Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder mot företagsnedläggningar.
Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang
dels de likalydande motionerna I: 335 av herr Hansson m.fl. och II: 380
av herr Eskel m. fl., vari hemställes att riksdagen skall hos Kungl. Maj :t
begära en utredning om en samlad lagstiftning beträffande åtgärder vid företagsnedläggelser
i enlighet med vad som anförs i motionerna;
dels de likalydande motionerna I: 730 av herrar Lars Larsson och Augustsson
och 11: 837 av herr Hugosson m. fl., vari hemställes att riksdagen skall
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att en utredning tillsättes som undersöker
möjligheterna att skapa ett system varigenom inom företagen fonderas
medel till tryggande av de anställdas anspråk på företagen i samband
med nedläggning, omflyttning eller andra omställningar;
dels ock de likalydande motionerna I: 732 av herr Johan Olsson m. fl. och
II: 833 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställes att riksdagen skall
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående möjligheter att
tillskapa särskilda riskmedel att användas för förebyggande av nedläggning
av företag i sådana fall då förutsättningar för lönsamt fortbestånd föreligger
eller där det bedömes angeläget utifrån anställdas och kommunala myndigheters
synpunkt.
Motionerna I: 730 och II: 837 har, såvitt de avser skattefria fondavsättningar,
hänvisats till bevillningsutskottet, som behandlar dem i sitt betänkande
nr 48.
över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från arbetsmarknadsstyrelsen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Sveriges industriförbund, vilka båda sistnämnda avgivit
ett gemensamt yttrande. Arbetsmarknadsstyrelsens yttrande utgörs av en
redogörelse för träffade överenskommelser om vissa åtgärder vid driftsnedläggelser
m. m., för statliga stödbeställningar och för regler om överföring
av medel till lagerinvesteringskonto. Dessa uppgifter redovisas under särskilda
rubriker i ett följande avsnitt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 33
2
Bankoutslwttets utlåtande nr 33 år 1969
Motionerna
Strukturrationaliseringen inom näringslivet har, konstateras i motionerna
I: 335 och II: 380, under de senaste åren medfört en rad nedläggningar
av företag. Kritik riktas därvid mot den bristande ansvarskänsla mot såväl
de enskilda arbetstagarna som samhället vilken företagen enligt motionärernas
mening i åtskilliga fall visat. Motionärerna anser att samhället bör
ha legala möjligheter att aktivt ingripa i företagskriser. Rätt till insyn i och
kontroll av företagens faktiska situation anges därvid som ett grundläggande
villkor. Man bör också överväga att skapa regler om skadeståndsskyldighet
i vissa fall för företag som lägger ned verksamheten — »nedläggningsböter».
Samhället bör vidare få möjligheter att utfärda nedläggningsförbud
och att tvångsinlösa nedläggningshotade företag.
I motionerna I: 730 och II: 837 belyses strukturrationaliseringens omfattning
genom statistiska uppgifter om det antal arbetstagare som under de senaste
åren fått sluta sin anställning på grund av driftsinskränkningar eller
nedläggningar av företag och som berörts av varsel om personalinskränkningar.
Motionärerna konstaterar att en strukturomvandling av det svenska
näringslivet är nödvändig om detta skall kunna hävda sig i en hårdnande
internationell konkurrens. De sociala konsekvenserna härav bör mötas med
en aktiv näringspolitik och en väl fungerande arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik.
Motionärerna anser dock att ett större ekonomiskt ansvar
mot de anställda bör krävas av företagen. Dessa bör därför åläggas att fondera
medel till tryggande av i första hand de anställdas skäliga anspråk i
samband med nedläggningar och omställningar. Dessa anspråk anges kunna
utgöras av t. ex. lön under uppsägningstid, avgångsvederlag och permitteringslön.
Vad som i detta sammanhang skall anses skäligt kan enligt motionärerna
sannolikt bäst bedömas av de anställdas fackliga organisationer.
Möjligheterna att ta de fonderade medlen i anspråk för att täcka även vissa
samhällskostnader bör utredas. Ett regelsystem av angivet slag skulle, anser
motionärerna, tvinga företagens ägare till en allvarlig prövning innan
beslut fattas om nedläggning, omställning eller flyttning av företag och sålunda
motverka spekulativa strukturförändringar.
