Nr 24—25

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1969

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt valutareglering jämte motioner.

I en den 28 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 87, har Kungl. Maj :t
under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag

1) begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat,

2) velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat
förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5
juni 1959 (nr 264).

Den tid för vilken förordnande om fortsatt valutareglering avses bli meddelat
och valutaförordningen föreslås äga fortsatt giltighet är den 1 juli
1969—den 30 juni 1970.

Förslaget till förordning har följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt
förordning den 28 maj 1968 (nr 255) gäller till utgången av juni 1969, skall
äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1970.

I anledning av propositionen har väckts

dels de likalydande motionerna I: 1007 av herr Lundström m. fl. och
11: 1158 av fru Nettelbrandt m. fl., vari yrkas att riksdagen vid sin behandling
av propositionen skall i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om »en
översyn av valutalagstiftningen i syfte att uppnå en liberalisering av densamma»,

dels de likalydande motionerna I: 1023 av herr Ingvar Andersson och
II: 1177 av herr Lothigius, vari yrkas att riksdagen skall i skrivelse till Kungl.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 24—25

2

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1960

Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt tillsätta eu utredning
bestående av särskilt sakkunniga på området med uppdrag »att överse den
nuvarande valutaregleringen och att pröva möjligheten att överge det negativa
systemet till förmån för ett positivt regelsystem, varvid i utredningsdirektiven
skall ingå att den svenska valutaregleringen skall anpassas till de
liberaliseringssträvanden som nu kan avläsas inom exempelvis EEC-samarbetet».

Motionerna

I motionerna I: 1007 och II: 1158 åberopas särskilt att Svenska sparbanksföreningen
vid remissbehandlingen av den skrivelse som ligger till grund för
propositionen har förordat en utredning som skulle belysa och motivera
behovet av lagstiftning på valutaområdet under olika tänkbara förutsättningar
beträffande utvecklingen under 1970-talet av Sveriges ekonomiska
förbindelser med utlandet och betingelserna härför. Motionärerna instämmer
i föreningens uttalande att några mera långsiktiga överväganden rörande
i vilken utsträckning en reglering bör förekomma på valutaområdet inte
i något sammanhang har presenterats. De ifrågasätter lämpligheten av att
vidmakthålla en reglering som är vidsträckt i formen men tillämpas i rätt
begränsad omfattning. Prövningsförfarandet innebär, säger de, ofta ett
onödigt krångel, och osäkerheten om vilka kapitaltransaktioner som kommer
att tillåtas försvårar en långsiktig planering av finansieringsmöjligheterna.

I motionerna 1:1023 och 11:1177 konstateras inledningsvis att huvudargumentet
för valutaregleringens bibehållande tycks vara önskemålet om
en från yttre påverkan avskärmad inhemsk penningpolitik. Motionärerna
säger sig inte vilja förringa nödvändigheten av verkningsfulla kreditpolitiska
instrument. Enligt deras mening undervärderar dock departementschefen
i sitt försvar för regleringen dennas effekter på andra områden.
Gentemot vad som i propositionen uttalas om en liberal praxis vid tillämpningen
av valutaregleringen påpekar de att villkor knyts till godkända
direktinvesteringar och att en del ansökningar avslås. I brist på information
om antalet avslag och grunderna för dessa är det, framhåller de vidare,
omöjligt att utvärdera liberaliseringsnivån. Gentemot departementschefens
hänvisning till inskränkande åtgärder på valutaområdet i vissa andra länder
under år 1968 anföres att USA nu planerar en ökad liberalisering och
att Frankrike så snart det kunde ske lättade de extrema bestämmelser
som infördes vid franc-krisen 1968. Den genomsnittliga frihetsgraden på
valutaområdet är högre i andra länder än i Sverige, säger motionärerna. De
hävdar vidare — under hänvisning till valutautströmningen från Sverige i
slutet av 1967 — att endast ett bräckligt skydd erhålles genom en hög regleringsnivå
som hålls konstant eller skärps främst i orostider.

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1969

3

Utskottet

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget att förnyat
förordnande om valutareglering skall få meddelas för ett år från kommande
halvårsskifte, då nuvarande förordnande utlöper. Mot det vid propositionen
fogade författningsförslaget har utskottet ingen erinran.

Motionärerna godtar den ettåriga förlängningen av valutaregleringen men
ställer sig kritiska till att denna, i vart fall i sin nuvarande utformning, bibehålies
på längre sikt. I motionerna I: 1007 och 11: 1158 hemställs om en
översyn av valutalagstiftningen med sikte på en liberalisering. Förslaget
tycks innebära en viss ändring av den ståndpunkt som intogs i motsvarande
motioner föregående år, i vilka klart utsädes att en fullständig avveckling av
valutaregleringen åsyftades. Motionerna I: 1023 och 11: 1177 tycks likaledes
hyg§a Pa förutsättningen att vissa regleringsåtgärder kan komma att erfordras
även i framtiden. Där begärs en prövning av möjligheten att införa
»ett positivt regelsystem», vars beskaffenhet dock inte närmare antyds av
motionärerna.

