Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

1

Nr 39

Utlåtande över motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret
1969/70, m. m.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 115, angående komplettering av
riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70, m. m., har bl. a. väckts

dels de likalydande motionerna I: 1058 av herr Bengtson m. fl. och II: 1219 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställes att riksdagen vid behandlingen av propositionen
skall besluta bl. a. att

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om »parlamentarisk utredning och förslag
angående åtgärder för att dämpa expansionen i landets tre stortätorter i syfte att
skapa en förbättrad regional befolkningsbalans i landet som helhet, tillgodose vitala
samhällsekonomiska intressen och ge ökade möjligheter till en tillfredsställande
miljöplanering i de stora tätorterna»,

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att kontaktorgan tillskapas mellan staten
och de mindre och medelstora företagens organisationer i syfte att inventera
lämpliga lokaliseringsobjekt i enlighet med vad som för närvarande sker tillsammans
med de större företagen, samt

4) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att den svenska regeringen tar initiativ till
internationella överläggningar angående valutaproblemen och den därav följande
ränteutvecklingen i syfte att åstadkomma en sänkt internationell räntenivå;

dels de likalydande motionerna I: 1059 av herr Dahlén m. fl. och II: 1221 av
herr Wedén m. fl., vari hemställes

att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att ianspråktagande av investeringsfonderna,
så länge tendenser till överhettning finns i ekonomin, skall ske
med ökad tonvikt på orter och regioner med sysselsättningssvårigheter, samt

att riksdagen skall uttala »angelägenheten av svenska initiativ för internationell
ekonomisk samverkan i syfte att bl. a. dämpa tendenserna till räntestegring och
motverka oron på den internationella valutamarknaden».

Motionerna I: 1058 och II: 1219 har, såvitt de avser inrättande av fonder med
lokaliseringspolitiskt syfte (punkten 2), hänvisats till bevillningsutskottet, som i denna
del behandlar dem i sitt utlåtande nr 50.

Motionerna

Den redovisning och diskussion av det aktuella ekonomiska läget, särskilt i vad
avser sysselsättningen, som presenteras i kompletteringspropositionen bildar ut 1

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 39

2

Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

gångspunkten för resonemangen i båda de nu behandlade motionsparen. Motionärerna
fäster därvid särskilt uppmärksamheten på den i propositionen påtalade
bristen på regional balans på arbetsmarknaden. Denna brist på balans konkretiseras
med den från propositionen hämtade uppgiften att det i mitten av april i
storstadslänen fanns tre obesatta platser per registrerad arbetslös medan det i skogslänen
fanns tre arbetslösa för varje obesatt plats. Den ökade andelen äldre personer
bland de arbetslösa noteras också. Mot denna bakgrund diskuteras i båda motionsparen
den lämpliga avvägningen mellan arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska
åtgärder då det gäller att komma till rätta med de berörda problemen på
arbetsmarknaden. Motionärerna anser att den avvägning som hittills gjorts innebär
en alltför stark inriktning på arbetsmarknadspolitiska insatser, särskilt sådana som
syftar till att öka arbetskraftens rörlighet. Ökad uppmärksamhet bör därför enligt
deras mening fästas vid åtgärder med lokaliseringspolitiskt syfte.

Riskerna för och konsekvenserna av en fortsatt utflyttning från skogslänen,
främst norrlandslänen, till storstadsområdena tas mot den angivna bakgrunden upp
till diskussion i motionerna I: 1058 och II: 1219. Det konstateras att konjunkturutvecklingen
kan väntas medföra en ökning av denna befolkningsomflyttning, något
som bedömes ha negativa konsekvenser såväl för utflyttningsområdena som för
inflyttningsområdena, framför allt de tre tätortsregionerna. Motionärerna kräver därför
snara åtgärder för att dämpa de senares expansion. De begär en utredning för
att studera olika metoder att begränsa investeringarna i dessa regioner. De framhåller
vidare det angelägna i att investeringsfonderna får användas i lokaliseringspolitiskt
syfte. Det samarbete på det lokaliseringspolitiska området som har inletts
mellan regeringen och Sveriges industriförbund bör enligt motionärerna byggas ut
med en motsvarande samverkan med de mindre och medelstora företagens organisationer.

