Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

Nr 28

Utlåtande i anledning av motioner angående föreningsrätten m. m.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:791
av herrar Wirtén och Lindblad samt 11:905 av herrar Ullsten och Ahlmark.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa om

1) förslag till ändring i lagen om arbetsdomstol, med innebörd att en på förslag
av Sveriges arbetares centralorganisation utsedd ledamot inträder som den ene av
löntagarledamöterna i domstolen i mål som huvudsakligen rör till SAC anslutna
medlemmar och organisationer,

2) förslag till ändring i 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt, syftande
till att föreningsrättsskyddet även skall gälla för arbetssökande”.

Arbetsdomstolens sammansättning

Gällande bestämmelser

Arbetsdomstolen består av ordförande och åtta ledamöter, av vilka två är särskilda
ledamöter, en för mål där offentlig arbetsgivare är part och en för tjänstemannamål.
Domstolens ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t. Ordföranden, vice
ordföranden och en ledamot utses bland personer som icke kan anses företräda arbetsgivar-
eller arbetstagarintressen. Ordföranden och vice ordföranden skall vara
lagfarna och ha erfarenhet från domarvärv. De sex övriga ledamöterna skall representera
arbetsmarknadens parter. De utses för två år i sänder. Två ledamöter och
sex ersättare förordnas efter förslag av Arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd samt
två ledamöter och sex ersättare efter förslag av Landsorganisationen. Vid tillsättande
av den särskilde ledamoten för offentliga mål och tre ersättare för honom
skall iakttas, att minst två av dessa fyra utses efter förslag av kommunförbund. Den
särskilde ledamoten för tjänstemannamål och två ersättare för honom utses efter
förslag av Tjänstemännens centralorganisation och den återstående ersättaren efter
förslag av annan huvudorganisation av tjänstemän, som icke tillhör Landsorganisationen.
Den särskilde ledamoten för offentliga mål inträder på arbetsgivarsidan i
stället för en av de efter förtroenderådets förslag utsedda ledamöterna vid handläggning
av mål, vari staten eller kommun är part, såframt icke jämväl annan arbetsgivare
är part på nämnda sida och tvisten huvudsakligen rör sistnämnda part.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 28

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

Den särskilde ledamoten för tjänstemannamål inträder på arbetstagarsidan i stället
för en av de efter Landsorganisationens förslag utsedda ledamöterna vid handläggning
av mål, vari tjänstemannaförening som icke är ansluten till Landsorganisationen
är part, såvida ej också till Landsorganisationen ansluten förening är part
på arbetstagarsidan och tvisten huvudsakligen rör sistnämnda part.

Historik

Vid arbetsdomstolens tillkomst år 1928 bestod domstolen förutom av de tre ämbetsmännen
av två företrädare för LO och två företrädare för arbetsgivarföreningarna.
År 1947 tillkom den särskilda ledamoten för tjänstemannamål. Det ankom på
TCO att lämna förslag på sådan ledamot. För vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan
skulle enligt samma regler som för ordinarie ledamöter förordnas dubbelt så
många ersättare som antalet ledamöter.

År 1965 i samband med reformen av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt
reviderades reglerna för arbetsdomstolens sammansättning i enlighet med nu
gällande regler. I prop. 1965:60 framlades förslag till den nuvarande lagstiftningen.
Vid behandlingen av propositionen hade sammansatta konstitutions- och andra lagutskottet
att ta ställning till motioner med samma syfte beträffande arbetsdomstolens
sammansättning som de nu förevarande. Utskottet avstyrkte motionerna och anförde
i sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande nr 1.

