Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av motioner angående den ekonomiska politiken.

Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang

dels de likalydande motionerna I: 719 av herrar Bengtson och Dahlén och
11: 850 av herrar Wedén och Hedlund, vari hemställes att riksdagen skall i skrivelse
till Kungl. Maj:t

1. uttala att den ekonomiska politiken i ökad utsträckning bör beakta de i motionerna
framförda synpunkterna och förslagen i avsikt att motverka pris- och kostnadsstegringar
samt trygga full sysselsättning och främja produktionens tillväxt;

2. särskilt framhålla att genom stabiliseringskonferenser, där arbetsmarknadens
parter, vissa andra organisationer, regering och riksdag samt erforderlig expertis
deltar, förutsättningar bör skapas för en frivillig samordning av arbetsavtal, prispolitik
och ett lämpligt tillrättaläggande av den offentliga ekonomiska politiken
med ökad ekonomisk stabilitet som följd;

3. anhålla att utredning sker om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd med
uppgift att diskutera och förbereda en effektiv stabiliseringspolitik;

4. hemställa att en parlamentarisk utredning tillsättes för en översyn av statens
uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar; samt

5. hemställa att under medverkan av ekonomisk expertis en utredning sker för
belysning av olika finanspolitiska åtgärders verkningar på produktion, sysselsättning
och inkomstfördelning samt av förväntningsbilden inom näringslivet för en
bättre och snabbare bedömning av konjunkturutvecklingen;

dels de likalydande motionerna I: 379 av herr Virgin m. fl. och II: 437 av herr
Holmberg m. fl., vari hemställes att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om tillsättande av en parlamentarisk besparingsutredning med uppgift
»att mot bakgrund av det bekymmersamma framtidsperspektivet för den offentliga
utgiftsökningen verkställa översyn av de offentliga åtagandena i syfte att åstadkomma
besparingar i de offentliga utgifterna så att de procentuellt icke stiger
snabbare än den årliga produktionen».

Motionerna

I motionerna I: 719 och II: 850 konstateras inledningsvis att konjunktursvängningarna
i den svenska ekonomin under de senaste åren varit ovanligt kraftiga
samt att den ekonomiska politiken i flera avseenden varit illa anpassad till dessa
fluktuationer. Under år 1968 var enligt motionärerna den mest allvarliga bristen
hos den ekonomiska politiken att denna inte i tillräcklig utsträckning motverkade
arbetslöshet, beroende bl. a. på att den utformades på grundval av en alltför
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt Nr 38

2

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

optimistisk konjunkturbedömning. Vad gäller år 1969 har motionärerna inte några
egentliga invändningar mot den i statsverkspropositionen redovisade bedömningen
av konjunkturutsikterna. De understryker de osäkra faktorerna i konjunkturbilden
och betonar starkt att den ekonomiska politiken måste planeras så att den
snabbt kan anpassas till förändringar i det ekonomiska läget. Motionärerna diskuterar
mot denna bakgrund det i statsverkspropositionen redovisade statliga upplåningsbehovet
och olika faktorer som anses påverka bedömningen härav. De kommer
till slutsatsen att det är tveksamt om budgetförslaget kan betraktas som starkt,
dvs. återhållande i sin inverkan på efterfrågeutvecklingen.

Motionerna tar härefter upp vissa mera långsiktiga tendenser i den ekonomiska
utvecklingen. Det konstateras därvid att stabiliseringspolitiken under efterkrigstiden
inte givits tillräcklig styrka. Motionärerna anger i det sammanhanget några
komponenter som enligt deras mening bör ingå i en verkningsfull stabiliseringspolitik.
Dessa återkommer i motionernas hemställan. I fortsättningen förs resonemanget
över på sysselsättningspolitiken och frågan om avvägningen mellan å ena
sidan generella, å andra sidan selektivt verkande stimulansåtgärder. För dagen framstår
enligt motionärerna en generell stimulans knappast som motiverad. Däremot
anses en förstärkning av de selektiva insatserna erforderlig.

