Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av motioner angående byggnadsmaterialindustrin
och byggnadsindustrin.
Bankoutskottet behandlar i detta utlåtande i ett sammanhang
a) de likalydande motionerna I: 910 av herrar Knut Johansson och Högström
och II: 1044 av herr Henningsson m. fl., såvitt de avser yrkande att
riksdagen skall hemställa att Kungl. Maj :t tillsätter en branschutredning
med uppgift att kartlägga koncentrationen i byggnadsmaterialbranschen och
att lägga fram planer för främjandet av konkurrensen på byggnadsmaterialmarknaden,
b) de likalydande motionerna I: 339 av herr Werner och II: 382 av herr
Hermansson m.fl., vari yrkas att riksdagen skall i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om förslag syftande till förstatligande av cement- och
lättbetongindustrin samt den privatägda delen av tegelindustrin,
c) de likalydande motionerna I: 338 av herr Werner och 11: 381 av herr
Hermansson in. fl., vari yrkas att riksdagen skall i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om att direktiven för byggindustrialiseringsutredningen
kompletteras med uppdraget att utreda och framlägga förslag om ett statligt
engagemang inom byggnadsindustrin.
De under a) nämnda motionerna har väckts i anledning av propositionen
nr 11 angående anslag till teckning av aktier i AB Gullhögens Bruk och
innehåller även ett yrkande om bifall till denna proposition. I nu angiven
del har motionerna behandlats av statsutskottet i dess utlåtande nr 33.
Detta har varit föremål för riksdagens beslut den 12 mars 1969, varvid
propositionen och sålunda även det i sammanhanget aktuella motionsyrkandet
bifallits.
Motionerna
I motionerna I: 910 och II: 1044 redogörs kortfattat för byggnadsmaterialbranschens
struktur och den integration internt och med byggnadsverksamheten
som kännetecknar branschen. Det konstateras att integrationen
ger företagsgrupperna möjlighet bl. a. att arbeta med en intern och en
extern prissättning och att styra en så stor del av utvecklingsarbetet att
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 saml. Nr 29
2
Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
de egna materialen och metoderna hävdar sig. Konkurrensbegränsningslagen
ger enligt motionärerna otillräckliga möjligheter att komma till rätta
med de nämnda förhållandena. Endast genom att mera konkurrens tillförs
byggnadsmaterialbranschen bedömes ett verkligt skydd mot monopolskador
kunna åstadkommas. Konkurrensen kan, framhålls det, skapas genom
nya importmöjligheter, genom samhälleliga, kooperativa och fackliga nyetableringar
och genom att nya material framkommer till följd av samhällsstyrd
forskning och produktutveckling samt inköp av utländska forskningsresultat.
Härvid sägs en långsiktig plan vara erforderlig. För detta
ändamål rekommenderas att en branschutredning med anknytning till
näringspolitiska rådet tillsätts. Dess uppgift skall vara att kartlägga var
konkurrensbristerna finns, att bevaka att samhället främjar skapandet
av ny konkurrens och att ta initiativ till samhälleliga etableringar. En sådan
utredning skulle, påpekas det, få till uppgift snarare att fungera som
ett effektuerande näringspolitiskt instrument än att kartlägga byggnadsmaterialbranschen.
Ägandeförhållandena, den tekniska strukturen och prispolitiken inom
byggnadsmaterialindustrin har, säges det i motionerna 1:339 och 11: 382,
stått i centrum i den byggnads- och bostadspolitiska debatten under efterkrigstiden,
varvid missförhållanden påvisats. Statliga åtgärder är enligt
motionärernas mening påkallade för att ett program som kan leda till lägre
priser på byggnadsmaterial skall kunna åstadkommas. Motionärerna konstaterar
att byggnadsmaterialbranschen produktionstekniskt kännetecknas
av stark rationalisering men anser att »storfinansens starka grepp över
densamma» förhindrat att materialkostnadernas andel av de totala byggkostnaderna
sjunkit. Radikala medel säges erfordras för att bryta byggnadsmaterialindustrin
ur storfinansens intressesfär. Statliga nyetableringar
i konkurrenssyfte avvisas, eftersom den befintliga kapaciteten bedömes
som tillräcklig.
