6

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

Nr 25

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens
sedelutgivning, in. m., jämte motioner.

I en den 28 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 88, har Kungl. Maj :t
under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning,

2) lag om ändring i lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank,

dels medge, att riksbanken för tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1970
fritas från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att före utgången
av denna tid återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena
ger anledning till detta.

Det förslag i fråga om riksbankens sedelutgivningsrätt som framläggs i
propositionen innebär att särskilda bestämmelser om undantag från riksbankslagens
föreskrifter härom skall gälla även för tiden den 1 juli 1969—
den 30 juni 1970. Maximibeloppet för sedelutgivningsrätten föreslås samtidigt
höjas från 12 till 13 miljarder kronor.

Vidare föreslås att riksbanken bemyndigas förvärva ytterligare aktier i
banken för internationell betalningsutj ämning, vilket föranleder ändring i
riksbankslagen.

De propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

7

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1970
följande särskilda bestämmelser skall gälla i stället för bestämmelserna i
9 § och 11 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank1.

1 §•

Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst tretton miljarder kronor.

2 §•

Under tid då riksdagen ej håller session får Konungen på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret
medge riksbanken att utge sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor, om det är nödvändigt med hänsyn till utomordentliga
omständigheter. Blir sådant medgivande icke godkänt av riksdagen
inom tjugo dagar från början av nästa session, upphör medgivandet att gälla
vid utgången av nämnda tid.

3 §•

Som riksbankens metalliska kassa räknas allt guldmynt och omyntat guld
som tillhör riksbanken.

Senaste lag i ämnet se 1968:256.

8

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 30 juni 1934 för Sveriges riksbank1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

16

Riksbanken må--------

Därjämte må riksbanken förvärva
aktier i banken för internationell betalningsutjämning
(Banque des Réglements
internationaux) intill belopp,
som bestämmes av Konungen
och riksdagen.

(Föreslagen lydelse)

§•

--ovan sägs.

Därjämte må riksbanken förvärva
aktier i banken för internationell betalnings^
jämning (Banque des Réglements
internationaux).

I anledning av propositionen har väckts

dels de likalydande motionerna 1: 1025 av herr Åkerlund in. fl. och
II: 1179 av herrar Enarsson och Magnusson i Borås, vari hemställes

1. att riksdagen antager det genom proposition nr 88 framlagda förslaget
till lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning, dock
med följande lydelse av

1 §•

Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst tolv tusen tre hundra
miljoner kronor.

2. att riksdagen måtte uttala att riksbankens metalliska kassa bör förstärkas
med lägst 300 miljoner kronor år 1969;

dels de likalydande motionerna 1:102b av herrar Åkerlund och Brundin
och II: 1178 av herr Enarsson, vari hemställes »att riksdagen vid behandlingen
av förslaget till lag om ändring i lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för
Sveriges riksbank 16 § måtte uttala att riksbankens förvärv av aktier i
banken för internationell betalningsutjämning icke bör få sådan omfattning
att möjligheten att medge privata portföljinvesteringar inkräktas på
eller försenas».

1 Senaste lydelse av 16 § se 1939:203.

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

9

Motionerna

I motionerna I: 1025 och II: 1179 anföres, sedan inledningsvis önskemålet
om en permanent reglering av sedelutgivningsrätten har understrukits, att
en försiktig och återhållsam försörjning med sedlar kan verksamt bidra till
att stabilisera ekonomin genom effektiv kontroll av likviditetsutveckling
och kreditvolym. Motionärerna beklagar att maximibeloppet för sedelutgivningen
förra året höjdes så mycket som med 1,5 miljard kronor och anser
det angeläget att riksbanken i år utövar bättre kontroll över sedelmängden.
Förmodanden om ändringar i betalnings- och kassahållningsvanorna godtar
de inte som motiv för en ytterligare höjning av maximibeloppet.

I samband med hemställan om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten
att inlösa sedlar med guld borde, anser motionärerna, redovisas
vad som internationellt händer med guldet och hur svensk guldpolitik utformas.
De omnämner den höjning av guldpriset från ca 5 820 kronor per
kg till ca 7 000 kronor per kg som under det senaste året skett på de privata
marknaderna och noterar att ett ökat guldinnehav till följd därav skulle
ha gett riksbanken en värdestegring motsvarande 5 procents årlig ränta under
fyra år. En ökad handels- och valutapolitik rörelsefrihet säges erfordra
en uppbyggnad av guldtillgångarna, vilken dock bör ske i moderat takt. I
den mån »ett fritt och obundet guld» inte är tillgängligt bör, anser motionärerna,
inköp kunna äga rum »inom ramen för Förenta staternas m. fl. länders
guldpolitik».