I remissyttranden över motionerna framhåller arbetsdomstolens ordförande, att
lekmannaledamöterna inte är att betrakta som intresserepresentanter utan i stället
har till uppgift att tillföra arbetsdomstolen allmän kunskap om förhållandena på
arbetsmarknaden och de där utbildade rättsuppfattningarna. Ett frångående av den
sedan länge beprövade ordningen i riktning mot en mera uttalad intresserepresentation
skulle, enligt vad arbetsdomstolens ordförande anser, vara förenad med allvarliga
olägenheter och bland annat sätta domstolens anseende för objektivitet i
fara. I yttrandet understrykes vikten av att erforderlig kontinuitet upprätthålles i
arbetsdomstolens rättstillämpning. En förutsättning för denna kontinuitet är emellertid,
forsätter arbetsdomstolens ordförande, att domstolens sammansättning är i
möjligaste mån konstant. Ytterligare splittring i domstolens sammansättning bör
därför inte accepteras utan mycket starka skäl. Arbetsdomstolens ordförande finner
inte att motionärerna framfört sådana skäl för sina yrkanden och avstyrker därför
bifall till motionerna.

Enligt de principer som hittills varit vägledande vid bestämmande av arbetsdomstolens
sammansättning finns enligt utskottets mening ingen anledning att utöka
partsrepresentationen på det sätt motionärerna föreslagit. Det kan således inte antagas
att domstolen genom motionärernas förslag skulle tillföras ökad kunskap om
förhållandena på arbetsmarknaden eller om de där utbildade rättsuppfattningarna.
De skäl arbetsdomstolens ordförande framfört mot en utökad partsrepresentation
finner utskottet övertygande. Med det anförda avstyrker utskottet förevarande motioner.

Motioner av samma innebörd återkom till 1966 års riksdag. Riksdagen vidhöll
sin tidigare intagna ståndpunkt och avslog motionerna (2LU 1966:74).

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

Föreningsrättsskydd för arbetssökande

Gällande bestämmelser

Genom lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillförsäkras arbetsgivare och
arbetstagare rätt att tillhöra facklig organisation, utnyttja medlemskap i sådan
organisation samt verka för sådan förening eller för bildande därav. Föreningsrätten
skall lämnas okränkt.

Kränkning av föreningsrätten föreligger, om å arbetsgivar- eller arbetstagarsidan
åtgärd vidtages mot någon å andra sidan för att förmå honom att icke inträda i
eller att utträda ur förening eller att icke utnyttja medlemskap i förening eller att
icke verka för förening eller för bildandet av sådan, så ock om å ena sidan, till skada
för någon å andra sidan, åtgärd vidtages på grund av hans medlemskap i förening
eller utnyttjande av detta eller hans verksamhet för förening eller för bildandet av
sådan. Kränkning av föreningsrätten skall anses föreligga, även om åtgärden vidtagits
till uppfyllande av bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal.

Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan dylik
rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivtavtal eller annat avtal, är rättshandlingen
eller bestämmelsen ogiltig. Kränkning av föreningsrätten kan medföra
skadeståndsskyldighet.

Lagstiftningen om föreningsrättsskyddet reglerar endast rätten att tillhöra förening
(positiva föreningsrätten) ej rätten att stå utanför förening (negativa föreningsrätten).
Lagstiftningen är vidare i princip begränsad till att gälla de fall där
det föreligger ett anställningsförhållande. Lagstiftningen ger alltså ej skydd för person
som söker arbete.

Föreningsrätten brukar betecknas som absolut. Den kan sålunda inte med laga
verkan efterges eller sättas ur spel genom kollektivavtal eller andra avtal. I kollektivavtal
förekommer stundom s. k. organisationsklausuler som vanligen innebär företrädesrätt
till arbete för medlemmar i den arbetstagarorganisation som slutit avtal.
Dylika organisationsklausuler är i och för sig giltiga. Med hänsyn till att organisationsklausul
ej får utnyttjas så att föreningsrätten kränkes får en sådan klausul emellertid
begränsad verkan. En arbetsgivare gör sig sålunda skyldig till föreningsrättskränkning,
om han för att uppfylla en organisationsklausul avskedar en arbetare,
som tillhör en annan organisation än den vars medlemmar är företrädesberättigade.
Klausulen kan emellertid få den verkan att arbetsgivaren är skyldig att avskeda alla
oorganiserade. Klausulen kan också innebära att arbetsgivaren icke får nyanställa
arbetstagare, som ej tillhör den företrädesberättigade organisationen. Organisationsklausuler
förekommer ej inom SAF :s arbetsområde.

