Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

Nr 18

Utlåtande i anledning av motioner om avgångsbidrag i vissa fall.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 232 av herr Virgin m. fl. samt II: 256 av herr Holmberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att KSA-utredningen måtte få i
uppdrag att undersöka möjligheterna och formerna för ett system varigenom
även icke avtalsbundna arbetstagare kan erhålla avgångsbidrag.»

I motionerna framställs även andra yrkanden. Av dessa yrkanden behandlas
ett, nämligen om förtida uttag av pension, av andra lagutskottet i
utlåtande nr 20. Övriga yrkanden behandlas av statsutskottet och bevillningsutskottet.

Gällande bestämmelser, m. m.

AFA :s AGB-försäkring

AFA bildades genom överenskommelse mellan SAF och LO i samband
med 1962 års avtalsuppgörelse för att fr. o. m. år 1963 meddela grupplivförsäkring
för arbetare, både organiserade och oorganiserade. Försäkringspremierna
betalas av arbetsgivarna. Även arbetsgivare som stå utanför
SAF är i allmänhet genom avtal skyldiga att teckna grupplivförsäkring för
sina arbetare. Denna försäkring kallas tjänstegrupplivförsäkring (TGLförsäkring).

I enlighet med överenskommelse mellan SAF och LO vid 1966 års centrala
uppgörelse driver AFA fr. o. m. år 1967 även rörelse som avser utgivande
av ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring (AGBförsäkring).
Genom nämnda överenskommelse upphörde även från samma
tidpunkt en fond för avgångsbidrag, som tillkommit enligt den centrala
uppgörelsen år 1964; fondens tillgångar och skulder överfördes till AFA.

AGB-försäkringen tecknas och vidmakthålls av arbetsgivare till förmån
för arbetstagare. Detta är en skyldighet som grundas antingen på 1966
års avtal mellan SAF och LO eller, beträffande de arbetsgivare som inte är
bundna av detta avtal, på särskild överenskommelse i kollektivavtal. Även
oorganiserade arbetstagare omfattas ofta av försäkringen. AFA-försäkringen
kan nämligen ej fastställas att gälla endast organiserade arbetstagare.
Denna försäkringsklausul hänger i sin tur samman med den inom
arbetsrätten godtagna principen, att i kollektivavtal intolkas även utan
uttrycklig föreskrift en förpliktelse för arbetsgivare, som är bunden av
kollektivavtal, att inte tillämpa sämre villkor för utomstående (se Schmidt:
Tjänsteavtalet, 1968, s. 51).

0102849 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 18

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

Försäkringsersättningen från AGB-försäkringen utgörs av två delbelopp,
A-beloppet och B-beloppet.

A-beloppet uppgår f. n. till 100 kr. för varje helt anställningsår. Rätt till
sådan ersättning föreligger för försäkrad arbetstagare som varit anställd
vid ett och samma företag under minst tio år i huvudsakligen heltidsarbete
och som därefter avskedas. Avskedandet skall ha skett utan arbetstagarens
vållande eller vilja och bero på driftmässig förändring vid företaget. För
rätt till A-helopp krävs att arbetstagaren när han avskedas fyllt 50 år eller,
om han inte gjort detta, att antalet anställningsår vid företaget tillsammans
med antalet levnadsår uppgår till minst 65. Arbetstagare som inte
uppfyller alla dessa villkor kan dock tillerkännas det reducerade A-belopp,
som AFA finner skäligt. Ersättning med A-belopp utgår alltid vid tidpunkten
för avskedandet.

B-beloppet utgör f. n. högst 6 000 kr. Den avskedade har rätt till B-belopp
när han erhållit lielt eller reducerat A-helopp och vid avskedandet fyllt 62
år men ej 67. Helt B-belopp utgår när den försäkrade är 62 år men ej 65.
Därefter reduceras beloppet enligt en tabell, som är intagen i försäkringsvilllcoren.

Även om arbetstagaren inte fyllt 62 år men fått helt eller reducerat Abelopp,
kan han under vissa förutsättningar få ersättning med B-belopp.
Efter AFA:s prövning kan reducerat B-belopp sålunda utgå till den som
blir varaktigt arbetslös till följd av avskedandet antingen vid detta eller
vid senare tillfälle under den närmast följande femårsperioden.

Folksams försäkring

Enligt överenskommelse mellan KFO och LO hösten 1966 meddelar Folksam
fr. o. m. år 1967 AGB-försäkring inom kooperationens område av arbetsmarknaden.
Denna försäkring är helt uppbyggd efter förebild av AFA:s
AGB-försäkring. I likhet med AFA har Folksam i samband med att man
tagit upp den nya verksamhetsgrenen den 31 december 1966 övertagit tillgångarna
i en redan existerande fond för avgångsbidrag. Även Folksamförsäkringen
tecknas och vidmakthålls av arbetsgivare till förmån för arbetstagare.
Försäkringsvillkoren är desamma som enligt AFA-försäkringen.
Ersättningen är sålunda uppdelad på ett A-belopp och ett B-belopp.

Av praktiska skäl ombesörjs den löpande förvaltningen av Folksams
AGB-försäkring inte av Folksam utan av Kooperationens pensionsanstalt,
som tidigare omhänderhaft förvaltningen av KFO:s och LO:s fond för avgångsbidrag.