Förslaget beträffande riksbankens förvärv av aktier i banken för internationell
betalningsutjämning (BIS) sammanställs i motionerna I: 102b
och II: 1178 med de i propositionen nr 87 behandlade principerna för valutaregleringen.
Riksbanken får, hävdar motionärerna, för visst fall en obegränsad
rätt till portföljinvestering utomlands, samtidigt som rätt till sådana
investeringar förmenas de enskilda medborgarna, och dess aktieköp
kan tänkas komma att finansieras »med valutor, som till reellt underpris
rekvirerats av medborgare, som själva skulle ha velat göra portföljinvesteringar».
Principiella skäl skulle därför snarast tala för att riksbankens hemställan
borde avslås. Då enligt motionärernas mening möjlighet till portfölj
investeringar för privat verksamhet bör öppnas, finner de det dock
rimligare att i stället riksbankens rätt till aktieförvärv i BIS begränsas. En
dylik begränsning vill motionärerna — som säger att något lämpligt maximibelopp
inte nu kan beräknas — uppnå genom ett sådant uttalande av
riksdagen som de begär i sin hemställan.

10

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

Utskottet

Det första av de båda förslag som framläggs i propositionen går ut på att
de provisoriska bestämmelserna om undantag från riksbankslagens föreskrifter
beträffande riksbankens sedelutgivningsrätt, vilka gäller till utgången
av juni 1969, skall få förlängd giltighet under ett år. Utskottet har
ingen erinran häremot.

Såsom utskottet under en följd av år har framhållit i motsvarande sammanhang
ter det sig angeläget att en permanent reglering av sedelutgivningsrätten
kommer till stånd. Detta förutsätter en ändring av riksbankslagen.
Redan på 1950-talet började man inom riksbanken att överse denna
lag, och år 1957 hade arbetet fortskridit så långt att ett förslag till ny riksbankslag
sades kunna föreligga före det årets slut. Arbetet fullföljdes emellertid
inte. Riksbankslagen har dock inte förblivit oförändrad. En ny detaljändring
föreslås i den nu föreliggande propositionen. Utskottet vill ånyo
understryka vikten av att bankofullmäktige eftersträvar att utan onödigt
dröjsmål slutföra arbetet på en fullständig översyn av riksbankslagen.

Maximibeloppet för sedelutgivningen, vilket f. n. är 12 miljarder kronor,
föreslås i propositionen skola höjas med 1 miljard kronor. Förslaget grundas
på en beräkning av den utelöpande sedelmängdens väntade ökning och
på önskemålet att tillräckligt reservutrymme skall finnas för ändrade betalnings-
och kassahållningsvanor. I motionerna I: 1025 och II: 1179 påyrkas
att höjningen av maximibeloppet skall begränsas till 300 miljoner kronor.
Motionärernas syfte är att få till stånd en återhållsamhet i sedelförsörjningen
som enligt deras mening kan verksamt bidraga till att stabilisera
ekonomin genom effektiv kontroll av likviditetsutveckling och kreditvolym.

Liksom tidigare när motsvarande förslag väckts vill utskottet framhålla
att förändringarna i den utelöpande sedelmängden betingas av den allmänna
omsättningens krav och inte kan anses spela den aktiva roll i penningpolitiskt
hänseende som i motionerna tillskrivs dem. Motionärernas mening
förefaller närmast vara att bankofullmäktige endast genom en begränsning
av sedelutgivningsrätten som vid någon tid på året skulle kunna bli
kännbar kan förmås att fullfölja vedertagna penningpolitiska syften. En
sådan förmodan är självfallet grundlös. Utskottet vill i detta sammanhang
påminna om att utskottet i sitt utlåtande nr 11 angående verkställd granskning
av riksbankens styrelse och förvaltning m. in., vilket utlåtande nyligen
godkänts av riksdagen, inte haft någon erinran att rikta mot bankofullmäktiges
penningpolitiska åtgärder under det gångna året.