I motionerna 1:338 och 11:381 hänvisas till ett av Svenska byggnadsarbetareförbundets
kongress 1964 åt förbundsstyrelsen givet uppdrag
att verka för bildandet av ett nytt byggnadsföretag med staten som huvuddelägare
samt fackföreningsrörelsen och kooperationen som övriga delägare.
Sedan 1964 har, påpekas det, byggnadsindustrin genomgått påtagliga
förändringar. Härvidlag nämns först bildandet av det fackliga företaget
BPA Byggproduktion AB. Därefter berörs det ökade inflytande som
affärsbankerna fått över byggnadsindustrin, bl. a. genom att byggnadsföretag
köpts av bankerna närstående förvaltningsbolag. Motionärerna finner
den koncentration av kapital och produktionsresurser som sker vara
oroande och anser ett direkt statligt engagemang inom byggnadsindustrin
nödvändigt med hänsyn till såväl bostadsproduktion som offentligt byggande
i framtiden.
3
Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
Vissa uppgifter om byggnadsmaterialindustrin och byggnadsindustrin
På grundval främst av koncentrationsutredningens betänkande »Industrins
struktur och konkurrensförhållanden» (SOU 1968:5) och Industrins
byggutrednings skrift »Ny byggmarknad» (Stockholm 1968) lämnas i det
följande i anslutning till motionerna vissa uppgifter huvudsakligen om
byggnadsmaterialindustrin.
Av husbyggnadskostnaderna beräknas ca hälften falla på material. Materialkostnaderna
brukar fördelas på stommaterial (10—15 procentenheter)
och stomkompletteringsmaterial (35—40 procentenheter).
Förbrukningen i Sverige av olika stommaterial uppgick år 1966 till följande
belopp:
cement
fabriksbetong
betongvaror
lättbetong
tegel
byggnadsstål
trävaror
325 milj. kr.
300 » »
550 » »
210 » »
230 » »
200 » »
250 » »
Inom cementindustrin har förekommit en snabb utbyggnad av kapaciteten.
Exporten och importen av cement är obetydlig. Mer än hälften av
cementproduktionen vidareförädlas i betongvaru-, lättbetong- och eternitfabriker.
Sin slutliga användning får tre fjärdedelar av cementproduktionen
vid husbyggande, främst avseende bostadshus.
Av landets sju cementfabriker ägs sex av Skånska Cement AB och den
sjunde av AB Gullhögens Bruk, som är dotterbolag till det Svenska Handelsbanken
närstående AB Industrivärden. De båda cementproducerande
företagens marknadsandelar beräknas uppgå till knappt 80 % resp. drygt
20 %. Prisvariationerna har på senare år varit små. Vikande efterfrågan
tar sig inte uttryck i prissänkningar. Vinstmarginalens storlek räknad över
längre perioder har enligt en utredning av statens pris- och kartellnämnd
inte i anmärkningsvärd grad avvikit från vad som är normalt för övrig
industri.
Den industriella framställningen av betong har på senare år ökat snabbt.
Under perioden 1960 1965 tredubblades produktionen. Tillverkningen är
fördelad på ett mycket stort antal företag och i jämförelsevis liten utsträckning
integrerad med cementtillverkningen.
Betongvarubranschen uppvisar likaledes ett stort antal företag men domineras
till viss del, främst vad gäller byggelement, av tre stora företag.
Ett av dessa, AB Skånska Cementgjuteriet, har stark ägaranknytning till
Skånska Cement-koncernen och ett annat, AB Strängbetong, har viss ägaranknytning
dit. I det tredje, A-Betong AB, har AB Gullhögens Bruk aktiemajoriteten.
Varken koncentrationstendenserna eller riktprissamarbetet,
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 29
4
Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
vilket är ofullständigt, anses ha givit upphov till en i egentlig mening administrerad
prissättning.
Lättbetong tillverkas fr. o. nr. innevarande år, sedan de statsägda Duroxbolagens
anläggningar för lättbetongtillverkning avyttrats, dels av Ytong
AB, som till en tredjedel ägs av AB Gullhögens Bruk, dels av Siporexföretagen,
vilka ingår i Skånska Cement-koncernen. Försäljningen handhas
av ett gemensamt försäljningsbolag. Utrikeshandeln med lättbetong är
obetydlig. Prisnivån på lättbetong har varit stabil. Incitamenten till priskonkurrens
mellan tillverkarna är begränsade. Produkten är emellertid
utsatt för konkurrens från andra material.