De förslag som framförs i motionerna I: 732 och II: 833 grundas på en
statistisk beskrivning av samma slag som i de senast behandlade motionerna
och tar sikte på att motverka en strukturomvandling, som tar sig uttryck i
hastiga nedläggningar av eller driftsinskränkningar hos företag. Motionärerna
är i och för sig positivt inställda till en fortgående omvandling och rationalisering
av näringslivet men hävdar att det oftast innebär samhällsekonomiska
förluster när denna omvandling måste ske brådstörtat och som
följd av tillfällig resursknapphet. Omställningar av detta senare slag förorsakas
enligt motionärernas mening ofta av brist på rörelsemedel eller på
resurser av annan art. Såsom lämpliga åtgärder att sätta in i dessa fall anger
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
3
motionärerna stödbeställningar från statens sida samt tillförande av rörelsemedel
eller kapital för erforderliga omställningar och rationaliseringar. De
tänker sig därvid inrättandet av en »riskfond» eller tillförande av »riskmedel»
i annan form. Dessa medel skulle kunna snabbt sättas in beträffande
företag, för vilka uppkomna svårigheter bedömdes vara övergående och som
ansågs på längre sikt kunna drivas lönsamt. Erforderliga medel borde enligt
motionärerna kunna erhållas inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och
de borde lämpligen förvaltas av företagareföreningarna i samråd med arbetsmarknadsmyndigheter
och länsplanerare.
Vissa uppgifter i anslutning till motionerna
Varsel om personalinskränkningar
I följande tablå redovisas uppgifter för den senaste femårsperioden om del
antal företag som varslat om personalinskränkningar samt om antalet arbets
-
tagare som berörts härav.
Antal företag ............................
därav: nedläggningar ..................
nedläggningar i % av totala antalet
företag som lämnat varsel ........
Antal berörda arbetstagare ................
därav: vid nedläggningar................
antal arbetstagare berörda vid nedläggningar
i % av totala antalet berörda
arbetstagare ..............
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
f 964 |
1965 |
1966 |
1967 |
1968 |
126 |
189 |
503 |
650 |
578 |
80 |
129 |
236 |
223 |
238 |
63 |
68 |
47 |
34 |
41 |
4 312 |
9 319 |
20 733 |
24 499 |
22 668 |
3 045 |
7 205 |
10 421 |
12 779 |
11 340 |
70 |
77 |
51 |
52 |
51 |
Utredning om formerna för förbättrad information och vidgat samarbete
mellan näringsliv och samhälle
I direktiven till rubricerade utredning, som tillsattes i slutet av år 1968,
redogör statsrådet Wickman för innebörden i och effekterna av strukturrationaliseringen
inom näringslivet, vilken under det senaste årtiondet präglats
av förändringar i en allt snabbare takt. Det konstateras att denna omvandling
är nödvändig för ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande och att
den mötts av en positiv och förstående inställning från de anställdas sida.
Förutsättningar för att denna inställning skall kunna bestå är bl. a. att
tryggheten i sysselsättningen bevaras och att löntagarna får garantier för
att de avgörande besluten om näringslivets utveckling fattas i sådana former
att deras rättmätiga intressen blir fullt beaktade. I direktiven erinras vidare
om samhällets åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens och näringspolitikens
ram för att lösa sysselsättningsproblem och åstadkomma ökad trygghet
i sysselsättningen på längre sikt. Det betonas att ett effektivt utnyttlj
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 33
4
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
jande av dessa medel kräver säkra informationer om företagens planer
in. m.
