Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

Nr 31

Utlåtande i anledning av motion om pensionsrätt för hemmadöttrar med
vårduppgifter.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, 11:867, av
herrar Boo och Eriksson i Bäckmora, i vilken hemställts, ”att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning beträffande
hemmadöttrarnas med vårduppgifter pensionsrätt enligt i princip de regler som gäller
för änkepension inom folkpensioneringens ram”.

Vissa bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen utgår i princip
fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år. I tre fall kan pension
utga före 67 ars alder, nämligen vid förtida uttag av pension, vid förtidspensionering
och inom familjepensioneringen.

Förtida uttag kan ske på den försäkrades egen begäran fr. o. m. den månad under
vilken den försäkrade fyller 63 år. Pensionen reduceras med 0,6 procent för
varje månad som, då pensionen börjar tas ut, återstår till den månad då den försäkrade
fyller 67 år.

Förtidspension kan utgå då den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och
nedsättningen kan anses varaktig. Inom tilläggspensioneringen krävs dessutom att
den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet
inträffar.

Änkepension inom folkpensioneringen tillkommer änka under förutsättning att
hon antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom
minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn
under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos
änkan. Änkepension utgår med samma belopp som ålderspension. Full pension utgår
till änka som vid mannens död fyllt 50 år. För annan änka minskar pensionens
belopp med 1/15 för varje år, med vilket änkans ålder vid mannens död understeg
50 år. — Änkepension inom tilläggspensioneringen tillkommer änka som varit gift
med den försäkrade minst fem år, under förutsättning att äktenskapet ingåtts senast
den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Finns barn i äktenskapet skall änkepension
utga, även om nämnda villkor inte är uppfyllda. Änkepension utgår i princip med
40 procent av den förtidspension som mannen skulle ha varit berättigad till vid tidpunkten
för dödsfallet.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 31

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete angående en allmän arbetslöshetsförsäkring
antogs förra året vissa bestämmelser om ett särskilt kontant
stöd åt äldre arbetslösa. Samtidigt genomfördes vissa förbättringar av den frivilliga
arbetslöshetsförsäkringen. Till arbetslösa i åldern 60—66 år, som har fått stöd genom
arbetslöshetsförsäkringen under längsta möjliga tid, utgår skattepliktigt omställningsbidrag
med 800 kronor i månaden. Arbetslösa i samma ålder, vilka inte har tillhört
arbetslöshetsförsäkringen, får omställningsbidrag efter en väntetid av två månader
från arbetslöshetens början. Bidraget utgår både till den som varit anställd och till
den som varit egen företagare, under förutsättning att han har haft sådan förvärvsverksamhet
i 24 månader under treårs-perioden närmast före arbetslöshetens början.
Efter särskild dispens kan stöd ges åt den som har fyllt 55 år men inte 60 år, om
hans arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring av näringslivet i orten eller,
för företagare, i branschen. Det kontanta stödet skall nedsättas med hänsyn bl. a.
till inkomsten av förvärvsarbete före arbetslösheten och till inkomst av kapital.

Enligt kungörelse den 29 maj 1964 (SFS 427) utgår statsbidrag till kommunernas
nettokostnader för hemvårdarinnor, hemsamariter och därmed jämförliga personer,
som har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade
och barnfamiljer. Statsbidraget kan numera även avse särskilda insatser
för vård och service åt åldringar och handikappade i glesbygder. Genom dessa
statsbidragsbestämmelser har kommuner och landstingskommuner stimulerats att
utbetala ersättning såsom för social hemhjälp till åtskilliga hemmadöttrar som ombesörjer
skötseln av äldre vårdbehövande anförvanter.

Tidigare behandling

Riksdagen har behandlat frågan om hemmadöttrarnas försörjningsproblem så
gott som varje år under 1960-talet. En utförlig redovisning återfinns i andra lagutskottets
utlåtande 1966:35, till vilket hänvisas.