Mål som avser tillämpning av förenings- och förhandlingsrättslagen avgöres av
arbetsdomstolen.

Historik

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillkom år 1936. Lagstiftningen kompletterades
och fick i huvudsak sitt nuvarande innehåll genom ändringar som före -

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

togs år 1940. Därvid uppmärksammades frågan om föreningsrättsskydd för arbetssökande.
En redogörelse härför finns i 2LU 1966:74, i vilket utlåtande även redovisas
riksdagsbehandlingen av en motion år 1951 angående innebörden av begreppet
kränkning av föreningsrätten.

Vid 1966 års riksdag väcktes en motion med yrkande att riksdagen skulle begära
förslag om sådan ändring i lagen om förenings- och förhandlingsrätt att föreningsrättsskyddet
kom att gälla även för arbetssökande. Över motionsyrkandet avgavs
yttranden av bl. a. SAF, LO, TCO och SACO. SAF, LO och SACO ställde sig
avvisande till den ifrågasatta lagändringen. TCO ansåg att skäl kunde anföras för
en närmare undersökning av frågan men fann det tveksamt om en utredning borde
komma till stånd enbart för detta spörsmål. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
1966:74 anförde andra lagutskottet.

Frågan om en utvidgning av föreningsrätten i den riktning motionärerna begärt
behandlades dels år 1940 i samband med revision av lagstiftningen om föreningsoch
förhandlingsrätt, dels år 1951 i anledning av väckta motioner. Vid båda tillfällena
avvisades den ifrågasatta utvidgningen.

Enligt utskottets mening har lagstiftningen om föreningsrätt i stort sett fungerat på
ett tillfredsställande sätt. Något behov av den lagändring motionärerna åsyftar kan
inte sägas vara för handen. Skulle emellertid framdeles föreningsrättslagstiftningen
tas upp i ett större sammanhang, kan den av motionärerna aktualiserade frågan
komma att prövas. Med hänvisning till det sagda anser utskottet att motionerna i
nu förevarande del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motioner av samma innebörd återkom vid 1968 års riksdag. Motionerna avslogs
med samma motivering som år 1966.

Utskottet

Arbetsdomstolens sammansättning

Arbetsdomstolen består av ordförande och åtta ledamöter, av vilka två är särskilda
ledamöter, en för tjänstemannamål och en för mål där offentlig arbetsgivare
är part. Ordföranden och två ledamöter förordnas bland personer som icke kan
anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Av övriga ledamöter utses två
jämte sex ersättare efter förslag av Arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd samt
två jämte likaledes sex ersättare efter förslag av LO. Den särskilde ledamoten för
tjänstemannamål jämte två ersättare utses efter förslag av TCO. Ytterligare en ersättare
utses efter förslag av annan tjänstemannaorganisation än TCO. Den särskilde
ledamoten för tjänstemannamål inträder i stället för en av de efter förslag
av LO utsedda ledamöterna i mål där tjänstemannaförening, som icke är ansluten
till LO, är part. Den särskilde ledamoten för mål där offentlig arbetsgivare är part
skall ha tre ersättare. Vid förordnande av denna ledamot och ersättarna för honom
skall iakttagas att minst två skall utses efter förslag av kommunförbund.

I förevarande motioner yrkas att en arbetstagarledamot i arbetsdomstolen skall
utses efter förslag av Sveriges arbetares centralorganisation. Denna ledamot skall
inträda i mål som huvudsakligen rör SAC:s medlemmar och organisationer.