De synpunkter och förslag på regionalpolitikens område som framförs i motionerna
I: 1059 och II: 1221 tar främst sikte på åtgärder till stöd för skogslänen, framför
allt Norrland. Motionärerna återger huvudpunkterna i tidigare under årets riksdag
väckta motioner om ett näringspolitiskt program för Norrland m. m. och återupprepar
kravet på en preciserad målsättning för regionalpolitiken för Norrland och
andra skogslän. De kräver vidare att ianspråktagande av investeringsfonder i fortsättningen,
så länge ekonomin befinner sig i en starkt uppåtgående konjunktur,
skall ske med mycket större tonvikt än hittills på orter och regioner med sysselsättningssvårigheter.

I båda motionsparen diskuteras avslutningsvis de aktuella problem som sammanhänger
med de internationella betalningarnas utveckling och som tagit sig uttryck
bl. a. i en fortgående uppskruvning av räntenivåerna i olika länder och i återkommande
tendenser till oro på valutamarknaderna. Motionärerna anser det angeläget
att en viss internationell samordning av räntepolitiken i de enskilda länderna kommer
till stånd. De anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar i syfte att
uppnå en sådan samordning.

Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

3

Utskottet

I den reviderade finansplan som Kungl. Maj:t i början av maj varje år genom
en proposition framlägger för riksdagen redovisas en bedömning av det aktuella
konjunkturläget och diskuteras vilka ekonomisk-politiska åtgärder som i detta läge
ter sig erforderliga och lämpliga. I anslutning härtill kompletteras det vid riksdagens
början framlagda förslaget till riksstat med hänsyn till senare inträffade förändringar.
Hemställan i propositionen omfattar olika ekonomiska beräkningar och
dispositioner, främst beslut om uttagsprocenten för den statliga inkomstskatten.
Propositionen har på senare år föranlett motioner inte bara rörande hemställan i
propositionen utan också rörande den ekonomiska politiken i allmänhet.

I den föreliggande propositionen angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1969/70, m. m., ges en relativt optimistisk bild av den rådande
konjunkturutvecklingen. Vår ekonomi befinner sig, påpekas det, i en starkt uppåtgående
konjunkturfas. Det betonas att detta förhållande skärper kravet på en
noggrann bevakning av tendenser till balansrubbningar i samhällsekonomin. En
ökad restriktivitet har alltsedan årsskiftet präglat den ekonomiska politiken. Ytterligare
åtstramande åtgärder betecknas nu som nödvändiga.

Den huvuduppgift som chefen för finansdepartementet i denna situation anger
för den ekonomiska politiken är att söka åstadkomma en bättre regional balans på
arbetsmarknaden. Samtidigt som bristen på arbetskraft tilltar i landets södra och
mellersta delar förekommer nämligen en avsevärd arbetslöshet i de norra delarna.
En aktiv arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik bör därför på en gång hålla
tillbaka överhettningstendenserna i Syd- och Mellansverige och medverka till ökad
sysselsättning i skogslänen. Från denna utgångspunkt presenteras det sysselsättningspolitiska
program som Kungl. Maj:t avser att genom arbetsmarknadsmyndigheterna
söka förverkliga. Bland åtgärder som härvid ifrågakommer märks en viss
restriktivitet i tillståndsgivningen beträffande oprioriterat byggande, ytterligare insatser
för att underlätta geografisk omflyttning av arbetskraft, en minskning av
vissa arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, såsom beredskapsarbetena, och ökad information
till kvinnor och äldre personer om de arbetsmöjligheter som står till
buds.