Mot den här angivna bakgrunden ges utredningen i uppdrag att överväga
i vilka former större öppenhet och vidgad samverkan kan skapas mellan
näringsliv och samhälle. Målet säges därvid vara att söka få till stånd en
sådan samordning av de olika medel som samhället förfogar över att strukturomvandlingen
av näringslivet kan genomföras med all hänsyn såväl
till de anställdas trygghet som till effektiviteten. Flera metoder för att nå
större öppenhet och vidgad samverkan anges vara tänkbara. En lösning
säges vara att det allmänna blir representerat i företagens styrelser. Utredningen
ges härvid möjligheter att fritt pröva olika uppslag. Den skall vidare
pröva om nu gällande former för ekonomisk upplysning från olika slag av
företag är tillfredsställande. Det betonas avslutningsvis, att utredningens
syfte är att ge samhällssynpunkter och Iöntagarintressen ett ökat inflytande
på den ekonomiska utvecklingen.
Överenskommelser om åtgärder vid driftsnedläggelser in. m.
I mars 1952 träffades en överenskommelse mellan arbetsmarknadsstyrelsen
å ena sidan samt Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen
och Industrins produktionsråd å andra sidan om åtgärder vid
driftsinskränkningar och driftsnedläggelser. överenskommelsen syftade till
att underlätta möjligheterna att snabbt och smidigt bereda ny sysselsättning
åt friställd arbetskraft. Liknande överenskommelser har sedermera
träffats med Handelns arbetsgivareorganisation och Kooperationens förhandlingsorganisation
samt beträffande skogsbruket med domänstyrelsen,
Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare och Svenska lantarbetsgivareföreningen.
För statliga myndigheter föreligger skyldighet enligt Kungl. Maj :ts
cirkulär till statsmyndigheterna den 26 maj 1954 att till arbetsmarknadsstyrelsen
anmäla uppsägning av civil personal.
Under 1968 hölls överläggningar om en översyn av varselöverenskommelsen
mellan å ena sidan arbetsmarknadsstyrelsen samt å andra sidan Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige
och Tjänstemännens centralorganisation, överläggningarna resulterade
i en ny överenskommelse. Denna innebär att varsel skall lämnas till arbetsmarknadsverket
vid planerad uppsägning av minst fem anställda. Uppsägning
eller permittering på längre tid än två veckor skall ske senast två månader
före verkställigheten. Uppsägning som berör mer än 50 anställda skall
varslas senast tre månader före och nedläggning av driftsenhet med mer än
100 anställda senast fyra månader före verkställigheten. Den nya varselöverenskommelsen
har även antagits för tillämpning inom kommun- och
landstingsförbundens samt kooperationens förhandlingsområden. Underhandlingar
pågår med andra grupper på arbetsmarknaden om tillämpning
av dessa regler vid driftsinskränkning och driftsnedläggelse.
I den nya överenskommelsen har särskilt framhållits de åtgärder som
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
5
påkallas för att så snabbt som möjligt bereda den friställda arbetskraften
ny sysselsättning. Sålunda kan länsarbetsnämnd påkalla tillsättande av
särskild samrådsgrupp, som skall ha till uppgit att följa omställningens
förlopp och föreslå åtgärder. I samrådsgruppen ingår representanter, förutom
för länsarbetsnämnden, för arbetsgivaren, de anställda och vederbörande
kommun. Arbetsmarknadsstyrelsen har i cirkulär till länsarbetsnämnderna
understrukit vikten av att samrådsgrupper regelmässigt tillsättes,
såvida inte återverkningarna på arbetsmarknaden kan väntas bli
mycket ringa. Målet för samrådsgruppens arbete är att tillse att varje anställd
som drabbats av nedläggningen eller driftsinskränkningen kan få ny
meningsfylld sysselsättning. Alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder av såväl
rörlighetsfrämjande som sysselsättningsskapande karaktär kan därvid utnyttjas.
Statliga stödbeställningar
I de fall industriföretag varslat om friställning av anställda i större omfattning
till följd av definitiv driftsinskränkning eller driftsnedläggelse och
det bedöms svårt att utan tidsutdräkt bereda de berörda anställningar eller
arbetsmarknadsutbildning för erhållande av stadigvarande arbete inom
annat yrke kan arbetsmarknadsstyrelsen under vissa förutsättningar lägga
ut beställningar av förnödenheter, som behövs i statlig verksamhet. Ytterligare
uppgifter härom har lämnats i utskottets utlåtande nr 30.