Utvecklingen på arbetsmarknaden och industriinvesteringarnas stagnation tyder
enligt motionärerna på att dynamiken i den svenska ekonomin är otillräcklig, vilket
säges bero på brister i den förda ekonomiska politiken. Denna måste, framhåller
de, bedrivas så att den verkar tillväxtfrämjande. Härvid spelar frågan om
näringslivets kapitalförsörjning en viktig roll. Avslutningsvis ges i punktform en
översikt över några av de i motionerna behandlade reformkraven. Vissa av dessa
återkommer i hemställan i dessa motioner, medan andra framförs i särskilda motioner
om bl. a. ekonomisk planering.

I motionerna I: 379 och II: 437 konstateras att de offentliga utgifternas snabba
expansion är en av orsakerna till de svårigheter som svensk ekonomi mött under
senare år. Den offentliga konsumtionen har enligt uppgifter som redovisas i motionerna
under senare år stigit snabbare än i flertalet andra västliga industriländer.
Den har även, påpekar motionärerna, ökat mera än vad som angavs i den senaste
långtidsutredningen. Den snabba utgiftsstegringen har, framhålles det, lett till ett
redan nu orimligt skattetryck. Enligt de finansiella kalkyler som redovisats i samband
med avstämningen av 1965 års långtidsutredning kan dessa väntas öka ytterligare.
Ett sådant framtidsperspektiv vill motionärerna inte acceptera. Det framstår
därför för dem som nödvändigt att finna åtgärder för att begränsa de offentliga
utgifternas stegringstakt. Skärpt återhållsamhet måste iakttas med nya utgiftsbeslut
för såväl staten som kommunerna. Statsmakterna måste därvid iaktta betydande
restriktivitet då det gäller att pålägga kommunerna nya uppgifter. Enligt
motionärernas mening bör varken de statliga eller de kommunala utgifterna tillåtas
stiga snabbare än den totala produktionen av varor och tjänster.

I fråga om möjliga åtgärder för att dämpa de offentliga utgifternas stegringstakt

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

3

uttalar motionärerna att betydande rationaliseringsvinster måste kunna göras inom
den offenliga sektorn. Man bör eftersträva en systematisk rationaliseringsaktivitet
med metoder och hjälpmedel som kommit till användning inom det privata
näringslivet. Vidare bör klarläggas förutsättningarna för att i långt större utsträckning
än för närvarande tillämpa avgiftsfinansiering inom den offentliga sektorn.
Motionärernas resonemang mynnar ut i ett önskemål om tillsättande av en besparingsutredning
med parlamentarisk representation. Därvid bör även klargöras
gränsdragningen mellan statliga och kommunala åtaganden liksom av staten ställda
krav på kommunerna.

Uppgifter rörande vissa i motionerna behandlade frågor

I sina utlåtanden vid de tre senaste riksdagarna (1966: 25, 1967: 32, 1968: 43)
över motioner av i stor utsträckning samma innebörd som de nu förevarande har
utskottet lämnat vissa uppgifter rörande frågor som nu åter aktualiserats.

I anslutning till tidigare framförda förslag om stabiliseringskonferenser har utskottet
bl. a. — år 1966 — redovisat tidigare behandling av frågan om en teknisk
utredning av inkomstpolitik, en fråga som senast var aktuell år 1968 (uti. nr 26).
En relativt ingående redogörelse för det ekonomiska planeringsrådet och andra
former för samråd inom den ekonomiska politikens område lämnades i 1966 års
utlåtande. I detta sammanhang behandlade utskottet också organisation och funktionssätt
beträffande de ekonomiska eller ekonomisk-sociala råd som inrättats i
flera europeiska länder. Förslag om en parlamentarisk besparingsutredning gav
utskottet anledning att år 1968 i korthet redovisa det betänkande som 1958 års
besparingsutredning avgav. Utskottet får här hänvisa till de nämnda redogörelserna.