Departementschefen räknar med att på detta sätt också skall uppnås en förbättring
av sysselsättningsläget i skogslänen. Här erfordras emellertid dessutom
lokaliseringspolitiska åtgärder. Därvidlag erinras om det samarbete som staten inlett
med Sveriges industriförbund för att söka främja en ökad lokalisering av företag
till livskraftiga orter i sysselsättningssvaga regioner. Vidare redovisas planer på att
i ökad utsträckning medge ianspråktagande av investeringsfondsmedel för lokaliseringspolitiskt
välmotiverade investeringar på orter med svag sysselsättning. Det
pågående arbetet på att utarbeta konkreta regionalpolitiska handlingsprogram
omnämns också.

Den översikt över tendenser och planer på sysselsättningspolitikens område som
lämnas i den reviderade finansplanen utmynnar inte i någon hemställan om sär1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 sand. Nr 39

4

Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

skilda ställningstaganden från riksdagens sida. Riksdagen har redan i andra sammanhang
träffat beslut om befogenheter och resurser som erfordras för att genomföra
det skisserade programmet. Det nu berörda avsnittet i propositionen har likväl
tagits till utgångspunkt för motionsyrkanden, vari begärs olika konkreta åtgärder
i syfte att åstadkomma en regional omfördelning av sysselsättningstillfällena.

Utskottet vill erinra om de förslag rörande arbetsmarknads-, lokaliserings- och
regionalpolitiken som tidigare under denna session framlagts för riksdagen. På
grundval av statsutskottets utlåtanden nr 57 och 58 har riksdagen beslutat om anslag
avseende arbetsmarknadsändamål, regional utveckling m. m. I anslutning därtill
har riksdagen gjort en rad utalanden med sikte på de framtida statliga insatserna
på ifrågavarande områden. Bankoutskottet föreslår i sitt utlåtande nr 30 ytterligare
ställningstaganden från riksdagens sida med avseende på den framtida lokaliserings-
och regionalpolitiken.

I motionerna I: 1058 och II: 1219 påyrkas nu en särskild parlamentarisk utredning
med uppgift att föreslå åtgärder för att »dämpa expansionen i landets tre
stortätorter». Den pågående regionalpolitiska planeringen innefattar bl. a. frågor om
avvägningen mellan storstadsregionerna och övriga regioner. Utskottet har också
förordat en speciell undersökning rörande produktionskostnader och lönsamhetskalkyler
vid lokalisering i olika slags regioner, däribland storstadsregionerna, och
framhållit att de samhällsekonomiska kostnaderna därvid särskilt bör uppmärksammas.
Riksdagen har anslutit sig till ett av chefen för inrikesdepartementet i
statsverkspropositionen gjort uttalande om vissa åtgärder i decentraliserande syfte,
avsedda att dämpa storstadstillväxten (SU 57). Mot bakgrund av vad nu sagts
framstår motionärernas krav på utredning rörande storstädernas expansion som
opåkallat. Utskottet vill erinra om att utskottet helt nyligen i enighet om huvudsaken
framlagt sin syn på hur utredningsverksamheten rörande lokaliserings- och regionalpolitiken
bör bedrivas.

I sitt utlåtande nr 30 berörde utskottet det samarbete vilket som ovan nämnts
inletts mellan staten och näringslivet i fråga om lokalisering av företag och arbetsställen
till sysselsättningssvaga regioner. I motionerna I: 1058 och 11:1219 föreslås
att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t att ett särskilt organ för kontakt
mellan staten och de mindre och medelstora företagens organisationer skall inrättas
för att inventera lämpliga lokaliseringsobjekt på samma sätt som sker beträffande
de större företagen.

