser beträffande semester och annan ledighet, m, m.

Enligt 1963 års semesterlag äger arbetstagare på grund av det arbete, som
han under ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens räkning,
rätt att av denne erhålla semester, överenskommelse kan träffas om att
annan tidsperiod av samma längd skall gälla som kvalifikationsår. Semestern
skall utgå under året näst efter kvalifikationsåret men får efter överenskommelse
åtnjutas tidigare. Går året för semestern tillända utan att arbetsgivaren
berett arbetstagaren den semester, vartill han varit berättigad,
kan arbetstagaren inte kräva ut semester. Han erhåller emellertid rätt till
ersättning för den förlorade semestern med belopp, motsvarande den lön
han skulle åtnjutit under semestern. Fråga om skadestånd kan även uppkomma.
Semestern utgör enligt semesterlagen i allmänhet fyra veckor per
år. För vissa arbetstagare med radiologiskt arbete är semestern enligt en
särskild lag sex veckor.

På det statliga området meddelas i 10 kap. av allmänna avlöning savtalet
för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) bestämmelser om semester
och semesterersättning. Antalet semesterdagar varierar enligt huvudregeln
mellan 24 och 40 dagar. I allmänhet räknas inte söndagar som semesterdagar.
Den ståtlige arbetsgivaren bestämmer semesterns förläggning med hänsyn
till göromålens behöriga gång och under hänsynstagande i möjligaste
män till tjänstemannens önskemål. Om semestern, som på detta område i
regel skall utgå under kvalifikationsåret, på grund av tjänstgöringsförhållandena
ej kunnat utfås under kvalifikationsåret eller arbetsgivaren finner
skäl medge det, må semestern åtnjutas under tiden den 1 januari—den 31
maj året därefter. Således finnes viss möjlighet för en statstjänsteman, som
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. AV 8

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1969

under ett helt år avstår från semester, att under påföljande år åtnjuta en
relativt lång sammanhängande ledighet, nämligen om han under detta år
bereds tillfälle att i en följd taga ut semester för båda åren.

Enligt AST har ordinarie, extra ordinarie och — i vissa fall — extra
tjänsteman möjlighet att i vissa fall helt eller delvis bibehålla lönen under
tjänstledighet för enskild angelägenhet. I detta hänseende må nämnas, att
tjänsteman, som beviljas tjänstledighet för studier, äger rätt till lön med
B-avdrag sammanlagt 240 dagar under loppet av tio på varandra följande
kalenderår, om arbetsgivaren finner studierna angelägna från tjänstesynpunkf.
Om studierna av arbetsgivaren prövas vara synnerligen betydelsefulla
från tjänstesynpunkt eller fråga är om utbildningskurs vid verket skall
dock full lön utgå. I förevarande hänseende finns specialbestämmelser inom
ett flertal områden, bl. a. undervisningsområdet.

Här må även nämnas att universitetslärare i viss utsträckning kan befrias
från tjänstgöringsskyldighet för att vederbörande skall få tillfälle
till vetenskapligt arbete. Således må professor och laborator erhålla befrielse
helt eller delvis från övriga tjänstegöromål, som åligger honom, om han på
grund av dessa icke kan medhinna visst forskningsarbete av väsentlig betydelse
för ämne, som hans tjänst omfattar. Befrielse från övriga tjänstegöromål
får dock omfatta sammanlagt högst en termin under varje period
av fem år (71 § första stycket 2 e) och 72 § universitetsstadgan, SFS
1964:461).

1963 års arbetstidskommitté, som haft i uppdrag att utreda frågan om
en allmän arbetstidsförkortning, har framlagt betänkandet »Allmän arbetstidslag»
(SOU 1968: 66) och därmed slutfört sitt uppdrag. I betänkandet
behandlas inte frågan om sabbatsledighet.

Riksdagsbehandling år 1966

Vid 1966 års riksdag behandlades två likalydande motioner, I: 14 och
11:29, i vilka framställdes samma yrkande som i de i detta utlåtande behandlade
motionerna. 1966 års motioner blev föremål för en omfattande
remissbehandling. Yttranden avgavs av arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Statstjänstemännens riksförbund,
Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation,
Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och
Svenska stadsförbundet.