På framställning av riksdagen undersökte socialpolitiska kommittén frågan om
stödåtgärder till hemmadöttrar. I ett i september 1962 avgivet betänkande (Stencil
S 1963:2) redovisade kommittén vissa resultat beträffande kartläggningen av hemmadöttrarna.
I anslutning härtill konstaterade kommittén att antalet f. d. hemmadöttrar
med försörjningssvårigheter var litet. I flertalet kommuner fanns inte ett
enda eller endast något enstaka fall. De personer som det gällde representerade inte
en kategori, som gick att avgränsa eller beskriva i enkla termer. De ensamställda
f. d. hemmadöttrarna bestod enligt kommittén i hög grad av individuellt betonade
fall, som vart och ett krävde särskild behandling. De åtgärder som påkallades avsåg
inte endast att trygga hemmadöttrarnas försörjning utan även och kanske främst
att med utnyttjande av samhällets anordningar på olika områden t. ex. i fråga om
rehabilitering, arbetsvärd, omskolning eller vidareutbildning försöka skapa en grund
för en tryggare framtid. Kommittén betonade att det behövdes upplysning och aktiv
personlig medverkan från kommunernas sida. Den diskuterade också frågan om

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

generösare grunder vid bedömningen av rätten till förtidspension för hemmadöttrar.
Kommittén avvisade emellertid tanken på en särreglering, eftersom lagen
om allmän försäkring i princip avsåg att bereda medborgarna ekonomiskt skydd
efter generella bedömningsgrunder. — I anledning av kommitténs förslag utfärdade
Kungl. Maj:t det nedan berörda cirkuläret till socialnämnder och arbetsförmedlingsorgan.

Motionskrav på liberalare regler för förtidspension åt hemmadöttrar har avslagits
av riksdagen vid upprepade tillfällen. År 1966 skedde det med följande motivering
i enlighet med andra lagutskottets utlåtande 1966:35:

Utskottet vill erinra om de pensionsbeviljande organens möjligheter att vid prövningen
av rätten till förtidspension beakta samtliga föreliggande omständigheter i
det särskilda fallet. Bl. a. kan möjligheten att bereda den försäkrade arbete vara en
omständighet av betydelse. Det är emellertid uppenbart att för den grupp kvinnor,
vars försörjningsproblem aktualiserats i motionerna, kan föreligga ett hjälpbehov
som varken täcks genom förtidspensioneringen eller genom de möjligheter som finns
till förtida pensionsuttag eller till socialhjälp. Problemen för dessa kvinnor är beaktansvärda
och särskilt svåra eftersom deras möjligheter att erhålla lämpliga anställningar
på arbetsmarknaden är begränsade. Utskottet anser det emellertid inte möjligt
att lösa deras ekonomiska problem inom förtidspensioneringen. Det vore nämligen
principiellt oriktigt att bryta ut vissa kategorier försäkrade och bevilja dem pensionsförmåner
efter andra regler än som i övrigt gäller. Enligt utskottets mening är det
av motionärerna aktualiserade spörsmålet delvis av arbetsmarknadspolitisk natur.
1960 års arbetsmarknadsutredning har också framlagt vissa förslag i frågan. Utskottet
vill slutligen erinra om ett av Kungl. Maj:t år 1963 utfärdat cirkulär till socialnämnderna
och arbetsförmedlingsorganen, där det understrykes vikten av att nämnda
myndigheter aktivt medverkar för att bistå de s. k. hemmadöttrarna särskilt i fall
då deras vårduppgift bortfaller till följd av att den vårdade personen intages på
vårdinrättning eller avlider. Verksamheten skall avse sådana åtgärder som förmedling
av arbetsanställning, vidareutbildning, omskolning och arbetsvärd i olika former.
Med hänsyn till det anförda kan utskottet icke biträda förevarande motionsyrkanden.

Vid riksdagarna 1967 och 1968 vidhöll andra lagutskottet sin uppfattning att
hemmadöttrarnas problem främst borde lösas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och inte genom åtgärder inom förtidspensioneringen (2LU 1967:59 och 1968:
28). Sistnämnda år framhöll utskottet också att de särskilda stödåtgärder för den
äldre arbetskraften, som väntades bli antagna av det årets riksdag, skulle komma
att bli till fördel för hemmadöttrarna. I den mån ersättning utgått för skötseln av
föräldrarna borde nämligen omställningsbidrag kunna utgå till en hemmadotter.
Utskottet anmärkte vidare att KS A-utredningen hade att beakta hemmadöttrarnas
situation under sitt fortsatta arbete. Därvid torde utskottet främst ha avsett sådana
hemmadöttrar, som vid föräldrarnas bortgång var beredda att ställa sig till arbetsmarknadens
förfogande.