Chefen för finansdepartementet lämnar i årets proposition i ämnet en utförlig
motivering för valutaregleringens bibehållande. Härvid erinras om att
regleringen f. n. främst berör värdepappershandeln och de finansiella krediterna,
medan löpande betalningar lämnas utanför enligt gjorda internationella
åtaganden och en mycket liberal praxis tillämpas i fråga om kapitalöverföringar
både till och från Sverige för direkta investeringar. Departementschefen
kommer till slutsatsen att valutaregleringen inte lägger hinder
i vägen för ett fullvärdigt svenskt deltagande i den tekniska utvecklingen
utomlands eller för tillgången till utländska varumarknader. Utskottet har
inte blivit övertygat av motionärernas motsatta argumentering, enligt vilken
även ett liberalt tillämpat tillstandskrav för vissa kapitaltransaktioner med
utlandet skulle ha en menlig inverkan på näringslivets planeringsmöjligheter
och dess förutsättningar för internationell verksamhet över huvud
taget.

Valutaregleringen utgör, såsom departementschefen betonar, ett instrument
bland andra som kan användas för att främja målen för samhällets
ekonomiska utveckling. I detta sammanhang pekas på att övriga ekonomiskpolitiska
medel skulle få tillämpas betydlig mera intensivt om fullständig
frihet skulle råda för kapitalrörelser över gränserna. Vidare framhålles att
i utlandet utvecklingen på området under 1960-talet snarast gått mot ökade
inslag av kontroller och att bedömningen av vad som gäller härvidlag inte
får grundas uteslutande på en jämförelse mellan ländernas formella regelsystem,
eftersom kapitalrörelserna kan påverkas även av mekanismer som
inte har ren valutaregleringskaraktär. Genom att på ett mera indirekt sätt
söka nå samma resultat som med valutaregleringen står enligt den bedöm -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1969

ning som redovisas i propositionen ingenting reellt att vinna för Sveriges
del. Valutaregleringens betydelse när det gäller att förebygga att störningar
på valutamarknaderna gör alltför kraftigt utslag på våra valutareserver
framhävs också. Slutligen erinras om att mindre ändringar i valutaregleringens
tillämpning genomförs praktiskt taget årligen och att regleringen
även fortlöpande överses med hänsyn till hur frågan om marknadsgrupperingarna
i Europa utvecklar sig.

Departementschefens här kortfattat återgivna redovisning av skälen för
bibehållande av det nuvarande valutaregleringssystemet är enligt utskottets
mening övertygande. Redogörelsen synes också utvisa att valutaregleringen
är föremål för sådana långsiktiga överväganden som efterlyses i motionerna.
Att en »genomgripande prövning av regleringen ur olika synvinklar» — såsom
motionärernas samfällda önskemål uttrycks i motionerna I: 1023 och
It: 1177 — skulle leda till andra slutsatser än departementschefens är ett
antagande som utskottet finner uppenbart orealistiskt. Utskottet avstyrker
därför förslaget om en särskild utredning rörande valutaregleringen.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen

1) samtycker till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad som förordas i propositionen nr 87,
och

2) vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget
till förordning som sin mening ger Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet ovan anfört därom;

B. att riksdagen avslår motionerna I: 1007 och II: 1158
samt I: 1023 och II: 1177.

Stockholm den 6 maj 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (m), Lundin (s)*, Strandberg (m), Österdahl (fp) och Mattsson
(ep)*;

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén i Motala
(s), Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Umeå (fp), Rask (s), Börjesson
i Falköping (ep) och Stridsman (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

Bankoutskottets utlåtande nr 24 år 1969

5

Reservation

av herrar Åkerlund (in), Strandberg (m), Österdahl (fp), Regnéll (m)
och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 3 med orden
»Motionärerna godtar den» och slutar på s. 4 med orden »utredning rörande
valutaregleringen» bort ersättas med ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottets tillstyrkan av propositionen innebär inte något ställningstagande
till förmån för ett bibehållande av den nuvarande valutaregleringen
på längre sikt. Följaktligen får den inte heller tolkas som ett instämmande
i den utförliga motivering som chefen för finansdepartementet i år förebragt
till stöd för hemställan om fortsatt valutareglering. Mot denna motivering
vill utskottet i första hand anföra, att den huvudsakligen uppehåller
sig vid regleringen av värdepappershandeln och de finansiella krediterna
och sålunda förbigår de negativa verkningarna av att tillståndstvång alltjämt
upprätthålles i fråga om direkta investeringar och i fråga om finansiell
upplåning utomlands. Att den stabiliseringspolitiska effekten av regleringen
skulle vara så stor som departementschefen framställer den finner
utskottet inte styrkt. Samma verkningar borde kunna uppnås med andra,
lämpligare medel. Departementschefen säger sig ha svårt att se att
något reellt skulle vara vunnet om man från svensk sida försökte nå samma
resultat som genom valutaregleringen på ett annat och mera indirekt sätt.
Enligt utskottets mening är det inte rimligt att på detta sätt avfärda möjligheten
att pröva olika alternativa medel som skulle kunna tillåta större
frihet i valutarörelserna. Önskvärdheten av att ytterligare underlätta internationella
ekonomiska förbindelser talar också för en översyn av valutaregleringen.
I anslutning till vad som anföres i de föreliggande motionerna
vill utskottet därför föreslå att riksdagen anhåller att Kungl. Maj :t skyndsamt
tillsätter en utredning med uppgift att verkställa en sådan översyn.»;

dels att utskottet under B bort hemställa

»B. att riksdagen i anledning av motionerna I: 1007 och
11:1158 samt 1:1023 och 11:1177 hos Kungl. Maj :t hemställer
om utredning rörande valutaregleringen i enlighet
med vad utskottet ovan anfört.»