Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1969

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av motioner om förhöjda pensionsförmåner
åt f. d. avdelningssekreteraren i statsutskottet
Åke Ggllenram.

I de likalydande motionerna I: 217 av herr andre vice talmannen Ivar Johansson
och herr Bengt Gustavsson och It: 241 av herr Mellqvist m. fl. hemställes
att riksdagen skall tillerkänna f. d. avdelningssekreteraren Åke Gyllenram
förhöjda pensionsförmåner i enlighet med vad statens personalpensionsverk
föreslagit.

Ärendets bakgrund

På hemställan av bankoutskottet (uti. 1968:50) beslöt riksdagen 1968
tillerkänna avdelningssekreteraren i statsutskottet Åke Gyllenram förhöjda
tjänstepensionsförmåner.

Gyllenram, som är född 1898, hade alltifrån 1929 tjänstgjort hos statsutskottet,
sedan 1934 som notarie med sekreterargöromål (avdelningssekreterare).
Intill genomförandet 1967 av den nya personalorganisationen hos
riksdagen tillhörde han därvid kategorin »riksdagens tillfälligt anställda
tjänstemän». Beträffande dessa tjänstemän förutsattes att de som regel hade
pensionsgrundande anställning utanför riksdagen; någon särskild pension
på grundval av tjänsten hos riksdagen var inte tillförsäkrad dem. Gyllenram
var alltsedan 1927 anställd i den centrala statsförvaltningen, från
1944 hos försvarets civilförvaltning, där han 1955 blev byrådirektör. Sedan
1950 var han tjänstledig från försvarets civilförvaltning för olika offentliga
uppdrag (som kommittésekreterare). Han fick krigsråds namn 1963 och avgick
med pension från sin tjänst vid försvarets civilförvaltning 1964. Hos
statsutskottet kvarstod han till utgången av juni 1968, efter den nya personalorganisationens
tillkomst först under 1967 med förordnande att uppehålla
tjänsten som avdelningssekreterare i Cr 2 på utskottets första avdelning,
därefter 1968 med förordnande att mot arvode motsvarande lön i samma lönegrad
bestrida på avdelningssekreterare ankommande göromål.

Inför Gyllenrams avgång från statsutskottet hemställde statsutskottet hos
styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att styrelsen måtte medverka
till att riksdagen tillerkände Gyllenram tilläggspension utöver den pension
han uppbar på grundval av sin tjänst som byrådirektör vid försvarets civil1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 36

2

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1961)

förvaltning. Utskottet föreslog att man vid bestämmandet av pensionens
storlek skulle utgå från lönegradsplaceringen (C 2) av den tjänst som Gyllenram
senast uppehållit hos riksdagen.

I ett av förvaltningskontorets styrelse inhämtat utlåtande anförde statens
personalpensionsverk, att pensionsunderlaget enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(SPR) icke finge överstiga en femtedel av sammanlagda
beloppet av de pensionslöner som varit gällande under vart och ett av
de fem senaste kalenderår, under vilka anställningshavaren innehaft i reglementet
avsedd anställning minst tre månader. Eftersom den av Gyllenram
innehavda tjänsten hos riksdagen ej varit pensionsreglerad på sätt avses i
SPR före 1967 års ingång uppkomme alltså fråga om att värdera tjänsten
för tiden dessförinnan. Personalpensionsverket framhöll att det inte ankomme
på verket att ta ställning till vilken lönegrad den av Gyllenram innehavda
tjänsten som notarie med sekreterargöromål skulle ha tillhört men uttalade
att det borde ligga nära till hands atl utgå från den löneställning som
under olika tider tillämpats exempelvis för departementsråd — före den 1
juli 1965 byråchef i statsdepartement — vilken tjänst den 1 januari 1967
var placerad i samma lönegrad som den avdelningssekreterarna då erhöll,
nämligen Cr 2. Pensionsunderlaget skulle i så fall vid avgång ur tjänst den
30 juni 1968 baseras icke på fem pensionslöner i Cr 2 såsom enligt statsutskottets
förslag utan på en pensionslön i lönegrad Er 2 och en i lönegrad
Er 4 enligt löneplan B före den 1 juli 1966 samt tre pensionslöner i lönegrad
Cr 2. Förvaltningskontorets styrelse anslöt sig härtill och föreslog i
skrivelse till riksdagen att särskild tilläggspension skulle tillerkännas Gyllenram
enligt angivna grunder.