Flera av remissinstanserna var positiva till eller visade intresse för den i
motionerna framförda tankegången om införandet av någon form av sabbatsledighet
på den svenska arbetsmarknaden. Däremot ställde sig flertalet
av nämnda instanser avvisande till den av motionärerna begärda utredningen.
Såsom grund för denna inställning åberopades i flera fall, nämligen
av SACO och SR, att frågan borde lösas avtalsvägen. Även TCO ansåg,

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1969

att de frågor som i sammanhanget främst borde uppmärksammas var av
sådan karaktär, att de i första hand borde prövas av arbetsmarknadens parter
och att frågan om eventuella ändringar i det allmänna socialförsäkringssystemet
i avvaktan härpå inte krävde några särskilda åtgärder; huruvida
den kommande utvecklingen kunde motivera statliga åtgärder beträffande
den aktuella frågan kunde vid tiden för yttrandet inte förutses. De tre kommunförbunden
ansåg under hänvisning till bl. a. samhällsekonomiska och
arhet smarknadspolitiska synpunkter, att skäl ej förelåg att företaga utredning
om sabbatsår. SAF uttalade, att några bärande skäl för den begärda
utredningen icke förebragts medan LO på i yttrandet anförda skäl fann, att
de i motionerna redovisade motiven och kraven för sabbatsledighet inte
kunde ligga till grund för en utredning. Arbetsmarknadsstyrelsen framhöll,
att många olika skäl kunde anföras för en större flexibilitet i såväl fördelningen
av arbetstiden under den aktiva tiden som dennas längd. Styrelsen
ansåg, att hithörande spörsmål förtjänade uppmärksamhet vid diskussionen
hl. a. av utformningen av den allmänna försäkringen.

Remissyttrandena har redovisats — i princip i sin helhet — i andra
lagutskottets utlåtande nr 73 år 1966. I utlåtandet har även lämnats vissa
uppgifter rörande sabbatsledighet i andra länder.

Andra lagutskottet anförde i nämnda av riksdagen godkända utlåtande
— efter att i korthet ha redogjort för remissmyndigheternas ställningstagande
— följande.

Om arbetsgivare och arbetstagare skulle finna det önskvärt och lämpligt
att arbetstagare beredes längre ledighet för fortbildning eller för annat ändamål
torde detta enligt utskottets mening som hittills kunna lösas genom
överenskommelser. Med hänsyn härtill och till den inställning som flertalet
remissinstanser tagit i fråga om motionärernas förslag bör motionerna icke
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid ut skott sutlåtandet fogades en utförligt motiverad reservation.

Utskottet

Motionärerna yrkar, att en utredning skall tillsättas för att utreda möjligheterna
att bereda enskilda rätt att under den yrkesverksamma tiden
åtnjuta längre sammanhängande ledighet i form av sabbatsår eller sabbatsledighet.
I första hand bör utredningen pröva frågan vilken funktion en
sådan ledighetsform skulle fylla för olika grupper och olika individer
samt under vilka tidsperioder av en människas liv behovet av en sammanhängande
ledighet kan vara på olika sätt motiverat. Den andra huvudfrågan
för utredningen bör gälla praktiska och ekonomiska problem som är
förknippade med ett sabbatsår. Enligt motionärernas mening bör det
bl. a. undersökas om frågan kan lösas inom ramen för den allmänna försäkringen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1969

Den av motionärerna upptagna frågan behandlades vid 1966 års riksdag.
Motioner, soin då väcktes i ämnet, blev föremål för en omfattande remissbehandling.
Även om vissa av remissinstanserna visade positivt intresse
för frågan ställde sig flertalet avvisande till en sådan utredning som
hade föreslagits. Från flera arbetstagarorganisationer anfördes, att frågan
borde lösas avtalsvägen. Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande i frågan,
att om arbetsgivare och arbetstagare skulle finna det önskvärt ocli
lämpligt att arbetstagare bereddes längre ledighet för fortbildning eller
för annat ändamål torde detta som hittills kunna lösas genom överenskommelser.
Med hänsyn till det sagda och till inställningen hos flertalet
remissinstanser avstyrktes motionerna. Dessa avslogs av riksdagen.

I de aktuella motionerna framhålles — mot bakgrunden av riksdagens
tidigare ställningstagande — att en lösning av frågan genom exempelvis
det allmänna socialförsäkringssystemet torde förutsätta »ett större grepp»
än vad begränsade avtal kan åstadkomma.