överföring av medel till lagerinvesteringskonto
För företag som gjort avsättningar till investeringsfond föreligger möjligter
att överföra medel till lagerinvesteringskonto. Syftet med en sådan överföring
är att åstadkomma en likviditetsförstärkning för företag, som trots
avsättningssvårigheter vill hålla sin produktion uppe. De medel som överförts
skall senast vid taxeringen för det tredje beskattningsåret därefter
återföras till beskattning eller på nytt avsättas till investeringsfond. Under
vinterhalvåret 1967/68 bemyndigades arbetsmarknadsstyrelsen att meddela
sådana tillstånd för överföring under perioden 1 november 1967—31 mars
1968. Sammanlagt gavs ett 80-tal företag tillstånd att överföra fondmedel
till lagerinvesteringskonto under förutsättning att åtgärder vidtogs för att
främja eller upprätthålla sysselsättningen.
Tidigare riksdagsbehandling av likartade förslag
Vid 1968 års riksdag väcktes motioner, vari begärdes förslag till lagstiftning
enligt vilken företagen skulle vara skyldiga att föra förhandlingar med
arbetsmarknadmyndigheter, kommuner och löntagarorganisationer innan
beslut fattades om nedläggningar och förflyttningar av företag. I sitt av
riksdagen godkända utlåtande 1968 nr 69, i vilket lämnas en redogörelse för
6 Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
behandlingen av tidigare likartade förslag, avstyrkte andra lagutskottet
motionerna.
Remissyttranden
BO säger sig dela den i inotionsparen I: 335 och II: 380 samt I: 730 och
II: 837 framförda allmänna inställningen att företagen bör göras mer ansvarsmedvetna
då det gäller de anställda, särskilt vid nedläggningar av företag.
De problem som aktualiseras i motionerna är emellertid så mångskiftande
att de enligt organisationen inte kan lösas enbart lagstiftningsvägen.
Frågor rörande den enskildes trygghet beträffande anställning och inkomst
är sådana problem som är och har varit föremål för överläggningar mellan
arbetsmarknadens parter. Vissa väsentliga trygghetsfrågor av detta slag har
sålunda tagits i de pågående avtalsförhandlingarna mellan huvudorganisationerna.
I samband med utformandet av regler för inkomst- och anställningstrygghet
bör enligt LO:s mening även formerna för finansieringen av
de anspråk de anställda och samhället kan ställa på företagen vid nedläggningar
fastställas. De problem som uppkommer vid nedläggningar av företag
bör i övrigt lösas genom det åtgärdsregister som arbetsmarknadsstyrelsen
förfogar över.
De former för att ställa riskmedel till förfogande för vissa företag som anges
i motionerna I: 732 och II: 833 avvisas av LO, bl. a. med hänvisning till
en förmodad ytterligare splittring på kreditmarknaden.
Sammanfattningsvis finner LO att de i motionerna begärda utredningarna
för närvarande inte bör komma till stånd. Först sedan nu pågående överläggningar
mellan arbetsmarknadens parter om inkomsttrygghetsfrågorna
slutförts och resultaten av de statliga utredningar som nu arbetar med
frågor som till vissa delar anknyter till problem som berörs i motionerna kan
överblickas, bör, säger LO, frågan om ytterligare utredningar aktualiseras.
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund konstaterar
inledningsvis, att den snabba takten i näringslivets strukturomvandling under
de senaste åren gjort det naturligt att omställningsfrågorna kommit alt
tilldra sig ökat intresse. Organisationerna fortsätter:
Enighet synes råda om att en fortsatt rationalisering och strukturomvandling
är nödvändig för att företagen skall kunna medverka till en gynnsam
ekonomisk utveckling och en högre levnadsstandard. I en sådan utveckling
ingår företagsnedläggelser som ett nödvändigt led. Ekonomiskt och tekniskt
föråldrat kapital måste ersättas med modernt. För företagsamheten och
samhället är det ett gemensamt intresse att detta sker så smidigt som möjligt
inte minst med hänsyn till den arbetskraft som berörs. Utvecklingen i
det nu berörda avseendet har sedan länge Uppmärksammats. Organisation
nerna har också den uppfattningen att vi; Lvårt land kommit långt när det
gäller att i samverkan mellan olika parter finna lösningar på de arbetsmarknadspolitiska
och sociala problem som följer med de fortgående förändringarna
inom näringslivet.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
7.