Olika aspekter på finanspolitiken har behandlats i en nyligen (december 1968)
offentliggjord rapport från en arbetsgrupp inom Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD). Rapporten har titeln »Fiscal Policy for a Balanced
Economy. Experience, Problems, and Prospects». Gruppen har arbetat
under ordförandeskap av professor Walter Heller och de studier som legat till grund
för rapporten har utarbetats av professor Bent Hansen (»Fiscal Policy in Seven
Countries»), Dessa studier redovisar hur finanspolitiken i ett antal länder, bland dem
Sverige, under perioden 1955—1965 har utnyttjats för att kontrollera den totala
efterfrågan och vilka effekter den haft på bl. a. den totala produktionsutvecklingen.
För sin analys har Hansen utarbetat en modell, i vilken vissa slag av förändringar
i statens budget och i kommunernas budget — huvudsakligen förändringar
i efterfrågan på varor och tjänster och i direkta och indirekta skatter och
transfereringar — via multiplikatorer sätts i relation till efterfrågan på konsumtionsvaror
och uttrycks i andelar av bruttonationalprodukten. Budgetförändringarna
uppdelas i (medvetna) åtgärder och automatiska effekter. Arbetsgruppen
återger i sin rapport några huvudpunkter i Hansens studier. Vidare anger gruppen
för varje land dels några inslag i finanspolitiken som gruppen anser att andra
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 sand. Nr 38

4

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

länder kunde överväga att tillämpa, dels uppslag till institutionella och andra förbättringar
i landets budgetsystem.

På grundval av analysen av den finanspolitik som bedrivits konstaterar arbetsgruppen,
att finanspolitiken numera används som ett av de viktigaste instrumenten
för att påverka den samhällsekonomiska balansen. I många fall har enligt gruppen
politiken varit framgångsrik. Utrymme för förbättringar anses emellertid finnas i
flera hänseenden. Arbetsgruppen har därför utformat ett stort antal rekommendationer
vilka syftar till att öka förutsättningarna för ett effektivt användande av
finanspolitikens olika medel. Vissa av dessa rekommendationer avser önskemål
om en ökad information om de ekonomiska utvecklingstendenserna m. m. både
hos dem som skall fatta beslut och hos en bredare allmänhet. Andra rekommendationer
berör behovet av en central samordning av olika beslut som har betydelse
från finanspolitisk synpunkt. Slutligen framläggs en rad förslag som avses bidra till
att öka flexibiliteten hos finanspolitiken.

I den reviderade nationalbudgeten för år 1969 (prop. 115, bil. 1, s. 115 ff.) redovisas
en metod att mäta de ekonomiska effekterna av finanspolitiken i Sverige, vilken
på vissa punkter avviker från den som används i rapporten från arbetsgruppen
inom OECD. En jämförelse mellan de båda modellerna visar dock att de för Sveriges
del ger i huvudsak samma resultat.

Utskottet

Under en följd av år har utskottet tagit upp till behandling i ett sammanhang
motioner, vari framlagts förslag om utredningar och institutionella arrangemang
i stabiliseringspolitiskt syfte och som även innehållit mera allmänna resonemang
och uttalanden rörande den ekonomiska politiken. I år föreligger på detta område
bl. a. de två motionsparen I: 379 och II: 437 samt I: 719 och II: 850. Flertalet av
de frågor som berörs i dessa motioner har riksdagen tagit ställning till så sent som
närmast föregående år.

Motionerna 1:719 och 11:850 innehåller liksom motsvarande motioner under
tidigare år förslag om samråd i olika former mellan statsmakterna och i första
hand arbetsmarknadens organisationer i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar
för en effektiv stabiliseringspolitik. Ett av förslagen innebär, att regeringen
skall ta initiativ till vad som benämnes stabiliseringskonferenser mellan företrädare
för regering och riksdag, arbetsmarknadens organisationer, olika delar av näringslivet,
konsumentintressena samt fristående ekonomisk expertis. Genom sådana
konferenser tänkes förutsättningar skapas för en frivillig samordning av löneavtal,
prispolitik och den offentliga ekonomiska politiken med ökad ekonomisk stabilitet
som följd.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av detta förslag bl. a. framhållit, att
innebörden av överläggningarna måste bli att statsmakterna mer eller mindre bestämt
fastställer utrymmet för lönestegringar. Härigenom skulle systemet med fria
överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter sättas ur spel. Vidare har beto -