Tegelindustrin är fördelad på ett stort antal företag. Prissamverkan har
relativt begränsad omfattning, och prisskillnaderna är stora mellan olika
delar av landet. Vinstmarginalerna har tidvis varit pressade, men prisrelationen
gentemot konkurrerande material har likväl försämrats.
Integrationen från cement tillverkningen fram till byggnadsindustrin har
under 1960-talet ökat i omfattning. Landets största byggnads- och anläggningsföretag,
AB Skånska Cementgjuteriet, har som ovan sagts stark ägaranknytning
till Skånska Cement-koncernen. Det har 1967 förvärvat Byggnadsfirman
Ohlsson & Skarne AB. AB Industrivärden har förvärvat John
Mattsson Byggnads AB, vilket i sin tur förvärvat byggnadsföretagen Bergendahl
& Höckert AB och Byggnads AB Harry Karlsson. Hermanssons
Byggnads AB är sedan 1968 dotterbolag till A-Betong AB. Flertalet storföretag
i byggnadsbranschen saknar dock anknytning till de två cementkoncernerna.
Samtliga fackligt ägda byggföretag slogs 1967 samman till BPA
Byggproduktion AB.
Utredningar rörande byggnadsmaterialindustrin och byggnadsindustrin
Ett flertal utredningar har under de senaste åren framlagt material om
och väckt förslag rörande byggnadsmaterialindustrin och byggnadsindustrin
eller inlett undersökningar och överväganden på dessa områden.
Byggnadsmaterialindustrin är en av de industrigrenar som har närmare
undersökts av koncentrationsutredningen. I betänkandet »Industrins struktur
och konkurrensförhållanden» (SOU 1968: 5) redogörs under rubriken
Byggnadsmaterialindustrin för produktionsförhållanden, marknadsstruktur,
pris- och konkurrensförhållanden in. m. beträffande tegel, cement,
lättbetong, planglas och wallboard, vilka varor tillsammans utgör
inte fullt en fjärdedel av byggnadsmaterialsektorns produktion. I ett avsnitt
om stålverken i samma betänkande berörs vissa andra byggnadsmaterial,
bl. a. balk- och armeringsjärn. De uppgifter som lämnas avser i regel
tiden t. o. m. 1965. Viss information om olika bankgruppers ägarintressen
genom investment- och finansieringsbolag etc. lämnas i koncentrations
-
Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969 5
utredningens betänkande »Kreditmarknadens struktur och funktionssätt»
(SOU 1968: 3).
Statens pris- och kartellnämnd har enligt ett av Kungl. Maj :t år 1964
meddelat uppdrag verkställt en utredning rörande byggnads- och anläggningsbranschens
struktur och ekonomiska förhållanden m. in., vars resultat
redovisats 1967 under titeln »Samordning och splittring inom byggområdet».
Rapporten över utredningsresultaten återges i allt väsentligt i Prisocli
kartellfrågor nr 1—2, 1967. I rapporten lämnas vissa data rörande
byggnads- och anläggningsverksamheten, varefter en beskrivning ges av den
institutionella ramen för denna verksamhet. I ett avsnitt om planering och
verkställande av byggnadsprojekt behandlas närmare de olika intressenter
som deltar i byggprocessen. Sedan branschens organisatoriska struktur sålunda
beskrivits diskuteras branschens situation, varvid bl. a. betonas att
arbetsuppgifternas splittring mellan olika parter medför svårigheter att
överblicka branschen och få en generellt sett hög effektivitet inom den. På
grundval av kartläggningen av branschen presenteras en idéskiss till ett
planläggnings- och upphandlingsförfarande på byggområdet. Rapporten
har efter remissbehandling överlämnats till byggindustrialiseringsutredningen
för att tas under övervägande i dess arbete.
För pris- och kartellnämndens räkning har vidare genomförts studier
av bostadsbyggandet i Malmö—Lund-området, vilkas resultat publicerats
i Pris- och kartellfrågor nr 3—4, 1968. Bl. a. redovisas där den regionala
marknadsstrukturen såvitt gäller byggnadsföretag samt VVS- och elinstallatörer.
Frågor som diskuteras är sambandet mellan effektivitet och konkurrens,
mellan effektivitet och industriella produktionsformer samt mellan
branschens produktionsformer och dess koncentrationsgrad ävensom
möjligheterna till en industriell bostadsproduktion.