Bankoutskottet uttalade i sitt nämnda utlåtande (1968: 50) att utskottet i
likhet med statsutskottet och förvaltningskontorets styrelse ansåg att Gyllenram,
sedan han avgått efter nära 40-årig tjänstgöring hos statsutskottet,
borde äga uppbära en högre tjänstepension än den han kunnat förvärva i
sin före uppnådd pensionsålder innehavda tjänst som byrådirektör vid försvarets
civilförvaltning. Vad gällde beräkningen av pensionsunderlaget såg
sig utskottet dock föranlåtet att förorda en mindre avvikelse från vad förvaltningskontorets
styrelse föreslagit. Att pensionslönen för tiden före den
nya personalorganisationens tillkomst beräknades på grundval av avdelningssekreterartjänsternas
ställning sade sig utskottet icke kunna tillstyrka.
Ett sådant beräkningssätt skulle, uttalade utskottet, »avvika från de
principer som annars tillämpas i fråga om tjänster som i samband med organisationsförändring
eller eljest uppflyttas i högre lönegrad». Enligt utskottets
mening borde vid beräkning av pensionslön för tid före den nya
personalorganisationens genomförande i stället tillämpas samma princip
som vid vissa tidigare beslut om tilläggspension åt tjänstemän hos riksdagen,
dvs. hänsyn tagas till att tjänstgöring hos riksdagen kunde anses ha

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1969

3

utgjort hinder för utnyttjande av de befordringsmöjligheter som annars
stått till buds. För Gyllenrams del syntes då pensionslönen under den tid
före den 1 januari 1967 som vore relevant vid fastställandet av pensionsunderlaget
böra anges såsom den som skulle ha gällt om han under nämnda
tid innehaft tjänst såsom krigsråd i försvarets civilförvaltning. Utskottet
föreslog att förhöjda tjänstepensionsförmåner skulle tillerkännas Gyllenram
i enlighet härmed. Detta blev också riksdagens beslut.

Innebörden i bankoutskottets förslag och riksdagens beslut kan uttryckas
så, att Gyllenrams pension kom att baseras på en pensionslön i B 1, eu i B 3,
en i C 1 och två i C 2 i stället för, såsom förvaltningskontorets styrelse föreslagit,
en pensionslön i B 2, en i B 4 och tre i C 2. Beslutet innebar med andra
ord för de tre första av de relevanta åren en sänkning av pensionslönenivån
med en lönegrad.

Ekonomiskt kan utfallet enligt de olika föreslagna alternativen numera —
på grundval av uppgifter från statens personalpensionsverk — anges enligt
1968 års pensionslönenivå, vilken hittills varit tillämplig vid beräkningen
av Gyllenrams förhöjda pension. Exklusive den förhöjning som sker från
det att pensionstagaren uppnått 67 års ålder utgjorde den månatliga tjänstepension
som Gyllenram var tillförsäkrad såsom f. d. byrådirektör 2 794 kr.
Riksdagens beslut innebar att denna pension höjdes med 1 102 kr. till 3 896
kr. Bifall till det av förvaltningskontorets styrelse framlagda förslaget skulle
ha inneburit eu ytterligare höjning med 111 kr. till 4 007 kr. Till de angivna
pensionsbeloppen kommer i samtliga fall en åldersförhöjning med
166 kr.

Motionerna

I motionerna redogörs först för innebörden av de olika förslagen och riksdagens
beslut. Motionärerna vänder sig därefter mot bankoutskottets uttalande
beträffande de principer som tillämpas i fråga om tjänster som i samband
med organisationsförändring eller eljest uppflyttas i högre lönegrad.
Av organisationsutredningens betänkande och sammansatta konstitutionsoch
bankoutskottets utlåtande däröver framgår icke, menar de, att det vid
den nya personalorganisationens genomförande gällde en uppflyttning i lönegrad
eller uppvärdering av ifrågavarande tjänst. Arvoderingen före den 1
januari 1967 var, säger motionärerna, beroende av så många faktorer att
den inte kan läggas till grund för bedömning av ett relevant pensionsunderlag.
I vart fall borde det ha förts i bevis varför ett lägre värde bort åsättas
tjänsten före angivna tidpunkt. Detta värde borde också ha angetts. Göromålen
på tjänsten som avdelningssekreterare (motsvarande) hos statsut -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1969

skottet har, anför motionärerna vidare, varit identiska under den tid Gyllenram
fullgjort dessa göromål. Den i samband med den nya personalorganisationens
tillkomst gjorda värderingen av tjänsten bör därför enligt deras
mening tillmätas betydelse även för tiden dessförinnan. Vad gäller frågan
om »utebliven befordran» uttalar motionärerna att det icke kan uteslutas
att Gyllenram skulle kunnat erhålla en tjänst med lönegradsplacering
motsvarande den som numera gäller för avdelningssekreterartjänsten om
han icke haft riksdagstjänst vid sidan av sin tjänst.

Utskottet

I samband med att krigsrådet Åke Gyllenram förra året avgick efter nära
40-årig tjänstgöring hos statsutskottet tillerkände honom riksdagen förhöjda
tjänstepensionsförmåner utöver dem som han förvärvat i den tjänst
inom statsförvaltningen som han före uppnådd pensionsålder innehaft vid
sidan av riksdagstjänsten. Den tidigare för Gyllenram fastställda tjänstepensionen
höjdes med — räknat enligt 1968 års pensionslönenivå —
1 102 kr. per månad. Beslutet innebar att riksdagen anslöt sig till ett förslag
av bankoutskottet, innebärande att den förhöjda tjänstepensionen skulle
utgå med ett 111 kr. lägre månadsbelopp än det som styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor på grundval av statens personalpensionsverks beräkningar
hade föreslagit. I motionerna I: 217 och II: 241 riktas kritik mot
de av utskottet angivna skälen för denna avvikelse från det framlagda förslaget
och hemställes att den av personalpensionsverket angivna beräkningsgrunden
skall tillämpas. Motionärernas förslag innebär att Gyllenram
i stället för de 4 062 kr. per månad som han nu — alltjämt på basis av 1968
års pensionslönenivå — inklusive åldersförhöjning erhåller i pension skulle
få ett belopp av 4 173 kr. per månad.