I samma motioner föreslås också att riksdagen skall göra ett uttalande
om att riksbanken i viss angiven utsträckning bör utöka sitt guldinnehav.
Eu ändring av relationen mellan riksbankens guldbehållning och dess utländska
tillgångar kan endast på lång sikt bli av betydelse för ett ställnings -

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

11

tagande i frågan om sedelutgivningsrättens reglering. Utskottet kan därför
lika litet som tidigare år finna något starkare samband mellan propositionens
förslag om vad som skall gälla beträffande denna reglering under det
kommande budgetåret och motionärernas förslag om en viss utökning av
riksbankens guldinnehav. Vid sin ovannämnda granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning fann utskottet inte anledning till uttalande beträffande
relationerna mellan de angivna tillgångarna i riksbankens utgående balansräkning
för år 1968. Något skäl för riksdagen att nu genom direktiv till
bankofullmäktige påkalla en omprövning av riksbankens politik beträffande
placeringen av bankens tillgångar finner utskottet inte föreligga.

I motiveringen för sitt nu berörda förslag gör motionärerna en jämförelse
mellan den förräntning som riksbanken erhåller genom placering av sina
valutatillgångar och den värdestegring för dess guldinnehav som följt av
»hittillsvarande 20-procentiga guldprisstegring». Utskottet vill härtill anmärka
att motionärerna bygger på det pris som tillämpas på de fria guldmarknaderna.
För att realisera värdestegringen skulle riksbanken alltså
vara hänvisad till att försälja guld på dessa marknader, vilket synes uteslutet.

Propositionen innehåller vidare förslag om en sådan ändring av 16 § riksbankslagen
att riksbanken kan fullt ut utnyttja den möjlighet att förvärva
ytterligare aktier i banken för internationell betalningsutjämning (BIS)
som skapas genom vissa förestående emissioner. Dessa har två enligt utskottets
mening lovvärda syften, nämligen att åstadkomma en bättre relation
mellan bankens kapital och dess förpliktelser samt att bereda ytterligare
centralbanker möjlighet till delägarskap i banken.

Med hänsyn till den betydelse som BIS har som samarbetsorgan för centralbanker
in. fl. och till önskvärdheten av att riksbanken får möjlighet att
i vart fall i samma mån som hittills medverka i och ta ansvar för arbetet
inom BIS finner utskottet det liksom departementschefen lämpligt att riksbanken
får rätt att förvärva ytterligare aktier i BIS i den utsträckning som
kan ifrågakomma.

Spörsmålet om denna aktieteckning har tagits upp i motionerna 1:102b
och II: 1178. Motionärerna avstyrker inte ifrågavarande hemställan men vill
reellt sett begränsa riksbankens rätt till aktieförvärv genom ett motivuttalande
av innebörd att dessa förvärv inte bör få sådan omfattning att de
inkräktar på möjligheten att medge privata portföljinvesteringar i utlandet.
Utskottet ställer sig frågande inför motionärernas sammanställning av
regleringen av sådana portföljinvesteringar med omfattningen av riksbankens
delägarskap i BIS. Riksbankens önskan att förvärva ytterligare aktier
i BIS är självfallet inte grundad på någon förräntningsambition utan uteslutande
på strävan att främja den fortsatta utvecklingen av BIS och riksbankens
möjlighet att öva inflytande inom BIS. Det belopp som maximalt
kan komma att utnyttjas för ändamålet — enligt motionärerna »flera tiotal

12 Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

miljoner kronor» — synes inte heller vara av den storleken att det skulle
kunna ha avgörande betydelse för framtida beslut i fråga om portfölj investeringar
i utlandet. Som utskottet framhöll i sitt föregående utlåtande, nr
24, är det principiella överväganden av olika slag och inte någon akut svaghet
i vårt lands valutaställning som i propositionen om fortsatt valutareglering
anförs som motiv för förbud mot dylika portföljinvesteringar. Utskottet
finner alltså inte något fog för ett sådant uttalande från riksdagens sida
som föreslås i de nu aktuella motionerna.

Utskottet hemställer sålunda

A. 1. att riksdagen antager det genom propositionen nr
88 framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning och sålunda avslår motionerna
I: 1025 och II: 1179 i motsvarande del;

2. att riksdagen med bifall i övrigt till propositionen, såvitt
den avser riksbankens sedelutgivning, medger att riksbanken
för tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1970 fritas
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för
riksbanken att före utgången av denna tid återuppta inlösningen
av bankens sedlar om förhållandena ger anledning
till detta;

3. att riksdagen även i övrigt avslår motionerna I: 1025
och II:1179;

B. att riksdagen antager det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen den 30 juni 1934
(nr 437) för Sveriges riksbank samt avslår motionerna
I: 1024 och II: 1178.