De förslag om »neclläggningsböter» och om möjligheter för samhället att
utfärda nedläggningsförbud som framförs i motionerna 1:335 och 11:380
grundar sig enligt organisationernas mening på bristande insikt om vilka
faktorer som är avgörande för de pågående strukturförändringarna. Härom
uttalas:
Marknads- och kostnadsutvecklingen har i detta sammanhang eu helt dominerande
roll. Beslut om nedläggelse av en anläggning fattas i regel först
i sista hand antingen då företaget som sådant inte längre kan fortsätta verksamheten
eller då en koncentration av driften till de mest effektiva anläggningarna
framstår som nödvändig för att ge tryggad sysselsättning inom
övriga delar av företaget.
Organisationerna avstyrker motionerna i fråga.
Nedläggningar av företag av enbart sådana orsaker som åberopas i motionerna
I: 732 och II: 833 förekommer enligt organisationernas mening sällan.
I de fall då företagen har tillfälliga ekonomiska svårigheter men förutsättningarna
för en på längre sikt lönsam verksamhet är goda finns, anförs
det, som regel möjligheter att lösa problemen genom medverkan från de
ordinarie kreditinstituten. Vidare framhålls att den låne- och kreditförmedlande
verksamhet som bedrivs av företagareföreningarna och kommerskollegium
erbjuder möjligheter också att tillgodose kapitalbehovet för ekonomiskt
motiverade omställningar av produktionen. Resonemanget mynnar ut
i ett avstyrkande av motionerna.
1 sin diskussion av det i motionerna I: 730 och //: 837 framförda förslaget
om fondering av medel inom företag hänvisar organisationerna till det system
med avgångsbidrag för tryggande av de anställdas intressen i samband
med företagsnedläggelser in. m. som vuxit fram genom avtal mellan arbetsmarknadsparterna
och vars utformning är föremål för fortsatta förhandlingar
i årets avtalsrörelse. Då det gäller samhällets motsvarande intressen
pekas på de generellt goda erfarenheterna av tillämpningen av systemet för
samråd och samarbete vid företagsnedläggelser och driftsinskränkningar.
Organisationerna bedömer det inte som möjligt att genom motionärernas
förslag nå det speciella syfte som eftersträvas. De avstyrker motionerna.
Utskottet
Den snabba och ingripande strukturomvandling som det svenska näringslivet
genomgår tar sig sitt kanske mest uppmärksammade uttryck i nedläggningar
av företag. Dessa nedläggningar och de med dem förbundna
problemen tas upp till diskussion i föreliggande motioner. Omställningarna
har ibland samband med fusioner och olika former av samverkan mellan
företag, varigenom större produktions- och beslutsenheter skapas, och kan
också innebära förändringar av arbetsmiljön. Drivkrafterna i processen är
främst förändringar i tekniken, i efterfrågan på varor och tjänster och i
den internationella arbetsfördelningen.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
Takten i strukturomvandlingen och dess yttringar är beroende bl. a. av
konjunkturutvecklingen. Utskottet har tidigare i detta utlåtande lämnat
vissa statistiska uppgifter rörande nedläggningar av företag och driftsinskränkningar.
Både antalet företag som varslat om sådana åtgärder och
antalet härav berörda arbetstagare flerdubblades från år 1964 till år 1967.
Denna kraftiga uppgång får ses i samband med den konjunktur försvagning
som karaktäriserade den svenska ekonomin under denna period. De tal som
registrerats för år 1968 är lägre än motsvarande tal för år 1967, vilket återspeglar
den vändning som inträffat i konjunkturutvecklingen.
Strukturomvandlingen är i många fall förbunden med stora omställningssvårigheter
såväl för de berörda arbetstagarna som för samhället. Inte minst
dessa svårigheter har föranlett de förslag som framförs i motionerna. Genom
olika åtgärder inom ramen för arbetsmarknads-, lokaliserings- och näringspolitiken
har samhället sökt mildra svårigheterna för de anställda och
på olika sätt öka dessas trygghet i arbetslivet.