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

5

nats att tillfälle till samråd om ekonomisk-politiska frågor redan finns, bl. a. genom
det ekonomiska planeringsrådet. De politiska partierna har vid flera tillfällen
varje år möjlighet att i riksdagen framföra synpunkter på hur den ekonomiska politiken
bör utformas. Utskottet har i detta sammanhang påpekat att en överflyttning
av denna debatt från riksdagen till ett annat forum knappast skulle öka möjligheterna
att nå samförstånd. Utskottet anser att den här angivna kritiken mot förslaget
om stabiliseringskonferenser fortfarande är giltig och konstaterar att motionärerna
inte gjort något försök att bemöta den. Enligt utskottets mening bör statsmakternas
strävan att skapa balans i samhällsekonomin i första hand ta sig uttryck i en målmedvetet
bedriven stabiliseringspolitik. Härigenom skapas de bästa förutsättningarna
för löneuppgörelser som ligger inom ramen för tillgängliga resurser.

En annan samrådsform som motionärerna åter aktualiserar är ett ekonomisksocialt
råd. Detta skulle bestå av företrädare för statsmakterna och olika organisationer
samt oberoende expertis. Rådets syfte skulle vara att åstadkomma »en bättre
belysning av samhällsproblemens verkliga läge» och att förbereda stabiliseringskonferenserna.

De synpunkter utskottet ovan anfört beträffande dessa konferenser torde i allt
väsentligt vara tillämpliga på förslaget om ett ekonomisk-socialt råd. Utskottet
har tidigare år redogjort för sådana råd i andra länder och därvid konstaterat att
deras ställning, sammansättning, uppgifter och arbetssätt är starkt växlande. Motionärerna
har inte angivit några synpunkter på lösandet av hithörande frågor och
deras förslag kan därför, som utskottet tidigare uttalat, knappast uppfattas som
ett realistiskt försök att skapa institutionellt underlag för strävanden att åstadkomma
samhällsekonomisk stabilitet.

Gemensamt för båda de nu behandlade motionsparen är det intresse som ägnas
åt statsutgifternas utveckling. Motionerna I: 379 och II: 437 upptas helt av en
diskussion av utvecklingstendenserna för de offentliga utgifterna. Expansionen hittills
anges ha varit en av orsakerna till de svårigheter som mött svensk ekonomi,
och åtgärder för att åstadkomma en dämpning bedöms som nödvändiga. Riktpunkten
bör enligt motionärerna vara att de offentliga utgifterna inte stiger snabbare
än den totala produktionen. I syfte att nå detta mål bör en parlamentarisk
besparingsutredning tillsättas. Krav på en dylik utredning framförs, ehuru utan
motivering, även i motionerna I: 719 och II: 850.

Utskottet redogjorde förra året (uti. nr 43) för den besparingsutredning som
genomfördes i slutet av 1950-talet och konstaterade därvid att de förslag som man
då kunde enas om var mycket begränsade och till betydande del innebar endast
en övervältring av kostnader från staten till andra subjekt. Det finns enligt utskottets
mening goda skäl att antaga, att en ny utredning skulle leda till ungefär
samma resultat. Då det gäller strävanden att främja effektivitet i den statliga verksamheten
vill utskottet erinra om de insatser som redan görs i form av t. ex. riksrevisionsverkets
förvaltningsrevision, rationaliseringsverksamheten inom statskontoret
och försvarets rationaliseringsinstitut samt förberedelserna för övergång till
programbudgetering. Att en sådan effektivitetsfrämjande verksamhet är nödvändig

6

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

och att häri även kan ingå en omprövning av pågående statliga aktiviteter finner
utskottet självklart. Dessa åtgärder kan dock inte på något avgörande sätt påverka
statsutgifternas stegringstakt. En sådan påverkan kan åstadkommas endast genom
omprövning av ett begränsat antal stora utgiftsändamål. Utskottet finner det mindre
sannolikt att en parlamentarisk utredning skulle kunna nå någon lösning av dessa
frågor. Utskottet vill tillfoga, att den norm för de offentliga utgifternas tillväxt
som anges i motionerna I: 379 och II: 437 och som innebär att den offentliga sektorn
inte skulle få öka ytterligare ter sig som helt godtycklig.