Byggupphandlingsutredningen, vars uppdrag avser en översyn av formerna
för avtal om husbyggande för statens räkning m. in., framlade 1968 ett
betänkande med titeln »Upphandling av byggnader. Del 1. Formerna» (SOU
1968: 20). Utredningsmannen utvidgade sina resonemang till att gälla upphandling
av husbyggnader över huvud taget. Den upphandlingsform som
i första hand rekommenderades var totalentreprenad på grundval av anbudskonkurrens
och till avtalat objektpris. Härigenom skulle åstadkommas
konkurrens med såväl pris som produkt. En vertikal integration, berörande
både materialproducenter och byggnadsföretag, och en minskad
uppdelning på olika fackföretag — såsom byggnads-, installations- och projekteringsföretag
— betraktades av utredningsmannen som ett väsentligt
inslag i en strukturell utveckling av byggnadsindustrin på ett med övrig
industri jämförbart sätt.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
Byggindustrialiseringsutredningen (ordförande landshövding Gustav Cederwall)
tillkallades 1964 för att utreda frågan om åtgärder till främjande
av byggnadsbranschens industrialisering. Utredningen, vars arbete alltjämt
pågår, skall enligt sina direktiv i första hand inrikta uppmärksamheten
på åtgärder som är ägnade att åstadkomma en effektivare organisation
på byggnadsmarknaden. Bl. a. skall undersökas på vad sätt en ökning av den
industriella tillverkningen av byggelement kan åstadkommas. Skulle utredningen
därvid komma till den slutsatsen att staten bör ta egna produktionsinitiativ,
bör den överväga formerna härför. I direktiven framhålles
att i detta sammanhang bör prövas om statliga åtgärder kan ges formen
av samverkan med andra på byggnadsmarknaden verksamma organ.
Byggindustrialiseringsutredningen har lagt fram ett par delbetänkanden,
det senaste med titeln »Upphandling av stora bostadsprojekt» (SOU 1968:
43). Utredningen redovisar här nuvarande struktur i fråga om projektstorlek,
byggherrar och upphandlingssätt. Vissa delar av byggandets förutsättningar
genomgås. Upphandlingen och formerna för denna behandlas mot
bakgrund av de krav som främst stora bostadsprojekt aktualiserar. Bland
de problem som studerats märks serieeffekten vid bostadsbyggandet. Totalentreprenaden
bedömes ha goda förutsättningar att tillgodose de krav
på integration som industriellt byggande ställer. Denna entreprenadform
anses dock fordra ett omfattande utvecklingsarbete hos såväl byggherrar
som entreprenörer. — Betänkandet har remissbehandlats. En redogörelse
för betänkandets innehåll jämte en sammanställning av remissvaren återfinnes
i årets statsverksproposition (bil. 13, s. 193 ff.). I anslutning till
utredningen har chefen för inrikesdepartementet i statsverkspropositionen
(bil. 13, s. 220 ff.) gjort vissa uttalanden som berörts av statsutskottet i
dess av riksdagen godkända utlåtande nr 50 (s. 12 f.).
Industrins byggutredning bar genomförts inom den privata sektorn på
initiativ av Sveriges industriförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen
och Svenska byggnadsindustriförbundet. Utredningen har resulterat
i en skrift med titeln »Ny byggmarknad» (Stockholm 1968).
Utredningen har undersökt förutsättningarna för rationalisering och
snabbare produktivitetsutveckling inom byggbranschen. Den rekommenderar
att produktansvar för en byggnads slutliga utformning och framställning
skall åvila ett och samma företag. Produktutformning, kvalitet, leveranstid
och produktgaranti skulle härvid bli medel i konkurrensen. Marknadsföringen
inom byggnadsindustrin skulle komma att intensifieras och
få en uppläggning liknande den som är vanlig inom industrin i övrigt.
Utredningen behandlar i övrigt bl. a. produktutvecklingsarbetet och byggbranschens
konkurrensbetingelser. I sistnämnda hänseende konstateras att
marknadsbilden är relativt splittrad och att ett betydande utrymme finns
Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
7
för strukturrationalisering. Beträffande relationerna i ledet byggnadsproducent—materialproducent
påpekas att sälj sidan i stor utsträckning utmärks
av fåtalskonkurrens och att för flera betydelsefulla materialslag råder
duopol. Ett avsevärt antal registreringar i kartellregistret föreligger på byggnadsmaterialområdet.