Utskottet vidhåller sin uppfattning, att det inte finns anledning att
hemställa om eu sådan utredning rörande sabbatsledighet som motionärerna
avser. Utöver de tidigare anförda skälen kan tilläggas, att ett allmänt
genomförande av sabbatsledighet i den omfattning som motionerna
syftar till uppenbarligen skulle medföra mycket höga kostnader och all
vid en jämförelse med andra aktuella reformkrav införandet av en allmän
sådan ledighet måste bedömas som mindre angelägen.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:224 och 11:260 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Lars Larsson (s), Eric Carlsson (ep)*, Högström (s)*, fru Grethe
Lundblad (s)*, herrar Axelson (fp) och Blomquist (m);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Gustavsson i Alvesta
(ep), fröken Wetterström (mj, fröken Sandell (s), herr Svensson i Kungälv
(s), fru Sigurdsen (s), fru Framkel (fp) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1969

Reservation

av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Axelson (fp) och fru Frsenkel (fp), vilka
ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar på s. 4 med orden
»Den av motionärerna» och slutar på samma sida med orden »som mindre
angelägen», bort ersättas med text av följande lydelse:

»I likhet med vad flera remissinstanser framhöll år 1966 i yttrande över
motioner med i huvudsak samma innehåll som de aktuella anser utskottet
att frågan om möjligheter för enskilda individer att under den aktiva
tiden erhålla en längre sammanhängande ledighet från sitt ordinarie arbete
än den semestern utgör — en s. k. sabbatsledighet — är av stort intresse.
Det hårt uppskruvade tempo som nutidsmänniskan lever i och som
alltför ofta resulterar i besvärande stressåkommor gör det önskvärt att
åtminstone någon gång under den aktiva perioden komma i åtnjutande
av sådan ledighet. Krav och önskemål på vidareutbildning och vuxenutbildning
talar också för detta.

Åtskilliga problem uppstår emellertid i samband med införandet av sådan
sammanhängande ledighet. Utskottet vill framför allt peka på de samhällsekonomiska
aspekterna, som är svåra att överblicka. Den torde knappast
kunna bli aktuell i större utsträckning förrän efter det att den planerade
förkortningen av arbetsveckan till 40 timmar genomförts på 1970-talet
och näringslivet anpassat sig därefter. A ena sidan skulle en viss arbetstid
gå förlorad, å andra sidan kan rekreation och utbildning väntas få positiva
verkningar på arbetsprestationernas kvantitet och kvalitet. Vidare kommer
det sannolikt beträffande en hel del befattningshavare, i synnerhet sådana
med specialistfunktion eller i nyckelposition, att uppstå svårigheter att anskaffa
ersättare under lediglietsperioden. Finansieringen av långledigheten
kan tänkas ske på flera olika sätt. Motionärerna anser att det bl. a. bör
övervägas att inordna denna i socialförsäkringssystemet. Eventuellt kan
den aktiva tiden individuellt regleras med hänsyn till utnyttjad långledighet.
Det kan inte komma i fråga att genom lagstiftning pålägga företagen
att utan vidare bära en extra kostnad. Men frågan om eventuella försäkringsavgifter
kan bli föremål för förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter. Det är möjligt att vissa grupper av löntagare är mera intresserade
än andra av en uppgörelse av detta slag och därmed förenade uppoffringar
för att få tillfälle till en längre ledighet från sin ordinarie sysselsättning.
Enligt utskottets mening bör alla dessa frågor av praktiskt och organisatoriskt
slag utredas.

Utskottet vill icke beteckna dessa svårigheter såsom oöverstigliga. Det
vore enligt utskottets mening beklagligt om man lät frågeställningar, som
inte är omedelbart aktuella och vid första anblicken kan förefalla svår''ösliga,
förhindra en närmare undersökning av möjligheterna att genom -

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1969

föra en reform som för många människor kan te sig som ett betydelsefullt
inslag i en framtida standardhöjning när ekonomiska och administrativa
förutsättningar därför föreligger. Utskottet förordar av denna anledning att
den av motionärerna begärda utredningen kommer till stånd.

Även om frågan om beredande av möjlighet till längre sammanhängande
ledighet kan bli en förhandlingsfråga mellan arbetsmarknadens parter,
anser utskottet — bland annat med hänsyn till de samhällsekonomiska
verkningarna och den eventuella inordningen i socialförsäkringssystemet
— det angeläget att frågan utredes genom samhällets försorg — som många
gånger tidigare skett i andra fall.

Slutligen vill utskottet betona att frågan om införande av långledigheter
får ses på lång sikt. Den kan dock komma att få den största betydelse för
medborgarna och har framtiden för sig. I vårt samhälle där genom eu
fortgående effektivitetshöjning inom det ekonomiska livet och samhällslivet
i övrigt bättre levnadsvillkor för människorna ter sig möjliga årtionde efter
årtionde bör man nu anlägga ett vidare perspektiv. Utskottet förordar alltså
att den av motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna I: 224 och II:
260 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förutsättningslös
utredning angående möjligheterna att ge enskilda
individer en längre sammanhängande ledighet från
det ordinarie arbetet i form av s. k. sabbatsledighet.»

ESSELTE AB. STHLM C»
914116