Motionärernas kritik gäller i första hand utskottets uppfattning att i Gyllenrams
fall pensionslön för tiden före den nya personalorganisationens tillkomst
icke borde beräknas på grundval av den placering som därefter gällt
för den avdelningssekreterart jänst som han uppehöll. Utskottet vill erinra
om att tjänst som avdelningssekreterare i statsutskottet före den 1 januari
1967 motsvarades av befattning som notarie med sekreterargöromål. Befattningar
av sistnämnda slag förekom också såsom motsvarigheter till numera
befintliga tjänster som biträdande sekreterare hos andra utskott. För
samtliga notarier med sekreterargöromål tillämpades ett enhetligt månadsarvode.
Notarie med sekreterargöromål som fullgjorde heltidstjänstgöring
och avstod samtliga med annan statstjänst förenade löneförmåner — något
som var aktuellt främst för tjänstemän hos bevillnings- och lagutskotten —
tillerkändes emellertid tilläggsarvode. Detta var under tiden närmast före
den 1 januari 1967 av sådan omfattning att det sammanlagda arvodet mot -

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1969

5

svarade lön enligt lönegrad B 6 (på löneplan B fr. o. m. den 1 juli 1966).
I vissa fall kunde i stället utgå ersättning för mistad lön jämte visst tillägg.
En lönegradsmässig värdering av de mot avdelningssekreterartjänsterna
svarande befattningarna som notarie med sekreterargöromål synes leda till
resultatet att arvodessättningen under tiden närmast före den 1 januari
1967 kan anses motsvara placering i lönegrad B 6. Avdelningssekreterartjänsternas
placering i lönegrad C 2 får alltså sägas innebära en lönegradsuppflyttning.
Motsvarande får anses gälla de befattningar såsom notarie
med sekreterargöromål vilka utbyttes mot helårstjänster såsom biträdande
sekreterare, placerade i lönegrad C 1. Att anse att den nya personalorganisationens
genomförande de facto innefattade lönegradsuppflyttningar av här
angivet slag synes också stå i god överensstämmelse med vad organisationsutredningen
och sammansatta konstitutions- och bankoutskottet anförde
om reformens syfte och innebörd och med vad sammansatta utskottet anförde
beträffande de nya tjänsternas — i övervägande antalet fall på avtal
grundade — placering i lönehänseende. I sammanhanget bör också antecknas,
all heltidstjänstgörande utskottssekreterare —- med undantag för konstitutionsutskottets
sekreterare — före den 1 januari 1967 uppbar arvode motsvarande
den lön som utgick till departementsråd. Åt! vid samma tid en
befattning som sedermera blev avdelningssekreterartjänst skulle anses ha
motsvarat en departementsrådstjänst synes inte förenligt med den organisation
som gällde.

Genom att för åren 1964—1966 få räkna pensionslön som krigsråd har
Gyllenram alltså erhållit högre pensionsförmåner än som skulle ha tillerkänts
honom om hänsyn endast tagits till den lönegradsnivå som befattningen
som notarie med sekreterargöromål kan anses ha representerat.

Motionärerna anför vidare att det »väl icke kan uteslutas» att Gyllenram
kunnat erhålla en tjänst i statsförvaltningen på nivå motsvarande avdelningssekreterartjänsternas
om han icke haft riksdagstjänst vid sidan av
sin fasta tjänst. Det torde få konstateras att varje antagande om Gyllenrams
befordringsmöjligheter måste liksom motionärernas uttalande härom
bli av obestämd karaktär. Motionärernas argumentation på denna punkt
saknar emellertid relevans, då uteblivna befordringsmöjligheter åberopats
endast för att motivera en pensionsnivå som kunde anses skälig med hänsyn
till riksdagstjänstens nivå.

Eftersom motionärerna fäster stor vikt vid vad statens personalpensionsverk
»föreslagit» beträffande Gyllenrams pensionsförmåner vill utskottet
slutligen påpeka att, enligt vad personalpensionsverket under hand
framhållit för utskottet, verkets uttalande vad gäller den lönegradsmässiga
värderingen av befattningen såsom notarie med sekreterargöromål inte bör
betraktas som ett förslag utan blott som ett alternativ till den av statsutskottet
föreslagna pensionsberäkningen, vilken verket av principiella skäl
funnit icke böra ifrågakomma.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 36 år 1969

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna I: 217 och II: 241.

Stockholm den 20 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm
(s)*, Åkerlund (m), Nils Theodor Larsson (ep)*, Lundin (s) och Strandberg
(m)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Franzén i Motala (s),
Bengtsson i Landskrona (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå
(fp), Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s) och Stridsman (ep)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690029