Ett annat förslag berörande statens utgifter och inkomster är det i motionerna
I: 719 och II: 850 framförda uppslaget om en utredning beträffande olika finanspolitiska
åtgärders verkningar på produktion, sysselsättning och inkomstfördelning
samt »av förväntningsbilden inom näringslivet för en bättre och snabbare bedömning
av konjunkturutvecklingen».

Självfallet är det av stor vikt att ekonomisk-politiska beslut grundas på bästa
möjliga kunskap om samband av det slag motionärerna nämner. Såväl inom den
ekonomiska forskningen som vid annan utredningsverksamhet ägnas emellertid
uppmärksamhet åt detta område. Ett initiativ från riksdagens sida ter sig därför
som omotiverat. Utskottet vill i sammanhanget erinra om den i ett tidigare avsnitt i
korthet redovisade analys av finanspolitiken och dess verkningar i olika länder som
nyligen utförts inom OECD. De analysmetoder som därvid använts diskuteras
bl. a. i den reviderade nationalbudgeten (prop. nr 115).

Utöver de hittills behandlade förslagen framförs i motionerna I: 719 och II: 850
ytterligare en rad synpunkter och uppslag, vilka motionärerna önskar få i ökad
utsträckning beaktade i den ekonomiska politiken. Det föreslås bl. a. att budgetplaneringen
utbyggs med ett längre perspektiv framåt och att en översiktlig nationalbudget
i arbetskraftstermer upprättas. Förslag av samma innebörd har tidigare
avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen. Behovet av information om tendenserna
i budgetutvecklingen på längre sikt är enligt utskottets uppfattning tillgodosett
genom de årligen utarbetade långtidsbudgeterna samt genom långtidsutredningarna.
En nationalbudget innefattande en bedömning av framtida tillgång
och efterfrågan på olika slag av arbetskraft aktualiserar svårbemästrade principiella
och praktiska problem. Sådana bedömningar ägnas emellertid uppmärksamhet inom
olika myndigheter och ingår som ett naturligt led i långtidsplaneringen inom statsdepartementen.

En betydande del av motiveringen i motionerna I: 719 och II: 850 utgörs av en
genomgång av det vid motionernas avlämnande aktuella konjunkturläget och av
utsikterna för år 1969, grundad på det i finansplanen och den preliminära nationalbudgeten
redovisade materialet. Mot denna bakgrund diskuteras uppläggningen
av den ekonomiska politiken på kort sikt. Genom propositionen 115 har
sedermera blivit tillgängliga reviderade bedömningar, vilka i viss mån torde ändra
förutsättningarna för motionärernas resonemang. Med hänsyn härtill finner utskottet
det inte erforderligt att gå in på de synpunkter motionärerna anfört i dessa
hänseenden.

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969 7

Utskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionerna I: 719 och II: 850, såvitt
de avser uttalande om stabiliseringskonferenser;

B. att riksdagen avslår motionerna I: 719 och II: 850, såvitt
de avser inrättande av ett ekonomisk-socialt råd;

C. att riksdagen avslår

a) motionerna I: 379 och II: 437,

b) motionerna I: 179 och II: 850, såvitt de avser tillsättande
av en parlamentarisk besparingsutredning;

D. att riksdagen avslår motionerna I: 719 och II: 850, såvitt
de avser utredning av verkningarna av finanspolitiska åtgärder;

E. att riksdagen avslår motionerna I: 719 och II: 850 i övrigt.

Stockholm den 20 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s)*, Stefanson
(fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep)*, Lundin (s) och Brundin
(m)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Franzén i Motala (s), Bengtsson
i Landskrona (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s),
Fridolfsson i Rödeby (s) och Stridsman (ep)*.

*) Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. beträffande utskottets hemställan under A

av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Brundin
(m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman
(ep), vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med orden »Utskottet
har vid» och slutar på s. 5 med orden »för tillgängliga resurser» bort utbytas mot
ett avsnitt av följande lydelse:

»Konferenser av den typ motionärerna föreslagit skulle enligt utskottets mening
vara väl ägnade att skapa ökat förtroende för statsmakternas ekonomiska politik,
vilket i sin tur är en viktig förutsättning för att stabiliseringspolitiken skall kunna
bedrivas framgångsrikt. Om förtroendet för statsmakternas vilja eller förmåga att

8

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

åstadkomma samhällsekonomisk balans rubbas, finns det risk för att avtal på arbetsmarknaden
också kommer att påverkas av förväntade prisstegringar, vilket
i och för sig är ägnat att ytterligare påskynda prisstegringarna. Vid de föreslagna
konferenserna skulle möjligheter erbjudas till jämförelser av de allmänna riktlinjerna
för olika gruppers inkomstutveckling, samtidigt som de samhällsekonomiska
förutsättningar som är beroende av beslut av regering och riksdag och av den statliga
ekonomiska politiken skulle kunna klarläggas. Härigenom skulle skapas ökade
förutsättningar för en frivillig samordning av de nominella inkomststegringarna,
vilket skulle bidra till att begränsa inflationen och öka den reella inkomstförbättringen.
Utskottet tvivlar inte på att arbetsmarknadens parter är beredda att påtaga
sig det ansvar som följer av deras inflytande på samhällsekonomin. Det bör understrykas
att förslaget om stabiliseringskonferenser inte innebär någon rekommendation
om ingrepp i arbetsmarknadspartemas frihet att träffa avtal.

För att undvika missförstånd vill utskottet betona att det resonemang som här
förts om stabiliseringspolitiska konferenser anger en principiell inställning. Utskottet
är givetvis medvetet om att den förordade metoden inte kan tillämpas vid nu
pågående avtalsförhandlingar. Stabiliseringskonferensema har sina viktigaste uppgifter
innan de egentliga avtalsförhandlingarna börjar. De skulle syfta till att skapa
bättre förutsättningar för en frivillig samordning av arbetsavtal och prispolitik och
för ett tillrättaläggande av den offentliga ekonomiska politiken.»;

dels att utskottet under A bort hemställa

»A. att riksdagen med bifall till motionerna I: 719 och II: 850
i ifrågavarande del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet ovan anfört om stabiliseringskonferenser;»

2. beträffande utskottets hemställan under B

a) av herrar Stefanson (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Regnéll (m), Börjesson
i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman (ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 5 i utskottets yttrande som börjar med orden »De synpunkter
utskottet» och slutar med orden »åstadkomma samhällsekonomisk stabilitet»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Mot bakgrund av den inställning som utskottet har till förslaget om stabiliseringskonferenser
tillstyrker utskottet också motionärernas förslag om utredning om
inrättande av ett ekonomisk-socialt råd. Den bättre belysning av olika intressen
som skulle kunna erhållas inom ett sådant råd borde kunna skapa ökade förutsättningar
för en effektiv stabiliseringspolitik.»;

dels att utskottet under B bort hemställa

»B. att riksdagen med bifall till motionerna I: 719 och II: 850
i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning
om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd i enlighet med vad utskottet
ovan anfört;»

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

9

b) av herrar Åkerlund (m) och Brundin (m), vilka ansett att det stycke på s. 5
i utskottets yttrande som börjar med orden »De synpunkter utskottet» och slutar
med orden »åstadkomma samhällsekonomisk stabilitet» bort utbytas mot ett stycke
av följande lydelse:

»I avvaktan på att ett informellt samråd i form av stabiliseringskonferenser
prövas synes det inte finnas anledning att aktualisera frågan om utredning om
inrättande av ett ekonomisk-socialt råd.»;