Utskottet är ense med motionärerna om att mindre och medelstora företag också
utgör angelägna objekt för lokalisering till orter som behöver sysselsättningsmässig
stimulans. Redan nu görs genom länsstyrelsernas, företagareföreningarnas samt
landstings- och primärkommunala organs försorg insatser för att få till stånd lokalisering
av mindre och medelstora företag på orter där så anses önskvärt. Att
regeringens initiativ till kontakter med näringslivet i första hand gällt Sveriges industriförbund
torde bl. a. få ses mot bakgrund av att utläggning av filialföretag
och av anläggningar för delleveranser bedömts som projekt vilka särskilt lätt borde
kunna förverkligas. Sådana projekt är givetvis främst aktuella för något större

Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

5

företags del. Den medelstora industrin torde i betydande utsträckning direkt nås
genom det samarbete som nu har inletts. I den mån etablering av anläggningar
knutna till större industrier kommer till stånd torde arbetstillfällen också skapas
för mindre företag som kan åtaga sig underleveranser. Även på detta sätt kan
alltså det här berörda samarbetet få betydelse för de mindre och medelstora företagen.
Utskottet, som tar för givet att det fortsatta samarbetet mellan staten och näringslivet
i lokaliseringsfrågor även kommer att innefatta kontakt med de mindre
och medelstora företagens organisationer, finner inte behov föreligga för riksdagen
att rikta någon särskild framställning till Kungl. Maj:t i detta ämne.

I motionerna I: 1059 och II: 1221 berörs möjligheten att inrikta investeringsfondernas
ianspråktagande på sådant sätt att större tonvikt än hittills läggs på investeringar
i områden med sysselsättningssvårigheter. Chefen för finansdepartementet
redogör, som ovan nämnts, i den reviderade finansplanen (s. 11) för hittillsvarande
erfarenheter av investeringsfondernas användning och uttalar att han anser det
motiverat att medel ur »de så kallade långa investeringsfonderna» får, i den utsträckning
som lämpliga lokaliseringsprojekt framkommer, tas i anspråk i syfte att
skapa nya och varaktiga arbetstillfällen på orter med svag sysselsättning.

Motionärernas hemställan går sålunda snarast ut på att riksdagen skall uttrycka
sitt instämmande i departementschefens uttalande. Utskottet anser det tillräckligt
med ett konstaterande av att den handlingslinje som departementschefen föreslagit
står i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer för lokaliseringspolitiken som
riksdagen angivit och att det synes värdefullt att ett fortsatt utnyttjande av investeringsfonderna
kan äga rum för etableringar på orter som har behov av sysselsättningsstimulans.
Något särskilt tillkännagivande till Kungl. Maj:t i detta ämne synes
inte erforderligt.

Den internationella ekonomiska utvecklingen diskuteras utförligt i den reviderade
finansplanen och därutöver i den reviderade nationalbudgeten. Särskild uppmärksamhet
ägnas därvid den rådande bristen på jämvikt i de internationella betalningarna
och konsekvenserna härav i form av oro på valutamarknaderna och
en successiv förskjutning uppåt av räntenivåerna i flera länder. Det anses inte
uteslutet att den räntespiral fortsätter som nu kan konstateras, varvid en dämpande
inverkan på den realekonomiska aktiviteten, i första hand investeringsverksamheten,
så småningom kan göra sig gällande.

Motionärerna anknyter till dessa bedömningar och understryker räntehöjningarnas
icke önskvärda effekter såväl på pris- och kostnadsutvecklingen som på den
allmänna konjunkturutvecklingen. De anser att internationella överläggningar om
en samordning av bl. a. räntepolitiken bör komma till stånd och att regeringen bör
ta initiativ härtill. I motionerna I: 1058 och 11:1219 föreslås att sådana diskussioner
skall ske t. ex. inom ramen för OECD.

Den sedan en tid tillbaka i flera länder påtagliga tendensen till en uppdrivning
av räntenivåerna kan uppenbarligen få även vissa icke önskvärda konsekvenser.
Beträffande bedömningen av dessa kan utskottet hänvisa till den reviderade finans -

6

Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

planen och den reviderade nationalbudgeten. Då det gäller att främja en stabilisering
och en återgång till mera normala ränteförhållanden måste det internationella
ekonomiska samarbetet spela en betydelsefull roll. En utvecklad och sedan länge
prövad institutionell ram för detta samarbete står härvidlag till buds. Särskilt kan
nämnas den ekonomisk-politiska kommittén inom OECD och en under kommittén
verkande arbetsgrupp, i vilka regelbundna överläggningar äger rum om det internationella
ekonomiska läget och om uppläggningen av den ekonomiska politiken
i medlemsländerna. De nu behandlade problemen är sålunda föremål för ett kontinuerligt
samråd på det internationella planet. Något initiativ från svensk sida för
att få till stånd överläggningar härom är därför enligt utskottets uppfattning inte påkallat.
Utskottet avstyrker motionärernas hemställan i förevarande hänseende.