Överenskommelser SAF—SIF samt SAF—SALF

Den 18 januari 1969 träffades mellan SAF och SIF avtalsuppgörelse för
1969. Bland nyheterna i avtalet märks upprättandet av särskilda fonder
på trygghetsområdet, bland dem en fond för avgångsbi drag. Till denna fond

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

skall varje år avsättas ett belopp av 0,25 % av lönesumman för samtliga
tjänstemän. Fondens ändamål är att inom ramen för tillgängliga medel
lämna ersättning till tjänstemän som blivit arbetslösa på grund av personalinskränkning
vid företag. Särskild hänsyn skall tas till ålder, anställningstid
och inkomstbortfall. Parterna skall senast den 1 juli 1969
fastställa hur fonden skall förvaltas och utnyttjas.

Den 21 januari 1969 träffades avtalsuppgörelse för 1969 mellan SAF och
SALF. Uppgörelsen är i stort sett identisk med SAF—SIF-uppgörelsen.
Samma villkor i fråga om upprättande av trygghetsfonder gäller enligt båda
avtalen.

KSA-utredningen m. m.

År 1966 tillkallades sakkunniga för att förutsättningslöst utreda frågor
om kontant stöd vid arbetslöshet. De sakkunniga har antagit benämningen
utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen).

Enligt direktiven till utredningen (se Riksdagsberättelsen 1967 s. 360)
bör denna vara förutsättningslös. Den bör undersöka och föreslå de former
för kontant stöd vid arbetslöshet som kan befinnas lämpligast med hänsyn
till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och de särskilda förhållanden
som råder för vissa grupper ■— bl. a. småföretagare, jordbrukare och hemarbetare
— som nu saknar ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Enligt sina
direktiv skall utredningen bl. a. pröva frågan om det föreliggande problemet
kan lösas genom en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, eventuellt kompletterad
med frivillig tilläggsförsäkring, eller genom ett bibehållande av
den frivilliga försäkringen men med ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet.

Vid 1968 års riksdag framställdes i motioner yrkanden med samma innehåll
som de här behandlade. Statsutskottet avstyrkte yrkandena och anförde
därvid, att »då det grundläggande utredningsuppdraget inte avgränsat
några vissa former av inkomstskydd får begärt särskilt uppdrag
inte anses erforderligt» (SU 1968:63 s. 20). Riksdagen biföll utskottets
hemställan.

Utskottet

Till arbetstagare som avskedas utan egen förskyllan till följd av driftsinskränkning
eller nedläggning av företag utgår på en betydande del av
arbetsmarknaden avgångsbi drag. I enlighet med 1966 års centrala uppgörelse
mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
utgår sådana bidrag från och med 1967 som ersättning på grund av kollektiv
avgångsbidragsförsäkring i Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag
(AFA). Även på andra avtalsområden finns eller har avtal träffats om motsvarande
försäkring eller om likartade förmåner från särskilda fonder.

För rätt till ersättning från avgångsbi dragsförsäkringen krävs i allmänhet

Andra lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

att arbetstagaren har minst 10 års tjänstetid och har fyllt 50 år. För arbetstagare
som har mycket lång tjänstetid kan utgå maximalt omkring 10 000
kr.

Enligt motionärernas uppfattning är det angeläget att systemet med avgångsbidrag
vidgas till att omfatta även andra grupper än dem som nu
har sådan rätt genom avtal. Lagstiftningsvägen bör dock inte tillgripas.
I motionerna yrkas, att KSA-utredningen skall få i uppdrag att undersöka
möjligheterna och formerna för ett sådant vidgat system.

De förmåner i form av avgångsbidrag, som enligt avtal utgår i samband
med avskedande till följd av driftsförändringar, är självfallet av stor betydelse
för att öka tryggheten för den enskilde. Det finns anledning räkna
med att förmåner av den här karaktären kommer att tillförsäkras de anställda
på fler avtalsområden än för närvarande är fallet. Likaledes finns
det skäl anta att nu existerande avgångsbidrag kommer att utbyggas i
olika avseenden. Trots den utveckling som sålunda är på gång måste man
i likhet med motionärerna räkna med att inte alla arbetstagare kommer
att omfattas av rätten till avgångsbidrag.

Den omständigheten, att man på delar av den enskilda arbetsmarknaden
valt en viss form av ekonomiskt stöd vid avskedanden på grund av drifts^
inskränkningar, innebär emellertid inte att statsmakterna bör ingripa för
att ge den som inte avtalsvägen är tillförsäkrad sådant stöd, möjlighet
att i annan ordning få motsvarande förmåner. I enlighet med den tankegång,
som utvecklas i motionerna, är det väsentliga att den som ställs
utan arbete — antingen det beror på driftsinskränkning eller har annan
orsak — får ett kontant stöd under en övergångstid, för att det skall vara
möjligt att i det enskilda fallet sätta in den arbetsmarknadspolitiska åtgärd
som är lämpligast på lång sikt. KSA-utredningen har enligt sina direktiv
att utreda frågan om stöd i sådana fall. På grund av det anförda kan utskottet
inte biträda motionsyrkandet. Utskottet får därför hemställa,

att motionerna 1:232 och 11:256, såvitt nu är i fråga, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den It mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Dahlberg (s), Hiibinette
(m)*, Wanhainen (s), Andreasson (ep), fru Grethe Lundblad (s),
herrar Skagerlund (fp)* och Axelson (fp);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström
(in)*, fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Göransson (s)*,
Jonsson i Mora (fp), Gadd (s) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K l Beckmans Tryckerier AB» Stockholm