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

Vid 1965 års riksdag väcktes motioner med samma yrkande. Den gången yrkades
dessutom att frågan om vilka ytterligare fackorganisationer som borde få rätt att
föreslå ledamöter i domstolen skulle prövas. Över motionerna inhämtades yttrande
från arbetsdomstolens ordförande. Denne framhöll att lekmannaledamöterna inte
är att betrakta som intresserepresentanter utan i stället har till uppgift att tillföra
arbetsdomstolen allmän kunskap om förhållandena på arbetsmarknaden och de där
utbildade rättsuppfattningarna. Ett frångående av den sedan länge beprövade ordningen
i riktning mot en mera uttalad intresserepresentation skulle vara förenat
med allvarliga olägenheter och bland annat sätta domstolens anseende för objektivitet
i fara. I yttrandet underströks vikten av att erforderlig kontinuitet upprätthålls
i arbetsdomstolens rättstillämpning. En förutsättning för denna kontinuitet är,
enligt arbetsdomstolens ordförande, att domstolens sammansättning i möjligaste mån
är konstant. Ytterligare splittring i domstolens sammansättning borde därför inte
accepteras utan mycket starka skäl. Arbetsdomstolens ordförande ansåg inte att
motionärerna framfört sådana skäl för sina yrkanden och avstyrkte därför bifall till
motionerna.

Sammansatta konstitutions- och andra lagutskottet behandlade motionerna i samband
med att man tog ställning till reformen om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande anslöt sig utskottet till de av
arbetsdomstolens ordförande anförda synpunkterna och avstyrkte således bifall till
motionerna. Vid 1966 års riksdag återkom motionsyrkanden av samma innebörd.
Riksdagen intog samma ståndpunkt och avslog motionerna. Sedan dess har inte
inträffat något som föranleder annan bedömning. Utskottet avstyrker alltså det
förevarande motionsyrkandet.

Föreningsrättsskyddet för arbetssökande

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt, som tillkom år 1936, har till uppgift
bl. a. att trygga arbetstagares och arbetsgivares rätt att organisera sig i föreningar
och utöva medlemskap däri. Lagstiftningen är i princip begränsad till de fall där
det föreligger ett anställningsförhållande. Den ger alltså ej skydd för personer som
söker arbete. Detta får betydelse bl. a. i fråga om s. k. organisationsklausuler i kollektivavtal.
Sådana klausuler innebär i princip att medlemmarna i viss arbetstagarorganisation
får företrädesrätt till anställning hos arbetsgivare, med vilka avtalet är
slutet, och att arbetsgivare förbinder sig att avvisa arbetssökande på grund av att
sökanden inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.

I motionerna yrkas att riksdagen skall begära förslag till lagändring så att föreningsrättsskyddet
kommer att gälla även för arbetssökande. Motionärerna hävdar
med hänvisning till förekomsten av organisationsklausuler att föreningsrätten är
bristfällig så länge den medger att en arbetsgivare med hot om arbetslöshet som
påtryckningsmedel kan påverka en arbetstagares val av facklig organisation. Enligt
motionärernas mening bör en föreningsrättskränkning anses föreligga om en arbetsgivare
avvisar en arbetssökande med hänvisning till dennes föreningstillhörighet.

Frågan om en utvidgning av föreningsrätten i den riktning motionärerna begär

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

behandlades ar 1966 i anledning av väckt motion. Motionen remissbehandlades.
SAF, LO och SACO ställde sig avvisande till motionsförslaget, medan TCO ansåg
att skäl kunde anföras för en närmare undersökning av frågan. I sitt av riksdagen
godkända utlåtande avstyrkte andra lagutskottet motionsyrkandet under anförande
att lagstiftningen om föreningsrätt i stort sett fungerat på ett tillfredsställande sätt
och att något behov av den ifrågasatta lagändringen inte kunde sägas vara för handen.
Utskottet tilläde att den aktualiserade frågan kunde komma att prövas om föreningsrättslagstiftningen
framdeles togs upp i ett större sammanhang. Vid fjolårets
riksdag behandlades motioner av samma innebörd. Dessa avslogs med hänvisning
till den av utskottet år 1966 anförda motiveringen. Utskottet har alltjämt samma
inställning till frågan och avstyrker därför motionsyrkandet.