Utskottet hemställer sålunda

A) att riksdagen avslår motionerna I: 1058 och II: 1219 såvitt
de avser en parlamentarisk utredning rörande storstädernas
expansion,

B) att riksdagen avslår motionerna I: 1058 och II: 1219 såvitt
de avser tillskapande av ett organ för kontakt mellan staten och
de mindre och medelstora företagen för inventering av lokaliseringsprojekt,

C) att riksdagen avslår motionerna I: 1059 och II: 1221 såvitt
de avser ianspråktagande av investeringsfonder,

D) att riksdagen avslår motionerna I: 1058 och II: 1219 samt
I: 1059 och II: 1221 såvitt de avser internationella överläggningar
om ränteutvecklingen och valutaproblemen.

Stockholm den 22 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s), Stefanson
(fp), Åkerlund (m), Larfors (s), Thorsten Larsson (ep) och Vilhelm Erik Carlsson
(m);

från a n d ra kammaren: herrar Regnéll (m), Franzén i Motala (s), Börjesson
i Glömminge (ep), Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Löfgren (fp), Brännström
(s)* och Stridsman (ep).

:) Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

7

Reservationer

vid utskottets hemställan under A

1) av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Thorsten Larsson (ep), Vilhelm Erik
Carlsson (m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Löfgren (fp) och Stridsman
(ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med orden »I motionerna
I: 1058» och slutar med orden »regionalpolitiken bör bedrivas» bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

»I motionerna I: 1058 och II: 1219 hemställes att en parlamentarisk utredning
skall tillsättas med uppgift att föreslå åtgärder för att dämpa expansionen i storstadsområdena.
Riksdagen har nyligen anslutit sig till ett av chefen för inrikesdepartementet
i statsverkspropositionen gjort uttalande till förmån för vissa åtgärder i
decentraliserande syfte, avsedda att dämpa storstadstillväxten (SU 57). Enighet torde
råda om det angelägna i det syfte som motionärerna vill befrämja. Att söka
finna metoder att motverka en alltför långtgående koncentration till storstäderna
framstår därför som en viktig utredningsuppgift. Innan den av motionärerna anvisade
utvägen väljs kan det enligt utskottets mening vara värt att pröva om inte
ämnet kan behandlas inom ramen för den utredningsverksamhet som redan pågår.
Utskottet vill därför föreslå att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att motionerna
i här berörd del överlämnas till 1968 års lokaliseringsutredning för att beaktas
vid dess arbete.»;

dels att utskottet under A bort hemställa

»A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att motionerna
I: 1058 och II: 1219, såvitt de avser frågan om storstädernas
expansion, överlämnas till 1968 års lokaliseringsutredning för
att beaktas vid dess arbete;»

vid utskottets hemställan under B

2) av herrar Thorsten Larsson, Börjesson i Glömminge och Stridsman (alla ep),
vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med orden »Utskottet
är ense» och slutar på s. 5 med orden »i detta ämne» bort utbytas mot ett
stycke av följande lydelse:

»Om möjligheterna till industrilokalisering i sysselsättningssvaga regioner skall
tillvaratas fullt ut, måste strävandena att finna lämpliga lokaliseringsobjekt utsträckas
till ett brett skikt inom näringslivet. Angeläget är härvid att de mindre och
medelstora företagen kommer i åtanke. Etablering av sådana företag har på många
orter medfört ett avsevärt sysselsättningstillskott. Samverkan i lokaliseringsfrågor
mellan staten och näringslivet får alltså inte begränsas till att avse de större företagen.
Den inbjudan som från statens sida riktats till Sveriges industriförbund borde