3. beträffande utskottets hemställan under C

av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Brundin
(m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman
(ep), vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden »Utskottet
redogjorde förra» och slutar på s. 6 med orden »som helt godtycklig» bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet erinrade förra året (uti. nr 43) om den besparingsutredning som genomfördes
i slutet av 1950-talet. Inom denna utredning kunde enighet mellan representanter
för de olika politiska partierna uppnås på en rad punkter, omfattande
inte oväsentliga belopp. Att utredningens förslag sedermera endast delvis kom att
genomföras minskar enligt utskottets mening inte värdet av utredningsarbetet.
Bl. a. mot bakgrund av de tendenser i fråga om statsutgifternas utveckling som redovisas
i motionerna I: 379 och II: 437 finner utskottet det motiverat att en förnyad
översyn av statsutgifterna görs genom en parlamentarisk utredning. Härvid
bör, såsom framhålles i motionerna I: 719 och 11:850, särskilt uppmärksammas
möjligheterna att främja kostnadsbesparingar och effektivitet.»;

dels att utskottet under C bort hemställa

C. att riksdagen i anledning av

a) motionerna I: 379 och II: 437,

b) motionerna I: 719 och II: 850 i ifrågavarande del

hos Kungl. Maj:t hemställer om tillsättande av en parlamentarisk
besparingsutredning i enlighet med vad utskottet ovan anfört;» 4.

beträffande utskottets hemställan under D

av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Brundin
(m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman
(ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med orden »Självfallet
är det» och slutar med orden »(prop. nr 115)» bort utbytas mot ett stycke av
följande lydelse:

»Det är enligt utskottets mening av stor vikt att ekonomisk-politiska beslut kan

10

Bankoutskottets utlåtande nr 38 år 1969

grundas på bästa möjliga kunskap om samband av det slag motionärerna nämner.
Givetvis ägnas såväl inom den ekonomiska forskningen som på andra håll uppmärksamhet
åt vissa av dessa frågor. Utskottet har i ett tidigare avsnitt i korthet
redogjort för en analys av finanspolitikens verkningar, vilken nyligen utförts av en
arbetsgrupp inom OECD. Denna undersökning berör emellertid endast vissa begränsade
aspekter av den problematik motionärerna aktualiserar. De utredningar
med den bredare inriktning som tidigare utförts torde numera inte kunna sägas vara
helt aktuella. Den ekonomiska politiken har i vissa hänseenden utvecklats, samtidigt
som den miljö inom vilken den skall verka ständigt förändras till sin struktur.
En samlad översyn av hela detta problemkomplex är därför enligt utskottets
mening önskvärd.»;

dels att utskottet under D bort hemställa

»D. att riksdagen med bifall till motionerna I: 719 och II: 850
i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning av
finanspolitiska åtgärders verkningar i enlighet med vad utskottet
ovan anfört;»

5. beträffande utskottets hemställan under E

av herrar Stefanson (fp), Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep), Brundin
(m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp) och Stridsman
(ep), vilka ansett

dels att det stycke på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med orden »Utöver
de hittills» och slutar med orden »långtidsplaneringen inom statsdepartementen»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Utöver de hittills behandlade förslagen framförs i motionerna I: 719 och II: 850
ytterligare en rad synpunkter och uppslag av intresse då det gäller den ekonomiska
politiken. Det föreslås bl. a. att budgetplaneringen skall utbyggas med ett längre
tidsperspektiv framåt och att en översiktlig nationalbudget i arbetskraftstermer skall
upprättas. Enligt utskottets mening fyller nuvarande planeringsrutiner inte helt de
krav som bör ställas. Motionärernas uppslag är därför väl värda att prövas. I motionerna
understryks också vikten av att finanspolitiken smidigt anpassas efter konjunkturerna,
att det enskilda sparandet uppmuntras och att konkurrensens värde
från olika synpunkter tillvaratas. Vissa av de här berörda kraven upptas till närmare
behandling i särskilda motioner. Utskottet kan i detta sammanhang nöja sig
med att framhålla att motionärernas synpunkter synes böra tillmätas ökad vikt vid
den konkreta utformningen av den ekonomiska politiken.»;

dels att utskottet under E bort hemställa

»E. att riksdagen i anledning av motionerna I: 719 och II: 850
i övrigt hos Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder på den ekonomiska
politikens område i enlighet med vad utskottet ovan anfört.
»