Frågan om hemmadöttrarnas situation har behandlats av riksdagen vid olika tillfällen
från andra än socialpolitiska utgångspunkter. I motioner vid 1964 och 1966
års riksdagar efterlystes en lagfäst rätt för bl. a. hemmadöttrar, som utan lön eller

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

mot ringa ersättning under längre tid haft vårdnaden om åldring eller sjuk person,
att vid den vårdades bortgång få ersättning ur kvarlåtenskapen för sitt arbete. Riksdagen
fann syftet med motionerna i och för sig behjärtansvärt men ansåg att problemet
inte borde lösas lagstiftningsvägen. Till stöd härför har bl. a. anförts att
förhållandena kunde vara så olika i skilda fall att de knappast var ägnade för enhetlig
reglering samt att möjligheterna till tvist inte på något avgörande sätt skulle
begränsas genom den föreslagna lagstiftningen (1LU 1964:18 och 1966:10). Vid
behandling av liknande motioner innevarande år har första lagutskottet icke funnit
anledning för riksdagen att frångå sin tidigare uppfattning rörande dessa spörsmål
(1LU 1969:17).

Utskottet

I förevarande motion anförs att en hemmadotter, som vårdat sina föräldrar eller
annan nära anhörig, i många fall står utan egentlig försörjning då den vårdade
avlider. Motionärerna anser att hemmadöttrar med vårduppgifter bör tillerkännas
en grundtrygghet i folkpensionssystemet med gällande regler om änkepension som
förebild. De hemställer om utredning av denna fråga.

Utskottet har vid åtskilliga tillfällen behandlat motioner om hemmadöttrarnas
försörjningsproblem. I samband med motionsyrkanden som syftade till en uppmjukning
av reglerna om förtidspension har utskottet framhållit att det uppenbarligen
finns ett hjälpbehov, som varken täcks genom förtidspension, förtida uttag av ålderspension
eller socialhjälp. Detta hjälpbehov accentueras av det förhållandet att f.d.
hemmadöttrar har begränsade möjligheter att vinna anställning på arbetsmarknaden.
Utskottet har emellertid avvisat tanken på en generell lösning av hemmadöttrarnas
problem inom förtidspensioneringen med motivering att det skulle vara
principiellt oriktigt att bryta ut vissa kategorier försäkrade och bevilja dem pensionsförmåner
efter andra regler än som gäller för övriga försäkrade. Utskottet
har ansett att arbetsmarknadspolitiska åtgärder i stället skall prövas. Vid fjolårets
behandling av motioner i frågan erinrade utskottet om att de särskilda stödåtgärder
för den äldre arbetskraften som föreslagits riksdagen skulle bli till fördel
för hemmadöttrarna. I den mån ersättning utgått för skötseln av föräldrarna
borde nämligen omställningsbidrag kunna utgå till en hemmadotter. Utskottet framhöll
också att KSA-utredningen hade att beakta hemmadöttrarnas situation under
sitt fortsatta arbete.

De invändningar som utskottet med riksdagens godkännande tidigare haft mot
en lösning av hemmadöttrarnas försörjningsproblem genom förtidspensioneringen
gäller i lika hög grad en lösning genom särregler inom änkepensioneringen. Utskottet
kan därför inte biträda motionsyrkandet om en utredning i syfte att ge f. d. hemmadöttrar
rätt till pension efter de principer som gäller för änkepension inom folkpensioneringen.
Utskottet vill emellertid erinra om att riksförsäkringsverket i början
av året fått i uppdrag att utreda frågan om ökade möjligheter för de äldre
förvärvsarbetande att efter individuell prövning erhålla pension före 67 års ålder.
Utredningen skall därvid särskilt ta sikte på dem som mot bakgrunden av sin ålder

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

och med hänsyn till de krav som det moderna arbetslivet ställer har svårt att fortsätta
sitt arbete eller erhålla ny stadigvarande och lämplig sysselsättning. Detta utredningsarbete
kommer enligt utskottets bedömande att bli av betydelse för åtskilliga
av de kvinnor som motionärerna åsyftar. Detsamma gäller det utredningsarbete
som pågår inom KSA-utredningen angående frågan om arbetslöshetsskyddets utsträckande
till bl.a. sådana grupper som inte tidigare haft förvärvsarbete.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa

att motionen 11:867 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Dahlberg (s), Hiibinette (m), Österdahl (fp), Högström (s), Andreasson (ep) och
fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell (s),
fru Skantz (s), herrar Ringaby (m)*, Nilsson i Kalmar (s), fru Håvik (s)*, herrar
Olsson i Mölndal (s) och Romanus (fp).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.