Viss kritik mot näringslivets sätt att genomföra strukturomvandlingen
framförs i motionerna I: 335 och II: 380. Motionärerna menar att beslut om
nedläggningar fattas utifrån snäva lönsamhetsbedömningar och utan att
hänsyn tas till de totala samhällsekonomiska konsekvenserna. Åtskilliga av
nedläggningarna har, anser de, skett i former som givit anledning till kritik
mot näringslivet för bristande ansvarskänsla. Motionärerna kräver en utredning
i syfte att ge samhället ökade möjligheter dels att utöva insyn i och
kontroll över företagen, dels att tillgripa särskilda åtgärder vid företagskriser,
såsom nedläggningsförbud, tvångsinlösen av företag och utkrävande av
nedläggningsböter.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om det önskvärda i att strukturomvandlingen
sker under vederbörligt hänsynstagande såväl till de anställdas
som till samhällets intressen. En positiv inställning från arbetstagarnas
sida till denna omvandling får ses som en nödvändig förutsättning
för att de omställningar inom näringslivet skall kunna genomföras smidigt
som krävs för en bevarad hög framstegstakt i ekonomin. Samhällets insatser
i dessa sammanhang får enligt utskottets mening främst göras inom arbetsmarknads-
och lokaliseringspolitiken, överväganden om ytterligare åtgärder
för att öka arbetstagarnas trygghet i fråga om anställning och inkomst
bör ske i ett vidare sammanhang än det motionärerna tänker sig. Det
framförda önskemålet om utredning rörande samhällets insyn i och kontroll
över företagen synes bli tillgodosett sedan en utredning nyligen tillsatts
med uppgift att överväga formerna för förbättrad information och
vidgat samarbete mellan näringsliv och samhälle. Utskottet avstyrker alltså
motionerna I: 335 och II: 380.
Den grundinställning till strukturomvandlingen inom näringslivet som
framkommer i de båda motionsparen 1:730 och 11:837 samt 1:732 och
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
II: 833 är att denna är nödvändig bl. a. för att företagen skall kunna hävda
sig i den hårdnande internationella konkurrensen och för att sysselsättningen
skall kunna tryggas. I båda motionsparen understryks emellertid
också de svårigheter som omställningsprocessen kan medföra. Motionärerna
aktualiserar förslag till åtgärder som syftar till att denna skall göras
mera friktionsfri. I motionerna 1:730 och 11:837 avser förslagen i första
hand att de anställdas trygghet skall ökas i vissa hänseenden. Utredning
krävs här av möjligheterna att skapa ett system med fondering inom företagen
av medel avsedda för de anställdas anspråk på företagen vid nedläggning,
omflyttning eller andra omställningar. Förslagen i motionerna I: 732
och II: 833 tar främst sikte på att förebygga nedläggning av företag. Motionärerna
tänker sig att särskilda riskmedel kunde skapas för att tillföras
företag i sådana fall då förutsättningar finns för en fortsatt lönsam drift
eller då det bedömes angeläget från de anställdas och berörda kommuners
synpunkt.
Utskottet har ovan redovisat vissa allmänna synpunkter på strukturomvandlingen
och dess verkningar samt på behovet av samhällsåtgärder för att
främja en smidig omställning och för att säkra de anställdas trygghet. I ett
tidigare avsnitt har utskottet redogjort för de medel som nu kan användas
vid nedläggning av eller inskränkning i driften vid företag och som i vissa
fall tillkommit genom överenskommelser med arbetsgivarsidans organisationer.
Erfarenheten har enligt utskottets mening visat att dessa medel verksamt
bidragit till att lösa de problem som uppkommer vid omställningar
inom företagen. Utskottet vill vidare åter erinra om det breda register av åtgärder
som arbetsmarknadspolitiken erbjuder.