Dessa avtal säges dock vara ensidigt konkurrensbegränsande
endast i ett mindre antal fall. Utmärkande för konkurrensförhållandena
på byggnadsmarknaden är, framhålls det, dels att överkapacitet
ofta leder till hård konkurrens inom varje område, dels att konkurrensen
ofta gestaltar sig som en konkurrens mellan olika produkter, varvid
det mindre är fråga om en renodlad priskonkurrens än om en konkurrens
med tekniskt och ekonomiskt betydelsefulla egenskaper hos produkterna.
Denna produktutvecklingskonkurrens bedömes åtminstone på lång
sikt ha en kostnadsnedpressande effekt i lika hög grad som den mer renodlade
priskonkurrensen. För att konkurrensens effekt skall öka anses
det emellertid nödvändigt att rationella relationer mellan köpare och säljare
etableras i alla led.
Tidigare behandling av likartade motionsyrkanden
Motioner som rört tillskapande av ett allmänägt bostadsbyggnadsföretag
och sålunda varit nära besläktade med de nu föreliggande motionerna I: 338
och II: 381 har tidigare väckts vid 1965, 1966 och 1967 års riksdagar. Bankoutskottet
har i sina utlåtanden (1965 nr 20, 1966 nr 5, 1967 nr 54) över
dessa motioner hänvisat till byggindustrialiseringsutredningens pågående
arbete och med hänsyn därtill ansett skäl saknas för en särskild utredning
i det syfte som motionärerna föreslagit. I enlighet med vad utskottet förordat
har riksdagen lämnat motionerna utan åtgärd.
I folkpartiets partimotioner vid årets riksdag angående bostadspolitiken
(I: 65 och II: 83) yrkades bl. a. att riksdagen i syfte att nedbringa boendekostnaderna
skulle hos Kungl. Maj :t hemställa om tillsättande av en parlamentarisk
utredning, i vilken även representanter för bygg- och bostadsmarknadens
parter skulle ingå, med uppgift att undersöka byggnadsindustrins
och byggnadsmaterialindustrins produktivitets- och prisutveckling,
dessa branschers konkurrensförhållanden samt hur rationaliseringsvinster
bäst kan komma de boende till godo och att ange riktlinjerna för
ett permanent verksamt organ för dessa frågor. Statsutskottet (uti. nr 50)
anslöt sig helt till motionärernas syfte men ansåg inte en utredning med
föreslagen konstruktion vara det lämpligaste medlet att nå detta syfte. Utskottet
avstyrkte motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet och avslog
sålunda en reservation vari hemställdes om bifall till detta yrkande.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
Utskottet
Såväl byggnadsmaterialindustrin som byggnadsindustrin har under de
senaste åren, såsom framgår av den redogörelse utskottet ovan lämnat, varit
föremål för ett omfattande utredningsarbete både i statlig regi och på näringslivets
eget föranstaltande. Utöver de särskilda utredningar som utskottet
har redovisat bör också nämnas den kontinuerligt fortgående verksamheten
vid statens institut för byggnadsforskning.
Vid de olika utredningarna har inte minst uppmärksammats situationen
inom byggnadsmaterialindustrin och dess betydelse för produktionsförhållanden
och kostnadsläge inom byggnadsverksamheten. Dessa frågor har
tagits upp i motionerna 1: 910 och II: 1044, där speciellt den fortgående
integrationen inom byggnadsmaterialindustrin och mellan denna och byggnadsindustrin
behandlas. En branschutredning, snarast utformad som ett
aktivt näringspolitiskt instrument, förordas i syfte att konkurrensen på
byggnadsmaterialmarknaden skall främjas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att byggnadsmaterialproduktionen
och byggnadsverksamheten bör ses i ett sammanhang. En granskning
av de håda industrigrenarnas struktur ger en splittrad bild. Vissa delbranscher,
t. ex. cementindustrin, kännetecknas av en långt driven strukturrationalisering,
andra av att antalet oberoende, ofta små, företag alltjämt
är stort. Det sistnämnda gäller inte minst själva byggnadsverksamheten.