8

Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

snarast åtföljas av en liknande inbjudan till de mindre och medelstora företagens
organisationer. Utskottet föreslår att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t att
detta sker, så att ett särskilt organ kan komma till stånd för kontakt mellan staten
och sistnämnda organisationer i syfte att inventera lämpliga lokaliseringsobjekt
bland mindre och medelstora företag på samma sätt som nu sker för de större
företagens del.»;

dels att utskottet under B bort hemställa

»B. att riksdagen med bifall till motionerna 1:1058 och 11:1219
i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder för
att tillskapa ett organ för kontakt mellan staten och de mindre
och medelstora företagens organisationer i enlighet med vad utskottet
ovan anfört;»

3) av herrar Stefanson och Löfgren (båda fp);

vid utskottets hemställan under C

4) av herrar Stefanson (fp), Thorsten Larsson (ep), Börjesson i Glömminge
(ep), Löfgren (fp) och Stridsman (ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 5 i utskottets yttrande som börjar med orden »Motionärernas
hemställan går» och slutar med orden »synes inte erforderligt» bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

»Tillstånd att använda investeringsfondsmedel i lokaliseringspolitiskt syfte har
hittills lämnats i tämligen begränsad utsträckning. Det bör också erinras om att
tillstånden i dessa fall ofta inneburit att fondmedel samtidigt kunnat tas i anspråk
för investeringar på orter där den ekonomiska aktiviteten redan är livlig. Dessa
senare investeringar har då vanligen haft långt större omfattning än de som gjorts
på sysselsättningssvaga orter. Inte sällan har tillstånd givits för investeringar i regioner
med överefterfrågan på arbetskraft, med påföljd att befintliga tendenser till
överhettning i ekonomin blivit förstärkta. Det finns mot denna bakgrund skäl för
riksdagen att understryka, att ianspråktagandet av investeringsfonderna i fortsättningen,
så länge överhettningstendenserna i de stora tätortsregionerna består, bör
i ökad grad inriktas på att skapa arbetstillfällen i regioner där sysselsättningssvårigheter
råder. Utskottet föreslår att riksdagen till Kungl. Maj:t riktar ett tillkännagivande
av denna innebörd.»;

dels att utskottet under C bort hemställa

»C. att riksdagen med bifall till motionerna 1:1059 och II: 1221
i ifrågavarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet ovan anfört om ianspråktagande av investeringsfondsmedel
i lokaliseringspolitiskt syfte;»

5) av herr Vilhelm Erik Carlsson (m);

Bankoutskottets utlåtande nr 39 år 1969

9

vid utskottets hemställan under D

6) av herrar Stefanson (fp), Thorsten Larsson (ep), Börjesson i Glömminge (ep),
Löfgren (fp) och Stridsman (ep), vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden »Den
sedan en tid» och slutar på s. 6 med orden »i förevarande hänseende» bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

»Den sedan en tid tillbaka i flera länder påtagliga tendensen till en uppdrivning
av räntenivåerna kan uppenbarligen få vissa icke önskvärda konsekvenser. För
att en återgång till mera normala ränteförhållanden skall kunna åstadkommas krävs
en samordning av den ekonomiska politiken i olika länder. Hittillsvarande samråd
mellan regeringar och centralbanker har inte varit tillräckligt för att nå de önskvärda
resultaten. Det är därför enligt utskottets mening önskvärt att, som motionärerna
föreslår, den svenska regeringen ensam eller i samverkan med övriga nordiska
länders regeringar verkar för att få till stånd särskilda internationella överläggningar
om de här berörda problemen.»;

dels att utskottet under D. bort hemställa

»D. att riksdagen med bifall i ifrågavarande hänseende till
motionerna I: 1058 och II: 1219 samt I: 1059 och II: 1221 hos
Kungl. Maj:t anhåller att initiativ tages till överläggningar rörande
ränteutveckling och valutaproblem i enlighet med vad utskottet
ovan anfört.»