Utskottet hemställer,

A) att motionerna 1:791 och 11:905, såvitt angår arbetsdomstolens
sammansättning, inte föranleder någon riksdagens åtgärd;
samt

B) att motionerna 1:791 och 11:905, såvitt gäller föreningsrättsskyddet
för arbetssökande, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)* fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hiibinette (m), Österdahl (fp), Andreasson (ep)
och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell (s), fru
Skantz (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Åkerlind (m), Aldén (s), Olsson i Mölndal
(s) och Romanus (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Österdahl (fp) och Romanus (fp), som
ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med orden ”Vid 1965
års riksdag” och slutar med orden ”förevarande motionsyrkandet”, bort ersättas med
text av följande lydelse:

”De av fackorganisationer föreslagna ledamöterna och ersättarna i arbetsdomstolen
avses inte vara intresserepresentanter. De har, vilket bl. a. framhållits i yttrande
av arbetsdomstolens ordförande, till uppgift att tillföra arbetsdomstolen kunskap om
förhållandena på arbetsmarknaden och de där utbildade rättsuppfattningarna.

Självfallet bör domstolens oväld inte kunna sättas i fråga. SAC har inte sällan
varit part i mål i vilka hävdats att en arbetsgivare gynnat en LO-ansluten organisation
på SAC:s bekostnad. I sådana fall är det naturligt att man från SAC:s sida
känner stor otillfredsställelse över att i domstolen ingår två ledamöter som föreslagits
av LO, men ingen som föreslagits av SAC.

Utskottet finner att det skulle stärka förtroendet för arbetsdomstolen, om i sådana
fall en av arbetstagarledamöterna byttes ut mot en ersättare föreslagen av SAC, just
med hänsyn till lekmannaledamöternas uppgift att tillföra arbetsdomstolen allsidig
kunskap om de rättsuppfattningar som utbildats på arbetsmarknaden.

Motsvarande problem kan uppkomma beträffande andra fackorganisationer, varför
utskottet föreslår att den i motionen resta frågan om arbetsdomstolens sammansättning
görs till föremål för översyn, i syfte att utvidga möjligheten att föreslå
ledamöter eller ersättare i arbetsdomstolen till SAC och eventuellt andra fackorganisationer.

Utskottet instämmer i vad som sagts om vikten av kontinuitet i domstolens arbete,
men anser att denna bör kunna tillgodoses även om i vissa mål en av lekmannarepresentanterna
i allsidighetens intresse bytes ut mot en ersättare föreslagen av annan
fackorganisation.”

dels att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1:791 och II :905, såvitt
angår arbetsdomstolens sammansättning, i skrivelse till Kungl.
Maj :t ger till känna vad utskottet anfört.

Vid utskottets hemställan under B

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Hiibinette (m), Österdahl (fp), Åkerlind (m)
och Romanus (fp), som ansett,

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden ”Frågan
om” och slutar på följande sida med orden ”därför motionsyrkandet” bort ersättas
med text av följande lydelse :

”Lagstiftningen om föreningsrätt har i stort sett fungerat tillfredsställande. Det
finns dock skäl att undersöka om skyddet för föreningsrätten kan utvidgas även till
arbetssökande.

Utskottet vill erinra om att TCO redan år 1951 förordade en undersökning av
denna fråga. TCO anförde även i sitt yttrande över motioner i ärendet till 1966 års
riksdag, att skäl kan anföras för en närmare undersökning av det berörda spörsmålet
i samband med en allmän översyn av lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

Utskottet vill även erinra om att statsrådet Geijer upplyst att man inom regeringen
överväger att utreda frågan om utvidgning av uppsägningsskyddet för anställda.
Utskottet ansluter sig till önskemålet om en översyn av lagen om föreningsoch
förhandlingsrätt varvid bl. a. möjligheten att utvidga föreningsrättskyddet till
arbetssökande bör övervägas. Detta torde kunna ske i samband med den av statsrådet
Geijer förutskickade utredningen.”

dels att utskottet under B bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1:791 och II :905, såvitt
gäller föreningsrättsskyddet för arbetssökande, i skrivelse till
Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet anfört.

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1969