I de fall då en strukturomvandling genomförts kan det stundom tänkas
vara befogat att väcka frågan huruvida vinsten härav verkligen kommit
konsumenterna till del. Från byggnadsindustrins sida har uttryckts
intresse för en ökad konkurrens inom byggnadsverksamheten, baserad på
ett enhetligt produktansvar för de skilda projekten och innefattande olika
konkurrensmedel.
Med hänsyn till statens och kommunernas starka engagemang i bostadsbyggandet
och till den stora omfattningen av det offentliga byggandet är det
naturligt att staten ägnar byggnadsområdet särskilt intresse. Detta intresse
har bl. a. kommit till uttryck i den rad av statliga utredningar som på
senare tid behandlat frågor rörande de nu aktuella branscherna. Ytterligare
resultat är att vänta, bl. a. från byggindustrialiseringsutredningen. Enligt
utskottets uppfattning är det föreliggande och väntade utredningsmaterialet
tillsammans så omfattande och mångsidigt att det kan utgöra underlag
för en samlad bedömning av byggnadsmaterialindustrin och byggnadsindustrin.
Någon stor branschutredning ter sig därför inte erforderlig. I den
mån behov föreligger av ytterligare information rör det sig snarare om
mindre undersökningar av kompletterande natur.
Utskottet har erfarit att inom Kungl. Maj ris kansli föreligger planer att
tillsätta en särskild arbetsgrupp med uppgifter på byggområdet. Denna
skulle bestå av representanter för berörda departement och dess uppdrag
Bankoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
9
vara att göra en samlad värdering av befintliga utredningsresultat, att inventera
behovet av ytterligare undersökningar och att skissera ett handlingsprogram
för åtgärder från statens sida på byggområdet under de närmaste
åren. Särskilt skulle det härvid bli aktuellt att ägna uppmärksamhet
åt kartellsamarbetet inom byggnadsmaterialindustrin. I anslutning till
arbetsgruppens arbete skulle när så bedömdes lämpligt upptas diskussioner
i näringspolitiska rådet. De nu refererade planerna tillgodoser enligt
utskottets mening i allt väsentligt de i motionerna I: 910 och II: 1044 framförda
önskemål som här behandlas, varför något skäl för riksdagen att till
Kungl. Maj :t rikta en särskild hemställan i ämnet inte synes föreligga.
I motionerna I: 339 och 11: 382 behandlas en viktig del av byggnadsmaterialproduktionen,
nämligen cement- och lättbetongindustrin samt tegelindustrin,
den sistnämnda såvitt den är privatägd. Motionärerna önskar ett
förstatligande av dessa industrigrenar. Utskottet hänvisar till vad ovan anförts
om statlig utredningsverksamhet på byggområdet. Dessutom vill utskottet
erinra om att staten — efter det att motionerna I: 339 och II: 382
väcktes — till följd av avtal med AB Gullhögens Bruk fått direkt insyn i ett
av storföretagen inom byggnadsmaterialbranschen. Åtgärder för ett sådant
förstatligande som motionärerna siktar till finner utskottet inte motiverade.
Motioner om tillskapande av ett allmänägt bostadsbyggnadsföretag har
utskottet vid flera tidigare tillfällen avstyrkt under hänvisning till byggindustrialiseringsutredningens
pågående arbete. I motionerna I: 338 och
11:381 föreslås nu tilläggsdirektiv för denna utredning som uttryckligen
ger den i uppdrag att framlägga förslag om ett statligt engagemang inom
byggnadsindustrin. Som utskottet flera gånger påpekat talas redan i utredningens
direktiv om att utredningen, därest den kommer till slutsatsen att
staten bör ta egna produktionsinitiativ, skall överväga formerna därför.
Detta uttalande avser närmast industriell tillverkning av byggelement. En
ändring av direktiven för byggindustrialiseringsutredningen är utskottet
inte berett att tillstyrka.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1) motionerna I: 910 och II: 1044, såvitt nu är i fråga,
2) motionerna I: 339 och II: 382,
3) motionerna 1:338 och 11:381.
Stockholm den 13 maj 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
10
Banlcoutskottets utlåtande nr 29 år 1969
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s)*,
Stefanson (fp)*, Åkerlund (m), Lundin (s) och Brundin (m);
från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén
i Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (ep),
Larsson i Umeå (fp), Rask (s) och Fälldin (ep)*.
* Ej närvarande vid justeringen.
ESSELTE AB, STHLM 69
91433 4