Reformarbetet på ifrågavarande område får emellertid enligt utskottets
mening ingalunda betraktas som avslutat. Ytterligare åtgärder för att öka
arbetstagarnas trygghet och för att underlätta nödvändiga omställningar
inom näringslivet måste fortlöpande övervägas. I ett sådant sammanhang
kan även de av motionärerna framförda förslagen uppmärksammas. I likhet
med LO samt SAF och Sveriges industriförbund, vilkas remissyttranden
över motionerna refererats i ett tidigare avsnitt, anser utskottet att lösandet
av de problem som nu aktualiserats i första hand bör ankomma på arbetsmarknadens
parter. Utskottet har noterat att vissa väsentliga trygghetsfrågor
har tagits upp till diskussion i årets avtalsförhandlingar. Att riksdagen
i detta läge i strid med arbetsmarknadsorganisationernas önskemål
skulle ta något initiativ i anledning av motionerna finner utskottet inte tillrådligt.
Vad särskilt gäller det i motionerna I: 732 och 11:833 väckta förslaget
om skapandet av riskmedel att ställas till förfogande för vissa företag
vill utskottet i anslutning till remissyttrandena framhålla, att redan förefintliga
kreditmöjligheter m. m. synes i allt väsentligt kunna tillgodose de
speciella behov som motionärerna avser.
10
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
Utskottet hemställer sålunda
A. att riksdagen avslår motionerna I: 335 och II: 380;
B. att riksdagen avslår
a) motionerna I: 730 och II: 837, såvitt nu är i fråga,
b) motionerna I: 732 och II: 833.
Stockholm den 13 maj 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Stefanson
(fp)*, Åkerlund (m), Larfors (s), Brundin (m) och Mattsson (ep);
från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén i
Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson
i Umeå (fp), Rask (s) och Stridsman (ep).
* Ej närvarande vid justeringen,
Reservation
av herrar Åkerlund (in), Brundin (m), Mattsson (ep), Regnéll (in), Börjesson
i Glömminge (ep) och Stridsman (ep), vilka ansett
dels att det stycke på s. 9 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Reformarbetet på ifrågavarande» och slutar med orden »som motionärerna
avser» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:
»Den under de senaste åren starkt ökade takten i strukturomvandlingen
gör det enligt utskottets mening påkallat att utan dröjsmål överväga vilka
ytterligare åtgärder som kan vidtagas för att främja en mera friktionsfri
omvandling av näringslivet och en ökad trygghet för de anställda. De av
motionärerna aktualiserade förslagen får bedömas mot bakgrund härav. I
de remissyttranden över motionerna från LO samt från SAF och Sveriges
industriförbund, som refererats i ett tidigare avsnitt, meddelas att vissa
trygghetsfrågor tagits upp till diskussion i årets avtalsförhandlingar. Organisationerna
avstyrker bl. a. med hänvisning härtill motionärernas utredningsförslag.
Utskottet uppfattar dock inte organisationernas ställningstagande
såsom ett avstyrkande över huvud taget av utredningsverksamhet från
samhällets sida på ifrågavarande område utan mera såsom innebärande ett
önskemål om att statsmakterna inte nu skall taga några initiativ beträffande
de uppslag som är föremål för överläggningar inom ramen för pågående
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1969
11
avtalsförhandlingar. Enligt utskottets uppfattning står de i motionerna framförda
förslagen inte i strid med detta önskemål.
Utskottet anser att förslagen om såväl fondering som skapandet av särskilda
riskfondsmedel inom företagen för de anställdas trygghet vid driftsinskränkning
eller företagsnedläggning bör bli föremål för närmare utredning.
Inte minst för de mindre och medelstora företagen torde en dylik fondering
vara värdefull. Även andra förslag till åtgärder i det av utskottet ovan
angivna syftet bör kunna prövas i ett sådant sammanhang.»;
dels att utskottet under B. bort hemställa
»B. att riksdagen i anledning av
a) motionerna I: 730 och II: 837, såvitt nu är i fråga,
b) motionerna I: 732 och II; 833
hos Kungl. Maj :t hemställer om utredning rörande åtgärder
mot företagsnedläggningar i enlighet med vad utskottet
ovan anfört.»
MAfcCUS BOKTR. STHLM 1969 6 9 0 0 29