Stockholm den 6 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (m), Lundin (s)*, Strandberg (m), Österdahl (fp) och Mattsson

(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s)*, Franzén i
Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Umeå (fp), Rask (s),
Börjesson i Falköping (ep) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

13

Reservationer

1) vid utskottets hemställan under A

av herrar Åkerlund (m) och Strandberg (m), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med orden
»Maximibeloppet för sedelutgivningen» och slutar på s. 11 med orden »vilket
synes uteslutet» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»I propositionen föreslås att maximibeloppet för sedelutgivningen, vilket
för närvarande är 12 miljarder kronor, skall höjas till 13 miljarder kronor.
Med hänsyn till angelägenheten — inte minst av valutapolitiska skäl — av
återhållsamhet i tillskapandet av likvida medel vill utskottet förorda att höjningen
av sedelutgivningsrätten begränsas till 300 miljoner kronor.

I samband med sin prövning av frågan om fortsatt befrielse för riksbanken
från skyldigheten att inlösa sedlar med guld har utskottet uppmärksammat
den förändring som inträtt i fråga om guldets marknadssituation
och pris. Utskottet, som finner ett närmare klarläggande av svensk guldpolitik
erforderligt, anser att sammansättningen av riksbankens guld- och
valutatillgångar ger anledning till erinringar. Guldinnehavet framstår som
ogynnsamt lågt. En ökad handels- och valutapolitik rörelsefrihet för vårt
land kräver en uppbyggnad av landets guldtillgångar. Denna bör dock av
hänsyn till andra länders guldpolitik ske i moderat takt. Utskottet förordar
att guld till ett belopp av lägst 300 miljoner kronor inköpes under år 1969.»;

dels att punkterna 1 och 3 i utskottets hemställan under A bort ha följande
lydelse:

»1. att riksdagen -— med bifall till motionerna 1:1025 och
II: 1179 i ifrågavarande del — antager det genom propositionen
nr 88 framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser
om riksbankens sedelutgivning, dock med följande
lydelse av

1 §•

Riksbanken får utge sedlar till ett belopp av högst tolv
tusen tre hundra miljoner kronor.

3. att riksdagen — med bifall även i övrigt till motionerna
I: 1025 och II: 1179 — i skrivelse till fullmäktige i
riksbanken uttalar, att guldtillgångarna bör förstärkas med
lägst 300 miljoner kronor under år 1969;»

2) vid utskottets hemställan under B

av herrar Åkerlund (m) och Strandberg (m), vilka ansett

14

Bankoutskottets utlåtande nr 25 år 1969

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med orden
»Med hänsyn till» och slutar på s. 12 med orden »nu aktuella motionerna»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Med hänsyn till den betydelse som BIS har som samarbetsorgan för centralbanker
in. fl. biträder utskottet förslaget att riksbanken skall få möjlighet
att deltaga i de ifrågavarande aktieemissionerna. Vad beträffar storleken
av det belopp i schweizisk valuta som riksbanken skulle äga taga i
anspråk för ytterligare aktieförvärv i BIS anser utskottet i anslutning till
vad som anföres i motionerna I: 1024 och II: 1178, att en höjning av det
belopp av 20 miljoner schweiziska francs som för närvarande utgör maximum
är det under förhandenvarande omständigheter med valutakontroll
mest tilltalande förfaringssättet för Konungen och riksdagen att reglera
här ifrågavarande aktieköp. Svårigheten att beräkna en lämpligt avpassad
summa gör dock att utskottet begränsar sig till uttalandet att riksbankens
aktieförvärv icke bör ges sådan omfattning, att möjligheten att medge privata
portfölj investeringar inkräktas på eller försenas. Vid tillräckligt stora
tillgångar av guld och valutor är det utskottets uppfattning att privata portföljinvesteringar
utan större risk för ogynsamma penning- och kreditpolitiska
verkningar skulle kunna medges och även kunna bidraga till vårt
lands finansiella och ekonomiska styrka.»;

dels att utskottet under B bort hemställa

»B. att riksdagen antager det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen den 30 juni 1934
(nr 437) för Sveriges riksbank och därvid — med bifall till
motionerna I: 1024 och II: 1178 ■— som sin mening ger till
känna vad utskottet ovan anfört om begränsning av riksbankens
förvärv av aktier i banken för internationell betalningsutjämning.
»

MARCUS BOKTR. STHLM (969 69002?